Tillfälligt avbrott…

Bästa läsare!

Beklagar att jag haft skylten tillfälligt avbrott uppsatt. En god vän till mig är svårt sjuk och har inte långt kvar, och detta föranleder vissa åtaganden som jag behöver fokusera mig på.

I övrigt får jag rapportera att årets bokbord på Drottninggatan krympt ytterligare jämfört med ifjol, och dessutom ännu mer jämfört med året innan. Jag minns inte exakt vilket år jag besökte det för första gången, men då sträckte sig bokstånden ända till Herkulesgatan i söder och Barnhusgatan i norr, om inte ännu längre. I år begränsades försäljningen mellan Mäster Samuelsgatan och Centralbadets ”bakväg”.

Tyvärr har jag inte tillgång till någon analys om varför ”Europas längsta bokbord” krymper. Sämre ekonomi? I så fall för vem? För säljarna eller köparna? Eller är bokläsning inte längre på modet?

Det senare var jag benägen att tvivla över, för jag tyckte att det handlades ganska friskt. Lilla Fröken Harold följde med och köpte fler böcker än vad jag gjorde. Jag nöjde mig med ett slitet exemplar av ”Lärobok i navigations-vetenskap” av Carl Anton Pettersson; fjärde upplagan efter författarens död utgiven av C Skogman. Många intressanta formler, och på vägen hem frågade jag mig själv hur många sidor jag skulle kunna studera av boken innan det börjar snurra runt i min skalle. Nu kan jag ge er svaret: Redan vid paragraf 7 på den första lektionen – d.v.s. sida nummer två i studiematerialet – är jag rädd för att min tankeförmåga inte riktigt räcker till.

Det är möjligt att jag kommer begripa mig på den Terrestra Navigationen bättre längre fram, ty den Astronomiska Navigationen där man ska förstå relationen mellan lodlinien, zenith, verldsaxeln, vertikalcirkel, azimuth, timvinkeln, deklination och parallaktiska vinkeln ger mig en lätt domnande värk i bakhuvudet.

På den tredje sidan av studiematerialet dyker det upp skrivtecken som jag inte ens kan trolla fram med verktygen i WordPress, i vart fall inte den gratisupplaga jag har.

Vad då, stavade jag ”lodlinien” och ”verldsaxel” fel? Icke! Jag stavade den i enlighet med boken som är tryckt 1876. Det är ganska fascinerande att tänka sig att en person för snart 150 år sedan studerade denna s.k. ”styrmanskonst” i just denna bok. Vart tog han vägen? Vilka hav kom han att resa på, och med vilka skepp? Det kommer jag aldrig att få veta; personen är med all säkerhet redan död och begraven. Det kommer min vän också att bli inom en inte alltför avlägsen framtid. När jag och våra vänner är borta kommer inte heller någon annan att minnas min väns levnadsöde, eller veta vem som ägt de saker som nu ska lämnas till välgörenhet och hitta nya ägare.

Dock vet jag att min bok under en period tillhört en viceamiral i den svenska flottan,  vars karriär började 1912 när han tog sin sjöofficersexamen. Han blev 98 år gammal. Min vän har klarat hälften av åldern, och det känns alldeles för tidigt att gå.

På tal om ålder. Jag såg Ludvig Rasmusson. Still going strong. Och i en av lådorna intill hans bokbord fanns en textsamling av honom med ett innehåll som kanske skulle kunna reta upp dagens feminister, kanske blott bara på styckets titel. Jag undrar när han ska få sin skopa av ovett därför att han är en vit man med talets gåva…? Ska de vänta tills han är död och inte kan försvara sig? Mm, det är ju inte helt osannolikt.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Litteratur, Privat, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tillfälligt avbrott…

  1. Björn Sveninge skriver:

    Det gäller att man förstår alla definitioner om man skall navigera efter sol och stjärnor.
    Ett folk skulle också ha stor nytta av en person som kunde lotsa det förbi grynnor och skär istället för som nu skapa grund av sällan skådat slag.
    Personen måste också förstå sig på faryg och navigation eftersom det kan antas att inte bara livbåten skall komma i hamn utan hela skeppet.
    Skeppsmask och råttor som äter upp lasten måste han också kunna hantera.
    Mao. Två politiker är en för mycket.
    Nu åker jag på segeltur till Storjungfrun, kopplar in den elektroniska navigationsutrustningen som om man justerat in den rätt ”skriker” om båten närmar sig ett farligt grund.
    Rätt kurs är viktig eller att det inte går i helt fel riktning och som sagt, en befälhavare!

    • Peter Harold skriver:

      Trevlig resa! Själv håller jag mig till småsjöar. Format… kanot och liknande. Jag gillar att navigera fram i trånga smala vattendrag. Synd bara att motorn slår i botten när man kör på de grunda ställena.

  2. Peter Sjöström skriver:

    Tack för lite eftermiddagsläsning och att det handlar om livets vedermödor . När vänner ska lämna känns det . Ser man sedan sådana som man tycker bör ” lämna ” så känns det orättvist . Trevligt att höra om Ludvig R . Honom har man lyssnat till mycket när det begav sig . Mvh Sjöström

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s