Vi får inte underskatta känslan för estetik.

Beklagar sen publicering, men jag behöver ta det lite lugnt…

Bästa läsare!

För en tid sedan hade jag ett ärende till Sollentuna centrum. Det var en fridfull resa med pendeltåget mitt på dagen. Så fridfull att jag nästan höll på att somna.

Väl framme vid Sollentuna station insåg jag att jag faktiskt aldrig varit på platsen tidigare i mitt liv. På ena sidan om utgången fanns en obligatorisk busstation och strax intill på den andra sidan började de lika obligatoriska kommersladorna som tyvärr ser likartade ut varhelst man hamnar i en svensk storstad.

En av mina hobbies handlar om arkeologi som kopplas till vår industrihistoria. Eller ”tegel-romantiker” som man också kan bli kallad. Här och var kan man se i storstäderna – bland annat i Södermalm i Stockholm – kontorsbyggnader som en gång i tiden varit fabriker på den tiden vi producerade saker som inte blippade och hade sig i datorer. Ni vet ”fysiska objekt”. Saker. Sånt som vi importerar från utlandet för att vi slutat göra dem själva. Prylar.

Av någon lycklig anledning har en del av dessa gamla fastigheter bevarats och funnit en ny nytta och ett mer modernt ändamål. Samtidigt får den rationella sidan av mig hålla med om att de stora butiksladorna är optimala för sin verksamhet. I praktiken är det skal som man fyllt med sektioner i form av väggar och tak, och ofta kan förvaltaren riva och stöka om inne i anläggningen utan att huset som sådant rasar ihop. Det kan man inte göra lika lätt i mina tegeltempel som jag avgudar.

Det är av samma anledning som en modern bilfabrik kan bli ett logistikcentra, ett övergivet varuhus omvandlas till en förvaringslokal, en konservfabrik förvandlas till en konferensanläggning, etc., och i motsatt riktning även om detta är sällsynt. Visst, jag vet att man gjort om en motorfabrik i Nacka till biograf trots att allt är byggt i tegel, så allting går att göra med lite vilja även om det är gammalt. Men rent generellt kan jag se varför dagens fastighetsförvaltare föredrar de lättbyggda hangarkonstruktionerna.

Det är där den rationella vurmen hos mig får stiga lite åt sidan. Det är lätt och smidigt att smälla upp några hundra stålpelare som bärande struktur och sedan klä denna med stora panelblock som vägg och tak (och kanske installera en ventilations- och värmeanläggning som läggs på taket att brusa), och anläggningen kommer säkert att tjäna sitt syfte så länge som den behövs. Men kommer den vara värd att bevaras när användarna flyttat ut för gott? Tvivelaktigt.

Den nyhetskonsumerande besökaren av Skrivarens Blogg är nog fullt medveten om vad som skett i Sollentuna häromdagen (var det i förrgår rent av?) och undrar varför jag babblar på om arkitektur när det är så mycket mer intressant att tala om den helt känslokalla avrättning som genomfördes där på öppen gata vid Sollentuna centrum mitt på dagen.

På denna fråga kan jag bara säga att avrättningar och sprängdåd numera är vardagshändelser.

Det är bara notoriska kalenderbitare som kan komma ihåg alla adresser där det skjutits folk under den senaste 365-dagarsperioden. Jag tror inte ens polisen själva kan hålla rätt på alla dessa fall. Förmodligen har de gått in i dataåldern och lagt in allt utredningsmaterial digitalt, men frågan är hur de använder detta i praktiken? Skulle polisen fortfarande vara traditionalister och sätta nålar på en Stockholmskarta (eller Sverigekarta) och knyta färgade trådar mellan alla nålarna såsom när kommissarie Frost löser sina kniviga mordgåtor så lär nog vår huvudstad försvinna bakom en nyvävd duk av dessa trådar…

Men rent generellt tycker jag redan det sagts en massa uppenbara saker om detta dåd som snart kommer ha ersatts i nyhetsflödet – jag talar givetvis främst om de alternativa medierna som inte lägger locket på om vad som sker i vårt land – av nya skjutningar och bombdåd. Vad kan jag säga som inte redan sagts om saken..?

Istället vill jag anföra behovet av bredd på debatten. Vare sig statsmakten skyller utvecklingen på socioekonomiska faktorer (som de själva skapat) eller att det tilltagande samhällsvåldet beror på de okontrollerbara följderna av massmigration som är en annan uppenbar orsak som statsmakten tiger om, så skulle jag vilja sätta denna utveckling i kontext med stadsarkitekturens utveckling.

Dilemmat är att jag inte är säker på vad som är orsak eller verkan i detta fall. Det enklaste vore ju att säga att vi har fått dessa opersonliga byggnader som fyllts med frestande innehåll för att reducera våra liv till aktiva konsumenter. Faktum är att shopping räknas som en fritidssyssla för många. Och en icke försumbar andel av brukarna nöjer sig med den andra svenska traditionen – fika.

En del av mig är observant och säger att vi har fått dessa anläggningar helt enkelt för att de formar vår tillvaro på flera sätt. Å andra sidan säger en annan tanke att dessa byggnader kanske skapats på grund av hur vi människor egentligen är. Av någon anledning kommer fler människor till denna plats…

än till denna…

Jag vet. Det är två helt olika verksamheter. Vän av ordning påpekar nog också att Sollentuna C och Nordiska Museet har två olika målgrupper. Nå, det ena ska väl inte utesluta det andra. Men från vilken av dessa byggnader kommer du ifrån med din själ berikad (även om pk-ismen börjat smyga sig in även i den gamla fastigheten)?

En sak som är problematisk med det svenska samhället – och nu refererar jag till den tabubelagda och nästan förbjudna definitionen av ”svensk” – är att vi inte prioriterar den själsliga odlingen lika mycket som samlandet av prylar vi tror oss behöva.

För ovanlighetens skull har medierna på senare tid uppmärksammat att det går bra för islamisterna i vårt land. Visserligen kan man i sann pk-anda säga att ”de radikaliserade” och deras fränder fikar i shoppingscentrats kaféer på samma sätt som vi svenskar – om inte rent av ännu mer! – men där upphör de första likheterna mellan oss och dem.

Medan vi sitter med latten eller cappuccinon och kollar banksaldot med mobilen och säger någonting neutralt om vad valfri kändis gjort på TV eller kanske vågar oss på att verbalt yttra oss om kaféets interiör så är det sannolikt att andra grupper av kaféets klientel tänker kring tillvaron på ett annat sätt tack vare hemvisten i en helt annan kultur.

Sett ur detta perspektiv kan man fråga sig vilken av dessa grupper – låt oss ärligt säga ”vi” och ”dem” – ha störst förmåga att påverka samhällsutvecklingen? De som tar en fika före eller efter moskébesöket där de hämtar sin andliga motivation (till syften som jag inte mäktar ta upp här)? Eller de som tar en fika under shoppingrundan innan man jäktar hem för att hinna vila upp inför nästa arbetsdag eller rent av helgshoppningen?

Om vi inte bryr oss om estetiken i vårt samhälle och agerar mot dess brister så finns det risk att vi inte heller bryr oss om hur samhället målar om vårt eget medvetande så att vi inte märker vad som brister och har gått sönder.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vi får inte underskatta känslan för estetik.

  1. Benny skriver:

    På bloggen arkitektupproret kan man läsa om hur den svenska arkitektkåren gick i spinn för att en företagare ville bygga kontor och bostäder i gammal stil (sekelskiftet 1900) som förebild i Växjö. Nu misslyckades arkitekterna stoppa projektet och spaden sätts i jorden senare i år. Läs gärna hur dessa ”proffstyckare” föraktar vanligt folks smak och tycke…De vill bara bygga fula betong och glaslådor i ”sunkisstil”, den arkitektur man anser vara den optimala och alenarådande.

  2. hllviken skriver:

    Jag är också förtjust i skönheten hos gamla tegelbyggnader.

    Har gjort en sådan ögonfröjdresa i Skåne, Danmark, Tyskland och Benelux. Såg mörkröda fabriksbyggnader med stort estetiskt värde.

    • Peter Harold skriver:

      Sådana resor är underbara. Helst ska man fara på de avsides belägna vägarna. Häromsistens tog jag mig in i Tyskland via Rödbol mot Rosencrantz. Väldigt avkopplande väg att köra.

  3. hllviken skriver:

    Värden utöver estetiskt:

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s