Och nu tillbaka till hedendomen

Bästa läsare!

Nu när svenska folket inte är välkomna att fysiskt deltaga i den europeiska gemenskapens fria rörlighet enkom därför att vi är svenskar (även om våra skattepengar duger åt EU att fylla de svarta hålen i de mest ekonomiskt vanställda euro-länderna) så tycks den inhemska turismen blomstra. ”Vi går till fjälls” tycks ha blivit ett ledord, och våra samer lär kräva extra pengar för att svenska medborgare turistar i sitt eget lands nordliga delar.

Alla i min bekantskapskrets är inte lika förtjusta i de norrländska knott-landskapen och väljer därför att resa i regionerna där Sveriges vagga en gång varit placerad. Jag har sålunda erhållit en mängd selfies och landskapsbilder från både Östergötland och delar av Västergötland där man kan urskilja en och annan pittoresk kyrkoruin i bakgrunden samt ett par runstenar.

Vad står det?” får jag i meddelandet, som om jag vore en auktoritet i ämnet. ”Hvid denna bro såhlde Orvar korvar” brukar jag svara… Det svaret hjälper mig att sortera upp vännerna i kategorier idioter (de som tror på svaret) respektive de som har humor (och som inte klagar på att jag inte ids ta fram mina runalfabeten och spendera resten av dagen med arbeten som professionella arkeologer får betalt för att fullborda under årslånga studier).

Mitt eget förhållande till denna tid – övergången till Medeltid – och plats har dock varit ambivalent. Förvisso har även jag gjort en och annan dagstur eller till och med svensk semesterresa och stannat till vid några av våra gamla kyrkor. En av de mest trevliga upplevelserna var när jag och min far stannade till vid den gamla välbehållna kyrkan i Ekshärad i Värmland och satte oss på bänken i baksidan på kyrkogården och attackerade det första smörgåspaketet som jag gjort. Goda mackor och en vacker byggnad samt en enormt vacker exposé av smedernas konsthantverk på gravarna – ja, det kunde inte bli en bättre sista frukost under resan (tydligen får man kalla mellanmålet på förmiddagen för frukost enligt fransmännen, och de kan till och med äta ytterligare en frukost vid 12-tiden som alternativ till vår lunch enligt vissa litterära källor).

Jag kan förstå att församlingsmedlemmarna i Ekshärad är glada över att betala kyrkoskatt när de har en så fin kyrkobyggnad, och att ingen vandal har ännu hunnit elda upp den vackra 1600-talsbyggnaden. Att kyrkan var i bruk såg vi ofrivilligt under vår bilfrukost, ty medan vi satt och glufsade andaktsfullt (om den kombinationen är möjlig), öppnades en dörr och ett helt begravningssällskap klev ut med kista och allt. ” – Jag tror att vi retirerar”, sade min far och stoppade i sig resten av sin macka och överlät åt mig att samla ihop frysväska, mjölkpaket, saftflaska och annat medan han med oskuldsfull uppsyn vaggade mot bilen.

Ett annat av mina möten med den svenska historien ägde dock rum enkom i min läsfåtölj. Efter alla dessa år av effektivt ignorerande började jag bläddra i mitt från farfar ärvda exemplar av Frans Gunnar Bengtssons första bok om Röde Orm, den fiktive vikingen som medverkade till att försöka kristna Sverige och som kämpade mot sina hedniska landsmäns förföljelse.

Efter att ha läst första tredjedelen av boken blev jag tvungen att lägga ifrån mig den och kontemplera.

Ingen tvekan om att författaren levererar en utsökt tecknad nidbild av alla som inte rättade sig efter de inte så sällan vantolkade påbud som Röde Orm torgförde å sin medföljande kristne missionärs vägnar. Jag har fortfarande inte läst klart boken – och jag har hittills hållit för öronen när andra läsare berättar om hur det går i resten av verket – men vad jag hittills läst är enormt tankeväckande, även om mina tankebanor kanske inte går i de riktningar som Frans G Bengtsson tänkt sig.

Det första som slår mig är på den nästan militanta iver som Röde Orm sprider kristendomen. Alla i hans omgivning måste bli kristna till varje pris och lämna asatron bakom sig.

Jag kunde inte låta bli att börja fundera på ifall det en dag, kanske om 400 år eller rent av om 200 år – om inte förr!!! – kommer finnas en kåserande författare som skriver en bok på svensk-arabisk dialekt om hur en ”rättrogen” islamiserad ”2000-talssvenne” med både lock, pock och påk tvingade sina medmänniskor att bli rättrogna muhammedaner; tänk dig att denne författare blir prisad och hyllad för hur nedrigt vederbörande beskriver de ”ur-svenska” som vill hålla fast vid sin judeo-kristna trosuppfattning, men som till slut får ge upp kampen mot… ”Röde Ali”? I den texten blir nog du och jag kallade för ”barbarer”, om vi inte rent av uttryckligen blir benämnda som ”hundar”…

Ofrivilligt kunde jag därför inte låta bli att känna sympati till Röde Orms antagonister, även om de skildrades som gemena skurkar av Frans G Bengtsson (åtminstone i den första tredjedel jag hunnit läsa). I en annan era, måhända med insikt om den hårdhänta omvandling som sker i vår egen tid nu när t.ex. Turkiet förvandlar ett av kristna uppfört tempel till en fullvärdig moské, kanske Frans G Bengtsson skulle reflektera lite över det andliga våld som hans protagonist utförde på de asatroende landsmännen..?

Förmodligen hade inte denna tankebana börjat löpa hos mig om det inte varit för ett podcast-avsnitt hos Ingrid och Conrad med Red Ice-värden Henrik Palmgren jag lyssnade på för några år sedan, där den sistnämnde berättade om sina studier av den svenska fornhistorien och de skandinaviska traditionerna (tyvärr kan jag inte hitta den on-line längre).

Henrik Palmgren hade en mycket intressant poäng i det han sade, nämligen att kristendomen var en religion som exporterats från Mellersta östern till bl.a. Norden, och att vad som då skedde för tusentalet år sedan var att kvinnornas rättigheter tämligen omedelbart inskränktes, precis såsom vi upplever med dagens islamisering på svenskt territorium och annorstädes med huvudduk, burka och niqab. Henrik Palmgren påpekade att det tog hundratals år innan kristendomen lättade på detta som beteende som vi själva uppfattar som förtryck hos islam.

Hela detta resonemang har nu fått mig att samla litteratur och dokument för framtida studier om fornsvenskarna, vilkas genomläsning jag ämnar verkställa en dag när jag har tid. Men den dagen är icke nu, inte ens nu när det är sommar. Beklagar, bästa läsare – men jag måste redan nu jäkta vidare. Lev väl!

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Historia, Religion. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Och nu tillbaka till hedendomen

  1. hllviken skriver:

    Fenicierna spred det alfabet som blev gällande i Europa. Det fanns ett förstadium som uppkom i det som idag är västra Turkiet.

    http://www.antalyaonline.net/futhark/

    • Peter Harold skriver:

      En sak är ju uppenbar, nämligen att skrivtecknen man använde måste vara enkla att göra med de förhållandevis primitiva skrivredskap och skrivunderlag som fanns. Tur att man bildade traditionen att rista runor i sten. Frågan är om man också såg en enklare version i form av lera som skrivunderlag?

      • hllviken skriver:

        Den äldsta funna skriften är tecken inristade i ett stort snäckskal i Kina-området.

        Sumeriska lertavlorna – ja, de är äldre än runinskrifterna. Jag vet inte hela sammanhanget.

        • Peter Harold skriver:

          Ganska fascinerande. Man skulle ju faktiskt kunna tänka sig att yrket konstnär måste ha haft en hög status vid denna tid, eftersom man ju förmedlade ett bestående budskap. Undrar hur den intellektuella värderingen bedömdes vid denna tid?

          • hllviken skriver:

            Tempelskrivare fanns i Sumerriket.

            Det var nog en pyramidal maktstruktur redan då.
            Religionen användes som maktcentrum.

            Det fanns även de som sysslade med bokföring inom handeln.

            Det finns mycket att läsa om de gamla kulturerna nu när datorer och ett gemensamt internationellt språk har gjort det möjligt att sammanställa kunskap om artefakterna.

      • hllviken skriver:

        Bildskriften är äldst.
        Officiellt gäller att fenicierna uppfann bokstäverna men det är en sanning med modifikation.

  2. hllviken skriver:

    Tribe of Dan

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s