Varför avlyssnade polisen företagaren Karl Hedin som lyssnade efter varg?

Bästa läsare!

Jag var i Bergslagen under helgen. Vi passerade flera skyltar med ”Jakt pågår”. Mitt resesällskap skämtade om att ”i skymningen kommer du att se grå ut; tur för dig att Karl Hedin är inlåst”.

Det slog mig att Karl Hedin-affären (eller ”vargjaktshärvan” som vissa medier spekulativt kallar det) har passerat mig utan större intresse, även om jag har (haft) bekanta i hans bransch i regionen. Karl Hedin är sågverks-baron i Fagersta och tydligen jaktintresserad, precis som de flesta andra i bygden.

För flera veckor sedan fängslades Karl Hedin och en bekant till honom för jaktbrott. Enligt åklagaren ska Karl Hedin jagat en varg som ska ha hörts yla av folk i Virsbotrakten fredagen den 26 oktober. Karl Hedin var jaktledare och som sådan ansvarig för jakthundarnas säkerhet. Med en varg i området föreligger risk för att denna går till attack mot hundarna, och jaktlaget skulle jaga älg följande dag.

Enligt åklagaren ska Karl Hedin ägnat sig åt jakt på vargen mellan kl. 11 till 12-tiden nämnda dag, och efter kl. 12 ska han i telefonsamtal med person benämnd som X ha sagt att ”han står på pass”, och därefter ska han per telefon (via Ulvsbomurens basstation) till sin syster sagt att ”det var gråben” och att han ska ha varit ute med ”ett gäng”. Enligt Karl Hedins advokat var detta ett skämt. Karl Hedin hade åkt till platsen för att möta upp den andra jägaren (28-åringen), men det finns inga tecken på att en varg skjutits. Som jaktledare är det ändå begripligt att Karl  Hedin åkte till platsen för att sondera risken för närvaro av varg med vad som berör jakthundarnas säkerhet. Senare på kvällen greps Karl Hedin i sitt hem.

Nu när jag tagit till mig bakgrunden till denna historia ter den sig som mycket märklig.  Upprinnelsen till det hela är alltså 28-åringens telefonsamtal till Karl Hedin på förmiddagen där den unge mannen rapporterar om en påkörd älgkalv och senare berättar att folk i området hört vargyl. De två åker mot Ulvsbomuren (ett passande namn!) och försöker höra ulven (med anledning av vad som sagts här ovan), far till Västanfors för lunch och hem vid halvfem-tiden på eftermiddagen. Allt detta tycks vara legitimt, i mina ögon.

Det är dock lite smått sensationellt att polis- och åklagarmyndigheten agerar rask och nitiskt inför misstanken om ett jaktbrott. De har däremot större problem med att hitta mördare och rånare. Fast i det här fallet har ärendet underlättats av telefonavlyssning…

Vänta nu.

Sedan när avlyssnades Karl Hedin? Bevisligen redan när det första telefonsamtalet om den påkörda älgkalven kom in. Detta var innan Karl Hedin åkte till Ulvsbomuren.

Ägnar sig polismyndigheten åt telefonavlyssning på jägare i förebyggande syfte? Eller handlar det om att man fångat upp samtalet om vargen som överskottsinformation när man bedrivit riktad avlyssning mot den person som benämns som X? I så fall har vi ju ytterligare ett bevis på att vi inte alls har en inskränkt avlyssning i Sverige, och att vi således alla är spaningsobjekt i en etablerad polisstat – med risken att bli arresterad för första bästa godtyckliga misstanke.

Åklagaren hävdar att man har tillstånd för avlyssning mot Karl Hedin. Det skulle vara intressant att få veta på vilken grund detta tillstånd medgivits. Karl Hedin uppges vara kvar i fängelset för att ”inte försvåra utredningen” (omhäktat 18/11). En annan omständighet är att medierna uppger att vargjakten ska ha ägt rum i Karbenning. Det är långt ifrån Ulvsbomuren. Och åklagaren har alltjämt inte visat upp den dödade vargen. Det gör målet tunt, och frågan är varför man lyckas hålla Karl Hedin kvar bakom lås och bom fortfarande.

Åke Skogevall skriver i ett debattinlägg i VLT (som numera ingår i den svenska PK-reglerade Mittmedia-koncernen) att: ” – Karl Hedin har öppet och offentligt, även direkt till samtliga riksdagsmän, informerat om landsbygdsproblem ur olika synvinklar. Där beskrivs politikers och myndigheters agerande när konsekvenserna för landsbygden tornar upp sig.”

Är historien om olaglig vargjakt en komplott för att få tyst på en besvärlig röst från landsbygden? Eller ett utslag för att rättsstaten är villig att lägga ner mer energi per ärende åt att jaga folk (svenska vita män) som jagar rovdjur, än att jaga mördare (förortskriminella) som mördar människor? Det är helt klart att staten bryr sig mer om djuren i landet än sina egna invånare.

I vilket fall som helst avslutade jag och mitt resesällskap  utfärden med en grillkväll vid Dalälvens strand, utan mygg eller varg. Det var skönt att slippa politiken för en dag. Det här landet känns allt mer upp-fuckat för var dag som går.

Vad gäller den eviga frågan om vargens vara eller icke vara anser jag mig inte vara rätt person att besvara.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Noterar att medierna inte haft något problem med att publicera namn och opixlad bild på industrimannen som är misstänkt för jaktbrott, haha!”
D.S.

 

Annonser
Publicerat i Brott & straff | 15 kommentarer

Kunskapslyft om ”Djupstaten”. SVT? Gammelmedierna? Ingen?

Bästa läsare!

Public service ska nu få intill hela svenskens livstid och intill dennes dödsår få pungslå medborgarna på TV-skatt. Kan man då i all ödmjukhet få önska en sak av de tyranner som genomför detta beslut? Jag skulle vilja ha ett nationellt kunskapslyft om ämnet ”Djupstater”.

För närvarande är de som är nyfikna på ämnet förvisade till bloggosfären och YouTube, men vi vet att på senare år (faktiskt med en eskalering under 2016) så har allt fler kanaler antingen stängts ner eller döljs genom en rad olika åtgärder så att ämnet inte ska exponeras. Lyckligtvis är det allt fler som tar tag i ämnet och börjar sprida den kunskap som finns, men det räcker inte till.

Public Service Sverige skulle definitivt kunna spela en viktig roll här. Ja, jag vet, det kommer inte att hända. Men om man inte ställer krav så kan man inte heller få det man önskar – någonsin.

Hur ska man då närma sig ämnet?

Well, det är faktiskt så illa att frågan om djupstaternas verksamhet faktiskt kan bli föremål för den dagliga nyhetsrapporteringen. Tag bara en sådan sak som att New York Times går ut med krigsrubriker om att Nordkorea försöker lura den lättrogne Donald Trump genom att dölja sina missilbaser.

New York Times har mage att kalla sin artikel för ”ett avslöjande”. I själva verket handlar det om underrättelser som har varit kända sedan länge för USA, till och med innan man började komma till de seriösa förhandlingarna mellan Nord- och Sydkorea om ett eventuellt fredsavtal – och även innan Donald Trump bestämde sig för att möta Nordkoreas diktator i ett toppmöte. Med andra ord, New York Times har inte avslöjat något, och Sydkorea har aldrig framfört krav på att Nordkorea ska avveckla sina missilbaser som ett villkor för fortsatta förhandlingar.

Så voffor gör New York Times på detta viset?

Svaret på den frågan skulle definitivt vara värt 8 minuter i SVT Rapport. Byt ut det dagliga gnället om Donald Trump till verklig granskande journalistik av det amerikanska maktetablissemanget. Det är inte alls svårt att göra research. Klarar jag av det så klarar även miljardbolaget SVT/SR av det med sina gigantiska resurser.

Den amerikanska djupstaten och dess globala förgreningar är lätta att lyfta upp, även om det faktiskt krävs lite mer granskning för att kunna få upp de konkreta bevisen. Men det är illa nog att New York Times agerar helt emot det Syd- och Nordkoreanska folkets önskan om fred, och gör sitt yttersta för att förhindra den fredsprocess som pågår där.

Vilket intresse av detta har New York Times? kanske den nyvakne SVT-journalisten undrar. Ja, det är ju faktiskt ditt jobb att ta reda på, väljer jag att svara denne.

Eftersom det är förhållandevis lätt att analysera den amerikanska djupstaten så accepterar jag att Public Service Sverige har fokus på det landet i 6 månader som ett studie- och utbildningsuppdrag – för dem själva.

Efter 6 månader ska de dock vara på sådan nivå att de kan börja granska den svenska djupstaten. Trots allt, det är faktiskt därför vi har en tredje statsmakt (även om jag inte instämmer i begreppet). Den svenska journalistkåren ska äta en näringsrik frukost på morgonen för att orka med att under resten av arbetsdagen gräva, analysera, granska och exponera landets makthavare. Och detta utan att filtrera för någon politisk agenda.

Om journalisterna på SVT och SR antar denna utmaning kan jag gå med på att de får behålla sina jobb under den kommande 3-årsperioden. Därefter kan de få välja mellan att köpa in sig i sin arbetsplats och fortsätta sitt värv, eller också se till att lämna TV-huset innan rivningsfirman sätter igång. Vi har skilt staten och kyrkan åt. Nu är det hög tid att påbörja processen för skilsmässan mellan staten och public service. Ni har 3 x 365 dagar på er ute på Gärdet att förbereda er för inte bara den nya verkligheten, utan även den verkliga verkligheten.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Okategoriserade | 11 kommentarer

SVT:s agenda: Nyheter först när skadan är skedd istället för debatt

Bästa läsare!

Den dolda världsregimens offentliga organ, Förenta nationerna, vill låta sina medlemsländer underteckna ett globalt avtal om migration den 10-11 december i år.

Officiellt heter det att avtalet är icke bindande, men vi vet hur den svenska regimen förhåller sig till överstatliga dekret, och i dessa fall gäller blind lydnad och fullständig efterlevnad när det gäller åtgärder som främjar kulturmarxismens expansion, såsom utökade resurser och politiska åtgärder för att främja multikultur.  Är det någon regel som ska främja t.ex. medborgarnas integritet, såsom EU-domstolens beslut om att stoppa datalagringsdirektivet, så väljer den svenska staten att gå sin egen väg (som ofta sammanfaller med intressen som proklameras från Vita huset i Washington).

Dock har Vita huset sagt nej till att underteckna det internationella avtalet om migration, men man har nog från deras sida inget emot att Sverige tar täten i den självdestruktiva kampen för att förinta Västeuropas kultur och välstånd. I Förenta staterna råder numera en starkare medvetenhet om vad den globalistiska politiken innebär – och amerikanarna bör ju veta eftersom de haft en ledande position i utvecklingen av denna.

Så hur förhåller det sig med den offentliga debatten om frågan här i Sverige?

En medborgare tyckte att saken ju förtjänar att lyftas fram i offentlighetens ljus så att svenska folket kan få säga vad de tycker, och förhoppningsvis påverka våra förtroendevalda politikers beslut via public service. En viss Andy skrev följande till statskontrollerade och statsfinansierade Sveriges Television:

Jag skickade mail till SVT angående varför det inte hörs ett knyst om påskrivandet av FN’s migrationsramverk och länkade bla till Katerina Magasin.

Det korta svaret blev detta…

”Hej Andy,

såhär svarar vår planeringsredaktör:

”Vi kommer att rapportera om detta i samband med beslut och undertecknande.”

Vänligen,
Klara
/ SVT /”

I samband med beslut och undertecknande. Sveriges medborgare ska alltså informera och diskutera(?) denna fråga i samband med att våra makthavare signerar avtalet. Någon diskussion i god tid före avtalssigneringen ska inte hållas. Och vi vet varför. SVT och SR skryter om sitt s.k. oberoende, men utifrån ett specifikt perspektiv saknar man totalt oberoende och integritet, och det är när det kommer till FN.

Denna underdånighet beror inte enbart på att FN är ett internationellt samarbetsorgan, utan snarare därför att FN för exakt den agenda som SVT:s och SR:s vänsterorienterade medarbetare bekänner sig till. Ser man någon kritisk synpunkt yttrad mot FN så handlar det i nio fall av tio om att SVT/SR-medarbetaren ger uttryck för att FN använder alltför lite makt för att få genom sin vilja. I det tionde fallet kan man ge uttryck för någon självmotsägelse, som att man kräver att USA ska stödja FN mer samtidigt som man inte ska utöva sitt inflytande.

För min egen del noterar jag ett intressant sammanträffande. Jag anser att både FN och SVT/SR är institutioner som bör läggas ner. Dock ska jag erkänna att jag kommer sakna SVT/SR minst av allt.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Demokrati och frihet, Medierna | 25 kommentarer

Kulturmarxismens konsekvenser – nidvisan som konstform under hot

Bästa läsare!

Att yttrandefriheten står inför ett brutalt hot är mer än uppenbart. Vi har numera både censur och självcensur, och statsmakten arbetar systematiskt tillsammans med politiska organisationer för att utföra repressalier mot oliktänkande och dissidenter.

Jag kan inte komma ifrån att de onda krafterna bakom detta ser en för dem underhållande ironi. När samhällskritiker påpekar att allt tal om ökad trygghet är chimär och att brottsligheten ökar, så skrockar de yttrandefrihetsfientliga krafterna åt det faktum att de som i allt högre grad inkluderas i brottsstatistiken genom gummiparagrafer som ”lagen mot hets mot folkgrupp” är de som beklagat att brottsligheten ökar.

Skillnaden i sak är att dissidenternas brott är brott utan offer – till skillnad från terrorister, gängkriminella och sexförbrytare som slipper straff tack vare att de ljuger om sin ålder.

Men det finns ju ytterligare en kulturell aspekt. Denna iver att tysta alla utanför åsiktskorridoren påverkar också vår kultur. Idag är någons kränkta upplevelse upphöjd till oskriven och ibland skriven lag, och det tycks närmast som en folksport (i vilken vita medelålders heterosexuella män från storstäder ej får delta) om att bli kränkt av allt och allting. Det betyder i praktiken att den ena sidan har all makt i världen att utplåna den konstart som yttrar sig i form av nidvisan.

Den socialistiska diktatorn Vladimir I. Lenins svenska vän Ture Nerman behöver knappast oroa sig för sitt omhuldade eftermäle – nogsamt beskyddat av den socialistiska intelligentia som styr den svenska akademiska sfären – och lär nog inte få sitt debutverk ”Nidvisor och solsånger” ifrågasatt. Men vad tror ni händer om någon skriver en ny text på den klassiska melodin ”Sommar, sommar, sommar” om EU-migranter och lägger ut den på sociala medier?

Här är musiken:

Och här är texten i form av nidvisan om EU-migranterna:

 

Romer, romer, romer
det är bajs i barnens park
Romer, romer, romer
som nu tager från min tank
Jag vill skrika i ditt öra
just de orden du vill’nt höra
Romer, romer, romer
då en vild och våldsam strid
förstör vår stilla frid

Sverige, blåa dunster, stulna grejer, bråk och mord
dolkar, vassa dolkar, andas död och nattpolis
Romanier, romanier, göm den börs som du nu tog
Ziggis, värsta ziggis, snatta, fyll din röda kjol

Romer, romer, romer
Det är stol och muggar två
Romer, romer, romer
Där varthelst man vill sluta gå
De försvinner liksom aldrig
som de tigger genom handen
Romer, romer, romer
som en ström ni hittat hit
Det är därför vi fått nog

Betänk detta faktum att om vi byter ut ordet ”romer” mot ”sossar” är är denna text fullständigt legal, om än med möjlighet att den ändå censureras av vänstertomtar på Facebook eller twitter. Men framförs den med just ordet ”romer” som i detta exempel finns det alla förutsättningar för att den skulle kunna ligga till grund för ett åtal enligt lagen om hets mot folkgrupp (publiceringen här ovan är inte gjord i den kontexten, utan är ett exempel på hur lagstiftningen och konsensustänket inom statsmakten påverkar kulturyttringar).

Vad vi har därmed är en lag som faktiskt inte alls är lika för alla. Och eftersom man kan åtalas för hets mot folkgrupp när man sjunger om romer, men t.ex. inte om svenskar, då är lagen inte bara inkonsekvent, utan den strider också mot artikel 7 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som säger att alla ska hållas lika ansvariga inför lagen utan diskriminering. Här är det lagen som diskriminerar. Det betyder sålunda att vi har ett dubbelbottnat demokratiproblem; dels olikheten inför lagen, och dels att lagen begränsar yttrandefriheten.

Det här är faktiskt allvarliga grejer. Yttrandefriheten finns därför att man ska kunna säga saker som inte är populära. Sålunda ska inte staten agera smakdomare i kulturen.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 7 kommentarer

Självklart ska vi lägga ner alla genusstudier även här hemma i Sverige

Bästa läsare!

Min uppväxt präglades av en mörk och dyster syn på Östeuropa. Det berodde framför allt på att den delen av kontinenten var en del av kommunistblocket Sovjetunionen. Lite av denna känsla finns instinktivt kvar än idag, ty varje gång jag ska associera någonting till Tjeckien, Slovakien, Ungern och dessa länder ser jag regntunga skyar, taggtrådsstaket och ansiktet på någon som är ute efter att slå ihjäl mig med något tillhygge.

Denna syn har blivit mindre påtaglig sedan jag rest i dessa länder. Helt väck är de som sagt inte, utan skapar därmed en underlig overklighetskänsla när minnena av en avstickare längs Elbefloden poppar upp, från en biltur som fick mig att umgås med tanken att lämna mitt fosterland – för att bosätta mig i Europas mitt. Naturen lockar.

Det är för övrigt under dessa resor som jag insett att varken Tjeckien, Slovakien eller Ungern ligger i Östeuropa. De är Centraleuropa. De är kulturnationer som våldtagits av socialismen, och som som tar sin rehabilitering på allvar. Min omprövning av dessa länder pågår med intensiv nyfikenhet.

Här hemma i Sverige skildras dessa länder som om de fortfarande vore diktaturer. Detta främst därför att socialismen förlorat sitt grepp över dessa nationer där väljarna i högre grad tilltror den klassiska konservatismen och traditionella värderingar istället för västerländsk kulturmarxism. Och framför allt har man här (där) valt att inte acceptera att islam blir en del av den moderna samhällsbilden, till skillnad från Väst- och Nordeuropa.

Om man ska förstå EU rätt så har Centraleuropéerna ingenting att säga till om vad gäller denna sak, vilket ger mig en klump i magen. Det måste ha varit så här det kändes för ryssarna när de såg hur bolsjevikerna började härja, och för människorna i Centraleuropa som fick se sina fordom stolta nationer förvandlas till lydstater under det socialistiska oket, och förvandlas till spelbrickor i kampen mot ”imperialistiska väst” där man i vart fall slapp stå och köa för bröd i 8 timmar. De visste att deras regim hade fel och inte fungerade, ändå måste de leva med de galna ledarna. Just samma känsla får jag också nu; jag vet att min regim har fel, men jag kan intet göra något åt det.

Bara för att du, min gode läsare, inte ska deppa ihop helt inför denna bloggpost tar jag mig friheten att låna några ord av ekonomen Douglas R Casey. För den amerikanska publiken inleder han med de föga hoppingivande orden: ” – Almost everyone looks for a political solution to problems. However, once a Deep State situation has taken over, only a revolution or a dictatorship can turn it around, and probably only in a small country.” Han har nog rätt i detta.

Men sedan försöker han ge sina läsare hopp. Och det han kom fram till var att när det vansinniga systemet kollapsat så återstår ändock vetenskapen och besparingarna som de tillgångar med vilken den nya framtiden ska byggas.

Ok, han kan faktiskt inte rädda stämningen helt, eftersom han så insiktsfullt konstaterat att man i USA (och detta gäller faktiskt också oss överbelånade svenskar och våra svårt skuldsatta kommuner) inte har några besparingar. Och vad gäller vetenskapen noterar han att:

Science and technology are the mainsprings of progress, and there are more scientists and engineers alive today than have lived in all previous history put together. Unfortunately for Western civilization however, most of them are Asians. Most American PhDs aren’t in Rocket Science but Political Science, or maybe Gender Studies.

[LÄNK]

Japp. Så är det. Dessa efterblivna och lågkulturella asiater väljer att forska och lära sig saker man har nytta av, istället för att spendera skattepengar och investerarnas pengar på politisk aktivism förklätt till forskning, ideologisk indoktrinering och framkallande av destruktivt självhat till den västerländska civilisationen (fast i deras fall skulle det vara ”österländskt självhat”. Jag måste börja öva på min retoriska logik…).

Jag googlade efter lite siffror. Hos bloggkollegan Tanja Bergkvist (har hon slutat blogga?) fann jag en post från 2010 där hon kommenterade att den dåvarande borgerliga regeringen – hööööögerregeringen som sossarna kallade det – spenderade 400 miljoner per år för jämställdhetsprogram i offentlig sektor. Jag tror vi fick genus-gestapo i dagis för dessa pengar, bland mycket annat.

Min mening är att inte en enda skattekrona ska få gå till detta. Nyttan för denna besparing är dubbel; förutom att man inte slösar bort pengarna på någonting meningslöst så har man dessutom ryckt undan benen för en del av ytterligare socialistisk indoktrinering – dessutom den värsta formen av socialism: statssocialismen. D.v.s. den som man bara kan bli av med genom en revolution. Och så långt går inte det sovande folket.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Politik | 14 kommentarer

Den här’na demokratin mår inte så bra längre

Bästa läsare!

Det tycks mig som att den här’na demokratin som omhuldas i press, radio, TV och talarstolar har passerat sitt bäst före-datum.

Mitt påstående är dock inte nytt. Faktum är att demokratins tillkortakommanden uppmärksammats som ett problem med behov av lösning redan under 1930-talet. Faktum är att etablissemanget (både affärsfolk, politiker och intelligentia) i framför allt USA vid denna tid tittade nyfiket på ”det fascistiska experimentet” i Italien. Vid denna tid hade man redan börjat ana att socialismen förde med sig ineffektivitet i allt utom att plundra och mörda oliktänkande, medan fascismen försvarade äganderätten så långt som äganderätten nyttjades för etablissemangets bästa.

Henrik Arnstad i all ära, men hans svammel om att Sverige hotas av att 150 gossar går i takt är just bara svammel. Hotet består inte i klungor av människor, utan i form av falsk godhet. Uppenbar ondska döljer inget – den falska godheten förgiftar däremot utan att den drabbade förstår orsaken.

Socialismen i början av 1900-talet var falsk godhet (och är det än idag). Fascismen som följde efter socialismen var också falsk godhet. Båda ideologierna förklarade sig lämpade att ”lösa problem”. Det gick åt fanders, och efter 1940-talet är det ”det demokratiska idealet” som gällt. Men det är dags att inse att även demokratin drivs av en falsk godhet. Sverige är ett strålande exempel på detta, och nu i dagarna uppenbaras det i Florida under farsliknande omständigheter att demokratin är en teater med rämnande kulisser.

I Sverige har vi representativ demokrati, och detta system anser sig ha rätt att bekämpa det som hotar demokratin och folkviljan. Tyvärr har de folkvalda tolkningsföreträde, och för vart riksdagsval som går märker vi att politikerna slutat att ens försöka tolka folkviljan. Kvar är numera politikernas ”rätt” att bekämpa de som står i vägen för politikernas vilja.

Ett strålande exempel på detta är Myndigheten för samhällsberedskap som beställt en rapport om utländsk påverkan av ”experter” med uttalad russofobi och apologetisk inställning till islamism – från Storbritannien. Well, jag förstår att kompetensen saknas inom myndigheten, men… har vi sett någonting i årets valresultat som tyder på att Kreml skulle ha påverkat de svenska väljarna? Om så är fallet, hur förhåller sig denna påverkan i förhållande till t.ex. det vänsterkantrade public service inflytande?

Well, utredarna fann inga spår av att Kremls organ länkat till kritiska källor. Man passar visserligen på att beskriva det nya partiet Alternativ för Sverige som ”pro-Kremlin”, plus namndroppar diverse bloggar och alternativa medier som valt att inte okritiskt föra NATO:s propaganda (såsom t.ex. DN gör).

Detta bekymrar mig. Jag har faktiskt ganska givna ståndpunkter angående säkerhetspolitik, och de skiljer sig definitivt från de som NATO och Vita huset torgför. Min kritik mot deras politik är inte baserad på vad Kreml tycker, utan helt och hållet på de misstag USA och deras allierade begått framför allt sedan 11 september 2001, man faktiskt tidigare än så. Att vi som har denna inställning och som baserar våra åsikter på tillgängliga fakta och logik pekas ut som ombud för Kreml är inte bara förolämpande, utan också intellektuellt ohederligt.

För oss som förespråkar voluntarism krävs inte mycket matematik för att räkna ut hur ogillad man är av statsmakten.

För övrigt är MSB:s generaldirektör Dan Eliasson den svenska djupstaten personifierad, och måste avsättas samt beläggas med yrkesförbud. Om inte detta går ska han skickas iväg som ambassadör till… well, vilka jävlar förtjänar att utsättas för honom egentligen? Låt honom sköta det svenska konsulatet på Eldslandet. Det kan faktiskt vara värt de skattepengar detta kostar, så förbaskat farlig är den här gubben.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Publicerat i Demokrati och frihet | 13 kommentarer

Väjdegjundskjiget

Bästa läsare!

Jag tog mig en promenad medan jag lyssnade på en inspelning av Skavlan-intervjun med den kanadensiska psykologen Jordan Peterson. Utan att själv ha någon televisionsapparat skulle jag ändå kunna påstå att detta var ett av årets viktigaste TV-upplevelser.

Sedan jag lyssnade på klippet har jag blivit uppmärksammad på att den utgående utrikesministern Margot Wallström – enligt medieuppgifter – sagt att Jordan Peterson borde krypa tillbaka under sin sten. Vänta nu, var inte det där Annie Lööfs replik…?

Annie Lööf… ja, hon hörs också i samtalet mellan Skavlan och Jordan Peterson. Jag ska inte jöjja mig jolig övej hennes talproblem, eftersom det är egentligen inte hennes artikulering som är problemet, utan istället vad hon säger. Annie Lööf är bekymmersamt maktkåt, och hon kan inte klara av att dölja det.

Hon pratar om att pappan ska pussa och kjama sin dotter, medan hon själv ska uppfostra dottern till en stark ledare… och det går väl inte en intervju utan att Annie Lööf använder ord som ”ledare”, ”kvinnlig statsminister” och ”jag” i olika meningsuppbyggnader som – oavsett hur de än är formulerade – bara ska utläsas som att hon vill bli statsminister. Sen är det hennes falska ödmjukhet. Rent generellt ger Annie Lööf ett förvånansvärt omoget intryck tack vare att hon försöker verka mogen och ansvarsfull. Det är synd att Skavlan inte gav doktor Peterson 5 minuter att göra en psykoanalys av Annie Lööf. Det hade varit väldigt avslöjande, det är jag helt säker på.

Nå, i övrigt anser jag att intervjun med Jordan Peterson gick bra. Han vet vad han talar om, och han vet hur han ska formulera sig. Han har sålunda 100% mer kapacitet än Annie Lööf som bara vet hur hon ska formulera sig som den medietränade ål hon är. Däremot är det uppenbarligen inte så väl ställt med sakkunskaperna, och hennes enda motargument blir gång på gång att säga att ”hon inte håller med”. Och hennes engelska – ja, jag vet att jag kastar sten i glashus nu (House with walls of glass, you know…) – är rent av på Stefan Löfvén-nivå. Ska denna människa verkligen aspirera på att bli statsminister…?!!!

Jordan Peterson fick fram sitt budskap. Bland de viktigaste punkterna är hans kritik mot att unga vita män trycks ner, och att detta är en fara för vår västerländska kultur. Jordan Peterson framlade också den högst adekvata åsikten att män och kvinnor samverkar för att få det bättre.

Nu exponerades inte den mot kulturmarxism hädiska tanken att Peterson här syftade på heterosexuella barnalstrande äktenskap, men det är i praktiken detta han menar – och för att vara tydlig, doktor Peterson har ingenting emot att homosexuella lever med varandra, men det är inte den samlevnadsformen som säkerställt mänsklighetens och civilisationens fortlevnad. Det finns utrymme för homosexuella att leva sina liv, men detta betyder inte att de homosexuella ska ha tolkningsföreträde om hur alla andra ska leva sina liv, lika lite som att heterosexuella skulle ha rätt att förbjuda homosexuella. Fria åsikter är bra, men vi ska inte ha en statsapparat som favoriserar den ena sidan. För då kan det sluta som det gör i flera länder där islam styr.

En annan sak som jag tycker Jordan Peterson redde upp på ett snyggt sett med Skavlan var påståendet om att Peterson är en provokatör. Vanligtvis påstås det att det är fult att sätta epitet på folk, som t.ex. riksdagsmannen Hanif Bali som twittrar om ”vänsterblivna” och fått kritik, men pratfolket i radio och TV har aldrig några problem med att kalla någon som de inte tycker om för ”kontroversiell” eller rent ur för ”provokatör”.

Finns det någonting som borde betraktas som kontroversiellt är det att Skavlans arbetsgivare – Sveriges Television – huserar en journalistkår som utgörs till mer än 80 % av vänstersympatisörer! [KÄLLA] Och när jag säger att detta är kontroversiellt så är det det mildaste uttryck jag kan frambringa. Skandal är ett ord som passar bättre. Eller skendemokrati, för att bättre beskriva sakens natur på ett mer precist sätt.

Men låt oss inte berusa oss i segerchampagne efter doktor Petersons succéfyllda framträdande. Här finns ingen seger att ta ut i förskott. Nej, tvärtom. Ni kan lita på att feministmaffian (d.v.s. ungefär samtliga av de drygt 80 % jag nämner här ovanför) behövde Jordan Peterson för att mobilisera sig igen efter Feministiskt invektivs snöpliga slut vid det senaste valet. Om SVT kallar Jordan Peterson för en provokatör, då är det för att signalera till alla kulturmarxistiska aktivister och sympatisörer att de ska känna sig provocerade. Att doktor Peterson kommer med fakta spelar ingen roll – det är ju trots allt bara ”hatfakta”…!

Vansinnet kommer att fortsätta, men förhoppningsvis har Jordan Peterson väckt fler ur sin drömsömn om att Annie Lööf skulle vara ett statsministerämne.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 45 kommentarer

Liberalernas frihet som gick mig obemärkt förbi…

Bästa läsare!

Jag hade en liten diskussion med en folkp… en s.k. ”liberal” i somras. Jag tyckte att han förespråkade lite alltför många förbud och regleringar i ett inlägg som han skrev. Hans svar var att det behövs förbud och regleringar för att försvara enskilda människors frihet. Det var då jag började tala om icke-aggressionsprincipen, och förlorade honom i samma replik. Till svar fick jag att jag var en foliehatt som tror på en utopi. Foliehatten fick jag för att jag antydde att den ”liberala godheten” är falsk, och att den sannolikt måste grundas på något som hans parti tycks vara obenägen att stoltsera över. Vad? Jag fick inget svar utöver foliehatten.

Nu när jag läste på Fria Tider om att Jan Björklund kommer rösta nej till moderaten Ulf Kristoffersson (eller vad han nu heter; kan det vara Kristiansson – jag håller inte reda på vad alla politiska nötter heter längre, de kommer och går och bekymren består…) som statsminister, fann jag en intellektuell anomali. På bilden i artikeln såg man en liten skylt på Jan Björklunds talarstol med texten ”Försvara friheten”.

Det är svårt att hålla sig för skratt. Hånskratt. Folkpartiet Liberalerna, eller bara Liberalerna, och ordet ”frihet” i ett och samma andetag. har de ingen skam i kroppen med sin falska marknadsföring. Det är som om sossarna skulle gå till val med mottot ”En ansvarsfull skattepolitik”. Hahaha!!! Var tusan får jag alla dessa stolligheter ifrån?!! Ah, just det. Från partierna själva. De som bestämmer över ditt och mitt liv. Eller dina liv, om du är buddist och har oturen att återfödas in i samma slags socialistiska vardagshelvete igen som vi lever i redan nu.

Jag googlade och letade upp hur Folkpar… eh, Liberalerna manifesterar sitt ”Försvara friheten”. Jag fann på deras hemsida följande text:

Din frihet är målet för Liberalernas politik. Vårt parti bildades inte för att gynna en särskild grupp eller försvara något enskilt intresse. Alla strider vi tar handlar istället om en enda sak: att du ska ha friheten att forma ditt eget liv och ta ansvar för din
väg framåt. Och att den friheten ska gälla varenda människa, oavsett bakgrund och förutsättningar.
[…]
Vårt valmanifest handlar om vägvalet mellan politikens ytterkanter och den liberala mitten. Valet mellan det extrema och det förnuftiga. Ett val där vi liberaler försvarar friheten.

Vad handlar detta om? Jo, nämligen att L vet att de har stöd bland 5 % av väljarna, men att de har en potential att få upp till 18 %. Allt de behöver är att ”bli bättre på att visa hur våra olika sakfrågor hänger ihop ideologiskt”. De fortsätter – efter en harang som prisar deras egen partiledare, major Björklund – med följande påstående:

[Libera­lerna har] genom tiderna /…/ tagit strid för religionsfrihet, allmän rösträtt, mot nazism och kommunism, för sexuell frihet, jämställdhet och valfrihet.

Har vi religionsfrihet i Sverige? Japp. Har vi allmän rösträtt? Japp. Styrs landet av nazister? Nej. Styrs landet av kommunister? Ibland kan man börja fundera, men formellt sett är vi inte en kommunistdiktatur. Än. Råder sexuell frihet? Ja. Du får pöka med vem du vill som är över 15 år och gett sitt samtycke. Råder jämställdhet? Well…

Enligt Wikipedia så kom ”det svenska ordet jämställdhet [att börja] användas i början av 1970-talet när frågan om en lagstiftning mot könsdiskriminering väcktes.” Definitionen av ordet är enligt Wikipedia ”Jämställdhet innebär jämlikhet mellan män och kvinnor”. Och vad är då definitionen av jämlikhet? Enligt Wikipedia är jämlikhet ”ett socialt tillstånd där alla människor inom ett visst samhälle eller inom en viss isolerad grupp har samma status och respekt, att alla människor är lika mycket värda.”

Jag tror att det är svårt att hitta ett politiskt parti som inte säger att alla människor är lika värda, liksom att det är lika svårt att hitta en politiker som kan förklara vad detta värde är, eller som vill skriva under på att Adolf Hitler är lika mycket värd som Jesusbarnet, eller något liknande. Faktum är att de vid denna del av en debatt säger ”jag tror inte att vi kommer så värst mycket längre i den här diskussionen – tack och hej”. Jag ljuger inte. Jag har haft flera såna ögonblick med folk som försökt sälja sin politik till mig. Varför är politiska aktivister så obenägna att vilja diskutera politik när deras väljare har någonting att säga?

Att diskutera verkliga frihetsfrågor med en Liberalpartist är som att tala om frigivning med en bödel.

Liberalerna vill ha 18 % av rösterna, och för detta är man villiga att dupera väljarna med falska frihetsideal. Och det även med begrepp som ”valfrihet”…!

Det är därför som Liberalerna vill ha öronmärkta föräldradagar (skattefinansierad föräldrapenning), istället för att föräldrarna själva får välja hur denna förmån ska disponeras. Liberalerna säger att ”den som döms för bruk av narkotika ska få vård, inte straff” och samtidigt ”nej till avkriminalisering”. Menar i så fall Liberalerna att narkomanen ska dömas till tvångsvård? Hm, du liberala frihet…!

Liberalernas frihet rörande prostitution? Well, de säger att ” – Det ska vara förbjudet att köpa sex.” Vad är Liberalernas syn på skatter? De svarar med att ” – För att du ska kunna gå i skolan, få sjukvård och hjälp av polisen behöver vi betala skatt”, och tillägger under sin skattepolitiska plattform ” – Förläng arbetslivet”. Liberalerna missar totalt #vadfanfårjagförpengarna-debatten och utlovar att vi ska tvingas jobba ännu längre i livet för att kunna betala ännu mer till staten för allt mindre som staten ger tillbaka. Kul? Inte alls.

Och så vidare, på punkt efter punkt. Nej, konceptet med att ”försvara friheten” enligt Liberalerna är i bästa fall menlöst, men uppenbarligen också kontraproduktivt.

Vad vi behöver är faktiskt att ERÖVRA friheten – från politikernas makt.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 13 kommentarer

Kan Julian Assange få politisk asyl i Sverige…?

Inte vid bästa vigör just nu,
men nu har jag hittat till datorn…!
😉

Bästa läsare!

Det tycks som att någon försökt ta sig in i Julian Assanges rum på Ecuadors ambassad via fönstervägen. Man håller på med byggnadsarbeten runt fasaden och har därför satt upp byggnadsställningar. Elektronisk utrustning är uppsatt, bl.a. vad jag kan bedöma är en s.k. linjedetektor (man kryper under dem när man passerar), men detta verkar inte ha hjälpt.

En av Julian Assanges advokater har noterat att säkerhetsnivån har sjunkit i icke försumbar grad på senare tid. Den låste porten var helt uppställd när han anlände, och i lobbyn fanns vare sig vakt eller receptionist. Teoretiskt sett skulle någon kunna åka till platsen iförd en Mickey Mouse-dräkt, stiga in och gå upp på övervåningen, pumpa Assange full med bly, packa ner sitt vapen och sedan gå därifrån i lugn och ro. Eller i vart fall är det detta intryck man får efter helgens episod. Assange blev varse intrånget genom en fälla som han själv satt upp.

Så… är Julian Assanges tid räknad?

Ecuadors regering avser beröva Julian Assange den asylstatus han har. Enligt principen om non-refoulement är det lite problematiskt för Ecuador att bara slänga ut honom på gatan eftersom han de facto hotas att bli fångad av brittisk polis och skickas till Förenta staterna. Storbritannien har förvisso sagt att de inte har någon arresteringsorder på Assange, men en sådan hinner man aktivera innan han ens hunnit vinka till sig en taxibil.

Det finns en omständighet i Assange-fallet som man bör beakta, och det är att han har och har haft asylstatus i Ecuador därför att USA:s regering bedrivit en hemlig utredning mot honom samt att flera tongivande amerikanska politiker talat om att döda honom, däribland Hillary Clinton när hon var utrikesminister under demokraternas president Barack Obama – ” – Can’t we just drone him?” – samt flera amerikanska politiker, däribland republikanen Peter King, har sagt att Julian Assange måste åtalas enligt Espionage Act och att Wikileaks ska klassificeras som en terrororganisation. Även företrädare kopplade till den kanadensiska regeringen förespråkade avrättning av Julian Assange. Kort sagt, det fanns en hotbild då, och den är knappast mindre idag.

Så vart ska Julian Assange ta vägen?

Mitt förslag är att han i början av september 2020 begär politisk asyl i Sverige. Det är då preskriptionstiden löper ut för de tekniskt sett falska anklagelserna om våldtäkt som socialdemokratiska makteliten torgfört sedan Assange haft den dåliga smaken att nuppa med kristna socialdemokratiska feminister. Åklagaren har dessutom ingen formell anklagelse mot honom; allt man säger sig vilja är att ”höra honom”, men detta kan likväl betyda att man löper linan ut med de falska anklagelserna.

Kan Julian Assange få asyl i Sverige? Well, vi har tagit emot andra på betydligt sämre dokumenterade grunder. Får han asyl i Sverige är det på den grund att han är verksam i Wikileaks. Och eftersom han riskerar dödsstraff, eller till och med att bli kontraktsmördad, har han synnerliga skyddsbehov. Regeringen i hans hemland Australien har sedan tidigare konfiskerat hans pass, varför man kan bedöma att Australien lämnat sin egen medborgare till vargarna.

Med tanke på hur den svenska rättsapparaten agerat ifråga om tidigare asylmottagares sexbrott tycks våldtäkt och sexuellt ofredande i det närmaste ses som en merit i sammanhanget för att få stanna i landet. Fast detta kanske inte gäller för vita män…?

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 18 kommentarer

SSU Skåne idag. SAP Sverige i morgon? Hela Sverige i övermorgon?

Bästa läsare!

Normalt sett kan man inte gå in i ett parti och förespråka en politik som till vissa delar är främmande för just detta parti. Men med islam är det tydligen annorlunda. Vi har sett några exempel på detta, framför allt inom socialdemokraterna där den dåvarande riksdagskvinnan Carina Hägg höjde ett varningens finger (larmade!!!) för den utveckling som pågick inom hennes parti. Inför valet 2014 kom hon med det för vänsterblivna människor så provocerande påståendet att ”politisk islamism är en viktigare fråga än vinster i välfärden”. Tro mig, jag håller med, även om jag tycker att omsorg ska bedrivas med vinst för både kund och leverantör. Men nog med floskler.

Jag tror inte att något parti i Sveriges riksdag gått fri från infiltration av politisk islam, med ett möjligt undantag av Sverigedemokraterna. Moderaterna har haft sin Waberi – en galning om man ska bedöma honom enligt hur en svensk man skulle bli dömd ifall man hade Waberis ståndpunkter om kvinnor. Centerpartiet har visat sig ha satt en sharisinnad i tingsrätten, och Miljöpartiet har under den gångna mandatperioden avslöjats (framför allt med sin bostadsminister Mehmet Kaplan) vara kanske den värsta plattformen för politisk islam i vårt land. Situationen är så allvarlig att partiet inte ens kan förhindra att islamister blir inkryssade i riksdagen (genom klanröstning, nytt ord i det svenska vokabuläret från och med i år).

Och så har vi då det kapade SSU-distriktet. Wow! You didn’t see that coming, bäste sosse?!?

Skämt åsido (och detta är egentligen ingenting att skämta om) så kan man nog skriva en hel bok om hur partiorganisationer bokstavligt talat kapats, och inget parti – med då möjligen SD som undantag – har gått fri. Och detta har faktiskt pågått i åratal. Kruxet är att det är nu det hela syns. Det är nu skiten träffat fläkten.

Dock är utvecklingen bekymmersam. Partiorganisationerna kan på centralt håll egentligen bara agera om medlemmar uttrycker antisemitism (så att någon i medierna hör det, eller bryr sig om att publicera), eller uttrycka sig vanvördigt om bajspackare och grästuggare. Ja, alltså homofiler. Annars är det som den där memen med Aftonbladets Anders Lindberg när han ber om ursäkt för att ha kränkt en muslim sedan han kritiserat dennes åsikter om kvinnoförtryck och homosexualitet. Vi kan räkna med att det hela inte handlar om ”en liten klick” eftersom det krävs majoritetsbeslut för att få islamisterna valda till sina positioner. Och ännu lättare har det gått nu sedan svenska vaniljsossar inte står ut i muslimernas sällskap i organisationen.

Som libertarian kan jag bara luta mig bakåt och njuta av ögonblicket medan jag ser hur den svenska demokratin formligen imploderar. Samtidigt kan jag inte undgå att dra vissa slutsatser av det jag ser.

Idag är det ett SSU-distrikt. I morgon är det förmodligen ett helt parti (Miljöpartiet är ju ett högriskparti), och sedan följer kanske hela landet som offer för den politiska islamismen som alla PK-certifierade proffstyckare under de senaste årtionden sagt aldrig kommer bli verklighet… Sorry, men den är verklighet. Vi försökte lyfta frågan om islams politiska inflytande, men etablissemanget var alltför upptagna med att håna dansen kring midsommarstången och prisa pizza, kåldolmar och Zlatan långt bortom all relevans.

Om inte den här affären med det kapade SSU-distriktet visar med all önskvärd tydlighet för våra politiker vad som håller på att ske, då… ja, jag vet inte vilken pedagogik man ska ta till i så fall. Kanske politikerna behöver se problemet från ett annat perspektiv? Vad sägs om en meter över lyktstolpens överdel?!!

Hälsar eder Peter Harold som börjar bli genuint trött på det här skitlandet.

 

 

Publicerat i Politik | 27 kommentarer