Hade det misstänkta mordförsöket på Roger Stone jr varit förstasidesrubrik om han varit Hillarys vän?

Bästa läsare!

Jag har för mig att den kontroversielle Roger Stone jr någon gång i höstas avslutade någon intervju med att han är kärnfrisk, så ” – Om jag dör inom kort så är det ett mord”. Någon med bättre minne får gärna rätta mig om jag har fel, eller ännu hellre lägga om en länk ifall jag minns korrekt.

I vilket fall som helst tycks det som att den gamle republikanske inpiskaren – tillika personlig vän med den blivande presidenten Donald Trump sedan fyra decennier – har utsatts för ett mordförsök. Vad som läkarna först trodde var en virussjukdom är nu istället sviter av en misstänkt poloniumförgiftning, och tester tycks visa spår av detta ämne som ger ifrån sig radioaktivitet på alpha-bandet. Det är samma ämne som användes när en rysk dubbelagent mördades i Storbritannien år 2006 och vid mordet på PLO-ledaren Yasser Arafat.

Roger Stone höll sig borta från Twitter i drygt tre veckor, från den 10 december, vilket är ovanligt för denne herre som gillar att dela med sig av sina åsikter. I brist på ett utlåtande från polisen har hans meningsmotståndare framlagt misstankar om att Stone ljuger om förgiftningen för att kunna sälja fler exemplar av sin nya bok som skall avslöja både det ena och det andra om politikerna i Washington.

Enligt Roger Stone är det inte han själv som väckte misstankarna om att han förgiftats. Hans läkare på Mount Sinai Medical Center i Miami beach hade tagit blodprov på honom när han efter den befarade magsjukan kom in med märkliga sår i ansiktet. När provresultaten kom tog läkaren nya blodprov vars svar bekräftade att Roger Stone utsatts för någon form av förgiftning, och att man hittat spår av polonium som är ett ämne med halveringstid på 50 dagar i kroppen.

Roger Stone anser att det är CIA eller någon motsvarande enhet inom den dolda statsapparaten i USA som låg bakom mordförsöket. Roger Stone skall medverka vid en hearing i kongressen där han ämnar avslöja vem som ligger bakom den s.k. ”dossiern” om Trumps påstådda umgänge med kissande prostituerade i Moskva. Dessutom skulle mordet på Stone bli ett hästhuvud på Donald Trumps säng; detta meddelande kan ha gått fram fastän Stone överlevt. Att ha förgiftats av polonium innebär en förhöjd risk för cancer, men det är de akuta förgiftningssymptomen man avlider av.

Trots att DN.se under den amerikanska presidentvalrörelsen nämnt Roger Stone vid namn (via amerikanska artiklar som man kopierat och översatt, typ) så har man inte uppmärksammat nyheten om det misstänkta mordförsöket. Gissningsvis hade det varit annorlunda ifall Roger Stone varit en av Hillary Clintons medarbetare; då hade även Rysslands säkerhetstjänst pekats ut vid det här laget som misstänkta.

Förutom att vara en nestor inom det republikanska partiet är Roger Stone en stark kritiker mot de neo-konservativas inflytande, och han är en av de associerade till Ron Paul Institute.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Brott & straff, Politik | Lämna en kommentar

Kan någon utmana V-politikern Linda Sneckers med en ännu sämre analogi än hennes?

Bästa läsare!

Nu är jag på vippen att börja blanda cognac med lugnande. Och då är jag ändå nykterist. Men jag skakar och har kväljningar. Säg inte att denna människa har gått och blivit invald i något beslutande politiskt organ. Det kan inte… och det får inte vara sant i så fall.

Herregud. Helt plötsligt har de reaktionära vid förra sekelskiftet fått vatten på sina kvarnar när de försökte förhindra kvinnlig rösträtt. De varnade oss. Och se….!!!!!!

Ok, ett djupt andetag.

sb-linda-snecker-de-v

Kanske har hon bara samma sjukhusskräck som jag? I vilket fall som helst… det heter ”bara för att de är på sjukhus.” De. Inte dom. Och jag skall erkänna att jag ofta blivit en lugnare människa av att bara stiga in i sjukhuset. Ibland med den effekten att krämporna inte längre känns lika påtagliga. Vilket är lite jobbigt när doktorn frågar hur det känns. Man säger inte ”Jo tack, bara bra” när man kommit för att få ett sjukintyg.

Kriminella i fängelser blir mindre kriminella därför de inte längre kan begå brott. Vilket offren är tacksamma över. Synd bara att alla hederliga likväl är de som skall betala för brottslingarnas tillvaro inom fångvården. Det känns som ett tvåfaldigt övergrepp.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 13 kommentarer

När en minister verkar hämta brottsstatistik ur luften (fast innebörden är ju glädjande för oss svenskar)

Bästa läsare!

Jag har under några dagar sysselsatt mig med att skriva ett blogginlägg som kommer bli plågsamt långt för min läsare, och jag noterar att mitt skrivande ibland kan bli lite autistiskt eftersom jag tvingar mig själv att studera bakgrunden till de flesta slutsatser och påståenden som jag ämnar framföra där. Det hade varit enklare att bara ”vräka ur sig” och gå vidare, men samtidigt har jag haft många ”Varför har jag inte hört det här tidigare?”-ögonblick under de sista dagarna. Fast resultatet av dessa studier får vänta några dagar till innan jag postar mitt nästa inlägg om denne ständige Zbig.

Så låt mig få dryfta ett annat mer lättsmält ämne. Brottsstatistik och nationalitet. Någon intresserad…?

Jag har folk i den yttre bekantskapskretsen som efterfrågar statistik som visar på brott fördelat över nationalitet. Den statistik som finns publikt tillgänglig har inte uppdaterats sedan länge. I och med att frågan dykt upp i medierna har det dock avslöjats att statistiken för senare år faktiskt existerar, men att den är otillgänglig för medborgarna och landets lagstiftare.

Detta är i sig en mycket intressant omständighet, och påminner inte så lite om East Anglia-universitetet (om jag minns det rätt) som vägrade dela med sig av sin data som enligt dem påvisade en markant förhöjning av den globala uppvärmningen, men vägrade att offentliggöra data med motiveringen att skeptiker skulle hitta fel i materialet. Det faktum att allmänheten inte får tillgång till statistik som de betalar för via skattsedeln faller enligt min mening in under kategorin ”korruption”. Antingen skall anslagen dras in, eller också skall materialet publiceras.

Men det finns också en fråga i nästa led, som jag tyvärr av ren artighet undvikit att fråga. Så jag gör det nu, och riktar den till mina kloka läsare. När statistiken över begångna brott fördelade över gärningsmännens nationalitet är publicerad, och vi ser att vissa länder är mer överrepresenterade än andra – vad gör vi då?

Min näst sannolika teori är att vi inte gör någonting alls av statistiken. På sätt och vis vore väl detta en gyllene kompromiss så att alla blir lagom missnöjda. Vi får svart på vitt att vissa nationaliteter är mer benägna att begå brott än andra, men vi kommer inte att vidta några åtgärder.

Min beklagligtvis mest sannolika teori är att statistiken tas som intäkt för att politikerna skall spendera mer pengar på att ”förebygga kriminalitet”, t.ex. genom att anslå medel till föreningar som är kopplade till respektive nationalitet för att dessa skall ”få möjligheter att arbeta med attityder och skapa jämlikhet” och andra insatsers vars effektivitet sällan eller aldrig är mätbara – vilket i praktiken betyder att statliga medel kommer anslås för att stärka dessa nationaliteters byråkratiska styrka inom det svenska civilsamhället.

Mindre sannolikt är att statistiken som visar på överrepresentation för vissa nationaliteter kommer leda till att beslutsfattarna och opinionsbildarna inom medieetablissemanget kommer till slutsatsen att dessa nationaliteter skall förhindras vistas i landet. Det skulle betraktas som en kollektiv bestraffning. Det finns dessutom vissa historiska minnen som gör att tröskeln för ett dylikt agerande är oerhört hög, så hög att svenska politiker offrar alla av svensk nationalitet hellre än att begå någon handling som ens i det minsta kan påminna om Nazi-Tysklands hantering av judarna.

I bästa fall skulle kunskapen om vilka nationaliteter som är överrepresenterade i brottsstatistiken kunna leda till att myndigheter med ansvar för (eller relation till) migration och migrationsfrågor beslutar sig för att vara mer restriktiva till att bevilja uppehållstillstånd för människor från dessa länder. Man skulle t.ex. kunna ställa krav på en vandelsprövning, även om det finns vissa svårigheter i hur man skall hantera detta. Det land från vilket brottslingen avreser lär ju vara förtjust i att bli av med sin kriminelle, och rör det sig om en högt ärbar och kvalificerad person som skulle ha gjort stor nytta i det gamla hemlandet kan ju denna stat frestas att smutskasta sin emigrerande medborgare för att försvåra flytt till Sverige.

Det finns också en risk att den nationsfördelade brottsstatistiken har fler problem av strukturell karaktär. Hur redovisas en utlänning som fått svenskt medborgarskap? Sannolikt som svensk. Hur redovisas en andragenerationens invandrare – en kategori som enligt befintlig kunskap löper större risk att hamna i kriminell miljö än andra? Även här kommer denna sannolikt att presenteras som svensk.

Vad som istället behövs, oavsett vad man vill uppnå, är en statistik som baseras på etnicitet. Men där ger vi staten en del information som kan bli känslig. Vi har ju t.ex. ingen registrering av religiöst utövande för att förhindra möjligheten att bistå en ockupationsmakt med möjlighet att verkställa etnisk rensning.

Så till nästa reflektion över ämnet brottsstatistik.

Jag tänker på inrikesminister Anders Ygemans uttalanden om att förekomsten av sexuella ofredanden på musiktillställningar var värre för 20 år sedan än nu. Många befarar att Ygemans påstående inte baseras på någon riktig statistik, utan kommer från en personlig uppskattning. En uppskattning med ett blött fingret i luften.

Anders Ygeman är i min ålder, och han studerade kriminologi vid Stockholms universitet under en termin 1990. Jerzy Sarnecki blev inte utsedd till professor på SU förrän 1993, men det skulle inte förvåna mig om Ygeman kommit i beröring med Sarneckis tankegods då denne var forskare och utredningschef på Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). I vart fall finns gemensamma drag i deras attityd till hur man skall förhålla sig till frågan om kriminalitet i relation till gärningsmännens etnicitet.

Men låt oss ponera att Anders Ygeman har rätt att det var fler sexuella ofredanden på musikfestivaler under mitten av 1990-talet jämfört med idag (han bör ju ha varit i den åldern att själv uppleva det). Detta påstående kan uttolkas på olika sätt. Under det årtionden tog Sverige emot stora mängder flyktingar från Balkan – blink, blink.

Den andra uttolkningen – baserad på idén att de som ägnade sig åt sexuella ofredanden på 1990-talet var kategoriskt etniska svenskar – är att någonting fantastiskt skett. Svenska unga män är mindre benägna att ägna sig åt denna typ av ofredande än för 20 år sedan. Svenska unga män har sedan inrikesminister Ygemans ungdoms dagar lärt sig att inte grabba tag om pattarna på ovilliga flickor efter två-tre öl för mycket.

Och hur kommer jag till denna slutsats? Jo, helt enkelt genom det klara konstaterandet från fjolårets rapporter om att ”flyktingbarn” i flera fall ensamma stod för de begångna övergreppen på olika musikfestivaler. Om inte denna kategori av gärningsmän existerat i Sverige hade vår statistik kanske varit nere i nivå med Finlands, ett land med mycket restriktivt mottagande av s.k. ”ensamkommande flyktingbarn” och asyl i allmänhet. Där höll man två festivaler med sammanlagt 100’000 personer i publiken och fick inte in en enda anmälan om sexuellt ofredande eller våldtäkt.

Tänk så bra vi skulle kunna ha haft det här i Sverige.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 18 kommentarer

Europeisk luftfart hotas av terrorister från marken – trots stort tillslag under förra veckan.

I all hast utan korrekturläsning. Sorry! /Peter

Bästa läsare!

Just nu är tillgången till information begränsad, men det står klart att spansk polis med stöd av Europol lyckades slå till mot en illegal vapenhandlare i Spanien som var på väg att förse terrorister med omkring 8’000-12’000 vapen, däribland ”vapen med kapacitet att skjuta ner flygplan”.

Fem personer arresterades nu i veckan före den planerade leveransen till terroristerna; fyra män och en kvinna. Tre av de gripna är kvar i fängsligt förvar medan de två övriga släpptes fria med reseförbud. Samtliga är spanjorer, och man har bl.a. haft en sportbutik i den baskiska staden Guecho som fasad framför den vapenverkstad i vilken man samlat och renoverat vapen i stor mängd. I tillslaget där och på flera andra orter fann den spanska polisen också verktyg och reservdelar.

Vapenkännare säger att det är en flora av skjutvapen i varierande ålder man lagt beslag på. Det tycks som att den som beställt vapnen varit ute efter kvantitet än enbart bästa kvalitet, men i tillslaget fanns enligt medieuppgifter alltså vapen som kan användas för att skjuta mot luftfartyg. Och det fanns även fabriksnya vapen.

Sedan tidigare är det känt att det saknas väldigt många vapen av detta slag sedan USA med allierade (bl.a. med assistans av Sverige) understödde ett blodigt regimskifte i Libyen för att återställa att landet handlade sin olja med USD igen; när Khadaffis armé slagits ner av olika klan-ledda rebellgrupper kom en stor del av vapnen att säljas till olika islamistiska terroristnätverk, generellt benämnda som associerade till al-Qaida och Islamska Staten. Libyska vapen har förts från det landet till bl.a. Syrien, men det finns också misstanke om att de hamnat i Ukraina. Man vet med säkerhet att islamisternas invasion av Timbuktu verkställdes med vapen som förts över Saharaöknen  från de libyska militärförråden.

Bland de vapen som försvunnit är s.k. MANPADS, d.v.s. raketgevär. Det konstaterades att dessa vapen förts iväg i åtskilliga lastbilslaster till okänt mål när Khadaffi föll. De flesta har sannolikt använts i Libyen under klan-krigen som pågått sedan hans regering störtades och han mördades, men ett okänt antal kan ha funnit sin väg in i Europa. Om tillslaget i Spanien kan härstamma från Libyen vet jag inte, men både Ryssland och USA har levererat denna typ av vapen till Libyen, så om det är ett rysktillverkat vapen så lär vi få läsa om det i DN misstänker jag. Hittills verkar inte mycket vara skrivet i svenska medier om den spanska polisens tillslag.

Vilka terroristerna är framgår inte i rapporteringen, men det känns osannolikt att den baskiska terrorgruppen ETA återuppstått och nu skall göra revolution mot regimen i Madrid. Däremot är det tänkbart att personerna som är kopplade till ligan har kopplingar till det nu avmilitariserade och eventuellt helt upplösta ETA. Gruppen har ju redan tidigare anklagats för att ägna sig åt illegal vapenhandel.

Vilka kan då tänkas ha haft för avsikt att använda denna stora mängd skjutvapen och raketgevär? Sannolikt islamister som befinner sig i latenta celler runt om i Europa.

Om vi förutsätter att den spanska polisen överdrev resultatet av sitt tillslag, och om vi räknar med att hälften av vapnen är obrukbara p.g.a. ålder så är ju blott en fjärdedel, 3’000 stycken, mer än nog för en trupp som ämnar inta en stad – även om vi räknar bort ytterligare 50% som skulle kanske kunna avslöjas vid senare tillslag innan terroristerna skrider till verket. 1’000 automatvapen runt om i Europa i händerna på kanske lika många islamister… det lovar mycket av ond bråd död i namn av den fredliga religionen!

Kan vi andas ut nu när den spanska polisen med Europols assistans lyckades stoppa leveransen till terroristerna?

Nej, långt ifrån. Tillslaget visar – om nu inte alltsammans är teater från Europols sida, vilket man aldrig kan vara säker på att det inte är i dessa tider – att det finns en organisation med celler runt om i Europa som bara väntar på att beväpnas. Det spekuleras om nya attacker i likhet med dådet mot Charlie Hebdo-redaktionen den 7 januari 2015 och sedan terrordåden inne i Paris innerstad den 13 november samma år.

Vi behöver inte fördjupa oss i det faktum att båda terrordåden i Paris och det året därpå i Bryssel gynnade det politiska etablissemanget, i synnerhet i USA som därmed fick in Frankrike i hetsjakten på al-Assadregimen i Syrien (som ju är motståndare till Islamska staten, men det passar ju inte USA:s och EU:s berättelse). Fast vi kan mycket väl nu ha kommit till ett läge där islamisterna nu är självgående i sitt krig mot den västerländska civilisationen på vår spelhalva.

Spanien, Frankrike och Belgien har pekats ut som de potentiella målen om vapnen distribuerats vidare. Förutom att mörda redaktionsmedlemmar som hädar islam, eller konstnärer av samma anledning, massakrera konsertbesökare och spränga upp tunnelbaneresenärer och flygplatsresenärer i luften, så kan vi nu ha kommit till ett läge där den civila luftfarten angrips från marken med raketgevär som krigsmakterna förlorat kontrollen över. Räckvidden är c:a 3’000 meter, vilket är tillräckligt för att skjuta ner ett plan som är på väg ner inför landning. Raketgevären kan också användas för att skjuta ner polis- och militärhelikoptrar som kommer används vid insatser mot islamistiska terrordåd, om vi leker med tanken att en samlad grupp islamister bestämmer sig för att ockupera en stadsdel eller en hel stad.

Nu gäller det att få tag i de tilltänkta brukarna av de presumtiva terrorvapnen. Annars är risken stor att vi bara senarelagt en stor europeisk terrorkris som skulle ägt rum kommande sommar.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 2 kommentarer

SVT Opinion utbildar licensbetalarna i hur man (inte) tilltalar negrer..

 

sb-svt-prata-neg1

Bästa läsare!

SVT Opinion tar upp kampen mot fördomar. Som t.ex. att en svart person kanske kommer från utlandet eller inte talar svenska. Det är tankefel, säger SVT. Ser du en svart person skall du automatiskt förutsätta att vederbörande är född här. Man skall t.ex. inte fråga ”Var kommer du ifrån?” för det är kränkande, enligt det statliga propagandaorganet.

sb-svt-prata-neg2

Till denna kampanj har SVT Opinion låtit en svart/färgad/neger komma till tals och angripa alla ljushyades fördomar om svarta/färgade/negrer. Fast… det blir lite motsägelsefullt.

I klippet säger personen att man inte skall fråga varifrån han kommer eftersom det innebär att man förutsätter att personen inte är född här. ”Jag kommer från Göteborg” är hans sarkastiska svar på vår undran var han kommer ifrån. Men som han själv sa, han har bott i Sverige sedan han var ett år.

sb-svt-prata-neg3

Varför är det kränkande att fråga varifrån han kom innan han flyttade till Sverige? Visar han inte genom sin egen personalia att det är berättigat, och artigt, att fråga vad han har för spännande bakgrund? Var inte tanken med invandringen att vår kultur skulle berikas?

SVT Opinion – sluta upp med att försöka uppfostra oss med ert pseudo-moraliska mässande. Ni befäster fler fördomar än ni lyckas bryta.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna | 15 kommentarer

Seriefiguren Bamse avslöjar nepotismen inom medierna

sb-bamse-internet0

Bästa läsare!

Gratistidningen Metro – som lämpligen passar som sittunderlag på busshållplatsen samt för att användas till att torka ut blöta stövlar – basunerar ut att världens snällaste björn Bamse skall lära barnen källkritik.

Det börjar med att Lille Skutt ser ett monster i den stora mörka skogen och berättar för alla och så uppstår snart ett rykte, enligt TT-artikeln i Metro. Enligt manusförfattarna symboliserar ”den stora mörka skogen” verklighetens Internet.

Men se ryktena bekämpas av att journalisten Nina Kanin kommer och undersöker ryktena som har sitt ursprung i Lille Skutts observationer…

Vänta nu.

Det här är ju intressant. Källan till dessa rykten är Lille Skutt. Och Nina Kanin är journalisten. Ser ni inte det ironiska med detta? Lille Skutt och Nina Kanin är ett par. Journalisten ligger med den person som initierat det falska ryktet! Precis som i verkligheten! Undrar om Bamseredaktionen, TT och Metro tänkte på detta?

sb-bamse-internet

Sedan läser Lille Skutt på Internet att Bamse inte längre blir stark av dunderhonung. Lille Skutt är förfärad. Skalman frågar Lille Skutt om han kollat källan. Kan man koka ner ett enkelt budskap av detta? Naturligtvis. Barnen skall inte tro på saker som vänner skriver på Facebook. Det är bara sajter med ”riktiga” journalister man skall tro på, som SVT, SR, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, och så vidare.

Jag vänder mig absolut inte mot idén att man skall vara källkritisk. Tvärtom, de flesta av mina bloggposter som reflekterar något ur det vanliga nyhetsflödet har tillkommit p.g.a. den enkla anledningen att historierna i de svenska systemmedierna avviker från de ursprungliga källorna, eller till och med skiljer sig fundamentalt åt jämfört med verkligheten. För att få  veta vad som verkligen hänt har jag tvingats att ta en promenad ut i den stora mörka skogen

Det är synd att Bamseredaktionen väljer att beskriva Internet som en otäck plats för barn, och skildra internetanvändarna som antingen korkade kretiner eller ondskefulla. Men Bamse är en indoktrineringskanal och har så alltid varit, så jag är inte ett dugg förvånad.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna | 9 kommentarer

Smäller det före eller efter den 20 januari?

Bästa läsare!

Jag är ganska säker på att jag kommer missa det eftersom jag så gott som aldrig tittar på TV, och jag misstänker att själva avläggandet av presidenteden inträffar förhoppningsvis medan jag sitter på tåget hem.

Men andra är nog inte lika ointresserade. Trots att Donald Trump vann valet bedriver man en intensiv kampanj för att förhindra att han kan tillträda sitt ämbete. Ett antal organisationer utlovar den största manifestationen någonsin i unionens historia, och man hoppas till och med på att man skall kunna få installationsceremonin inställd.

Det dessa dumbommar tror är att presidenten måste sväras in framför västra sidan av Capitolium, och inbillar sig att om Trump inte kan komma dit eller inte vågar framträda där så blir det inget av med det hela. Visst, det är nog tänkbart att många av dessa socialister föreställer sig att om de bara kan förhindra att Donald Trump får en chans lägga handen på bibeln och svära sin ed så kommer Barack Obama att kunna sitta kvar, vilket säkert är en våt dröm för alla hjärntvättade vänsteraktivister där som här.

Men platsen spelar ingen roll. Det finns ingen lag som säger att installationen måste ske vid Capitolium. Franklin D Roosevelt var så krasslig att då han svor sin ed för fjärde gången fick det ske utanför Vita huset. Och när Reagan svår sin ed för andra gången skedde det inomhus i rotundan p.g.a. det kalla vädret. Flera av vicepresidenterna har svurits in som presidenter på olika platser i samband med att företrädaren avlidit. Lyndon B Johnson ombord på Air Force One när Kennedy blev skjuten, och en annan vicepresident hade inte ens en jurist som förestavade hans presidented då budet om att presidenten dött, utan kunde förestavas av en notarius publicus (som lustigt nog hade en son som några år senare själv blev president).

Nå, tillbaka till Donald Trump. Sällan har någon ”presidentvald” person haft en sådan ohygglig uppförsbacke som han. Vägen till Vita huset tycks gå över ett minfält. Som om inte det vore nog verkar etablissemanget försöka kasta knivar bakom ryggen på honom.

I somras var det en del personer som sa att ”Man kommer inte tillåta att Donald Trump blir president”. Det där var då ett ganska riskfritt uttalande eftersom de flesta var övertygade om att Trumop a) aldrig skulle vinna nomineringen hos Republikanerna b) aldrig skulle vinna mot Hillary Clinton som hållits under armarna av medieetablissemanget. Nu har Trump mot alla odds vunnit valet, och alltjämt känns det som att profetian har lika stor giltighet då som nu.

Låt oss inte hänga upp oss på själva installationen. Trump kan mycket väl överleva till den 20 januari. Secret Service har goda förutsättningar att hitta eventuella bomber under ställningen som Trump kommer stå på när han svärs in. Man kommer göra det besvärligt för krypskyttar att komma tillräckligt nära för att kunna komma inom skotthåll. Faktiskt, det finns egentligen i huvudsak bara praktiska två alternativ för en mördare; utlösa en giftgasattack eller utföra attentatet medan Trumps transport tar sig till eller från platsen. Ok, en s.k. smutsig bomb skulle också kunna ställa till det, men Trump kommer kunna retirera in i Capitolium och ner under jorden till någon av alla skyddsbunkrar och tunnlar som finns där. Det mesta talar för att det inte är där det kommer att hända.

Så då sitter Donald Trump säkert? Verkligen inte. Det har väl inte minst den senaste veckans händelser visat!

Först och främst problemet med Trumps partikollegor; både Jeb Bush och John McCain har varit involverade i att skapa det som nu tycks kallas för Goldengate. De ville inte få Trump vald och båda har sannolikt röstat på Hillary. Jeb Bush far George HW Bush var innan han kom till Vita huset chef för CIA (och i Dallas den dagen JFK mördades och den 92-årige ex-presidenten röstade på Hillary vid senaste valet).

Sedan har vi Pentagon som hålls sysselsatt för att säkra USA-dollarn som reservvaluta runt om i världen, emedan Federal Reserve lyckats övertala politikerna att räkna hot mot dollarn som ett hot mot landets nationella intressen.

Och vi har CIA och en rad andra federala myndigheter som specialiserar sig på att undergräva politiskt motstånd mot den amerikanska världsordningen, och man drar sig inte heller för att agera i hemlandet (som just nu när man försöker skapa en bild av att Donald Trump är en infiltratör för Rysslands räkning). CIA har arbetat med regimskiften runt om i världen under hela sin existens, och man har kapacitet att agera inrikes också, företrädesvis genom mediekanaler och olika organisationer. George Soros har spenderat en hel del pengar på protester mot Trump, och man har ägnat två månader åt att bilda flera aktivistkedjor via sociala medier och olika hemsidor.

Varken Barack Obama, Hillary Clinton eller någon annan av höjdarna försöker hejda protesterna. Man kan snarare ana samma attityd som när Fredrik Reinfeldt avfärdade alla sympatier med sverigedemokrater som utsattes för våld och hot. Istället ligger allt fokus på att försöka undergräva Trumps presidentskap genom att påstå att han vann valet genom någon form av fusk.

Med andra ord, man försöker skildra den nuvarande situationen som att ”folket protesterar mot en president som tagit makten genom korruption”. Denna berättelse är snarlik den som berättades i västerländska medier inför kravallerna på Maidan-torget i Kiev innan den folkvalde presidenten tvangs fly hals över huvud och ge plats för en ersättare som valts ut av etablissemanget i Washington.

Man kan fråga sig om det var ett klokt val att byta chef för nationalgardet i Washington DC precis mitt under installationsproceduren. Nationalgardet skall ansvara för ordningen i huvudstaden under de dagar som presidentinstallationen pågår, och att sätta igång med ett chefsbyte mitt i allt detta för tankarna till hur någon hos Secret Service gav order om att lyfta av taket på president Kennedys limousine, halvera antalet eskorterande motorcyklar runt bilen samt lägga om rutten genom Dallas så att bilen måste bromsa in och köra sakta vid den plats där han sköts ihjäl. [LÄNK]

Att Barack Obama har gjort övergången från hans administration till Trumps allt annat än lätt är ett understatement. Initierade källor säger att Obama är mycket vred på Trump, och den flod av exekutiva dekret som han producerat nu under sina sista veckor i ämbetet saknar sin motsvarighet under tidigare presidenter. Alle dessa s.k. ”executive orders” kan kallas tillbaka av Trump, men det är ändå helt klart att Obama lämnar sitt kontor med rutten frukt i papperskorgen för att hans efterträdare skall få en otrevlig första dag på jobbet. Och sen är det upp till Deep State att bestämma hur många dagar Donald Trump skall få som president.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 42 kommentarer

CIA:s statskuppsförsök i Vita huset lika framgångsrik som den i Turkiet ifjol?

I all hast utan korrektur eftersom jag är
intensivt trött och tänker ramla i säng.
Notera i kommentarsfältet vad som är helt
obegripligt så förtydligar jag mig i morgon.
Zzzzz.
/Peter

Bästa läsare!

”Bevisen” för att den presidentvalde Donald Trump skulle ha haft kissex med ryska fnask i en säng som Barack och Micheller Obama använt/skulle använda lades fram via sajten Buzzfeed; man offentliggjorde en ”rapport” om att den ryska säkerhetstjänsten filmat spektaklet i hemlighet och därefter tvingat Donald Trump att bli president i USA – kanske med den logiska förklaringen att Ryssland mixtrade med alla röstmaskiner i USA som man vill att folket skall uttolka har skett.

Jag har tittat lite på ”rapporten” som kanske allra bäst granskats av Wikileaks, som bl.a. funnit att personer som nämns i dokumentet inte vistats i Ryssland när Trumps besök skulle ha ägt rum, samt att de som skrivit rapporten inte har kunskap om hur den ryska säkerhetstjänsten arbetar.

Det påstås att en f.d. brittisk MI6-agent som varit stationerad i Ryssland under många år är den som sammanställt handlingen. När hans namn läckte tvangs han gå under jorden tillsammans med sin familj – officiellt för att slippa bli mördad av Putin. Men hans frånvaro passar ju också bra för den som inte vill att han skall besvara frågor om dokumentets tillkomst (nu tycks det som att Jed Bush är pappa till historien). Det är inte helt omöjligt att den forne MI6-agentens lekamen kommer flyta på Themsen likt de stackarna vars fickor töms i inledningsscenen i Charles Dickens ”Vår gemensamme vän” – kanske tillsammans med något halvt upplöst ryskt pass liggande i stranden som ”bevis” för att Putin varit framme igen.

Bloggaren ”The Saker” – som jag misstänker kan ha ett förflutet inom den sovjetiska  säkerhetstjänsten eller den ryska armén – bevakar Mellersta östern och Ryssland/Ukraina i sin blogg, och kommenterar utifrån sina egna personliga erfarenheter. Han bedömer att ”Kiss-gate”-handlingarna är fejk. Och det av följande anledningar:

  1. Dokumentet saknar sidhuvud, dokumentbeteckning, datering, referenser, etc. Ingen sammanställning av underrättelser skrivs på denna typ av dokument.
  2. Kategorin ”CONFIDENTIAL/SENSITIVE SOURCE” förekommer inte heller i säkerhetstjänsternas handlingar, helt enkelt därför att utgångsläget är att alla källor betraktas som känsliga ifall de blir röjda. Dessutom markeras bara dokument som har högre klassning än ”konfidentiellt” eftersom även här är alla dokument redan konfidentiella hos en underrättelseverksamhet.
  3. Dokumentet anger att materialet som den ryska säkerhetstjänsten samlat in (bl.a. med bildmaterial från Donald Trumps sängvätarsession med fnasken) skall administreras av Vladimir Putins presstalesman Dimitrij Peskov. Som The Saker påpekar så hanterar inte en presstalesman sådan information.
  4. I dokumentet står det ”exploit TRUMP’s personal obsession and sexual perversion in order to obtain suitable ‘kompromat’ (compromising material) on him”, och The Saker påpekar att ingen underrättelseagent skulle skriva till förtydligandet avseende ordet ”kompromat” eftersom alla i branschen redan vet vad det betyder.
  5. The Saker påpekar att en underrättelsetjänst inte heller kategoriserar sina källor som ”Person A”, ”Person B”, och så vidare eftersom detta skulle begränsa underrättelsetjänsten till att inte använda sig av fler än 26 personer som informanter, i och med att det engelska alfabetet tar slut.

Jag skulle vilja ändå försöka gripa efter ett halmstrå för att ge dokumentet status som underrättelse. Det talas om att den brittiska f.d. agenten anlitats av en hemlig sammanslutning hos republikanerna för att få stopp på Trumps framfart under primärvalet, och sedan har demokraterna anslutit sig och finansierat den f.d. agenten och fler personer för att leta efter kopplingar mellan Putin och den ryska regeringen. Om denne f.d. agent är lika överskattad som vår egen s.k. säkerhetsexpert Joakim von Braun, så kan jag mycket väl förstå att ”rapporten” liknar någonting som passar en Austin Power-film, som någon skarptungad debattör sade.

Varför ”rapporten” läckte, och vem som ordnat att Buzzfed kunde publicera den har inte kommit till min kännedom ännu. Men jag har en teori.

Det är helt uppenbart att CIA inte gillar Donald Trump eftersom deras verksamhet hotas om han gör allvar av sitt löfte att ”dränera i träsket”. CIA gillar Donald TRump förmodligen lika lite som de gillade John f Kennedy. Självfallet finns alltid möjligheten att mörda Donald Trump, och även om medierna inte kör några favoriter i repriser i ämnet så inträffade faktiskt ett försök i juni månad när en 19-årig brittisk yngling slet åt sig en pistol från en polisman, och försökte ta sig fram för att skjuta Donald Trump.

Men man skall komma ihåg att många av dessa ljudliga anti-Trumptillställningar som presenterats i medierna döljer den faktiska bilden av att många faktiskt stödjer honom. Om Donald Trump blir skjuten finns en mycket stor risk att det blir upplopp av sådant format att det kan utvecklas till en revolution. Det finns uppgifter om att lokala administrationer kommer förklara alla federala dekret som olagliga. Med andra ord, det kan bli ett inbördeskrig.

Så istället för att mörda Donald Trump använder CIA en annan arm av den Deep State som man är involverade i, nämligen medierna. Jag har redan nämnt att Washington Post är en av CIA:s tentakler genom ägaren som via Amazon.com fått miljardbelopp av CIA för leverans av datakapacitet. Men när jag såg en notis om att Buzzfed ägs av mediebolaget NBC ringde en klocka i mitt bakhuvud.

Få se, vilket mediebolag var det som under natten vid statskuppen i Turkiet meddelade att president Erdogans privatplan inte kunde landa i Istanbul, och att han därför flög mot Tyskland i avsikt att begär asyl där, samtidigt som den amerikanske utrikesministern John Kerry twittrade om sina förhoppningar om att ”det skall bli en lugn lösning av krisen”? Var det inte…? Jodå. NBC. (Uppgifterna om att Erdogan flydde var falska nyheter, och tidigt nästa dag när det stod klart att turkarna stoppat statskuppen kom USA:s utrikesdepartement att fördöma kuppmakarna). Det faktum att utrikesminister Kerry inte hade stake att fördöma statskuppen redan när den bröt ut tyder på att det skedde något ”fishy” i Vita huset. Kerry är väl medveten om att han inte kan utmana CIA ifall den organisationen var involverad i statskuppen. Och varför skulle de inte vara det?

Journalisten Carl Bernstein har en bra artikel om CIA:s kopplingar till etablerade medier kan läsas HÄR.

Även om Kissgate-promemorian ser ut att vara ett verk av en James Bond-wannabe så får man inte glömma bort att det pågår en intensiv maktkamp i världen just nu och Donald Trump är bara en bricka i spelet.

Å ena sidan har vi den namnlösa sammanslutning som verkar för en amerikansk världskontroll, även om detta begrepp inte säger hela sanningen eftersom det finns en uppsjö av stater och enskilda oligarker som drar i USS USA:s roder så det uppstår sicksackrörelser när man kryssar fram.

Å andra sidan har vi Ryssland och Kina som inte vill bli domderade av amerikanarna. Det är helt uppenbart att alla inblandade agerar, både öppet som dolt. Och de kommer så fortsätta att göra tills en av sidorna vinner, och definitivt så länge medborgarna tillåter starka statsapparater som tjänar oligarker och andra särintressen på skattebetalarnas och de enskilda människornas bekostnad.

Hälsar eder Peter Harold

LÄNK:
The Saker: The Neocons declaration of war against Trump

Publicerat i Medierna | 22 kommentarer

Kommer invandringspolitiken leda till total socialisering av Sverige?

Bästa läsare!

Jag har ett antal libertarianska fränder som enligt egen uppgift knappt dricker en droppe alkohol. De är nyktra och redliga män (fast de som nykterister utgör en minoritet av libertarianerna, men det tar vi en annan gång). De delar inte alls min syn om att man bör rädda Sverige genom att sprida en frihetliga pekoral: ” – Ingen kommer att lyssna på dig, och om någon mot förmodan gör det så kommer denna inte heller förstå vad du menar. Förändring kan bara ske när alltsammans rasat ihop, och vi får en chans att bygga upp igen, på rätt sätt”.

Jag delar inte deras mening. Medan de är pessimister om min idé om att vi bör ändra politik nu i frihetlig riktning innan vi befinner oss i The Hunger Game-miljö, är jag pessimist över utsikterna att alla kommer tillerkänna icke-aggressionsprinciperna som det enda giltiga budordet när det blir dags för Den Moderna Civilisationen 2.0; i synnerhet inte som alla fromma sannolikt kommer ha slaktats av barbarerna.

I båda fallen handlar det om att vi libertarianer dessvärre måste framstå som domedagsprofeter. Vårt evangelium kommer inte i elfte timman utan snarare mitt under stängningsdags. I grunden anser vi frihetsvänner att samhället är felbyggt eftersom staten genom sitt våldsmonopol förtrycker människorna redan med sin blotta existens, och i synnerhet genom statens inbyggda oförmåga att respektera individuella rättigheter, som t.ex. individens oinskränkta rätt till sin egen egendom. Eller som jag brukar säga i klartext: ” – Skatt är stöld.”

Jag kan också lika gärna säga att ” – Skatt är socialism!”. Nackdelen är att folk som gillar bidrag mer än filosofi då oftast ler triumferande och utbrister i ett diaboliskt skratt och säger ” – I så fall är jag en socialist!” och vederbörande säger samtidigt – medan öronen stängs – att ” – vi inte kan ha vård, skola och omsorg utan skatt”. Kort sagt, det kommer sannolikt att finnas människor med socialistiska ideal långt efter det att jag och mina libertarianska fränder dragit våra sista suckar. Och det helt enkelt av den enkla anledningen att 50,1% av rösterna eller mer bestämmer över resten.

Intill den dag då folk börjar förstå att icke-aggressionsprincipen gäller individens okränkbara rätt till sin egen egendom, och att detta sålunda är grundstenen till vad man kan kalla rättvisa, så kommer minst 50,1% att fortsätta vara socialister. Och så länge världen består på det sättet kommer samhället att fortsätta att vandra mot sin upplösning.

Låt oss tala Sverige, eftersom Sverige har många socialistiska exempel. Närmare bestämt Malmö, staden som är den nationella kristallkulan. Expressen Patrik Kronquist har skrivit någonting så ovanligt som om en bok som visar att Malmö är en kommun som det gått riktigt åt helvete för, och som hålls uppe tack vare den s.k. Robin Hood-skatten som var tänkt att bevara de sista kvarvarande spåren av välstånd ute i avfolkningsbygderna. Mycket av tillskottet till storstaden Malmö går till att putsa på bilden av staden; en övning i politisk kosmetik som raseras av det faktum att man befinner sig i en systemkollaps.

Malmö har med undantag för två mandatperioder på 1980- och 1990-talet styrts av socialdemokraterna sedan införandet av den allmänna rösträtten. Utan Robin Hood-skatten hade staden tvingats möta verkligheten lång tidigare.

I ett meningsutbyte på Internet uppmärksammades jag på en intressant omständighet. Nämligen varför Malmö blev den multikulturella smältdegel som staden är idag. Det berodde inte på att den rådande ideologin strävade efter multikultur. Nej, vad som hände var att socialisterna fick människor som inte vill betala för andra att lämna staden.

I ett socialistiskt samhälle tenderar staten – i detta fall benämnd som kommun – att äga alla eller de flesta resurserna. Malmö är ett träffande exempel på en sådan politiserad stat. Kartan visar att kommunen är den största markägaren. Man äger till och med stora delar av åkermarken som bönderna brukar! Socialisterna har så träffande markerat sina domäner med rött.

sb-malmo-kommunmark

Inte nog med att kommunen äger den mesta marken innan för sin gräns, man äger också mark i grannkommunerna. Istället för att fastighetsägarna får köpa den mark som deras hus står på så får de via tomträtt hyra densamma. Detta kan – som t.ex. med exemplet med den en gång så lummiga vackra trädgårdsstaden Gåsmyrevreten i Västerås – få konsekvensen att husägarna meddelas att deras tomter kommer återkallas för att ge plats för något skrytbygge som gör tjänst åt statens intressen. För Västeråsarnas del innebar det en ny utbildningsbastion för kulturmarxism. Jag är bombis på att liknande saker händer i Malmö.

I denna socialistiska experimentmiljö, några nyanser blekare än det blodröda Sovjetunionen där egendomsinnehavare fick välja mellan att avrättas eller lämna sina tillgångar till staten (ett öde som visst lär ha drabbat Boris Jeltsins far och farbror), har Malmös styrande förhindrat privat ägande så långt som Svea Rikes lag tillåtit enligt uppgift. Jag citerar här replikerna jag läste på Internet:

Arne: ” – Man får inte glömma att Malmö också är ett socialistiskt experiment där man t ex inte får äga sina tomter. Detta har skickat mycket skattekraft till kranskommunerna”.

En person, vi kan kalla honom för Riksdagsmannen, för det är hans profession, frågade med nästan ett tvivel i rösten: ” – Hurdå? Säljer alltså kommunen inte tomter..?

Arne: ” – Nej filosofin är eller har åtminstone varit att kommunen ska äga all mark, även jordbruksmark.”

Varvid en person som vi kan kalla för Gunilla bekräftade Arne’s utsago: ” – Det stämmer precis! Malmö vägrade villabyggen på egen mark och därmed kunde kranskommunerna locka till sig precis hur många högavlönade Malmöbor som helst. Malmö tog det med ro eftersom kommunsammanslagningen i början av 70-talet skulle tillföra Malmö halva Lomma kommun, halva Staffanstorps kommun och halva Svedala kommun och villaägarna där. Men Tji fick Malmö, kommunerna kämpade på och slapp kommunsammanslagningen. Och där stod Malmö med massor av tomma lägenheter… som man givetvis fyllde med invandrare, liksom f ö Landskrona gjorde”.

Arne och Gunilla heter naturligtvis Arne och Gunilla. Kändes onödigt att hitta på andra namn. Riksdagsmannen har givetvis ett riktigt namn, men det roar mig att lämna er i nyfikenhet om denna sak.

Med andra ord, det socialistiska experimentet kunde inte hejda etableringen av välbärgad medelklass, och så snart de kunde tog de sin bil, packade allt och bosatte sig i en annan kommun med lägre skatt och friköpt tomt till villan och såg till att rösta så att inga socialister kunde domdera över dem längre.

Socialister är ett avundsjukt folk, och givetvis har de – jag slår vad om att det skett med verbala garantier om sagesmännens bästa intentioner – sett till att staten på riksnivå infört den s.k. Robin Hood-skatten som så lägligt förser Malmös socialistiska politiker med pengar så att de kan betala sig själv genom att betala ut bostadsbidrag till invandrarna som returnerar samma pengar via hyresavin. Rundgång. En socialistisk paradgren.

Lägg till detta med att man i socialistiska Malmö bekämpar vinster i välfärden. Tro mig, de verkar gå för att få en guldmedalj i den sporten. Staten är rent generellt duktig på att undvika vinster. Ja, utom i de bolag som staten äger; dessa skall ge högre avkastning än vad som är brukligt för privatägda bolag. Är det inte lite underligt?

Jag önskar av hela mitt hjärta att svenska folket skulle öppna sina ögon. De måste förstå att den socialistiska verklighet de lever i består av två skikt. Det ena som är den faktiska verkligheten. Det andra är den politiskt alstrade bilden av verkligheten. Två olika saker, och den förstnämnda bryter ibland igenom den förra, t.ex. när det läcker fram att otryggheten växer, fastän politiker och samma medier alldeles nyss hävdade motsatsen.

I denna förståelse måste också ingå vetskapen om att borgerlighet inte alls är motsatsen till socialism. I teorin borde du få mindre med socialism genom att rösta på (M) – även om detta dessvärre inte är ett klockrent exempel – än om du röstar på (V) eller (MP), och i praktiken kan det också ske. Men det är fortfarande olika grad av en kollektivistisk världssyn. Båda partierna tar sig rätten att bestämma hur pass mycket de vill inskränka din äganderätt. De öppna socialisterna vill gärna ta allt och lämna blott det du behöver för att överleva (och om ens det ifall vi beaktar svälten i Ukraina och Kina i historien), medan de dolda socialisterna lämnar så pass mycket frihet att de tror att de har en chans att bli omvalda.

Eftersom vi inte ser ens en strimma av hopp för Malmös kommun, samtidigt som det maktbärande etablissemanget kommer leva i förnekelse till den dag då hela Sverige måste försörjas med Robin Hood-skatter, så kan vi förutsätta att den politiska framtidsdebatten egentligen kommer bestå av hur man skall dölja stanken så att inte skattebetalarna inser att de betalar för vad som i praktiken är en nationell nekros.

Vad som händer bortom denna slutpunkt återstår att se. Sista byggstenen torde vara att de undanröjer risken att inte bli omvalda. Så hur långt ifrån är vi den socialistiska diktaturen? Somliga säger att vi redan står vid krönet. Diktatur eller skendemokrati – det är sak samma, säger de.

Nu kommer det bara gå utför. Några av mina libertarianska fränder jublar. De bor utomlands… Kvar är jag här, med den gnagande oron att när Sverige är helt socialiserat kommer det inte finnas någon väg ut ur eländet; staten har nu starkare muskler än under forntiden då vi kunde avlägsna tyrannerna med hjälp av svärd och högafflar.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
I ett tidigare blogginlägg tog jag upp några modeord som belutsfattare och viktigpettrar använder sig av, som t.ex. begreppet ”tydliga mål”. Idag blev jag varse ett nytt begrepp: ”glidande tidplan”. Detta nyttjades av en projektledare som är oförmögen att bli klar med sina åtaganden i tid. Kreativ omskrivning av ”Jobbet är försenat”!
D.S.

Publicerat i Demokrati och frihet | 29 kommentarer

TT citerar försvarsministern om en studie som inte diarieförts hos regeringen.

Bästa läsare!

En intervju med försvarsminister Peter Hultqvist citeras när TT Nyhetsbyrån skriver om en studie från Utrikespolitiska Institutionen som uppger att Ryssland sprider falska nyheter. [länk]

sb-tt-msm-ui-forsvarsminister

Det finns ett problem med denna TT-artikel. Försvarsdepartementet har inte den studie som TT refererar till när de återpublicerar citat ur en intervju med försvarsministern. Detta enligt registratorn på regeringskansliet som letat i tre dagar för min räkning.

Det är iögonfallande att TT citerar försvarsministern för en artikel som handlar om en extern studie, men som försvarsministern officiellt sett inte tagit del av. Detta är nyhetsdramaturgi med syfte att manipulera läsarna, och den konstrueras genom att rycka passande referenser från kors och tvärs för att kunna skapa mer auktoritet i skildringen av Ryssland som en makt som försöker diktera svensk försvarspolitik.

Det som försvinner ur denna diskussion är själva sakfrågan – vad formar vår säkerhetspolitik.

Istället för att diskutera innebörden av en politik som kan bli ödesdiger för vår självständighet lägger medierna all energi på att måla upp den ryska regimen som en aggressor som vill smygvägen ta över kontrollen över vårt land.

Man anklagar Ryssland för att ha intressen i frågan om det svenska värdlandsavtalet med NATO, och att regimen vill genom sina medier påverka detta. Andan i rapporteringen är anklagande, och vissa exempel på ryska aktiviteteter kan betraktas som klandervärda, som t.ex. uppkomsten av telegram som inte är korrekta.

I studien skriver författarna: ”-  Increasingly since 2014, Sweden has been the target of a wide array of active measures: Disinformation, forged telegrams and fake news items have surfaced in the information landscape”, så det är ganska grava anklagelser.

Men den tillskrivet ryska disinformation en är inte unik; skillnaden mot den propaganda som kommer med förstärkareffekt från Vita huset, Council on Foreign Relations, EU-högkvarteret, NATO-högkvarteret så är de ryska berättelserna förmedlade främst via egna kanaler såsom Sputnik News och Russia Today. Medier som Ryssland helt naturligt behöver som motvikt till den amerikanska bilden, och som knappast kan betraktas som mer dogmatiska än vårt eget SVT/SR.

Författarna i studien pekar ut exempel på Rysslands beteende för att påverka opinionen att stoppa Sveriges värdlandsavtal med NATO, såsom ” – Russian state TV has castigated Swedish politicians as agents of Washington and falsified interviews with Swedish citizens” och tillägger att detta är ingenting nytt från den ryska sidan: ” – Political use of forgeries has a distinguished tradition in Russian history. The best example, the notorious Protocols of the Elders of Zion , was an accomplishment of the Tsarist police, the impact of which is felt until this very day.” Förfalskning? Om man jämför innehållet i den skriften med hur världen utvecklats sedan dess torde denna ”förfalskning” vara mer värdefull att studera än t.ex. Nostradamus profetior om man önskat se vad framtiden har med sig.

Vad kan man säga om ett avtal (värdlandsavtalet med NATO) vars praktiska innebörd enbart kan utläsas i dokument som regeringen hemligstämplat? Varför skall inte svenska väljare få veta helhetsbilden om något som dramatiskt förändrar Sveriges position på den geopolitiska scenen?

Ryssland är naturligtvis intresserade av att Sverige inte blir en språngbräda i händelse av en konflikt med västvärlden, och att Sverige behåller sin alliansfria säkerhetspolitik som syftar till neutralitet i krig – vilket varit en betydande komponent för att hålla oss utanför storkrig som tvingats fram av etablissemangskrafter. Och det intresset borde svenska folket dela. Men denna nödvändiga debatt tystas ner och ersätts helt och hållet av en USA-dikterad kampanj om ”ryskt propagandakrig”.

Vi skulle slippa allt detta bekymmer om våra politiker agerat i Sveriges och det svenska folkets intresse i första hand, istället för att vara en lokal filial till USA:s ”Deep state”.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

LÄNKLISTA:

UI-studien

 

 

 

Publicerat i Demokrati och frihet, Krig & fred | 9 kommentarer