Och till råga på allt förväntas man välja ett parti till valet…

I all hast, på min kvast!

Bästa läsare!

I väntan på att ett par av mina vilande bloggposter blir publiceringsbara tänkte jag reflektera över Pia Hellertz kommentar om ideologier och svårigheten att veta var man själv står rent politiskt.

Som hon själv beskrev har hon vandrat från SKP och Miljöpartiet, driven av en önskan om att bli befriad från kapitalismens förtryck och slå vakt om solidaritet, omsorg om de svaga, rättvis fördelning av samhällets resurser med mycket mera. Och sen nämner hon uppvaknandet, d.v.s. insikten om att socialism och kommunism kanske inte var rätt väg för att uppnå dessa godhjärtade mål.

Jag vet inte riktigt vilken nivå man skall lägga ett resonemang kring detta. Skall vi tala om ideologiernas kamp i det stora (eftersom ideologierna genomsyrar politiken i stort sett varje civiliserat land, åtminstone i västerlandet)? Eller skall vi bara försöka bena ut vad de svenska partierna tycker, tänker och gör? Fast varför inte istället utgå från det perspektiv som Pia och många andra medborgare kanske förhåller sig till när de funderat ett tag, istället för att behöva fungera som valboskap och cheerleaders för partiorganisationer som egentligen i huvudsak mest är intresserade av sin egen framgång.

Sveriges grundlag anger att vi har representativ demokrati och att all makt utgår från folket. Det kunde inte ha sagts bättre. Den makt folk har efter att vallokalen stängt och valsedlarna räknats är vad man har i form av pengar i plånboken och portmonnän. Övrig makt har utgått, precis som grundlagen säger.

De pengar man som medborgare förfogar över är egentligen det enda maktmedel som räknas, såvida inte lagen sätter stopp innan dess. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas att du inte får betala någon för att ha samlag, hur mycket ni än samtycker. Du får inte heller köpa droger som inte en läkare skrivit ut med statens goda vilja. Du får inte heller bygga ett hus efter egna önskemål utan att de du röstade på vid valet gett sitt godkännande. Und so weiter.

För de flesta människor är det naturligt att staten säger vad man får göra och inte göra, även om man kan irritera sig på att vissa politiker är mindre generösa med friheten än andra. Just denna gradskillnad mellan politiker gör att vi under valrörelsen har häftiga diskussioner om varför vi måste skärpa vissa lagar eller legalisera något som är förbjudet (i 9 fall av 10 blir det förbudsivrarna som vinner). Inte sällan kan vi till och med bli ovän med folk som inte tycker som vi i en enskild politisk fråga, och den osämjan kan förbli längre än en mandatperiod – kanske för resten av livet.

Visst är detta system opraktiskt?!! Nästan på snudd inhumant. Detta system innebär nästan alltid att den som skall rösta på ett parti måste välja det minst onda alternativet. Eller också lägger de sin röst på ett parti som är helt emot ett annat partis värderingar, bara för att blockera dem. Detta system leder till att folk röstar emot istället för någonting.

Men det är inte alltid lätt att rösta emot allting. Pia röstade på SKP eftersom hon var emot kapitalismens förtryck. Enda sättet att bli av med kapitalismen är att införa en samhällsordning där ingen har privat egendom, och all verksamhet bedrivs av – eller sanktioneras av – staten. Ett exempel är Sovjetunionen där staten praktiskt taget med våld tog vad man önskade. Kuba är ett annat exempel där man praktiserade ”rättvis fördelning av samhällets resurser”. Idealisterna accepterade detta, men många kubaner ville inte leva i fattigdom och utan frihet, varför de i en icke sinande ström flydde till Förenta staterna under diktaturens välde. Ett annat exempel på havererad socialism är Venezuela där man styrs av de ideal som vänstern vurmar för, men som inte fungerar i en ekonomisk miljö.

I en socialistdiktatur behöver man inte förbjuda pengar. De tar slut av sig själv ändå…

Och som jag sade, de pengar vi har är vårt eget maktmedel. Men pengarna har också makt över oss. I Venezuela försökte man – trots avskräckande exempel i den socialistiska historien – rucka på de ekonomiska naturlagarna. Socialister har tyvärr så stark tro på sig själva att de inbillar sig att deras befärl över ekonomin löser alla problem som dyker upp. Socialisterna lär sig aldrig, och varje ny generation av dem tror att de är skickligare än den förra. Det finns till och med de som hävdar att moderna IT-system skall äntligen få socialismen att fungera… 😮

Tyvärr är detta en illusion. Socialism fungerar inte, men man kan tvinga folk att kompensera för socialismens tillkortakommanden. Ett exempel är det där med ”rättvis fördelning”. Det betyder t.ex. att stadsbor som saknar jobb (bl.a. p.g.a. att socialismen dödat den fria företagsamheten och mördat all entreprenörsanda utom den som finns hos svartabörshajarna) och därmed också saknar pengar att t.ex. köpa mat. Den socialistiska regeringen säger då till folket att problemet är att bönderna på landet profiterar på de stackars fattiga och gör sig rika på den hungriga befolkningens bekostnad. Socialistisk lösning: Priskontroll. Bönderna skall inte få lika mycket betalt som förr.

Kruxet är att när man inför prisreglering ruckar man på det ekonomiska systemets funktioner. Om bönderna får bra betalt, då är det fler som vill odla och producera mera, eftersom de vill ha del av kakan. Om staten säger att man bara skall få lite betalt, kanske så lite att man inte får någon vinst alls, då kommer bonden att sluta anstränga sig, och kanske bara odla upp så pass mycket mark att familjen kan försörja sig självt medan folket i staden blir helt utan mat. Det är tydligen vad som hänt i Venezuela.

I det läget har staten två alternativ. Antingen släppa prisregleringen. Ja, priserna kommer skjuta upp i höjden initialt. Men prisstegringen jämnar ut sig så snart alla jordbruk börjar leverera igen. I en sund ekonomi är det skördarna som avgör pris, och på en global marknad – ack, detta förhatliga uttryck – kan fluktuationer på pris jämnas ut ytterligare, i och med att man kan välja bland fler leverantörsländer. Detta betyder att svenskar som röstar på kommunistiska partier kan köpa förhållandevis billigt ris året runt, fastän de tycker illa om kapitalism. Det andra alternativet för den socialistiska staten är att den skickar poliser och soldater som tvingar bönderna att odla upp en kvot, annars hamnar bonden i fängelse (eller blir av med sin gård).

Så. Nu har jag nog gett ett förenklat men aktuellt exempel på varför socialism är så hemskt. Fast så här långt kanske jag inte hjälpt någon – Pia allra minst – hitta den bästa lösningen, för premisserna är att ”kapitalistiskt förtryck är dåligt”, samtidigt som socialistiskt förtryck tycks vara lika illa.

Finns det något parti att rösta på som både vill förbjuda kapitalistiskt och socialistiskt förtryck i sitt partiprogram? Sorry, men det fungerar inte så. Visserligen kan vi säkert hitta partier som verbalt fördömer båda systemen, men deras lösningar är egentligen bara att försöka fåfängt hålla tillbaka sin egen maktiver, och i praktiken står de därför olika grader av förtryck, vare sig de kallar sig för konservativa, liberaler, socialdemokrater, ekologister eller vad helst de hittat på.

Så hur bekämpas kapitalistiskt förtryck och socialism?

Enligt mitt sett att se på saken måste makten föras från politikerna tillbaka till medborgarna. Vi kan se saken både ur ett ”andligt” perspektiv liksom ur ett ekonomiskt. Om staten inte längre har möjlighet att ta ut skatt kommer det inte finnas möjlighet att bedriva socialism. Där har vi löst det första problemet.

Hur bekämpar vi kapitalistiskt förtryck då?

Först måste vi ställa oss frågan om vad som är förtryck. Nu kanske inte alla har samma definition. Jag föreställer mig att det handlar om någon som tar ockerpriser, eller någon som anställer folk till omänskliga villkor. Ja, sånt förekommer. Kan man göra någonting åt detta, utan att införa socialism?

Helt klart är det möjligt.

Där vi ser exempel på ”kapitalistiskt förtryck” ser vi inte sällan en koppling till en stark statsmakt på platsen, t.ex. ett multinationellt företag som anställer människor i ett fattigt land att för att slita på fältet. Här kan det finnas flera felkällor. Det första är kanske att den lokala statsmakten är korrumperad, och att korruptionen gör landet fattigt. Det håller nere lönerna, vilket lockar det multinationella företaget att etablera sig. Det kan till och med vara så att den lokala statsmakten inför regler som försvårar för inhemska företag att etablera sig och växa sig starka. Eftersom problemet är statsmakten så har vi återigen ett exempel där socialismen ställer till det, även om den socialistiska regimen lever i symbios med ett multinationellt (kapitalistiskt) företag.

Vägarna till att bota detta finns. Som kund kan du välja att inte köpa produkterna av det elaka multinationella företaget, och välja ett snällare (men måhända dyrare alternativ). Det är upp till dig själv att prioritera. Man skall inte heller glömma att många företag faktiskt har etiska regler, samt att alternativet till att slita åt ett multinationellt företag i tredje världen kan vara att behöva äta rötter man gräver upp i skogen. Det vi vet är att ur ett globalt perspektiv har världens befolkning blivit både rikare och mättare tack vare företagsamhet, även om korruption bromsar utvecklingen.

Så finns det något att vara för istället för emot? Definitivt. Det är därför jag blev libertarian. Libertarianismen – liksom dess mer radikala syster voluntarismen – fungerar enligt icke-aggressionsprincipen. Jämför vilken annan ideologi som helst, konservatismen, socialismen och till och med liberalismen, och du hittar inte icke-aggressionsprincipen där. Här finns massor av utrymme för sann solidaritet med vilken grupp eller individ som du helst önskar.

För den som vill ha mer än ett vackert ord kan man förenklat säga att libertarianismen rent praktiskt vill överföra makt från staten till människan. Nota bene! Jag sade ”praktiskt” – i betydelsen ”på riktigt”! Det finns massor av politiska partier som säger att de skall ge folk mer makt och frihet. Men vilken makt talar de om då? Vilken frihet?

Här är en ”quizz”. Gissa parti!

Det är ditt liv, och du ska kunna ta dig dit du vill – oavsett var du kommer ifrån, och vilka villkor du fick i starten. Idag växer klyftan mellan dem som har försörjning, trygghet och alla chanser – och dem som saknar både hopp och möjligheter. Partiet X går till val 2018 på att överbrygga den klyftan.

Det här är inte ideologi. Det är inte ens politik – det är reklam!!!

Man lovar jobb (eller liknande). Man lovar att folk skall ha det tryggt där de bor. Man lovar att ”varenda flicka och pojke i Sverige ska vara fri att välja sitt yrke och sin framtid, klä sig, leva och älska efter eget huvud.”

Fråga: Vilka partier vill bestämma vilka jobb pojkar och flickor skall ha (förutom feministerna, men de är ju galna), klä sig och hur man skall älska? Finns det något parti som anser att medborgarna inte har rätt att själva välja sina liv (Well, faktiskt så står Parti X för en hel del förbud, så reklamtexten tål nog inte någon djupare granskning – det handlar om Liberalerna).

Det är här jag skulle kunna säga några ord om den ”andliga” friheten, den som vi inte direkt förknippar med pengar. Jag beklagar att jag måste påminna om att vi människor dessvärre – så länge vi inte är ett naturfolk – är beroende av pengar. Det lyckliga i det sammanhanget är att vi alltid kan måtta ‘massäcken’ efter de medel vi har. Men det finns andra friheter som berikar våra liv.

För min egen del värderar jag yttrande-, informations- och tankefriheten högt. Det gör inte alla. Partiet i exemplet här ovan med sin reklam gör det inte. Inte socialisterna heller, och knappast ens de konservativa. Just nu i vår tid har vi alla tekniska möjligheter till att praktisera dessa friheter. Men istället arbetar man från politiskt håll frenetiskt med att begränsa dem. Det är ironiskt och tragiskt.

Jag skulle vilja be läsaren att göra ett experiment. Lyssna på politikerna när de talar. Försök att tränga genom deras bullshit, och granska dem i förhållande till principen om icke-aggression, samt den fullständiga egendomsrätten. Jag är säker på att politikern – om läsaren verkligen förstår vad politikern säger och menar trots sina omsorgsfullt väl valda vackra ord – kommer fallera i testet. De kommer säga sig slå vakt om rättvisan, om solidariteten, om kampen mot förtryck. Med metoder som motverkar det de vill uppnå.

Och vad svarar de på frågan: ” – Hur skall jag bära mig åt för att slippa dig och alla andra politiker?”. Förmodligen kommer de säga att du inte kan, eller att du måste flytta till planeten Mars eller något obebott hörn på jordklotet.

Där har vi problemet.

Ja, detta var i alla fall ett smakprov i mitt resonerande. Det finns säkert fler perspektiv på hur jäkla omöjligt det är att göra det perfekta valet i höstens riksdagsval. Uppgiften att ställa liberaler, socialister och konservativa mot varandra som Pia önskade får vi jobba på. Kanske det är en uppgift som skall göras när det inte är val, för politiken är nu besudlad med meningslösa buzz words. Undrar om politikerna själva ens förstår dem…?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Politik. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Och till råga på allt förväntas man välja ett parti till valet…

  1. ulsansblogg skriver:

    Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    Ett val där alternativen består av åtta hötappar som döljer sitt egentliga innehåll vilket du först efter fyra år blir varse om fullt ut.
    All skönmålning inför valet från respektive partier bör man ta med en nypa salt Av erfarenhet blir man vis och partierna kan efter valdagen göra en helomvändning och svika sina löften.
    Med vissa kunskaper bör man kanske kunna lura ut i vilken av dem som gömmer den gyllene nålen som ger en möjlighet att tråckla ihop en sargad nation.

  2. uppstigersolen skriver:

    Hade MSM verkligen haft journalister anställda och producerat läsvärda artiklar hade du nog kunnat få in detta i nån av de stora blaskorna. Nu är det ju inte riktigt så.

  3. hellertz skriver:

    Jättekul Peter att jag inspirerat dig till denna spännande, lärorika analys. Jag har stött på begreppet Libertarianism men inte tagit mig tid att tränga in i det för att riktigt förstå vad det handlar om. Nästa undran blir naturligtvis hur en libertarian röstar?
    Jag har bestämt mig för att rösta på ett parti som jag sympatiserar med, men som garanterat INTE kommer in i riksdagen – och därför inte riskerar att bli uppsugna av maktambitioner och höga löner. De är fria att agera opposition i verklig bemärkelse. Tror jag… 2 månader före valet :-).

    • Peter Harold skriver:

      Hehe! Jag är ganska säker på att Klassiskt Liberala Partiet inte kommer in i riksdagen. Nu minns jag inte ifall de kommer gå under det namnet eller ifall de kommer kalla sig för ”Liberala Partiet”, men bloggaren HAX skall stå som förstanamn.

      Tyvärr präglas de av en hel del PK-retorik även där, även om det verkar vara av kosmetisk karaktär.

      Ett problem som jag ser hos alla partier är att de har beröringsskräck för djupare analyser. Det är sällan deras företrädare vill diskutera t.ex. Syrienfrågan utifrån USA-alliansens dolda stöd till terroristerna. Och NATO är enligt dem en försäkring mot Ryssland – inte ett korrupt instrument för det militärindustriella komplexet. ” – Konspirationsteori!” fnyser de.

  4. Ron (GB) skriver:

    Peter har tolkat verbet ”utgå” på korrekt sätt som jag ser det. De flesta tolkar nog det ordet som om att makten kommer ifrån folket. Men ordet skulle faktiskt kunna betyda att makten ”går bort” från folket. Dvs. makten hamnar hos någon annan.

    Lagtexter kan skrivas lömskt.

    Jag menar att den huvudsakliga funktionen hos ”allmänna val” är att få folket att godkänna gällande (auktoritära) ordning och säkra den politiska adelns maktinnehav i ytterligare fyra år framåt. De behöver sälja in sin modell till befolkningen, som snällt går och röstar. Det förväntas man ju göra.

    Du röstar dock inte på några alternativ. Ty det finns inga alternativ.

    Det finns ETT (1) enda Politiskt System och det är DET som du röstar på. Fortsatt auktoritärt styre från och med nästa dag. När du stoppar valsedeln i valurnan underordnar du dig detta system.

    Väljarna har alltså ingen makt i praktiken. Oavsett vad du röstar på så kommer SAMMA personer (det Politiska Systemet) att sitta på makten dagen efter valdagen. Och göra upp sinsemellan, även när formellt mandat saknas (något som Decemberöverenskommelsen bevisade). Samt skicka notan till dig.

    Och du som riksdagsväljare godkände systemet – du röstade ju på det…

    • Ron (GB) skriver:

      Nationalekonom förklarar hur Sverige i själva verket fungerar:

      • hllviken skriver:

        llll

      • Björngunnar skriver:

        Intressant video Ron!
        Men jag menar att det viktigaste pratas det inte om så det blir mitt bestående intryck av videon.
        Makten, den verkliga makten ligger sedan länge inte i riksdagen, den ligger inte heller i kommunerna.
        Det talas om Zimbabwe, Rhodesia hette det då blomstrande landet och Ian Smith styrde, men han var en nagel i ögat på globalisterna och det är Sverige också.
        Allt detta som kallas demokrati är globaliststyre, när de säger, vi måste försvara demokratin så menar de att reaktionära krafter hotar med sanningen och att slänga ut den internationella bankmaffian som styr världen.
        Det handlar inte om att stimulera ekonomin, det handlar inte ens om att bara söndra och härska, det handlar istället om att fullständigt förstöra Sverige och det svenskaste som finns och det är svenskarna.
        Msssimport av rasfrämlingar är liksom i de flesta länder i Eu den metod som används och den finansieras med banklån som gjort svensken till slav.
        Det är också anledningen till att försvaret lades ner, inte att det sparade pengar.
        Jag menar att videon ger en bättre bild än verkligheten är, vi sitter rejält fast med skägget i brevlådan.
        Hitler löste samma problem genom att skicka samma krafter till arbetsläger, han rådde ändå inte på denna makt men det är ändå inte konstigt att samma recept kommer upp idag när det grundläggande problemet är detsamma.
        England och Usa som vann världskriget är också förlorare och det här problemet löser man knappast genom att införa mer frihet genom liberalismen, den är istället något som är rena drömmen för de krafter som vill utrota dess fiende, den vite mannen.
        Och nu är väl kopplingen till Rhodesia tydlig, samt Sydafrika idag och Sverige imorgon.

        • bernys skriver:

          Men vi lever ju i oligarkernas tidevarv nu!
          De som bestämmer kommer inte att vara de ni röstat på. Det kan ni glömma.
          Problemet är akut. Det börjar bli bråttom. Det går snabbare och snabbare nu.
          Kan inte se nån lösning. Har ni några förslag?

      • Peter Harold skriver:

        Mycket intressant!

    • Peter Harold skriver:

      Det mest iögonfallande exemplet är ju att Miljöpartiet alltid varit en partner till de sittande regeringarna, inkl. Göra Perssons och Fredrik Reinfeldts regeringar. I det sista exemplet undrade folk varför han lade ner så mycket politisk prestige på att flörta med ett parti som genuint hatar moderaterna, men… vi såg att samarbetet gynnade Reinfeldts dolda agenda.

      Jag undrar om moderaterna (internt) någonsin lyckats komma åt sanningen till varför Reinfeldt agerade som han gjorde?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s