Testing, testing. Hm, verkar fungera. Till skillnad från det svenska polisväsendet.

Bästa läsare!

Beklagar min långdragna tystnad. Sitter här och sorterar i datorn, och redigerar ett ganska stort dokument. Och så är jag hungrig. Förbålt hungrig.

Innan jag ska storma köket och laga till kycklingen så måste jag i all hast sprida en observation från en bekant som råkade härförleden bli indragen i en polisjakt. Det fanns flera perspektiv på jakten. Dels att jaga ifatt polisens intresse för ett pågående brott. Till saken hör så är 112 inte alltid intresserade av att ta emot inbrottsanmälningar, men medborgare som gör iakttagelser och ser spåren av tjuvens närvaro har en tendens att i alla fall använda detta nummer. Eller som i detta fall ha hört glaskrosset mitt i natten, dragit på sig kläder, letat ifatt på ficklampan, kopplat hunden och bett sambon att ringa grannarna.

Det kan förvisso ha gått 5-10 minuter innan bekantingen kommit ut och lokaliserat sig fram till den misstänkta brottsplatsen, vilket i detta fall visade sig var ett vardagsrumsfönster på den bortresta grannens hus. Det hela var synligt i ljuset från ficklampan som hade nyladdade batterier och fullstarka LED.

Vederbörande ringde till polisen och ett resonemang uppstod om det inte vore lämpligare att ringa 114 14 istället för att störa larmoperatören som väntade på anmälningar om skjutningar, våldtäkter och sprängdåd. Det var väl inte så operatören uttryckte det, men det fanns ett uns av ifrågasättande i tonen. Detta fick den äldre bekantingen att för ett ögonblick själv börja tvivla och bli osäker, vilket inte gjorde operatören mer välvillig. Ty hunden hade faktiskt inte reagerat (å andra sidan var den mer intresserad av äpplena på marken), och det fanns inga synliga rörelser i grannhuset eller dess omgivning. Det är kanske inte ens ett inbrott utan bara skadegörelse eftersom ingen dörr står öppen… Nåväl, på nåder meddelas att en målad bil ska skickas.

Väl inne i det egna hemmet möts den bekante av sin sambo, vilken i sin tur får ett samtal från en annan granne längre bort som berättar att det går en person omkring i deras trädgård. Grannen är rädd och vågar inte ens öppna fönstret för att konfrontera personen, utan slår på radion, TV:n och tänder alla lampor. Man ringer 112 igen, och efter ett samtal med ytterligare en granne blir man varse att inkräktaren tagit sig över staketet till nästa hus. Personen gör sig ingen brådska, förmodligen inte helt i sina sunda vätskors tillstånd.

Efter en stund kommer en polisbil. Den rullar långsamt förbi… och kör vidare. Och försvinner från kvarteret.

Det man kunde hoppas var att någon ytterligare granne skulle kunnat ha iakttagit personen röra sig bort från platsen, och uppdaterat polisen om personens position för ett eventuellt gripande. Men ingen i grannskapet vill ta på sig äran att ha bidragit med den delen av jakten, och ingen har heller sett polisen gå ut ur bilen, än mindre tittat på skadan på huset.

Bekantingen vill vara anonym, framför allt därför att denne är ganska engagerad i den lokala samhällsdebatten, och vill slippa få mer bekymmer med enskilda personer hos myndigheterna. Vi kan säga att de iakttagelser som han gjorde nämnda kväll på intet sätt har ökat hans tillit till polismakten, i synnerhet inte sedan vederbörande i likhet med undertecknad förbannar att rättsväsendet lägger ner stora resurser på att lagföra svenska pensionärer som skrivit arga saker på Internet, medan de å andra sidan… ja, inte ens kan stiga ur sin polisbil för att få tag i en pundare eller en ambulerande inbrottstjuv.

Personen är faktiskt uppriktigt rädd för att hans åsikter – som jag finner fullt legitima i debatten – kan leda till att ordningsmakten istället vänder sig emot honom för att han klagar och börjar leta efter ursäkter att ingripa mot honom. Denna rädsla är typisk för ett samhälle som befinner sig i någon grad av tyranni. Han erkänner, rädslan vinner.

Sverige 2019.

Hälsar eder Peter Harold

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Testing, testing. Hm, verkar fungera. Till skillnad från det svenska polisväsendet.

  1. Ron (GB) skriver:

    Sverige har skyhöga skatter. Vad är det ni betalar för?

  2. Peter Sjöström skriver:

    Jo du Ron , det vi betalar för är vissa ( många ) utlänningars bekväma uppehälle här . De flesta komna från dysfunktionella områden . Våra kloka ? politiker importerar dem utan urskiljning . Politikerna tror att så fort de kommit in i landet blir de svenskar och beter sig som oss . Ett stort problem inte bara i detta land . I övrigt så är Harolds analys och berättelse en bekräftelse på tillståndet i denna nation . Om vi nu kan kalla det nation . I en nation har man suveränitet inom gränserna , har vi det ? Tycker inte det . Polisens agerande överlag visar det tydligt , som i Harolds text nu . Tidigare i veckan läste jag om en åklagare som motanmälde folk som anmälde utlänningar som ljög om sin ålder bland annat . En trevlig helg önskas , Sjöström

  3. Risto Matinen skriver:

    Tack och lov är herr Harold på tangentbordet igen. Ett tag funderade jag allvarligt på att han tystats av globalisterna.

    Här är det jävligt konstigt att frugan och jag har samma symptom, efter smygande hjärtinfarkt…

    • Risto Matinen skriver:

      Det är ju fredag igen och jag känner lust för att ge dig läsare mitt bästa recept på fisk. Jag har inte hittat på det, men modifierat det efter min smak:

      Kallar det för Luciafisk, efter huvudkryddan saffran

      Ingredienser
      6-7 hg torskrygg eller annan vit fisk
      2-3 dl riven ost
      2 dl crème fraiche
      0,5 g saffran
      2 tsk sambal oelek
      ½ vitlöksklyfta
      salt och peppar

      Instruktioner:
      Sätt ugnen på 175 grader (varmluft) eller 200 om inte varmluft
      Lägg fisken i en ugnsform. Går bra med halvtinad fisk i portionsbitar. Salta och peppra efter smak. Strö över saffranen på fisken. Strö över parmesanosten eller vänta. Sätt fisken i ugnen.

      Koka upp ingredienserna till såsen i en kastrull och låt puttra några minuter. Smaka av och tillsätt eventuellt mer hetta, salt eller peppar.

      Ta ut fisken efter 5-10 min och häll av vattnet. Sätt in i ugnen 5–10 minuter eller tills fisken är klar. Ta hellre ut lite för tidigt än sent. Strö över osten om inte förr.

      Under tiden som fisken är i ugnen gör du i ordning räkorna och broccolimoset. Strö räkorna över fisken och njut…

      Broccolmos är enkelt att göra och kan hittas på på många nadra sidor…

      • Risto Matinen skriver:

        Sablar! Man ska aldrig låta bli ange för hur många receptet gäller:

        I detta fall och de flesta kan man anta fyra och annars två är rätt.

      • Peter Harold skriver:

        Receptet är vidarebefordrat till en fiskälskande bekant. Jag har själv noterat att detta med att använda torskrygg är som natt och dag jämfört med de andra slaktdelarna som ligger i det frysta fiskblocket. Själv har jag ångest för fisk efter ett fiskben i halsen, men torskrygg är gott, så jag kan kväva ångesten tillfälligt tack vare smaken och konsistensen.

    • I detta dårhus vi har tvingats leva i finns alltid en risk att bli epsteinad förr eller senare. När systemet har tröttnat på vissa individer.

      • Risto Matinen skriver:

        Vi får hoppas på att de kannibaliserar sina herrar…
        eller hellre att vi dödar avskummen…

      • Peter Harold skriver:

        Jag undrar hur långt de går. Och vilka ”de” är. Man har talat om att polisen har element som är kapabla att göra saker för etablissemangets skull. Det handlar ju i mycket om att få det se ut som en naturlig död. Bechir Rabani…

  4. hllviken skriver:

    👺 👺 👺 👺 👺 🇸🇪 🇸🇪 🇸🇪 🇸🇪 🇸🇪

    http://uvell.se/2019/10/11/dod-eller-inte-dod/

    🤡 🤡 🤡 🤡 🤡

  5. Björn Sveninge skriver:

    Igår morse flög jag från Istanbul där jag mellanlandat.
    På planet en stor Boeing 747? med 8 stolsrader i bredd 300 personer, fullsatt.
    Planet gick till ARN, Arlanda, på planet fanns nog en handfull eller två svenskar, resten var araber, negrer, m. fl utomeuropeer.
    Våra nya inbyggare.
    Samtidigt som detta skedde knaprade svenska kvinnor eller något annat för att inte bli gravida.
    Varför skulle man tro på en framtid för detta land?

  6. Benny skriver:

    Det är inte bara polisen som är dysfunktionell i Sverige! Det mesta av journalistkåren är bara mähän som skriver eller sänder det regimen i Stockholm vill se och höra. I lokalblaskan var det en ”journalist” som beklagade sig över att det var enklare förr när de bestämde vad som var sant och vad folk skulle veta! Numera är ju alla sina egna redaktörer som via nätet kan sovra bland nyheterna utan att bry sig om det filter som media var tidigare. På SVT kultur fick vi minsann reda på att en av Nobelpristagarna i litteratur Olga Tokarchuk valts för att hon var regimkritisk mot de folkvalda ledarna i Polen. (Märkligt det här med regimer på SVT det är aldrig några globalister som kallas regimer och givetvis inte USA som ju styrs av Deep State) Sen hör det ju till saken att Polens regering har långt större stöd än regimen i Stockholm men det är väl knappast intressant att delge tittarna antar jag! Sverige håller på att drunkna i elitens egna självgodhet och en mer uppblåst regim än den svenska får man leta efter.

    • Peter Harold skriver:

      Alfred Nobel ville att litteraturpriset ska tilldelas en författare som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” genom att skriva ”det utmärktaste i idealisk rigtning”, för att citera Wikipedia.

      Detta skulle tarva att boken getts ut under 2018 eller 2019. Den med ukrainskt påbrå Olga Tokarczuk har under denna period publicerat ”Opowiadania bizarne” (Bizarra historier). Om denna hittar jag ingenting. Istället ligger fokus på en roman som gavs ut 2014, med titeln ”Księgi Jakubowe”, där protagonisten i berättelsen Jakob enligt Wikipedia är Jacob Frank, en polsk-judisk religiös ledare som sade sig vara en reinkarnation av 1600-talskabalisten Sabbatai Zevi och därmed också patriarken Jakob. Jacob Frank kallade sin idé för ”Frankism”. Jag undrar om jag kan få en roman skriven av mig om 200 år om ”Haroldism”…? Kanske om jag varit judisk, haha!

      Hennes bok beskrivs som ”anti-Sienkiewicz”. Det betyder alltså kritisk mot en av Polens främsta litterära personer, vilket är Henryk Sienkiewicz som skrev flera romaner på historiskt och nationalromantiskt tema, och som själv erhöll Nobelpriset i litteratur. Cirkeln är sluten – Nobelpriset går till en Nobelpristagre som som kritiserar en annan Nobelpristagare.

  7. Ping: Testing, testing. Hm, verkar fungera. Till skillnad från det svenska polisväsendet. – Suzie Weathers

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s