Ligger Anna Hagwall (SD) och Behrang Miri med varandra?

Bästa läsare!

Den negroida manliga busschauffören vred upp volymen på den raspande radion för att kunna höra nyhetsutsändningen bättre. Ljudet spillde över till min sätesrad bakom framaxeln på bussen. Det handlade om beskedet att Sverigedemokraternas partistyrelse fattat det enhälliga beslutet om att riksdagsledamoten Anna Hagwall blir utesluten ur partiet. Jag har respekt för negroida busschaufförer som lyssnar på nyheter, för inombords tror jag att de vet bättre än etniska svenskar att det ljugs frisk i medier som SVT och SR. De får ju trots allt köra sina bussar under stenregn i förorterna.

Partiets gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, intervjuades i radion. Han förklarade att Anna Hagwall sparkas för att hon inte följer partiets värderingar. Innehållet i hennes motion var antisemitiskt, och SD kämpar om kvinnors rättigheter, och då kan man inte skuldbelägga kvinnorna för att de blir misshandlade, var andemeningen i de skäl som angavs för partistyrelsens beslut, enligt Mattias Karlssons.

Sedan kom den anklagade till tals och mer eller mindre fick sista ordet. Det brukar inte Sverigedemokrater få, men i Hagwalls fall så visade Dagens Eko lite generositet, så här på aftonkanten sedan partistyrelsen dragit tillbaka medlemskortet. Hagwall förklarade att det bara var lögner.

Det går att kolla upp sånt där. Riksdagens motioner är allmän handling. I motion 2016/17:693 – med rubriken ”Sprid ägandet i medierna” – skriver hon följande motivering:

Hela åttio procent av medierna ägs och kontrolleras av en och samma ägare. Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd […]

Ingenstans före eller efter detta citat nämns judar. Däremot skall hon efter den första kritikstormen – enligt Aftonbladet – ha försökt försvara sitt förslag med sin idé om att det bästa är ifall ”de Bonnierska landsortstidningarna får gå under och att inget företag, familj eller etnisk grupp skall få äga mer än 5% av de samlade medieföretagen”. Ett citat som flera andra tidningar återgett med gnuggande händer.

Det är lustigt att det blir sånt rabalder just för att familjen Bonnier med sin mosaiska tro och deras starka dominans på den svenska mediemarknaden ifrågasätts. Varför inte argumentera utifrån vad Anna Hagwall faktiskt föreslår, nämligen att lagstiftarna enligt hennes modell skall bestämma vem som får äga hur mycket. Enligt min mening är detta ett dumt förslag som totalt saknar respekt för den fundamentala principen om äganderätt i ett civiliserat och kultiverat samhälle (btw, jag måste passa mig för ordet ”kultiverat” eftersom bokstäverna L och K sitter så jädrans nära varandra).

Att reaktionen mot riksdagsmotionen enbart utgår från Bonnier-perspektivet är väldigt talande anser jag, även om en sådan observation i sig själv skulle kunna rendera i en uteslutning från SD som allt oftare benämns som ”Sionistdemokraterna”.

Till mitt libertarianska perspektiv istället.

Det är inte statens roll att sprida ägande. Statens roll, om den nu skall ha någon och om dess existens kan ursäktas, är att förhindra att någon otillbörligen tillskansar sig annans egendom. Jag talar om stöld. Ni vet, det där brottet som polisen en gång i tiden var satt att bekämpa innan myndigheten blev så upptagen med att tråla efter elaka kommentarer på sociala medier samt assistera blodsugarna på skatteverket för att staten skall få pengar att finansiera det stora folkutbytet och teateruppsättningar av ”Scum-manifestet”. (Fler än jag som känner att staten börjat spela ut sin roll?)

Visst, jag håller med om att Bonniers har en skadligt dominerande roll. Och att samma sak kan sägas om SVT och SR. Men det går faktiskt att tillämpa en princip som är snarlik den som Anna Hagwall predikar i ett helt annat sammanhang. Vad gäller kvinnomisshandel sägs Anna Hagwall påstå att kvinnorna är vuxna individer och bör ta ansvar över sig själva och lämna den våldsamma partnern. Varför inte praktisera detta mot mediekoncerner som reaktion på deras missdåd? Lämna dem.

I sak har Anna Hagwall helt rätt. Fast i praktiken handlar det om att göra ett val mellan att stå ut med aggressionerna och behålla bostad, semesterresor, barnen, etc, eller att förlora mycket av detta.

Det är knappast kul att få stryk, men det är fel att förringa det faktum att dessa kvinnor faktiskt gör ett medvetet val (såvida de inte befinner sig i sådant underläge att de inte ens skulle kunna klara sig ens utan en snäll partner eller en respirator). De drabbade kvinnorna behöver inte höra att de är knäppa som stannar; de behöver istället argument som får vågskålen att tippa över till att lämna misshandlaren.

Jag har lämnat Bonniers produkter. Och SVT och SR (utom tillfälligt lyssnande av P2 under bilturer). Jag kände mig mentalt misshandlad av deras budskap och språk. Länkar någon till dn.se eller expressen.se så låter jag den länken vara orörd, och detsamma gäller aftonbladet.se. Varje uteblivet besök på deras hemsidor är ett par ören närmare Peter Wolodarskis undergång, brukar jag tänka och le förnöjt.

Sedan kan man ju skoja till det och säga att det Anna Hagwall propagerar för genom sina uttalanden om att ”ingen etnisk grupp skall få äga mer än 5% av medierna” kommer tvinga fram ett multikulturellt ägande av medierna i vårt land. Att bara 5% av svenska medierna skall få tillhöra etniska svenskar låter som en våt dröm för kulturmarxisterna. Ligger Anna Hagwall och Behrang Miri med varandra, eller…?😉

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna, Politik | 14 kommentarer

Wikileaks bekräftar koppling mellan Erdogan-familjen och Islamska Staten

Bästa läsare!

För någon timma sedan publicerade Wikileaks dokument som bevisar att den turkiske presidenten Receep Erdogans svärson, energiminister Berat Albayrak har via sitt gmail-konto haft kontakt med terrororganisationen Islamska Staten, vilka smugglat olja till Israel och västvärlden via Turkiet.

Jag bloggade om ämnet för nästan exakt ett år sedan (”När Ryssland avslöjade Turkiets vandel med IS-olja anklagar USA Syrien för att vara kund hos terroristerna”). Det blogginlägget handlade om hur tyska medier ifrågasatte de ryska uppgifterna, med min illa dolda insinuation om att Der Spiegel torgförde propaganda från NATO-högkvarteter eller Vita Huset i Washington.

Google bekräftar att de mejl som den turkiska marxistiska organisationen Red Hack kopierat från energiministerns e-postkonto är äkta och inte förfalskningar.

De ryska anklagelserna ifjol föranledde det norska utrikesdepartementet att undersöka saken, och en kommitté kom fram till att den olja som kom från IS hamnade på marknaden till ett mycket lågt pris (eftersom den såldes som ocertifierad via Israel). Norge är ett av de länder som förlorat stort på det långvarigt låga oljepriset. Turkiet svarade med att förneka någon som helst kännedom om den olagliga handeln, och förklarade att man ämnade avgå om anklagelserna var korrekta. Wikileaks publicering visar att Erdogans svärson har en intim koppling till transportbolaget Powertrain som utfört transporterna; det mesta tyder på att det idag till Jungruöarna utflyttade bolaget ägs just av familjen Erdogan.

För den som kan läsa turkiska innebär samlingen av energiministerns korrespondens en intressant inblick i maktutövningen i landet, som inkluderar en fientlig attityd till de fristående medierna och mot oppositionella.

Hälsar eder Peter Harold

LÄNK:
Wikileaks: ”Berat’s box
The Press Project: Exclusive: WikiLeaks documents highlight sinister relations between Erdogan and ISIS

 

 

Publicerat i Brott & straff | 10 kommentarer

Utbildningsdepartementet i USA skall bekämpa Israelkritik i universitet

Bästa läsare!

Trigger-warnings och safe zones. De amerikanska lärosätena blir alltmer som en skyddad verkstad för att förhindra att någon stackars elev blir utsatt för provokativa tankar. Medan svenska daghem skickar ut information om hur föräldrar skall hantera vinterkräksjuka ägnar sig de amerikanska studenterna åt att skydda sig mot idéer som strider mot deras övertygelse. I alla fall de elever som låter sina övertygelser baseras på temat allas lika värde och kulturmarxistiska ideal, d.v.s. PK-ism.

Men det är inte bara studenterna som är tokiga. Även politikerna – vilka sannolikt inte alls har någonting emot att all undervisning håller sig till de politiskt korrekta doktrinerna – vill se till att inga provocerande tankar får fäste, typ sådant som kan väcka harm hos staten Israels representanter i huvudstaden Washington.

Senatorerna Bob Casey (D) och Tim Scott (R) har fått genom förslaget att det federala utbildningsdepartementet skall granska landets universitet för att finna ”religiöst motiverade hatbrott” och ”utreda alla former av antisemitism i skolorna”.

Utbildningsdepartementet kommer att använda sig av utrikesdepartementets definition av vad som skall kategoriseras som antisemitism, bl.a. gestalta judar som grupp på stereotypt sätt, t.ex. att beskriva deras kontroll/dominans över medievärlden och politiken; att anklaga judar eller staten Israel för att överdriva konsekvenserna av Förintelsen; eller att anklaga en judisk person med dubbelt medborgarskap för att hysa större lojalitet till Israel än USA. Man får inte heller göra någon jämförelse mellan Israels agerande och Nazi-Tyskland. Även ett ifrågasättande av staten Israel är enligt USA:s utrikesdepartement ett exempel på antisemitism. [LÄNK]

Det amerikanska utrikesdepartementet som fastställt den officiella definitionen av antisemitism brukar skämtsamt kallas för ”Lilla Israel” med anledning av att det finns uppsatt många israeliska flaggor i kontoren, och att många nyckelpositioner är besatta med personer som har judisk härkomst, såsom utrikesministern John Kerry själv, hans talesperson Victora Nuland (gift med den neokonservative krigshetsaren Robert Kagan), ställföreträdande Wendy Sherman, Hannah Rosenthal med särskilt ansvarsområde för att bekämpa antisemitism, statssekreteraren Philip Goldberg, biträdande statssekreteraren Daniel Rubinstein (som ansvarar för informationsinhämtning, dv.s. massövervakning), biträdande statssekreteraren Michael Posner som arbetar med att sprida demokrati och mänskliga rättigheter i omvärlden. Och så vidare.

Detta förhållande sägs ha uppstått i samband med att Henry Kissinger blev utrikesminister under Richard M. Nixons regering, vilket är det motsatta förhållandet till hur läget var under Andra Världskriget då president Franklin D Roosevelts (judiske) finansminister Henry Morgenthau jr författade en hemlig promemoria  där han anklagade utrikesdepartementet för utpräglad antisemitism eftersom man vägrade hjälpa judar att fly från Frankrike och Rumänien till USA. Morgenthau jr visste inte om att Roosevelts administration uppenbarligen hade någon form av överenskommelse med det judiska världssamfundet om att judarna skulle drivas till Palestina istället för att släppas in i USA, och därför hade den amerikanska regeringen satt stopp för ett flyktingmottagande av europeiska judar (vilket idag beskrivs som att han var en antisemit).

Även denna spekulation om passivt stöd till nazisternas fördrivningspolitik skulle kunna sortera in under det amerikanska utrikesdepartementets definition av antisemitism, eftersom det ger en bild av att Israel tillkommit genom en konspiration som har inslag av brott mot de mänskliga rättigheterna. Roosevelt skall dock kort före sin död i ett brev lovat den saudiske kungen att han inte skulle sända judarna till Palestina. Men det står också klart att båda han och efterträdaren Harry Truman utsattes för intensiv uppvaktning av sionistiska organisationer i New York för att omvandla USA:s planer på en judisk federation i Palestina till en självständig judisk stat. Och sionisterna fick till slut som de ville. [LÄNK]

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet, Historia | 2 kommentarer

Några rader om den livsnödvändiga friheten

Bästa läsare!

Jag vill börja dessa rader med ett påstående vars sanningshalt jag törs garantera med mitt eget liv: Vår värld kommer aldrig att bli perfekt.

Men i samma andetag vill jag presentera fortsättningen på min tes: Vår värld kommer aldrig bli perfekt. Men vi kan åstadkomma mycket gott genom att sluta addera det som gör världen imperfekt.

Det behöver inte ägnas särskilt mycket tid åt att finna massor av exempel på hur världen blir sämre av människor som säger sig vilja förbättra densamma. Låt mig nämna västerlandets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i bl.a. muslimska länder, såsom regimskiftena i Irak och Libyen, och numera i Syrien. Jag vet att man i begreppet ”västerlandet” kan läsa in många specifika intressenter, men låt mig generalisera.

Ett annat exempel är ”kampen mot klimatförändringar” som går ut på att ge staten och särintressen mer makt över medborgarna, utan att klimatet kan påverkas åt något håll. Om löftet att ”rädda klimatet” är ett bedrägeri så är andra kampanjer inte långt därifrån. Vad sägs om ”kampen mot knarket” som hittills inte fått bort vare sig bruk eller missbruk av droger? Istället handlar det om statens kamp mot narkomanerna.  Och nu kommer alltså kampen mot falska nyheter och parallella verklighetsbilder.

Vad är det genomgående mönstret i dessa exempel? Jo, alla exempel bär temat att man försöker göra världen bättre, men man drar sig inte för att använda piskan. Sålunda sker spridande av det förment goda på direkt bekostnad av friheten.

Nu kanske någon invänder och säger att vi inte kan ha för mycket frihet. Det blir anarki då, ropar man varnande. ” – Om inte polisen jagar narkomaner och låser in dem så kommer alla börja knarka!”, ” – Om vi inte bombar diktator X så kommer alla bli diktatorer!”. ” – Om vi inte förbjuder folk att åka med egna personbilar så kommer jorden att gå under!”. Och så vidare. Inte för inte heter det att vägen till helvetet kantas av goda intentioner. Men att bekämpa frihet är trots allt inte vägen framåt till en perfekt värld, vilket vi kan lära av exemplen här ovan.

Menar jag då i så fall att friheten är den bättre vägen, kanske rent av den enda i rätt riktning mot en perfekt värld som blott naturen och enskild dumhet kan hindra oss från att nå?

Ja, naturligtvis. Det är tack vare frihet som vår värld är mer ”perfekt” i både teknisk som intellektuell mening än den värld som fanns för 100 år eller 500 år sedan sedan på många sätt. Genom att folk inte dikterats att tänka på ett enahanda sätt – eller att de trots detta valt att trotsa diktaten – har vi kunnat gå från synen att solen cirklar runt jorden, till att istället placera vår hemplanet i omloppsbana runt den stora himmelsstjärnan.

Tack vare denna insikt kan vi bättre förstå att vi är en del i ett solsystem, och därmed begripa hur det fungerar, vilket gav oss möjlighet att räkna ut hur vi skulle kunna börja resa till månen och placera kommunikationssatelliter i rymden så att vi skall kunna prata med vänner på andra sidan vår planet.

Tänk om vi än idag hade hängt folk (eller åtminstone gett dem husarrest på livstid) för den ”kätterska” åsikten att jorden inte är universums medelpunkt, såsom den katolska kyrkan i Rom menade enligt sin tolkning av Bibeln?

Matematikern Galileo Galilei kom efter studier av polacken Mikolaj Koperniks forskningsrön fram till slutsatsen här ovan att jorden är en satellit runt solen, men kyrkan sade åt honom att han har fel eftersom hans konklusion stred mot kyrkans ståndpunkt. Eftersom kyrkan hade statens makt att försätta Galilei i livslång husarrest så kan vi säga att han blev en politisk fånge för en idé som är oomkullrunkelig sanning idag. Och den stat som satte honom i husarrest resonerade som så att friheten att säga det Galilei sagt var ett hot mot kyrkan och dess perfektion, och mot den världsordning som denna stod för.

Samma sak sker nu, med den skillnaden att inkvisitionen inte längre är en process inom (den romersk-katolska) kyrkan, utan istället manifesteras genom en rad olika organ från statens rättsapparat, vidare till den tredje statsmakten som dömer efter vad som säljer lösnummer/klick, till de som med våld eller hot försvarar den dogm mot vilken ”kättaren” anses ha brutit.

Exempel: Den som går ut till allmänheten och ifrågasätter innehållet i den s.k. Förintelsen av judar under Andra Världskriget döms av staten; den som sprider en länk via Facebook till en artikel som beskriver att ökad invandring orsakar fler våldtäkter döms strängt av medierna; och den som engagerar sig för en så fundamental sak som den fria marknaden kan bli förföljd och attackerad av militanta vänsteraktivister. Listan på exempel kan göras enormt lång, enbart utifrån ett svenskt perspektiv.

Medan våra kultur- och justitieministrar talar med ståuppkomiker om hur friheten skall begränsas för att förhindra att ”kättarnas” ord blir kända så konstaterar jag att lösningen inte är mindre frihet, utan snarare mer frihet. Total frihet i enlighet med principen om icke-aggression.

Denna princip möjliggör för alla envar att bära och yttra sin personliga åsikt om hur världen kan bli bättre, men utan att denne har mer makt till sitt förfogande än att hon eller han med sina egna medel och tillgångar kan ta första steget genom att själv försöka vara det bästa exemplet.

Vi behöver ingen religion till detta. Vi behöver egentligen ingen lag heller. Det enda som krävs är förmågan att samarbeta människor emellan; en förmåga som hittills undertryckts av den fostrande och omhändertagande staten idag för att bedöva känslan av förlorad individuell frihet.

Den fria tanken kommer – i de fall där den verkligen är nyttig och oskadlig – att leda till framsteg. Och den som inte vill framåt skall ha rätt att stå kvar vid sin gamla ståndpunkt och få vara nöjd med det, så länge som ingen part kommer utöva tvång eller våld mot den andra.

Anti-tesen mot denna frihetliga filosofi är idén att staten genom kollektivism skall garantera att samhället utvecklas mot perfektion. Men som vi kan se fungerar det inte på det viset; staten ställer sig istället i vägen, gång på gång, med sina förment goda intentioner som ger travar av lik längs vägen, vare sig det är människor som dör i vårdköer, av överdoser eller sprängs i bitar av soldater som kommenderats ut i krig av staten.

Frihet, kryddat med en gnutta kärlek, är den återstående vägen till den perfekta världen. Vi kommer inte nå ända fram, ty naturen kommer lägga hinder för vår väg. Men hellre det än att staten, politikerna, domstolen, prästerna, ledarskribenterna och huliganerna tillåts att knuffa oss framför sig, baklänges, mot avgrunden.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Filosofi | 21 kommentarer

Den tekniska utvecklingen får oss alla att, förr eller senare, känna oss passé…

sb-anglok

Bästa läsare!

Sistlidna sommar gjorde jag en avstickare till Nora. Det hade varit marknad i staden, men jag anlände så pass sent att festligheterna var under avveckling och besökarna började vända hem (eller tillbaka till campingplatserna). Några som redan befann sig hemma var personalen vid museijärnvägen, ty de vilande järnhästarna med heta metalljuvrar stod och pyste ut överskottsånga för sig själva genom läckor i cylindrar och  slid; vilket gav, trots sommarkvällens ljumhet, ett draperi av kondens längs med lokets underrede.

Så synd att jag inte hann se tågen i rörelse i full ånga, tänkte jag längtansfullt och äventyrligt. För mitt inre såg jag loket med den svarta rökplymen spy ut genom skorstenen ovanpå sotskåpet. Ungefär som vi ser hur ånglok far fram på film.

Fast så slog det mig att det är ju inte alls så det behöver se ut. Och när jag drar mig till minnes så är det väldigt sällan jag sett dessa svarta rökmoln när de rullat på sin linje över sommarfälten. Snarare skulle jag vilja påstå att dessa lok i normalfallet distribuerar ett brungrått dis, och som blir ett ljusgrått moln när överskottsånga släpps ut. När ett ånglok kommer inrullande mot stationen brukar det bara vara dallrande varmluft ovanför skorstenstratten.

Fast när det väl är ordentlig fyr under pannan, då kan maskinen se ut som ett mobilt vulkanutbrott. En härlig syn! Och så levande denna rök ter sig, där den på en och samma gång ser ut som en oformlig och föränderlig materia, men ändå inte är det. Jag misstänker att den som var miljöpartistiskt lagd under början av förra seklet – och en halv mansålder innan dess – hade det väldigt outhärdligt med denna rök.

Idag är ångloken borta. Inte därför att de bolmade och luktade illa/kraftigt, även om det sett ur den synvinkeln uppfattades som en välsignelse att de försvann. Nej, istället var det teknikskiftet från koldriven ångpanna till oljeeldad motor, och därefter elektrifieringen som tog kol på ångloket. Och varje skifte kom sig av att det nya hade större fördelar än det gamla.

På samma sätt som ångloket inte längre är ett naturligt inslag i landskapsbilden (ersatt av tjutande X2000 och trafikplan på hög höjd) så kommer även vår teknik vara ersatt av andra när nyheten har större fördelar än dagens teknik. Och det kommer att hända.

Det heter att utmaningen står att finna i vilket energislag som skall användas. Många förutspår att den bensindrivna bilen kommer att vara försvunnen inom 10-15 år (med politiska beslut kan så vara fallet, för det är förhållandevis lätt att förstöra saker med förbud, även om otto-motorns död varit förutspådd ända sedan 1920-talet), och att vi istället åker omkring med elbilar.

Jag instämmer inte i att utmaningen ligger i vilket energislag vi kommer att välja.

El-bilar har funnits nästan lika länge som den konventionella bilen. Ångloket slogs inte ut av politiska skäl till förmån av motorloket, utan istället p.g.a. att hanteringen av bränslet var enklare och billigare. Av samma anledning har el-loket slagit ut motorloket, men inte alls överallt. Problemet är inte energikällan. Problemet ligger istället i hur energin överförs och lagras. Det är därför som el-bilar fortfarande bara lämpar sig för stadstrafik, och det är också därför som alla elbilshyllande tidningsjournalister och andra opinionsbildare hyr en personbil med pigg turbodiesel under motorhuven när de skall ge sig ut på resa till banlösa delar av landet.

Nästa sommar hoppas jag att jag kommer i tid till något av landets museijärnvägar under mina spontana dagsturer – med min bensindrivna bil, naturligtvis – och kan få se svarta rökplymer resa sig över trädtopparna där ångloken drar fram för turisternas räkning, och höra det uppiggande tjutet från ångvisslorna som kallar oss fram till banvallen för att sluka järnhästen med blicken, och hosta hjärtligt av röken.

Om någon människa kommer att om hundra år sniffa på bensin för att uppleva teknisk otto-motornostalgi låter jag vara osagt. Men man vet aldrig.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Teknik & forskning | 9 kommentarer

Dubbelmordet i Rinkeby och statsunderstödd ungdomskultur på samma ort, samt SVT:s kamp mot ”faktaresistens”…

sb-svt-faktaresistens

Bästa läsare!

Statens Television (SVT) inbjuder allmänheten att lyssna på ett panelsamtal om desinformation. Problemformuleringen är följande enligt SVT:

Håller vi på att drunkna i en tsunamivåg av desinformation? Har sanning, källkritik och korrekta fakta förlorat sitt värde? Vad innebär det i så fall för demokratin?

Jag har väldigt svårt att tro att detta handlar om en självkritisk helomvändning för SVT. Tvärtom. Om ni trodde att alternativa medier är på väg att vinna en seger över gammelmedierna så har ni inte förstått att institutioner som SVT tänker kämpa till sista blodsdroppen. På licens- och skattebetalarnas bekostnad.

SVT är ett mediebolag som står under den statliga myndigheten Granskningsnämndens tillsyn. Granskningsnämnden har beslutat att det är ok att SVT, SR och UR beskrivs som ”det främlingsfientliga partiet” av sina medarbetare i sändning. Varför inget nedsättande epitet om Vänsterpartiet, som i sitt eget partiprogram vill bekämpa si egen nation till förmån för internationell klasskamp? Och när kommunister och socialister använder ordet ”kamp” kan det gå blodigt till.

Med andra ord, det statskontrollerade mediebolaget är inte rätt organ att kalla sig opartiskt. Om en nyhetsförmedlare inte kan förhålla sig opartiskt, då lär de övriga egenskaperna vara i samma beklagliga tillstånd. Nu anser jag inte att nyhetsbolag skall vara tillkämpat opartiska. Tvärtom, påståendet att man är opartisk är alltid ett hyckleri, och skapar bara förvirring hos mottagarna. I detta fall är dynghögar som Aftonbladet och Expressen bättre, eftersom de inte döljer sin agenda (som dock är identisk med SVT och SR p.g.a. att journalistkåren som yrkesgrupp är vänsterorienterad).

Av samma anledning är det lite smått skrattretande att SVT vill ge sig in i ”debatten” om desinformation (den svenska varianten av debatten i USA om ”fake news”, förmodar jag?).

I det planerade panelsamtalet skall man ta upp ”faktaresistens och parallella verklighetsbilder”. SVT skulle kunna bidraga med massor av egna erfarenheter från sin verksamhet om faktaresistens och parallella verklighetsbilder; både SVT och SR har varit stilbildande vad gäller att förvränga och utelämna fakta till tittarna och lyssnarna under de gångna åren. Detta gäller i synnerhet kring frågor som invandringspolitik och klimatalarmism, men går igen i faktiskt varenda disciplin eftersom journalisterna och redaktörerna (och mediebolagets ledning) är så politiskt genomsyrade.

För skojs skull tittade jag på vad SVT har att erbjuda i nyhetsväg just denna kväll när jag skriver föreliggande bloggpost.

sb-svt-faktaresistens2

Faktum är att en av dessa från SVT-redaktionens utvalda nyheter lockade mitt intresse. Nämligen artikeln om skottdramat i Rinkeby igår där två bröder avrättades med skjutvapen inne på ett café. [LÄNK SVT]

SVT:s artikel beskriver summariskt vad som hände denna kväll när två personer dödades. Jag har klippt ut en passage ur denna text som beskriver händelsen:

Enligt uppgifter från flera källor till SVT Nyheter sköts två bröder i 20-årsåldern till döds inne på ett kafé som ligger på Rinkebystråket. Flera maskerade män med automatvapen ska ha kommit in på kaféet, där de sköt ner personerna, som satt vid ett bord.

Kaféet där skottlossningen utbröt har i dag stängt. På dörren sitter en lapp: ”Våra tankar går till de två männen som dog och till deras familjer”.

Vad är det för fel med denna artikel? Ja, enligt SVT:s mall för rapportering av våldsdåd i invandrartäta förorter så finns här inget uppenbart fel. Inga spekulationer om etnicitet, vare sig på gärningsmän eller mordoffer. Men SVT:s berättelse gör ett hopp mellan skotten och det idag stängda kaféet. Nämligen stenkastningen mot polisen när denna kom till brottsplatsen.

Skjutningen inträffade omkring 21:45. Och enligt andra medier än SVT var det fortfarande vid 23-tiden kaotiskt på platsen med folkmassor där det kastades sten mot polisen. Detta nämner inte SVT i sin nyhetsartikel. Hur kan det komma sig att SVT med sin påkostade nyhetsredaktion inte kände till detta besvärliga förhållande, medan alternativa medier som saknar reportageteam är förmögna att skildra de faktiska händelserna, och inte bara själva skottdådet? Svaret står att finna i att SVT saknar vilja att berätta om vad som sker i verkligheten. Detta kallas för desinformation.

Som om inte undanhållandet av information vore illa nog så blir SVT:s insats än mer propagandistiskt när man ser länkarna under nyhetsartikeln:

sb-svt-faktaresistens4

Goda krafter mobiliserar i Rinkeby” och ”Jag känner mig absolut inte rädd”. Nej, har man hucklet placerat så att inte ett enda hårstrå syns medan man vistas på allmän plats (med manlig släkting som förkläde?), plus att man håller sig hemma när solen gått ner, har man inget att frukta som kvinna i Rinkeby. Själv har jag ingen klan som ställer upp för mig om jag blir överfallen i Rinkeby, så Huda är lustigt nog mer privilegierad än under tecknad på just denna punkt.

Nå. Vilka är ”de goda krafter” som mobiliserar i Rinkeby? Jag tog mig friheten att klicka på den artikeln och fann att staten lagt upp ett hyllningsreportage om bl.a. Ungdomens hus i Rinkeby som förlängt sitt öppethållande under mordnatten. [LÄNK SVT]

Minns ni ”Ungdomens Hus i Rinkeby”?  Jag skrev om denna inrättning i min bloggpost ”Startar soldatutbildningen för jihadister redan i fritidsgården?” för lite mer än en månad sedan, och min text handlar hur unga pojkar fostras i denna fritidslokal att slåss och härda sig inför våld.

Då i oktober månad kritiserades Ungdomens hus till och med av gammelmedierna sedan det läckt ut att kidsen slår varandra gula och blå utan skyddsutrustning under hejarop från de aktiva fritidsledarna på boxningslektionerna. Nu fem veckor senare har man rehabiliterats i medierna, och är åter igen räknade som ”en god kraft”. Något samband mellan själva brottet under fredagskvällen, och att de båda bröderna hört hemma på Ungdomens Hus i Rinkeby, tänker SVT inte dra, även om jag personligen inte kan låta bli att fundera på om den kultur som råder/rådde på denna fritidsgård kan vara en av orsakerna till att just dessa två bröder blev avrättade. Men räkna inte med att SVT kommer stilla min nyfikenhet kring den frågan. De har fullt upp med att anklaga alla andra för att dränka medborgarna med desinformation och förmedla parallella verklighetsbilder.

Sveriges riksdag bör följa danskarnas exempel, men inte nöja sig med att sälja ut den ena kanalen, utan all verksamhet. Eller lägga ner rasket. Nyheter är för allvarliga saker för att det skall tillåtas att skötas under politiskt inflytande, som det gör idag. SVT i dagens skepnad är ett samhällshot. Ett gravt samhällshot, som skapat den miljö som utgörs av dagens Rinkeby och andra s.k. no-go zoner där man stenar polisen som är på plats för att lösa brott.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna | 11 kommentarer

Nu är det dags att kräva kulturminister Alice Bahs avgång. Nej till fejkpolitiker.

sb-alice-bah

Bästa läsare!

En av mina lyckligaste dagar var när jag för flera år sedan mötte en stressad Jonas Gardell som rusade nerför trappan till perrongen vid Slussens tunnelbanestation. Trots att trappan i övrigt var tom så siktade han på den kortaste vägen, och där gick jag helt oskyldigt. Men jag vek inte en tum för honom, och spände istället min armbåge, ty kollisionen var oundviklig. Gardell flämtade till av både armbågen och chocken när han insåg att här fanns en medborgare som inte flyttar sig åt sidan för en Södermalmscelebritet. Sekunden därpå slog vagnsdörrarna igen medan jag fortfarande kunde höra Gardells uppgivna fotsteg. För att öka min tillfredsställelse föreställde jag mig att han nu blev mycket försenad till någonting viktigt. Det kunde han gott få ha, tänkte jag förnöjt.

Fast ordet ”viktigt” är svårt att associera med denne Jonas Gardell. Utifrån de tillfällen jag exponerats för hans litteratur eller andra framförande tycks temat vara att ”viktigast i världen är Jonas Gardell”, och allting annat förtjänar att hånas eller ifrågasättas. Allt, utom då Jonas Gardell själv, men helst sådant som inte platsar i hans sinnevärld. Ett beteende som enligt initierade skvallerfjollor i stan är en revansch för att han låg obekvämt som yngling.

Alla har dock inte samma distans som jag vad gäller Jonas Gardell. Kulturminister Alice Bah, regeringens kanske enda kn*llbara ledamot i ett sovrum med strömavbrott och god ventilation, tycker att Jonas Gardell är så pass viktig att hon som minister är villig att uppfylla vilken tokig idé som helst från honom. För den som undrar vem Jonas Gardell är så vill jag beskriva honom som en homosexuell Henrik Schyffert. Eller en kvinnlig version av Malena Ernman… I vilket fall som helst är det i denna krets som den politiska korrektheten är högkoncentrerad. Tittar man på Jonas Gardells twitterkonto kan man notera ett flitigt ryggkliande mellan de sedvanliga misstänkta. Och hans publik förstår bara oneliners, så många ger honom artigt ”likes” utan att intellektuellt sett bekymra sig om eventuell innebörd, såvida det inte handlar om att mobba folk som gillar svensk kultur och svenska seder. Sånt gillar vänstern. Kallas dock inte för hat när de gör det.

sb sexklöverkartellen

Så vad har Jonas Gardell klämt ur sig den här gången? Jo, i ett s.k. ”öppet brev” i Bonnierägda Expressen kräver Gardell att Facebooks VD skall ta ansvar för alla ”fejknyheter” som användarna länkar till via sina konton.Följdfråga: skall Telia stoppa folk som ringer till varandra och talar osanning? Att PostNord gör något mysko med våra brev vet vi redan; det är som att vinna på lotto om man får posten i tid eller över huvud taget. Varför begränsa dina censurkrav till Facebook, Jonas?

Som om inte idén i sig själv är korkad nog så har alltså kulturminister Alice Bah reagerat och säger i samma kvällsblad att hon ” […] skall bjuda in Facebook i Sverige för att prata om hur vi kan arbeta framöver. Jag är övertygad om att de inte vill vara en arena för hot, hat och falska nyheter.” Och om inte Facebook löser ”problemet” på egen hand kommer ministern att hitta på en lösning utifrån lagstiftningen.

Med tanke på PK-elitens definition av ”hat” och ”hot” så är jag mycket bekymrad över hur pass lite av yttrandefrihet vi kommer kunna ha kvar med politiker som Alice Bah och Morgan Johansson. Regeringens strävan att begränsa yttrandefriheten måste bekämpas.

Vad gäller frågan om ”falska nyheter” så vet vi vad Alice Bah är ute efter. Hon är inte ute efter nyheterna per se, utan snarare själva avsändarna. Vad hon vill få till stånd är ett filter så att inte medborgarna kan länka till Avpixlat, Fria Tider, Nyheter idag och vad de nu alla politiskt alternativa nyhetssajterna heter, via sociala medier som Facebook.

Eller törs vi räkna med att Alice Bah vill att Facebook stoppar spridningen av gammelmediernas alster som far med osanning, som t.ex. DN:s artikel om att invandring är en mångmiljonvist i Sandvikens kommun? Eftersom ”vinsten” bara uppenbarades ifall man utelämnade stora delar av invandrarnas utgifter för samhället kunde man nå ett plus i DN:s resonemang. I detta fall ljög alltså DN. Och en lögn är ett grundkriterium i en fejknyhet.

Att DN ljög uppenbarade sig för allmänheten inom något dygn, men skall  Facebook tvingas att ha en stab med faktagranskare som minutoperativt kontrollerar uppgifterna i artiklar som folk länkar till? Naturligtvis inte.

Både Jonas Gardells och Alice Bahs inlägg i den här frågan är så pass befängda att Gardell framgent borde ignoreras av sin publik, och Alice Bah lämna in sin avskedsansökan. Och hur skall man kunna publicera något politiskt uttalande från regeringen och riksdagen om innehållet skall vara fritt från lögner och halvsanningar? Den politiska journalistiken kommer inte vara tekniskt möjlig längre!

Jag uppmuntrar någon oppositionell riksdagsledamot att ta upp Alice Bahs inlägg i debatten till konstitutionsutskottet.

Hälsar eder Peter Harold

(Ursäkta min frånvaro. Har haft lite hälsoproblem under ett tag)

Publicerat i Demokrati och frihet, Politik | 25 kommentarer

Kommer de flyende IS-familjerna att få förtur i den svenska asylhanteringen?

Bästa läsare!

Det verkar inte gå så himla bra för Islamska Staten i Syrien och Irak. Ett par års futilt bombande mot dem från USA:s, Storbritanniens och Frankrikes sida tycktes under lång tid snarare få IS att växa i både styrka och omfång (det kan lätt bli så när dessa demokratins fanbärare i väst sprätter grus på sin påstådda fiende med ena handen och ger dem kanoner med den andra). Vändpunkten kom när Ryssland började ”sprida terror och förödelse i ett land som de inte har USA:s tillstånd att operera i”. Barack Obama och John Kerry avslöjades som de charlataner de är i verkligheten, och tvangs plötsligt finna sig i att kriget i Syrien måste få ett slut – till krigsmaterielproducenternas stora förtret. Ditåt tycks det gå, trots att NATO fortfarande gör sitt bästa för att curla för de flyende terroristerna.

För svensk del har kriget i Syrien gett Sveriges regering möjlighet att förverkliga sina storvulna planer på att injicera det svenska välfärdssystemet med en massa unga arbetsföra friska män som vänt krig och terror ryggen till. Ja, så många att alla gästsängar hos Migrationsverket tog slut. Men regeringen hanterade det med förväntad bravur; alla initiala extrakostnader som gör våra asylbaroner stormrika ses som en framtidsinvestering, förklarade staten som i nästa andetag menade att om man jagar alla som på ett eller annat sätt undanhåller staten skatt, plus att man lånar pengar gratis av världsbankerna, så kommer vi alldeles strax bli världens bästa välfärdsstat igen. Glöm inte att utan invandring hade vi aldrig fått kåldolmar, pizza och Zlatan!!!! trumpetade alla godhjärtade aktivister och vinkade med sina ”Soros”-sponsrade ”Welcome Refugees”-skyltar.

Nu när Islamska Staten ser ut att bli slaget av Syriens armé, rysk militär, kurdisk gerilla (osäkert vilka de skjuter på, om de själva ens vet) och motvilliga NATO-trupper som ”råkar” skjuta prick på Bashar al-Assads styrkor, så uppstår en ny ”humanitär” fråga. Vart skall alla islamistiska legosoldater ta vägen? (Av någon anledning finns det inget barn bland åskådarna som kan peka på den nakne kejsaren och säga att terroristerna kan ju börja med att resa tillbaka varifrån de kom och se ifall de är välkomna.)

För alla som har ett svenskt hjärta som klappar för vår humanitära stormakts oändliga generositet uppenbarar sig här en möjlighet att förstärka numerären på de vi redan tagit emot med vår famn. Ja, om nu inte alltför många ”rasister” protesterar, såsom de gjorde när politikerna ansåg att ”svenska” hemvändande IS-terrorister skall ha bostad och jobb på skattebetalarnas bekostnad. Svenska skattebetalare tycks ju inte förstå att det är en mänsklig rättighet att få hjälp, särskilt just om man aldrig bidragit på eget vis till samhällsförsörjningen. Solidaritet är att skänka sitt hjärta till den som vill hugga huvudet av en, och hör sen!!!

Ok, nog med sarkasmer. Men jag är lite smått bekymrad över att svenska myndigheter i sin godhetsvilja kommer öppna skattebetalarnas plånböcker för att med hänvisning till utlänningslagens 4:e kapitel bjuda in hela familjer från Islamska Staten. Av just… ni har hört det förr… humanitära skäl.

Det förhåller sig som så att många av terroristerna har tillbringat flera år i de områden som IS ockuperat och haft sin statsliknande etablering i, och under tiden har de bildat familj och skaffat barn som inte är medborgare i något erkänt land. Med andra ord, terroristernas barn är statslösa. Och terroristerna kommer vid nederlaget att drivas på flykt och inte välkomnas någonstans. Oavsett om Pappa Terrorist blir arresterad och lagförd för brott mot mänskligheten eller inte, så kommer barnen till Pappa Terrorist aldrig att lagföras för terrorbrott, och inte heller per automatik bli medborgare i det land där denne fötts medan pappan varit terrorist. Tvärtom, de lokala myndigheterna kommer med stor sannolikhet be Pappa och Mamma Terrorist att dra åt helvete med sin avkomma. Vilket förmodligen betyder flygresa till Stockholm…

Det handlar om tusentals barn, från nyfödda upp till två- och snart treårsåldern som är födda i områden som kontrollerats av Islamska Staten, men som inte är mantalsskrivna i de länder som de är födda i. Dessa barn är som nyss nämndes statslösa, och kan så förbli om den återtagande staten förvägrar medborgarskap.

Är detta en vild spekulation från min sida? Njae, kanske inte. Nyhetsbyrån Reuters rapporterar från Irak där IS slagits tillbaka och myndigheterna inte har återetablerat sin verksamhet, och folk förstör all dokumentation som bär Islamska Statens stämpel för att undgå repressalier. Och Sverige är involverat:

Debaga camp manager Ahmed Abdo said his staff is working with the United Nations, a Swedish NGO and the Iraqi government to try to resolve the problem, and so far UNHCR has provided legal assistance to help resolve 175 cases.

Vilken ”Swedish NGO” är detta? Min gissning är Qandil som är kopplad till kurdiska aktiviteter, men jag kan ha fel. Har vi tur verkar de för återbyggnad av de raserade städerna och invånarnas återflyttning. Men i värsta fall har vi en kanal som berättar att Sverige är ett land som flyter av mjölk och honung, och där statens hantlangare viftar med skattefinansierade ”Welcome Terrorists!”-skyltar.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 17 kommentarer

Europeiskt fredsavtal med Ryssland? Hur skall Obama hinna sänka detta?

Bästa läsare!

DN är lyckliga över att bränderna i Israel är släckta, men jag hittar i skrivande stund ingen artikel (eller ens en notis) om att Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier försöker förhindra att Europa sätts i brand. Motvilligt måste jag avslöja att han är socialdemokrat, men det kan tänkas att tyska socialdemokrater tillåts använda sina hjärnor, till skillnad från… ja, ingen nämnd, ingen glömd. (*viskar*: R-e-g-e-r-i-n-g-e-n…)

Jag skrev om nämnde Steinmeier i en bloggpost i somras som handlade om hans starka kritik mot den NATO-övning som bl.a. innehöll transport av tyska trupper och stridsvagnar tvärs genom Polen till övningsplatsen intill den ryska gränsen [LÄNK]. Steinmeier kritiserade det osmakliga upplägget som i ryskt perspektiv väckte minnet av Nazi-Tysklands attack mot Sovjetunionen under Andra Världskriget. I samma bloggpost skrev jag också om att Bulgariens premiärminister vägrade att medverka till NATO:s vapenskrammel i Svarta havet.

Dagens trevliga nyhet är att utrikesminister Steinmeier fått med sig femton andra medlemmar i Organization for Security and Cooperation in Europe (OSCE) att underteckna ett upprop om att EU skall inleda samtal med Ryssland om en starta en dialog med den ryska regeringen om ett fördrag om konventionella militärstyrkor, för att förhindra en eskalering av de båda sidornas upprustning.

Ryssland lämnade ifjol det tidigare fördraget från 1990 som tecknades mellan NATO och Warszawapakten sedan man ansåg att det inte längre var värt någonting efter den efterföljande utvidgningen av NATO som enligt Ryssland förändrat styrkeförhållandena mellan NATO och den ryska federationens militära kapacitet. Det som fick den ryska regeringen att bryta upp fördraget var NATO:s beslut att placera missilförsvarssystem mot den ryska gränsen ”som skydd mot angrepp från Iran…”. NATO:s anti-missilsystem kan (förutom att vara NATO till hjälp vid en ”first strike” mot Ryssland) med små modifieringar användas för att avfyra kärnvapenmissiler.

Frågan om en ny dialog med Ryssland kommer att tas upp på OSCE:s möte i Hamburg i början av nästa månad. Det kommer att bli intressant att se hur respektive regering samt hur EU:s ledning kommer att agera, och reaktionerna från Vita huset (Obama-regimen ersätts ju inte förrän i slutet av januari 2017). Detta kan vara ett tecken på att makthavarna insett att konflikten med Ryssland är på väg att gå för långt, även om man för stunden kanske inte kommer längre än just till en dialog. Men vi vet att det finns krafter som vill förhindra en avspänning, och som inte kommer ge sig förrän Ryssland leds av en ny Boris Jeltsin.

Hälsar eder Peter Harold

 

FÖRDJUPNING I ÄMNET:
Zerohedge: Sixteen European States Led By Germany Want Arms Control Agreement With Russia

Publicerat i Krig & fred | 4 kommentarer

[Allvarlig humor] Redacted Tonight bemöter CNN:s larm om ”fake news” på Facebook.

Bästa läsare!

Tittartips till er nattugglor. Roligare än ”Snacka om nyheter”. Giftigare än podcast med Alex Schulman (även om man helst vill ta gift om det är det enda alternativet till att lyssna på honom). Och ärligare än vilken sändning av Aktuellt, Rapport eller TV4 Nyheterna. Jag ger er…

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Medierna, Politik | 6 kommentarer