Hur tjockt lock kommer användas inför den kommande rättegången mot Rakhmat Akilov?

I all hast!

Bästa läsare!

Det klagas över att det går alldeles för lång tid mellan brott – häktning – dom. Någonting annat kan knappast sägas om det rättsliga efterspelet mot Rakhmat Akilov som den 7 april 2017 körde en tung lastbil genom Drottninggatan i Stockholm med avsikt att döda så många människor som möjligt efter mönster från terrordåden i Nice, Berlin och Westminster, vilka dock bara ett par av alla terrorattacker där gärningsmännen använt fordon för att döda oskyldiga civilister eller poliser/militärer.

Metoden att använda sig av fordon för att begå terrorbrott har hämtats från islamistiska grupperingar som haft svårt att smuggla in bomber till Israel. Men även andra länder i såväl västvärlden som i Asien har drabbats av liknande attacker.

3 mars 2006 körde en man med iranskt påbrå på 9 personer i North Carolina, USA, med avsikt att döda sina offer för att ”hämnas muslimers död över hela världen”.

23 oktober 2013 körde en fyrhjulsdriven bil in i en folkmassa på Himmelska fridens torg i Beijing varvid en bombutlöstes. De ombordvarande dödades samt två offer.

22 maj 2014 var det dags för nästa terrorattack med personbil i Kina. Två fordon körde i vansinnesfart genom Urumqi. Under framfarten kastades sprängladdningar ut som exploderade, och därefter körde man rakt in i folkmassan vid en marknadsplats. 39 offer dödades. Gärningsmännen i båda dåden i Kina var islamister.

21 december 2014 körde en man med nordafrikanskt ursprung sin skåpbil på en gångbana och skadade 13 personer i Dijon, Frankrike. Trots att mannen skrek ”Allahu akbar” när han började vifta med kniv mot allmänheten och förklarade att ”detta är för Palestinas barn”, så valde de franska myndigheterna att kategorisera det hela som ett vansinnesdåd av en mentalt sjuk person, och inte ett terroristdåd.

Dagen därpå, 22 december, hände ett liknande dåd i Nantes. Gärningsmannen var etnisk fransman, men uppgifter om att även han i sitt berusade tillstånd – efter att ha kört över folk och dödat en person – skall ha skrikit ”Allahu akbar”, och att han eventuellt var en mentalt störd konvertit. Målet var en välbesökt julmarknad i staden.

Attacken i Nice den 14 juli 2016 är redan välkänd, och 86 personer dog efter att ha blivit påkörd av en lastbil som körde i hög fart längs promenadvägen intill stranden. Gärningsmannen kopplades till IS. Denna attack följdes attacken i Berlin 19 december, där 11 besökare av en julmarknad dödades av även här en IS-anhängare.

I nästan samtliga fall har myndigheterna valt att beskriva hur gärningsmännen inspirerats av videofilmer från Internet när imamer eller andra islamistiska propagandister manar sina anhängare att utföra terrorattacker i västvärlden. Oftast har gärningsmannen begått självmord eller dödats av polisen, så det saknas relevant fakta om hur gärningsmännen ”initierats”.

Det är sällan myndigheterna formulerar den utmanande tanken att gärningsmännen skall ha varit i kontakt med andra personer som inspirerat eller till och med instruerat gärningsmannen.

Här kan rättegången mot Rakhmat Akilov bli ett unikt tillfälle att försöka penetrera djupare i hur terroristerna fungerar. Dock är det inte säkert att våra rättsvårdande myndigheter vill dela med sig av denna kunskap.

Vi vet att polisen gripit och förhört ett antal personer som sägs ha varit i kontakt med Rakhmat Akilov omedelbart före eller i vart fall samma dag som han utförde sitt dåd på Drottninggatan. Polisen har dock valt att avföra dessa eftersom misstankegraden är låg, och i minst ett fall har man tillsett att en person förts ut ur Sverige. Det är ingen hemlighet att både domstol och regering föredrar att fallet med Rakhmat Akilov blir behandlat helt och hållet utifrån antagandet att han var en ”ensamvarg”. Skulle det visa sig att han haft kontakter med utomstående, t.ex. givits direkta instruktioner eller order om att utföra dådet, så blir ju situationen mer komplicerad, i synnerhet om dessa instruktioner kommer från en källa som myndigheterna inte vill röja.

Även om inte Rakhmat Akilov kommer ställa sig upp och lämna ut något namn på person eller grupp så kan vi ändå hoppas att någonting som får utläsas mellan raderna dyker upp. Både åklagare och försvarare kommer nog nogsamt se till att det inte skvätter på någon oönskad plats, men med tanke på att förberedelserna för den snart stundande rättegången pågått sedan april månad fram tills nu, så vore det förvånande om vi inte får se något försök att koppla Akilov åtminstone till Ryssland, på ett eller annat sätt. Det skulle inte förvåna mig att rättegången används i någon mån för den svenska regeringens kampanj mot den ryska regimen. Och om domstolen använder den strategin, då kanske det slinker med en och annan detalj som kanske beskriver djupare varför Akilov tilläts att vara kvar här i Sverige, fastän han skulle ha utvisats.

Som sagt, vi får se hur tjockt lock som kommer användas vid rättegången.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser
Publicerat i Brott & straff, Okategoriserade | 19 kommentarer

Makten om Sverige efter det stora sammanbrottet

Bästa läsare!

Medan jag har varit tyst på den här bloggen de sista dagarna har jag i all ödmjukhet försökt sondera terrängen för att bilda någon form av tankesmedja som skulle kunna diskutera vilka möjligheter vi har för att ”rädda Sverige”, om ett så pass ödesmättat uttryck får användas.

De svar jag fått var inte upplyftande. Från så gott som alla håll fick jag svaret att ”det är försent”, och att ”den här gruppen kommer nog snarare bli ett forum som spekulerar i hur undergången kommer se ut, men ger man sig till tåls kommer svaret mer förr än man anar”.

Visst, jag är inte den som vågar uttrycka någon större optimism heller.

För 5 år sedan eller ännu längre tillbaka förde jag en inre monolog om hur pass mycket den förda migrationspolitiken i Sverige försvårar en övergång till ett libertarianskt samhälle, ett samhälle präglad av såväl ekonomisk frihet som individuell frihet. Visst, om dagens utveckling fortsätter med att den försörjande andelen av befolkningen krymper och den försörjda delen fortsätter att öka så säger matematiken att vi inte kan behålla dagens skattefinansierade välfärdssamhälle.

Kruxet är att om en kollaps inträffar – och vi kan se exempel från tredje världen – så blir följden inte en ny ordning där människor (utan beroende av statsapparaten och dess uteblivna resurser) samverkar fredligt efter principer om äganderätt och ickevåld.

Nej, vad vi istället får är raka motsatsen; rövarmentalitet och barbari blir konsekvensen, och det kommer drabba de som redan idag utgörs av den försörjande gruppen och de som har egendomar.

När statsapparaten är oförmögen att mätta de som staten valt att försörja kommer dessa att ta sig själva rätten att med våld eller annan metod tillskansa sig vad de vill ha, och när det s.k. samhällskontraktet är brutet kommer de sannolikt att kompensera sig själva på den försörjande gruppens bekostnad.

Idag bekämpar beväpnade förortsgäng varandra i maktkamp om sina revir i förorterna, men vad kommer hejda dem när det obeväpnade svenska folket är kvarlämnat som ett oskyddat byte efter statens reträtt? Vad händer när grova rån i svenskars hem är en naturlig metod att få mat på bordet i förorten? Svensken kommer ställas inför valet att antingen gå under eller försvara sig. Vill vi att det skall gå så pass långt?

Kanske lite förvånande är dock att det finns en beredskap i händelse av att den skattefinansierade välfärdsstaten skär ihop. Det som är det tragiska i sammanhanget är att det inte rör sig om en libertariansk koalition med liberaler som står för individuell frihet, eller med socialister som förstått sin dumhet men som tror på medmänsklighet och nu vill ägna resten av sin gärning åt att reducera skadan man vållat sitt land.

Nej, istället handlar det om det muslimska civilsamhället. Försök från deras sida att få inflytande som en samhällsbärande kraft har redan anats i form av förslag om ”ombud” (d.v.s. i praktiken morgondagens sharia-poliser) som jämte polis, eller till och med istället för polis, ges mandat att stävja upplopp, förhindra kriminalitet och ge stöd åt nödställda människor i invandrartäta områden.

I ett läge där staten inte längre har resurser att skydda medborgarnas liv och egendom är det ganska uppenbart att det kommer uppstå nya maktkonstellationer. Och bäst organiserade – under årtionden välvilligt understödda av staten och godhjärtade politiker – råkar dessvärre det islamiska civilsamhället vara. De har massor av know-how om att leva i en stat utan skattefinansierad välfärdsapparat enligt svensk modell redo att överföra från teokratierna i Mellersta östern och Afrika. Spillrorna av den svenska politiska statsapparaten kommer tacka erövrarna för deras hjälp. Bättre förstånd än så har de inte.

Och dessa förberedelser till att omvandla Sverige till en potentiell shariastat sker medan svenska medborgare som ”fått nog” bara vågar demonstrera för sin nations fortlevnad om de får vifta med plakat som vädjar till den politiska överklassen i landet att ”Rädda välfärden”, ”Rädda pensionerna” eller ”Rädda sjukvården”. Dessa svenskars idé om att ”Rädda Sverige” är att bevara det politiska system som försatte oss i dagens besvärliga läge, ett läge som en inte alltför avlägsen framtid kan bli mycket obehaglig. Och de som ser problemet ur ett mer komplext perspektiv har redan gett upp.

Tänk att man skulle få vara med om att se mardrömmen förverkligas…

Fast tanken på att ge upp är motbjudande. Jakten på medlemmar till hjärntrusten för Sveriges frihetliga framtid går vidare.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 20 kommentarer

Kommer ALLA påverkanskampanjer att analyseras, Löfvén?

I all hast!

Bästa läsare!

Det samhällsfarliga rikspuckot Stefan Löfvén som med det snaraste borde avpolletteras från sitt statsministerämbete på grunden att han utgör en risk för riket p.g.a. sin väldokumenterade inkompetens, har bestämt sig för att ta ännu ett steg i världsregimens önskade riktning för att införa ett nationellt sanningsdepartement. Han avser att inrätta en myndighet för det psykologiska försvaret av Sverige.

Stefan Löfvén har helt rätt i att det skulle behövas en eller flera psykiatriker för att rädda Sverige, och det redan under nuvarande förhållanden. Löfvén och Fredrik Reinfeldt är de första som borde underkasta sig en kunnig analys av vad som rör sig inne i deras huvuden (kalla rapporten för ”Två fallstudier i tomhet respektive ondska”), men frågan är om inte de flesta riksdagsledamöter vi har borde – precis som vid ett grovt brott där gärningsmannen agerat hänsynslöst – genomgå en RPU, det som kallades för ”stor rättspsykiatrisk undersökning” i domstolssammanhang.

Nå, vad skall den nya myndigheten göra då? Stefan Löfvén[SVT] :

– Det är en förutsättning för vår demokrati och vår rättsstat. Ett psykologiskt försvar handlar om att säkerställa befolkningens försvarsvilja i fred och motståndsvilja i krig.

Vackra ord. Men hur uppnår man detta, om inte med något mått av propaganda? Propaganda från statens sida.

Rent historiskt så kommer jag bara på ett enda exempel där försvarsviljan i nationen varit utsatt för ett hot. Det var när socialdemokraterna tillsammans med moderaterna och de borgerliga bestämde sig för att lägga om försvarspolitiken efter Sovjetunionens fall och reducera vår krigsmakt till några symboliska enheter som kunde användas som regionalpolitiska verktyg, samt en insatsstyrka som kan fara iväg och hjälpa NATO att bedriva krig i länder som de neo-konservativa i USA och den israeliska staten inte tål.

Är det vid något tillfälle den svenska försvarsviljan verkligen var hotad, så var det definitivt då. Och med politikernas makt försvann även vår försvarsförmåga, vilket var värre.

Jag kan inte se att riksdagen gjort den analys över det inträffade som är nödvändig i sammanhanget. Varför gjordes en så snabb materiell och numerär nedrustning av Sveriges försvar, med full medvetenhet om att vår försvarsförmåga begränsades till några kanontorn vid kusten och ett par hangarer fyllda med JAS-plan?

Var det någon yttre kraft som sade åt oss att genomföra denna nedrustning, med undantag för de trupper som skall användas för att hjälpa NATO? Finns det någon misstänkt yttre påverkanskampanj här, sett i skenet av att NATO nu framställs som frälsaren i mörkret när den svenska tigerns garnityr dragits ur, tand för tand, regemente för regemente, och nu lockas att köpa deras vapensystem? Kan det svenska värdlandsavtalet för NATO vara en ledtråd i jakten på yttre påverkan av den svenska demokratin och försvarsviljan? Någon…? Ordet är fritt.

Om regeringens absolut värsta farhågor inom säkerhetspolitiken består i  att vi kommer hamna i krig med ett Ryssland som har ockuperat Baltikum igen (våra politiker har i samma anda som när britterna lovade Polen att alltid garantera deras fred, bestämt sig för att bli indraget i baltländernas konflikter), så undrar jag varför regeringen tvivlar på svenska folkets motståndsvilja vid ett eventuellt angrepp.

Kan det vara så att svenska folket – i olika grad från individ till individ – anser att det inte är värt att riskera liv, hälsa  och egendom för att jubelidioter som Stefan Löfvén skall slippa behöva skriva med kyrilliska bokstäver på sitt jobb? För vad är det Sverige riskerar vid en rysk ockupation av vårt land? Att vår kulturmarxistiska halvstatliga kyrka måste säga att Jesus är en man? Att vi förbjuds att agera transportkompani åt NATO i utlandet? Att vi inte ens får ha NATO:s atomvapen i vårt land? Att vi för att kunna upprätthålla den inre säkerheten måste upphöra med massinvandring från länder med islamisk maktdominans? Att vi inte längre får köpa norsk och holländsk olja med övervärderad petrodollar, utan skall förlita oss på den billigare ryska naturgasen och deras olja? För inte är det väl så att regeringen menar att Tyskland är det stora hotet? Nej, det är ju bara Ryssland som gäller.

Fast ingen skall låta sig luras av regeringens argument om det påstådda hotet mot svensk demokrati (som ju demonteras efter alla anvisningar från Bryssel). Vad det i själva verket handlar om är att skapa en politisk infrastruktur så att statsmakten kan ge sig rätt att agera mot oönskade politiska yttringar. Ett verktyg som med lätt påbyggnad kan resultera i att den politiska censuren återinförs.

Man vill sålunda t.ex. ta sig rätten att agera om en eller flera medborgare framställer statsmakten som en löjeväckande aktör som bara har sitt eget bästa för ögonen – undertecknad ser sig som ett exempel på en sådan medborgare – och kunna intervenera genom att (utan krav på bevis) peka ut dessa åsiktsyttringar som kopplade till ”influensförsök av utländsk makt”. Myndigheten kommer (alltjämt utan att behöva presentera konkreta bevis) hävda att någon med ryska IP-nummer skriver artiklar på svenska, och att dessa sprids vidare och ”skapar eko i sociala medier av infiltratörens lydiga svans”, eller motsvarande formulering.

Kommer Stefan Löfvéns embryo till Sanningsdepartementet att ge akt på influensförsök från NATO och EU vad gäller utgången av våra allmänna val till riksdagen i Sverige? Jag tvivlar. SVT/SR:s återpublicering av CFR-styrda CNN räknas inte in som ”influens av utländsk makt”, det behöver väl knappast sägas. De står ju för demokrati, fastän de är propagandaverktyg för den aggressivaste staten i hela världen…

NATO och EU har alla ingångar till Sveriges riksdag och regering. Sveriges riksdag och regering har dock bestämt sig för att sätta dialogen med Ryssland på sparlåga, och detta som en följd av pågående sanktioner mot Ryssland sedan den ryska federationen accepterade Krims begäran om anslutning efter den lokala folkomröstningen. Sveriges regering väljer medvetet (på order av USA och EU, glöm inte det!) att satsa mindre på dialog med Ryssland, och mer på misstänkliggörande och misstro.

Till och med en 12-årig skolelev kan ju se att detta beteende inte på något vis kan främja säkerheten i norra Europa.

Avslutningsvis vill jag dock ställa Stefan Löfvén den uppriktiga frågan: Vilka partier tror du att Rysslands regering ämnar stödja för att få bort NATO från Sverige och ta bort skurkstämpeln på Ryssland? Sorry, men möjligtvis med undantag för Vänsterpartiet ser jag inte att nuvarande attityd skulle kunna förändras, och jag har väldigt svårt att det liberala och konservativa Ryssland skulle vilja stödja ett gammalt kommunistparti i Sverige.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 26 kommentarer

Den osköna verkligheten om gruppvåldtäkten i Fittja

Bästa läsare!

Jag kan säga att jag kände mig ganska indignerad när jag läste att de åtalade personerna som anklagats för att ha begått en gruppvåldtäkt mot en kvinna i Fittja friades helt av Södertörns tingsrätt.

Med den beskrivning vi fått av dådet, där brottsoffret klädes av helt naken i ett trapphus och misshandlades till medvetslöshet, så kändes det smaklöst att fallet avslutats på detta vis. Därför bestämde jag mig för att titta lite närmare på domslutet.

 

Målsägande hävdar genom åklagaren att detta har skett:

Tvånget bestod i att målsäganden hölls fast, att hon drogs i håret, att hennes huvud dunkades mot en trappa så att hon tappade medvetandet, att hennes kläder slets av, att hon fick slag och sparkar, samt att en kniv visades upp för henne samtidigt som hon blev tillsagd att vara tyst. Våldet har orsakat smärta, blodvite, ömhet, svullnad, hudmissfärgning och hudavskrapning.
A.A. har därvid slagit eller sparkat målsäganden i ryggen samt genomfört oralt och analt samlag med henne.
H.D. har därvid hållit fast och slagit målsäganden samt genomfört oralt och analt samlag med henne.
A.S. har därvid hållit fast och slagit målsäganden och dunkat hennes huvud mot en trappa samt genomfört oralt, analt och vaginalt samlag med henne.

Sedan har vi gärningsmännens historia. Den började faktiskt innan det aktuella tillfället för den påstådda våldtäkten. Målsägande ville tillsammans med sin vän köpa narkotika, men hade inga pengar. I utbyte mot den efterfrågade varan erbjöd hon sig att betala med oralsex. Detsamma skedde gentemot en annan säljare.

Sant eller falskt? Polisen konstaterar att det finns tekniska bevis som visar att sexuellt umgänge skett på de platser i Fittja som gärningsmännen pekat ut, och DNA har säkrats. Vid det ena tillfället filmades akten av en kamrat till en av de utpekade gärningsmännen. Även kvinnan som anmälde männen för våldtäkten erkänner att detta var upptakten till en otrevlig eftermiddag.

Målsägande åkte senare på kvällen in till Stockholm city och sökte upp en polispatrull på Sergels torg där hon angav sig ha blivit våldtagen. Målsägande fördes till Södersjukhuset för att undersökas, och läkare fann att hon hade lättare skador på huden (bl.a. bröst och arm) men inga frakturer. Med lättare skador menar läkaren alltså rivmärken och dylikt som normalt sett läker inom två veckor utan att lämna bestående ärr efter sig. Polisen säkrade även spår av sädesvätska på målsägandes kläder.

Som läsaren förstår blir ju detta ärende ganska komplicerat nu. Målsägande har bevisligen utfört oralsex på plats A mot att få narkotika. Målsägande har inte lämnat platsen och gjort någon polisanmälan direkt efter detta, utan istället kontaktat en annan person som hon erbjudit oralsex i utbyte mot mer narkotika. Så långt kan den tekniska bevisningen bekräfta vad som skett, nämligen att målsägande har ett beteende som yttrar sig i att hon är villig att utföra fellatio i utbyte mot knark.

Vad vi vet mer från domslutet är att samtliga gärningsmän var killar av utländsk härkomst. Detta har legat dem i fatet då allmänheten manifesterat sin upprördhet och ilska över den friande domen via sociala medier. ” – Vad fan håller domstolen på med?!!” utbrast någon med indignation på gränsen till avsky när denne kommenterade ett utspel från en domare som påstod att ”sperma bevisar ingenting”. Tyvärr är detta sant om brottsoffret lovat att tillfredsställa gärningsmannen sexuellt.

Jag tror inte att felet ligger i våra domstolar. De är satta att döma efter svensk lag med de brister och förtjänster den har, och domstolen har till uppgift att lista ut om ett brott begåtts eller inte, och det på material som sammanställts av polisen. Det är fan i mig nog inte det lättaste, vilket också bevisas av att många oskyldiga döms.

Det som slog mig mest av allt när jag läste domstolens papper var att den anmälda gruppvåldtäkten inträffade år 2016. Ett år senare äger det rättsliga efterspelet rum, och det redan efter att det står klart att ord står mot ord. Läkarna kan inte verifiera att hon blivit våldtagen analt. Läkaren förtydligar också att noteringen om offrets svullna ansikte syftade på en allmän plufsighet, och att personen var i dåligt skick redan från grunden, vilket inte är att förvåna sig då offret ifråga är en narkoman som inte sköter sin hälsa.

Var ligger då felet?

Självfallet skall det inte behövas en lag som säger att man inte kan gå hur långt som helst när man har sexuellt umgänge, även med en person lovar att utföra fellatio. Det är underförstått att man inte går längre än vad båda parter samtycker till. Man stoppar inte in slemspettet förrän man fått grönt ljus i anvisat hål. Fast vad lagen säger är till föga hjälp när parterna efteråt inte beskriver akten på samma sätt. Ångeranmälningar är ett gissel.

Här kommer då den garanterat impopulära frågan: Vad har offret för ansvar?

I det offentliga samtalet – utom möjligtvis i vissa muslimska kretsar – så råder det ingen tvekan om saken: Det är aldrig offrets fel. Fast det var egentligen inte min fråga. Har inte offret ett ansvar att säkerställa att hon eller han inte utsätter sig för fara?

Då skriker tusen röster unisont: Nej, det är en mänsklig rättighet att som kvinna (eller transvestit) kunna gå ensam genom stan mitt i natten utan att bli våldtagen.

Och jag säger inte emot. Ingen människa skall behöva vara rädd att vistas utomhus vare sig mitt i natten eller mitt på dagen, oavsett kön eller sexuell läggning. Tvärtom, jag har vissa konkreta förslag på hur detta beteende skulle kunna bli säkrare, däribland är en av lösningarna kopplade till migrationspolitiken, och en annan lösning kopplad till avskaffandet av det statliga våldsmonopolet och moderiktiga pistoler som ryms i handväskor.

Men är det ansvarigt mot sig själv att droga sig, gå till ett gäng blattar och be om gratisknark i utbyte mot en avsugning av halva gänget?

Jag måste tyvärr säga ”nej” i det här fallet.Man jobbar inte i en nattöppen jourlivsbutik utan polislarm. Man går inte in i en reaktor utan strålsäker dräkt. Man tänker sig för två gånger innan man hånglar med kåta babbar utan att vilja bli penetrerad. I synnerhet inte om dessa brukar regelmässigt smyga upp i trapphusen för att ha sex med sina ”flickvänner”.

Varför skall det här med förnuft bli så föraktat i den svenska debatten, även av de s.k. ”Sverigevännerna” som inte vill se varför den här tjejen blev utsatt för ett oönskat beteende, med eller utan penetration? Berätta hela historien istället, och låt det inträffade bli en sedelärande varningssignal! Rätta beteendet efter de möjliga konsekvenserna, och undvik umgänge med folk som har ett track record med att inte kunna bete sig som folk.

Sedan kan man också ha synpunkter på statens förbudspolitik som gör så att pundarna måste stjäla eller prostituera sig för att få sina droger. I vårt omhuldade välfärdssamhälle – som jag i övrigt inte alls är vän av – så hade samhällsvinsten varit större om narkotikamissbruk var klassat som en sjukdom (oui!) och patienterna fått preparat utskrivna som är säkra och behandlingsbara. Det är sällan svenska läkare ber om ett blow-job för att skriva ut knark – undantagen finns naturligtvis – och man slipper riskera att bli våldtagen i trapphus om denna service fanns i stället.

Även om jag själv inte varit direkt involverad i något djupare drogmissbruk – det var illa nog med att vänja sig av med de underbara värktabletterna efter en trafikolycka – så är jag övertygad om att det är tungt att både vara narkoman och att eventuellt försöka komma ut ur missbruket (och en fastighetsägare i Norrland har lovat att stå för gratis bostad tills hon kan försörja sig – många medmänniskor är snällare än staten).

Ju färre krokben staten kan lägga ut för dessa människor, desto bättre. Det förvånar mig att kyrkan är så passiva när det gäller att hjälpa dessa syndare; att vara narkoman är inte bara ett kemiskt problem, utan också ett själsligt. Fast det är ju klart, svenska kyrkan vet ju inte ens vilket kön Jesus är av, så det är kanske bäst att de inte fuckar upp knarkarnas hjärnor värre än vad de redan är.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Självfallet har min dotter fått en pepparspray. Hon fick den när hon slutade ha problem med sin astma. En burk i handväskan räcker…
D.S.

 

 

 

Publicerat i Brott & straff | 7 kommentarer

James Dolen, Wikileaks, död i vad som förmodas vara ett självmord

Bästa läsare!

Efter att ha avslutat sin karriär hos marinkåren i USA blev James Dolan programmerare åt Wikileaks, där han bl.a. hjälpte till att skapa SecureDrops, avsett för att säkerställa så att anonyma källor inte kan exponeras av myndigheter.

Nu meddelas att James Dolan, 36 år gammal, tagit livet av sig. Han är den andra programmeraren på Wikileaks som uppges ha begått självmord.

Enligt vissa källor skall Dolan befinna sig utsatt för en utredning där han enligt uppgift olovligen kopierat en text och publicerat den i JSTORE, men andra källor uppger att skälet till hans påstådda självmord skall vara att inga företag vill anställa honom som programmerare.

Personligen känner jag mig dyster när man får intryck av att rörelsen för att exponera etablissemanget är så resurssvag att den inte kan bygga upp organisationer som har råd att anställa denna typ av personer. Det tycks som att många som bekämpar Big Government, Big Banking och Big Business gör det med extremt små medel. Sårbarheten är uppenbart.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 17 kommentarer

The Guardian arg på att White Helmet-kritiker har rätt (och det är förmodligen Rysslands fel).

Bästa läsare!

Brittiska The Guardian skaffade sig ett gott renommé genom att publicera visselblåsaren Edward Snowdens vittnesmål om att Förenta staternas regering bedriver olaglig massavlyssning på sina egna medborgare (och avlyssnar andla länders medborgare, men då är det tydligen lagligt…).

Men nu har The Guardian bekänt färg. I ett reportage med titeln ”How Syria’s White Helmets became victims of an online propaganda machine” försöker tidningen att bättra på en falsk hjälporganisations anseende sedan det blivit allmänt känt att den västfinansierade organisationen inte bara bistått terrorister i den syriska och irakiska al-Qaida-sfären, utan även medverkat i deras propagandakrig mot regeringen al-Assad  i Syrien.

The Guardian-artikeln är skriven av en Olivia Solon. Hon har skrivit lite om varje, och enligt uppgift även mer specifikt om mode. Någon erfarenhet av Mellersta östern tycks inte förekomma, men det hindrar ju inte en journalist om denne får sitt tillrättalagda material i knät.

Hon börjar med att beskriva White Helmet:

The White Helmets, officially known as the Syria Civil Defence, is a humanitarian organisation made up of 3,400 volunteers – former teachers, engineers, tailors and firefighters – who rush to pull people from the rubble when bombs rain down on Syrian civilians.

Ändå, lite längre ner medger man att organisationen begått vissa misstag, som t.ex. att White Helmets arrangerat filmer där de låtsas rädda folk från rasmassor. Detta illustrerades genom att räddningsmanskapet satt halvhukande över en man med lätta rasmassor över kroppen (enbart positionen var tvivelaktig och reser en fråga om  hur mannen kunnat fastna där på annat sätt än om han lagt sig ner och man täckt honom med skärvor), medan en person filmade dem från alla vinklar med sin videokamera. Editerad version av filmklipp lades upp på Revolutionary Forces of Syria Media Office’s hemsida (d.v.s. en av de väpnade rebellorganisationerna).

The Guardian fortsätter:

They have also exposed, through first-hand video footage, war crimes including a chemical attack in April. Their work was the subject of an Oscar-winning Netflix documentary and the recipient of two Nobel peace prize nominations.

Det råder ingen tvekan om att regeringarna i väst arbetat intensivt för de s.k. ”hjälparbetarna” i Syrien, inte minst därför att dessa lyfts upp som ”trovärdiga vittnen på al-Assads övergrepp”. Ett exempel är påståendet att organisationen hjälpt FN att fastställa att den syriska regimen låg bakom en påstådd giftgasattack, precis dagar efter att USA:s president Donald Trump förklarat att hans mål inte längre var ett regimskifte i Syrien. Inga av de tester som visade på halter av sarin i blod hade hanterats vare sig korrekt eller av kompetent personal, och dessutom hade proverna analyserats i Turkiet som är fientligt inställd till Syrien.

Tvärtemot vad Guardian försöker ge sken av så gav FN-personal uttryck för kritik över att proverna inte säkerställts från möjlig manipulation. Även expertis lyfte fram omständigheter som talade för att likväl terroristerna hade tillgång till stridsgas [LÄNK].

Kuriosa: Nämn en delägare i Netflix sedan 2015 vars förnamn slutar på ”-eorge” och efternamnet slutar på ”-oros”… Kan det vare samme George Soros vars Open Society enligt uppgift skall ha sponsrat The White Helmets? Nyhetssajten Wire har försökt ”debunka” påståendet om  Soros genom att hävda att ”Soros hängts ut för att han är jude”. I artikeln nämns dock ingenting om att påståendet om Open Societys ekonomiska bidrag skulle vara en lögn.

Och The Guardian dröjer inte länge med att förklara att det är Rysslands fel att White Helmets fått dåligt rykte:

The Guardian has uncovered how this counter-narrative is propagated online by a network of anti-imperialist activists, conspiracy theorists and trolls with the support of the Russian government (which provides military support to the Syrian regime). […] The campaign to discredit the White Helmets started at the same time as Russia staged a military intervention in Syria in September 2015, supporting President Bashar al-Assad’s army with airstrikes bombarding opposition-held areas.

Det är inte riktigt sant att kritiken mot White Helmets falska opartiskhet började i september 2015. Kritiken är äldre än så. Men det var under 2015 man lyfte fram att US Aid – som är en myndighet som flera gånger avslöjats med att intervenera i olika länders interna angelägenheter, bl.a. tog man på sig äran för ett regimskifte i Venezuela som dock inte gick som man tänkt sig, och US Aid utvisades – var en av huvudsponsorerna för White Helmets, och att detta kunde påverka gruppens arbete (vilket vi sett i form av fejkade räddningsfilmer).

Framför allt har man vänt sig mot den amerikanska militärens symbios med White Helmets. Vill man vara väldigt snäll kan man klaga på att västvärlden inte gett organisationen arbetsro, utan ständigt pressa dem till att bli ett propagandaverktyg som skall övertyga världen om att NATO måste gå in i Syrien och bekämpa al-Assads regim.

The Guardian nämner ingenting om alla de fotobevis som finns på att Islamska staten agerar i White Helmets närhet (egentligen visar bilder på IS-soldater intill White Helmet, men låt oss vara naiva för en stund och bara tro att det var en ren tillfällighet).

Förutom amerikanska staten har även Storbritannien skickat pengar till White Helmet. Inte bara för att gruppen skall bedriva hjälpverksamhet, utan också därför att man skall upprätta samarbetsvägar med Syrian Interim Government, alltså en organisation som själv utnämnt sig till ny regering i Syrien, redo att ta till makten när rebellsidan vunnit inbördeskriget, och uppenbarligen med det brittiska utrikesdepartementets fullständiga stöd. Blott detta misskrediterar White Helmet som en opartisk hjälporganisation. The Guardian säger dock ingenting om detta.

 

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

 

Publicerat i Medierna | 3 kommentarer

Utan att kyssa Margot Wallström måste jag säga att USA skapar vårt helvete

Bästa läsare!

I de kretsar i den virtuella världen (facebook, bl.a.) där jag spenderat en del tid grymtas det ljudligt över utrikesminister Margot Wallström.

Ja, jag håller med om att hon har en uppblåst attityd till det svenska medlemskapet i FN:s säkerhetsråd som man mutat sig till*, i det att hon målar upp en bild av en hel värld som står stum av häpnad över all klokhet som hon och hennes feministiska stab bidrar med. Men jag kan inte kritisera henne för att hysa en viss klädsam skepsis gentemot den amerikanska regeringens bidrag till världsfreden. Tyvärr kosmetika är jag rädd för, eftersom USA:s president är en vit man – till svenska UD:s stora sorg.

För tillfället befinner jag mig i en situation där jag inte har uthållighet att engagera mig i diskussioner om denna sak, i synnerhet inte som styrkeförhållandena i de verbala bataljerna ofta står 10 mot 1, där 3-4 av dessa 10 bara förmår replikera mig med ”Så jävla jobbigt med alla dessa Putintroll som kommer in i våra grupper”. Ge fan i att bjuda in mig då! Ibland kan det dock dyka upp någon som ger ett nyanserat inlägg, men det är sällan. Därför tar jag min reflektion här istället.

Att vara kritisk mot den amerikanska regeringen i Washington är inte samma sak som att stå med hängivenhet riktad mot Moskva. Men Ryssland bedriver inte krig i Afghanistan, Irak, Pakistan, Libyen, Somalia, Jemen, eller har stridande trupper i Kenya. Ryssland har bjudits in att hjälpa Syrien att kicka ut terroristerna i Islamska staten och dess (USA- och EU-sponsrade) sfär, och Ryssland gjorde vad de blev ombedda att göra (USA har bjudit in sig själv, beskjutit syriska regeringstrupper och tänker stanna i landet även efter att IS försvunnit).

Jag är inte säker på om Ryssland har krigförande trupp i Turkiet – avsedd mot IS; jag är tveksam – men USA har det definitivt. Tills nyligen, eller eventuellt fortfarande, hade USA även kärnvapen som potentiellt kan användas mot Ryssland. Detta omvända ”Kuba-läge” talas det dock aldrig om i medierna här i väst.

Utöver detta finns det en lång lista där USA säger sig bekämpa terrorism, där de med eller utan stöd från lokala regeringar gått in med militär – även utan de amerikanska lagstiftarnas vetskap i några fall – för att ”bekämpa terrorism”. Nigera var ett sådant häpnadsväckande exempel, trots landets stora armé. Mer än vart tredje land på jordklotet har amerikanska trupper på sin mark! [LÄNK]

Är inte detta i sig ganska uppseendeväckande och oroande? Till och med vänsterfolk borde ju bli bekymrade, i alla fall om man säger ordet ”Trump”, för det är det enda de kan reagera på när det gäller utrikespolitik, tyvärr. Att Trump bara för samma politik som Barack Obama – vilken grundlagts under George W Bush – vill man varken reflektera över eller ens erkänna. Och svenska ”högern” kan bara ropa jo-ess-äy, jo-ess-äy, jo-ess-äy med kättjefylld blick.

Det hela började efter den 11 september 2001. USA:s president bad om kongressens stöd för att med militär jaga ifatt och oskadliggöra terroristerna som planerat och genomfört terrordådet Nine Eleven. Temporärt skulle vissa friheter inskränkas, men det var offer som var nödvändiga för att kunna vinna över ondskan, försäkrade vicepresidenten. Och trots allt, det hela handlade bara om att fånga eller döda ett gäng män som gömde sig i en grotta bland de afghanska bergen, sen skulle ordningen återställas…

Vad USA:s lagstiftare fått – och som de medverkat till att skapa – är en polisstat som inte erkänner några gränser för sin makt.

Vi har sett att USA – med benägen hjälp från medlöparen Storbritannien -invaderat och förstört Afghanistan för att få bort talibanregimen – vilken inte hade någonting med 11 september att göra – och genomfört regimskifte i Irak så att landet är splittrat och drabbat av evig terror. Av den där gruppen terrorister som gömde sig i en grotta i bergen i Afghanistan har vi fått al-Qaida och IS över stora delar av Asien och Afrika, och vi har även begåvats med närvaron av deras sympatisörer här hemma i Europa.

Kan någon med minst vett i huvudet anse att den amerikanska strategin fungerar?

Tyvärr. Mina antagonister i den virtuella världen hävdar det. USA har inte varit tillräckligt effektiva, och ”det blir inte bättre av att Ryssland sätter käppar i hjulet hela tiden”. Jag orkar bara sucka. Varför talas det så mycket om ”ryska troll” när alla intelligensbefriade inlägg/repliker alltid tar USA och NATO i försvar? Och varför måste kritik mot USA alltid ses som en kärleksförklaring till Putin? Idioti!!!

Parentes: Syd- och Nordkorea har förklarat att de vill diskutera samarbete. Båda sidorna är med på det. Vad händer? Jo, USA:s FN-ambassadör förklarar att detta inte får förverkligas utan en total underkastelse från Nordkoreas sida vad gäller kärnvapen – det enda vapen som tycks hejda amerikansk frammarsch (om vapnen finns på riktigt)! Idioti!!!

Jag har läst flera av Ron Pauls anföranden i kongressen – en av få nytryckta böcker som hamnar i mitt privatbibliotek – innan 11 septemberattacken. Han har kategoriskt kritiserat en politik som ledde fram till terrorattackerna. bin Laden och hans kumpaner agerade inte genom ett spontant infall. Och min egen tolkning är att al-Qaida inte heller agerade utan att USA:s regering visste vad som skulle ske. Med andra ord, det har varit möjligt att förhindra den utveckling som ledde fram till den världssituation vi har idag.

Vad svarar mina meningsmotståndare på detta påstående? Jo, de skriker ” – Georgien! Krim! Ukraina! Och snart baltstaterna!”…

Alla dessa svar går att enkelt bemöta, och faktiskt rikta tillbaka mot USA och dess Deep State med agenter i hela världen som ser till att skapa oro där Washington vill ha oro, nu senast i Iran. Men det finns inget intresse av att se det amerikanska problemet. Vad skulle vi göra utan USA? Vi skulle inte kunna äta hamburgare, se på film eller kunna sälja Volvobilar, så håll tyst med din kommunistiska USA-kritik, Peter!

Kommunism…. suck. Öppna ögonen för helvete, vill jag bara skrika. Nej, de är nog inte mogna att höra om hur storfinansen sponsrade både bolsjevikerna och nationalsocialisterna på den tiden.

I slutet av dagen kan jag bara komma till en slutsats. Vi måste göra oss av med det politiska oket. Vi måste bli av med broilerpolitiker som Margot Wallström, men vi måste också ha ett system som garanterar att inte neokonservativa jänkare som Karl Rove ges inflytande via agenter som Carl Bildt. Och framför allt, vi måste se till att ha ett system där regeringar – om de nu över huvud taget skall existera – lyder, vördar och respekterar sitt folk. Vi har inget av detta idag. Vi har kaos. Och det mesta av kaoset är stämplat Made in USA. Tyvärr.

Den som vill ha en mer konsistent bild av det ämne jag försökt ta upp här idag kan läsa mer på Tom Engelhardts hemsida, närmare bestämt hans artikel ”Mapping a World from Hell”.

Hälsar eder Peter Harold

*Vägrar regeringen redovisa sina kostnader och mottagare för att erhålla posten i säkerhetsrådet så skall regeringen per automatik stämplas för illegitimt handlande.

Publicerat i Krig & fred | 41 kommentarer

Om jag hade haft Twitter…

Bästa läsare!

Om jag hade haft Twitter skulle jag nu skrivit någonting i stil med…

Efter nyårshelgens uppmärksammade attacker med fyrverkeripjäser mot blåljuspersonal kan man bara konstatera att vårt land får de raketforskare vår migrationspolitik medger.

Och sen hade jag väl blivit blockerad på Twitter i någon vecka, misstänker jag.

Jag förmodar att det finns två potentiella lösningar på problemet, sett ur statens synvinkel:
A) Polisen kommer till förorten och serverar grillad kycklingkorv under dagtid.
B) Polisen får extra pengar för att skenbart förbättra sin kapacitet att agera i no go-zonerna (d.v.s. mer pengar att reparera sin sönderslagna polisbilar för).

Inte osannolikt att vi ser en kombination av A och B. Trots allt, medlen hämtas av skattebetalarna. Det är alltjämt plusgrader här i Fjollträsk, så sossarna har fortfarande sina händer i våra fickor.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Stadsliv | 5 kommentarer

Vad man missar mycket – inget viktigt dock – när man inte följer statsmediet…

Bästa läsare!

Jag tog del av bloggfränden Ulsans post om det stundande mediekriget i Sverige eftersom det är valår. Ulsan utgick ifrån att SVT-chefen Hanna Stjärnes uttalande om hur hon vill att valet skall bevakas. Hanna Stjärnes ord:

Jag önskar också att de globala jättar (Facebook och Google tex), som kommit att dominera den svenska mediemarknaden, förstår vilket ansvar de har för samhället och demokratin och börjar agera därefter. Att den intensiva debatt om desinformation och propaganda som pågått under 2017 nu leder till konkreta handlingar som får verkliga konsekvenser. Så att svenska folket får möjlighet att göra sitt val hösten 2018 utifrån fakta och inte utifrån desinformation.”

Ulsan gjorde utifrån detta en tillbakablick till förra valet, där statsmediet gjorde rätten för män att bära city-shorts till en ”engagerande” valfråga. Ulsan beskriver utifrån egen erfarenhet hur statsmediekoncernen agerade sedan kritik mot denna typ av pseudoämne dök upp i valdebatten. Läs HÄR.

Jag personligen missade nog detta med att män inte kan bära city-shorts totalt (om det är det klädesplagg jag misstänker så har jag nog brutit mot denna regel varenda sommar), men jag är inte förvånad över att ämnet dyker upp som en ”engagerande fråga”. SVT lyckas faktiskt tvåfaldigt att distrahera folket från att diskutera viktigare ämnen; först ämnesvalet som sådant, om vilka kläder män skall få bära (Fråga: diskuterades burka och niqab lika intensivt på SVT?). Därefter uppstod en diskussion om huruvida det är lämpligt att SVT lyfter fram en icke-fråga av detta slag – en diskussion som bara SVT kan vinna eftersom de alltid kommer göra som de vill.

Detta är ingen kritik mot att Ulsan engagerade sig mot fördumnings-TV. Makthavarna behöver veta att vi inte köper vad för slags skit som helst, och i den bästa av världar borde vi bomba TV- och radiohuset med kritik varje dag. Skillnaden är dock att jag slutat köpa SVT helt och hållet. Jag vänder dem ryggen till. Inte ens SR P2 går i min bilradio längre (jag använder en minnessticka fylld med klassisk musik eller nedladdade poddar).

Det ironiska är att jag nu skall tvingas att betala för statsmediebolagets verksamhet via skattsedeln. Jag tar detta som en bekräftelse på att det viktiga inte är min möjlighet att ta del av nyheter, debatter och kultur – eftersom jag ju kan göra det helt och hållet utan statsmediebolagets hjälp – utan om att maktapparaten insisterar på att säkra sin existens. Med andra ord skall vi därför betrakta SR, SVT och UR som en del av statsapparaten – och därmed som en fiende till svenska folket.

Hälsar eder Peter Harold

EXEMPEL PÅ STATLIG KVALITETSJOURNALISTIK:

Tillverkarna anger själva att kondomerna är avsedda för engångsbruk, så jag är inte förvånad…

Publicerat i Medierna | 16 kommentarer

Om värdgrunden är viktig för skolan idag, vad händer om någon byter ut den mot en annan i morgon?

Bästa läsare!

Det som ”aldrig kommer kunna hända i Sverige” enligt den politiskt korrekta åsiktspolisen tycks redan vara verklighet. Vissa kallar det för ”arabisering”, andra kanske väljer att beskriva det som ”en resurs i ett samhälle som bygger på mångfald”. Att hederskulturer etablerar sig i vårt samhälle är snarare ett växande problem än en ”resurs”, och dessvärre inte unikt för de etniska araberna i Sverige.

Jag talar alltså om organisationen Tjejers rätt i Sverige som varnar för att den svenska skolan inte längre fungerar som en frizon för invandrarflickor som vill leva ett svenskt liv. På senare år har skolan förändrats, och allt mer personal med ”hedersvärderingar” har anställts. Det rör sig om lärare och kuratorer, men även utanför skolan har denna kategori av personer fått anställning där de är i position att utöva makt över invandrarbarn, som t.ex. hos polis och socialtjänst.

Detta har tagits upp i Aftonbladet, men jag kommer inte länka dit (läs Nyheter Idag istället). Låt oss bara kallt konstatera att detta fenomen är en bekräftelse på att Sverige genomgår en omvandlingsprocess i fel riktning. Att detta sker i den svenska skolan är ännu ett bevis för hur farlig den är när den sätts i händer på politiker med ideologisk agenda – vilket är i praktiken alla politiker -och att skolan är ett perfekt instrument för de krafter som söker makt och kontroll över medborgarna utan att gå omvägen via riksdag och regering.

Vad kan göras för att hejda denna utveckling?

Jag är rädd för att botemedlet tarvar en hel del drastiska åtgärder. Det första är att patienten Sverige måste erkänna sitt sjukdomstillstånd, och att patienten måste bryta sitt självdestruktiva beteende innan kroppen tynat bort och ett annat väsen tagit dess ställe. Det första vi måste göra är att begå en mental omställning. Detta gäller såväl skattebetalare, journalister som folkvalda.

Det primära är att sluta förstärka detta tillstånd. Här är migrations- och välfärdspolitiken det främsta instrumentet att se till så att den sjunkande skutan inte tar in ännu mera vatten.

Det andra steget är att börja anställa folk i offentlig förvaltning utifrån kompetens, och inte utifrån vilka grupper på arbetsmarknaden man måste stödja (för att kunna säkra en valseger nästa gång).

Jag har under det sista året personligen bevittnat hur svenska staten fyller sina organisationer med ”nysvenskar” för att få bort dem ur arbetslöshetsstatistiken och använda dessa arbetsplatser som inskolning i det svenska samhället.

Utan noggrannare eftertanke skulle man kunna tro att det är vällovligt av staten att placera en och annan utlänning bland svenskar i hopp om att denne skall assimilera sig, men det fungerar inte så i praktiken.

Det jag sett hos bl.a. Försäkringskassan/Skatteverket är att personer med invandrarbakgrund sätts i första linjen med bristande språkkunskaper (både svenska och engelska), och att de ersatt etniska svenskar som sökt sig bort från dessa arbetsplatser. Detta har inneburit att personer med svensk härkomst som stannat kvar har kunnat få bättre positioner på kontoret, men detta därför att deras kvalificerade företrädare gett upp och slutat. Jag baserar detta dels på upplevelse från besöksdisken, och från utsagor bland FK-anställda. Här är problemet mest en kompetensfråga, och det är möjligt att korrigera eventuella fel genom att samtala med en överordnad.

Men när vi kommer till positioner som lärare, kuratorer, poliser och socialtjänstemän som inte nödvändigtvis lider av inkompetens (enligt ovan scenario) så blir det definitivt mycket farligare om dessa personer agerar i sitt yrke utifrån en värdegrund som prioriterar stränga moraliska koder framför individens rätt och medborgarens rättigheter.

Att vi har detta problem redan i skolan borgar för en dyster framtid. Låt vara att invandrarflickor som vill leva som svenskar kan undvika att säga oförsiktiga saker till skolpersonal med ”hedersvärderingar”, men bland eleverna kommer det vara uppenbart vilka som avviker. Det räcker med att någon ser över axeln på en tjej som textar ett meddelande till ”fel” kille (en svensk kanske), och sedan sprids denna information till skolkamrater.

Ingen skall tro att skolkamraterna kommer försöka förhindra att invandrarflickan blir utsatt för repressalier. Tvärtom. I och med att hon ”avslöjats” med att bryta ett viktigt lojalitetsband med sin ursprungskultur är hon ”lovligt byte” för de andra barnen. Tjejerna kommer anse sig ha rätt att prata skit om denna tjej, och killarna kommer behandla henne som en ”otrogen”, vilket kan yttra sig i handlingar av oönskad sexuell karaktär. I värsta fall kan det hela även fortsätta i hemmet, med ”mödoms-kontroll” och hela arsenalen av fysisk och psykiskt våld. Skolledningen kommer dra sig för att agera, för att ”inte ge rasisterna vatten på sina kvarnar”.

Efter skolan kan vi förmoda att en hel del av förövarna som agerat lojalt med hedersvärderingarna kommer få statliga anställningar; de kommer föra med sig sina icke-svenska värderingar i alla offentliga institutioner, och de kommer även där logik saknas få ett tolkningsföreträde, först i egenskap av minoritet gynnad av de ”goda” svenskarna, sedan genom majoritetsförhållande när andra grupper (inkl. etniska svenskar) knuffats bort. Denna utveckling är logisk, bevisat av det faktum som organisationen Tjejers rätt i Sverige redan anfört utifrån dagens situation.

Dessutom är hederskultur inte avgränsat till döttrarnas obefläckade tillvaro intill bröllopsnatten, utan manifesteras även genom svartsjuka, sårad stolthet och andra sinnestillstånd som resulterar i våld mot annan person som anses som misshaglig (t.ex. en svenne som tutar åt en babbe som struntar i trafikreglerna och äventyrar medtrafikanternas säkerhet). Vi har under 2017 sett exempel på invandrare som angripit etniska svenskar med motiveringen att gärningsmannen upplever dem som rasister, och vi har även sett många exempel på överlagt och oprovocerat våld mot den inhemska befolkningen i stora delar av Västeuropa där man tagit in stora mängder migranter från Afrika och Mellersta östern.

Vi har stora problem som väntar runt hörnet, och mycket är tyvärr förenat med det folkutbyte som ägt rum i en takt som inte medgett att svenskarna kunnat påverka invandrarna att utveckla sig i önskvärd riktning, både som individer och som grupp.

Det är tyvärr högst osannolikt att utfallet efter årets stundande valrörelse kommer råda bot på nationens problem.

Byter man ut folket, då kommer man också byta ut den kultur som råder i landet. Vill man inte att kulturen skall bytas ut, då får man låta bli att byta ut folket.

Detta är en väldigt konkret fråga att förhålla sig till inför årets val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Ändå tycks det som att kandidaterna inte tänker och talar på detta sätt. Det bekymrar mig.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Ursäkta min frånvaro i kommentarsfältet, men jag gästar bara datorn här tillfälligt.
D.S.

Publicerat i Politik | 12 kommentarer