Vad kommer hända när YouTube förlorar sin mening och blir ett TV-nätverk?

Bästa läsare!

Tiden går fort när man har skojigt, men snart kan det vara slut på det roliga. YouTube förbereder sig på en omvandling, och processen har redan startat.

Först av allt: Jag måste erkänna att jag var väldigt tacksam när YouTube dök upp på Internet. Själv hade jag en så pass gammal dator på den tiden att jag var tvungen att gå hem till vänner för att titta på filmklippen – vilka aldrig var längre än 10 minuter.

Någon tid senare försvann tidsgränsen, och man kunde höra hela musikalbum och se långfilmer, om än knappast de nyutgivna. Men med denna möjlighet kunde man lyssna på hela föreläsningar i ett svep, och så fort jag bytt till en modernare dator kunde jag botanisera bland YouTubes utbud som expanderade både i kvantitet och i ämnesomfång. Idag hittar man väl allt som är lagligt på kanalen och som inte censurerats av vänstervridna snöflingor.

Den stora gåtan för mig som en gång redan tidigare fyllt en hårddisk till bristningsgränsen med både digitala böcker och musik var det häpnadsväckande att YouTube uppmuntrade sina användare att lägga upp sina klipp gratis. Och bland dessa användare fanns en kategori som gjorde det nästan till en daglig vana att spela in sig själva och lägga upp klippen. Jag började fundera på hur många miljoner människor som skulle ägna sig åt detta, och undrade med utslagna armar: ” – Hur tusan ska alltsammans få plats?”. När inte klippen var tidsbegränsade var det bara innehav av kameror som hindrade folk från att göra sig själva till TV-stjärnor i amatörformat.

Idag härbärgerar YouTube många ”kanaler”. Sorry, jag kan inte ge många exempel, men i princip handlar det väl om att konceptet med bloggar ersatts med vloggar och egna kanaler, och sålunda existerar det nog några ”nät-personligheter” som lockar till sig massor av tittare, och bygger upp sin tittarskara utifrån sin egen förmåga.

Ja, och sen har vi de som gått fullt in på att bli YouTube-stjärna, och gör det i kommersiellt syfte. Svensken Pjuvdajj lär visst vara en av de mest framgångsrika. Sedan har vi numera de som inte längre får vara med i YouTube som också hade många tittare. Det är detta som får mig att göra dagens reflektion.

Under 2019 har YouTube förändrats ganska radikalt. Visserligen har tjänsten alltid befunnit sig i en grad av utveckling, men nu känns det som att man gett sig in på avveckling. Massor av uppkäftiga kanaler har stängts ner av politiska skäl. Och när jag säger ”politiska skäl” menar jag givetvis i klartext att dessa fallit offer för den sionistiska och etno-judiska kampanjgruppen ADL som är ett organ som ingår i den amerikanska djupstaten, och som spelar en särskild roll för att censurera plattformen.

Olyckligtvis tror många kritiker att ADL-YouTube agerar för att störta Donald Trump från presidentposten. Det är möjligt att 99,9 % av de anställda på YouTube/Google tror att detta är det faktiska förhållandet, men i själva verket handlar det om att låta etablissemanget återta kontrollen över utbudet och knuffa tillbaka publiken till de vanliga och de nya mediebolagen som har till uppgift att bedöva och fördumma sina tittare. Trump är deras ursäkt och avledningsmanöver. Och det är möjligt att 99,9 % av tittarna inte kommer märka återinförandet av det ”professionella utbudet” som vi för tio år sedan började vända ryggen till eftersom YouTube gav utrymme åt vanliga människors – och framför allt ovanliga människors – 10-minutersklipp.

Ett tecken på att de gamla användarna inte är välkomna att stanna är de nya användarvillkor som YouTube ska införa från 10 december i år:

YouTube may terminate your access, or your Google account’s access to all or part of the Service, if YouTube believes, in its sole discretion, that provision of the Service to you is no longer commercially viable.

(Svensk ungefärlig översättning: YouTube kan säga upp din åtkomst, eller ditt Google-kontors åtkomst till hela eller delar av tjänsten, om YouTube enligt eget gottfinnande anser att tillhandahållandet av tjänsten till dig inte längre är kommersiellt genomförbart.)

Här ryker alla klipp som Linköpingsstudenten Matilda spelat in till sin mormor som bor i andra änden av landet (säg Korpilombolo, det låter långt bort), och som kanske bara kommer att skådas några enstaka gånger och sedan samla damm på YouTubes server. Ah, det är nu jag börjar få svar på min ursprungliga fråga om ”hur ska alltsammans få plats?”. Tydligen får det inte plats. Och därmed kommer YouTube att söka efter ett annat syfte än att vara allas egen TV-kanal, hur liten medioker man än är.

Jag har varit lite smårisig i veckan, och då jag inte kunde fokusera mina tankar på någonting som var värt att skriva om (det händer ju så mycket tokiga saker numera att det är omöjligt att bestämma sig för vad man vill gnälla över…), så råkade jag klicka på ett c:a 15-20 minuter långt klipp med en ung engelsman(?) som hämtade en kratta och började rensa bort trädgrenar och löv som fastnat i inloppet till en gallerförsedd vägtrumma och bildat en propp så att vattnet i dammen stigit ungefär en fot över sin högsta vanliga nivå.

Det var totalt meningslöst, för jag lärde mig ingenting nytt… jo, utformningen av inloppet till trumman var originellt… och all spänning bestod i att jag trodde att killen skulle sugas in i avloppstrumman och drunkna framför kameran. Därför tittade jag på hela klippet. Spoiler alert: Han sögs aldrig ner i djupet.

Ändå så kom jag i efterhand att tänka på att klippet kanske inte alls var så himla meningslöst. Här var det en ung medborgare som gjorde det ingen annan fixade, nämligen att rädda omgivningen (däribland en landsväg) från en översvämning. Och han gjorde det utan att drunkna. Bra jobbat. Kanske fler borde inspireras. Men var detta klipp något som skulle intressera någon annan än den som låg hemma och hade ont i huvudet, armar och ben? Inte säkert. Knappast inte utan att hoppa längs tidslinjen för att se slutet. Jag kan inte låta bli att fundera på om detta klipp är ”kommersiellt genomförbart”.

Nå, nu är det nog bara som så att denna formulering kanske blir ett till verktyg för att ta död på kanaler som YouTubes ägare och partners inte tycker om, framför allt av politiska skäl, och utan att behöva hitta på ett bättre skäl.

Men vad kommer hända efteråt när YouTube blivit lika tråkig som den dumburk vi stängde av och kastade ut?

Vi slutade titta på TV därför att dess egenskaper som dumburk blev alltför manifesterade på delen ”dum-”. Och när jag säger ”vi” gör jag det likt Julius Caesar, om nu läsaren kan sin Asterix..! Nu är alltså datorn på väg att bli den nya dumburken. Inte bra.

Låt mig förklara, kära läsare!

När man köper en ny dator av modernt snitt så levereras den med färdiga appar. En av dem heter ”Netflix” på min dator och den var redan förinstallerad. Jag har inte klickat på den, men det är uppenbart att datortillverkaren vill främja vissa aktörer och ha deras ikoner lätt åtkomliga, medan man gömmer funktioner som ”Program” som man förr i tiden hittade längst ner till vänster vid avstängningsknappen. Nu hittar jag den inte alls (jag letar efter ljudinspelaren). Den som gjort min dator vill istället att jag ska spendera tiden med Netflix, Xbox, NewsXpresso, Kindle och en uppsjö andra aktörer som jag redan raderat bort.

Kommer folk att falla efter och sitta vid datorn och bedöva sin kreativitet och lust till engagemang, och istället glo på TV-serier och andra mänskliga papegojor som säger roliga saker som är lagom besvärliga att ta in rent mentalt efter en dags hårt arbete?

Kommer framtidens datorer i praktiken vara bärbara TV-skärmar som man till nöds kan sitta och skriva mejl med, och möjligtvis – under förutsättning att man är on-line och kan logga in till Molnet och få access till sina egna dokument och text-redigeringsprogram? Ja, hur länge dröjer det innan datortillverkarna plockar bort hårddisken så att vi inte kan spara någonting utan att det ligger åtkomligt i någon NSA-övervakad server i underjorden i annat land?

Någonting säger mig att det här med datorer är på väg att utvecklas åt avveckling. Vi kommer gå tillbaka till den gamla ordningen, men på ett nytt sätt. Det är inte bra.

Hälsar eder Peter Harold