Väjdegjundskjiget

Bästa läsare!

Jag tog mig en promenad medan jag lyssnade på en inspelning av Skavlan-intervjun med den kanadensiska psykologen Jordan Peterson. Utan att själv ha någon televisionsapparat skulle jag ändå kunna påstå att detta var ett av årets viktigaste TV-upplevelser.

Sedan jag lyssnade på klippet har jag blivit uppmärksammad på att den utgående utrikesministern Margot Wallström – enligt medieuppgifter – sagt att Jordan Peterson borde krypa tillbaka under sin sten. Vänta nu, var inte det där Annie Lööfs replik…?

Annie Lööf… ja, hon hörs också i samtalet mellan Skavlan och Jordan Peterson. Jag ska inte jöjja mig jolig övej hennes talproblem, eftersom det är egentligen inte hennes artikulering som är problemet, utan istället vad hon säger. Annie Lööf är bekymmersamt maktkåt, och hon kan inte klara av att dölja det.

Hon pratar om att pappan ska pussa och kjama sin dotter, medan hon själv ska uppfostra dottern till en stark ledare… och det går väl inte en intervju utan att Annie Lööf använder ord som ”ledare”, ”kvinnlig statsminister” och ”jag” i olika meningsuppbyggnader som – oavsett hur de än är formulerade – bara ska utläsas som att hon vill bli statsminister. Sen är det hennes falska ödmjukhet. Rent generellt ger Annie Lööf ett förvånansvärt omoget intryck tack vare att hon försöker verka mogen och ansvarsfull. Det är synd att Skavlan inte gav doktor Peterson 5 minuter att göra en psykoanalys av Annie Lööf. Det hade varit väldigt avslöjande, det är jag helt säker på.

Nå, i övrigt anser jag att intervjun med Jordan Peterson gick bra. Han vet vad han talar om, och han vet hur han ska formulera sig. Han har sålunda 100% mer kapacitet än Annie Lööf som bara vet hur hon ska formulera sig som den medietränade ål hon är. Däremot är det uppenbarligen inte så väl ställt med sakkunskaperna, och hennes enda motargument blir gång på gång att säga att ”hon inte håller med”. Och hennes engelska – ja, jag vet att jag kastar sten i glashus nu (House with walls of glass, you know…) – är rent av på Stefan Löfvén-nivå. Ska denna människa verkligen aspirera på att bli statsminister…?!!!

Jordan Peterson fick fram sitt budskap. Bland de viktigaste punkterna är hans kritik mot att unga vita män trycks ner, och att detta är en fara för vår västerländska kultur. Jordan Peterson framlade också den högst adekvata åsikten att män och kvinnor samverkar för att få det bättre.

Nu exponerades inte den mot kulturmarxism hädiska tanken att Peterson här syftade på heterosexuella barnalstrande äktenskap, men det är i praktiken detta han menar – och för att vara tydlig, doktor Peterson har ingenting emot att homosexuella lever med varandra, men det är inte den samlevnadsformen som säkerställt mänsklighetens och civilisationens fortlevnad. Det finns utrymme för homosexuella att leva sina liv, men detta betyder inte att de homosexuella ska ha tolkningsföreträde om hur alla andra ska leva sina liv, lika lite som att heterosexuella skulle ha rätt att förbjuda homosexuella. Fria åsikter är bra, men vi ska inte ha en statsapparat som favoriserar den ena sidan. För då kan det sluta som det gör i flera länder där islam styr.

En annan sak som jag tycker Jordan Peterson redde upp på ett snyggt sett med Skavlan var påståendet om att Peterson är en provokatör. Vanligtvis påstås det att det är fult att sätta epitet på folk, som t.ex. riksdagsmannen Hanif Bali som twittrar om ”vänsterblivna” och fått kritik, men pratfolket i radio och TV har aldrig några problem med att kalla någon som de inte tycker om för ”kontroversiell” eller rent ur för ”provokatör”.

Finns det någonting som borde betraktas som kontroversiellt är det att Skavlans arbetsgivare – Sveriges Television – huserar en journalistkår som utgörs till mer än 80 % av vänstersympatisörer! [KÄLLA] Och när jag säger att detta är kontroversiellt så är det det mildaste uttryck jag kan frambringa. Skandal är ett ord som passar bättre. Eller skendemokrati, för att bättre beskriva sakens natur på ett mer precist sätt.

Men låt oss inte berusa oss i segerchampagne efter doktor Petersons succéfyllda framträdande. Här finns ingen seger att ta ut i förskott. Nej, tvärtom. Ni kan lita på att feministmaffian (d.v.s. ungefär samtliga av de drygt 80 % jag nämner här ovanför) behövde Jordan Peterson för att mobilisera sig igen efter Feministiskt invektivs snöpliga slut vid det senaste valet. Om SVT kallar Jordan Peterson för en provokatör, då är det för att signalera till alla kulturmarxistiska aktivister och sympatisörer att de ska känna sig provocerade. Att doktor Peterson kommer med fakta spelar ingen roll – det är ju trots allt bara ”hatfakta”…!

Vansinnet kommer att fortsätta, men förhoppningsvis har Jordan Peterson väckt fler ur sin drömsömn om att Annie Lööf skulle vara ett statsministerämne.

Hälsar eder Peter Harold