Rysk aggression? Putin vägrar erkänna fribrytarrepublikerna Luhansk och Donetsk.

Bästa läsare!

Det enda som kommer upp i svenska mediers radar avseende inbördeskriget i Ukraina är a) USA medger inte att sanktionerna mot Ryssland upphör, b) alla beskjutningar som är värda att nämna kommer från rebellsidan.

Från EU och Vita huset fortsätter man den inslagna politiken som fastställdes av de neo-konservativa, i vart för stunden. Trumps tal under presidentvalet om att öppna en dialog med Putin har än så länge inte gett några konkreta resultat. Frågan är visserligen inte bortlyft från agendan, men Trump avser att låta sanktionerna mot Ryssland ligga kvar som en komponent som skall användas i samband med en kommande förhandling om kärnvapennedrustning.

Under tiden fortsätter inbördeskriget, även om man beskriver det hela som ”brott mot vapenvilan”. Oavsett hur man än benämner kriget så dör civila och soldater. Jag finner ingen anledning att vara likgiltig inför soldaters död eftersom de ofta är familjefäder, och på rebellsidan har vi många frivilliga kvinnor som är med och kämpar för att deras nya republiker inte skall falla för Kievs och oligarkernas arméer.

Frilansjournalisten Graham W Philips som arbetar i området – och som nu skall granskas av Ukrainas åklagarämbete som anklagar honom för att ha kontakter med ryska myndigheter via sin mobiltelefon – har nyligen uppmärksammat att Ryssland inte erkänt utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk. Däremot har den ryska regeringen beslutat att erkänna passhandlingar som utfärdats av myndigheterna i dessa f.d. distrikt i den ukrainska federationen.

Medan svenska och västerländska medier är upptagna med att läsa tweets av Donald Trump och göra alla hans ord till skandaler så missar man en annan producent på Twitter som inte verkar lägga band på sig själv. Det är Kievregimens ledare Petro Poroshenko som skickar bittra tweets:

Putin hates Ukraine by deeply and sincerely. But It would be a mistake to think that the Russia’s appetites are limited to Ukraine only

[länk]

We want freedom – Russia wants us punished for that

Den korruptionsanklagade president Poroshenkos icke helt statsmannamässiga språk har fått både Philips och många andra att reflektera över möjligheten att twittrandet skett under influens av någon stark brygd, vilket inte är otänkbart eftersom presidenter med vänskap till vodka brukar föredras av oss i väst.

Det är underligt att man fortfarande talar om rysk aggression i östra Ukraina, och påstår att Putin hotar med att ockupera landet – när han inte ens går med på att erkänna utbrytarrepublikerna, vilket vore det första logiska steget om han nu över huvud taget önskade en annektering av området!

I övrigt har vi för ett par veckor sedan nåtts av nyheten att man funnit mer vrakdelar efter det nedskjutna MH017 i området. Men värst av allt är att man också hittat kvarlevor efter de omkomna, trots att myndigheterna uppgett att allt samlats i Holland. Reaktionen på underrättelserna var från såväl ukrainsk som holländsk sida förnekelse, men rapportörerna klargjorde att objekten inte var fynd ute i naturen, utan bestod av behållare som OSSE lämnat kvar utan att ta med sig till Holland och haveriutredningen.

För vissa familjemedlemmar kan det nu bli frågan om att genomföra en tredje begravningsceremoni.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 5 kommentarer

Parisbilder – beklagar om jag förstör helgen för er nu… :-(

Bästa läsare!

Jag hoppas att ni haft en trevlig helg. Hoppas att ni njutit. Men nu är det dags att återvända till verkligheten.

Denna bloggpost blir ovanligt fåordig. Videoklippen får tala för sig själva.

Media Blackout : Paris is in shambles as Muslims launch attacks on French citizens, smash stores, destroy cars, fight riot police:

http://vidmax.com/embed/141067
Text: [länk]

UNREAL Footage shows African migrants destroy an entire neighborhood in France during an Anti-Police riot:

http://vidmax.com/embed/152835

Text: [länk]

Det man kan notera är att en del av aktivisterna agerar för Palestinas sak. Tips från coachen: åk till rätt kontinent om ni vill ha ert land tillbaka.

Detta är en föraning om vilka scener som kommer utspela sig här hemma i Sverige när välfärdsstatens pengar inte längre räcker till. Är det kanske därför som staten har ambitionen att införa det kontantlösa samhället så att de skall kunna ta hur mycket pengar de vill av skattebetalarna, och betala till dem som hotar att slå sönder landet? Obs, det var bara en retorisk fråga. Vi alla vet att svaret är ja.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Publicerat i Politik, Stadsliv | 11 kommentarer

Trumps Sverige-utspel bevisar nödvändigheten av alternativa nyhetsmedier i vårt land

Bästa läsare!

Sveriges journalistkår och redaktioner står enade med Carl Bildt – de begriper inte vad USA:s president Donald Trump menade med sin hänvisning till Sverige under ett tal igår. Expressens citat lyder: ” – Ni ser vad som hände i går kväll i Sverige? I Sverige! Där tog man in många personer och där har man problem som man aldrig har sett förut, säger presidenten i talet.” Och detta har fått medierna att tävla om lustigheter.

Aftonbladet har varit duktigast på att samla ihop skräpet. Examenstestet på svenska journalisthögskolan tycks bestå i studieuppgiften ”Hur loggar man in på Twitter?”, för det är tydligen det första man gör som svensk journalist när någonting händer; på Twitter kan man alltid sno en cool one-liner och få referenser till händelserna som man kan återge selektivt i sin artikel för att passa den egna åsikten.

Då ingen på Aftonbladet hade den intellektuella förmågan att lista ut vad Trump refererade till trålade man sig genom vänner och bekantas re-teweets.

Aftonbladets bidrag var att sammanställa de enligt dem viktigaste nyheterna under fredagen. Här finner vi bilder på den svenska kocken i Mupparna; vi finner även teorin att Trump refererar till att ”köttbullarna tagit slut”, ”Robyn bad sin älskare göra slut med flickvännen”, ”Turister trodde de var i Schweiz” och ”Även grönsakerna är slut”. Trots allt, även om man inte har någon information eller adekvat analys att erbjuda sina läsare så kan man ju alltid fiska klick på annat sätt.

När Aftonbladets redaktion insåg att de inte begrep någonting av Donald Trumps ord valde de att tolka honom i bästa Rain Man-anda. Redaktören beordrade sin personal att gå genom alla händelser i Sverige under fredagen och presentera dem i enkel engelska. Klockan två mitt i natten blev man klara:

sb-ab-trump-sweden

Mediernas reaktioner på Trumps utspel är mycket intressanta och talande. Om det nu råder oklarhet kring vad Donald Trump syftade på borde det ju ligga i mediernas intresse att försöka ta reda på vad saken gäller. Trots allt, svenska journalister säger ju sig inte ha haft några problem med att förstå vad Mona Sahlin säger, fastän hennes meningsbyggnader kan uttrycka raka motsatsen till vad hon försöker få sagt. Detta är ett fenomen som till och med uppmärksammats på akademisk nivå i Sverige. Så varför försvinner förmågan att finna ett klargörande när Trump talar? Svar: för att viljan hos systemmedierna saknas.

I grund och botten torde uppgiften inte vara särskilt svår. De flesta journalister besöker dagligen och timvis alternativa nyhetssajter som Avpixlat, Fria Tider, Nyheter idag och för all del även de mer politiskt särstående sajterna som Nordfront. Och där finner man ledtrådarna till Trumps utspel.

Under fredagskvällen intervjuade Tucker Carlsson på Fox News dokumentärfilmaren Ami Horowitz som besökt Sverige ifjol; ämnet i samtalet var vågen av sexbrott till följd av den hejdlösa hypermigrationen till Sverige. Fria Tider publicerade ett reportage om denna intervju lördagen den 18/2 kl. 17.05 [länk]. Avpixlat.info var tre timmar före Fria Tider med samma ämne [länk]. Något mindre än ett dygn senare har Expressen vaknat upp och läst alternativmedierna och länkar till samma klipp på FoxNews.

Jag blir rent ut av kallsvettig när jag tänker på hur illa det skulle kunna ha varit ifall vi inte hade alternativa nyhetsmedier i Sverige. Systemmedierna har gjort ett fruktansvärt pinsamt jobb här. I synnerhet Aftonbladet. Denna helg satte tidningen sista spiken i kistan som seriös nyhetsförmedlare. Aftonbladet saknar helt och hållet relevans inom den svenska mediebranschen. De alternativa nyhetssajterna har slagit ner jätten, och allt vi hör från de en gång så mäktiga mediekoncernerna är ett pinsamt kvidande om att man behöver mer presstöd.

Patetiskt!

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Enligt uppgift skall Aftonbladet ha bortsett från ett och annat våldsdåd under fredagen som skulle kunna kopplas till invandrarvåld, etc, i sin engelskspråkiga artikel. Detta är en anklagelse som jag inte tycker låter osannolik.
D.S.

Publicerat i Medierna | 11 kommentarer

Polis daskar neger på stjärten och pöbelvänstern river 9:e och 10:e arrondissement i protest

Bästa läsare!

En av mina drömmar är att uppleva våren i Paris. Jag vet att folk har svårt att se mig som en romantiker, men efter att ha upplevt Paris i höstskrud tre-fyra gånger och känt mig överväldigad så har jag stora förväntningar på vad den staden gör för själen på våren.

Ja, under förutsättning att stan inte läggs helt i ruiner innan jag har vägarna förbi tills nästa gång.

I mediebruset hör vi att tusentals fransmän gått man ur huse för att protestera mot polisens våldtäkt på en färgad ung man, en gärning som skedde med hjälp av en batong.

Min första reaktion var att det hela måste ha varit lite tanklöst. Kunde polismännen ha plockat in mannen in i en polispiket, månntro i ett av dessa korrugerade rullande skjul som karaktäriserar Paris stadsmiljö i alla filmer, märkt med beteckningen ”Police” för att markera var det pågått en betäckning…? Och att allt avslöjades av att en förbipasserande tittade in genom de immiga bilfönstren?

sb-paris-police

Eller kunde det hela skett i häktet, och någon hånflabbande konstapel filmat sin kollega trycka upp batongen i röven på fången, och sedan varit oförsiktig och visat upp klippet för alla kollegor, inklusive agenten Petra som visserligen fajtas mot den japanska maffian utan underkläder, men som inte drar sig för att sätta dit en dålig kollega? (Lägg en ”happy smiley” i kommentarsfältet ifall du hajar den här referensen; jag räknar inte med att många gör det…)

Sedan började jag tänka till. Batongen är en del av polismannens personliga skyddsutrustning. Den kommer att hänga vid sidan av höften, ner över byxorna. Även om det går många underliga rykten om fransmäns sinne för hygien så har jag svårt att föreställa mig att en rasistisk konstapel trycker upp sin ”matraque” i kloaken på en neger och sedan hänger tillbaka den i hölstret, med en hinna av avföring som sprider sin pikanta doft i rummet/polisbilen. Nej, någonting stämde inte här.

Inte blev det bättre när jag hastigt scrollade förbi regimens mediekanaler och läste det kortfattade meddelandet från den franska polisen om att ”våldtäkten var en ‘olycka’ och att fångens byxor ‘åkt ner av sig själva'”. Intonationen i texten är inte ens min egen, utan var formulerad i redaktionell sarkasm. Med denna formulering låter det ju oomkullrunkeligt som ett faktiskt sexövergrepp utfört av polisen. Jag menar, vi har hört liknande historier förr:

Under alla omständigheter så tycks romantikens huvudstad vara offer för folkets vrede efter det inträffade. I protest mot att en poliskvartett skall ha använt sitt slagvapen till att sodomera en ung man av etnisk afrikansk härkomst i förorten Aulnay-sur-Bois (ett otäckt ställe, jag har varit där) så har man nu i några veckors tid ägnat sig åt att slå sönder fönster på butiker inom 9:e och 10:e distriktet vid Gare du Nord och Barbés och skandera ”Justice pour Theo” och elda upp bilar lite här och var i Paris.

Theo själv ligger på sjukhus efter övergreppet, och har fått besök av självaste presidenten Francois Hollande, vilket vi kan se i ett klipp från YouTube-kanalen Fusion som ”hjälper ungdomar att penetrera genom retorik, splittrande agitation och samtalet om frågorna som påverkar vardagslivet för denna generation”. [länk]

sb-paris-theo-analized

Själv kan jag inte säga vad som är objektiv sanning i fallet. Jag är bara smått skeptisk till att allt skett på det viset som våra välmenande medier gestaltat det.

Fakta är – såvitt jag vet – att en polisman utreds för ”våldtäkt” och att hans kollegor stängts av under utredning. Vare sig de är skyldiga till anklagelserna eller ej så kan nog inte polismyndigheten göra någonting annat. Åklagarämbetet säger dock att det filmmaterial som finns, samt ögonvittnesuppgifter, inte talar direkt för att Theo skulle ha blivit penetrerad av en batong, utan istället ha blivit slagen tvärs över ändalykten och att hans byxor hasat ner när han rört på sig. Detta låter inte orimligt. Jag har svårt att föreställa mig att polisen står och trycker en batong in i anus för att ”nästan döda honom” som det beskrivs.

Ni får döma själva. Här är ett filmklipp över händelsen:

Sedan kan man diskutera logiken i att sätta eld på enskilda människors egendom för att man är arg på polisen. Jag förstår det inte, men så är jag inte heller vänsterorienterad.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff, Medierna, Politik, Stadsliv, Udda sex | 8 kommentarer

Wikipedia om anarkism – är informationen pålitlig?

(A)

Bästa läsare!

Efter att för flera år sedan ha läst första delen av Pjotr KropotkinsEn anarkists levnadsminnen” för att förstå hur min fiende (kommunisten) tänker så slogs jag över hur modernt liberalt denne prins resonerade – egentligen. Tyvärr hade jag blott del i min ägo, så hans eventuella våldsamma anarkism kanske presenteras i del två som jag inte läst. (As a matter of fact tog han snabbt avstånd från marxismen och betraktade Bolsjevikernas revolution som att man ersatte ett totalitärt system med ett annat.)

I vilket fall som helst har begreppet anarkism dykt upp titt som tätt i samband med att jag på allvar började sätta mig in i det libertarianska tankegodset. För en person som undertecknad vilken inte programmerats i universitetet med ”rätt perspektiv” så har det blivit en hel del självstudier och en massa inre monologer. Jag kom sålunda att land ai en insikt om att där en värld som utgår från principer som är långtgående konsekventa ifråga om äganderätt och kroppslig autonomi, också är en värld som är anarko-kapitalistisk. Det är sålunda en värld där staten blivit överflödig.

Så lägger någon upp ett klipp från statskontrollerade propagandaorganet SVT med ett direktsänt inslag från en demonstration mot ett möte för Sverigedemokraterna någonstans i Norrland.

sb-sd-demo-umea

En av kommentarerna till klippet lyder:

Huruvida han och andra kulturmarxister och anarkister tycker att de själva agerade för ”gemenskap och inkluderande” genom den här antidemokratiska aktionen är skrivet i stjärnorna.

Är ordet ”anarkister” verkligen korrekt? Människor som står och skriker, slåss och bråkar för att förhindra andra människor från att mötas i fred… är det verkligen anarkism?

Jag sökte på den allmänt lättillgängliga källan till kunskap, objektivitetens portal mot bättre vetande, så att säga. Svenska Wikipedia skriver i den allmänna översikten:

Anarkism, vanligen ifrån av grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), ”an archos”, ”utan härskare/herrar”), är en politisk inriktning med syfte att skapa ett samhälle fritt från stat, kapitalism och alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer.[

Ett samhälle fritt från kapitalism? Är det verkligen innebörden av anarkism? Jag måste dubbelkolla. Hur beskriver engelska Wikipedia begreppet anarkism i sin översikt?

Anarchism is a political philosophy that advocates self-governed societies based on voluntary institutions. These are often described as stateless societies, although several authors have defined them more specifically as institutions based on non-hierarchical free associations.

Det intressanta är att svenska Wikipedias hänvisade källa är en faktaruta i en LRF-tidskrift, medan den dito engelska refererar till bl.a. facklitterur om filosofi…

Ett kapitalistiskt samhällssystem bygger på privat äganderätt och möjlighet till konkurens. Konkurrens anses som en drivkraft för utveckling, och även om Kropotkin enligt uppgift inte var emot konkurrens så tycks hans tes ha varit att frihet från förtryck likaledes var grunden för kreativitet mer än konkurens. Det är faktiskt inte förvånande att många anser att kombinationen av fri marknad och frihet från förtryck är det allra mest optimala förhållandet. Detta förutsätter dock respekt för äganderätten och frihet att utbyta varor och tjänster mot betalning, d.v.s. kapitalism.

Så vad kommer aversionen mot kapitalism in i sammanhanget när man beskriver anarkismen ur ett svenskt perspektiv?

Jag har inget konkret svar på den frågan. Jag undrar om det som vanligt är socialismens väsen att infektera den ena politiska yttringen efter den andra, såsom socialisterna gjort genom att indoktrinera kvinnosaksfrågan under tidigt 1900-tal för att omvandla den till dagens radikalfeminism, och som man gjort med miljörörelsen, är förklaringen.

Det är den ständiga marxistiska drömmen om proletariatets välde, där medelklass och överklass skall reduceras ner till samma nivå som underklassen (vilket går tvärt emot kapitalismens natur som tjänar på att underklassen kan komma upp i medelklassens standard). Därför måste socialismen infektera allt som är tänkt av mänskligheten, resonerar de som praktiserar denna destruktiva ideologi.

Nu antar jag att det är ett sisyfusjobb att försöka ”rentvå” anarkismen från den smuts som terrororganisationer som t.ex. AFA och syndikalisterna besudlat begreppet med, där de ”kämpar” i samma anda som de s.k. ”anarkistiska” gärningsmännen som mördade en fransk president och det österrikiska kejsarparet på sin tid.

Men det skulle passa bättre att beskriva de politiska huliganerna som just huliganer istället för anarkister, emedan de som sådana försöker vara någon annans herrar, vilket går stick i stäv med vad anarkism ursprungligen handlade om. Inte minst därför att dessa dåd utförts av gärningsmän med socialistiska ideal. Och socialisternas hängivenhet inför staten är synnerligen signifikant när de själva gripit makten, vare sig det är i en blandekonomi som Sverige eller en socialistisk diktatur som t.ex. Sovjetunionen eller Kina.

Man kommer inte ifrån att ämnet är fullt av paradoxer när man försöker penetrera sig in i djupet. Jag undrar om dessa huliganer som kallar sig själva för ”anarkister” ens försökt att studera filosofin bakom den politiska idén om att ingen individ skall vara underställd tvång från en annan härskare; de kan omöjligt ha gjort det, i annat fall skulle de inse att de själva är en auktoritär struktur som försöker förhindra bl.a. sverigedemokrater från att mötas. Eller också är de bara en bunt hycklare.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 10 kommentarer

Varför går det hackigt för Moderaterna? Fråga pressen!

Bästa läsare!

Systemmedierna uppmärksammar moderaternas kräftgång i opinionsmätningarna, och de skräder inte med orden. ” – Detta är straffet för att ni vill fälla den rödgröna regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna! Där gick 2% bort i ett nafs!

Intressant nog tappade (S) mer än (M) i en av de opinionsmätningar som de politiska aktivisterna (av dem själva benämnda ”journalister”) inom pressen refererade till. Men om den saken ville man inte från mediernas håll spekulera vad det berodde på.

En annan sak som är intressant att notera är att centerpartiets ordförande befinner sig på en andra smekmånad med den svenska pressen. För något år sedan var man inte nådiga och valde att kritisera henne  för saker som hon sagt och saker man ansåg att hon borde ha sagt. Rubrikerna är sedan en tid tillbaka betydligt vänligare:

Aftonbladet: ”Väljarna: Annie Lööf borde leda alliansen”
Expressen: ”Annie Lööf vill skärpa opinionsrollen”
DN: ”Annie Lööf ny etta på förtroendelista”
Expressen: ”Hon är ju inte så tokig den där Annie Lööf”
Expressen: ”Lööfs motoffensiv mot Löfvéns Sverigeturné”
GP: ”Lööf: Så skapar vi tusentals nya jobb till nyanlända”
SvD: ”Många är imponerade av Lööfs trygga ledarskap”
DN: ”Centerpartiet blickar mot en ny storhetstid”

Det är ganska uppenbart att det handlar om en strategi att förminska (M) som dels med lätthet – än så länge – skulle få stöd av (SD) vid en regeringsbildning, och dels också skulle kunna bilda en betydligt starkare regering än den nuvarande grönröda. Detta vill ju naturligtvis inte den svenska journalistkåren veta av.

För ett år sedan fanns det en annan flora av rubriker och artiklar om Annie Lööf. SvD: ”Ex-ministrar KU-anmäls” (Annie Lööf var den ena); SvD ”Annie Lööfs miljöpolitik en fasad”; Expressen: ”Herr Batra, Lööf och Busch Thor gör allt för att hålla sig borta”; Expressen: ”Vill Lööf införa dansk flyktingpolitik?”. Och så vidare.

Det enda jag kan se ifrån Centern komma upp på min radar är att man nu funnit sin roll som oppositionsparti och levererar det ena löftet efter det andra utan att egentligen reflektera över att man för inte så himla länge sedan hade regeringsmakten och gav skattebetalarna tyskt brunkol, massinvandring och en landsbygdspolitik utformad på ett café vid Stureplan.

Men väljarna har minne som guldfiskar, och politik handlar mer om dramaturgi än om ideologi.  Vi vet att den stora skillnaden mellan det blåa laget och det röda laget är att det senare höjer skatterna. Men båda står för nanny-stat, massövervakning, urholkning av rättsprinciperna, massinvandring, multikultur, ideologiska experiment med utbildningsväsendet,  och annat jävelskap som blott genuina libertarianer är benägna att ta itu med.

Jag antar att det är skoj att vara redaktör och journalist, och grupp-tänka om vem som skall få förtroendet att agera som råttfångaren i Hameln och leda väljarna ner i plurret. Exemplen på rubrikerna här ovan exponerar med all önskvärd tydlighet att svensk press ägnar sig mer åt opinionsmanagement hellre än nyhetsrapportering.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna | 15 kommentarer

Varför hotar de s.k. ensamkommande flyktingbarnen med kollektivt självmord?

Bästa läsare!

Statens Television och Statens Radio uppmärksammar att många ”ensamkommande flyktingbarn” mår så pass psykiskt illa att de hotar med att begå självmord, och att de talar om att ingå självmordspakter med andra via Internet. Enligt Barnombudsmannen hotar de med ”kollektivt självmord”. [Länk SVT]

Bakom detta finns kampanjgruppen ”Vi som inte står ut men slutar aldrig kämpa”. Frågan är vilka man menar med ”vi”; det kan knappast vara de självmordsbenägna s.k. flyktingbarnen, eftersom de ju hotar just med att sluta kämpa. Istället finner vi sannolikt de sedvanliga politiska aktivisterna. I deras presentation skriver de följande:

”#vistårinteut” vill visa politiker och civilsamhälle hur de nya asyllagarna och osäkra återvändandeavtal, bland annat med Afghanistan, påverkar de ensamkommande asylsökande ungdomar som bor i Sverige. På boenden, inom socialtjänsten, som gode män, psykologer, pedagoger, kuratorer, i familjehem, i föreningar, som volontärer och inom vården ser vi hur de nya asyllagarna drabbar dem. Vi ser och vi står inte ut.

Det som just nu sker i Sverige är inte värdigt en demokrati och en välfärdsstat. Det bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter. Vi säger: backa, gör om, gör rätt.

[Länk Facebook]

Med andra ord, det handlar här om folk med ekonomiska och politiska intressen som oroar sig över att de ”nya asyllagarna” innebär att de som saknar asylskäl inte skall få stanna kvar i Sverige och nyttja välfärdsstatens förmåner, utan istället skall skickas tillbaka till hemlandet.

Enligt SVT kommer uppgifterna om planer på kollektiva självmord just från ovan nämnda nätverk. Barnombudsmannen har därför haft ett krismöte:

– Skälet till mötet är uppgifterna från nätverket ”Vi står inte ut” om att det finns slutna grupper på sociala medier där unga människor planerar att begå kollektivt självmord. Vi tar detta på stort allvar eftersom vi under ett par års tid träffat över 600 ensamkommande barn, och vi har sett att de uttrycker självskadebeteende och självmordstankar, säger Hans Reuterskiöld på BO.

I denna Facebookgrupp beskrivs hur de s.k. ensamkommande flyktingbarnen far illa. Bl.a uppmärksammar man att ”ensamkommande flyktingar som tills nyligen kategoriseras som barn placeras helt plötsligt i boenden tillsammans med andra vuxna” (ett öde som f.ö. drabbade min dotter när hon föddes och kom hem från BB, men det gick bra den gången…). Det finns ingen reflektion om att dessa s.k. ”flyktingbarn” i både juridisk och fysisk mening inte längre kan kallas för barn.

Man beskriver också att de ensamkommande s.k. flyktingbarnen utsätts för hjärtskärande behandling. Sedan dessa numera bara skall få tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta, och att familjeåterförening i Sverige endast skall ske efter särskild prövning (familjeåterförening för ett flyktingbarn som rest över halva planeten p.g.a. denne inte har någon familj kvar i livet enligt asylansökan… det här går inte ihop) så har de s.k.  flyktingbarnen i allt högre grad uppvisat sämre fysisk och psykisk hälsa. [Länk SvD]

Enligt nätverket #visominte står ut beror detta ”Sverige utvisar idag ensamkommande barn och ungdomar till länder där inget liv är möjligt. Det är inte ens säkert att barnen överlever – så farligt är det i en del länder.”

Detta kan naturligtvis te sig hopplöst ut. Men man skall också betänka det faktum att det krävs en hel del ekonomiska resurser för ett enda av dessa s.k. barn att ta sig hela vägen från t.ex. Afghanistan till Sverige.

I vissa fall uppger dessa barn att de varit så övergivna och desperata att de hängt under golvet på lastbilssläp tvärs över två kontinenter, men rent generellt rör det sig om gruppresor för äldre tonåringar. Motivet har varit att sända ankarbarn till Sverige. Det faktum att andra länder har en mer restriktiv attityd i omhändertagandet, och att de s.k. ensamkommande i högre grad väljer Sverige som destination av den anledningen talar sitt uppenbara språk om deras motiv att söka asyl här.

Men när nu ämnet ändå kommit upp på tal genom Barnombudsmannens försorg kan det vara på sin plats att penetrera frågan djupare.

Om nu dessa s.k. flyktingbarn antingen inte är barn, eller att de saknar asylskäl i Sverige, men ändå riskerar att hamna i en miserabel situation vid återkomsten till sitt hemland, så kan det kanske vara på sin plats att fokusera sig på det problemet istället för att sikta på ett ytterligare överutnyttjande av det svenska välfärdssystemet.

Den faktor som jag identifierat – men som SVT och Barnombudsmannen förtiger – är att ett hemvändande ankarbarn är en förlustaffär för släkten som investerat i att sända en yngre familjemedlem/släkting till Sverige för att få en ingång till vårt skattefinansierade välfärdssystem. Denna investering är kostsam såvida inte man har turen att träffa på en SVT-anställd politisk aktivist som bekostar smugglingen med hjälp av TV-licensmedel.

En anekdotisk uppgift i Aftonbladet gör gällande att en ”paketresa” från Afghanistan till Sverige kostar upp mot 180’000 kronor (lustigt nog kan en utvisning i omvänd riktning kosta lika mycket också). Detta är en gigantisk förmögenhet för en människa eller en hel familj i Afghanistan, och det är ju ganska naturligt ur deras perspektiv att lägga skulden på ankarbarnet för att denne misslyckats skapa räntabilitet på investeringen. Men detta är ju inget som varken svenska staten eller skattebetalarna kan klandras över.

De som skall klandras är snarare de svenska politikerna. De borde för länge sen ha insett det orimliga i att en ”föräldralös” 16-åring i Afghanistan har de ekonomiska resurserna att ensam och medellös ta sig till Sverige. Politiker och ansvariga myndigheter borde – i skenet av att ankarbarnens mål för resan är att erhålla understöd på bekostnad av svenska skattebetalare – och därför hanterat varje ansökan som ett misstänkt fall av bedrägeri.

Att omedelbart förse ankarbarnen med ipad, nallebjörn och fickpengar för krogbesök samt gratis märkesskor i storlek 46 och boende med 24-timmarsservice har visat sig vara en dålig strategi, inte minst i de fåtal fall där bluffen synas och ”barnen” visar sitt missnöje genom att börja slåss som en vuxen jihadist…

Fördelen för de hemvändande afganska ”ensamkommande barnen” är att de vid hemkomsten hunnit bli alltför gamla för att duga som dansare åt de gamla gubbarna; det är säkert inte lika roligt att sodomera en 25-åring som en 12-åring, i synnerhet inte som gossarna får helskägg vid 15 års ålder (såvida inte det är bara här i Sverige som afghansk skäggväxt börjar tidigt). Tråkigt nog för dem är detta kanske det enda positiva med att bli hemskickad till Afghanistan, men återigen så är detta inget som den svenska staten skall klä skott för.

Bevisligen skulle alla de pengar som Sverige spenderat på lycksökande bedragare inom asylindustrin (bedragare inom mottagarleden såsom i givar- och utförandeleden) ha kunnat göra tillvaron betydligt trevligare för barnen i Afghanistan plus flera andra länder. Dessutom kan man fråga sig hur hotad försörjningen var för en familj som hade råd med att anlita en smugglare för 180’000 kronor…? Även med det perspektivet att resan betalades med lånade pengar är objektionen giltig.

Slutsatsen kan inte bli annan än att de som verkligen behöver hjälp i Afghanistan är där och inte här.

Med andra ord, dessa hot om kollektiva självmord är en angelägenhet som bör omhändertas av individernas släktingar och deras hemländer. Vi har gett dem ett tillfälligt skydd, och efter noggrann prövning har det i många fall konstaterats att skyddsbehov inte längre föreligger.

Fattigdom bekämpas inte med välfärd. Fattigdom bekämpas med frihet och välstånd. Att vinna välfärd genom bedrägeri är en falsk lön, och förtjänar ingen empati.

Vidare så skulle det vara intressant att få se ifall dessa uppmaningar till självmord är ett exempel på ”passiv jihadism” för att påverka den svenska flyktingpolitiken så att portarna öppnas på vid gavel igen och bidragskranen vrids upp för fullt?

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 42 kommentarer

Giv grekerna olympiaden – för all evig framtid den olympiska elden brinna blott i Grekland!

sb-rio-ruin-1

Bästa läsare!

Det är dags att säga ifrån. Detta vansinniga resursslöseri måste upphöra. Jag talar om de olympiska spelen. Det handlar inte enbart om den masshysteri detta evenemang medför, utan också om den ekonomiska aspekten. För att kunna genomföra spelen tvingas stater och städer gå in med ekonomiska garantier, och det mesta talar för att dessa blir utlösta med tanke på att budget överdragen kan gå upp mot 280%!

Sommarolympiaden i Rio de Janeiro kostade de brasilianska skattebetalarna motsvarande 11,6 miljarder dollar, vilket de hade att punga ut under ekonomisk depression samtidigt som det avslöjats att maktetablissemanget tvättat mångmiljardbelopp via statliga bolag.

Det har sagts att olympiaden är ett fredsprojekt som skall förbrödra idrottsutövare från hela världen. Intressant nog används olympiaderna som politiska slagträn; först och främst överdådighet i presentation där invigningsceremonin är värdlandets propagandademonstration, men också i det perspektivet att man ägnar sig åt politik mellan deltagarländerna. Fast politik drabbar oss i alla sammanhang, så det är väl naturligt att samma konsekvenser uppstår även i spelen.

När jag läser bildreportaget om OS-Rio sex månader efter spelen på sajten BoredPanda.com så känner jag min opposition mot de olympiska spelens ordning växa igen. Bilderna är så talande. För 11,6 miljarder dollar har det brasilianska folket fått ruiner!

sb-rio-ruin-2

Och detta upprepar sig vart fjärde år (vartannat år om vi inkluderar vinterolympiaderna). Processen inleds med att ledamöterna i den olympiska kommittén skall mutas för att förlägga spelen till en viss stad. Detta i enlighet med politikers önskemål eftersom de vet att arrangemangsansvaret innebär att man kan plundra skattebetalarna samtidigt som man som lokalpolitiker kan ta emot mutor från byggföretagen som sedermera kommer gå över sina offerter.

Det finns en lösning på detta problem. Flytta tillbaka de olympiska spelen till Grekland.

De gamla grekerna kunde det. Man smorde in sig med liniment och brottades nakna, långt innan marxister började vifta med regnbågsflaggor. Det fanns vissa exluderande regler, som t.ex. att endast fria grekiska män fick deltaga. Men det fanns andra saker som var mer klokt uttänkta, och det var den olympiska vapenvilan som garanterade deltagarna att kunna färdas säkert till och från tävlingarna. Tävlingarna var okomplicerade; förutom brottning så sprang man eller hoppade.

Tävlingarna hölls i anläggningen Palaestra Olympica, en 66 x 66 m stor plan på vilken de tävlande utövade sin fredliga kamp. Än idag står stenpelarna upprätt efter mer än tvåtusen år, och området är en turistattraktion. Denna palaestra är givetvis inte längre i bruk, men det är notabelt att denna anläggning lever längre än vad någon av Olympiadkonstruktionerna i Rio de Janeiro kommer göra. Borde man inte dra lärdom av detta?

Nu föreslår jag inte att man skall återinviga Palaestra Olympica, men det vore en god idé att bygga en ny olympisk skådeplats i Grekland, gärna med sten och trä. Denna anläggning skall vara dedikerad till olympiska spel, och de deltagande länderna må icke befinna sig i krig någonstans under spelens utförande. Det deltagarland som någonstans befinner sig i strid må förlora sin rätt att deltaga.

Grekiska män och kvinnor må ansvara för spelen. Spelen skall finansieras till självkostnadspris, och deltagarna betalar ur egen ficka. Vissa moderna inslag kan accepteras, som t.ex. montage av CCTV som kan sända lekarna online. Tydligen är nästan halva mänskligheten beroende av att få titta på när andra blir svettiga. Jag har inte förstått tjusningen, men jag är inte den som dömer.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Publicerat i Historia | 13 kommentarer

Jodå, det politiska fängslandet av konstnären Dan Parks borde ha varit förstasidestoff i Sverige, stjärtinspektör Britz!

Bästa läsare!

Jag har lyssnat på Granskning Sveriges dokumentär om det politiska klimatet i svenska systemmedier, och med ett specifikt fokus på Sveriges Television. [LÄNK]

Vi kan se att det nu pågår ett veritabelt ordkrig mellan dessa och de alternativa medierna, men också ett krig mot medborgarna som vi kunnat se i form av Expressens smaklösa uthängning av docent Jim Olsson för åsikter som han inte uttryckt.

Och även om Jim Olsson är starkt kritisk mot invandringspolitiken – och även om han uttrycker sig hätskt mot konsekvenserna av densamma – så har Expressen passerat en pressetisk gräns som måste få konsekvenser. I synnerhet idag med den ovanligt smaklösa löpsedeln som är ett angrepp mot en helt vanlig medborgare.

Som en följd av detta finns det ingen anledning att visa personliga hänsyn till de journalister som medverkar till att bedriva mediernas politiskt fostrande agenda.

Därmed gör Granskning Sverige och andra aktivister helt rätt som exponerar enskilda journalisters bristande kompetens. Medierna är en maktfaktor i det svenska samhället, och inte en skyddad verkstad för personer som inte lyckats bli akademiker, även om det kan tyckas vara så. Sålunda måste medieaktörerna granskas, från ägarförhållanden och deras intressen, ner till den enskilda journalistens nivå och dennes intressesfär och politiska ställningstagande i de olika frågorna.

Det handlar inte enbart om journalisternas och redaktionernas agenda. Det handlar också om deras kompetens och kunskapsnivå.

Jag har själv genom flera mediekritiska bloggposter kommit fram till att många journalister inte bryr sig om fakta. Deras arbete är att leverera en text som den ansvarige utgivaren godkänner och gillar, och denna leverans skall ske i en viss kvantitet. Dessa ”journalister” har sålunda samma förhållande till nyhetsförmedling, som en 20-årig hamburgerflippare på McDonalds har till fransk gastronomi.

Frågan om kvalitet är i deras värld sekunda. Det finns förvisso elementära krav på att artiklarna skall vara korrekt stavade och att meningsuppbyggnaden skall vara läsbar för en 12-åring. Men när det gäller substans finns inga krav på fördjupning, utan här står det fritt för journalisten att själv dosera vilket perspektiv som skall dominera.

Ett typexempel på detta kan vara en artikel i lokalpressen där artikelförfattaren beskriver hur företrädare från ett socialistiskt parti ”vill satsa på barn och ungdom” med miljonbelopp, och ger plats för beskrivningar om hur bra och förhoppningsfulla alla är. Och så flikar man in ett ”företrädare för Moderaterna är kritiska till att använda skattemedel”. Man har låtit alla parter – för och emot – komma till tals, men det råder ingen tvekan om att journalisten väljer att ställa den ena sidan i bättre dager, och struntat i att moderaterna kanske har en annan lösning. Detta är falsk objektivitet. Samma upplägg återfinner vi i riksmedierna.

Sedan har vi frågan om journalistens kunskapsnivå. I vissa fall kanske denna inte skriver mer än vad som läggs i hans eller hennes händer, och vederbörande vet inte om att det finns fler dimensioner att fördjupa sig till. Här spelade de öppna kommentarsfälten en mycket viktig roll. Jag väljer att ha mina kommentarsfält helt öppna därför att detta är det effektivaste sättet att korrigera de fel som jag själv – helt omedvetet – levererar. Systemmedierna valde istället att stänga kommentarsfälten eftersom läsarna exponerade stora brister.

I Granskning Sveriges dokumentär belyser man ett samtal mellan journalisten Sarah Britz och medborgarjournalisten ”Arg Norrlänning” [originalinlägg] där denne påpekar att man visst fängslar oliktänkande, i form av tillslagen och fängelsedomarna mot konstnären Dan Park. Sarah Britz tror inte på norrlänningens påståenden: ” – Det finns ingen i Sverige som fängslas för att man är konstnär eller tycker olika saker” och fortsätter med att ” – Om en svensk konstnär skulle ha fängslats för att han gjort tavlor så skulle detta vara en nationell nyhet, det skulle vara en nyhet i hela världen. Det är ju ett hot mot yttrandefriheten”. Däremot är ”hets mot folkgrupp” ett verktyg hon gillar för att stoppa yttringar hon inte tycker om.

Nu kan man i och för sig till Sarah Britz försvar anföra att vi alla ser vad vi vill se. Där vi vänner av yttrandefriheten ser myndigheternas och systemmediernas jakt på en enskild konstnär som Dan Park, eller en medborgare som Jim Olsson som inte vill att vårt samhälle skall demoleras genom massinvandring, så kanske en journalist prioriterar andra samhällsproblem som ligger dem nära hjärtat.

sb-sarah-britz-stjart

Sarah Blitz har tydligen tagit illa upp för att hennes okunnighet uppmärksammats offentligt, och det är ungefär samma historia som jag drog upp med journalisten Anders Bolling [Mitt brev] [Anders svar] där de intar den försmåddes försvarsställning istället för att göra det de annars själva som yrkesgrupp kräver av sina offer, nämligen att ”pudla” (eller avgå).

Det är väldigt viktigt att lyssna på Uppdrag Granskning dokumentär. Här granskas granskarna.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna | 13 kommentarer

Veronica Palms porrhat en ideologisk återställare

[Varning! Om du inte scrollar ner missar du en sexbild!]

Bästa läsare!

Jag vet inte hur Veronica Palm tar det att Donald Trump uppges vilja se över möjligheterna att förbjuda porr, men det är en pikant omständighet att det förhåller sig på detta viset.

Varför sossekvinnor är rabiata porrmotståndare har jag väldigt svårt att förstå eftersom de i nästa andetag applåderar bokstavssexuella människor och deras eskapadiska tilltag på allmän plats (Vad tycker f.ö. RFSL om ett totalt porrförbud i Sverige?) när de inte är upptagna med att visa sympati för religioner och kulturer som systematiskt förtrycker kvinnors rättigheter på alla tänkbara sätt, där slöjtvång, könsstympning, förbud mot bilkörning, där det kvinnliga våldtäktsoffret bestraffas för otrohet, etc, bara är några av de mest uppmärksammade exemplen.

” – Porr är förnedrande för kvinnor” utropar Veronica Palm och hennes feministiska systrar, av vilka vissa låter sig luras av 4chan-skribenter att lägga upp selfies med nerkissade byxor i sympati med våldtäktsoffer.

Jag har ett väldigt enkelt förhållande till pornografi; om jag inte gillar det så låter jag bli. Det är med porr som med bilar och konst; de flesta bilmärken är ointressanta för mig, men jag skulle inte tänka mig att förbjuda folk från att köpa dessa. Och vad beträffar konst så är väl precis detta det lämpligaste exemplet att illustrera hur olika människors smak kan vara. Tur för Picasso, annars hade han dött av svält.

Om man skall förbjuda saker på den grunden att de är förnedrande så har man som lagstiftare tagit på sig ett mycket stort ansvar. Om detta är motivet till att förbjuda pornografi så måste man fråga sig varför man inte vill förbjuda andra saker som kan betecknas som förnedrande. Varför skall kvinnor – och en del män – tvingas torka bajs på vuxna människor mot betalning? Bajs är symbolen för förnedring, det vet vi inte minst genom den självutnämnde nationalekonomen Per Henrik Schyffert-Nilsson som uttryckte sitt ultimata förakt mot en annan person genom att referera till en idé om att onanera och släppa fekalier i den andra personens moder.

Plocka upp skräp efter andra människor som inte bryr sig om att hålla rent är också förnedrande, om än väldigt nödvändigt, precis som att hjälpa åldringar att sköta hygienen. Besynnerligt nog finns det de som gör detta med yrkesstolthet. Detsamma är också sanning för sexindustrin, och både gamlingar och onanister är ett tacksamt klientel på var sitt sätt.

Någonting som jag anser är förnedrande är att att läsa gratistidningen Metro. Förnedringen består i att Metro tilltalar mig och andra läsare som om vi vore idioter som inte kan tänka själva, och som saknar bildning. Trots det vill jag inte sträcka mig till att föreslå andra åtgärder än att be folk att precis som jag låta bli att läsa den.

När vi talar om medier och förnedring måste vi ju nämna skittidningen Expressen som försöker förnedra människor som är kritiska till förd invandringspolitik och annan kulturmarxism. Alla systemmedier är av detta format, men Expressen förtjänar en extrainsatt köpbojkott med anledning av tidningens agerande gentemot docent Jim Olsson.

Expressen brukar f.ö. emellanåt ha tips på hur man piffar upp sexlivet. Samma sak med Aftonbladet. Sextips och bantning är paradgrenar hos dessa journalistiskt banbrytande kvalitetspublikationer. Så varför förbjuda filmer och tidningar som visar kvalificerat uppiffat sexliv, om nu någon till äventyrs vill prova det som skådespelarna eller modellerna gör i p-våfflan?

Förbluffande nog är det många som gör det. Piffar upp sexlivet. Det sägs att varannan mobiltelefon i vårt kungarike har förevigat sin ägares manslem eller bröst/vulva. Mobiltelefon med kameran har gjort mer för den sexuella frigörelsen än någon tidigare politisk reform. Hurra för den fria marknaden; den ger folket vad de vill ha.

Redan för 15 år sedan upptäckte porrproducenter att det publiken ville se var vanliga människor som hade sex. Man anpassade sig, och började till en början att spela in  sexstjärnors sexakter med hjälp av billigare kameror och taffligare bildteknik i hopp om att lura publiken, men det visade sig snart att det var inte detta folk ville ha. Och när så det blev möjligt att spela in själv och lägga upp på Internet så fick många p-skådisar börja dryga ut filmhonoraret med att strippa eller ställa sig mer direkt till sin publiks förfogande (numera web-cams).

Sedan till pornografins innehåll. Välsignelsen med den utbredda amatörporren är att vi slipper dessa tramsiga dialoger och patetiska försök till handling (det som kanske klarat sig bäst är väl de danska gladporrfilmerna som mixar sex med slapstick, men detta är en genre jag inte kan analysera eftersom filmkritik inte är min starka sida).

Det är istället charmfullt fumlande eller skakiga bilder med ”det sevärda” oskickligt dolt i dunklet p.g.a. motljus från sovrumsfönstret hemma hos Andersson, Pettersson och Lundström, etc etc. Och det är miljoner med selfies, där majoriteten är tagna mot badrumsspegeln. Seriöst, vet folk inte varför det finns en tidsinställd utlösare?!! Det är för att man skall slippa sikta mot spegeln när man fotograferar de fysiska attribut man vill marknadsföra för sin partner eller beundrarskaran!!!

Det finns naturligtvis s.k. hårdporr, även bland amatörer. Det finns lika naturligt också människor som vill titta, och som också vill utöva.

Jag har visserligen under mina första 40 levnadsår blivit itutad att ingen kvinna vill vara med om gruppsex (låt vara att ämnet kanske inte kom på tal de allra första 15 åren, men ni förstår vad jag vill ha sagt ändå). Än mindre att de vill ha evenemanget dokumenterat på bild. Och alltsammans utan att gå på knark eller vara berusad.

Jag hade fel, och så även de som lärt mig den politiskt korrekta monogamin ur kvinnans perspektiv. Det som inte finns är vanligare än man tror, och det sker med entusiasm. Minst tre kvinnor – varav två får betraktas som fullständigt normala – har ”bett om förstärkning” och erbjudit mig att se med egna ögon att de gör detta utan att ha en pistol riktad mot tinningen. Min reaktion var att känna mig oerhört smickrad, naturligtvis…

Så när det gäller sexualitet kan allting vara möjligt för en del, men det kan också vara fullständigt omöjligt för andra. Man kan inte gå till tvång åt någotdera hållen.

Däremot kommer ett förbud att ha enormt negativa konsekvenser. Det är ett angrepp mot dem som frivilligt agerar i erotisk produktion; det är ett övergrepp mot konsumenterna; det är inskränkning i yttrandefriheten som inte hör hemma i ett modernt och liberalt (fritt) samhälle. Och det är också ett ingrepp i kulturen, även om det är en kultur som har en förhållandevis undanskymd position p.g.a. dess tabubelagda karaktär.

Avslutningsvis vill jag göra en reflektion som är mer av ett ifrågasättande. Jag vet från min ungdomstid att vi studenter nickade instämmande till att porr var fult och dumt. Men handen på bulan… jag menar, hjärtat… så grät vi nog inombords inför tanken att löpsedlarna till FibAktuellt, Lektyr, Cats, etc, skulle försvinna från tobaksbutikernas skyltfönster. Detta falska porrmotstånd under lektionstid hade ingen förankring i våra verkliga lustar.

sb-veronica-palm-porr

Denna omständighet får mig att fundera på vad som sker i Veronica Palms hjärna, under allt prat om kamp mot porrens förnedrande egenskaper? Det är som med ett annat exempel jag nämnde ifjol där en av mina skolkamrater skrek ”bögjävel” åt alla på skolgården som inte var större och starkare än honom; han är alltjämt ogift och badar bastu med en annan manlig f.d. skolkompis varje lördagskväll, densamma som frågade varför han hade erektion när de kissade tillsammans i skoltoaletten. Pratar hon kanske i strid mot sin egen övertygelse? Det är vanligt att sossepampar säger att man skall göra si, men själv gör de .

Kanske finns det hos Veronica Palm en längtan efter att vara i centrum för ett bukkakeparty med 30 omskurna arabiska virila unga män som uppvaktar sin gudomliga MILF i ”1000 och en natt”-miljö? Eller vara en hårdför härskarinna i en brutal femdom-akt där mannen får känna på matriarkal övermakt?

Med tanke på de pikanta sexskandaler som vissa moraliskt uppsatta politiker gjort sig skyldiga till under demokratins varande så känns min teori inte som helt osannolik.

Nåväl, en sak vet vi med säkerhet. Veronica Palm är en kvinna som är maktkåt. Annars hade hon inte blivit politiker. Synd bara att maktkåthet inte kan kastreras bort. Vi behöver inte politiker som bestämmer över andras val av liv och leverne, i synnerhet inte i sängkammaren eller vid datorn.

Och hur skulle inte pappersindustrin reagera på ett porrförbud? Vinstras för mjukpappersproducenten SCA med tillhörande personalminskningar för att Veronica Palm skall få agera som moralens väktare? Nej tack!

I övrigt kan man notera att Veronica Palm återupplivar det porrhat som var kännetecknande för socialdemokratin fram tills Internet gav dem kalla handen. I takt med att politikerna anser att de skall kunna ta kontroll över informationsflödet i alla kanaler så har givetvis kampen mot porr återuppstått, sannolikt som en väg för att införa censur på bred front.

Ge akt på utvecklingen!

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Sex, Udda sex | 22 kommentarer