Man blir lite nyfiken på vad Fredrik Reinfeldt har för åsikt om Israel…

En långpost, för att ni är förhoppnings-
vis helglediga och har tid att läsa…! 🙂

Bästa läsare!

Den forne moderatledaren och ex-statsministern Fredrik Reinfeldt har varit på Moderata samlingspartiets riksmöte och hållit ett anförande i egenskap av gästtalare.

Hans budskap har uppmärksammats av Fria tider, och jag har även ögnat genom en artikel av av Expressen. Eftersom moderaterna drabbats av en lättare schizofreni sedan Reinfeldt lämnade partiledaruppdraget efter den borgerliga regeringens valförlust följt av en intern kritik mot att hans politik ledde till den massmigrationsvåg som drabbade Sverige 2015 så är det intressant att höra hur talet uppfattats.

Fredrik Reinfeldts budskap till sina forna partislavar var att inte ändra den kurs som han stakat ut för dem som statsminister. Han gjorde det genom att smutskasta de som inte gillar den politiken, och insinuera att de har samma inställning som moderaternas naturliga fiende, socialisterna:

– Nu kommer de som säger: Nej, ni är inte mer värda än att vara del av ett kollektiv, ett folk. Denna idé som vi, när jag var ung, bekämpade för att den fördes fram av vänstermänniskor, men som nu påstås tillhöra nymornad höger. Men det är en precis lika usel idé nu som den var när kommunisterna uttalade den i min ungdom. Den är helt enkelt farlig.

Nya moderaterna vs. Moderaterna

När Fredrik Reinfeldt var ung var Moderata samlingspartiet för en restriktiv migrationspolitik för invandrare av icke-nordisk härkomst. Ur 1978 års partiprogram för Moderata samlingspartiet kan vi läsa:

Den nordiska invandringen skall vara fri. För medborgare i utomnordiska länder måste invandringen vara reglerad. Flyktingpolitiken skall stå i överensstämmelse med våra åtaganden enligt Geneve-konventionen. Rösträtt i riksdagsval skall vara förbehållen svenska medborgare.

Moderaterna har försvarat denna politik från 1978 med att den var ansvarsfull och inte baserade sig på rasism. Motståndarna menade annat, även om debatten inte alls hade samma hysteriska övertoner som idag.

Varför ville moderaterna att invandringen från icke-nordiska länder skulle vara reglerad på den tiden? Ja, sannolikt hade de sina skäl. Att anföra dessa skäl idag i en öppenhjärtig samtalston kan dock leda till nedstängt Facebook-, Twitter- och TouTube-konto eller till och med åtal för hets mot folkgrupp, så vi hoppar över det för stunden.

Moderaterna skrev också rätt ut att ”[invandrarna från de utomnordiska länderna] skall ha möjlighet att bevara och vidareutveckla det egna kulturmönstret, under förutsättning att det överensstämmer med svensk rättsuppfattning”. Denna politik tror jag att många moderater skulle kunna skriva under på än idag. Moderaterna såg medborgarna i sitt land som ett folk, även om partiet på den tiden också stod för individens rätt och frihet. Idag nöjer sig Moderaterna med att kräva sprit i butikerna som sin viktigaste frihetsfråga. Det sovande folket ska icke väckas, utan nu bedövas ännu mer… Jaja, lite roligare kanske.

Vilken är Fredrik Reinfeldts agenda?

Nu försöker Fredrik Reinfeldt få det att låta som att den som är för reglerad invandring är en kommunist. Detta är givetvis ett halmgubbe-argument, och det är intellektuellt ohederligt att tala som Reinfeldt gör utan att också förklara vad som står på spel: Med hög invandringsnivå kommer det grundlagsskyddade välfärdssystemet att haverera, och det befinner sig under stor stress redan nu.

Fredrik Reinfeldt sade i sin ungdom vara emot det skattefinansierade välfärdssystemet, medan han som statsministerkandidat var för välfärdspolitiken, och som statsminister menade att invandring är en förutsättning för att upprätthålla välfärdsstaten. Någonstans på tidsskalan måste Reinfeldt faktiskt vara ohederlig och falsk eftersom han skiftat ståndpunkt under resans gång. Låtsades han som ung vara emot välfärdsstaten? Eller är det nu han låtsas att vara för den?

Man kan vara emot den skattefinansierade välfärdsstaten. Jag är det i egenskap av libertarian. Fredrik Reinfeldt är inte libertarian. Han visar inga tecken på att dra tillbaka statens makt att bedriva ett folkutbyte medan han låter välfärdsstatens tjänare rusa in i kaklet. Tvärtom, han önskar skruva upp takten på invandringen igen, och han visar ingen ånger över den politik han förde som statsminister där svenska folket fått betala dyrt med sina skattepengar till dem som moderaterna förr i tiden bara hälsade välkomnade i begränsad omfattning.

Jag anser att den skattefinansierade välfärdsstaten kan ersättas av andra modeller, framför allt försäkringsbaserad omsorg, och definitivt utan politiska regleringar som bara gynnar storföretag och bolag med kortsiktiga vinstintressen. Fredrik Reinfeldt ger inga alternativ. Han uttrycker inga visioner för hur svenska folket ska bli mer fria. Tvärtom, han ber svenskarna att förneka att det finns ett element av nationell samhörighet. Med detta försöker han även sudda bort en annan mening som moderaterna skrev i sitt partiprogram år 1978: ” – Kristna och humanistiska värderingar utgör grunden för vårt svenska samhälle.” Den tidens moderater ansåg att det var viktigt att ”föra kulturtraditionen vidare” och förklarade att ” [den] västerländska synen på forskning och bildning betonar vikten av intellektuell frihet.”

Med andra ord, 1978 års moderat politik innehöll flera markörer av ”nationalistisk” karaktär som Fredrik Reinfeldt inte verkar vilja veta av, utan istället går till frontalangrepp mot dem som ifrågasätter om moderaterna verkligen kan bedriva en politik med hög invandringstakt och bevarat välfärdssystem, vilket var Fredrik Reinfeldts erbjudande till Sveriges väljare när han förlorade valet 2014.

För övrigt så kan vi konstatera att detta med att använda ord som ”begränsad” och ”reglerad” är platta argument. De betyder absolut ingenting om de saknar en definition. Och sådana presterar inte våra politiker. Tvärtom, Fredrik Reinfeldt sade kategoriskt åt sin då ansvarige minister att det aldrig fick bli diskussion om konkreta antal om ”hur mycket invandring Sverige tål”.

När klagade Reinfeldt på att Obama
höjde skatten på kinesiska däck?

Fredrik Reinfeldt passade också på att kritisera Donald Trump. Nu tycks ju detta vara en folksport, men för att inte visa att han tänkte plocka lågt hängande frukt formulerade han sin kritik (enligt Expressen) på att Trumps politiska gärning består i att ”nedmontera USA:s roll som en dominerande kraft i världen och sätta en ‘enögd nationalism’ i centrum.”

Det är sant att Donald Trump infört tullavgifter eller hotat att höja dem, och för den som kan lite om ekonomi eller bara allmänt är klar i skallen vet man att höjda importavgifter innebär dyrare varor för konsumenterna i slutledet. Låt oss exemplifiera (med påhittade siffror) med att en amerikan stod mellan valet att köpa en amerikansktillverkad stålhammare för 10 $, eller en dito importerad från Kina för 8 $. Om amerikanen köper den kinesiska har han 2 $ kvar som kan spenderas på annat. Men med höjd importtull så ökar priset på den kinesiska till samma pris som den amerikanska. Det betyder nu att kunden inte längre har 2 $ över efter att ha köpt sin hammare. Trösten är att en amerikansk hammarproducent fått sälja (och betala skatt i sin tur till staten), men på sikt leder ökade importtullar till ekonomisk stagnation, medan motsatsen leder till ekonomisk tillväxt. Detta har historien visat flera gånger.

Reinfeldt gillar den Israelstyrda världsmakts-
ordning som USA praktiserat mer än fred

Men mest av allt irriterar sig Fredrik Reinfeldt på att Donald Trump inte vill att Amerikas Förenta stater ska leka världspolis. Enligt Fria Tider sade den moderate Jätte-Alfons att:

– Han [Donald Trump] har plockat ner USA:s styrande över världen. I stället ser vi etablerandet av en ny världsmaktsordning. Och det är något som vi bör haja till för, en världsmaktsordning handlar ju trots allt om förutsättningarna för mänskligt liv där vi finns. Det är därför det här valet spelar roll, sade Fredrik Reinfeldt under stämman.

– Ska det fortsätta i fyra år till med en nedmontering av den världsordning som inte minst det här partiet kämpat för att upprätthålla?, fortsatte han undrande.

Det här är så Atlantic-Council-wrote-your-speech att man nu nästan kan kategorisera Reinfeldt som ett neokonservativt troll i klass med Gunnar Hökmark. Nej, stryk ordet ”nästan”. Det är helt klart att Fredrik Reinfeldt hedrar sina utländska uppdragsgivare och välgörare.

Att Reinfeldt talar som om han är programmerad i en sekt gör det hela inte ett dugg trevligare. Med ett försök att bli lika alarmistisk som Greta Thunberg, men här med insinuationen att det mänskliga livet på planeten hotas av att Donald Trump inte låter sin militärmakt agera världspolis. Men det är bra att Fredrik Reinfeldt erkänner att Moderata samlingspartiet ”kämpat för att upprätthålla” USA position som ensam supermakt.

Skrämmande! Faktum är att om det finns spår av intelligens vid moderaternas riksmöte så borde åtminstone en handfull av deltagarna resa hem från Västerås med känslan av att man medverkar i ondskans parti.

För frekventa läsare av Skrivarens Blogg råder det ingen tvekan om att vi i vår gemenskap här är så upplysta om USA:s roll i världen att vi kan påstå – utan att skämmas för vår uppriktighet – att den världspolisordning som Förenta staterna självsvåldigt tagit på sig de facto utförs å Israels vägnar. Jag kan inte låta bli att bli nyfiken på vad Fredrik Reinfeldt har får åsikter om Israels nationalism. Är den också ”enögd”? Eller ska vi låta bli att ställa såna frågor av hänsyn till förintelsen? Eller att judarna i Europa kan ha dött förgäves om vi ifrågasätter vad dagens Israel håller på med? (Lästips: Sheldon Richman – Let’s Make Sure the Nazis Killed in Vain)

Sorry, jag kan inte låta bli. Jag undrar verkligen vad Reinfeldt har för syn på Israel och landets politik? Ska vi få se mer av denna vara i framtiden, eller kommer han fortsätta gå som katten kring den heta gröten och sprida förtäckta ”Israel-first”-argument kamouflerade till begrepp som ”världsmaktsordning” baserad på ”amerikansk” dominans?

Fredrik Reinfeldt klagar på att Donald Trump flyttade ett hundratal soldater från ett område i Syrien till ett annat, och kallar detta för att ”nedmontera en världsordning”? Är han på riktigt, karln?

Tänker inte Fredrik Reinfeldt på att den ”världsordning” som han härmed hyllar är frukterna av det ”War on terror” som började år 2001 med en militär insats riktad mot max 400 man i komfortabla skyddsrum bland bergen i Afghanistan, och idag 18 år senare har gett oss terrorism över större delen av jordklotet, flyktingströmmar till Europa och regimskiften där sekulära diktatorer (om än med en förkärlek till socialism) ersatts av sekteristiska regimer som vill utplåna västvärlden å sin religions vägnar och förtrycka alla som inte bekänner sig och hedrar den påbjudna tolkningen av Islam?

Det är faktiskt lite skrämmande att tänka på att Reinfeldt varit Sveriges statsminister, men denna obehagskänsla bekräftas av hur Sverige ser ut idag, där en inkompetent socialdemokratisk regering fortsatt det förödelseverk som Reinfeldt såg till att rulla igång.

Om Fredrik Reinfeldt vill sitt eget parti det bästa bör han hålla truten och låta bli att dyka upp på dess riksmöten. Men någonting säger mig att de som betalar Reinfeldt sagt åt honom att ”styra upp ett och annat”. Lägg därtill det faktum att den nuvarande partiledare Ulf Kristersson fick en tur- och returbiljett till Bilderberggruppen tidigare i år; det är uppenbart att de-som-bestämmer inte vill låta Moderaterna ta ansvar för Sverige med hjälp av Sverigedemokraterna, och att folkutbytet ska fullbordas. Helst så snabbt som möjligt.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser
Publicerat i Politik | 23 kommentarer

C:a 900 ord om varför jag tror att professor Arnstberg är i försiktigaste laget

Bästa läsare!

Jag låg och lyssnade på SwebbTV:s intervju med professor Karl-Olov Arnstberg som tidigare i år var aktuell med boken ”Efter demokratin : sju essäer” utgiven av Debattförlaget. (Se klipp nedan!)

Enligt honom befinner sig Sverige i ett läge där vi inte längre har demokrati, vilket han grundar på de händelser som ägde rum i Chile och ledde fram till militärdiktaturen. Professor Arnstbergs observation om detta specifika land bestod i att Chile gått från en viss sömnaktig konsensuspolitik (min tolkning), till att ha fått en mer vitaliserad (min tolkning igen) rivalitet som sedermera ledde till fientlighet – manifesterat i att socialisterna i sin retorik (i den anda som rådde efter ”’68”) började kalla sina meningsmotståndare för ”fascister”, varpå dessa svarade med att anklaga socialisterna för att vara ”kommunister” (som ville bygga upp samhället efter förebild från Fidel Castros kommunistdiktatur).

För svensk del konstaterade professor Arnstberg att ungefär 1 miljon väljare förvägras politiskt inflytande i vårt eget land, och att Sverige har en statsminister som anklagar det i realiteten enda aktiva oppositionspartiet för att vara nazister. Med andra ord går Stefan Löfvén i samma fotspår som socialisterna i Chile som under en period såg till att chefer för offentliga institutioner utsågs efter partibok. Precis som i Sverige, förresten.

Här stoppade professor Arnstberg sin liknelse eftersom historien i Chile slutade med en militärkupp, som jag i sammanhanget vill inflika de facto stöddes av USA:s regering, sannolikt med ursäkten att man inte ville ha ytterligare ett kommunistland på grannkontinenten; personligen anser jag att man i icke-interventionistisk anda bör låta dessa länder klara sig själva för socialism fungerar ändå inte på lång sikt.

Sverige har nämligen ingen militärmakt som skulle kunna fungera som städpatrull och återställa vårt land i dess – nåja – ursprungliga skick.

Jag vill till och med gå så långt att jag – för att spinna vidare på ämnet bortom professor Arnstbergs observation – faktiskt kan tänka mig att den svenska försvarsmakten kommer bli oförmögen att avskaffa den kulturmarxistiska regimen (såväl den synliga som den som grott sig in i statsapparaten med sin metastatiska förmåga) eftersom man är på god väg att bli en del av den genom genuspolitik, multikulturalism och allmän politisk indoktrinering som redan drabbat de flesta andra organen i det offentliga Sverige.

Rent spontant kan man om man bara håller sig till professor Arnstbergs perspektiv inte komma till en annan slutsats än att vi är – för att använda ett anglosaxiskt populäruttryck – ”screwed”.

Hur vi kommer ut ur situationen? Professor Arnstberg iklädde sig här den gode diplomatens roll, och med tofflor som hade ylle som sulor uttryckte han den fromma förhoppningen om att det politiska etablissemanget själva kommer till en punkt att de avskaffar multikulturalismen, sänder hem de individer som är möjliga att skicka ut (i enlighet med internationell lag och konventioner), eller att ”populisterna” vinner en egen majoritet i riksdagen och gör samma sak.

Jag sak villigt erkänna att jag är övertygad om att professor Arnstberg här presenterar två alternativ som kommer leda till den minsta blodsutgjutelse ifall de verkställs. Dessa metoder är dock knappast optimala om man verkligen vill råda bot på alla de problem som skapats i namn av mångkulturalism och massinvandring – och problemen är många och har drabbat Sverige mycket hårt, så till den grad att vi inte känner igen vårt eget land längre.

Jag tror inte heller att dessa alternativ kommer att förverkligas.

Denna (pessimistiska) inställning grundar jag sannolikt på mindre akademiska grunder än professor Arnstberg, men jag vill ändå framföra några egna observationer som jag personligen tycker är av vikt i sammanhanget:

  1. Socialdemokraterna tycker inte om att förlora makten. De kan till och med liera sig med ett stödparti som har direkt skadlig energipolitik trots alla uppenbara varningar, och socialdemokraterna har en historia (och ett nu) som omfattar kapacitet att bedriva valfusk samt ägna sig åt dold polisiär verksamhet gentemot politiska motståndare.
  2. Maktetablissemanget har svenska medier under kontroll (läs här som begreppet ”staten och kapitalet…”). Även om alternativmedierna vuxit sig starkare på senare år kvarstår ändå att svenska folket sitter vid TV-apparaterna och får dikterat för sig hur de ska rösta, och vilket helvete som kommer drabba dem ifall de röstar fel. Prästen i rutan vet hur man ska skrämmas.
  3. Det enda ”populistiska” parti vi har som sitter i riksdagen och som har en potential till inflytande nonchaleras, och det finns anledning att misstänka att detta parti dessutom är kontrollerad opposition.
  4. Vi kommer inom kort att få ett paradigmskifte i Sveriges riksdag där den politiska religionen islam kommer göra inträde i form av ett parti över 4 % som kan få vågmästarroll. Det svenska politiska etablissemanget kommer här anse att ”dialog är bästa medel för demokratin” (medan man fortsätter kalla SD för nazister – ska vi slå vad?!).
  5. Den förre statsministern Fredrik Reinfeldts ständigt återkommande utspel om ”nödvändigheten av massmigration” bevisar med all önskvärd tydlighet att det politiska etablissemanget inte ändrat på planen. Folkutbytet måste fortsätta.

Jag tror inte att professor Arnstberg missat dessa omständigheter, utan det handlar nog om att han är mindre alarmistisk än jag, och ber svenska folket – i alla fall de som har fått upp ögonen – att inte låta hoppet fly och vi med det (Fast bor inte professor Arnstberg i Thailand, eller spelades intervjun in under en semesterresa…?).

Eftersom jag vill – min ovana till trots – försöka bli läsbar i ett mycket angeläget ärende väljer jag här att sätta punkt i dagens bloggpost med blott c:a 900 ord. Det kommer ändå finnas anledning till att återkomma i ämnet, som politikern sa när han lämnade bordellen.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 23 kommentarer

CNN-gate är faktiskt också SVT-gate

Bästa läsare!

Project Veritas har lanserat ytterligare en visselblåsare. Det är CNN-medarbetaren Cary Poarch (vars Twitter-konto plötsligt försvunnit… hm) som fann att den högsta ledningen – VD:n Jeff Zucker – hela tiden styrde TV-kanalens nyhetsbevakning mot att ständigt granska president Donald Trump kritiskt. Och enbart kritiskt. Och framför allt enbart om Trump. Trump, Trump och Trump.

Att CNN är s.k. ”vänster-liberalt” har varit känt sedan länge. De enda som möjligtvis har svårt att se detta faktum är förmodligen vänster-liberala människor, samt den dessvärre växande kategorin av högljudda vänsterfanatiker som tränger sig fram genom mediebruset, framför allt i USA, som anser att allt till höger om kommunisterna Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez är nazism…

Men CNN:s fixering vid att rapportera negativt om Donald Trump är inte bara ett amerikanskt problem. Det är lika mycket – eller kanske till och med mera – ett svenskt problem.

Vi vet att kvaliteten på svenska journalister har sjunkit dramatiskt under en längre tid. Vi kan definitivt se en utveckling i denna riktning om vi jämför med de journalister som fanns för 20-30 år sedan, som med hög integritet kunde ställa politiker till svars för verkliga klandervärda händelser.

År 2012 sade Mats Svegfors (som f.ö. var en av dem som förstörde Svenska Dagbladet och planterade dess vridning från höger till liberal) att ” – Landets journalister har blivit avsevärt mycket skickligare på att avslöja förhållandevis oviktiga förhållanden.” Detta kan man ge honom rätt i, även om konstaterandet gjordes redan för sju år sedan. Han hävdade att ”de inre strukturerna i medieföretagen gjort att den granskande och kritiska journalistiken har kommit i kläm.” Detta rapporterade SVT som om de ville ge sken av att dessa förhållanden bara skulle gälla de privata medierna, och ställde dessutom Svegfors tes mot att ”Råd och Rön” skulle vara ett exempel på motsats utveckling. [LÄNK]

Gammelmedierna vill intill vår egen tid hävda att den svenska journalistiken fungerar bra. Som exempel anför Anders Nilsson på f.d. högerinriktade Nerikes Allehanda – som just nu toppar sina nyheter med att krogen Makeriet ska få nya ägare och att ett träd ramlade omkull igår över en väg vid Hällefors… – att Dagens Nyheters ”avslöjande” om ”kulturprofilen” som satte svenska akademin i gungning är ett exempel på att ”det grävs som aldrig förr”.

I beg to differ.

Det grävs, men metoderna är simpla. Och det grävs ytligt. För att referera till en bransch jag jobbat i som ung kan man jämföra grävande journalistik med en lastarskopa med trubbspets som man lyfter upp skut med.  Och den som praktiseras i verkligheten kan jämföras med den platta planskopan som man stryker marken försiktigt med så att den ska bli slät och fin.

Det mesta, eller kanske rent av allting som bär tecken av en ”skandal”, dyker upp via twitter, och förmedlas genom det närmast incestuösa förhållandet mellan makthavare och mediefolk.

Men nätet är inte bara förmedlare, utan också en källa. Mycket energi läggs ner på vad folk kan ha skrivit på nätet för flera år sedan, eller sagt i något forum. Det krävs inte långvarigt minne för att komma ihåg hur etablerade tidningar som Expressen ägnade energi åt att ”exponera näthatare”, och trots att man plockade lågt hängande frukt så lyckades man ställa till det med felaktiga citat, osv. Expressen lyckades på detta sätt visa dubbla sätt visa att man inte är professionella längre, och lägger ner mer energi och kraft på att jaga folket istället för makthavarna.

Eller ska vi tolka Expressens beteende som att folket börjat få makt…?

Det finns de som vill hävda att ”avslöjandet” om den dåvarande miljöpartistiska partiledaren och vice statsministern Åsa Romson hade en båt målad med förbjuden bottenfärg samt en make/sambo som körde sten med en pickup var frukten av ett ”journalistiskt gräv”. Haha!

Icke sa nicke. Att dessa förhållandevis triviala brott – eller ska vi säga ”brott” – dök upp i medierna berodde naturligtvis inte på att journalister smugit sig fram till makarnas(?) båt och skrapat loss färgfragment som skickats på analys. Nej, dessa ”åtalspunkter” som anfördes mot henne exponerades genom en koordinerad insats av den svenska politiska djupstatens egen organisation efter att miljöpartisterna själva kommit fram till att Åsa Romsons personliga egenskaper var långt ifrån vad som var lämpligt i ett möblerat rum – åtminstone om rummet ligger i regeringskansliet.

Hade inte denna politiska djupstat velat ha bort henne så hade hon fortsatt ha kvar sina uppdrag. Detta är enkelt. Åsa Romsons avgång var mer eller mindre orkestrerad av irriterade partikamrater i TV-huset!

I skenet av att den svenska journalistkåren – med några undantag som måhända använder sitt hantverk till annat än politisk indoktrinering (vi har ju lokal- och fackjournalister som har möjlighet att flyga under maktetablissemangets radar om de vill) – blivit allt mer fördummade (i likhet med sina tittare, dessvärre), så har vi följaktligen fått mer av ”CNN-journalistik” i våra etermedier. Med detta begrepp avses att svenska journalister sitter och tittar på CNN i sitt hotellrum och rapporterar tillbaka till TV-studion i Sverige vad CNN sagt.

Ingen nämnd, ingen glömd. Jo, vänta…

Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, vCarina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt,  Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt, Carina Bergfeldt.

Jag tittar normalt sett inte på TV, men vid ett besök hos en bekant råkade TV:n stå på. Jag: ” – Så detta är den omtalade Carina Bergfeldt…?” Bekante: ” – Japp, här kommer vår dagliga påminnelse om varför Donald Trump är så hemsk.” Alla fördomsfulla och hatiska angrepp – ni vet vad kritik kallas för numera! – blev motiverade.

Tydligen anser SVT själva att Carina Bergfeldt har problem med sitt jobb:

Den stora utmaningen för SVT:s USA-korrespondent Carina Bergfeldt är att få med båda sidor i olika frågor, då USA är ett väldigt polariserat land i dag.
– Det är nästan skrattretande hur olika bild av världen folk har, säger hon i SVT:s Morgonstudion.

Well, jag är inte bombis på att hon ens försöker. Jag minns inte det exakta exemplet, men i inslaget jag såg hos bekantingen tycktes det handla om att Carina Bergfeldt fick med att både demokrater och republikaner tyckte illa om det Donald Trump gjorde. Det är ungefär samma mönster som när SVT bjuder in en trio att diskutera sverigedemokraternas politik, och dessa representerar sossarna, vänsterpartiet och folkpartiet…

Well, nu slutar det att regna. Dags för en långmarsch. Första morgonen på länge som jag kan stå upp utan att känna yrsel. Det går framåt.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Och så var det detta med mormors-sex med afghanbarn…

Bästa läsare!

Privata omständigheter gör att jag haft väldigt ont om tid med saker och ting. Jag avsåg att göra en bloggpost igår kväll, men råkade fastna med det där lika bokprojektet som jag påbörjat. När jag var klar med stycket så slog en tanke mig…

” – Vad fan, det här ser ju ut som en oändligt lång bloggpost… suck!”, utbrast jag med ett stön. Visst, texter i böcker ska vara långa. Men nu var ju tanken att jag skulle argumentera för en världsförståelse som kräver lite djupare resonemang än vad man kan få ur ett tillrättalagt debattprogram på TV. T.ex. SVT. Och detta för en publik som förmodligen är främmande inför ämnet (jag nämnde t.ex. att jag ska kunna ge den till en släkting utan att personen får tuppjuck och säger upp bekantskapen). Nyansering kan faktiskt kräva många förklarande ord, inte sant?

Samtidigt slogs jag av hur lättfattiga Lilla Fröken Harolds skolböcker är. Ja, hon pluggar extra på Komvux och har dragit hem gymnasieböcker som jag förutsätts sätta in mig snabbt i för att kunna hjälpa till med under läxförhör. Och jag förstår dem inte riktigt.

Låt mig förklara.

I skolboken redovisas namn, årtal och de mest betydelsefulla verk eller dåd vederbörande blivit känd för, och så finns det en summarisk beskrivning av detta. Dessa beskrivningar är högst allmängiltiga, förutom möjligtvis att det sett ur ett vänsterperspektiv var bra/dåliga saker personen gjorde. Ni vet, den vanliga ytliga värdegrundsreferensen som präglar alla skolböcker numera.

Sen dyker det upp en ”Beskriv själv”-uppgift. Och det är där jag fastnar. Man ska alltså med hjälp av de sidor man just läst formulera en egen analys om personen/händelse + alster/dåd.

Låt mig ta ett jämförbart exempel (som i detta fall är påhittat, men ligger i linje med skolbokens kvalitet):

Den 11 september 2001 ägde terrorattacker rum i USA där tvillingtornen i World Trade Center och försvarshögkvarteret Pentagon attackerades med civila trafikplan. Mer än 3000 oskyldiga människor dog i en terrorattack som beskrivs ha utförts av extremistiska islamister. Många människor i västvärlden uttryckte hat och förföljde andra muslimer som inte hade med dådet att göra.

Beskriv själv-uppgiften:

Beskriv konsekvenserna av vad som skedde efter Nine Eleven.

Ok. Om jag bara kände till det som skrevs i skolboken om 11 september skulle jag endast kunna säga: Vi vita elaka människor började förfölja de stackars oskyldiga muslimerna. Ty det är faktiskt den enda information jag fick från texten i skolboken. Mycket programmerande text, om jag får säga det själv. Ungefär så går det till i Lilla Fröken Harolds skolbok. Jag vill inte ge ett autentiskt exempel eftersom hon inte vill att hennes far ska ställa till med att hon får underkänt i betyg. Man jag tror denna illustration är tillförlitlig för att min egen läsare ska förstå min frustration.

Det här är alltså skolböcker som används av studenter i 16-20-årsåldern. Lite mer informativa än ett reklamblad, förvisso, men kan omöjligt betraktas som mer än ett smakprovs-stånd på ICA där man kan få testa olika surdegs- och kostfiber-bröd med någon färskostgegga. Och det är så jag ser kunskapsförmedlingen i dessa skolböcker. Smakprov. Gegga. Det är inte ens kunskap det är frågan om, utan bara kännedom.

Men frågan är, klarar tonåringar och unga vuxna bara av att smakprova kunskap? Jag hoppas verkligen inte det. Jag önskar att deras reaktion istället vore att söka efter den riktiga kunskapen. Och gärna inte den som friserats av statens utsedda redaktörer (staten subventionerar skolförlagen och förväntar sig att innehållet ska följa den värdegrund som stipuleras i läroplanen).

Många försvarar ändå detta med ”kännedoms-kunskap” med att ”all kunskap ändå är tillgänglig på Internet”. Well, nu har vi faktiskt kommit så långt att de etablerade sökmotortjänsterna som Google faktiskt viktar träffarna så att vitala fakta inte ska hittas så lätt av användarna – och detta av ideologiska skäl. Med andra ord hjälper det inte med att bara ha ”kännedom” om saker. Man behöver också ”kunna”, i alla fall om man vill undvika att bli lurad av makthavarna som styr/styrs av folket som härjar på Google och systemmedierna.

Det man kan hoppas är att sanningen ändå kommer upp till ytan, hur djupt gammelmedierna än försöker begrava den. Jag tänker bl.a. på den nyligen återuppståndna debatten om de apatiska flyktingbarnen, som nu i egenskap av vuxna berättar sanningen. Stort grattis till doktor Jackson i dessa dagar. Jag hoppas att du kan njuta av triumfen.

Och sen har vi detta med äldre medelålders kvinnor som säger att det är ett öde värre än döden ifall de 25- och 30-åriga gossarna från Afghanistan skickas tillbaka till sina hemländer när det avslöjas att de ljugit om sin verkliga ålder. Vi har under åren hört om forum där kvinnlig personal som arbetar med dessa ”ensamkommande unga män” frågar varandra om råd hur de ska hantera sina sexuella relationer med gossarna som beställer hårfärg för att dölja de grå stråna. Detta har avfärdats som myter, men nu i dagarna när åtminstone alternativmedierna uppmärksammat dådet där en ”mormor” blivit mördad i samband med en frivillig sexakt tillsammans med en utvisad afghan, då blir det många känslor och tankar på en och samma gång. Mest äckel. Det var alltså detta mina skattepengar gick till. Tack för det, staten.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff, Litteratur, Privat | 12 kommentarer

Testing, testing. Hm, verkar fungera. Till skillnad från det svenska polisväsendet.

Bästa läsare!

Beklagar min långdragna tystnad. Sitter här och sorterar i datorn, och redigerar ett ganska stort dokument. Och så är jag hungrig. Förbålt hungrig.

Innan jag ska storma köket och laga till kycklingen så måste jag i all hast sprida en observation från en bekant som råkade härförleden bli indragen i en polisjakt. Det fanns flera perspektiv på jakten. Dels att jaga ifatt polisens intresse för ett pågående brott. Till saken hör så är 112 inte alltid intresserade av att ta emot inbrottsanmälningar, men medborgare som gör iakttagelser och ser spåren av tjuvens närvaro har en tendens att i alla fall använda detta nummer. Eller som i detta fall ha hört glaskrosset mitt i natten, dragit på sig kläder, letat ifatt på ficklampan, kopplat hunden och bett sambon att ringa grannarna.

Det kan förvisso ha gått 5-10 minuter innan bekantingen kommit ut och lokaliserat sig fram till den misstänkta brottsplatsen, vilket i detta fall visade sig var ett vardagsrumsfönster på den bortresta grannens hus. Det hela var synligt i ljuset från ficklampan som hade nyladdade batterier och fullstarka LED.

Vederbörande ringde till polisen och ett resonemang uppstod om det inte vore lämpligare att ringa 114 14 istället för att störa larmoperatören som väntade på anmälningar om skjutningar, våldtäkter och sprängdåd. Det var väl inte så operatören uttryckte det, men det fanns ett uns av ifrågasättande i tonen. Detta fick den äldre bekantingen att för ett ögonblick själv börja tvivla och bli osäker, vilket inte gjorde operatören mer välvillig. Ty hunden hade faktiskt inte reagerat (å andra sidan var den mer intresserad av äpplena på marken), och det fanns inga synliga rörelser i grannhuset eller dess omgivning. Det är kanske inte ens ett inbrott utan bara skadegörelse eftersom ingen dörr står öppen… Nåväl, på nåder meddelas att en målad bil ska skickas.

Väl inne i det egna hemmet möts den bekante av sin sambo, vilken i sin tur får ett samtal från en annan granne längre bort som berättar att det går en person omkring i deras trädgård. Grannen är rädd och vågar inte ens öppna fönstret för att konfrontera personen, utan slår på radion, TV:n och tänder alla lampor. Man ringer 112 igen, och efter ett samtal med ytterligare en granne blir man varse att inkräktaren tagit sig över staketet till nästa hus. Personen gör sig ingen brådska, förmodligen inte helt i sina sunda vätskors tillstånd.

Efter en stund kommer en polisbil. Den rullar långsamt förbi… och kör vidare. Och försvinner från kvarteret.

Det man kunde hoppas var att någon ytterligare granne skulle kunnat ha iakttagit personen röra sig bort från platsen, och uppdaterat polisen om personens position för ett eventuellt gripande. Men ingen i grannskapet vill ta på sig äran att ha bidragit med den delen av jakten, och ingen har heller sett polisen gå ut ur bilen, än mindre tittat på skadan på huset.

Bekantingen vill vara anonym, framför allt därför att denne är ganska engagerad i den lokala samhällsdebatten, och vill slippa få mer bekymmer med enskilda personer hos myndigheterna. Vi kan säga att de iakttagelser som han gjorde nämnda kväll på intet sätt har ökat hans tillit till polismakten, i synnerhet inte sedan vederbörande i likhet med undertecknad förbannar att rättsväsendet lägger ner stora resurser på att lagföra svenska pensionärer som skrivit arga saker på Internet, medan de å andra sidan… ja, inte ens kan stiga ur sin polisbil för att få tag i en pundare eller en ambulerande inbrottstjuv.

Personen är faktiskt uppriktigt rädd för att hans åsikter – som jag finner fullt legitima i debatten – kan leda till att ordningsmakten istället vänder sig emot honom för att han klagar och börjar leta efter ursäkter att ingripa mot honom. Denna rädsla är typisk för ett samhälle som befinner sig i någon grad av tyranni. Han erkänner, rädslan vinner.

Sverige 2019.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Brott & straff, Stadsliv | 24 kommentarer

Ett projekt… för de icke redan frälsta.

Bästa läsare!

Jag har skapat ett litet projekt som jag ämnar driva under de få lediga stunder jag känner mig manad att göra så, dock med hänsyn till tid, förmåga och inspiration. Ja, om nu idén är värd att förverkligas. Jag har ett arbetsnamn på projektet, och alternativ till titlar kan säkert behöva diskuteras senare när man har en helhetsbild när alstret är komplett.

Det som är lite bekymmersamt är att jag inte riktigt bestämt mig vad verket ska ha för slags angreppsvinkel, eller ens vad det övergripande målet är. Jag har några alternativ. Det första är att försöka beskriva min egen vandring genom informationsvärlden sedan terrorattackerna den 11 september 2001 och hur sakernas tillstånd förändrats sedan dess. Ett annat upplägg (som jag trivs med bättre) är att försöka vara undervisande i samma stil som publicisten G Edward Griffin, vilken höll en serie föredrag om ”Roundtable”-organisationen och kollektivismens utspridning, samt hans bok och föreläsningar om Federal Reserve System i Förenta staterna. Till detta har vi ju allting som avfärdas som ”konspirationsteorier”, och ett grundläggande argumenterande kring detta begrepp råkade faktiskt bli första kapitlet.

Ett tredje upplägg skulle kunna vara att blanda friskt och vågat, högt som lågt, och att jag utöver vad andra redan berättat får försöka lägga till mina egna frihetliga perspektiv.

När jag funderar på detta upplägg så önskar jag att resultatet ska återspegla den upplevelse jag själv hade när gamla sanningar kom på skam och jag tvangs omvärdera allt jag redan programmerats med sedan tidigare. För det blir en hel del. Men det kom vid en bra tid i mitt liv, då jag redan gjort upp med mitt politiska förflutna. Jag är glad att jag fann en annan väg, även om denna innebär att jag fått behålla gamla fienden samtidigt som fränderna flyttats dit.

Jag ser nämligen många libertarianer som är konformister vad gäller många ämnen, och att de vägrar att tänka i andra banor än ”den enda officiella sanningen”, vilket är ganska konstigt eftersom den österrikiska ekonomiska skolan är ju en teori som bekämpas av etablissemanget med samma energi – och kanske också samma motiv – som när man vill förhindra tanken på att Lee Harvey Oswald ingick i en komplott bland andra medbrottslingar för att mörda president John F Kennedy.

Det finns ett mål med det tilltänkta alstret. Det ska vara intressant, informativt och ändå följa all tänkbar logik. Framför allt ska det kunna läsas av en släkting utan att denna stänger sista sidan och fäller en tår för att vederbörande anser att jag är fördärvad och blivit galen. För oss emellan, kära läsare, så har vi väl emellanåt läst en och annan ”konspirationsteori” som vi själva kan känna är lite… vad ska man säga… magstark..?

Detta är också en aspekt jag vill ta med i mitt alster. Man behöver inte försöka trycka ner alla påståenden (”konspirationsteorier”) i halsen på folk och få ett Greta Thunberg-utbrott om läsaren ändå inte vill svälja informationen. Där känner jag i egenskap av skribenten ett behov av att vara tillfreds med läsarens reaktion (som kanske också kan vara min egen något ”konformistiska” syn), men ändå försöka beskriva vad konsekvenserna är ifall hypotesen om den ifrågavarande saken verkligen stämmer.

Eftersom jag själv börjat min resa genom den alternativa informationsvärlden genom G Edward Griffins försorg via YouTube så vet jag redan nu att jag också kommer använda en del av hans material och pedagogiska upplägg. Dock har jag tänkt försöka lägga upp presentationen i en kronologisk ordning.

Naturligtvis har jag vissa tvivel över projektet. Den första invändningen är att det redan finns en uppsjö av förträffligt material som redan publicerats. Några av skaparna bakom dessa alster har vänligheten att hälsa på i kommentarsfältet i denna blogg, och bara för att nämna några exempel är Pia Hellertz och Lasse Wilhelmson mycket produktiva av sådant som kommer vara referensmaterial för mig. Sålunda letar jag efter ett nisch där jag skulle kunna göra nytta. Och det enda som jag ser som praktiskt nödvändigt är att försöka bli en guide för min novis till läsare att stiga ut ur den konformistiska sfären och stiga in i det bibliotek av världsförståelse som etablissemanget via sina systemmedier, skol- och universitetsväsendet och myndighetsvärlden försöker förhindra accepteras som sanning.

Jag tror dock redan på förhand att för er frekventa besökare av Skrivarens blogg torde mitt alster knappast kunna betraktas som revolutionerande. Så istället för att ni ska förvänta er underhållning från min sida så lär det nog bli mer av desperata rop på hjälp till läsekretsen från min sida… 😉

Hälsar eder Peter Harold

PS
Första kapitlet är klart, och både kapitel två och kapitel tre är halvfärdiga. Vore kul om resten skriver sig självt lika smidigt…
DS

 

 

Publicerat i Privat | 11 kommentarer

Vem kommer behöva sanningen i morgondagens värld?


Bildcollage: Arts for Farts Studios.

Bästa läsare!

En sak som definitivt håller mig borta från de intellektuellas sfär är att jag aldrig kan komma ihåg vilken filosof som sade vad. Ty lyssnar man på etablerade snillen som pokulerar med sin namnkunnighet så kastas det upp ett ” – Nietzsche sa…” eller ” – Locke hävdade…” och ” – Enligt Descartes mening…” titt som tätt för att bestyrka sina egna argument eller krossa meningsmotståndarens, och så vidare.

Jag fick smaka på denna värld då min filosofistuderande dotter insisterade på att jag skulle förhöra henne på filosofins historia samt utgöra kreativt bollplank i samband med att hon skulle skriva en uppsats. Jag fick lätt ångest, framför allt därför att situationen påminde kusligt mycket om min tidigare arbetssituation en gång i tiden. D.v.s. att kastas in i matchen utan att ens hunnit knyta skorna. Så där satt jag med en skolbok vars innehåll jag svårligen kunde matcha mot Lilla Fröken Harolds instuderingsuppgifter. Den inkompetenta curlingpappan in action… Trots det fick dottern godkänt.

Lösningen var faktiskt – eftersom jag ville att det skulle bli rätt – att leta upp de ”originalverk” som respektive filosof fått upplagt av dagens snälla människor på nätet. Jag har berört detta ämne tidigare i någon bloggpost, och fann till min förvåning att mycket av det som stod i skolboken var diskutabelt i förhållande till originaltexterna i de verk som förmodligen ingen student orkar bläddra och läsa i. Jag noterade att mycket energi i skolboken lades ned på att beskriva vilken filosof som inspirerades av andra, eller inspirerade i nästa led. Det var mycket who-is-who och en parad av snuttifierade resonemang.

Medan jag bläddrade framåt och bakåt i skolboken började jag fundera lite på hur studenterna skulle/borde kunna reagera inför denna presentation av den filosofiska historien (även om ämnet rätt och slätt var ”filosofi” utan tillägget ”historia”). Min egen reaktion var att det egentligen är lättare att tänka själv än att försöka förstå systemet av olika filosofer som ersatt varandra, kompletterat eller motverkat sina kollegor. Är det inte detta vi har alldeles för lite av i vårt samhälle – förmågan att själv vara sin egen filosof?!!

Någonting som jag skulle vilja se blev omdiskuterat – och helst av andra än pösmunken Göran Greider och dennes likar i SVT – är frågan om vad som kommer hända med sanningen i framtiden. Detta med tanke på att det tydligen inte är illa nog med hur sanningen mår redan idag…


Illustration: Steget efter.

Jag tänker inte ta i anspråk att definiera vad som gör en sanning, men vi har ju till vår hjälp intuition, logik, evidens, utfallet av vår analytiska slutledningsförmåga och… ja, enligt det föreläsarna om mediekritik på Stockholms stadsbibliotek är också valet av källor avgörande, som t.ex. att en tryckt tidning som Dagens Nyheter är trovärdigare än ”en källa på nätet”. Personligen har jag svårt att tro att trycksvärta på papper kan förvandla en lögn till en sanning. Inte ens när den tryckta nyheten blir uppläst i en TV-utsändning inom ramen för statens finansierings- och tillståndssystem ökar trovärdigheten, även om det fortfarande anno 2019 finns folk som fortfarande inbillar sig detta.

Jag misstänker att vi kommer få en intensiv debatt om sanningen under den kommande tiden.

Det handlar inte enbart om att manipulation av sanningen kommer spela en viktig roll i det stundande amerikanska presidentvalet, eller påståenden om en dito ”attack mot demokratin”. Det handlar inte enbart om att brottsligheten söker sig till metoder där en förvrängd sanning kan nyttjas till kriminella handlingar. Nej, jag menar att vad som står på spel är hela fundamentet för vårt kunskapsbaserade samhälle.

Men mitt i denna attack av filosofiska grubblerier som sköljer över mig slås jag av en hemsk tanke. En kall kår går över min rygg… Tänk om ingen kommer bry sig om vad som är sant i framtiden?!!

Fast är vi inte där redan idag? Har inte attackerna i USA under 11 september 2001 förändrat vår syn på sanningen, och funnit att denna kan relativiseras i olika riktningar som passar den eller de som har makten; jag tänker på ”sanningen” om att al-Qaida låg bakom terrorattackerna och att det var en ”sanning” att man därför måste invadera Afghanistan och Irak (fastän talibanerna i Afghanistan ville ha ut al-Qaida samt att Irak inte hade alls med terrornätverket att göra). Bevisligen grundar sig dessa handlingar på lögner, men de presenterades som sanningar, och fick inte ifrågasättas. Misstroendet mot makthavarna är sedan dess större än någonsin.

Redan för oss som betraktar oss själva som föredömligt vaksamma medborgare (eller pekas ut som ”konspirationsteoretiker”, om vi ska använda etablissemangskramarnas vokabulär) håller vi garden högt för att slippa bli lurade. Så högt att vi kanske ibland får kramp i armen…

Betänk då hur det är för ”vanligt folk”, om nu dessa finns, som inte reagerar kritiskt per automatik? Misstroendet mot makthavare är utbrett, vilket ju i klartext betyder att folk inte litar på dessa. Samma sak med medierna. Förhoppningsvis är våra medmänniskor inte så ”vanliga” trots allt..? Inom politiska diskussionsgrupper hittar jag många f.d. kärnväljare som inte gillar det som deras egna partier gjort. Enligt deras egna ord har de ”skådat sanningen” till slut.

När sådan kritik yttras lär resultatet knappast bli att partierna gör bot och bättring (eftersom de trots allt har ett mål för samhällsförändringen som ska uppnås), utan istället kommer man som etablissemangets ombud ge sig på bilden av sanningen. Och här är ju möjligheterna snart oändliga i takt med att ”deep fake” kommer etablera sig. Med detta misstänker jag att politikerna kommer vilja reglera vad som publiceras, och införa ”sanningsdeklarationer”. Vi har redan i systemmedierna informationsrutor med upplysningen att ”Bilden är ett fotomontage”, och det är bra att detta försök till ärlighet finns – även om syftet med vissa publiceringar knappast kan beskrivas som ärliga i synnerhet inte när dessa illustrerar agiterande artikeltexter.

Ändock kan det bli bekymmersamt om lagstiftarna tänker tvinga på oss system där allt material måste deklareras. Vad händer ifall staten anser att något är fake? Böter? Fängelse? Vad händer ifall man anklagas för fejk, men materialet ändå är genuint äkta? Vem ska bedöma detta? Visserligen kan man spåra manipulationer idag, men tekniken går framåt, och numera finns programvara som är skapad för att ta bort spår av manipulationer.

Med stor sannolikhet kommer det bli allt svårare att kunna fastställa vad som är sanning. För den som ägnar sig åt ”deep fake” är detta perfekt eftersom folk kommer därmed bli ännu mer mottagliga för psykologisk manipulation i takt med att presentationen blir allt mer sofistikerad. I förlängningen torde detta leda till att folk inte kommer bry sig. Man kommer gå på magkänsla och fatta sina beslut därefter. Ja, om folk fortfarande vill vara delaktiga i beslutsfattandet.

Trots att detta kan låta som en dystopi – och dessvärre måste jag säga att vi redan trätt in i denna fas – så vill jag ändå ge en strimma hopp.

När vi människor kommer till den punkt i tillvaron att världen inte är begriplig eller pålitlig, då kommer vi förhoppningsvis vända oss till det som är fysiskt påvisbart, till exempel våra vänner och bekanta, till dem som vi känner på riktigt och som inte presenteras via mediekanal. Sammanslutningar av grupper blir viktigare än att bli dirigerade av en regim som bevisligen i alla lägen manipulerar sina undersåtar för att kunna behålla sin makt.

Därför kommer folk förhoppningsvis skapa nya system där vi samverkar i en anda av långtgående decentralisering tills vi har kommit på en filosofi som kan hantera den post-sanna verkligheten. Kanske kan detta nya liv rent av vara den filosofi som behövs i ett post-sant samhälle?

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Filosofi | 12 kommentarer

När politiken inte räcker till…

Bästa läsare!

Om det stämmer att den nu avhoppade socialförsäkringsministern Annika Strandhälls sambo hängde sig härom månaden så känns det makabert att läsa detta utspel från regeringen ifjol…

Vi kanske inte alltid ska lämna till politikerna att fixa lösningar på mänskliga problem. Vi kanske inte ska lämna till politikerna att göra någonting över huvud taget eftersom det går åt h-e ju mer de försöker.

Någonting säger mig att självmordsfrekvensen inte kommer att minska särskilt radikalt de närmaste åren… Inte otänkbart att regeringen och i synnerhet Annikas eget departement kan vara skuld till detta. 😦

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 18 kommentarer

Sidan 50 av 2826 (jag läser ”Saint Einstein” av Bjerknes)

I all hast utan korrekturläsning!

Bästa läsare!

Bara för att riktigt hälla bensin över brasan tänkte jag här berätta att jag börjat läsa ”The Manufacture and Sale of Saint Einstein” av Christopher Jon Bjerknes (1965-).

Frekventa besökare av Know More News vet denne författare är en ofta återkommande gäst i Adam Greens show. Bjerknes är en av alla dessa s.k. ”självhatande judar” som sionisterna brukar uttrycka det eftersom vanligt folk kan tycka att det låter lite knäppt när man försöker klistra på ett ”anti-semit”-märke på någon som biologiskt tillhör detta guds utvalda folk.

Vid sidan av att ha ett så pass dåligt rykte att YouTube systematiskt försöker få bort hans existens på deras plattform så är Bjerknes en produktiv författare och forskare. Jag införskaffade mig en digital kopia av det ovan nämnda verket bara för att skapa mig en egen bild av hans yrkesmässiga kapacitet. När det gäller hans medverkan som expert i Know More News får jag erkänna att hans kunskaper om judisk historia imponerar.Men å andra sidan, har man skrivit en bok på nästan 3000 sidor så kan man nog begära att han ska vara kunnig på sin sak, hehe…!

Jag har kommit till sidan 50. Jag har läst med stort intresse och behållning. Jag tycker om att läsa sådant som tillför mig ny kunskap. Det är väl kanske just denna aspekt som besvärar mig något med Know More News; Adam Green är mycket duktig på att repetera saker och ting. Han gör det så frekvent och ofta med bibehållet mönster så att jag nästan får för mig att jag råkat ladda ner ett gammalt avsnitt. Om det inte är frågan om demens – vilket jag tvivlar på – så kan detta vara en yttring av hans omsorg till nytillkomna tittare/lyssnare som är för lata eller för okunniga att botanisera i arkivet efter tidigare avsnitt.

Å andra sidan kanske det är svårt att få ihop helt nytt innehåll i ett 1½-timmesprogram som drar iväg till 2 och 2½-timme… Fast å andra sidan tycks det finnas hur mycket som helst att ösa ur. Just detta med Albert Einsteins artificiella ryktbarhet var en nyhet för mig. Samtidigt känner jag mig inte alls chockad.

Vad handlar saken om? Jo, den gode Christopher Jon Bjerknes anför att det är en smärre bluff-varning över den dubble Nobelprismottagaren Albert Einstein. I början av hans bok finns det ett citat från en Gertrude Besse King:

“Probably Professor Einstein does not realize how sensationally and cunningly he has been advertised. From the point of view of awakening popular curiosity, his press-notices could hardly have been improved. The newspapers first announced his discovery as revolutionizing science. This sounds well, but its meaning, afterall, is rather vague. Then they printed a series of entertaining oddities, supposedly deducible from his hypothesis, although most of them could have been equally well deduced from the conclusions of Lorentz or Poincaré: for example, moving objects are shortened in the direction of their motion.”

Bjerknes inleder sin bok med att upplysa läsaren om att professor Albert Einstein blivit berömd år 1919 för att ha upptäckt gravitationsvågor som påverkar ljuset (jag tror att här åsyftas Einsteins rapport ”Über ein optisches Experiment dessen Ergebnis mit der Undulationstheorie unvereinbar ist”), och att denna berömmelse kommit hastigt och på bred front genom mediernas försorg.

Nu har jaga väldigt lätt för att bli distraherad, eller om det bara är det att jag rent reflexmässigt vill dyka ner i detaljer och komplettera bilden som en författare redan kämpat kanske i åratal med. Jag frågade mig: Vem är Gertrude Besse King? Inte för att jag misstror Bjerknes, men jag blev nyfiken.

Döm om min förvåning när jag inte kan hitta någon Wikipedia-artikel om denna människa. Wikipedia publicera artiklar om obskyra hiphop-artister som ingen sansad människa bryr sig om, eller om karaktärer i dataspel. Men om Gertrude nöjer man sig med att klämma in några rader (i en tysk Wiki-artikel) om hennes liv i en artikel om en konstnärskoloni i USA, och nämner att hon levde mellan 1881-1923, studerat på Vassar Collage i New York State och varit krigskorrespondent i Ryssland och Balkanhalvön. Och vips har jag förlorat ytterligare 20 minuter av mitt liv på att leta efter onödiga fakta…

På vägen dit hittade jag dock en del andra dokument,och jag blir varse något som kan vara ett spår till hur Bjerknes själv arbetat fram sin bok. Jag fann nämligen 14 volymer av ”The collected papers of Albert Einstein” sammanställda av Hebrew University of Jerusalem 1989 och publicerade on-line av universitetet i Princeton. Ah! Det blir mycket lättare att skriva en bok om man har tillgång till källor! Nej, jag försöker inte förringa Bjernes insats. Jag känner bara smått avund över att han haft turen att kunna studera sitt objekt på ett eget språk. För min egen del stångade jag pannan blodig när jag jobbade med min biografi om den franske författaren Jules Verne utan att kunna mer än en handfull ord på franska i början av 2000-talet. Suck.

Åter till Albert Einstein. Eller ska jag snarare använda författarens eget begrepp: ”Saint Einstein”? Ja, jag skulle faktiskt kunna säga ”l’affaire Albert Einstein” för att påvisa en viss aktuell förkovran i det franska språket, även om jag knappast kan imponera på någon. Einstein-affären är ett begrepp som passar bra, för den har många komponenter som är av intresse för vår samtid, och här får jag lyfta på hatten till Bjerknes för hans presentation av ämnet.

Det är framför allt detta med att medierna följde varandra så fort ett antal tidningar med judiska/sionistiska ägare/redaktörer hade lanserat Albert Einstein som ett geni större än Kopernicus, Kepler, Galileo och Newton som Bjerknes belyser, följt av att Albert Einstein i sin position som akademiskt helgon nyttjat detta kändisskap för att resa världen runt – och framför allt till USA – för att torgföra sionistiska värderingar och äska om stöd för sionisternas kamp (medan han undvikit att möta sina vetenskapliga antagonister). Och icke att förglömma: Många av de som kritiserade Albert Einstein på den tiden avfärdade han och pressen som antisemiter. Bjerkenes skriver i sin bok att situationen med anklagelser om antisemitism faktiskt var till och med värre på den tiden än idag (d.v.s.utgivningsåret 2006).

Det hela är ganska intressant därför att Albert Einstein har annars använts som ett argument mot den judiska statsbildningen Israel, och någonstans i bakhuvudet ringer det en liten klocka som vill påminna mig om att Albert Einstein i något sammanhang ska ha sagt att han tyckt att det inte var helt bra att man skapade Israel. Jag kan minnas fel, men om minnet inte sviker mig alltför mycket så rimmar ju detta illa med hans engagemang för sionismen under 1920-talet. Jag kanske kan få en förklaring längre fram i Bjerknes nästan 3000 sidor långa bok. Men det är nog fakta att Albert Einstein tackade nej till att bli Israels förste president. Det är fritt fram att rätta mig i kommentarsfältet om jag har fel.

Dock finns det saker i boken om Saint-Einstein som får mig att rynka på ögonbrynen. Bjerknes skriver:

Hitler and Stalin, who were both Bolshevik Zionists, brought the German People and the Russian People into war with each other,and helped the Jewish bankers to discredit and ruin Gentile government and to move the world towards a universal world government led by Jews—towards the “New World Order” or “Jewish Utopia” prophesied in Isaiah 65:17 and 66:22.

Här är jag medveten om att man måste vara en alert läsare, och kunna koppla ihop fakta från olika sidor i boken. Rent instinktivt skulle jag vilja utbrista i ett ” – Och källa på det, tack!”, för jag skulle om inte annat vilja ta del av ett uttömmande resonemang kring hur Bjerkenes föreställer sig detta upplägg som han tillskriver Hitler och Stalin. Detta kanske presenteras lite längre fram.

Jodå, jag är fullt medveten om att storbankerna hjälpte både kommunisterna och nationalsocialisterna. Men att bankirer är opportunister som ser en affärsidé att utnyttja nationer som eventuellt går i krig mot varandra är inte någonting nytt. Den mer kritiska frågan är vem/vilka som gjorde upp denna strategi, och var och när? Utan några som helst anspråk på detaljrikedom utbrista i ett ” – Judarna gjorde det!” är ett svar jag inte kan nöja mig med, sett ur ett intellektuellt perspektiv – även om jag inte kan utesluta att det finns ett tema i sammanhanget som har bäring på detta påstående, för att uttrycka det så försiktigt man bara kan.

Jag vet att Bjerknes har mycket mera information i resten av sin 2826 sidor långa bok. Det önskvärda svaret kanske finns där.

För den som inte känner till att min trötta och brutna kropp innehåller en förhållandevis ädel själ må jag ägna några avslutande rader i denna bloggpost åt att förklara varför jag gett mig i kast att studera Bjerknes bok: Nej, det handlar inte om att jag vill absorbera antisemitism eller att jag hatar judar. Jag studerar inte historia med avsikten att jag i morgon ska börja spränga synagogor och kräva att alla judar ska interneras. Mitt motiv handlar istället om att inhämta kunskap, och att jag har all rätt i världen att få göra det utan att vissa intressegrupper ska lägga hinder i vägen.

Kommer jag att kunna komma till några slutsatser efter att ha läst Bjerkenes (delvis eller hela boken)? Mycket sannolikt. Men bara att få förståelse hur viktiga historiska händelser har kunnat ske är till nytta för mig som medborgare, och jag tänker givetvis dela med mig till mina läsare kring mina tankar om saken.

Genom att förstå historien kan man begripa vad som sker i nuet, men intrycket kan bara bli äkta om det sker utan filter, och med en bredd av informationskällor. Sedan kan man diskutera vad som behövs göras för att förhindra nya förödande misstag äger rum (krig, censur, ofrihet, informationskrig, etc). Och där tror jag att Adam Green och Christopher Jon Bjerknes gjort en första god insats, nämligen att öppna ögonen på folk för att varna om vad som är på väg att ske i Israel.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Historia | 16 kommentarer

Någonstans borde man tycka att svenska folket skulle börja kräva mer frihet…

Bästa läsare!

En bekanting på nätet sade att ” – Det är inte så konstigt att Sverige är det första land som gör sig av med kontanterna”. Vederbörande behövde inte utveckla sin tankegång, och jag håller definitivt med honom. Vi svenskar gillar modern teknik och tycker om att prova nya saker. Om det sedan leder till vårt fördärv spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att vi alla gör likadant såsom vår styrande elit har påbjudit oss. Någon tanke på att friheten eroderas må icke uppehålla sig i vare sig det privata eller det offentliga samtalet; då är man ju en konspirationsteoretiker! Eller konspirationsteorist…!

En orsak till att ”utfasningen” av kontanter går så pass smidigt som det gör är att folk fortfarande har ett betalningsmedel som kan användas i nästan alla situationer. Det har inte varit någon större omställning att gå från mynt och sedlar till att ”svajpa” sitt kreditkort mot en låda vid kassan. Butiken tackar och bockar, även om jag inte vet ifall transaktionsavgifterna motsvarar de kostnader butikerna hade för att köpa in växelmynt. Men för staten är digitaliseringen av våra transaktioner rena rama julafton. Inte en enda krona har chansen att passera obeskattad. Och på köpet gör staten det besvärligt för folk att använda ”svarta” tjänster.

Det är det sistnämnda gällande folks beteende som jag reagerar på, nämligen att våra politiska ledare – och de ledare som inte är folkvalda men ändå styr i bakgrunden – vill ”styra upp” hur folk bär sig åt, även om alla inblandade parter är överens.

Jag tänker nu på en artikel jag läste i Samnytt som går till hårt angrepp mot den socialdemokratiska regeringen som fått Sverigedemokraternas stöd att kriminalisera tusentals svenskar genom att i lag förbjuda försäljning av hyreskontrakt och att hyra ut svart.

Visst, jag vet att många förbannar detta läge där staten fyller på landet med fler invånare än det finns bostäder i trakter med möjlighet att försörja sig/bli försörjd. Och många säger att man inte kan sälja någonting man inte äger. Fast jag invänder mot detta. Person A äger ett giltigt hyreskontrakt, och person B är villig att betala för detta kontrakt. Vi kan jämföra detta med lapparna i ICA-butikens anslagstavla där man kan se ”Trea bytes mot två ettor”. Inget tal om pengar, men för de parter som utför detta byte är samtliga (tre?) förhoppningsvis tillfreds efteråt därför att de fått vad de önskat. Om sedan någon betalar en ”belöning” eller ”svart” eller på annat sätt premierar produkten de vill ha kan inte vara någon utomståendes sak att döma över. Men staten har maktmedel, och staten – inklusive sverigedemokraterna – är inte sena med att dra fördel av sin maktposition på befolkningens bekostnad.

Statens maktlystnad gå igen och igen på punkt efter punkt.

I förra veckan fick jag veta att min anhörige var i så dåligt skick att personen måste ha hjälp med att dricka vatten. Ibland kommer en sjuksköterska direkt, men ibland måste patienten vänta länge innan strupen kan bli torr. Tänk dig själv att ligga i sängen och inte kunna släcka sin törst. Inte alls trevligt.

Min lösning på problemet – föreställde jag mig – var att gå till stan och köpa ett långt  s.k. party-sugrör som vi kan böja till så att min anhörige kan dricka sitt vatten genom att bara vrida på huvudet och suga. Raskt for jag och Lilla Fröken Harold till Södermalm för att plocka upp den begärda varan.

Teknikmagasinet hade vad jag trodde mig behöva, enligt deras hemsida. Fast väl på plats fick jag veta att den var slutsåld. Jag undrade när den kommer igen? ” – Aldrig. Den utgår från sortimentet p.g.a. nya EU-regler”. ” – Aha, EU har bestämt att folk inte ska ha roligt?”. ” – Nä, det är att sugrören förstör naturen och ökar beroendet av fossila bränslen…”.

Vi provade vår lycka på Köpenhamns Tiger (jag har glömt vad affären heter, men de säljer en massa krimskrams som kan göra tjejer hysteriska av lycka; saker man inte visste att man behövde men som man köper för att det inte framstår som hysteriskt dyrt förrän man kommer hem och upptäcker kvalitetsbristerna…). Vi gick till Clas Ohlson, och fick även där veta att deras roliga sugrör var utbytta mot metallrör (men fanns ej i butik). Buttericks? Javisst, vi gingo till Buttericks, vilket fick mig för att femtioelfte gången att skoja om Stjärt-Eriks.

Och räddningen hade kanske funnits där om inte party-sugrören var gjorda i hårdplast och omöjliga att rikta om. Men de gamla ”orm-sugrören” jag sökte var ett minne blott. Hur Stjärt-Eriks ska kunna fortsätta sälja sina party-sugrör vet jag inte.  Måste kännas underligt att som leverantör av skämtartiklar bli förbjuden att sälja sina varor. Det i sig låter ju som ett skämt. Tyvärr – den europeiska maktfullkomliga unionen är ett faktum. DU får INTE välja. EU väljer åt dig.

Nu vet jag att svenska folket säger unisont ”Äsch, jag behöver inga sugrör, så mig gör det inget”. For the fox sake, det handlar inte om sugrören, Andersson! Det handlar om din frihet. Det handlar om att staten fröjdas över att gång på gång styra ditt beteende, vare sig det är skadligt eller inte. Och staten är dessvärre duktig på att ge dig argument som du köper, t.ex. att alla plastsugrör du använder kommer hamna i havet…

Öppna ögonen, medborgare! Sluta upp med att anpassa er efter statens vilja. Stig upp ur grytan innan vattnet börjar koka och du inte kan göra det längre därför att makteliten kopplat ditt kreditkort till den sociala tillförlitlighetsskalan som efter kinesisk modell kanske plötsligt förhindrar din flykt ut ur landet, din rätt att köpa vissa böcker, din rätt att bo var du vill, din rätt att associera dig fritt med vem du vill, din rätt att få förfoga över din egendom, och så vidare.

Eller tänk åtminstone ekonomiskt. Det är inte många år sedan som regimen i Cypern bestämde sig för att ta 10 % av sina medborgares besparingar på banken. Staten rånade sina egna medborgare! Nu kan ju anföras att staten rånar även oss i form av skatter, men ibland generar sig staten inte alls. Och vad har du för motmedel mot statens beteende…?

I slutänden inga alls.

Tror du att du kommer vara en fri människa i ett sådant samhälle? Glöm det!

Så se till att kräva frihet. Köp inte argument som att ”SD tänker i alla fall göra någonting åt invandringen” (jaha, är du säker på det?) och därför är ett bättre alternativ till socialdemokraterna. Jag invänder. Man ska inte rösta på partier som bedriver socialistisk politik, såvida inte man är öppen för idén att bli styrd av socialister.

Ge inte politikerna mer makt – behåll den själv.

Hälsar eder Peter Harold

PS
När jag läste genom Samnytt-artikeln igen upptäckte jag att det låg 2 års fängelse i potten för den som hyr ut sin lägenhet svart eller köper ett hyreskontrakt. Den straffsatsen innebär att staten får rätt att bedriva avlyssning på alla misstänkta. Herregud! Man måste vara en idiot om man röstade för denna proposition! 😦
DS

 

Publicerat i Brott & straff, Politik | 17 kommentarer