Man får antingen försöka behålla humöret. Eller släppa lös fan.

Bästa läsare!

Jag har varit ”på konferens” i utlandet, sittandes i min läsfåtölj. Den moderna tekniken plus tillfället att gå till sängs oerhört sent underlättade mitt (passiva) deltagande i en framtids-konferens on-line för libertarianer i Förenta staterna. ”Peter Harold” uppfattades av misstag(?) som ett anglosaxiskt namn, så jag fick en inbjudan via en bekant.

Kanske borde jag ha avstått. Det var inte direkt några upplyftande saker som nämndes. Stort fokus handlade om yttrandefriheten som definitivt är under attack, men inte genom statsmakten utan istället av IT-företag som har en stark politisk kantring åt vänster.

Många ord ämnades varför situationen är på detta viset, men jag ser det ändå som ganska otroligt att Silicon Valley kan tas över av vänstern såsom man lyckats göra. Bevisligen har de fullbordat övertagandet, men det känns ologiskt. Eller åtminstone overkligt. Sysslar man med IT så är man tekniskt lagd, och är man tekniskt lagd så… ja, begåvning och kunskap borde fungera som vaccin mot socialism. Någon eller några borde ju ha satt sig i motvärn, kan man ju tycka.

En förklaring ligger i att processen tagit tid och skett stegvis, och att många förlitat sig på att ”någon eller några” ska sätta sig i motvärn. På riktigt. Men det hände inte. De som inte var vänstersinnade såg utvecklingen som en icke-fråga, och när de insåg att vänstern inte erövrar mark medelst ödmjukhet återstod bara att göra en tyst sorti eller anpassa sig.

Samma utveckling sker även här hemma i Sverige. Skillnaden är möjligtvis att staten är mer engagerad i att begränsa yttrandefriheten i vårt eget land. Alternativmediesajten Samhällsnytt har i ett antal reportage bevakat myndigheten MSB:s aktiviteter och planer på att strypa mångfalden i den offentliga debatten. Mycket av detta görs under förevändningen att man ska förhindra ryska påverkanskampanjer, men det är numera bara idioter och vänsterpolitiker som går på det argumentet.

Vad man försöker göra är att normalisera den snäva åsiktskorridoren.

Det hela märks även i ”normala” forum på t.ex. Facebook där många moderatorer ganska aggressivt rensar ”kränkande och sexistiska inlägg” som för bara ett eller två år sedan hade betraktats som harmlösa. Jag har själv blivit censurerad när jag med just exakt denna benämning efterlyste en presentation av ”den interna debatten i tandgluggens och rödtottens partier”. Inte särskilt artigt formulerat, men jag ser ingen anledning att rikta handhjärta till politiker som beter sig som kräk gentemot sina väljare, och de förtjänar att höra grova uttryck eftersom de är döva för allt annat språk. Facebook är emot detta beteende, och kan ta ordvalen som intäkt för att stänga ner en facebookgrupp, så det handlar alltså inte enbart om moderatorernas illvilja.

Vill man slippa bli censurerad får man alltså försöka behålla humöret. Men är det verkligen rätt väg att gå?

Om man inte får kalla folkparti- och centerledaren för tandgluggen och rödtotten idag – vilka andra benämningar blir förbjudna i morgon? Kommer kanske rent av kritiken som sådan – hur neutralt den än formuleras – att betraktas som icke önskvärd eftersom den ”kan ge legitimitet åt åsikter som framförs av de ryska påverkansaktivisterna” eller liknande ursäkt för statsmaktens vilja att censurera oliktänkande?

Man kan hos dessa aktivister i allmänhet och hos vänstern i synnerhet också se en förkärlek till termer som ”hot”, ”hat” och ”-svans”, vilket är benämningar som faktiskt inte står i proportion till vad de kritiska rösterna står för i allmänhet i verkligheten. Men man måste beakta att denna retorik är en flerstegsraket, och vänstern och deras aktivister vet att deras språkbruk och agerande triggar många människor till att bli förbannade.

Jag själv känner att måttet är rågat. Jag är förbannad varje dag numera. Och är jag inte förbannad så blir jag uppgiven, beroende på dagsformen (eller mängd idioti man sköljs över med).

Att i detta läge hänvisas till att ”försöka hålla kontroll på humöret” blir ju till ett hån. Framgent ska man försöka lagföra folk som använder ordet ”bög”. ”Böghög”. ”Bögfrilla”. ”Stilbög”. ”Bögbil”. Ord som varit fullt lagliga – även om de kanske inte alltid använts särskilt kärleksfullt eller gott omdöme – men som ska göras kriminella medelst en vidlyftigare tolkning av lagen om hets mot folkgrupp. Man må kritisera folk för att de använder ordet ”bög”, men kritik får inte ersättas av censur.

Vi vet att rättsstaten ingriper godtyckligt. Dessa lagar kommer användas i högre grad för att skrämma folk i vissa oönskade grupper och få dem att ”hålla humöret i kontroll”. Vi kommer hamna i miljön för science fiction-filmen ”Demolition Man” där den enda tillåtna radiomusiken bestod av mesiga reklamjinglar.

Efter konferensen tror jag att den enda strategi som kan fungera är att sluta kontrollera humöret. Vi är förbannade, och vi bör faktiskt släppa fan lös nu. Innan det blir försent. Vi måste reagera innan fällan slår till mot oss.

Hälsar eder Peter Harold