Återskapandet av Ottomanska riket… vad betyder det när väst inte vill stoppa detta?

Bästa läsare!

Först av allt; jag beklagar min oregelbundna frekvens av bloggpostningar, men dessvärre har jag tidsbrist. Å andra sidan – om jag bara postar en gång i veckan blir det ju regelbundet… 😉

Jag tror att flertalet av er, kära läsare, redan har uppmärksammat och noterat att den forna kyrkan Sancta Sophia i Konstantinopel numera förlorat sin status som museum och ska återigen tjäna som moské såsom den kom att göra när det bysantiska riket föll under ottomanernas välde på 1400-talet. Konstantinopel har enligt grekisk-ortodoxa troende förblivit ockuperat område sedan dess…

Notera att för tio år sedan var det i det närmaste tabu att göra Hagia Sofia till en formell moské sedan Turkiets förste president avskaffade det islamska kalifatet i det ”nybildade” landet och som en konsekvens av att man bröt ner det teokratiska väldet gjorde templet till ett museum som tilläts existera i den nya sekulära samhällsordningen.

Ordet är neo-ottimanism

Sedan dess har den neo-ottomanska rörelsen vunnit nya positioner i Turkiet. Sålunda uppges omkring fyra tredjedelar av Turkiets befolkning vara positiva till att den forna kyrkan nu blir moské igen. Den sekulära ordningen är på tillbakagång och ”traditionalisterna” firar politiska triumfer.

Många hävdar att det hela beror på president Erdogans personliga läggning eller opportunism. Detta behöver inte vara osant, för jag har redan tidigare haft tillfälle att beskriva honom som makthungrig och det torde idag inte förarga någon svensk nyhetskonsument att kalla den turkiske härskaren för despotisk, i synnerhet efter den misslyckade statskuppen som Vita huset valde att inte ta avstånd ifrån när den ägde rum.

Det råder ingen tvekan om att president Erdogan är en nationalist. Det kan också konstateras att han under sin tid som borgmästare i Istanbul lät staden satsa på effektiva åtgärder för att modernisera dess infrastruktur. Sålunda fanns det fog för Erdogan att satsa på den turkiska rikspolitiken, och att turkar rent generellt ger honom sitt stöd för politik som gagnar välståndet. Som brukligt vill dock inte denna typ av ledare att utländska krafter ska intervenera, och det torde därför vara en akademisk fråga om det är av ren självisk maktlystnad han använder despotiska metoder för att inskränka hoten mot sin regim, eller om det är åtgärder som är nödvändiga när utomstående krafter försöker påverka den politiska situationen. I ärlighetens namn kan sanningen i denna komplexa situation ligga någonstans mittemellan.

Oavsett varför Erdogan är en despot är det ändå ett faktum att den neo-ottomanska islamiska rörelsen vinner land i Turkiet. För oss som beklagar att Turkiet förlorar sin sekulära attityd – där Egypten och Iran kan ses som varnande exempel på dylik förändring (tillbakagång) – kan det vara värt att fundera lite på varför detta sker. Ty en sådan här signifikant utveckling kan knappast hända av en slump.

Eliten såg det komma?

Om man söker på Wikipedia efter begreppet ”Neo-Ottomanism” finner man att det togs i bruk bland västliga omvärldsanalytiker redan i mitten av 1980-talet:

”One of the first uses of the term was in a Chatham House paper by David Barchard in 1985,[1] in which Barchard suggested that a ”Neo-Ottoman option” might be a possible avenue for Turkey’s future development.”

Jag hoppas att en hel del av läsarna hajar till vid åsynen av namnet Chatham House, i synnerhet de som känner till bakgrunden till den fördärvliga organisationen Council on Foreign Relations som stöper amerikanska makthavare så att dessa passar globalisternas agenda. Chatham House – eller Royal Institute of International Affairs som de egentligen heter – är den brittiska motsvarigheten till CFR. Organisationen ser också till att utvalda opinionsbildare blir presenterade för representanter ur medievärlden som i sin tur ordnar med medial exponering som ska gynna fortsatt karriär för den utvalde (som valts ut för sin förmåga att kunna representera de idéer och den agenda som Chatham House vill se genomförd). Här finner vi att de bekymmer vi ställs inför idag för flera årtionden sedan kan ha kommit i uttryck av önskemål från olika experter och analytiker hos Chatham och CFR.

Turkiet har spelat en förhållandevis lågmäld i den moderna historien. De historiska konflikterna med Grekland om Cypern är ett av de första exemplen som dyker upp när man gör en gallup om Turkiets varumärke bland vanliga svenskar, följt av insikten om att turkar utgör en stor grupp av den tyska befolkningen och att de inte är så  i Sverige heller. Sedan kommer semesterorterna på tal.

Eliten såg det komma!

Om Turkiet som ett maktblock torde endast få nämna saken. George Friedman gjorde dock det i sin bok ”The Next 100 Years: A Forecast for the 21st Century” redan år 2009.

I denna bok uttrycker den forne Stratfor-chefen (d.v.s. en tankesmedja som gjort anspråk på att utföra framtidsstudier som ska guida beslutsfattare) att man bl.a. från c:a 2015 kommer se ett nytt militärt maktblock bildas med Polen i spetsen. Detta är en utfästelse man kan granska och resonera om, inte minst nu med tanke på att Vita huset vill flytta ut amerikansk militär från Tyskland.  Vi har redan sett en förstärkning på polskt territorium.

Men George Friedman hade också idéer om Turkiet. I Wikipedia-artikeln om hans bok skriver man följande:

Initially supported by the United States, Turkey will expand its sphere of influence and become a regional power, much as it was during the time of the Ottoman Empire. The Turkish sphere of influence will extend into the Arab world, which will have increasingly fragmented by then, and north into Russia and other former Soviet countries. Israel will continue to be a powerful nation and will be the only country in the immediate region to remain outside the Turkish sphere of influence. However, Israel will be forced to come to an accommodation with Turkey due to Turkey’s military and political power.

Källa: Wikipedia

Med andra ord, vi har fått en officiell varning om Turkiets ambition. Det handlar med andra ord inte bara om president Erdogan, utan om en hel nation i process att öka sitt inflytande och därmed begagna en politik som kan provocera omvärlden.

Tecknen på en västerländsk reaktion är få

Vad gör då västvärlden? Som vi kan se hittills har entusiasmen för Turkiets medlemskap i EU falnat något – kanske mer i Turkiet än i högsta ledningen för EU som alltjämt lever för en globalistisk agenda och med förtjusning ser ett öppet spjäll för migranter över Bosporen in i Europa för att göra vår kontinent ”mindre monolitiskt” (vitbefolkad), eller hur nu Barbara Lerner Spectre uttryckte det. [Källa: Red Pill Videos] Skulden för Turkiets svårighet att komma med i EU tillskrivs Tyskland och Frankrike som ställt politiska krav om ökade mänskliga rättigheter på kandidatlandet Turkiet, och motivet anges att man bävar ”inför utsikten att få in ett stort, muslimskt land i vad en del betraktade som en sorts kristen gemenskap.” [Källa: Utrikespolitiska institutionen som i praktiken hämtar sina åsikter från Chatham och CFR] ”En del”..?!! 😮 Vi ska nog vara tacksamma för detta motstånd!

Just nu laddas det återigen upp för en konflikt mellan Grekland och Turkiet i Medelhavet, men också med USA i Syrien. Detta fenomen är intressant sett utifrån ett NATO-perspektiv eftersom Turkiet är militärt allierad med både Grekland och USA. Även om NATO spelat ut sin gamla roll som skydd mot Sovjetunionen så är det trots sin dysfunktionalitet ändå ett verktyg som makteliten behöver för att förhindra att varaktig fred bryter ut, med eller utan freudianska felsägningar av organisationens företrädare.

Eftersom Turkiet är grannland med Ryssland ligger det i USA:s intresse att Turkiet är militärt starkt, och man har goda förbindelser med familjen Erdogan – alla tidningsrubriker till trots. Familjen Erdogan hade inte kunnat ta emot Islamska statens smuggelolja som fördes från Syrien till Malta via Israel utan USA:s tysta samtycke. Det påstådda vänskapsbandet mellan Erdogan och Putin – manifesterat i Turkiets köp av ryskt luftartilleri – är knappast någonting man förändrar en långsiktig strategi på.

Vad kommer vi få för värld med ett
neo-ottomanskt Turkiet som maktspelare?

George Friedman skriver att det är troligt att Turkiet kommer bilda en allians med Japan längre in i framtiden. Japan ska ha uppmuntrats till att bli mer aggressivt av USA för att kunna agera mot Kina, men enligt Friedman kan Japan frestas att vilja samarbeta med Turkiet för att de två länderna ska gemensamt kunna få maktkapacitet i paritet med USA (som man kommer se som sin fiende mot mitten av 2000-talet enligt Friedman). Ett försvagat USA ligger inom ramen för den globalistiska drömmen, även om man medger landet vara tillräckligt starkt för att gå i Israels intresse. Friedman skriver om tredje världskriget; han förutspår att det utförs ”hygieniskt” med c:a 50 000 döda totalt.

Jag har inte tillgång till George Friedmans kristallkula, och jag föredrar att försöka se vad som händer inom en mer lättöverskådlig framtid.

Vad vi kan se är att kuppförsöket mot Erdogan för ett par år sedan misslyckades. Eller lyckades, ifall det var han själv som låg bakom det (vilket jag inte är helt övertygad om). Förhållandet visar i alla fall att västvärlden inte vet hur man ska hantera individen Erdogan, vilket är detsamma som att ge honom grönt ljus att göra vad han vill. Islamiseringen av Hagia Sofia är kvittot på att han också gör som han och islamisterna vill.

Det är därför logiskt att Erdogan nyttjar den positiva respons som han har från sitt folk – vi kan beskriva dem som ”stolta” i en bemärkelse som skulle vara främmande för svenskt vidkommande – och vi kan vara säkra på att Erdogan kommer nyttja detta för att påverka de i Tyskland boende turkarna (och sannolikt turkar i övriga Europa). Räkna med turkisk aktivism inom den inhemska politiska sfären i Europa, där de får genom sina krav via de lokala föreningarna hos de etablerade partierna. Sorry, men det kallas för demokrati..!

Sverige kommer också att påverkas – tro inte annat! Vi kommer också låta det ske snabbt genom det godhetsknarkande nyhetsfiltret.

Islamiseringen av den gamla bysantiska och grekisk-ortodoxa kyrkan i Istanbul beskrivits som en ”rockkonsert” ifråga om stämning av vår statstelevision. Svenska kyrkan har redan låtit sina lokaler ställas till de muslimska församlingarnas förfogande, och i Nacka-förorten Fisksätra har man nu formellt byggt ihop kyrkan och moskén. Riksantikvarieämbetet har sedan 15 års tid titta på möjligheten att välja ut moskéer som byggnadsminnen [Källa: RAA]

I vårt land går processen i omvänd riktning jämfört med Turkiet. Kristendomen på avveckling, och det som är kvar av den blir all mer perverterad för vart år som går. Under tiden flyttar den islamska sfären fram sina positioner. Och de statskontrollerade medierna ser det hela som en fest. Erdogan måste vara nöjd.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Återskapandet av Ottomanska riket… vad betyder det när väst inte vill stoppa detta?

  1. Björn Sveninge skriver:

    I mina ögon idel goda nyheter från Turkiet.
    Jämfört med Sverige så är Turkiet vår motsats.
    Turkarna i Tyskland m fl. länder bör snarast återvända till sitt hemland, där finns mycket att göra.
    Var och en för sig och Gud med oss som Gusten sa till Karlsson när isen bröts upp…
    Sverige blir synonymt med Karlsson och hur gick det för honom.
    Moder Svea sjönk till botten i kistan.
    Allt är redan uttänkt av de klasiska konspiratörerna som ser till sin lifsuppgift att förinta oss gojer.

    • Björn Sveninge skriver:

      Test II ))!
      Waifarer är en engelsk dinghy som kan dras på trailer efter en bil, det hörs ju på namnet.
      Den kan också användas till att segla uppför Nilen,mm.
      Själv har jag seglat den till Åland.
      Titta vad jag delade: https://m.youtube.com/watch?v=Kuy4goz3stI

      • Peter Harold skriver:

        Wow! Vilket äventyr! Intressant skala på farkosten – otroligt hanterbart! Jag är dock lite reserverad till att behöva hänga ut med HELA kroppen för att slippa behöva få farkosten omkullblåst. Tackar för länken!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s