Hur stor är sannolikheten att man dör en naturlig död några dagar efter att ha visat folket vilken skitstövel Robert Aschberg är?

Bästa läsare!

Jag har precis kommit hem och fått beskedet att medborgarjournalisten Bechir Rabani avled natten till idag, 33 år gammal. Officiellt heter det att han avled av hjärtstillestånd.

Bechir Rabani identifierade sig själv i yngre år som politiskt vänsterorienterad, men lämnade socialismen bakom sig när han såg hyckleriet hos de som leder vänstern, både formellt (politikerna) och informellt (medierna, intelligentian, etc.). Rabanis utgångspunkt att att lämna vänstern – som jag förstår det – handlade inte om att han ideologiskt började orientera sig mot höger, utan han tog steget bort från sina forna allierade därför att vänstern inte alls står för det arbetande folkets intressen, och istället är ute efter att skapa och uppgradera konflikter (bl.a. genom att främja den s,k, multikulturen).

I sitt sista klipp på YouTube under gruppnamnet Megafonerna skildrade Rabani ganska förträffligt hur han lämnade vänstern.

Alla gillar inte det som Rabani gör. Den statsunderstödda polisiära vänsterorganisationen Expo (som haft ett kabinett av personer med fascistoid läggning) beskrev Rabani som antisemitisk (framförande antisemitiska konspriationsteorier), dels för hans angrepp mot ”råttorna som angriper mitt folk, min familj, som våldtar våra länder och sätter hela regionen i kaos”. Enligt Expo är uttrycket ”råttorna” en ökänd antisemitisk liknelse. Eller är det bara det att sionisterna märker var skon klämde i Rabanis kritik? Oavsett vilket, är det inte bättre att vi diskuterar varför ”råttorna” – som mycket väl kan inbegripa allt från den israeliska Adelsohn-styrda regeringen till det amerikanska krigsindustriella komplexet med allt som ingår däremellan, inklusive den totalitära regimen i Saudiarabien?

Allt Expo klarar av är att likt en zombie utbrista med en indignation som är värd varenda skattekrona de får med epitet som ”antisemit”, ”rasist”, ”nazist”, ”främlingsfientlig”, ”sexist”, och så vidare. Samma epitet tillskrivs honom oavsett vilket forum han vänder sig till för att väcka folks uppmärksamhet på konsekvenserna av mångkultur, massinvandring och maktelitens kontroll över både politik, medier och ekonomi.

Bechir Rabani avslutade sitt klipp om hembesöket hos Robert Ashberg -en människa som jag inte kan känna det minsta sympati med – genom att förklara att han och medlemmarna i Megafonerna är redo för hämnden. Rabani berättade att vad som skedde omedelbart efter besöket hos Aschberg – som enligt Rabanis källor var fly förbannad – var att Rabanis Facebook-konton stängdes ner.

Klippet om Aschberg har visats över 28’000 gånger på YouTube, och förtjänar att ses av flera. För min egen del hade jag tagit en kopia av ljudet som mp3-fil för att ha i händelse av att Megafonernas konto spärras (efter påverkan från Aschberg-sfären). Att Bechir Rabani skulle dö fanns dock inte i min föreställningsvärld.

Jag hoppas att obducenterna kollar upp om Rabani hade ovanligt hög halt av kaliumklorid i sitt blod. Kompletterande information kan lämnas i kommentarsfältet.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser
Publicerat i Migrationskatastrofen | 2 kommentarer

Pensionspolitik eller migrationspolitik?

Bästa läsare!

Det heter att svenska folket lever allt längre och att antalet pensionärer blir allt fler. P.g.a. det sistnämnda måste pensionsåldern höjas, påstår regeringen.

Saken är den att om man tvingar svenska folket att arbeta längre så kommer fler att betala in mer i skatt, vilket staten är tvingad till efter att ha under årtionden bedrivit en socialistisk invandringspolitik där man gett incitament för ett folkutbyte som inte kan täckas med naturlig rörlighet på en fri marknad.

Hur gick det här till? Ja, om man har sinne för galghumor kan man tycka att det är ironiskt att opinionsbildare under de sista årtiondena krävt mer invandring för att trygga pensionerna. Till och med en och annan partiledare har utbrustit i att Sverige måste ta emot fler invandrare för att rädda välfärden. Och ändå återstår bara att höja pensionsåldern – direkt efter den högsta invandringstakten i modern tid!

Man kan med eftertryck påstå att de som önskat stor invandring till Sverige har fått sin vilja fram. Det har kommit så många till Sverige att till och med det parti som näst efter (MP) var ivrigast med att folket skall öppna sina hjärtan har gjort ”en kursändring” och nu plagierar det ena (SD)-förslaget för att rädda landet återerövra regeringsmakten.

Låt oss nu – efter regerings besked om att svenska folket skall jobba tills de stupar – se hur tonläget var innan Välfärds-Sverige havererade.

Dagens Nyheter, 2015:

Pensionsmyndigheten (2015):

Expressen (2014):

Svenska Dagbladet (2004):

Välfärdsstaten blöder, och vi vet varför. Den där kostnaden som vi inte fick tala om, och som makthavarna inte ville ha utmätt, har skenat från att legat på en besvärande hög nivå redan från början.

Eftersom medierna med 99% slagsida släppt fram företrädare som torgfört åsikten att Sverige kommer bli fattigare utan ökad invandring och censurerat alla debattörer som försökt att framföra en nyanserad bild av de samhällsekonomiska faktorerna har politikerna valt minsta motståndets lag och följt förespråkarna av den dyrbara mångkulturella politiken, vilken finansieras av ett hårt arbetande svenskt folk som inte vågar i samma omfattning som de bidragsförsörjda grupperna skaffa barn och garantera demografisk stabilitet. Tack för det socialdemokraterna. Och tack för det, ni som utgör den handlingsförlamade borgerligheten som inte tog strid för svenska folket, utan istället valde att vara globalisternas torpeder.

Det är hög tid att svenska folkets lutar upp med att stödja den destruktiva staten. Jobba svart och lev sparsamt!

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 10 kommentarer

”Metoo-händelser”: Hur många fler psykopater finns det inom den svenska vänstern?

Bästa läsare!

Jag vet inte vad Martin Timell röstar på. Eller Lasse Kronér. Men det är dessa två herrar som svenska gammelmedier fokuserade sig på under lång tid när hashtaggen ”metoo” lyftes fram som distraktion mot alla singel- och gruppvåldtäkter samt andra sexuella övergrepp där gärningsmannen/gärningsmännen har utomnordisk härkomst.

Timell hoppade inte i galen tunna, men det gjorde medierna som blåste på med alla hans trakasserier mot kvinnliga medarbetare, framför allt episoden där han befann sig i en badtunna och klappade en ung dam på stjärten. Damen erbjöds löneförhöjning och höll käft fram tills nu. Sen kom baksmällan för redaktionerna.

Ser vi till vad som följt efter Timell och Kronér – där den sistnämnde hängs ut för inviter han gjorde till en kvinna som sedermera hade ett förhållande med honom – så måste jag säga att jag häpnar. Trots att kulturmarxisterna har monopol på svenska systemmedier så har hösten faktiskt dominerats av berättelser om gärningsmän som hör hemma just i denna miljö.

Vi har bl.a. en SVT-chef med utländskt påbrå som raggade unga flickor på nätet; vi har Aftonbladet-krönikören och feministen Fredrik Virtanen som anklagas för våldtäkt med särskilt intresse för oralsex hos drogade offer.

Vi har en annan feminist på samma tidning, Ossian Cantwell som till och med hängts ut av det mest kulturmarxistiska organ man kan tänka sig, nämligen syndikalistiska Arbetaren, för sina sexuella bravader. På tal om Aftonbladet… deras chef för sociala medier (formellt placerad på Schibstedt-koncernen) har blivit tjänstledig sedan han – Eshan Fadakar heter karln – anklagats för våldtäkt av en f.d. flickvän.

SVT hänger ihop med SR, och hos SR har vi Lotta Brommé som numera kan titulera sig som f.d. radiomedarbetare. Förutom att vara ett arsle i allmänhet enligt vissa så tycks någon kvinna inte ha uppskattat Lottas aggressiva uppvaktning och anmält detta. En kvinna? Ja, Lotta är lesbisk, och har en dotter tillsammans med en annan kvinna (om än avlad av en manlig arbetskollega som i sin tur också är homosexuell…). Vad Lotta röstar på vet jag inte, men hon är en ikon för den kulturmarxistiska böglobbyn i Sverige.

På tal om känd från radio och TV… Den s.k. komikern Soran Ismail – mest känd för att försöka få in fekalier i sina skämt och debattexter, i alla fall enligt mina egna tidigare poster om honom – anklagas för våldtäkt på två kvinnor och sexuellt ofredande på en tredje. Soran Ismail är aktiv i Sverigedemokraterna. Nä, jag skojar. Ismail är upphov till den s.k. ”järnrörsskandalen” som är mycket väsen för lite ull rent tekniskt sett, men som p.g.a. kombattanternas politiska hemvist blev intressant för medierna. Oss emellan, jag skulle nog också gripa tag i ett metallrör om jag mötte en figur som Ismail på väg hem från krogen.

Tydligen sker det oegentligheter inom Bonnier-ägda Expressen också. Där handlar det uttryckligen om en kultur där unga kvinnor tystas och anklagelser ”utreds i enlighet med gällande rutiner”, d.v.s. locket på. Men det är illa nog att detta blir känt för allmänheten, enligt utgivaren Thomas Mattsson vars adress jag inte får presentera enligt WordPress, varför han ringer runt och hotar. Men att man hade listor vilka semestervikarier man vill ligga med, det tycks ha spridits både här och där numera. Bra! Häng ut Mattssons byk.

Härom veckan avgick det socialdemokratiska borgarrådet Roger Mogert. Där spriten gick in försvann förståndet ut, var det någon som sade. Men något fel på hans libido var det inte eftersom han i detta tillstånd uppvaktade kvinnor på föga gentlemannamässiga sätt.

Få se nu… var det inte någon kommunist också som hängdes ut nyligen? Jo, för fan! Lars Ohly. Han har enligt Bonnierägda DN ”erkänt en ”#metoo-händelse”. Wow, sextrakasserier, sexövergrepp och våldtäkt är alltså vad man numera kallar för en ”metoo-händelse”…? Ohly har visat pungen på Twitter samt är känd för att bli raggnödig på partikonferenser, men han brukar visst få gå ensam tillbaka till hotellrummet och trösta sig med betalkanalerna som han somnar framför, enligt en elak tunga vars sanningsenlighet jag inte är man att avgöra.

Även Miljöpartiet skall visst ha haft nån politiker som anklagats för att begått en metoo-händelse, men det var inget namn som fick det att ringa i någon klocka hos mig. Han säger dessutom att han är oskyldig, och då får jag tro på det. En miljöpartist ljuger väl aldrig; de säger bara saker som de inte förstår…

Däremot tycks den miljöpartistiska kulturministern ha beställt en kunglig medalj till en sexanklagad kultursnubbe som är lika känd hos allmänheten för sin korrekta värdegrund som han är känd för sin amorösa maktlystnad i de inre kretsarna. Samma kulturminister som kom iklädd en gigantisk knäckform sistlidna Nobelmiddag.

Och så dyker vänsteraktivisten Alex Bengtssons namn upp. Visst, jag säger inte att jag är det minsta förvånad när jag hör vad denne mångårige EXPO-medarbetare är anklagad för. Rent generellt tycks det finnas en korrelation mellan var på vänster-högerskalan man står och hur hänsynslöst våldet är i samband med dessa s.k. ”metoo-händelser”. De som befinner sig i sektliknande miljöer som Expo och Aftonbladet tycks odla en självförhärligande sexualdrift som manifesteras i överlägsenhet gentemot sitt offer, och därför passerar den inre spärren som säger att man inte skall droga sin sexpartner eller tvinga sig på offret med våld.

Nu har vi bara talat om sexvåld inom vänstern och bland dessa feministiska män. Jag tror att dessa individer – vars numerär jag förlorat kontrollen över, och jag har säkert missat namn som kunnat vara med i uppräkningen här ovan – njuter av att utöva sin sexuella makt.

Men jag tror också att de även har en motsvarande drift när de angriper meningsmotståndare i sina texter eller argumentation. Det finns en länk mellan att Virtanen, Cantwell, Bengtsson och dylika beskriver t.ex. sverigedemokrater och Sverigevänner som mindervärdiga (inklusive vanliga väljare), och hur de skriker ”sug kuken för fan” till sina våldtäktsoffer. Det är lusten att förnedra som lyser igenom båda situationerna. Det är förakt i alla dess schatteringar.

Eftersom detta bedrövliga beteende är så vanligt i den offentliga debatten hos vänsterfolk börjar jag fundera på hur många fler psykopater finns i deras kretsar inom radio, TV och tidningshus? Och bland myndigheter?

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Sex | 10 kommentarer

Annie Lööf – folkrörelseledare med brun historia

Bästa läsare!

Tack till signaturen ”ceskyroj” som plockade fram Bondeförbundets grundprogram från 1933 från Svensk Nationell Datatjänsts server! Mer om detta längre ner i dagens bloggpost.

Jag tror att alla besökare av Skrivarens Blogg vet att Centerpartiet började som ett parti kallat för Bondeförbundet. Det var under namnet Bondeförbundet som Centerpartiet samregerade tillsammans med socialdemokraterna under statsminister Tage Erlander.

Frågan är hur självklart det är att alla vet om att Centern och Bondeförbundet är samma parti? Eller för att ställa frågan på ett mer intrikat sätt: Kan det tänkas att Centerpartiet inte vill att alla skall veta om detta faktum ur den svenska politiska historien?

Centerpartiet har en hemsida som berättar om partiets historia.

Centerpartiet bildades 1910 och som en kraft för människors frihet, trygghet och möjlighet till utveckling. Man försvarade rätten att själv forma sitt liv oavsett vem man var eller var man kom ifrån. Det är värderingar som finns med oss än idag.

Redan här ringer larmklockorna. Lögndetektorn ryker. Annie Lööfs näsa växer till samma längd som John Holmes berömda penis i erigerat tillstånd. Finns det ett parti som effektivt varit med om att begränsa människors frihet och möjlighet till individuella vall så är det Centerpartiet. Eller ”Centern” som de kallat sig ibland.

Föräldrapenningen: Centern skriver att ”föräldrarna har själva förmågan att lösa föräldraledigheten på bästa sätt”, men att man  vill ge mer till de föräldrar som gör som politikerna vill.

Sexköp: centerpartiet vill och har kriminaliserat köp av sex mellan frivilliga vuxna som själva kommit överens. På 1970-talet förbjöd centern även samlagsshower.

Narkotika: Centerpartiet försvarar definitivt inte rätten för människor att ta de droger som de själva vill, utan att skada sin omgivning.

Alkohol: Centern vill bevara det statliga spritmonopolet. Möjligtvis kan handlare ute i landsbygden få sälja alkohol på licens.

Statens rätt att tvinga svenskar att döda andra: Centerpartiet är för allmän värnplikt, och vill dessutom att Sverige solidariskt skall locka till sig rysk verkanseld när NATO provocerat fram en konflikt i Baltikum.

Andra staters rätt att döda svenskar: Annie Lööf är emot att Sverige undertecknar ett upprop i FN om förbud mot kärnvapen. Risken för kärnvapenkrig har blivit en realitet sedan USA sagt att man tillåter sig rätten att anfalla utan krigsförklaring, och den risken vill Lööf inte leva utan.

Demonstrationsrätt: Centerpartiets ledare vill att partier som tillhör vissa ideologier inte skall ha rätt att demonstrera offentligt.

Trafik: Centerpartister vill förbjuda medborgare som har bensin- eller dieseldrivna bilar att köra med dessa efter år 2025.

Yttrandefrihet: Centern vill verka för ett förbud mot vissa runtecken plus utökning av lagen om hets mot folkgrupp.

Rörelsefrihet: Centern vill att människor skall få flytta fritt till Sverige och åtnjuta den skattefinansierade välfärden. Däremot skall bilister beskattas mer när de kör i städer.

Sedan skall det erkännas att Centern är för avskaffande av en och annan lag och punktskatt, men det är i regel sådana förslag som helt klart i huvudsak gynnar de intressegrupper som partiet är lierade med, t.ex. lant- och skogsbruk. Någon genomgående frihetsprincip präglar inte partiets ideologi, utan här gäller opportunism. Det är ändå sällan de lyckas med vad de lovar, vilket gör att partiet egentligen inte fyller någon adekvat roll inom politiken på nationell nivå.

Nåväl, nu när vi fastslagit att Centern/Bondeförbundet inte är ett frihetsorienterat parti så går vi vidare med partiets historia. På sin hemsida skriver de att de bildades 1910, men inte heller detta är sant. 1910 anslogs en annons om att bönderna borde organisera sig politiskt, men det var först 1913 – tre år senare!!! – som man kom till skott. Så inte ens sin historia kan de presentera utan att ljuga…!

Vem behöver ljuga om sin historia egentligen? Ja, det är faktiskt nödvändigt för Centerpartiet. Och ljuger man om årtal så kan man också ljuga om namn, ty det parti som bildades 1913 var Bondeförbundet. Och tjugo år senare presenterade Bondeförbundet – alltså det nuvarande Centerpartiet enligt deras egen hemsida – ett urval av följande visdomsord i sitt grundprogram:

Bondeförbundets grundprogram
Antaget vid 1933 års förbundsstämma

[…]

I. Bondeförbundet, landsbygdens folkparti, är en sammanslutning av Sveriges landsbygdsbefolkning i ett eget parti och ser som sin främsta uppgift att kämpa för landsbygdens rätt och likställighet vid avgörandet av vårt lands sociala, politiska och ekonomiska livsfrågor.

Tillvaratagandet av landsbygdsfolkets rätt är en viktig fosterländsk uppgift.

[…]

III. För bondeklassen måste som en naturlig uppgift framstå bevarandet av de svenska hemmen, hävdandet av familjebandens värde för individerna och samhället, liksom av de värden som ett verkligt hem har att ge åt familjemedlemmarna och särskilt åt det uppväxande släktet.

[…]

IV. Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.

Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

[…]

Centerpartiet säger att de har med sig 1910-talets värderingar än idag. Ett parti som gav blanka fan i hur stadsfolkets liv danades. Ett parti som värnade om kärnfamiljen och skydde det som slet sönder den. Ett parti som insett att landets framgångar skapats av ett folk som hade den medfödda kraften och viljan att lämna ett rikare arv efter sig, istället för att konsumera upp tidigare generationers ansträngningar. Ett parti som med dagens mått mätt skulle riskera att kriminaliseras om deras egen partiledare fick som hon ville.

Intressant.

Bondeförbundets grundprogram finns att läsas här [LÄNK]. Jag rekommenderar det starkt. Skicka gärna länken till vänner som är centerpartister. Be dem reflektera över deras formulering om att ”Man försvarade rätten att själv forma sitt liv oavsett vem man var eller var man kom ifrån” kontra idén om att ”motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar”. Fråga dem gärna vilka de ”icke önskvärda främlingar” som Centerpartiet syftade på år 1933. Om de svarar så mottages detta med tacksamhet i kommentarsfältet här.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 34 kommentarer

Nej, Morgan Johansson. Du och din regering är ett större hot än facebookgruppen ”Stå upp för Sverige”.

Bästa läsare!

I all hast!

Justitieminister Morgan Johansson (S) har uttalat sig om Facebookgruppen ”Stå upp för Sverige” (som bar namnet ”Stå upp för Peter Springare” när den grundades, men på hans önskemål döptes om). Facebookgruppen är modererad och olaga hot och brott mot Facebooks användarvillkor raderas systematiskt.

Morgan Johansson kallar gruppen – enligt en intervju i Eskilstunakuriren – för ”en bisarr hatarsekt där en grupp människor fått ett forum där de kan bekräfta varandra och sedan spinna vidare i den världsbild de har som är fylld av hat och förakt”. Den ”världsbild” som Morgan nämner handlar framför allt om att svensk invandringspolitik bedrivs på bekostnad av de generationer som byggt landet, och att medierna systematiskt mörkar övergrepp som begås av invandrare, men hänger ut etniska svenskar vid brottsmisstanke.

Ofta handlar diskussionerna om reaktioner på olika nyheter. När Polen firade sin självständighetsdag påstod statskontrollerade medier i Sverige att det handlade om nazistparader. Någon dag senare kom vittnesmål från personer som varit med under firandet, och som uppgav att de inte sett till några nazister. Efter ytterligare några dygn framkom det att medierna i Sverige skapat en nyhet baserad på en påhittad historia om att det skulle funnits nazister i demonstrationerna. För de svenska nyhetskonsumenterna tog man först emot statsmediernas rapport med stor förvåning eftersom ju Polen förlorade sin självständighet i samband med att Nazi-Tyskland invaderade landet. På SVT och SR såg man inte det paradoxala, utan valde att blåsa på med mer nazi-skräck.

Ett annat tema som dyker upp är det politiska etablissemangets tidigare framförda löften om att massinvandringen till Sverige är en garanterad vinstlott. Riksdag och regering har i denna fråga haft stort stöd av Bonnierägda Dagens Nyheter som publicerade en nyhetsartikel där man påstod att Sandvikens kommun tjänar storkovan på alla invandrare som man tagit emot. Ekonomen Tino Sanandaijs förträffliga analys av DN-artikeln var flitigt reciterad och länkad, och sålunda är den förestående skattehöjningen i samma kommun – på grund av ökade kostnader för socialt bistånd och andra välfärdsutgifter som följer av förd invandringspolitik – en självklarhet att lyfta fram inom ”Stå upp för Sverige”.

Under sensommaren fungerade ”Stå upp för Sverige” som en sanningssägande kanal när det gällde de s.k. ensamkommande afghanska flyktingbarnen. Via gruppen kom en viss kommunistisk kvinnlig riksdagsledamots benföring på trappan att få ett starkt fokus, men det genererade ju bara i konstaterandet att ifrågavarande ledamot är en hycklare då hon under valkampanj bär en skjorta med texten ”Sveriges sexigaste riksdagsledamot”, och därefter påstår sig inte vilja bli betraktad som ett sexobjekt p.g.a. trapp-bilden tillsammans med de afghanska s.k. ensamkommande barnen.

Vissa saker som sagts i ”Stå upp för Sverige” har kanske inte varit så artigt formulerat, men man kan faktiskt inte ha samma krav på en Facebookgrupp som man har på en redaktionell tidskrift. Det är omöjligt. Samtidigt är det via gruppen möjligt att bemöta felaktigheter, och det sker obönhörligen när folk är ivriga och går för långt. Jag har sett att en del bloggposter som jag skrivit dykt upp där i samband med att man försöker bringa sans i vissa trådar, och det var mycket smickrande för min del.

Några personer i ”Stå upp för Sverige” tröttnade till slut på att medierna fortsatte att återpublicera uppenbarligen falska uppgifter om de s.k. ensamkommande barnen, vilka helt uppenbart är äldre än den ålder de uppgivit. Framför allt blev man rasande på de krav som denna grupp började framföra trots att Migrationsverket gjort en adekvat prövning av deras asylansökningar, och kommit fram till att de vare sig hade flyktingskäl eller löpte risk för liv och hälsa genom att återvända tillbaka till Afghanistan (som de påstått sig komma ifrån).

Därför kom ett flertal medlemmar i ”Stå upp för Sverige” att göra det som är deras fullständiga demokratiska rättighet, nämligen att samlas till en demonstration och kräva verkställighet av utvisningarna. Med andra ord ”Stå upp för Sverige krävde att svensk lag skulle gälla och praktiseras. Är detta ett hatbrott? Sedan när blev demokrati detsamma som hat? Svar, sedan folket började tänka och agera istället för att passiviseras och förslappas av makthavarna.

Detta skedde dessutom under en tid då området kring demonstrationen på Medborgarplatsen blev ett farligt område att vistas i p.g.a. kringstrykande gäng med s.k. ensamkommande barn, framför allt från Marocko, som ägnade sig åt rån och överfall. Våldet kom till och med så nära att en av mina arbetskollegors söner (21 år gammal) blev nerslagen och fick föras blodig till sjukhuset med ambulans redan vid 10-tiden på kvällen. Självfallet blev han av med både mobiltelefon och plånbok. Vem hatar vem i det här fallet. Är det bara ett hatbrott när folk verbalt säger sig ha fått nog av främmande element i samhället; medan kriminalitet är något som bara renderar i villkorliga domar och stöd för gärningsmännen när de påstår sig vara yngre än vad de är?

Morgan Johansson kan vara glad att svenska folket inte börjat göra det som behövs göras p.g.a. att han i egenskap av justitieminister inte kan erbjuda skattebetalarna den trygghet de påstås kunna kräva. Vi borde faktiskt ha sett fler medborgargarden, och vi borde ha haft grupper som tog vid där Soldiers of Odin slutade. Vi borde ha medborgargarden som markerar – helst fredligt – att de har ögonen öppna på det drägg som förpestar tillvaron för hederliga medborgare. Tyvärr, så fortsätter svenska folket att vara passiva. Och därmed lämnar de utrymme för element som inte representerar skapandet av ett tryggt och fritt samhälle.

Om det finns en skurk i detta drama så är det faktiskt Morgan Johansson och hans regerings- och riksdagskollegor. Och han är inte bara en bedragare som poserar som justitieminister utan förmåga att upprätthålla lagar som framför allt invandrare bryter mot; han vill dessutom kriminalisera de som kritiserar honom på den grunden att politikernas politik förstör vårt land. Att han nu dessutom vill utöka med nya censurlagar som skall säkerställa att medierna (alternativa medier?) inte skadar regeringens relation med andra stater är ännu ett bevis på att regeringen inte har demokratins bästa på sin agenda, utan att man bedriver en politik som gagnar andra intressenter på hög nivå.

Det är faktiskt dags att börja diskutera hur vi skall bli av med det styrande maktetablissemanget. Ju förr, desto bättre.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 28 kommentarer

Skriande brist på politiska idéer (inom den svenska politiken)

Bästa läsare!

Det känns som att valrörelsen sätter igång. Jag är lite besviken. Jag har haft en del trevare ute gällande engagemang för ett politiskt parti, men mer eller mindre nonchalerats av dem. Så det blir nog ingen valrörelse för mig där jag kan få äran att vara mer aktiv än annars.

Fast jag skall kanske inte vara olycklig. 2018 är ett förlorat val, oavsett vem som vinner. Det finns bara en joker, och det vore ifall kommunisterna på fullt allvar lyckas dupera Sveriges historielösa ungdomar.

Min rapportör från skolvärlden meddelar att man förvisso talar om kommunisternas brott i Ryssland på lektionstid, men att detta är historia, och att det är ”betydligt mer skrämmande att nynazisterna är på frammarsch i Tyskland igen”. Tung betoning på ordet ”Ryssland”, men ingen reflektion om att socialism är en ideologi som baseras på brottsliga principer redan från grunden. Det är bara i Ryssland socialismen är ond. Däremot torgförs det ganska friskt begrepp som ”allas lika värde” och ”nödvändigheten av rättvis omfördelningspolitik” och ”en välfärd för alla” i ”ett hållbart klimat”.

Tråkigt nog finns det inte många som utmanar socialismen i Sverige heller, vare sig historiskt eller i nuet. Högern – om nu någon sådan finnes – har sett att vägen till regeringsmakten går via socialdemokratisk retorik, typ ”Nya Arbetarpartiet”. Tyvärr gör man inte någon historisk reflektion om att socialdemokraterna under förra sekelskiftet var skattekritiska och fientliga mot ökade statliga utgifter, och såg mest till sin egen privata plånbok, vilket säkert var nödvändigt med den tidens låga löner och alltjämt långt ifrån rationella produktion. Att sossarna inte vill kännas vid denna historiebeskrivning förstår jag, för de hänvisar alla samhälleliga merkostnader till skattebetalarna.

Moderaterna är tyvärr upptagna med att skriva om sverigedemokratisk migrationspolitik som sin egen, samtidigt som man låtsas att man skall leda en borgerlig fyrpartiregering efter nästa val utan stöd från vågmästaren Åkesson. Om inte kniven läggs mot Kristerssons strupe kommer vi med stor sannolikhet att se en Reinfeldt 2.0 som bjuder på inställsamt förnuft, men sen hugger skattebetalarna i ryggen efter valet.

Att jag hoppar över tillfället att resonera om en socialdemokratisk valseger vid 2018 hänger samman med att jag nyss avnjutit en underbar middag med tagliatelle, bladspenat och Dafgårds köttbullar, och jag vill behålla maten i magen. Blotta tanken på att Löfvén fortfarande är landets statsminister är lika surrealistiskt som när man varit hos doktorn för en knäskada och istället får beskedet att det växer en tumör i skallen och man har fjorton dagar kvar att leva. Typ.

Jag har försökt att hålla mina öron öppna under senare tid, i hopp om att hitta någon politisk trend. Det jag känt är att det går tyngre för Annie Lööf, vilket gläder mig – även om det är illa nog att hon fortfarande andas.

Men någon egentlig politik har jag inte kunnat höra. Det har handlat om två saker; dels att man fortfarande betraktar Jimmie Åkesson och hans parti som pestsmittade, och dels att det är roligare att prata om politiker/kändisar som flörtat aggressivt, och som tvingas avgå. Tänk, en politiker anses som olämplig om han och hon fyllnar till och bär sig åt som berusade människor i gemen, men att köra ett lands ekonomi i kvav och importera socialbidragstagare, det är ok. Varför?

På tal om Sverigedemokraterna – och det här gäller nog de som skriker ”ess-dee tjuge-arton” högt och ljudligt – så har riksdagsmannen Kent Ekeroth (som jag kritiserat högt och ljudligt på denna blogg) kommit med den enda kritik mot partiet som jag funnit värd att lyssna på. Hans artikel ”Försöker medierna oskadliggöra SD inifrån?” är det närmsta offentliga erkännande vi kunnat komma ifråga om att partiet är kontrollerad opposition.

Valet 2018 känns på förhand förlorat.

Fast vad bjuder 2022 på?

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Under min konvalescens har mina ögon varit mycket i vila. Jag beklagar att jag inte tog mig tid att besvara kommentarer, men den sista tiden har varit väldigt jobbig för mig.
D.S.

Publicerat i Politik | 47 kommentarer

Vill västmedierna berätta om Ukrainas legosoldater? Och om USA:s statskupp i landet?

I all hast!/Peter

Bästa läsare!

I ukrainska Kyiv Post beskrevs den då 34-årige Mamuka Mamulashvili som en krigshjälte som för tredje gången stridit mot den ryska regimen i Kreml år 2015 [1].

Citat:

He currently heads the Georgian Legion that is doing battle in eastern Ukraine against Russian forces and their separatist proxies. Previously, Mamulashvili fought against the Kremlin as a volunteer in three other wars. For him, the war in Ukraine is part of a broader struggle against Russian imperialism.

Det är ganska lustigt, men i västmedier beskrivs hur ryska trupper tagit över de östra provinserna av Ukraina för att bedriva krig mot den EU-vänliga och demokratiska delen av landet. Men man glömmer bort att berätta om de legosoldater som strider för Kiev-regimen. Eller snarare, man glömmer att berätta om de legosoldater som hyrts av oligarker som tar kontroll över Ukraina på ideologiskt mandat från USA och USA:s vasallstat EU (för att använda dr. Paul Craig Roberts träffande terminologi).

Inbördeskriget i Ukraina har pågått i ett par år nu, och det tycks som att man är lång från någon fred. Från amerikanskt håll anklagar man ”de av Ryssland stödda rebellerna” för att bryta mot vapenvilan, medan Ryssland president Vladimir Putin förnekar att det finns några formella trupper i Donbass, men erkänner att man inte stoppar soldater som frivilligt ansluter sig till rebellsidan, men utan att bära ryskt flagg.

Det finns nu en siffra på hur många ryska medborgare som strider för rebellsidan. Det rör sig om 10%, en siffra som känns realistisk med tanke på att befolkningen i Donbass utgörs av etniska ryssar. Det är också en siffra som är realistisk om man ser till att Ryssland då verkligen inte har reguljär trupp i Donbass. [2]

Men sett ur perspektivet att inbördeskriget varit långdraget och att tiotusentals liv skördats kan man fråga sig om det inte varit fördelaktigare ifall Ryssland accepterat utbrytarrepublikernas begäran om att ingå i den ryska federationen istället, varvid den ryska armén till fullo kunnat säkra området på samma sätt som skedde efter folkomröstningen i Krim. Det ryktas om 1 dödsfall i samband med den operationen. Om inte annat hade den militära aktiviteten förts av yrkesmilitärer, istället för som idag av frivilliga patrioter som offrar sina liv.

En annan fråga på samma tema är varför de etniska ryssarna i östra Ukraina har valt att försätta sig i en situation som ledde till inbördeskrig, istället för att underdånigt acceptera regimskiftet i Kiev år 2014.

Svaret på den frågan finner vi i att de etniska ryssarna – men också vanliga ukrainare – förstod vilka krafter som frigjorts med stöd av väst (framför allt USA, men också EU). Hela Ukrainakrisen var anstiftad och regisserad av USA som hämnd för att Vladimir Putin stoppat en (av de neo-konservativa initierad) amerikansk invasion av Syrien två år tidigare. Detta var någonting som var uppenbart även för lekmän, men som medierna (här i väst) valde att bortse från. Och Öst-ukrainarna blev också varse att de nationalister (som hade sin rörelse sprungen ur den tyska nationalsocialismen) hyste ett hat mot de etniska ryssarna som skulle och redan hade tagit sig i uttryck av dödligt våld.

Även flera av oss i den svenska bloggosfären uppmärksammade detta, samtidigt som systemmedierna ensidigt kritiserade Ryssland utifrån alla tänkbara perspektiv, sannolikt vägledda av den dåvarande svenska utrikesministern Carl Bildt som ägnade all sin arbetstid åt att tjäna den amerikanska politiska elitens intressen via ungdomsvännen Karl Rove och Zbig Brezinskis son Mark (dåvarande USA-ambassadör i Stockholm).

Men åter till ”krigshjälten” Mamuka Mamulashvili. Hans namn har dykt upp nu igen i samband med att ett antal personer nu erkänner att de var krypskyttar som dödade både poliser (som tjänade den sedermera avsatta folkvalda presidentens regim) och regimkritiska demonstranter för att trigga de oroligheter som bröt ut, och som ledde till den parlamentariska statskupp som fick landets president att fly till Ryssland.

Att det har funnits starka misstankar om att skotten i Kiev var ”false flag” stärks av ett avlyssnat telefonsamtal mellan EU:s utrikeskommissionär Catherine Ashton och sitt sändebud, den estniske utrikesministern Urmas Paet där den sistnämnde berättade att dr. Olga Bolomets konstaterat att såväl poliser som demonstranter skjutits ihjäl/skadats med samma vapen. [3] Att skyttarna nu träder fram och avslöjar hur det gick till borde föranleda åtgärder från EU:s sida i och med att man agerat i maskopi med en antidemokratisk aktion regisserad av bl.a. Michael Saakashvili – fordom en av USA framodlad president i Georgien som vållad ett krig mellan hans land och Ryssland!

Saakashvili fick lämna Georgien för att slippa bli ställd inför rätta för några år sedan, och belönades för sina insatser under statskuppen i Kiev med guvernörsposten i Odessa (som han numera fått skiljas från).

Att skyttarna träder fram nu kommer sig av att de aldrig fått de pengar som de blivit lovade av Mamuka Mamulashvili. De liksom han är bördiga från Georgien och Litauen. En av skyttarna framträder med eget namn, och berättar att ordern var att skapa kaos i Kiev. De lyckades, och EU:s utrikesministrar (inklusive Carl Bildt) anklagade den sittande presidenten för att ha legat bakom dödsskjutningarna av demonstranterna och krävde att han skulle hållas ansvarig för dödandet. Systemmedierna basunerade ut västvärldens anklagelser, och till sist verkställdes statskuppen genom att beväpnade ukrainska nationalister tog kontroll över de ukrainska statsmedierna och jagade den sittande presidenten ut ur landet.

Kommer dödsskyttarnas bekännelser förändra läget i Ukraina? Kommer västvärldens regeringar ändra attityden mot Ryssland som ensamt fått bäras skulden för Ukrainas tragedi?

Knappast. Nyheten om skyttarnas framträdande har passerat ganska obemärkt förbi, med undantag för BBC som uppger att vittnesmålen inte behöver vara äkta eftersom material i dokumentären funnits på YouTube redan för två år sedan, där en person påstår sig vara skytten, men identifieras som en annan person. BBC gör dock ingen reflektion av dr. Olga Bolomets vittnesmål om att offer för båda sidorna (polis respektive demonstranter) träffats av exakt samma vapen. Inte heller värderar man utrikesminister  Urmas Paets uppgift om att den av USA utvalde presidenten Poroshenko också visste om att skyttarna angripit både polis och demonstranter, såsom det framgår i det läckta telefonsamtalet.

När det gäller Ukrainakrisen tycks det inte förekomma någon som helst nyfikenhet bland svenska journalister. Det är tragiskt. Med tanke på att vi har överskott på den yrkesgruppen i vårt land kunde man tro att det skulle finnas åtminstone några som  vågade sig på mer än att översätta pressmeddelanden från Vita huset.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Litteratur | 21 kommentarer

Grabben eller tjejen i grav BJ581 – feminism och mytologi i skön sammandrabbning.

Bästa läsare!

Jag vet inte ifall det ligger i tiden, men jag vill hävda att mitt nyvaknade intresse för vikingatiden inte beror på det nya statliga underhållningsmuséet i Stockholm, kallat ”Vikingaliv”. Istället tror jag att det beror på att jag för några år sedan fann ”Snorres kungasagor” i tre band av Åke Ohlmark. Hittills har jag bara läst några av sagorna som smakprov, men jag kan säga att jag är mycket nöjd med köpet, både sett ur ett underhållningsvärde som framställs genom Ohlmarks goda översättning, men också sett ur ett kunskapsgivande perspektiv.

Det påstås att det skall finnas vikingar på film och TV, men jag använder inte detta media i någon större omfattning längre. Däremot gav ett avsnitt i Ingrid och Konrads podcast med Henrik Palmgren väldigt mycket intressant information. Framför allt på punkten om att svenska vikingar var ett jämlikt folk, och att kvinnor hade såväl arvsrätt som rätt att skiljas från en make som var dålig i sängen. Jag kan inte låta bli att känna sympati för denna vikingafeminism som verkar vara någonting annat än det gnöl som dagens  kommunister i vår egen tid alstrar.

Jag är egentligen inte förvånad över att forskningen anser sig ha hittat en kvinnlig vikingakrigare. Det handlar om att man efter en lång process påstår sig ha kunnat fastställa att det lik som hittats i grav BJ581 i Birka är en kvinna, och att hon begravts med alla de tecken som visar på att hon var en framstående krigare – och med detta inberäknas kompetensen som strateg om inte bruket av våld i sig är nog.

I mitt sökande efter information råkade jag läsa Karin Boijs artikel i DN, och jag noterar att hon i den försmådda feministens anda inte kan låta bli att tramsa sig med pk-formuleringar som:

”Redan på 1970-talet drog Berit Vilkans slutsatsen att skelettet från vikingagrav BJ 581 på ön Birka i Mälaren troligen var av kvinnligt kön. Berit Vilkans var osteolog, en arkeolog som är specialiserad på att analysera ben. Hennes rön viftades bort.

…och:

Helt klart föremål som tillhörde en högt uppsatt krigare. Och högt uppsatta krigare är väl alltid män?

Lite queerfeminism också, utifall att det skulle visa sig att beskedet om att skelettet i grav BJ581 inte är en kvinna, trots allt:

Andra påminner om att det biologiska könet inte behöver sammanfalla med hur individen upplever sig och uppträder.

Det är ganska genomgående för Karin Boijs ”journalistik” att vara hånfull mot andra åsiktsriktningar än hennes egen, även om det kan leda till en självmotsägelse. Men nog om detta.

Det som måste sägas är att det är inte vanligt med kvinnliga vikingakrigare, och det är nog av ganska självklara skäl eftersom det krävs ganska god fysik att ägna sig åt att slakta folk (eller att rädda folk, som t.ex. brandmän).

Vissa kvinnor kanske har fysiken, men man kan nog inte bortse från att det, då som nu, kunde finnas en problematik med kvinnliga krigare i gruppen när vi kommer till det amorösa perspektivet. Tveklöst skulle hon uppvaktas av de andra krigarna, och kanske rent av uppfattas som en distraktion för härens ledare. Tar vi nu det sällsynta fallet med krigerskan i grav BJ581 så kan vi förmoda att hon hade en sådan position att de andra soldaterna inte sökte intimt umgänge med henne, t.ex. att hon var dotter till någon hövding/kung eller liknande. Eller var gräsligt ful men smart.

Att om just denna kvinna ”gick i viking” säger det då sig självt att hon i så fall sannolikt ägde viktiga egenskaper, och i detta fall kan vi förmoda att hon kunde leda sina män och gjorde det med bravur (i annat fall hade hon nog dödats när de var ute på vikingatåg).

Karin Boijs skriver att kvinnan i grav BJ581 ”[medeltidens] dikter om sköldmör och valkyrior har i ett slag fått betydligt mer substans än tidigare.” Här minns jag något som Henrik Palmgren påpekade, och det är den omständigheten att det inom den akademiska världen finns en stark benägenhet att förminska den nordiska historien därför att källorna inte baseras på samtida skriftlig dokumentation, och därför betraktas fornhistorien som ”en sagotid”. Intressant nog tillåter man sig att ge bibliska händelser historisk auktoritet som sanning, eller ifråga om andra kulturers kulturarv – hyllade och avgudade! – som kommer från muntlig tradition. Men när det kommer till Sveriges och Nordens äldsta historia ligger bevisnivån på arkeologisk nivå – och avsett fyndens ålder, mängd eller betydelse så skuldbeläggs denna epok med orden ”ursvenskt barbari”.

Karin Boijs menar att det finns de som fortfarande inte vill acceptera att liket i grav BJ581 är en kvinna. Boijs berättar dock inte att den som varit vokal i kritiken själv är en kvinna, nämligen Judith Jesh som är professor i studier om vikingatiden.

Professor Jesh påpekar något som Boijs bara nämner i förbifarten, nämligen att man inte kan vara 100% säker att man analyserat benfragment som var ämnade för just denna grav, i synnerhet som den analys som presenterades 2013 nämner just denna osäkerhet. Eftersom materialet på Birka grävdes upp på 1800-talet kan vi inte säga med säkerhet att den tidens arkeologer sorterat likdelarna korrekt. Snarare tvärtom, eftersom det finns noterat vid arkiveringen att fel begåtts vid ett antal tillfällen.

Sedan kommer vi till det som blir antiklimax över berättelsen om den svenska valkyrian. Judith Jesh har – sannolikt till skillnad från pressreleasejournalisten Karin Boijs – tagit del av de ursprungliga forskningsdokumenten som fastslår att de som gravsatts inte bär spår på att ha skadats i strid. Deras slutsats är att antingen har dessa begravda människor aldrig varit i strid, eller också var de så otrolikt skickliga att de aldrig skadades.

Judith Jesh anser också att det kan vara en förhastad slutsats om den begravda individens  betydelse utifrån offergåvorna, och påpekar det som arkeologer gång på gång påminner lekmännen om: de döda begraver inte sig själva. Sålunda kan föremålen vara egendomar från andra personer, t.ex. föräldrar, syskon, barn eller vänner.

Jesh’s främsta kritik handlar om att de som pekat ut den eventuellt kvinnliga krigaren hela tiden drivits av en önskan om att de skall komma fram till just denna slutsats. Den synvinkeln är till men för objektiviteten menar hon. Och vi har ju relativt nyligen sett ett liknande upplägg där svenska vikingar pekades ut som muhammedan-wannabies.

Det positiva i det hela är att bataljen om myt versus fakta i grund sker på historieskrivningens bataljområde. Av denna anledning vill jag understryka vikten med att svenska studenter förkovrar sig allt mer i detta ämne, vare sig det sker i skolan eller på fritiden. Det tycks som att det som är dött alltjämt bringas vid liv av oss själva, i en eller annan skepnad.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Historia | 10 kommentarer

Vad vann sossarna på detta egentligen?

Bästa läsare!

En bekant på nätet skyndade sig att berätta för mig om överenskommelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet; socialdemokraterna går med på miljöpartiets krav att låta de s.k. ”ensamkommande barnen” få stanna i Sverige, mot att miljöpartiet stannar i regeringen.

Jag kunde inte låta bli att utbrista i ett häpet ” – Vad fan, gick Stefan Löfvén verkligen med på det? Är han dummare än tåget?”.

Egentligen borde man begära ut alla mejl som kommit in till statsrådsberedningen och se hur många nigeriabrev som statsministern besvarat. Jag misstänker att det är så gott som alla, i vart fall de som formulerats med Google Translators svenska.

Det är synd om Sverige. Chansen att bli av med både ljugande afghaner (omkring 80% förmodas ha ljugit om sin ålder vid asylansökan) och miljöpartiet kommer inte hända igen inom överskådlig tid. Suck.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 22 kommentarer

SVT. Aktivism-journalistikens högborg.

Bästa läsare!

Låt oss titta på nyhetsrubrikerna hos SVT. Häpp! Vad har hänt här? ”Fransk polis sköt mot migranter i bil”…! Det är ju förfärligt. Måste vara ett rasistdåd av poliser som bedriver krig mot värnlösa människor som befinner sig på flykt. Så typiskt fransoser, man kan inte ha dem i möblerade rum… Skjuta på oskyldiga bilister!

Men den som använder SVT som nyhetskälla behöver läsa artiklarna noga, och inte bara skumma genom rubrikerna. Så här lyder fortsättningen av artikeln:

Ser vi till vad som hände i verkligheten kan man faktiskt fundera på om inte rubriken borde ha formulerats på ett annat sätt. ”Bil med nio migranter körde i hög fart på polis”. Istället valde SVT att med sin rubrik skildra händelsen så att läsarna skulle få intryck av att polisen begått oegentligheter.

Det som är förrädiskt är att SVT visserligen inte döljer att migranterna begått dessa handlingar, men att det initiala intrycket som levereras är att polisen är ”the bad guy”. Och många av SVT:s besökare kanske inte ens bryr sig om att klicka på artikeln från förstasidan, och får därmed en illa informerad bild av vad som sker i Frankrike.

Det skall tilläggas att sedan migrantlägret ”Djungeln” revs har flera av dess invånare flyttat in till storstäderna, framför allt till Paris där det pågår en utomhusockupation sedan ett år tillbaka.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna | 9 kommentarer