Tecknen som tyder på att nedskjutningen av det ukrainska planet var planerat – men av vilka?

I all hast!

Bästa läsare!

Den forne CIA-agenten och numera grävande journalisten Philip Giraldi har levererat en artikel som avhandlar ett ämne i en riktning som även min egen tankebana vandrat i.

Det handlar om nedskjutningen av flight 752 från Ukraine Airlines. Min spontana reaktion när nyheten om kraschen kom var att det hela hade en logisk förklaring, där jag förvisso var osäker på rangordningen men ändå kunde föreställa mig alternativen a) en bomb ombord exploderat (säkerhetsarbetet fungerar lite si och så i de där länderna, och man behöver bara gå till toppen av de schweiziska alperna för att hitta länder på den södra sidan som har sina uppenbara brister i luftfartsskyddet), b) planet hade kolliderat med en drönare som befann sig på spaningsuppdrag, c) planet hade drabbats av ett tekniskt fel.

Det fanns en omständighet som var intressant, och det var upplysningen om att planet återvänt mot flygplatsen samt störtat utan att meddela flygtrafikledningen om eventuell nödsituation. Detta betyder dels att man ombord noterat att någonting är fel, och planet har inte brutits sönder i luften – ännu. Men avsaknaden av radiokommunikation är i detta fall en störande faktor. Medan piloten – antingen kaptenen eller hans first officer – ser till att manövrera planet kommer den andra att se till att larma flygtrafikledningen som i sin tur startar ett varningslarm. Det vi kan förutsätta är att piloterna kommer göra sitt yttersta för att se till att de själva och passagerarna överlever. Ibland lyckas det, och ibland inte. Lyckas det inte så blir det näppeligen en notis i tidningen, varför vi sällan får höra om de lyckliga utgångarna.

Att piloterna inte kommunicerade med ”markkontrollen” tyder på att piloterna inte var i skick att tala. Vi har exemplet med Malaysian Airlines som sköts ner över Ukraina där piloterna inte heller anropade flygtrafikledningen men ändå till synes ändrade kursen. Min förklaring till detta är att när luftvärnsroboten exploderade intill planet så skadades flygplansmotorn på ena sidan, vilket ändrade dragkraften. Eftersom flygplanet går på autopilot så försöker automatiken återta kurs även med piloterna döda. Jag är ganska säker på att även det ukrainska planet gick på autopilot (även start kan ske med autopilot) när någonting hände, och att man även här fick störningar på ena sidans motor vilket kan förklara den påstådda kursändringen. Med andra ord, kursändringen motsäger inte att planet kan ha träffats av en luftvärnsrobot.

Philip Giraldi konstaterar också att Iran medgett att planet skjutits ner av arméns luftvärn (även om vi vet att man under ett dygn förnekade detta).

Efter detta haglade fördömandena från omvärlden, och det sägs att det iranska folket fått nog av lögnerna som deras regim sprider och därför demonstrerar. Tror mig, jag har sett massor av postningar om detta bland mina libertarianska vänner som ser en möjlighet i att Iran förvandlas till en sekulär demokrati efter ett snabbt regimskifte. Jag kan säga att jag kanske inte delar deras illusion…

Att Iran erkänt sitt misstag, bett om förlåtelse samt utlovar kompensation till de drabbades anhöriga, och allmänt kommunicerat på ett sätt som vi aldrig hörde när USA sköt ner ett iranskt trafikplan för flera år sedan, passerar utan större uppmärksamhet i systemmedierna som hoppas på ökad lösnummerförsäljning och klick på sina hemsidor om konflikten fortsätter att eskalera. Företrädare för den iranska regimen har reflekterat över detta och noterat att amerikanerna är lika glada som iranierna är ledsna över det inträffade. Och det är lika sant som det är sagt att Iran har absolut ingenting att tjäna på att civila människor dödas på detta sätt.

Från amerikansk sida säger man att det inte går att skjuta ner ett civiltrafikplan med annat än att man avsiktligt gör avsteg från gällande rutiner, och insinuerar att det är just detta iranierna gjort – bl.a. med konspirationsteorin om att Irans regering gett armén order om att skjuta ner ett amerikanskt trafikplan som lämnade flygplatsen men att skytten råkade ta fel på detta och det som blev nerskjutet.

Det är förvisso sant att man inte ska kunna ta fel. Även det system som den iranska armén använder ska kunna skilja vänligt sinnat flyg från andra objekt. Men detta endast under förutsättning att man får in den godkända signalen från luftfartygets transponder.

Här kommer Philip Giraldi med intressanta upplysningar om saken:

The Iranian missile operator reportedly experienced considerable “jamming” and the planes transponder switched off and stopped transmitting several minutes before the missiles were launched. There were also problems with the communication network of the air defense command, which may have been related.

The electronic jamming coming from an unknown source meant that the air defense system was placed on manual operation, relying on human intervention to launch. The human role meant that an operator had to make a quick judgment in a pressure situation in which he had only moments to react. The shutdown of the transponder, which would have automatically signaled to the operator and Tor electronics that the plane was civilian, instead automatically indicated that it was hostile. The operator, having been particularly briefed on the possibility of incoming American cruise missiles, then fired.

Inte nog med att luftvärnsoperatörens identifieringssystem inte fungerade tillfredsställande. Det är också fullt möjligt att avsiktligt störa ut systemet. Man kan till och med också ”hacka” det:

The SA-15 Tor defense system used by Iran has one major vulnerability. It can be hacked or “spoofed,” permitting an intruder to impersonate a legitimate user and take control. The United States Navy and Air Force reportedly have developed technologies “that can fool enemy radar systems with false and deceptively moving targets.” Fooling the system also means fooling the operator. The Guardian has also reported independently how the United States military has long been developing systems that can from a distance alter the electronics and targeting of Iran’s available missiles.

Varför skulle nu någon vilja störa ut det iranska luftvärnet så att de skjuter ner ett civilflygplan lastat med hundratals människor?

Nå, det är faktiskt inte osannolikt att det gått till på detta viset. Under normala omständigheter kan man inte skjuta ner flyg av misstag. Så länge man får signal från planets transponder är identiteten som sagt avgjord, och en nedskjutning blir i så fall avsiktlig. Iran har ingen nytta av att göra så, inte ens ifall det varit ett amerikanskt trafikplan.

Detta talar till stöd för uppgifterna som Philip Giraldi återpublicerat från olika källor. Efter Donald Trumps mord på den iranske generalen Qassem Soleimani som befann sig på diplomatiskt uppdrag i Irak har omvärlden reagerat med försiktig sympati till Iran, vilket inte är så lite med tanke på hur systemmedierna annars förhåller sig till det landet (man kan kritisera Irans regim för att de är auktoritära teokrater, men att utmåla det landet och dess regim som det största hotet mot den fria världen sedan Adolf Hitlers dagar är mer än magstarkt när man betänker hur framför allt USA agerat under de sista årtiondena).

Det har alltså ända sedan det dådet legat i USA:s intresse att återskapa den sedvanliga badwill som Irans regim dragits med sedan länge, ett renommé som Irans styrande delvis gjort sig förtjänta av på egen hand, men också kompletterat med kritik och anklagelser som saknar grund.

Analyserar vi det hela utifrån ett cui bono-perspektiv så noterar vi att det faktiskt är just USA som är  vinnaren i denna historia när medierna ställt sig helt bakom Vita husets agerande, och mordet på den iranske generalen försvann som samtalsämne. Åtminstone tills sanningen avslöjas om vad som egentligen hände.

En annan omständighet som vi inte fått svar på är är varifrån källan till bildbeviset på nedskjutningen kom ifrån. Det heter att det var en vanlig medborgare som stod och spanade efter iranska missiler som sköts mot de amerikanska militärbaserna (vilket Iran föranmälde 30 minuter före attacken för att minimera risken att folk på marken blev skadade). Det är möjligt att så gick till, men Soraya Sepahpour-Ulrich och Finian Cunningham på Sputnik News noterar också att New York Times som publicerade klippet fick detta av en viss Nariman Gharib vilken är en iransk regimkritiker som inte längre bor kvar i sitt hemland. [LÄNK]

Gharib hade i sin tur samarbetat med en New York Times videoexpert Christian Triebert för att få ut klippet till medierna. Sputnik News uppmärksammar här att denne Triebert tidigare varit ”utredare” vid det i Storbritannien baserade Bellingcat som finansieras av amerikanska tankesmedjor som arbetar för medie- och militärindustriella komplexet i landet. Bellingcat är kända för att presentera sig som ”grävande utredare”, men presenterar regelmässigt material och kommentarer som ligger helt i linje med sina finansiärers intressen, och är av sådan natur att man kan förmoda att dessa också är Bellingcats källa.

Bellingcat har tagit åt sig äran att ”avslöja” var den anonyme filmaren stod någonstans och av en händelse råkade få nedskjutningen av planet med i inspelningen. Varför stod personen där just då? Varför visar denne inga känslor när han ser hur planet träffades av raketen och började brinna? Nå, det verkar inte som att fotografen började dansa när planet träffades, så vi kan nog utesluta Mossad åtminstone den här gången. Eller…? [LÄNK]

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tecknen som tyder på att nedskjutningen av det ukrainska planet var planerat – men av vilka?

  1. Peter Sjöström skriver:

    Tack för dessa troliga klarlägganden . Jag har funderat fram och tillbaka i detta ämne . Det är mycket märkligt över lag hela intermezzot . Alla turer , anklagelser , förklaringar , de får inget fäste i verkligheten tycker jag . Man har ju alltid sina misstankar riktade mot 2 stater när det händer oförklarliga saker i denna regionen , även annorstädes . Att lägga sina näsor i vad suveräna stater tänker och gör är ett signum för dessa 2 tätt lierade stater . Mvh Sjöström

    • Peter Harold skriver:

      Det som är lite bökigt är att man måste tänka om lite. Förr var världen svartvit och det var givet att skurkstater skulle ha stryk. Men nu när den som ska upprätthålla denna ordning själv är en skurkstat… ja, då blir det jobbigt att förklara vid fikarummet på jobbet.

  2. Benny skriver:

    Intressant inlägg av James O’Neill en australisk skribent som publicerar sina alster då och då på Global Politics! Tänk om svenska politiker ens hade 10% av James kunskaper och analysfömåga?
    https://www.globalpolitics.se/att-forvanta-sig-att-usa-frivilligt-lamnar-irak-ar-onsketankande/

Lämna ett svar till Benny Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s