Alla fick vad de förtjänade. Eller?

Bästa läsare!

Så är ännu en olympiad till ända. Den politiska olympiaden. Guldmedaljer har delats ut, ävenså silver och brons. Visserligen har tävlingsledarna försökt att dela ut ett rött kort till en av deltagarna, men däri tycks kampanjen ha misslyckats.

Om jag skall summera 2010 års riksdagsval – med reservation för att alla poströster ännu inte är räknande – så vill jag påstå att alla har fått vad de förtjänar. Nästan.

Den borgerliga alliansregeringen blev största grupp i riksdagen, vilket är välförtjänt eftersom de trots allt inte störtat ner Sverige i ruinens brant (något deras motståndare 2006 hävdat skulle ske, och hävdat nu 2010 att det har skett). Däremot ryker regeringens egna majoritet, vilket de också förtjänar efter hanteringen av FRA-debatten, de gredelina kuverten och en allmän sossefiering i både retorik och utförd politik.

Sveriges socialdemokratiska arbetarparti gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan 1914. Även det är förtjänt. Få litar på att deras partiledare lämpar sig som statsminister (inte ens de egna är fullständigt övertygade). Man har även haft en rabiessmittad talesman för sin  ekonomisk politik som skällt oavbrutet på sin motståndare, även när denne och Hästsvansen haft samma siffra i sina bud.

Efter flera års övertag i opinionsmätningarna lyckades inte det rödgröna laget övertyga väljarna. Vari det beror på har jag min uppfattning klar om, men det kommer bli väldigt intressant att ta del av deras egen eftervalsdebatt. Bristen på självkritik brukar vara underhållande.

Det kommer en ny elev i klassen. Jimmie heter han och representerar Sverigedemokraterna. Detta parti klarade 4%-spärren trots en massiv skadepartibekämpning i alla tidningar med utgivningsbevis (undantaget tidningen ”Sverigedemokraten” då). Även om (sd) inte var ett parti jag röstade på så kan jag inte låta bli att känna till en viss del att deras framgång också är välförtjänt.

Inget politiskt parti eller någon tidnings ledarsida har lyckats ”ta debatten” med (sd). Hur starkt man än uttalat att partiet står för rasism och främlingsfientlighet tycks varje dylikt påhopp ha gjort dem starkare. Jag hade (det tvivelaktiga)  nöjet att se delar av en debatt på SVT mellan Nalin Pekgul (s) och Jimmie Åkesson. Jag blev efter en stund tvungen att byta kanal – Pekgul höll faktiskt på att göra mig till Sverigedemokrat! Och det var knappast Åkessons förtjänst, ty han fick aldrig en syl i vädret p.g.a. Tenstamonstrets härskarteknik. Det är nästan så att jag ser fram mot att hon blir ny (s)-ledare efter Mona Sahlin; då lär vi få gå tillbaka till 1890-talets valresultat för att finna en jämförbar siffra för hennes parti…

Hur gick det för det parti jag röstade på? Ja, Piratpartiet redovisades inte separat under valvakan, och samma gällde även Feministiskt initiativ. Gruppen ”övriga partier” fick omkring 1,4% varför jag hoppas att Fi gjorde totalfiasko så att åtminstone (pp) fick en egen hundradel av rösterna, hir, hirr. Ursäkta min missunnsamhet, Schyman, men kampen för den personliga integriteten och rättssäkerhet är i mina ögon mycket angelägen med tanke på vad både Alliansen och oppositionen står för historiskt och i framtiden. ”Jämlikhet” och ”feminism” finns ju redan representerat i nästan samtliga riksdagspartier, och genuspopulism kan jag leva utan.

Jag återkommer senare med en postning som skall handla om vad som komma skall. På det politiska planet alltså. På det privata planet står allt ännu skrivet i stjärnorna…

Hälsar eder Peter Harold

SvD
DN.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Politik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Alla fick vad de förtjänade. Eller?

  1. Ylva skriver:

    Det sägs ju att ett folk har den regering de förtjänar. Du talar ju om partierna och då kan man lugnt säga att Piratpartiet hade förtjänat bättre.

  2. Peter Harold skriver:

    -> Ylva

    Absolut, det ligger mycket i att folk har de politiker de förtjänar. Å andra sidan kan det tänkas att Piratpartiet inte räckte till för det svenska folket. Jag ser fram mot en klok och eftertänksam valanalys.

  3. Bengt skriver:

    Kanske mest apropå Pekgul så är ju det här med väljarstöd något … knepigt. Minns Schyman under hennes glansdagar: för varje ertappad promille ökade procenten. SVT och tv4 har nog en stor del av skulden till SD:s framgång. Om partiet (=Jimmie) hade utsatts för grillning/hårdgranskning av både tv-folk och andra partiledare i tv-rutan så hade partiets siffror varit betydligt lägre. De borde alltså ha släppt fram – till offentlig hårdgranskning. Själv röstade jag igår på ett parti som jag aldrig röstat på tidigare. Det femte partiet för min del under alla år. Förr var ju partibyte i paritet med könsbyte. Lika omvälvande. Men inte längre. Ju.

  4. Peter Harold skriver:

    -> Bengt
    Hm, jag funderar på liknelsen mellan könsbyte och partibyte… Jag känner hittills bara en i min bekantskapskrets som gjort det, och det var omvälvande såtillvida att människan började att tala med sin omgivning på ett mycket otvunget sätt. Eller, ja, för den delen att börja tala med omgivningen över huvud taget. Och det var ju positivt.

    Ombyte förnöjer. Alla tider har sina idéer. Det är kanske rent av tragiskt om man röstar på samma parti hela livet?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s