Det judiska tabut.

Bästa läsare!

Följande bloggpost består av mina obetydliga reflektioner efter att äntligen ha haft tillräckligt med tid och energi för att läsa Charles Bausmans debattartikel ”It’s time to drop the jew taboo” på Russia Insider. [LÄNK]

Jo du, lycka till med det om du kan, Charlie…!

Först om hans artikel i korthet (nåja). Den är mycket omfattande. Den tar bland annat upp aspekten att många frågor i den allmänna debatten rör den judiska sfären, direkt eller perifert. Charles Bausman menar att många skribenter och debattörer därför använder sig av omskrivningar för att slippa använda the J-word. ”Sionister”, ”elit”, ”global elit”, ”globalister”, ”neo-konservativa”, ”Israel-lobbyn”, ”storbanker”, ”Bilderbergare”och så vidare.

Vidare så noterar Charles Bausman att aversionen mot den ryske presidenten Vladimir Putin i synnerhet och Ryssland i allmänhet är ett ”judiskt fenomen”, särskilt i USA och Storbritannien.

Det är framför allt inom mediebranschen som det judiska inflytandet är särskilt stort, menar Charles Bausman, och riktar specifikt uppmärksamheten mot ”de judiskt kontrollerade” New York Times, Washington Post och The Economist, där man återfinner just de tongivande Rysslandskritikerna. Utöver detta finns det en lång lista med judiska mediepersonligheter som håller sig i linje med vad man enligt hans text kan identifiera som en Rysslandsfientlig agenda.

Charles Bausman noterar också att tabut för ordet ”judar” har en negativ inverkan på hur yttrandefriheten tillämpas. Framför allt har Tyskland vidtagit drakoniska lagar och lagför systematiskt folk som kritiserar judisk makt över samhället, i enlighet med den tyska motsvarigheten till lag om hets mot folkgrupp.

Detta som anförs här ovan är ganska återkommande anmärkningar, även om dessa omständigheter vållar ett och annat bryderi för den som tänker uttrycka sig om saken.

Att i skrift och tal hävda att judar dominerar bank-och mediebranscherna kan klassas som ”konspirationsteori”, och påståendet i sig – beroende på kontext – kan utgöra hets mot folkgrupp (tro mig, många bloggare likt mig själv lever nog ganska farligt) enligt det politiskt kontrollerade rättssystemet. Det är faktiskt problematiskt även för den som är positivt inställd till judar och som formulerar en hyllning baserad på just omständigheten att denna grupp dominerar branscherna. Här åsyftas t.ex. deras statistiska överrepresentation. Minns vicepresident Joe Bidens kritiserade hyllningstal till Hollywoods judar.

Charles Bausman går dock längre än att påpeka de allmänt kända förhållandena, och fortsätter i samma riktning som säkert många av denna bloggs upplysta läsare redan reflekterat över, nämligen att jude-tabut hämmat den historiska forskningen, framför allt den med fokus på ryska revolutionen.

Det som hamnat i skymundan – i vart fall i den populariserade presentationen om revolutionen – är att de blodtörstiga bolsjevikerna (under judiskt dominerat ledarskap) hade finansiellt stöd från utländska storbanker. Ämnet blev dock föremål här i Sverige ganska nyligen i samband med det videoreportage om Robert Aschberg som medborgarjournalisten Bechir Rabani lät publicera veckan före sin oförklarliga död.

Eftersom den allmänna bilden om den ryska revolutionen saknar en viktig komponent i det att dessa judiska konspiratörer inte identifieras just som judiska, menar Charles Bausman att man likaledes missar att identifiera judar som upphovsmän till t.ex. statskuppen I Ukriana år 2014. Av samma anledning konstaterar han att även de mest kompetenta texter som publiceras på alternativa medier missar kopplingen till judarna när geopolitiska frågor diskuteras och analyseras, i synnerhet gentemot Ryssland. Och Bausman menar att kopplingen är nödvändig, eftersom man annars inte kan förstå vare sig historia eller nuet, eller ens lyckas förstå vad som hända kommer.

Det enda undantag for tabut som Charles Bausman finner värt att notera existerar inom ”alt-right”-rörelsen, vilka kan liknas vid barnet i H.C. Andersens berättelse om kejsarens nya kläder. Bausman uppfattar att ”alt-right”-rörelsen kommer göra landvinningar, inte minst därför att där finns intelligens och intellekt som understödjer saklighet i diskussionen.

När jag satte mig med Bausmans artikel hade jag redan på förhand bestämt vad jag skulle skriva för att ge mitt eget perspektiv på saken. Till min förtjusning fann jag att han redan tänkt lika långt som jag i denna specifika del, och det gäller den omständigheten att jude-tabut är kanske till störst harm för judarna själva. Det går inte att dölja att de flesta storföretag inom redan nämnda och andra branscher leds av judar i olika roller (oftast som högsta beslutsfattare, och inte så sällan i numerärt övertag i bolagsstyrelser, etc.). Detta kan inte heller förminskas till en kuriositet som saknar betydelse, därför att dessa positioner måste ses i en helhetskontext (som t.ex. lojalitet till andra judar liksom till staten Israel). Detta är ett faktum som de involverade själva yttrar, dock med förbehållet att kalla alla som uppmärksammar deras erkännande för ”antisemiter”.

Självfallet är detta inte ett hållbart förhållningssätt, och det är inte ens sunt att man fortsätter att blunda för elefanten i rummet.

Det enda sätt på vilket detta förhållande kan fortsätta är att lagstiftarna och de rättsvårdande institutionerna slår ner mot alla som exponerar den judiska sfären, och det är den strategin som tillämpas idag. Men förutsättningen för detta att ”lyckas” ligger i införandet av total polisstat eller annat system av förtrycl. De kritiker som faller offer för samhällsstigmat i det att de blir kategoriserade som ”antisemiter” är illa i sig, men det kommer inte tysta kritiken mot den judiska sfären, eller minska nyfikenheten över deras förehavanden – dolt såväl som öppet.

Charles Bausman befarar därför att tabut kring den judiska frågan kan leda till en häftig motreaktion. Jag instämmer.

Det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig vad den skulle bestå i, från verklig antisemitism, till en revolution där judar per se förlorar sina medborgerliga rättigheter och utvisas från samhället. Frågan är om samhället klarar av att hantera den? I det värsta scenariot talar vi faktiskt om en händelse där enskild egendom kommer att konfiskeras, och nya maktsfärer kommer att etableras. Inga liberaler kommer stödja detta, varför vi i så fall kan räkna med att de som går i bräschen för att rensa bort det judiska inflytandet kommer passa på att förstaliga allt näringsliv. Med andra ord, vi riskerar att hamna i en socialistisk diktatur.

Jag har svårt att tro att judarna är alltför ointelligenta att inte inse detta. Så… har de kontroll över den socialistiska rörelsen? Ping, George Soros.

Hälsar eder Peter Harold