Grabben eller tjejen i grav BJ581 – feminism och mytologi i skön sammandrabbning.

Bästa läsare!

Jag vet inte ifall det ligger i tiden, men jag vill hävda att mitt nyvaknade intresse för vikingatiden inte beror på det nya statliga underhållningsmuséet i Stockholm, kallat ”Vikingaliv”. Istället tror jag att det beror på att jag för några år sedan fann ”Snorres kungasagor” i tre band av Åke Ohlmark. Hittills har jag bara läst några av sagorna som smakprov, men jag kan säga att jag är mycket nöjd med köpet, både sett ur ett underhållningsvärde som framställs genom Ohlmarks goda översättning, men också sett ur ett kunskapsgivande perspektiv.

Det påstås att det skall finnas vikingar på film och TV, men jag använder inte detta media i någon större omfattning längre. Däremot gav ett avsnitt i Ingrid och Konrads podcast med Henrik Palmgren väldigt mycket intressant information. Framför allt på punkten om att svenska vikingar var ett jämlikt folk, och att kvinnor hade såväl arvsrätt som rätt att skiljas från en make som var dålig i sängen. Jag kan inte låta bli att känna sympati för denna vikingafeminism som verkar vara någonting annat än det gnöl som dagens  kommunister i vår egen tid alstrar.

Jag är egentligen inte förvånad över att forskningen anser sig ha hittat en kvinnlig vikingakrigare. Det handlar om att man efter en lång process påstår sig ha kunnat fastställa att det lik som hittats i grav BJ581 i Birka är en kvinna, och att hon begravts med alla de tecken som visar på att hon var en framstående krigare – och med detta inberäknas kompetensen som strateg om inte bruket av våld i sig är nog.

I mitt sökande efter information råkade jag läsa Karin Boijs artikel i DN, och jag noterar att hon i den försmådda feministens anda inte kan låta bli att tramsa sig med pk-formuleringar som:

”Redan på 1970-talet drog Berit Vilkans slutsatsen att skelettet från vikingagrav BJ 581 på ön Birka i Mälaren troligen var av kvinnligt kön. Berit Vilkans var osteolog, en arkeolog som är specialiserad på att analysera ben. Hennes rön viftades bort.

…och:

Helt klart föremål som tillhörde en högt uppsatt krigare. Och högt uppsatta krigare är väl alltid män?

Lite queerfeminism också, utifall att det skulle visa sig att beskedet om att skelettet i grav BJ581 inte är en kvinna, trots allt:

Andra påminner om att det biologiska könet inte behöver sammanfalla med hur individen upplever sig och uppträder.

Det är ganska genomgående för Karin Boijs ”journalistik” att vara hånfull mot andra åsiktsriktningar än hennes egen, även om det kan leda till en självmotsägelse. Men nog om detta.

Det som måste sägas är att det är inte vanligt med kvinnliga vikingakrigare, och det är nog av ganska självklara skäl eftersom det krävs ganska god fysik att ägna sig åt att slakta folk (eller att rädda folk, som t.ex. brandmän).

Vissa kvinnor kanske har fysiken, men man kan nog inte bortse från att det, då som nu, kunde finnas en problematik med kvinnliga krigare i gruppen när vi kommer till det amorösa perspektivet. Tveklöst skulle hon uppvaktas av de andra krigarna, och kanske rent av uppfattas som en distraktion för härens ledare. Tar vi nu det sällsynta fallet med krigerskan i grav BJ581 så kan vi förmoda att hon hade en sådan position att de andra soldaterna inte sökte intimt umgänge med henne, t.ex. att hon var dotter till någon hövding/kung eller liknande. Eller var gräsligt ful men smart.

Att om just denna kvinna ”gick i viking” säger det då sig självt att hon i så fall sannolikt ägde viktiga egenskaper, och i detta fall kan vi förmoda att hon kunde leda sina män och gjorde det med bravur (i annat fall hade hon nog dödats när de var ute på vikingatåg).

Karin Boijs skriver att kvinnan i grav BJ581 ”[medeltidens] dikter om sköldmör och valkyrior har i ett slag fått betydligt mer substans än tidigare.” Här minns jag något som Henrik Palmgren påpekade, och det är den omständigheten att det inom den akademiska världen finns en stark benägenhet att förminska den nordiska historien därför att källorna inte baseras på samtida skriftlig dokumentation, och därför betraktas fornhistorien som ”en sagotid”. Intressant nog tillåter man sig att ge bibliska händelser historisk auktoritet som sanning, eller ifråga om andra kulturers kulturarv – hyllade och avgudade! – som kommer från muntlig tradition. Men när det kommer till Sveriges och Nordens äldsta historia ligger bevisnivån på arkeologisk nivå – och avsett fyndens ålder, mängd eller betydelse så skuldbeläggs denna epok med orden ”ursvenskt barbari”.

Karin Boijs menar att det finns de som fortfarande inte vill acceptera att liket i grav BJ581 är en kvinna. Boijs berättar dock inte att den som varit vokal i kritiken själv är en kvinna, nämligen Judith Jesh som är professor i studier om vikingatiden.

Professor Jesh påpekar något som Boijs bara nämner i förbifarten, nämligen att man inte kan vara 100% säker att man analyserat benfragment som var ämnade för just denna grav, i synnerhet som den analys som presenterades 2013 nämner just denna osäkerhet. Eftersom materialet på Birka grävdes upp på 1800-talet kan vi inte säga med säkerhet att den tidens arkeologer sorterat likdelarna korrekt. Snarare tvärtom, eftersom det finns noterat vid arkiveringen att fel begåtts vid ett antal tillfällen.

Sedan kommer vi till det som blir antiklimax över berättelsen om den svenska valkyrian. Judith Jesh har – sannolikt till skillnad från pressreleasejournalisten Karin Boijs – tagit del av de ursprungliga forskningsdokumenten som fastslår att de som gravsatts inte bär spår på att ha skadats i strid. Deras slutsats är att antingen har dessa begravda människor aldrig varit i strid, eller också var de så otrolikt skickliga att de aldrig skadades.

Judith Jesh anser också att det kan vara en förhastad slutsats om den begravda individens  betydelse utifrån offergåvorna, och påpekar det som arkeologer gång på gång påminner lekmännen om: de döda begraver inte sig själva. Sålunda kan föremålen vara egendomar från andra personer, t.ex. föräldrar, syskon, barn eller vänner.

Jesh’s främsta kritik handlar om att de som pekat ut den eventuellt kvinnliga krigaren hela tiden drivits av en önskan om att de skall komma fram till just denna slutsats. Den synvinkeln är till men för objektiviteten menar hon. Och vi har ju relativt nyligen sett ett liknande upplägg där svenska vikingar pekades ut som muhammedan-wannabies.

Det positiva i det hela är att bataljen om myt versus fakta i grund sker på historieskrivningens bataljområde. Av denna anledning vill jag understryka vikten med att svenska studenter förkovrar sig allt mer i detta ämne, vare sig det sker i skolan eller på fritiden. Det tycks som att det som är dött alltjämt bringas vid liv av oss själva, i en eller annan skepnad.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Historia. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Grabben eller tjejen i grav BJ581 – feminism och mytologi i skön sammandrabbning.

  1. gmiksche skriver:

    Att Karin Boijs är en kvinnlig krigare är väl ostridigt. En pennfäktare, för att vara exakt. Det är väl det hon vill bevisa med sina skriverier.

  2. ulsansblogg skriver:

    Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    De som förnekar att det finns och har funnits en svensk högt stående kultur borde läsa på. I forna svenska tider fanns det både viss jämställdhet mellan könen och kvinnofrid.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnofrid

  3. gmiksche skriver:

    Överskottet på den rycksvärta hon använder svärtar ner henne själv, så ur den synpunkten är det bra med lite slöseri. Även om hennes avsikt är att svärta ner andra.

  4. Mjölner skriver:

    Lite O T om krigande fruntimmer. Har genom mitt stora intresse för sjöfart, skepps- och båtbygge snubblat över beskrivningar som vittnar om vikingarnas hantverksskicklighet. I Nordens tre länder finns repliker av vikingaskepp byggda med ledning av mer eller mindre bevarade vrak som hittats på sjö- eller havsbotten. Vikingarna kunde med primitiva verktyg (yxa och kilar), samt god kännedom om trä, med stor skicklighet plocka fram material till ett vikingaskepp ur en timmerstock. På den tiden var inte sågen uppfunnen. Många s.k. allmogebåtar (hembyggen) bär spår av byggnadsdetaljer från vikingatiden från Blekinge upp till Roslagen, Åland och längs Norrlandskusten. Bland annat förekomsten av träpluggar vid hopfogning av båtarnas olika delar samt tekniken att konservera trä med tjära och linolja.

  5. Historien om mohammedanska vikingar debunkades ju snabbt av en kvinnlig amerikansk professor. Sålunda visade det sig vara fake news.

  6. Björngunnar skriver:

    Vikingahistorier, jag har just läst Tors färd till Utgårdaloke, en gammal variant av Mandrake illutionisten så nu vet jag äntligen vem Huge var.
    Idrottsföreningen där jag växte upp och som en gång blev svenska mästare i bandy hette Huge, heja Huge, men varifrån det namnet kom visste man inte.
    Nu står Gutasagan på tur och det handlar om ön Gotland son på dagarna sjönk ner i havet för att komma upp på natten.
    Den här tiden vi lever i nu har mer lögn i sig än dessa vikingasagor.
    Vi känner ju inte ens till vår natur, såtillvida lever vi i ett mörker liksom Gotland.

  7. uppstigersolen skriver:

    Eftersom det oftast var männen som ”gick ut i viking” så stannade de flesta av kvinnorna hemma för att sköta gården, ta hand om de mindre barnen och se till att det fanns ett hem att återvända till när/om männen kom hem. Självklart var dessa kvinnor både starka och duktiga. I annat fall hade de ju blivit av med gården till ligister. Varför de som skrivit historieböcker på 1800-talet inte gav kvinnorna den uppmärksamhet de borde haft kan man fundera på. Nu har ju pendeln slagit åt andra hållet. Männen är hopplösa och förtjänar kvinnornas förakt tycker PK-folket.

  8. bernys skriver:

    Råkade se lite på ”Fråga Lund”. Där ställdes frågan om vad vi vet om vikingarna.
    Svaret blev: inte ett skit.
    Bara en massa hittepå i konsten och så från 1800-talet hur man då tänkte sig hur det var.
    Nästa fråga?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s