Blir det en parisisk vår i år?

Bästa läsare!

”Maj ’68”

Vissa människor får någonting lyriskt i ögonen när de hör detta datum. Ifjol inföll 50-årsminnet av den händelse som kallas för ”Majrevolten”, och till och med i Sverige anslöt sig de svenska studenterna till missnöjesrörelsen som en förlängning av protesterna i Paris där en halv miljon studenter klagade över trång undervisningssalar eftersom den franska staten utbildade allt fler akademiker för industrins och samhällsapparatens räkning.

Ja, det är inte jag som hittar på detta. Sajten Arbetarmakt säger uttryckligen att protesterna berodde på att över en halv miljon studenter trängdes i de ålderdomliga universiteten i Paris. Och att det var de Gaulles fel eftersom han såg till att utvecklingen av landets näringsliv gick snabbare än det statligt styrda utbildningsväsendet. Sen kan man ju ha åsikter om just deras vinkling av ämnet…

Maj 68 var en orolig tid i Paris. Efter Frankrikes utträde ur Algeriet i början av 1960-talet hade man valt att inte stänga dörrarna efter sig, och den franska industrin skeppade mängder av okvalificerad arbetskraft till sina fabriker som inte kunnat automatiseras eftersom tekniken var för dyr, men som med algerier och marockaner ändå kunde göra produkterna lönsamma på marknaden. Efter något år började de bli för många och franska staten började reglera invandringen från Nordafrika. Men den illegala invandringen fortsatte, och de bildade till och med bosättningar i förorterna där landsmännen i fabrikerna kunde rycka ut till skydd ifall polisen fick för sig att bryta upp de illegala migranternas läger.

Vad som skedde 1968 var att de invandrade fabriksarbetarna och de vänsterintellektuella studenterna (eller kanske enbart vänsterstudenter utan någon intellektuell tyngd än Karl Marx verser…?) bildade allians och ockuperade fabriker och marscherade genom Paris och lamslog staden när man besatte Metron och skapade en generalstrejk där den franska huvudstaden stod stilla i ett antal veckor.

President Charles de Gaulle befann sig vid upploppens början i Rumänien på officiellt statsbesök (med anledning av att Rumänien började vända Sovjetunionen ryggen till) och kom hem till ett kaos. Regeringsledamöter beväpnade sig eller började bränna dokument, och premiärministern sade åt presidenten att fly ut ur staden. de Gaulle föreslog att han skulle avgå, vilket förhoppningsvis skulle ses som en seger för de protesterande, och sade till premiärministern att han skulle resa till sin hemstad och fundera på detta i några dagar.

Det var förvisso sant att de Gaulle faktiskt övervägde att avgå för att inte slita sitt land i stycken, och det var detta han sade till sin premiärminister när han lämnade Elyséepalatset för att förebygga ett eventuellt inbrytningsförsök från demonstranternas sida. Och så försvann de Gaulle spårlöst. Inte ens premiärministern visste var han fanns (och han fick inte ens tag på honom via radio). Vad som hände var att de Gaulle på vägen hem för att författa sitt avgångstal kom i förbindelse med militären (hans transporttjänst var en militär enhet och hade således förbindelse med den militära staben). de Gaulle for iväg till en stabsförläggning i provinsen och fick beskedet att militären stod till 100 % bakom sin president, och att detta stöd skulle få det franska folket att repa mod och stödja sin president.

de Gaulle repade mod, men under tiden började de oinformerade ministrarna att göra den ena utfästelsen efter den andra för att rädda sina skinn, och när de Gaulle förklarade att han skulle utlysa en folkomröstning så hade fackförbunden redan fått så mycket att ingen regering kunde backa på löftena. Det handlade här om 30-40 procentiga löneökningar och en massa andra sociala åtgärder som skulle dämpa stridslystnaden hos den franska vänstern.

Folkomröstningen hölls och de Gaulles parti vann en stor seger. Dessvärre var löftena redan utfästa, och det skulle sedermera krävas en rejäl devalvering för att råda bot på det ekonomiska bekymmer som industrin ställdes inför. För att minska risken för protesterande invandrargrupper med låglönejobb började fabrikerna fasa ut dessa arbeten och ersätta dem med automater. De som inte hittade nya jobb blev arbetslösa, och staten fick stå för deras försörjning genom högre skatter, och så vidare.

Det finns flera beröringspunkter med Majrevolten 68 och det som sker idag under Gula Västarna, men samtidigt finns det stora skillnader. Det är inte samma grupper som demonstrerar. Nu har visserligen varenda generation av fransmännen gått i demonstrationer, men dessa har alltid varit politiskt regisserade, och med konkreta politiska mål. Med Gula Västarna är det mer diffust, kanske beroende på att många politiska intressenter försöker kapa rörelsen.

Vad som finns är att fler vanliga etniska fransmän har sämre ekonomisk levnadsstandard, och att den franska staten har allt högre kostnader som följer av massmigration och mångkultur. I mycket beror denna situation just på den franska industrin som såg de invandrade låglönejobbarna som en fördelaktig resurs. Men människor kan inte skrivas av såsom maskiner. De kommer fortsätta behöva försörjning långt efter att deras sysselsättning hamnat i greppet hos en robot, och de kommer kräva tak över huvudet, vilket de har i mängder av förorter där sysselsättningsgraden är skrämmande låg. Och nu är det även de etniska fransmännens tur att bli överflödiga i samhället, samtidigt som de förväntas att fortsätta bidraga som skattebetalare. Ekvationen kommer inte gå ihop.

En annan skillnad mellan Majrevolten 68 och de gula västarna av årsmodell 2018 är att Frankrikes president inte överväger att avgå. Och detta fastän han bevisligen är mindre omtyckt än Charles de Gaulle (som trots allt hade dödsfienden vart han än gick). Emmanuel Macron har tvärtom istället bestämt sig för att den förste som hotar att ens röra vid hans hår ska skjutas av militären eller polisen som fått klartecken att använda dödligt våld mot de protesterande. Polisens hemliga agenter kan vilket ögonblick som helst skapa förutsättningarna för att eskalera våldet medelst infiltration. Och detta samtidigt som den franska staten beslutat sig för att bekämpa demonstranterna med biokemiska vapen.

Med detta i beaktande kan man inte låta bli att fundera på vad Macron och hans ministrar skulle vilja göra med sina komprometterande dokument ifall folket ändå invaderade Elyséepalatset? Trots allt, Macron är inte en politiker i traditionell bemärkelse, utan en frontfigur för en finansteknokratisk maktkonstellation som inbegriper såväl Rothchildbankerna såväl som den globala makteliten.

Något tal om folkomröstning finns inte, och det är dessutom besvärande att de politiska alternativen i Frankrike inte har någon fungerande patentlösning för situationen. Ändå vore den största faran för fransmännen att återgå till passivitet och apati nu. Det är alldeles uppenbart att maktkampen mellan folket och den globala eliten handlar om uthållighet, åtminstone fram tills den ena parten bestämmer sig för att krossa den andra.

Jag hoppas att den gula västen förblir ”det senaste skriket från Paris”, så att säga…

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Blir det en parisisk vår i år?

  1. Lasse Wilhelmson skriver:

    För nästan 10 år sedan, innan massmigrationen till Sverige framstod som akut, skrev jag nedanstående betraktelse över 68-rörelsen, som även finns med i min senaste bok ”Ett porträtt med många historier – artiklar i urval på tvärs mot en ny världsordning”, som kom ut 2017.

    https://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/08/13/vi-som-visste-allt-en-betraktelse-over-en-bok-om-68-rorelsen/

    Några nya tankar sedan dess:

    68-rörelsen kan ses som en revansch av begåvningsreserven i arbetarklassen, vars barn nu stormade in i högskolor och universitet. En protest mot de samhällsstrukturer som tidigare hållit tillbaka denna resurs. Medan 68-rörelsen i praktiken mera kom att handla om hur ”marxismen” skulle komma att sugas upp i statens olika organ, så handlar dagens Gula västar mer om hur utomeuropeiska migranter skall sugas upp i desamma och därmed successivt byta ut de etniska svenskarna. Vårt kära fosterland framstår allt tydligare som Globalisternas experimentverkstad, eventuellt tillsammans med Ryssland och Israel.

    I 68-rörelsens efterbörd skapades de ideologiska förutsättningarna för att senare med arrangerad välfärdsmigration från utomeuropeiska länder – som krigsmetod – krossa den Vita världens folk (särskilt Europas), kulturer och stater, enär dessa idag är det avgörande hindret för etablerandet av maktelitens NWO.

    Ja, det var några nya tankar som ditt inlägg inspirerade till – Peter …

    • Anonym skriver:

      Ser ett syftningsfel. Gula västar borde handla om att förhindra … I själva verket handlar det om det mesta utom att peka ut fienden, i alla fall i Sverige.

    • Peter Harold skriver:

      Mycket intressant artikel, Lasse! Och den sätter ju fingret på just detta med att en kamp/rörelse ofta har fler mål eller idéer eller skilda motiv från olika personer, även om det är de mest extrema eller de mest högljudda argumenten/debattörerna som hörs och lämnar sina fotavtryck.

      I mycket tycker jag att de gula västarna försökt att undvika att hamna i denna fälla, eller att man åtminstone är öppen med att det i rörelsen finns en bredd av åsikter och mål man vill uppnå. Detta är ju samtidigt en förbannelse för en rörelse eftersom den inte blir riktigt ”effektiv” om inte alla strävar mot ett och samma mål; å andra sidan kan en ”effektiv” rörelse bli mer skadlig om målet i sig leder till harm för samhället och den enskilde.

      Det är just därför man skulle behöva sträva efter att skapa ett samhälle som bryter ner makten och decentraliserar beslutsfattandet. Visserligen innebär det segregation i en eller annan mening, men det ger varje enhet mer frihet att rå över sin egen situation istället för att staten dikterar och anpassar sig till elitens anvisningar.

      • Lasse Wilhelmson skriver:

        Jo, i kfml/skp och Vietnamrörelsen hade vi även svenska flaggor i våra demonstrationer och parollen ”Vietnams sak är vår” har ju även ett starkt nationalistiskt budskap. Vi var lite mer åt Stalin/Trump-hållet än åt Trotsky/H Clinton-hållet, om man säger så …

        När det sen gäller de Gula Västarna, så verkar det vara mycket splittrat och oklart i Sverige. Men mitt tal är klart 🙂

        https://lassewilhelmson.wordpress.com/2019/03/11/lasse-wilhelmsons-tal-pa-mynttorget-den-10-mars-2019-nu-spranger-vi-asiktskorridorerna/

        • Nellie skriver:

          Thumbs up…/petechoonlee

        • Peter Harold skriver:

          Jag gillar benämningen ”Den djupa statens dörrvakt no 1” om Robert Aschberg. Och benämningen är inspirerande, för det skulle vara väldigt intressant att veta mer exakt HUR Robert Aschberg använder sin position för att klia andra på ryggen för att få sin rygg kliad (eller täckt när han begår klandervärda handlingar som inte ger avtryck i allmänhetens syn på hans lämplighet som journalist).

          • Lasse Wilhelmson skriver:

            Skrev detta till Leif lege:

            Jo, vi måste väl hjälpa folk att se och känna igen fienden och dess olika slags medlöpare. Denna pedagogiska fråga har jag ju grubblat över i hela mitt vuxna liv och i mina skriverier och tal. Antar att ni läst mitt tal på Mynttorget, där jag försöker göra detta. Jag la ner åtskilliga dagar på att förbereda det talet …

            https://lassewilhelmson.wordpress.com/2019/03/11/lasse-wilhelmsons-tal-pa-mynttorget-den-10-mars-2019-nu-spranger-vi-asiktskorridorerna/

            Vi måste skapa nya strukturer för tänkandet som nu hos stora delar av folket är ”uppfuckat” av kulturmarxismens PK-ism, för att folk skall kunna orientera sig och befria sitt tänkande från de slutna tankesystemen av religioner och ideologier, samt förvanskningen av desamma.

            Kommenterade Robert Ascbergs utnämning som ny PK-ordförande på FB så här:

            Jo, jag har ju länge kallat Robert för Den djupa statens dörrvakt n:o 1 och denna utnämning befäster detta. Politikeradeln är närmast att betrakta som ”Målvakter” till Den djupa staten. Journalist- och kultureliten är väl Den djupa statens horor?

            Märk väl de använda begreppen ….

    • Nellie skriver:

      Thumbs up :0) / petechoonlee

  2. hllviken skriver:

    Varför är det så stor skillnad på Frankrike och Italien?

    Lega + Forza Italia + Fratelli d´Italia bestämde sig för att lösa landets problem genast efter valet 2018. Det hände saker snabbt; ut med illegalerna, stoppa migrantbåtarna, stoppa knarksyndikaten, stärk polisen, höj pensionerna, ge hjälp till de som blev hemlösa efter jordskalv ett par år tidigare, ta hem kommunistiska mördare som levde gott utomlands –-> fängelse.

    Flera tecken tyder på att i Frankrike har semitiska globalister mycket stor makt.

    • Anonym skriver:

      Kahazarjudiska globalister. Det är palestinierna som är semiter.

    • bernys skriver:

      Ok, annars hade jag en känsla av att Italien var krutdurken. Dålig ekonomi och mycket stora lån till franska banker gör att om Italien spricker så spricker även Frankrike och hela EU-projektet slutar i kaos.

    • Peter Harold skriver:

      Definitivt. Fransk kultur är högt stående och de har de bästa vinerna, och det är det som den globalistiska eliten uppskattar. Rothchild är mycket etablerade i Frankrike, medan Italien har sina konstellationer med maffian, en stark vänsterintelligentia samt en vital höger. Å andra sidan kan jag se kopplingar mellan industrin och Rotchchild i Italien också. Så din fråga är berättigad. kan det vara så att italienarna såg med egna ögon hur deras land togs över av migranterna från Afrika och Mellersta östern, och fick… panik? (En panik som även vi i Sverige kan komma att vakna upp till inom en nära framtid)

  3. Peter Sjöström skriver:

    68 då var det fart på studenterna runt om i Europa . En frontfigur vid namn Rudi Dutske blev senare skjuten . Här hemma fick Palme audiens hos studenterna som ockuperat kårhuset . Deras frontfigur var Anders Karlberg han blev inte skjuten . Dessa illbattingar till studenter har sedan 68 förpestat de flesta myndigheter och institutioner i landet . När kan dessa folk rationaliseras bort ? Den skada de orsakat landet är i det närmaste oreparabla . Gramscis anda hänger över oss genom dessa individer . Finns det ett Finspång även för dessa ? Mvh Sjöström

    • Peter Harold skriver:

      Självklart finns det plats för dem. Enligt min plan kommer vi att avhysa Finspångs golfklubb från deras golfbana och hägna in hela området utom mot träsket. Här kommer vi låta dem få köpa tält som de kan bo i, och enda vägen ut och in i lägret kommer ske via nämnda träsk. För att göra det trivsamt för miljöpartisterna kommer vi att utöka den biologiska mångfalden med reptiler och mygg som ska planteras in här.

      Finspång har en arbetslöshet på 9,9 %, men det kommer vi att sänka till ett minimum genom att anställa de sysslolösa som lägervakter.

    • Lasse Wilhelmson skriver:

      De har redan pensionerats sånär på en del eftersläntare, men sett till att deras avkomma blivit anställda 🙂 Men Andars Karlberg var en bra karl. Han hade humor och hjärtat på rätt ställe, även om han på slutet blev lite enväldig som VD på Fryshuset. Dessförinnan var han murarbas på byggen. Men det är klart, att undertecknad är nog ganska ensam om att inte ha börjat hora hos det etablissemang som vi kritiserade, innan rörelsen ändrade karaktär. Det senare berodde ju på att vi var barn av vår tid och aldrig förstod det större perspektiv i vilket marxismen, liksom sionismen var en del av judendomen som makteliten så framgångsrikt använt i dess egenskap av den ”ideologi” som bäst passar de utvalda och samtidigt omänskligförklarar pöbeln.

      Noteras bör dock att dagens miljöparti och så kallade vänster är nära nog oigenkännliga jämfört med när de bildades 68 och mp lite senare.

      • Nellie skriver:

        thumbs up / petechoonlee

      • Peter Harold skriver:

        ”Noteras bör dock att dagens miljöparti och så kallade vänster är nära nog oigenkännliga jämfört med när de bildades 68 och mp lite senare.”

        Det kan jag hålla med om eftersom jag umgicks med många miljöpartister i mitten av 1980-talet, och det var ofta lärare som engagerade sig. Lärare som dock var kunniga och allmänbildade (och som nog såg sin bakgrund i skolan som en tillgång i politiken istället för som idag när folk väljer lärarutbildningen för att kunna sprida sin politik).

  4. Björn Sveninge skriver:

    Jag läser i tidningen Nya Tider.
    ”NMR kan förbjudas – men inte Islamiska staten.
    I praktiken har dock IS-terrorister fått fri bostad och försörjning, samtidigt som NMR i allt väsentligt förbjudits.”

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s