Svensk kvalitets-TV…


Fri och oberoende statligt finansierad kvalitetstelevison i en kanal nära dig…
(sagt med lika ironiskt tonfall som när programledarna tar avstånd från tacksägelser till folk som röstar rött)

Bästa läsare!

Vad får man säga i direktsänd svensk television?

a) Tacka alla som gömmer flyktingar?
b) Tacka alla som arbetar inom vårdomsorgen?
c) Tacka alla som jobbar på kvinnojourer?
d) Tacka alla som röstar rött?
e) Be folk att fucka Jimmie Åkesson?

Well, när det blev dags för SR:s gala-programledare att agera direkt efter att en artist gjort dessa uttalanden…

– Jag vill tacka alla som gömmer flyktingar, alla som sliter inom vården, alla som jobbar på kvinnojourer. Ni är de riktiga hjältarna. Tack alla som röstar rött. Fuck Jimmie!

…så förklarade programledaren i ett nästan ironisk tonfall att man ”självklart avstånd från det sista uttalandet”.

Well, SVT har ju finansierat människosmuggling av flyktingar, och även en dövblind person kan inte undgå att både SVT och MP är vallokomotiv åt det rödgröna laget, i synnerhet åt miljöpartiet med ständig propaganda om klimat och miljö månaderna före valet (samt omedelbart när det föreligger akut risk för nyval). SVT blygs inte heller åt att låta opinionsbildare i generaliserande termer tala om mäns våld mot kvinnor, så jag tror inte att de har någonting emot att kvinnojourerna prisas. Om överbelastad vård kan man tänka sig att rapportera, men helst bara om detta är förhållande i borgerligt styrda landsting. Tragedier i landsting av det rödgröna laget är inte lika roligt.

Sålunda är det bara att man inte får säga ”Fuck, Jimmie”. Men, som sagt, SVT tar avstånd från även detta med en ironisk ton.

Publice service skulle behöva ett dussin Ricky Gervais som städade upp bland dessa amatörer.

Själv har jag fått information om det inträffade från vänner on-line som inbillar sig att man måste titta på TV eftersom man ändå tvingas betala för det. Det är en slutsats som inte jag delar.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Dumburk | 6 kommentarer

Tecknen som tyder på att nedskjutningen av det ukrainska planet var planerat – men av vilka?

I all hast!

Bästa läsare!

Den forne CIA-agenten och numera grävande journalisten Philip Giraldi har levererat en artikel som avhandlar ett ämne i en riktning som även min egen tankebana vandrat i.

Det handlar om nedskjutningen av flight 752 från Ukraine Airlines. Min spontana reaktion när nyheten om kraschen kom var att det hela hade en logisk förklaring, där jag förvisso var osäker på rangordningen men ändå kunde föreställa mig alternativen a) en bomb ombord exploderat (säkerhetsarbetet fungerar lite si och så i de där länderna, och man behöver bara gå till toppen av de schweiziska alperna för att hitta länder på den södra sidan som har sina uppenbara brister i luftfartsskyddet), b) planet hade kolliderat med en drönare som befann sig på spaningsuppdrag, c) planet hade drabbats av ett tekniskt fel.

Det fanns en omständighet som var intressant, och det var upplysningen om att planet återvänt mot flygplatsen samt störtat utan att meddela flygtrafikledningen om eventuell nödsituation. Detta betyder dels att man ombord noterat att någonting är fel, och planet har inte brutits sönder i luften – ännu. Men avsaknaden av radiokommunikation är i detta fall en störande faktor. Medan piloten – antingen kaptenen eller hans first officer – ser till att manövrera planet kommer den andra att se till att larma flygtrafikledningen som i sin tur startar ett varningslarm. Det vi kan förutsätta är att piloterna kommer göra sitt yttersta för att se till att de själva och passagerarna överlever. Ibland lyckas det, och ibland inte. Lyckas det inte så blir det näppeligen en notis i tidningen, varför vi sällan får höra om de lyckliga utgångarna.

Att piloterna inte kommunicerade med ”markkontrollen” tyder på att piloterna inte var i skick att tala. Vi har exemplet med Malaysian Airlines som sköts ner över Ukraina där piloterna inte heller anropade flygtrafikledningen men ändå till synes ändrade kursen. Min förklaring till detta är att när luftvärnsroboten exploderade intill planet så skadades flygplansmotorn på ena sidan, vilket ändrade dragkraften. Eftersom flygplanet går på autopilot så försöker automatiken återta kurs även med piloterna döda. Jag är ganska säker på att även det ukrainska planet gick på autopilot (även start kan ske med autopilot) när någonting hände, och att man även här fick störningar på ena sidans motor vilket kan förklara den påstådda kursändringen. Med andra ord, kursändringen motsäger inte att planet kan ha träffats av en luftvärnsrobot.

Philip Giraldi konstaterar också att Iran medgett att planet skjutits ner av arméns luftvärn (även om vi vet att man under ett dygn förnekade detta).

Efter detta haglade fördömandena från omvärlden, och det sägs att det iranska folket fått nog av lögnerna som deras regim sprider och därför demonstrerar. Tror mig, jag har sett massor av postningar om detta bland mina libertarianska vänner som ser en möjlighet i att Iran förvandlas till en sekulär demokrati efter ett snabbt regimskifte. Jag kan säga att jag kanske inte delar deras illusion…

Att Iran erkänt sitt misstag, bett om förlåtelse samt utlovar kompensation till de drabbades anhöriga, och allmänt kommunicerat på ett sätt som vi aldrig hörde när USA sköt ner ett iranskt trafikplan för flera år sedan, passerar utan större uppmärksamhet i systemmedierna som hoppas på ökad lösnummerförsäljning och klick på sina hemsidor om konflikten fortsätter att eskalera. Företrädare för den iranska regimen har reflekterat över detta och noterat att amerikanerna är lika glada som iranierna är ledsna över det inträffade. Och det är lika sant som det är sagt att Iran har absolut ingenting att tjäna på att civila människor dödas på detta sätt.

Från amerikansk sida säger man att det inte går att skjuta ner ett civiltrafikplan med annat än att man avsiktligt gör avsteg från gällande rutiner, och insinuerar att det är just detta iranierna gjort – bl.a. med konspirationsteorin om att Irans regering gett armén order om att skjuta ner ett amerikanskt trafikplan som lämnade flygplatsen men att skytten råkade ta fel på detta och det som blev nerskjutet.

Det är förvisso sant att man inte ska kunna ta fel. Även det system som den iranska armén använder ska kunna skilja vänligt sinnat flyg från andra objekt. Men detta endast under förutsättning att man får in den godkända signalen från luftfartygets transponder.

Här kommer Philip Giraldi med intressanta upplysningar om saken:

The Iranian missile operator reportedly experienced considerable “jamming” and the planes transponder switched off and stopped transmitting several minutes before the missiles were launched. There were also problems with the communication network of the air defense command, which may have been related.

The electronic jamming coming from an unknown source meant that the air defense system was placed on manual operation, relying on human intervention to launch. The human role meant that an operator had to make a quick judgment in a pressure situation in which he had only moments to react. The shutdown of the transponder, which would have automatically signaled to the operator and Tor electronics that the plane was civilian, instead automatically indicated that it was hostile. The operator, having been particularly briefed on the possibility of incoming American cruise missiles, then fired.

Inte nog med att luftvärnsoperatörens identifieringssystem inte fungerade tillfredsställande. Det är också fullt möjligt att avsiktligt störa ut systemet. Man kan till och med också ”hacka” det:

The SA-15 Tor defense system used by Iran has one major vulnerability. It can be hacked or “spoofed,” permitting an intruder to impersonate a legitimate user and take control. The United States Navy and Air Force reportedly have developed technologies “that can fool enemy radar systems with false and deceptively moving targets.” Fooling the system also means fooling the operator. The Guardian has also reported independently how the United States military has long been developing systems that can from a distance alter the electronics and targeting of Iran’s available missiles.

Varför skulle nu någon vilja störa ut det iranska luftvärnet så att de skjuter ner ett civilflygplan lastat med hundratals människor?

Nå, det är faktiskt inte osannolikt att det gått till på detta viset. Under normala omständigheter kan man inte skjuta ner flyg av misstag. Så länge man får signal från planets transponder är identiteten som sagt avgjord, och en nedskjutning blir i så fall avsiktlig. Iran har ingen nytta av att göra så, inte ens ifall det varit ett amerikanskt trafikplan.

Detta talar till stöd för uppgifterna som Philip Giraldi återpublicerat från olika källor. Efter Donald Trumps mord på den iranske generalen Qassem Soleimani som befann sig på diplomatiskt uppdrag i Irak har omvärlden reagerat med försiktig sympati till Iran, vilket inte är så lite med tanke på hur systemmedierna annars förhåller sig till det landet (man kan kritisera Irans regim för att de är auktoritära teokrater, men att utmåla det landet och dess regim som det största hotet mot den fria världen sedan Adolf Hitlers dagar är mer än magstarkt när man betänker hur framför allt USA agerat under de sista årtiondena).

Det har alltså ända sedan det dådet legat i USA:s intresse att återskapa den sedvanliga badwill som Irans regim dragits med sedan länge, ett renommé som Irans styrande delvis gjort sig förtjänta av på egen hand, men också kompletterat med kritik och anklagelser som saknar grund.

Analyserar vi det hela utifrån ett cui bono-perspektiv så noterar vi att det faktiskt är just USA som är  vinnaren i denna historia när medierna ställt sig helt bakom Vita husets agerande, och mordet på den iranske generalen försvann som samtalsämne. Åtminstone tills sanningen avslöjas om vad som egentligen hände.

En annan omständighet som vi inte fått svar på är är varifrån källan till bildbeviset på nedskjutningen kom ifrån. Det heter att det var en vanlig medborgare som stod och spanade efter iranska missiler som sköts mot de amerikanska militärbaserna (vilket Iran föranmälde 30 minuter före attacken för att minimera risken att folk på marken blev skadade). Det är möjligt att så gick till, men Soraya Sepahpour-Ulrich och Finian Cunningham på Sputnik News noterar också att New York Times som publicerade klippet fick detta av en viss Nariman Gharib vilken är en iransk regimkritiker som inte längre bor kvar i sitt hemland. [LÄNK]

Gharib hade i sin tur samarbetat med en New York Times videoexpert Christian Triebert för att få ut klippet till medierna. Sputnik News uppmärksammar här att denne Triebert tidigare varit ”utredare” vid det i Storbritannien baserade Bellingcat som finansieras av amerikanska tankesmedjor som arbetar för medie- och militärindustriella komplexet i landet. Bellingcat är kända för att presentera sig som ”grävande utredare”, men presenterar regelmässigt material och kommentarer som ligger helt i linje med sina finansiärers intressen, och är av sådan natur att man kan förmoda att dessa också är Bellingcats källa.

Bellingcat har tagit åt sig äran att ”avslöja” var den anonyme filmaren stod någonstans och av en händelse råkade få nedskjutningen av planet med i inspelningen. Varför stod personen där just då? Varför visar denne inga känslor när han ser hur planet träffades av raketen och började brinna? Nå, det verkar inte som att fotografen började dansa när planet träffades, så vi kan nog utesluta Mossad åtminstone den här gången. Eller…? [LÄNK]

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 3 kommentarer

Så vill amerikanska opinionsbildare kunna mörda europeiska dito..?

Eftersom jag varit tyst så länge blir det en
lite extralång postning som kompensation..! 😉

Bästa läsare!

Det är intressant att höra diskussionerna hos Committee on Homeland Security i USA. Tydligen står det landet inför stora hot, framför allt från de s.k. ”Vit makt”-grupperna.

När jag lutar mig tillbaka i fåtöljen och låter blicken vandra upp i taket och sitter där en stund och kontemplerar så dyker det upp fragment av långfilmer i mitt huvud. Jag kan inte riktigt specificera dem alla, men det är förnimmelser av James Bond som strider mot de onda. Det är en grupp amerikaner som smyger ut ur en grotta för att spränga ett nazistiskt fäste som förhindrar de allierades trupper från att komma fram. Det är en sovjetisk atomubåt som smyger sig fram mot den amerikanska kusten för att skicka en missil som ska utplåna Washington eller New York. Det är religiösa fundamentalister från Mellersta östern som kapar ett plan för att störta det mot någon amerikansk storstad.

Ah, där klarnar min minnesbild. Det handlade om filmen ”Executive Decision” där en väldigt söt version av Halle Berry (hon lär visst vara lite småjobbig privat) dyker upp som flygvärdinna och hjälper Kurt Russel som smugit sig ombord på jumbojeten från ett militärplan för att oskadliggöra kaparna. Filmen var från 1996 och genererade 122 miljoner dollar i biljettintäkter, men inte någon idé inom den amerikanska regeringen att fanatiska muslimer kan vilja kapa flygplan för att sprida terror. Eller var det kanske så att man tog emot denna idé…?

Nå, min blick vänder nedåt och jag tittar rakt in i min groteska afrikanska ansiktsskulptur på andra sidan väggen – ursäkta mitt navelskådande här, min kära läsare, men jag försöker ge er stämningsbild från en samlares intellektuella vardag – och jag slås av tanken att amerikanerna är besatta av fienden. Eller snarare, besatta av bilden att man har fiender.

Det är latinamerikaner som kidnappar amerikanska diplomater. Det är afrikaner som lemlästar amerikanska doktorer i de fattiga negerbyarna. Det är tyska nazister som tänker ta hämnd för förlusten av andra världskriget. Det är italienare driver alla kriminella nätverk i de amerikanska storstäderna. Det är ryssar från KGB som smyger in i kontoret och lönnmördar demokratins väktare. Det är araber som fixerar sin keffiyeh med en agal på huvudet som för svarta pengar köper ”borttappade” vapen från Röda armén av öststatsmaffian som sedan ska användas av de palestinska terroristerna mot de amerikanska turisterna som besöker Tel Aviv i Israel. Det är jugoslaver som skjuter besinningslöst över Amerikas First lady när hon kommer på statsbesök (ok, detta var inte från en film utan Hillary Clintons fria fantasi, men ändock samma grad av verklighetsflykt).

Faktum är att i amerikanernas ögon är hela världen ond, utom möjligtvis vi svenskar som framstår som ett dygdigt mönsterfolk som inte vill göra en fluga förnär. Eller har jag missat någon svensk filmskurk på den internationella scenen…?

Kort sagt, Amerikas Förenta stater är omringade av en hel mänsklighet som inte vill någonting annat än att förgöra det amerikanska folket. Eller i vart fall angripa amerikanska intressen. Därför måste Amerika agera till sitt försvar, och det helst redan innan våldsverkarna hunnit göra något. Ungefär som när man drönade ihjäl den iranske generalen Qasem Soleimani eftersom han någon gång någonstans skulle inom en snar framtid – dock osäkert var, när eller hur – skada amerikanska… eh, resurser…?

Visst, vi har nu under några dagar överösts av beskrivningar om hur ohygglig denne general var. Vi har fått veta att äntligen har Donald Trump avlägsnat det största hotet mot USA:s existens sedan Saddam Hussein hängdes. Eller är det Osama bin Laden – USA:s forna bundsförvant i proxykriget mot Sovjetunionen som var det största hotet? Att Qasem Soleimani var det högsta befälet som såg till att de legitima motståndarna till Islamska staten lyckades med kampen att återta det stora territorium som islamisterna besatt, det räknas inte i sammanhanget. Att Qasem Soleimani sannolikt var en av de viktigaste nyckelpersonerna att organisera Irans försvar i händelse av en framtida NATO-attack har inte det minsta med saken att göra… …. ….!

Så vad är då nästa hot?

Adam Green, grundare av sajten Know More News och en av de ihärdigaste aktivisterna på nätet som exponerar den etablerade sionistiska makt-rörelsen, höll låda nu i natt. Det var under denna live-sändning som han uppmärksammade en hearing som ovan nämnda Committee on Homeland Security haft igår (den 15 januari).

Denna konferens leddes av kongressledamoten Max Rose som med intensiva gester och gnällig röst krävde av sina politiska kollegor att man sluta be böner för antisemitismens offer, och istället skrida till handling här och nu. Över 1800 incidenter hade registrerats under fjolåret – en dramatisk ökning! Ja, även om vi vet att ADL registrerar nekad tjänstledighet under judisk högtid som hatbrott och liknande händelser.

Max Rose hade bjudit in ADL-chefen Joseph Greenblatt som ansåg att kampen mot antisemitism och hat måste inbegripa hyss som att skolpojkar på skämt gör Hitler-hälsningar på selfies till sina kamrater, eller att någon har ett hakkors på insidan av sin garagedörr, och jämställas med att judiska studenter ofredas på universiteten för att de stödjer staten Israel (och här räknar man nog uppmaning att bojkotta israeliska företag som verkar på ockuperade områden i Palestina som ett ”ofredande”).

Rose och Greenblatt krävde att den amerikanska kongressen ”nu idag” måste ”bekämpa den rädsla som människor som utövar sin religion känner i det amerikanska samhället”, bl.a. genom att reglera sociala medier, införa obligatorisk undervisning om Förintelsen och bekämpa allt vad ”white supremacy” heter och lär. De attacker som utförts mot enskilda judar eller grupp av judar benämndes i hearingen som terrorism, och identifierades som ett förtryck mot judars rätt att utöva sin religion. Max Rose krävde att den federala regeringen tog upp kampen mot nynazismen som spred sig.

Joseph Greenblatt noterade att mer än hälften av alla hatbrott mot judar ägde rum i New York. Är inte detta en intressant omständighet? Nå, det framgick inte någon förklaring från vare sig Rose eller Greenblatts sida, men Adam Green kompletterade med perspektivet att gärningsmännen utgjordes av svarta och latinamerikaner som hamnat i besvärlig situation sedan hyresvärdar börjat vräka från sina bostäder som sedan tas över av inflyttade ortodoxa judar. Adam Green sade att detta inte på något vis ursäktar våldsanvändandet, men det är viktigt att man har en kontext till vad som sker (vilket gammelmedierna brukar vara lite dåliga med, varför jag uppskattar såna här alternativa kanaler som just Know More News och andra).

Hur ska då antisemitismen bekämpas? Både Greenblatt och Rose var eniga i den meningen att de federala myndigheterna måste höja anslagen till de icke-statliga organisationerna och deras arbete mot hatbrott. ADL är villig att agera som partner till kongressen för att verkställa denna policy. Adam Green konstaterade i en något äldre artikel att 94% av de anslag som Homeland Security delade ut gick till judiska organisationer. Detta väcker en berättigad fråga: Kommer amerikanska judar sluta känna sig rädda bara för att deras organisationer får mer pengar? Jag själv kan bara konstatera att om det finns pengar att tjäna på att vara rädd, då kommer man sannolikt öka sin känslighet.

Jospeh Greenblatt krävde att myndigheterna måste bekämpa terrorismen (d.v.s. de s.k. hatbrotten riktade mot judar i USA) med nya lagar som bl.a. ger de lokala myndigheterna ökade befogenheter att agera. Adam Green påpekade i sitt instick att ADL sedan årtionden tillbaka bjöd sheriffer på betald utbildning i Israel. Jag har själv fått ett erbjudande en gång att åka på ”studiebesök” i min tidigare yrkesroll, vilket jag trodde var ett skämt.

Men nu kommer vi till något som är synnerligen intressant – och faktiskt också skrämmande om vi betänker hur villiga de amerikanska presidenterna är sedan Barack Obamas dagar att ge hemliga order om att döda ”landets fiender” med drönare – i attacker som även kräver oskyldiga människors liv. Joseph Greenblatt krävde nämligen att USA:s utrikesdepartement ska granska de ”våldsbenägna vitmakt-rörelserna” i utlandet och agera.

Vad är våldsbenägenhet? Handlar det enbart om ett konstaterat bruk av våld, och i så fall i vilken grad och vilken typ av våld? Eller inkluderar man även att en person överväger – eller kanske bara resonerar verbalt – om bruk av våld som en utväg? Oavsett vilken definition man än använder så kräver ADL att dessa aktörer kategoriseras som terrorister, vilket – och detta i Joseph Greenblatts eget vokabulär – öppnar möjligheter för USA att använda hela sin lagstiftning till att bekämpa dessa.

Ja, betänk här nu att USA:s lagstiftning tillåter landets president att ge order om att avrätta olika personer som man kan anse sig hota landets säkerhet och intressen. Precis som man gjorde med den brutala avrättningen av Qasem Soleimani.

Ända tills USA:s neo con-dirigerade ”war on terror” har det varit en grundläggande princip att en person som anklagas för brott ska ställas till svars i domstol och få en rättvis behandling. Visserligen har regeringar begått lönnmord i alla tider, men vi hade i alla fall tills nyligen helgat idén om att mänskliga rättigheter ska respekteras utan undantag. Rätten till en opartisk rättegång är en grundläggande rättighet, och denna struntar USA i sedan dess ledning hamnade i klorna på de neo-konservativa, som av en händelse råkar ha just samma eller snarlika intressen och preferenser som de sionistiska samhällssabotörerna i ADL och AIPAC (med flera organisationer).

Det Adam Green uttrycker särskild oro över är att dessa inflytelserika aktivister inom den judiska sfären kommer påverka de amerikanska lagstiftarna så till den milda grad att det kommer bli kriminellt för honom att exponera och informera om den sionistiska rörelsens maktambitioner och kultur – en rörelse som bär exakt alla de kännetecken som man anklagar ”vit makt”-rörelsen för.

Det är en oro som jag i mycket delar.

Tänk att svensken Pew-die Pie över huvud taget övervägde att ge pengar till ADL. Det är i sig både skrämmande och tragiskt. Det är dags att börja göra motstånd innan vi blir ”legala” måltavlor för Vita husets mordattacker bara för att vi tänker slå vakt om yttrandefriheten – den rättighet som judarna beklagade att de förlorade under nazisternas styre. Så vem agerar som nazister idag, nådens år 2020? Jag bara frågar.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 18 kommentarer

SVT Kultur vet att välja sina strider, haha!

Bästa läsare!

Det har under dagen diskuterats flitigt i vissa kretsar om SVT Kulturs engagemang mot vit mans överrepresentation vid den förestående (eller var det den senaste?) Oscarsutdelningen. Denna kamp är inte ny. I samband med 2015 års utdelningar publicerade SVT en artikel med rubriken ”Vit hud dominerar på Oscarsgalan”. [LÄNK]

Nu kan ordet ”dominera” betyda olika saker, och någonting säger mig att SVT själva var nöjda med denna tvetydighet, men arbetstiteln på artikeln var faktiskt ”Vita män dominerar på Oscarsgalan” vilket avslöjar att man valde köra rasistkortet och inte enbart klaga på männen. Snällt! Men icke förty avslöjades med detta att ras och kön är saker som betyder mycket för SVT när de skapar och förmedlar sina nyhetsinslag.

På sätt och vis tycker jag det är skoj att SVT har denna ras- och genderfixerade attityd, för på något vis påminner de om de där roliga klippen på Internet där husdjur och intet ont anande människor plötsligt dråsar ner i swimmingpoolen när de råkar göra ett obetänksamt felsteg.

Så nu sitter jag här och hoppas att SVT i sin iver över att bekämpa överrepresentation inom filmindustrin råkar ta det där lilla felsteget och exponerar det som inte får sägas i branschen. Hur det ska gå till? Ja, det kan vara så enkelt att någon som inte bränt sig på spisen tidigare råkar ta vara på något en person ”med tillstånd” har yttrat eller skrivit.

Ni vet, vissa saker får en del hävda, medan samma sak är tabu för andra. Precis, läsarna på Skrivarens Blogg har nog redan räknat ut vart jag vill komma. Det handlar om j:arna och Hollywood.

Om du eller jag skulle hävda att j:arna är överrepresenterade i Hollywood på olika sätt så är vi i någon grad antisemiter, och detta även om vi försöker vara någorlunda balanserade och resonera kring vad som är ”överrepresentation” och vad konsekvenserna är. För det är nog inte bara jag som noterat att de flesta  snabbmatsrestauranger såsom serverar thai wok har en tendens att ha väldigt många asiater i sina kök. För att inte tala om sushi-ställena. Och oftast ser vi detta som ett plus (även om det bästa tecknet på etablissemangets kvalitet är att konstatera hur många asiatiska kunder det finns där). Samma sak gäller hos ”greken”, ”libanesen” eller ”indiern”.

När det kommer till filmdukens värld har SVT:s opinionsbildande kulturstrypare kommit fram till att detta med många vita män är ett problem. För dem på SVT. Ty annars skulle de ju inte ta upp saken.

SVT:s Jennifer Paterson skrev år 2015 att ”[trots] den förändrade demografin i USA anser författarna till rapporten att filmerna ‘fortfarande visar en homogen bild av världen’” med anledning av en skrivelse som låg helt i SVT-folkets smak. En del har skett sedan dess inom branschen. Bl.a. kvoteras och värdegrundsstöps karaktärerna i storproduktioner som Star Wars numera helt i enlighet med rådande kulturmarxistiska ideal, vilket fått till konsekvens att publiken ifrågasätter varför filmbolagen lägger större energi på att tillfredsställa mångfalds-talibanernas böjelse istället för att jobba fram en bra och intressant story. Jag kan bara instämma.

Publiken är inte korkad även om den kanske inte är överintellektuell. Men de ser när filmskaparna försöker trycka ner de enda tillåtna värderingarna ner i publikens hals. Förr var ”Långt ner i halsen” en film för biopublik iförd regnrock; idag är det istället publiken som får känna hur Linda Lovelace hade det.

Själv fick jag lite dåliga vibbar av den nya Lady och Lufsen-filmen som ska visst utspela sig i 1920-talets(?) USA där de mänskliga karaktärerna utgörs av en förvirrad och tafflig vit man och en streetsmart och godhjärtad svart kvinna – make respektive maka – vilket känns lite märkligt eftersom a) är man så trög som mannen framställdes som, är det osannolikt att han skulle kunna ha skapat sig en förmögenhet att låta bygga den stora villan de bor i och ha betjänt och bil, och b) därför att Amerika var så genomrasistiskt vid denna tiden att ett rasöverskridande äktenskap skulle ha jämställts med bestialitet (från mannens sida) – om vi nu ska tro människorättskämparnas vittnesmål…

Så, hur skulle nu felklivet kunna ske hos SVT? Tja, till exempel skulle en nyanställd rättvisekrigare – gärna med lite österländsk bakgrund, men väster om Himalaya – kunna hitta en artikel som den Joel Stein skrev för Los Angeles Times i december 2008 och ”finna en orättvisa” att rapportera om till svenska folket. Så här löd inledningen av Steins text:

I have never been so upset by a poll in my life. Only 22% of Americans now believe “the movie and television industries are pretty much run by Jews,” down from nearly 50% in 1964. The Anti-Defamation League, which released the poll results last month, sees in these numbers a victory against stereotyping. Actually, it just shows how dumb America has gotten. Jews totally run Hollywood.

How deeply Jewish is Hollywood? When the studio chiefs took out a full-page ad in the Los Angeles Times a few weeks ago to demand that the Screen Actors Guild settle its contract, the open letter was signed by: News Corp. President Peter Chernin (Jewish), Paramount Pictures Chairman Brad Grey (Jewish), Walt Disney Co. Chief Executive Robert Iger (Jewish), Sony Pictures Chairman Michael Lynton (surprise, Dutch Jew), Warner Bros. Chairman Barry Meyer (Jewish), CBS Corp. Chief Executive Leslie Moonves (so Jewish his great uncle was the first prime minister of Israel), MGM Chairman Harry Sloan (Jewish) and NBC Universal Chief Executive Jeff Zucker (mega-Jewish). If either of the Weinstein brothers had signed, this group would have not only the power to shut down all film production but to form a minyan with enough Fiji water on hand to fill a mikvah.

Ok, kom ihåg här nu att jag inte pekat ut någon – jag har bara citerat en full legal artikel i Los Angeles Times. Vissa namn är kanske inte med oss idag, och andra kan ha tillkommit. Men om det är lagligt för Joel Stein att hävda att ”Jews totally run Hollywood”, då borde väl även en person som inte tillhör de guds utvalda få säga samma sak. Eller…? Om inte, då bör man ställa sig följdfrågan om vem eller vilka som verkligen dominerar.

Times of Israel kan konstatera att ”[the] most influential person in Tinseltown is Jewish”. ”Tinseltown” är i många sammanhang en nedsättande benämning på Hollywood, vilket skulle kunna användas mot mig om jag kom med samma påstående och samma ordval beträffande denna person som råkar vara Disney-koncernens högste chef (och somav en ren händelse råkar vara av j:isk börd).

Frågan är varför vi inte skulle kunna diskutera den j:iska överrepresentationen. Enligt SVT blir ju utfallet i verksamheten fel om vi har för många vita män. Varför skulle inte en ”j:isk dominans” kunna påverka utfallet i en riktning som kanske inte är helt optimal? Vi kan ju bara se detta med deras fixering vid ras och kön som ska gälla i alla lägen utom när de själva kommer på tal. Ja, såvida inte om det är deras egna som talar, för då är det tydligen ok.

Det är bara först när vi blir av med hyckleriet som vi kommer bli av med konflikterna. Så är det.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet, Dumburk, Film | 4 kommentarer

Status i korthet

Bästa läsare!

Jag är på bättringsvägen. För två veckor sedan råkade jag ut för vad jag trodde var en förkylning och kostade på mig rejält med vila. När jag kände mig piggare noterade jag att jag led av grava minnesstörningar, däribland kom jag inte ihåg lösenord, var jag lagt saker, etc. Närminnet var extremt påverkat och jag kunde till och med glömma bort titeln och ämnet på boken jag höll i handen och läste. Lokalsinnet var dock intakt, men däremot noterade jag en stark osäkerhet kring hur olika ord stavades.

Jag har provat att försöka skriva lite under de senaste dagarna, men inget av detta bör publiceras eftersom jag endast skapat texterna för att se ifall jag kunnat återhämta min intellektuella förmåga.

Jag känner mig mycket bättre och hoppas kunna återuppta skrivandet här inom kort. Jag tackar för alla hälsningar, och jag ska försöka utöka min konvalescens (ännu ett ord jag fick kolla upp) med några uppfriskande promenader de närmsta dagarna. Efter vad jag trodde var en förkylning kände jag mig piggare, men märkte att jag led av grava minnesstörningar, framför allt gällande mitt närminne, och kunde glömma bort vad det var för böcker jag läste…. Eh, det hade jag redan sagt. 😉 (Det gäller att ha humorn i behåll även när det är som jobbigast!)

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Okategoriserade | 13 kommentarer

Sjuk och vila.

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer

Konspirationsteorin om att ”utplåna den vita rasen” är inte den viktiga fokusfrågan när konsekvenserna ändå är uppenbara.

Bästa läsare!

En bekant till mig tipsade om en ”vetenskaplig” artikel av forskaren Nattavudh (Nick) Powdthavee, som publicerades för lite mer än 10 år sedan i volym 22 av The Psychologist som ges ut av The British Psychological Society. Titeln på artikeln lyder: ”Think having children will make you happy?” med undertiteln ”Think again, suggests Nattavudh Powdthavee – you’re experiencing a focusing illusion”. [LÄNK]

Jag ska inte ge mig in i polemik om huruvida Nick Powdthavee (som har rötter i Thailand) har rätt i sak eller ej. Att vara förälder kommer under åren – eller ibland under dygnets gång – framkalla alla känslor som finns i en mänsklig själs register. Den känsla som jag uppskattar mest att känna inombords är tacksamhet. Visst, det kan till och med låta sentimentalt fjantigt, men inte så sällan känner jag mig nästan överväldigad av tacksamhet över att få vara far till min dotter. Varje dag. Finns det någonting annat i mitt liv som kan framkalla samma känsla? Man kan inte jämföra äpplen med päron, eller jämföra sitt eget barn med en storslagen boksamling, fascinerande resor till fjärran länder med storslagen (eller åtminstone annorlunda natur), att ha hållit en bit av en rymdfärja i sina händer. Jag är lycklig över att ha fått det mesta, men skulle det vara teoretiskt nödvändigt så avstår jag från allting annat än att få vara förälder. Basta!

Men det är som sagt inte detta jag tänkte orera om. Nej, istället tänkte jag göra en liten reflektion kring detta om att vi skandinaviska föräldrar inte tycks bidraga med mänsklighetens fortbestånd. Och jag är själv guilty as hell eftersom jag och min dotters mor bara bidragit med ett enda barn.

Det lustiga är att ingen har tjatat på oss att skaffa fler barn. Visserligen kan det vara så att min bekantskapskrets inte anser att just jag bör föröka mig… men jag har ingenstans i min bekantskapskrets heller hört att detta med att skaffa barn är en högprioriterad sak. Istället har det talats om att det är praktiskt att inte ha barn, att man slipper bekymra sig om vad som händer ifall relationen med partnern inte fungerar och en rad andra argument som även inkluderar de ekonomiska aspekterna.

Hela tiden har jag känt att detta inte är alarmerande. Trots allt, vi har ju hört att det redan föds en massa oönskade barn i världen, så varför spä på med ännu fler än de någon vill ta hand om..? Ja, detta argument fanns med bland de som nämnts av många.

Intressant nog har inte ens de som säger sig vilja bekämpa kollektivism upplevt att polletten ramlat ner under den ideologiska rannsakningen, eftersom ovan nämnda argument mer än många andra sakskäl faktiskt präglas av en kollektivistisk människosyn. Inte ens för mig själv blev detta uppenbart, även om jag nu åtminstone hunnit med att avla ett barn. Parar man ihop detta mentala preventivmedel som förkunnas i alla medier tillsammans med den svenska nästan självutplånande offerviljan så blir resultatet att här blir inga barn gjorda. Typ.

Dock så tror jag inte att denna idé om populationsminskning begränsas till etniska svenskar. Det är nog likadant i Storbritannien, USA, Tyskland och andra europeiska länder. Och låt oss faktiskt vara tydliga om att vi här bör tala om etnicitet. Familjer med härkomst från t.ex. Mellersta östern eller Afrika följer inte samma mönster som svenska individer och parbildningar; istället föder dessa mödrar flera barn i tät följd. Och detta utan att bekymra sig det minsta om att det kommer bli bristningar på magens hud eller att brösten kommer nå naveln innan modern fyllt 35.

Så när jag ser denna artikel som British Psychological Society låtit publicera så framstår dess illustration som en aningen provocerande. Vilken målgrupp vänder man sig till här? Personerna på bilden ser ju ut att vara hyfsat lyckliga och vita, och därför kan nog de flesta brittiska eller svenska läsarna identifiera sig med personerna på bilden eftersom även vi är kaukasier. Hade vi tagit till oss av artikelns budskap om den varit illustrerad med en familj av arabisk, indisk, östasiatisk eller afrikansk härkomst? Jag tvivlar.

Vad är då budskapet tillsammans med bilden? Jo, att denna familj ser lycklig ut, men att det är en chimär. Eftersom det här är en vetenskaplig tidskrift – så mycket nu som man kan kalla psykologi för ”vetenskap” – så litar vi på den auktoritet som ligger i namnet British Psychological Society.

Är detta en konspiration? Well, det är faktiskt inte den viktiga frågan. Även om vi kan lista ut varifrån fenomenet – att bekämpa en etnisk grupp – uppkommit ifrån, så är det minst lika viktigt eller kanske till och med ännu viktigare att vi identifierar vad konsekvenserna kommer bli. Och vi ska göra det klart och tydligt så alla begriper.

Redan nu – medan svenskar alltjämt är i majoritet i sitt eget land – kan vi se vad som händer när landets eget folk förlorar kontrollen över sitt samhälle. Vi behöver inte ens påstå att ”utvecklingen i framtiden är oroväckande”, eftersom de hot som redan existerar här och nu är så pass bekymmersamma att en reaktion tarvas redan idag.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i kultur | 10 kommentarer

(S)heriffen av Nottingham och andra (potentiella) samtalsämnen vid julbordet

Bästa läsare!

Jag spenderade jul-och nyårshelgen i nyktert och bekant sällskap, vilket är detsamma som att äta middag med folk som redan hört mina åsikter till leda, även om dessa alltid blivit positivt mottagna. Eller åtminstone artigt mottagna. Mina åsikter, alltså.

Därför fick jag aldrig frågan ” – Hördu Peter, vilket parti tycker du man ska rösta på?”, vilket är synd eftersom jag i år har ett annorlunda svar mot annars – även om jag håller mig till samma tema.

I likhet med innan har jag torgfört min hypotes om att Sverigedemokraterna fyller rollen som kontrollerad opposition, samtidigt som de har en kraftig tendens till att försöka bli älskade av fler än de inbitna fansen. Ungefär som när Fredrik Reinfeldt och hans medbrottslingar stöpte om sitt parti till Nya Moderaterna och försökte få vänsterväljare att byta block genom att inte bara använda sosse-retorik, utan även omfamna Miljöpartiets ideal om bl.a. hejdlös invandring samt klimatalarmism (det senare för att öka politisk makt och kunna beskatta vanligt folk medan man sänkte andra skatter som kom framför allt det övre skiktet av medelklassen till gagn).

Fredrik Reinfeldt fick inte många miljöpartister att rösta på honom, men man kan inte säga att han lät bli att försöka. Därför oroar det mig att Sverigedemokraterna under de senaste åren så kategoriskt jagat ut ”alla” som velat bevara partiets tidigare värderingar. Detta har internt lett till en osäkerhet bland partiets egna förtroendevalda i landsting och kommuner om vad de får och inte får säga utöver det som partiet lagt upp på sin hemsida. Sådant är inte bra för interndemokrati, men Sverigedemokraternas topp har lärt sig av moderaterna att interndemokrati bara behövs på pappret.

” – Hördu Peter, betyder detta att det finns andra partier som är bättre än SD att rösta på?

Svaret på den frågan är bara relevant om du hade garantier för att din röst under valdagen verkligen spelade någon roll. Vad blir skillnaden mot att du stannar hemma? Kommer verkligen just din röst ge ditt favoritparti ett starkare mandat? Och om det nu är så lyckligt att just din röst gjorde att ditt parti klådde ett annat parti på just det mandatet, och gav ditt parti makt – har du några garantier på att partiet verkligen kommer genomföra den politik de gått till val på? Nej.

Hur många av Annie Lööfs och Lars Björklunds väljare röstade på (C) och (L) för att garantera att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle få regera vidare, om vi undantar medlöparna i deras riksdagsgruppen? Tittar man på SCB:s opinionsmätningar (som i sig räknar ner förändringar) så drabbades båda partierna av en signifikant nedgång när de valde att stödja ”Januari-överenskommelsen”.

” – Men hörru du du, Peter! Om du nu läser statistik från SCB så ser du väl att Sverigedemokraterna är det enda partiet som ökat ordentligt sedan valet!

Ja, nu är SD precis upp i samma nivå som det förväntade valresultatet 2018. Bra för dem. Bra för partitoppen. Bra för anhängarnas moral och deras hopp. Men vad är bra för Sverige..? Och vem kommer att leverera det som är bra för Sverige… på riktigt..?

” – Ja, men nu kommer moderaterna och kristdemokraterna att bli tvungna att prata med SD för att kunna få regera efter nästa val…”

Aha, du menar att M + KD + SD med 47,5 % kommer beröva S + MP + V + C + L med 50,9 % makten? Det är först när L hamnar under 4 %-spärren som det blir möjligt att fundera på en M+KD-regering med stöd från SD . Inte omöjligt, men det är troligare att KD direkt efter valet bestämmer sig för att ”hålla rasisterna utanför” och kliver in i värmen hos JÖK-arna. Och SVT kommer aldrig i helvete låta MP åka ut ur riksdagen, lita på det!

” – Fan, vad du är hopplös, Peter! Vad tycker du man ska göra då istället?

Nästa val kommer äga rum den 11 september 2022. Det kommer förhoppningsvis vara en sval men ändå solig höstdag med måttlig vind. Med andra ord, det kommer vara en perfekt dag att åka till skjutbanan och öva lite.

Ja, mitt råd är faktiskt att istället för att gå och rösta – och tro mig, jag vet att det i sig är en abdikation enligt den demokratiska normen, mohahaha!- så bör du skaffa dig en hobby. Skytte är det första som dyker upp i min skalle. För min egen del skulle jag välja bågskytte. För det första är det svårt att begå självmord med pilbåge, men med övning kan man träffa önskade mål. Men köp inga leksaksbågar. Satsa istället på kvalitetsutrustning.

Långt tillbaka i tiden använde man pilbågar vid jakt, och detta även gentemot så stora byten som varg och björn. Det förekom också att man sköt fiender med pilbågar under krig, och ingen har väl missat att vakterna vid Prins Johns slott hade pilbågar för att värja sig mot den skattefientlige Robin Hood och hans anarkistiska vänner.

Så för att säga det hela med ett språk som rimmar väl med gällande lag och ordning, så finns det en risk att en person kan komma till skada ifall denne – likt vargen eller björnen dyker upp för att angripa sitt mänskliga byte – ger sig på en innehavare av pilbåge, vilken i desperation och panik får för sig att avvärja angreppet med detta hobbyredskap. Så var försiktig. Som sagt, det skulle kunna hända ”en olycka” där angriparen råkar illa ut, även om jag naturligtvis inte skulle offentligt rekommendera detta agerande.

Men om vi satt och åt middag kanske jag skulle säga något annat…

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i teknik | 15 kommentarer

Hur kan man tala om ”andliga odlingens intressen” i ett land som präglas av kulturmarxism?

Bästa läsare!

Jag blev varse – måhända långt efter flera av denna bloggs besökare – att Svenska Akademin ska försöka få Nordfront åtalade för brott mot ”andliga odlingens intressen” efter att ha citerat utdrag av dikter där det inte längre föreligger någon gällande upphovsrätt.

Svenska Akademin åberopar att Sveriges regering gett dem i uppdrag att granska efterlevnaden av ”Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk” och dess paragraf 51 som lyder enligt följande:

Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under upphovsmannens livstid.

Av en ren händelse väljer man alltså att pröva Nordfront för att de citerat Esaias Tegnér, Verner von Heidenstam och Viktor Rydberg.

Bland de strofer som citerats är följande:

Till ariskt blod, det renaste och äldsta,
till svensk jag vigdes av en vänlig norna.

Att ordet ”arisk” eller ”arier” tillhör ett av de mest tabubelagda i vårt språk torde det inte råda någon tvekan om. Det finns alltså bärighet i anklagelsen att någon slumpmässigt utvald person kan bli arg över att ordet används i en dikt, och i synnerhet av ett sällskap som tror på arisk överhöghet (eller åtminstone anklagas för det).

Men so what?

Det här är ett brott utan offer. Det råder inget tvivel om att Viktor Rydberg skrev dessa rader och använde det förbjudna A-ordet. Måhända kanske Viktor Rydberg skulle ångra sig över ordvalet idag om han levde, men då skulle han vara 191 år gammal. Inte för att det saknades kontroverser kring honom under hans levnad, men att å en kvasi-myndighets räkning å regimens anmodan med hot om vite på 1 miljon kronor börjar selektera vilka som inte får citera de döda skalderna, det måste i sig betraktas som någonting unket och föråldrat från den för-demokratiska eran då de enväldiga kungarna tillämpade lagarna godtyckligt för att halshugga sina ovänner!

Att Svenska Akademin och regeringen agerar på detta vis har naturligtvis ingenting med att skydda en ”klassiker” från manipulation att göra. Regeringens kulturpolitik äro de facto uttryckligen historiefientlig och manipulationsbenägen, så förutom att Nordfront begått ett brott(?) utan offer(!) så kan jag bara konstatera att om det finns det några som har anledning att skydda alster som Viktor Rydbergs hyllning till arierna så är det väl just de rasfixerade individerna hos Nordfront, vilka tycks ha andligt mer med denna diktare att göra än någon av de halvbildade politrukerna i regeringen och tillhörande metastaser i den statliga organisationen.

Med andra ord, Svenska akademin avslöjar sig själva som en del av den intoleranta och bigotta Aschbergska djupstaten i vårt land som vill begränsa yttrandefriheten för de andra. Däremot tar man sig själv rätten att provocera och häda – allt i den fria kulturens och yttrandefrihetens namn.

Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att det s.k. ”klassikerskyddet” kommer från en lag som skrevs på 1960-talet. Alltså på en tid då det var ofarligt för Astrid Lindgren att skriva om Pippis pappa ”negerkungen”, och därtill nästan en halv mansålder innan det började anses som olämpligt att säga ” – Tänk på barnen i Afrika” för att det är kränkande för svältande barn i Afrika att pekas ut som svältande och inte lika välgödda som oss arie… jag menar, oss i västvärlden.

Med andra ord är det inte av hänsyn till det svenska kulturarvets bevarande som Svenska Akademin agerar här. Tvärtom! Vi vet att flaggskändare som tänder det numera elektriska ljuset i vårt CO2-fobiska statliga TV-bolag och dess likar aldrig skulle sätta sig och läsa rader som dessa av Esaias Tegnér:

Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
Folk, som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!
Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång.
Dig söfver smickrets röst; hör sanningens en gång!

Istället skulle man sända musikvideos med en kvoterad etnisk svensk (tjej, sannolikt) som rappar tillsammans med representanter från valfritt Adidas-kalifat (utanförskapsområde/no go-zon) om att ”vårt land är allas land”. Och visst, när ett land erövrats så tillfaller det erövrarna. Det finns en logik i det, och logiken är smärtsam för de som föll offer, men kan kanske dämpas med lite kollektiva handhjärtan på bästa sändningstid.

Svenska Akademin är alltså ute efter att tysta de som håller kulturarvet vid liv. Detta borde väcka avsky och ilska hos alla som säger sig försvara yttrandefriheten utifrån den s.k. demokratiska värdegrunden!

Det som benämns som ”andliga odlingens intressen” kommer med åtalet inte tillgodose de intresse som finns hos de som älskar och dyrkar vad de stora nationalromantiska skalderna skrev. Istället definieras begreppet om ”andlig odling” av ett politisk etablissemang som avskyr allt som åberopar Sverige som ett land med lång och intressant historia och stark nationell identitet – det vill säga vårt kulturarv innan vi påbjöds att bli ett multikulturellt samhälle – och det som påminner dagens medborgare om ideal som idag kan föra en vanlig svensk till domstol för icke mindre än att denna uttryckt fel sorters åsikter enligt lagen om hets mot folkgrupp.

Man kan inte tro att Sveriges regering fortfarande kan anse sig representera ett demokratiskt samhällssystem när man agerar på detta viset år 2019!

51 § i lag 1960:729 måste därför upphävas med omedelbar verkan. Den strider mot regeringsformen – vår grundlag – som säger att ”den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning”, att det ska råda ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Dessa rättigheter måste även få gälla svenska s.k. ”nationalister”, hur illa kulturmarxisterna än tycker om dem.

För dem som undrar vad en ”norna” är så kan jag berätta att detta var en s.k. ödesgudinna i den nordiska mytologin. Om du inte visste detta men vet desto mer om varför man ska betrakta islam som ”en fredens religion” (enligt hjärntvätten i statliga mediekanaler) så kan du reflektera över hur långt kulturmarxisterna kommit med att omdana Sverige. Och om du visste vad en norna är – känn dig som privilegierad bland okunniga i ett andefattigt land.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff, Litteratur | 29 kommentarer

Jag önskar att Mollgan Johansson hade en mardröm…

Bästa läsare!

En liten follow up på temat om vad som försiggår i en socialdemokrats skalle, och exemplet med justitieminister Mollgan Johansson. Det har nämnts att bland hans ”meriter” finns ett ordförandeskap i Brottsförebyggande Rådet fram till år 2002, d.v.s. samtidigt med det tidningsurklipp jag lade upp. Japp, den socialdemokratiska f.d. journalisten Mollgan Johansson har varit både ledamot och ordförande för Brottsförebyggande Rådet.

Är detta ett utslag för den långa marschen mot institutionerna, eller bara ett kliv i karriärtrappan för ännu en vettlös politisk broiler som anser att det som är bra för partiet är bra för Sverige? Jag utesluter inte det ena eller det andra…

Utan att tala om Mollgan Johansson specifik, men istället fokusera oss på just detta med att en institution som har ett vetenskapligt uppdrag styrs och kontrolleras av politiskt tillsatta personer, blir dagens bloggpost.

Nu ska jag erkänna att jag inte hittat någon uppgift om BRÅ:s nuvarande styrelses sammansättning, mer än att jag finner att de har två organisationer för ledning av myndighetens arbete, dels det ”Vetenskapliga rådet” (där vi har Jerzy Sarnecki som gjort sig känd som verklighetsfrämmande förvillare på skattebetalarnas bekostnad med bl.a. sitt eviga mantra om socioekonomiska faktorer för att förklara bort invandrargruppens överrepresentation i brottsstatistiken), och dels ”Insynsrådet”. Inte ens i BRÅ:s årsredovisning hittade jag uppgift om vad som är myndighetens formella styrelse, så antingen ser jag illa (eftersom jag scrollade hyfsat snabbt) eller också att det är på ovan angivna sätt som myndigheten styrs.

I vilket fall som helst spelar detta inte så stor roll eftersom BRÅ ska göra vad regeringen säger åt dem att göra. Detta sker i det s.k. regleringsbrevet, och just ett sådant har skickats till myndigheten nu i dagarna (den 19 december). [LÄNK]

Bland godbitarna som BRÅ:s byråkrater ska sätta tänderna i under året är att försöka relativisera kring hur ofta det skjuts i Sverige jämfört med andra länder i EU: ”Internationell jämförelse av dödligt skjutvapenvåld – Brå ska göra en jämförande studie av skjutningar och andra våldsmetoder vid dödligt våld i Sverige och ett antal andra länder i Europa.” (Ett antal andra? Nån som är sugen på körsbär, för här ska BRÅ ut och plocka…!)

Varför? Vad ska detta statistiksamlande resultera i? Är det inte illa nog med att vi har en trend där kriminella ungdomsgäng övergått från att smyga omkring och kasta sten på skolornas fönster och palla äpplen från folkpensionärernas trädgårdar, till att leva ett fullständigt gangsterliv inkluderande nästan dagliga mord av rivaliserande brottsutövare?

På vilket sätt kommer BRÅ att kunna förebygga brott – i detta fall dödligt våld med skjutvapen – genom att Googla sig fram till att av 100’000 personer dödades i Finland 3,6 av skjutvapen?

Blir det någon skillnad av att veta att motsvarande siffra är 3 i Österrike? 2,8 i Frankrike. 1,8 i Belgien, Tjeckien, Portugal och Slovakien, 1,6 i Danmark och bara 1,5 i lugna och aldrig tryggare någonsin tidigare i Sverige? Visst, inte lika tryggt som i maffiastyrda Italien där bara 1,3 av 100’000 blir ihjälskjutna, eller ens 1,1 i Tyskland, 1 i Irland, 0,9 i Ungern, 0,6 i Spanien eller 0,5 i Holland! Och ändå är vi inte ens i närheten av Storbritanniens 0,2 dödsskjutningar per 100’000. Ja, i alla fall enligt OECD och deras rapport från år 2010. Alltså innan dagens helvete bröt loss!!![LÄNK]

Säger dessa siffror egentligen någonting om varför vi har det som vi har det i Sverige? Nej. Storbritanniens siffra 0,2 säger ingenting om tillståndet i det landet, eftersom man här inte frågar efter hur många som dödas av knivvåld, vilket är den snabbast ökande trenden inom dödligt våld i England och Wales (80% upp från år 2014). [LÄNK]

Som sagt, på vilket sätt kan BRÅ förebygga brott genom att tralla med statistik? Blir vi mer trygga av att skjutvåldet ökar lika snabbt någon annanstans i EU, och kan vi med detta ta bort den extra bevakning och alla skottsäkra fönster som sätts upp i sjukhusreceptioner p.g.a. ökad hotbild när socioekonomiskt missgynnade babbe-gossar rullas in på bår med den hämndlystna tjocka släkten i följetåget efter att ha blivit nedskjuten vid sin parkerade BMW?

Kan BRÅ egentligen förebygga brott över huvud taget? Naturligtvis inte. I alla fall inte med det uppdrag som de får av regeringen.

För vad är det regeringen ber BRÅ att göra egentligen? Jo, skriva rapporter om ”Brott i nära relation”, ”Fördjupad studie i hatbrott” och göra prognoser och gissa hur mycket rättsapparaten kommer att belastas under den kommande 10-årsperioden. What, finns det ingenting som verkligen handlar om brottsförebyggande verksamhet…?

Jo, vänta. Här… ”Brå ska enligt regeringsbeslut (Ju2019/03561/KRIM) förbereda inordnandet av uppgiften att handlägga och fatta beslut om statsbidrag för förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism.” Ah, äntligen fick man in orden ”förebygga”, ”beslut” och… vänta nu… ”statsbidrag för att förebygga våldsbejakande extremism”..? Sveriges regering som i årtionden vägrat att beröva våldsbejakande islamister deras medborgarskap i vårt land ska be BRÅ att planera för hur man ska dela ut pengar så att inte någon begår våld i extremistiskt syfte? Hur då? Dela ut dessa anslag till moskéerna med förmaningen att inte spränga ihjäl någon svenne för att kvalificera sig till nästa års utdelning av skattebetalarnas pengar? Eller är detta en ursäkt för att få ge Expo mer pengar för deras politiska verksamhet att jaga SD:are?

Ju mer man läser BRÅ:s regleringsbrev, desto mer inser jag att de famlar i mörkret. En annan studie innebär att ”Brå ska […] göra en kunskapssammanställning utifrån befintlig forskning av vilka faktorer som ökar möjligheterna för individer att lämna kriminella sammanhang, med särskilt fokus på unga personer.” Ah, ännu ett Google-jobb. Kan inte någon praktikant på justitiedepartementet göra det här? As a matter of fact borde justitiedepartementet göra det eftersom man i egenkontrollen behöver ha eget underlag för att kunna granska uppdragsutförarens kvalitet. Låt mig på förhand gissa att yrkeskriminella kan tänka sig lämna det riskfyllda gangsterlivet om ”soc” betalar deras lägenhet, mat och bil och helst förser dem med en fru ”som inte är en jävla sönderkn*llad horunge”. Typ.

Jag kanske överdriver, men är det inte oroväckande att Morgan Johansson sitter med en säck pengar och ber Jerzy Sarnecki komma på något sätt hur dessa ska spenderas för att regeringen ska kunna säga ” – Jodå, vi tar hotet om våldsbejakande extremism på stort allvar och har spenderat en hel säck med skattebetalarnas pengar på detta”..?

Och vad är våldsbejakande extremism i Morgan Johanssons värld? Ja, förmodligen handlar det inte så mycket om araber som reser till Mellersta östern och går med i de USA-brittisk-israelisk-saudisk-sponsrade terrornätverken och hugger huvudet av sina egna och andra med fel gudstro eftersom de hälsas välkomna ”hem” till Sverige. Nej, vi kommer nog se ett högre skall om ”hööööögerextremism”, och dit kommer snart alla som skriver om ”lyktstolpar i Finspång” att räknas.

Jag gissar inte fel. Är BRÅ intresserade av att bekämpa brott som specifikt drabbar den etniskt svenska delen av landets befolkning? Svar: Nej.

Vill BRÅ bekämpa ”brott” som drabbar muslimer? Svar: Självklart. Alla dar i veckan! Fattas bara!

Islamofobiska hatbrott – Brå ska göra en fördjupad studie av islamofobiska hatbrott. Brå ska i studien belysa den islamofobiska hatbrottslighetens karaktär i syfte att få förbättrad kunskap för att kunna stärka det förebyggande arbetet mot rasism, särskilt islamofobi. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2021

Tänk om regeringen skulle ge direktiv om hur man ska bekämpa brott som begås av personer med invandrarbakgrund som riktar sitt våld mot etniska svenskar. Well, vi vet att detta våld förekommer i samhället, men lagstiftarna vill inte göra någon särställning. Varför inte? Jo, för att det är kränkande mot invandrare. Och vad är då ett islamofobiskt hatbrott? Jo, att offentligt säga att man inte tycker om islam, och att de som utövar religionen inte hör hemma i den svenska kulturen (eller i landet). Vi har faktiskt flera åtal mot svenskar som grundar sig på just sådana uttalanden. Och de klumpas gärna in i kategorin ”högerextremister”, oavsett vilket parti de än röstar på.

Det finns enligt Finspångs Tekniska (som uppenbarligen är ett kommunalägt bolag så att medborgarna inte ska kunna nyttja offentlighetsprincipen när de granskar vad deras skattepengar används till) ungefär 4000 lyktstolpar i deras kommun. Jag vet inte hur orolig Mollgan Johansson är över att behöva sprattla i snaran från toppen av någon av dessa, men jag vet att många medborgare är oroliga över att just han och hans kumpaner gör sitt yttersta för att beröva svenska folket deras yttrandefrihet.

Jag önskar att oron var den omvända, och att Mollgan åtminstone kunde föreställa sig hur repet dras åt kring hans hals då folket plötsligt fått nog och kräver tillbaka sin förlorade frihet.

Om inte annat så skulle jag vilja att han åtminstone drömmer en sådan mardröm, och betänker – när han vaknar intrasslad i sina svettvåta lakan och ett illamående i magen – att det finns en risk att folk kan komma till skada (t.ex. han själv) när makthavare inte inser att de agerar som tyranner. Att beröva medborgarna deras rätt till yttrandefrihet, åsiktsfrihet och informationsfrihet är tyranni.

I övrigt anser jag att man ska lägga ner BRÅ. Det är den första punkten och sista punkten jag skulle ta med i mitt regleringsbrev till den myndigheten ifall jag var justitieminister.

God jul på er för övrigt, kära läsare!

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff, Politik | 20 kommentarer