Ännu en hopplös dag…

Bästa läsare!

För ett tag sedan drömde jag om att det var en opinionsrörelse inom alternativmedierna som skulle förhindra att Sverige blev en komplett vasallstat till USA och den sionistiska världsordnarmaffian… men jag har nog fel på denna punkt.

Ännu en hopplös dag när inte ens ”oppositionen”i vårt land kan tänka sunt och välja sina strider med eftertanke. Men nu vet vi var vi har Nyheter-Idag.

Hälsar eder Peter Harold – nu på snudd i Twitterformat.

Annonser
Publicerat i Demokrati och frihet | 8 kommentarer

Jippi! Stefan Löfvén fortsätter som statsminister (för SVMPCL-blocket)

Bästa läsare!

Ursäkta mitt dystra tonfall häromdagen. Nu skiner jag som en sol igen. Stefan Löfvén har omvalts som Sveriges statsminister med aktivt stöd från kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet samt sina egna riksdagsledamöter, och med passivt stöd av Centerpartiet och Folkpartiet, minus en hedervärd centerpartistisk ledamot som tryckte på nej-knappen.

Ok, innan någon slår mig på käften för att jag är oförskämd genom att le och jubla, så ska jag avge en förklaring till min munterhet.

Det här är precis vid svenska folket… eller åtminstone väljarna behöver få se.

De behöver ett påtagligt bevis för att det inte spelar någon roll hur man röstar, och att ett parti som befinner sig in en fallande trend sedan flera årtionden alltid kan förbli vid makten, och att stödet kan komma från partiets motståndare (även om motståndet tycks bara vara något som finns på valreklamen).

Den statsvetande terrorforskaren Magnus Norell verkar vara inne på samma linje som jag. Han skriver:

Från ett statsvetenskapligt perspektiv är det här mycket oroande; om det parlamentariska system som ska vara kittet mellan väljare och valda som ska representera dem, mister, inte bara sin kapacitet, utan allmänhetens tilltro till sagda system, urholkas fundamentet. Att politikerförakt blir en konsekvens är, även om det är olyckligt, snarast ett tecken på rationellt tänkande; det finns ingen vettig anledning att ta dessa krumbukter på allvar.

Det jag inte håller med Magnus om är att politikerförakt skulle vara någonting olyckligt. Visst, man ska inte såra människors känslor, men att kalla Annie Lööf för namn är faktiskt berättigat. Frågan är bara om invektiven räcker till. Det är illa nog att hålla sig till sanningen som dessvärre är brutal och obehaglig. Sanningen är den att Annie Lööf inte representerar varken svenska folket eller sitt partis väljare, utan istället andra för oss väljare och skattebetalare dolda intressenter.

Historikern Christer Nilsson skrev i Newsvoice i höstas följande viktiga sak när det blev känt att Annie Lööf är medlem i Trilatera kommissionen:

Närmast ökänt är att kommissionen i manifestet ansåg folkets politiska engagemang som icke önskvärt. Kommissionen talar om ”mer måtta i demokratin”, dvs. få medborgarna mer lydiga och passiva och inte bråka med statsmakterna.

Kommissionen anser också att man har en viktig uppgift att indoktrinera skolor, universitet och kyrkan med ett tydligt globalt budskap och att verka för en global centralregering som en vidareutveckling av FN, där även EU:s makt bör centraliseras på bekostnad av nationell identitet, självkänsla och klara gränser.

Vad gör Annie Lööf i denna organisation som har ett starkt fokus på centralisering och politisk globalisering (och politiskt hemlighetsmakeri), när hon samtidigt företräder ett parti som säger sig slå vakt om decentralisering och de enskilda medborgarna? Vilken sida står hon på?

Obs, sista frågan var retorisk. Annie Lööf står helt klart på den globala världsordningens sida. För de som styr över medlemmarna i Trilaterala kommissionen och deltagare vid Bilderbergruppens sammankomster är en regim som den som Stefan Löfvén leder precis vad man vill ha. Samma varningstext gäller Carl Bildt hos moderaterna.

Det som förvånar mig är att denna politiska elit så ihärdigt framställer Sverigedemokraterna som ett hot mot deras agenda. Jag vet inte vad jag ska tro, men denna attityd som Annie Lööf ger uttryck för, och som hon tar som ursäkt för att slippa vara med i en borgerlig fyrpartiregering, känns konstlad och spelad – inte minst med tanke på att SD oavbrutet tenderar att bryta med sina egna ideal om i såväl invandringsfrågan, kulturfrågan och EU-frågan.

SD:s trovärdighet kan och ska ifrågasättas, men inte på den grund att de har några förvirrade supporters som klottrar ”Sieg Heil!” på telefonkatalogen, utan helt enkelt därför att SD visar större intresse för att dela på köttgrytan än att rycka den ur maktelitens händer. SD är dessvärre ett kollektivistiskt parti precis som alla andra riksdagspartier, och då blir deras lösningar också kollektivistiska.

Har vi en sjujäkla tur nu så kommer politikerföraktet öka och breda ut sig så till den milda grad att det uppstår en folkrörelse som vill beröva politikerna makt, och föra över makten till medborgarna. Ju mindre riksdag och regering ska besluta om, och ju mer vi medborgare får rådighet över (genom att behålla våra surt förvärvade pengar), desto bättre.

Jag hoppas att vi kan få fler libertarianska och frihetliga samhällsdebattörer att kliva fram och föreslå voluntaristiska samhällsmodeller, istället för att man släpper fram kommunisterna som enda opposition mot 8-klövern.

I rest my case.

Hälsar eder Peter Harold (som tagit sig hem till skrivarlyan efter en lång färd, och som satt ett paket revbensspjäll på långkok i köket; i natt ska jag gå genom kommentarsskörden, kära läsare!)

 

Publicerat i Politik | 16 kommentarer

Sverige. Den politiska knarkarkvarten som gud glömde.

Bästa läsare!

Jag spenderade morgonen i sjuksängen med att försöka uppdatera mig om vad som hänt och händer i vårt avlånga land. Hur mycket det än bär emot mig kommer jag inte ifrån att jag måste reflektera över den förestående regeringsbildningen.

Grattis, Annie! Din dumhet firar nya triumfer. Du har splittrat det icke-socialistiska blocket, och du har gett grönt ljus till socialisterna och extremisterna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet att regera vidare. Just specifikt med ditt och Jan Björklunds stöd till S har ni tvingat Stefan Löfvén att vara särskilt tillmötesgående gentemot V för att detta parti inte ska fälla den C- och L-stödda S-regeringen. Din insats är så kontraproduktiv gentemot vad du lovade väljarna före valet. Du är ett svek. Du är en sopa. Jag hoppas du sätter din högersko i halsen och kvävs.

Och vad beror detta på? Jo, en hysteri om att SD skulle vara ”de nya nazisterna”.

Gång på gång tjatar man om den rasism som ”pyr och jäser” i det partiet; ett parti som förvisso lockat till sig många underliga existenser, men som systematiskt avpolletterar medlemmar och funktionärer efter påbud från den vänsterextrema underrättelsetjänsten Expo. Detta har pågått i ett par års tid och så pass intensivt att man faktiskt kan fråga sig om SD är kontrollerad opposition. Notera avsaknaden av frågetecken i föregående mening.

Jimmie Åkesson flaggar passande nog för att den nya regeringen kommer leda till återfödelsen av Reinfeldtdoktrinen. Jag tror att han har rätt. Han kan kosta på sig att yppa denna sanning eftersom partiet har noll inflytande. Och det var exakt detta som var Annie Lööfs syfte när hon sålde ut den borgerliga alliansen till förmån för en politik som hennes idol George Soros förespråkar.

Det är onekligen något fel som är trasigt när en partiledare kan offentligt gå ut och säga att hon hyser sympatier för George Soros. Annie Lööf kan förvisso om hon ställs till svars för sitt utspel att hon inte alls känner till att Soros medverkat till statskuppen i Ukraina år 2014, liksom att Soros stöder de kriminella demonstranterna i USA som vill få den lagenligt valde Donald Trump avsatt. Annie Lööf är den svenska politikens Hillary Clinton, och hon har precis som detta monster frikort hos medierna. Lööf kan ljuga om precis vad hon vill, om vad hon vet och inte vet. Och det är precis det hon kommer göra under den kommande mandatperioden där vi riskerar ånyo en utveckling av massmigrationen upp till nästa nivå där vi svenskar ska anklagas för att ”ha varit lite för naiva”.

På tal om att ha varit lite för naiv… Det är precis denna term som svenska säkerhetspolisen använder nu när man offentligt erkänner att islamistiska terrorism utgör det största hotet mot nationens säkerhet. No shit, Sherlock!

Sverige har under alla år sedan – låt oss säga sedan Tage Erlanders sista dagar så tar vi inte i så att vi kräks i alla fall – varit en safe zone för utländska terrorister. Det har varit vår försäkring mot allvarliga terrordåd, i synnerhet ifråga om dito med anknytning till Mellersta östern, men även i Asien och Afrika. Den försäkringen fungerar inte längre. Sverige är en del av det anglo-amerikanska maktimperiet som krigar på varje kontinent på bekostnad av deras vasallstater i NATO. Vi till och med köper USA:s undermåliga utrustning bara för att få vara NATO till lags.

Hur kan det ha gått så här?

It’s the fucking media, stupid!!!

Under devisen ”Vi vill inte ge rasisterna vatten på sina kvarnar” har det svenska medieetablissemanget antingen medvetet eller med komplett inkompetens systematiskt mörkat eller förvanskat nyheter och rapporter som har med massmigrationens konsekvenser att göra.

Jag är den förste att erkänna att det inte finns en absolut sanning om hur man ska hantera migration. Men ett grundproblem är att staten bestämt sig för att betrakta migration som en samhällsangelägenhet. Där har vi första problemet. Staten tror att den har till uppgift och förmåga att vrida på olika kranar för att vi ska få balans mellan krigsflyktingar, ekonomiska flyktingar, kulturmigranter (”erövra Europa med barnvagnar”), terrorister, m.m.  Låt oss vara överens om att statens tro på sin förmåga att hantera detta är definitivt överskattad.

Para ihop statens oförmåga med de ideologiska krafter som medvetet och målmedvetet verkar för folkutbytet i Sverige, och du har receptet bakom föreliggande situation.

Att låta jubelidioter som Stefan Löfven och Annie Lööf med blindtarmar som Jonas Sjöstedt, Jan Björklund och Gustav Frigolit få full access till dess kranar har bara ett syfte och tänkbar utgång: katastrof!

Sverige är en knarkarkvart. En knarkarkvart för s.k. godhetsnarkomaner.  De går från det ena ruset efter det andra, och det som ger dem en kick är utplånandet av det gamla Sverige. Detta missbruk har gjort dem så verklighetsfrånvända att de inte längre bryr sig om att väljarna är deras arbetsgivare. Istället står de där på scenen och spottar på oss, och när kulissen rasar ihop bakom dem så skyller de på att publiken är naiv.

Jag blir så jäkla trött på det här.

Det är hög tid att börja planera Finspång-dagarna.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

 

Publicerat i Politik | 15 kommentarer

Verkligheten bakom nyheterna du ser och läser…

Bästa läsare!

Ursäkta att denna bloggpost tar sig friheten att redovisa dagens ämne medelst jpg-formatet, men det är så jag fått dem mig tillsända. Det handlar om hur statskontrollerade Sveriges Television presenterar en uppmärksammad händelse där en ordningsvakt ”knuffar och släpar” vad man i artikeln kallar ”ett försvarslöst oskyldigt barn”.

Först en skärmdump på SVT-artikeln. [LÄNK]

När läsaren är färdig med eventuell indignation över hur vakten agerat… nä, jag skojar. De flesta som har huvudet på skaft anar att vi i SVT:s artikel bara fått halva sanningen presenterad. Och mycket riktigt. Här följer den incidentrapport som Kista bibliotek upprättade med anledning av det som föregick ordningsvaktens ingripande.

Well, numera betalar vi skatt för att få dessa förvrängda nyheter. Om ingen insett att vi har ett diaboliskt demokratiproblem i Sverige så är det dags att inse det nu. Personligen tror insikten infunnit sig sedan länge hos denna bloggs läsare. Återstår bara att få resten av landet att fatta.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Medierna | 7 kommentarer

”Trygghet är de rikas lyx!” – sossarnas valslogan 2022 eller 2026?

Bästa läsare!

Beklagar frånvaron, men det råder sjukdomstillstånd i bekantskapskretsen, så mina tankar är inte där de brukar vara normalt sett.

Dock skulle jag vilja sätta ord på några känslor som dyker upp emellanåt när jag läser kommentarer på sociala medier. Det verkar som att folk verkar vara mer kritiskt medvetna numera, och att nivån verkar ha ökat kraftigt på senare tid. För inte inbillar jag mig väl detta?

Den ökande medvetenhet som jag iakttagit handlar om olika saker. Det kan röra sig om ifrågasättandet av den officiella bilden av vad som skedde 11 september 2001; ett ifrågasättande som jag tror grundar sig mycket på insikten om att USA:s politik i Mellersta östern grundar sig på bluff och bedrägeri (man börjar förstå orsaken bakom verkan). Det kan också röra sig om insikten om att Annie Lööf inte är medlem i trilaterala kommissionen bara för att hon är svensk och kvinna, utan därför att medlemskapet fyller ett för väljarna dolt syfte. Det kan också vara en insikt om att deltagande i Bilderberggruppens konferenser innebär att man komprometteras med en agenda som har högre prioritet än de egna väljarnas välbefinnande.

Den mest uppenbara insikten som jag tycker manifesteras tydligt är att socialdemokraterna skött Sverige väldigt dåligt under deras fyra år vid makten. Sossarnas största styrka just nu är att de borgerliga inte klarar av att sitta still i sin båt och ”konspirera” den föreställda borgerliga politiken (som förmodligen är lika mycket teater som sossarnas politik). Folk kommer om och om igen till slutsatsen att Sveriges utveckling inte går i den riktning som svenska folket önskar. ”Ökad trygghet” blev till att ”Slå vakt om tryggheten” som idag blivit ”Återställa tryggheten”. Vi lär nog inte behöva vänta länge förrän sossarna går till val med budskapet ”Minns tryggheten!”. Eller varför inte ”Trygghet är de rikas lyx”…?

Jag har blivit inbjuden att medverka i ett medborgargarde, och jag har tackat ja. Jag fattade det beslutet sedan jag blev varse att staten inte alls har mina medmänniskors trygghet och säkerhet i sitt intresse, utan bara är intresserad av att vidmakthålla bilden av denna uppgift. Med andra ord, polisen har gjort ingripanden som är resultatlösa i allt utom att lokalpressen skrivit positivt om att polisen agerat. Varken polis eller lokalpress har erkänt eller upplyst medborgarna om att de kriminella återfått friheten och att dessa härjar precis som innan.

Därmed återstår bara för oss medborgare att agera. Om inte annat så blir detta ett tillfälle för mig att möta andra som börjat ifrågasätta rådande ordning, vilket är en alldeles utmärkt markör på tilltagande medvetenhet. Om vi dessutom kan skapa trygghet i stadsdelen, då har vi kommit ett steg längre än sossarna.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

 

Publicerat i Stadsliv | 10 kommentarer

You are not a jew?

Bästa läsare!

Detta klipp kommer från någon slags reality-show där komikern Don Rickles äter lunch med olika gäster från samma bransch som honom. I detta klipp finns ett segment där följande dialog utspelar sig mellan honom och en av Hollywoods roligaste skådespelare, Zach Galifianakis:

Don Rickles: ” – You are not a jew?”
Zach Galifianakis (skakande nekande på huvudet): ” – No, sir”
Don Rickles: ” – You not get a jew on a farm”
Zach Galifianakis: ” – Why do you say that?”
Don Rickles: ” – I don’t know anybody [jew] has a horse there….”
Zach Galifianakis skrattar besvärat.
Don Rickles: ” – …and watches corn grow. I know guys [jews] that own that land”
Zach Galifianakis (nickande med besvärad uppsyn): ” – Right… yes… Yes, you can say it” (tittar menande in i kameran i ett kort ögonblick)

Don Rickles har sin yttrandefrihet, och ska givetvis ha det. Den amerikanska konstitutionens första tillägg garanterar honom det. Zach Galifianakis har samma yttrandefrihet som Don Rickles, men skulle han skämta på samma sätt som denna om judar finns det en stor risk att hans karriär går i stöpet.

Få komiker vågar utmana den judiska gruppen via humorn, och de som gör det skaffar sig förkläden, eller gör skämt av sin ”antisemitism” (Family Guy’s Seth Mac Farlane är ett utmärkt exempel på detta, och hans strategi är att låna folk nära honom kalla honom för antisemit på ett sätt som inte är trovärdigt, vilket fungerar som vaccin mot reella anklagelser).

Här i Sverige kan du för samma gärning bli åtalad och utsatt för husrannsakan om du talar ont om judar som grupp eller individ, och dessutom fälld för hets mot folkgrupp (brottet är att ha ringaktat en utpekad grupp).

Detta betyder att man i USA kan föra en diskussion om varför det är ok för judar att skämta (ibland till och med hänsynslöst) om sin egen kultur och folk, medan andra etniciteter (framför allt de som utgör den vita majoriteten) inte medges denna rätt (att skämta ostraffat). Här i Sverige kan man inte föra denna diskussion offentligt på ett meningsfullt och kritiskt sätt utan risk för statsmaktens repressalier. Vi kan nog egentligen inte heller ens fritt uttala oss på vems vägnar statsmakten agerar.

Ser man inte detta förhållande som ett stort problem så är man knappast vän av yttrandefriheten i vårt land. På den politiska scenen lyser frågan med sin totala frånvaro, fastän våra lagstiftare godkänt att ännu fler grupper på allt grundare premisser ska ”skyddas” mot ”kränkningar” (vilka bara behöver vara verbala för att bli föremål för ett ingripande från statens sida).

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Humor, Politik | 10 kommentarer

Vem kommer att utreda terrorattackerna under 11 september 2001… igen?

I all hast!

Bästa läsare!

USA:s forne vicepresident Dick Cheney är på vita duken. Eller rättare sagt, hans och hans maktglada hustrus liv (ordet maktgalen gäller faktiskt för båda), har blivit till spelfilm. Jag undrar just varför…?

Jag har via ombud fått veta att filmen ”var kritisk” och hade ett fokus på Cheneys makthunger. Jag har inte sett filmen själv, och har ingen direkt avsikt att göra det heller. Dick Cheney är på intet sätt en ny bekantskap för mig, och jag blir inte alls förvånad när jag får höra att filmmakarna reviderat vissa detaljer i filmen om Cheneys liv, bl.a. hur han blev vicepresident (han utsåg sig själv) och exakt vad han gjorde under terrordåden den 11 september 2001 (var överbefälhavare samt ledde Vita husets övningar med Norad med scenariot att flygkapare tagit över civila trafikplan för att begå terroristhandlingar).

Dick Cheney hade i sin stab personal som hade direkt insyn i de organisationer som bevakade terrorhotet från al-Qaida (eller vad som marknadsfördes som al-Qaida). Fanns det någon som på förhand var informerad om vad som skulle komma att ske så var det han. Var det någon som kunde påverka händelserna denna dag den 11 september 2001 så var det just Dick Cheney, vilken dröjde med order om att avvärja hotet från de resterande kapade flygplanen, och som trots skarpa flygkapningar lät Norads övning med fiktiva kapningssituationer leva vidare.

Dick Cheney var på intet vis ensam om att ställa till det. Från luftfartsmyndigheten kommenderade man flygtrafikledare att ställa om flighter som ”icke svarande”, vilket i praktiken innebar att flygvapnet hade rätt att skjuta ner dessa plan. Väl medvetna om vad som hände i New York vägrade flygtrafikledaren att utföra ordern. Med detta kan vi misstänka att Cheneys allierade ville utöka 911 med en ”avvärjd attack mot västkusten”, som det annars skulle ha hetat idag.

Terrordådet 11 september har återaktualiserats nu i och med att en grupp hackers påstår sig ha kommit över dokument som kopplas till hanteringen av försäkringarna som löstes ut när de två trafikplanen flög in i WTC1 och WTC2. Varje plan räknas som en separat händelse, varför fastighetsägaren fått ut dubbel ersättning till sitt objekt som försäkrades upp kort före attackerna. Hackergruppen kräver pengar (bitcoins)  för att inte släppa kodnycklarna till de krypterade arkivfiler som innehåller tiotusentals dokument som påstås avslöja de inblandade personerna i hanteringen.

Ska jag vara helt ärlig tror jag att FBI och CIA just nu letar efter medlemmarna i hackergruppen med syfte att döda dem allihopa, varvid hela historien kommer att ebba ut. Jag är pessimist. Vi har hört om att Kreml sitter på dokument som skulle avslöja 11 september-konspirationen om inte USA upphör med sina sanktioner med anledning av det ryska övertagandet av Krim, men vi har faktiskt inte sett någonting i denna väg. Ryssland kommer knappast att stjälpa One World Order.

Jag kan dock erkänna att jag verkligen hoppas att hackeraktivisterna släpper information, och jag hoppas att informationen har substans. Jag förväntar mig inte att systemmedierna ska göra något med detta, förutom att fördöma hackergruppen samt förklara för alla nyhetskonsumenter att det är olagligt att läsa materialet, eller framföra liknande avskräckande hot istället för att exponera byken. Men om det finns bevis för att 11 september var ett insider-projekt, då är detta varmt välkommet att presenteras.

Medan vi väntar på att se om det finns något verkligt bakom hackergruppens ”scoop” ber jag att få rikta uppmärksamheten till en annan 9/11-nyhet som det inte varit lika mycket ståhej om.

Det handlar om arbetsgruppen The Lawyers’ Committee for 9/11 Inquiry som lyckats få en åklagare att ta upp en ansökan om att få det rättsligt prövat att det användes sprängmedel för att få tvillingtornen i New York att falla samman i samband med terrorattacken. Deras drivande tes har länge handlat om att nyhetsmedierna den aktuella dagen talade om att det används sprängmedel i WTC 1 och 2 samt även 7, vilket är något som 911Thruth-rörelsen påpekat i åratal. Men kommittén utökar nu denna tes till att även omfatta spår av sprängämnen som säkrats från katastrofplatsen, och som man vill ska prövas rättsligt – vilket blir för första gången om jag inte är felinformerad. [LÄNK]

Visserligen kan vi räkna med att US Deep State kommer att hantera dessa ”hot” på ett för dem ”adekvat” sätt (mord av hackers och mutor samt ”olyckor” av domare och tjänstemän). Icke förty hoppas jag att de goda krafterna kan vinna kampen. Om de gör det, och om de kan få de verkliga konspiratörerna bakom 11 september exponerade, då har mänskligheten vunnit en avgörande seger i kampen mot US Deep State. Och härifrån är det möjligt att fortsätta vidare om man lyckas föra individer som Dick Cheney till skranket.

Jag vågar inte tro att det kommer hända, men jag hoppas.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

 

Publicerat i Brott & straff | 3 kommentarer

Nästa ”Trump-chock” borde vara indragna anslag till Israel.

Bästa läsare!

Det är med snart en veckas fördröjning jag blivit varse om att israeliska flygvapnet använde civil flygtrafik som skydd mot luftvärnet under sina attacker mot den syriska huvudstaden Damaskus samt andra mål (däribland enligt uppgift ett iranskt transportplan som stod uppställt på en flygplats).

Detta är samma usla strategi som den ukrainska regimen använde och sannolikt använder än idag när deras flyg bombade både militära såväl som civila mål i utbrytarprovinserna Luhansk och Donetsk som ligger på gränsen mellan Ukraina och Ryssland. Före nedskjutningen av Malaysian Airlines trafikplan från Amsterdam till Kuala Lumpur visade rebeller hur ukrainska attackflygplan flög strax bakom civil lufttrafik, för att sedan strax dyka mot angreppsområdet innan luftvärnet hann oskadliggöra angriparen. Detta sägs ha resulterat i nedskjutningen av MH17, men den tekniska bevisningen kan alltjämt inte klargöra vilken sida som avfyrande den missil som tillhörde den ukrainska armén.

Nu använder alltså Israel samma strategi som ukrainarna som motmedel till de nya och moderna luftvärnsrobotar som Ryssland försett Syrien med. Tidigare i år såg vi ett annat exempel där ryskt spaningsplan sköts ner av ”friendly fire” sedan israeliskt attackflyg flög intill spaningsflygplanets route med endast någon minuts varsel. Det kan inte längre råda någon tvekan om att Israel använder metoder som ska fördömas.

*

Medan jag smälte dessa underrättelser började jag så smått filosofera kring detta om förhållandet mellan Israel och Syrien. Israel uppger att de angriper mål tillhörande ”terrororganisationen Hizbollah”. Då ska man ha klart för sig att det är den militära grenen som är terroriststämplad av bl.a. Förenta staterna och EU, delvis enligt förtjänst, enligt min mening. Men om vi bortser från organisationens bruk av våld finns det ju en faktor som man faktiskt borde resonera om, och det är Hizbollahs attityd till frågan om statens Israels legala status. Denna är faktiskt inte alls så kristallklar som det anförs varje gång Hizbollah fördöms. Tänk om man kunde ha mer debatt och mindre krig, så kanske vi skulle se mindre av terror?!

Varför är Hizbollah inne i Syrien? Innan jag började ägna Syrienkrisen något större intresse så visste jag inte ens om att Israel ockuperat syriskt territorium i årtionden. Eftersom Israel inte återlämnat detta territorium så bör man således betrakta ockupationen som pågående under en krigssituation. Då torde det vara fritt för Syrien att bjuda in allierade helt och hållet i eget tycke. Det som förvånar mig i sammanhanget är att Syrien är så undfallen gentemot Israel. Detta rimmar inte. Många besökare av Skrivarens Blogg är säkert redan inlästa på ämnet, så jag behöver inte utöka mitt resonemang här.

Så hur löser vi detta problem?

Jag tror att lösningen består i en Donald Trump-chock. Nyligen meddelade han att USA:s militära åtaganden i Syrien ska avslutas (även om han inte helt oväntat nu bestämmer sig för att det ska ske när IS är bekämpat, vilket påverkas helt och hållet av USA:s allierade, och därför i praktiken kan bli till ett ”aldrig”).

Tänk om Donald Trump plötsligt meddelade att man drar in USA:s stöd till Israels försvarsmakt?

Jag vet. Donald Trump har ratificerat Barack Obamas 10-årskontrakt till den israeliska staten där USA lovar bort 400 miljoner USD i militär assistans, och 600 miljoner USD till israels missilförsvar. Per år. Dessa gåvor behöver inte sanktioneras av den amerikanska senaten och debatteras öppet, utan det räcker med att presidenten signerar och därmed öppnar kontona hos US State Department så att den israeliska staten kan ta ut pengar allteftersom de önskar. Dessutom finns det en klausul om att USA ska ge mer pengar om Israel dras in i krig. [LÄNK]

USA får tillbaka lite av pengarna i det att Israel köper bl.a. amerikanska stridsflygplan. Men i praktiken innebär detta att den amerikanska staten tar amerikanska skattepengar som sedan hamnar i fickorna på det militärindustriella komplexet via israeliska bankirers trixande…  jag menar, administration. Vad hade amerikanerna kunnat göra för dessa pengar själva, om de fått chansen?

Ponera att USA drog in sitt stöd. Det skulle svida för Israel. Man skulle definitivt bli mer sårbara. Men om man hamnade i en sådan situation skulle incitamentet för Israel att försöka skapa en fredlig lösning istället för en militär öka. Och om striderna upphör skulle man sannolikt finna att även den palestinska sidan blir mer motiverade att mötas för ett fredligt utbyte. Fred innebär att palestinierna återfår sina områden, och inte längre behandlas som fångar i sitt eget land. För det palestinska folket måste detta vara ett lyft ifråga om livskvalitet.

Jag vet. Det hela är en komplicerad fråga. Det blir inte fred bara genom att man vrider om en nyckel. Och risken att araber slår ihjäl araber kvarstår. Men det är deras problem. ”Vår” (ekonomiska) intervention är uppenbarligen inte till nytta för mänskligheten, så utfallet måste skapas av frukten från israelernas och palestiniernas eget engagemang istället för att omvärlden försöker balansera finansieringen av respektive sidas krigföring.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 7 kommentarer

Jag kan inte släppa Karl Hedin-affären…

Bästa läsare!

Jag tillbringade något dygn i ett obehagligt kallt Bergslagen i samband med julhelgen för att se hur renoveringen av länsväg 250 avlöpt (en av mina favoritvägar när jag åker norrut).

Efter att ha välkomnat vintern från skrivbordet inomhus så frös jag som ett magert svin när jag nu var sällskaplig och följde med folket ut på vinterfärd med bilresa och promenad. Visst fanns det snö, men inte tillräckligt mycket så att jag kunde skylla på detta och stanna hemma. Dock visade mina Stockholmsvänliga dubbfria vinterdäck på bilen sin sanna färg. D.v.s. lika blekt som det underlag de slirade på, för att uttrycka det milt. Därav blev det ingen fullbordad utflykt till fornborgen invid sjön Ulvramen som jag hoppats på (och som jag oförsiktigt nog nämnt på sådant sätt att mitt sällskap blev inspirerade att dra ut mig ut ur stugvärmen).

För flera år sedan förlade jag början av en alltjämt ofullbordad roman till denna miljö. Jag har föreställt mig att detta verk skulle bli min magnum opus, men jag inser att jag inte har tid att skriva den, och att ingen egentligen har lust att läsa historien med mindre än att jag som författare vore extremt känd i vårt land. Och det förhållandet råder icke. Berättelsen var i vart fall förlagd till vikingatiden, och tro det eller ej, det var om dessa människor mitt sällskap refererade till medan vi halkade fram på de isiga vägarna – till fots.

” – Du verkar inte vara nån riktig viking, Peter! Hö hö!” fick jag höra.

Jag försökte att – med skallrande tänder – förklara att vikingarna hade förmånen att leva under ett klimat som var varmare än vårt. Våra förfäder rodde till Nordamerika bara för att finna fina vindruvor, vilket man näppeligen längre finner ens i livsmedelsbutiken här, klagade jag.

I min berättelse var Ulvramen en utpost för en individ som ville slippa leva med det övriga samhället. Jag har med vänner och bekanta resonerat om att man på samma sätt borde säga tack och adjö till storstaden och flytta ut i enslig vrå för att antingen observera det övriga samhällets förfall, eller rent av uppmuntra andra dissidenter att bygga en ny gemenskap.

Men sen var det där med Karl Hedin och den blivande exfrun som kom på den briljanta planen att anmäla honom som vargmördare och få honom i fängelse, varvid statsmakten – vilken redan ser nämnde Hedin som en dissident – grep till alla möjliga tvångsmedel för att försöka få honom inlåst för lång tid. Ett av dessa medel var telefonavlyssning.

Telefonavlyssning? För att ha varit ute och letat efter en varg? Detta är en omständighet som jag finner högst tvivelaktigt, fastän jag har en viss sympati för vargdjuret (oräknat att jag ser dess existens här bland människor som extremt problematiskt).

Om statsmakten är så finkänslig för rovdjurens välbefinnande, hur lär inte samma institution förhålla sig om en fritänkare som kritiserar nämnda statsmakt flyttar ut på landet och bestämmer sig för att förlägga sin motståndskamp på en plats där chanserna att rå om sig själv är betydligt bättre?!

Telefonavlyssning lär nog i sådant fall kompletteras med andra trakasserier. Redan idag kan polismän påstå att ” – Du ser ut som du går på narkotika”, varvid de kan gripa dig, ta dig till förhör och eventuellt även samtidigt verkställa husrannsakan. Givetvis förväntar de sig inte hitta knark, men de kan ändå markera med sitt intrång att de har makt över dig. Vem vet, de kanske tar en till ett förnedrande förhör därför att man råkat trampa på en fridlyst blomma i skogen?

På den gamla goda tiden hade polisen sannolikt letat efter ett vargkadaver om de velat göra någonting åt Karl Hedin. Men ”nu” anno 2018 (ja, detta hände ju ifjol) så är polisen och åklagaren mer intresserad av att lyssna på hans telefonsamtal, läsa av vad han har i sin dator, vända upp och ner på bostaden samt kartlägga hela hans umgängeskrets, och så vidare. Detta var viktigare än att hitta någon mördad varg. Och detta beteende tycker jag säger en hel del om staten och dess s.k. rättsvårdande institutioner.

Det faktum att den statliga jakten på Karl Hedin är ett ärende för den Nationella Operativa Avdelningen (f.d. rikskrim) säger faktiskt en hel del om våra lagstiftares prioritering. Vi har här ett misstänkt brott som anmälts på tvivelaktiga grunder, men som genererat en gigantisk insats i statsverken.  Och detta medan våldtäkter utförda av främmande individer med etnicitet som aldrig kan nämnas i public service eller av systemmedierna är siffror utan ansikte, siffror som alltid utsatta för ett relativiserande av den politiskt korrekta åsiktsförmedlareliten, blir systematiskt avskrivna.

Det verkar inte som att polisväsendet är mer sansade ute på landet än inne i Stockholm. Snarare tvärtom. I Stockholm aktar man sig nogsamt för att inte irritera buset, i synnerhet om dessa härjar i förorterna och eldar bilar, sopcontainers och daghem p.g.a. rådande socioekonomiska faktorer, medan en företagsledare ute i provinserna som uttrycker obekväma åsikter ska behandlas som den häxa man är på väg att föra till bålet.

Sorry, men jag ser inga tecken på att vi som vill ha ett frihetligt Sverige kommer kunna vinna kampen. I vart fall inte förrän vi gör upp en plan.

Om 2019 lämnar några positiva tecken  ifrån sig uppmanar jag läsaren att skyndsamt sprida kännedom om detta i kommentarsfältet.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 36 kommentarer

Varför vurmar staten för jihadisterna i Sverige? Vem vurmar för svenska folket?

Bästa läsare!

Enligt Svenska Dagbladet  består kretsen av muslimska jihadister i vårt land av omkring 2000 individer.

Uppskattningsvis har 300 personer erfarenhet av krigföring i Syrien och Irak, och av dessa har hälften redan kommit tillbaka till Sverige, redo för att omfamnas av den svenska socialtjänsten. SvD skriver att dessa jihadister är fler än vad Säpo kan ha kontroll över. Då ska man lägga till att Säpo inte övervakar de utpekade jihadisterna, utan den uppgiften ligger hos den lokala polismyndigheten och nyss nämnda socialtjänst. Till viss del förekommer också hemlig spaning, t.ex. via skolväsendet, där lärare som har elever som är barn till jihadister rapporterar vad barnen säger i skolan.

I Järva-området i Stockholm finns 50-70 jihadister. Till detta kommer också deras hang-arounds eftersom jihadist är en merit som respekteras och beundras i dessa stadsdelar. Det är egentligen lätt att förstå. En snubbe som varit i Syrien och dödat en soldat från regimen och stulit dennes personliga tillhörigheter och har dessa som trofé har gjort något som är mer remarkabelt än vad den besökande socialtanten kan skryta om. Dessa killar lever och gör som det skildras på film. Frågan om huruvida ens gärningar skiljer de onda från de goda spelar ingen roll; det handlar om att bekämpa de otrogna. Och den som inte underkastar sig jihadisternas välde i Allahs namn räknas som otrogen.

Det är ett kapitel i sig självt att försöka göra en analys av hur fel i skallen det måste vara på dessa människor som låter religionen övertrumfa alla bekvämligheter som det svenska välfärdssamhället har att erbjuda de islamistiska banditerna som reser till Mellersta östern. Och den diskussionen kan nog tyvärr utgöra en distraktion som inte gör nytta inför det direkta hot som föreligger för det svenska samhället.

50-70 jihadister i Kista-Rinkeby-området kanske inte låter som mycket, men kom ihåg att dessa män som sagt beundras. 50-70 personer som utan att tveka dödar en som är ”otrogen” torde knappast skapa trygghet. Vem vill falla offer för en sådan person? Ingen. Hur kan man säkra sig från att bli dödad av en jihadist? Man ansluter sig till dennes krets och anammar hans världsbild, väl medveten om att jihadisternas kamp bygger på tålmodighet. De slår till när tillfället är lämpligast – och det är när du har garden nere.

Gör ett tankeexperiment. Placera dig själv i Rinkeby och säg i lokaltidningen att du kräver att jihadisterna ska sättas i fängelse eller skickas ut ur landet. Vågar du det? Är du redo att ta konsekvenserna? Är du villig att spendera det följande året, eller de följande åren, med att bära på rädslan över att jihadisterna – kanske rent av en dina egna grannar – kommer springa fram och skära kniven över din hals? Har du tur så blir du bara utfrusen ur gemenskapen, ifall du själv är en muslim. Men att stå upp mot islamism är knappast lika ofarligt som att sätta sig på en trappa och strejka för klimatet.

Jag nämnde att skolpersonal, liksom socialtjänst, ska notera ifall man kan se radikalisering hos sitt klientel. Man har fått in noll orosanmälningar. Detta är en siffra som faktiskt i sig väcker oro för att systemet inte fungerar. Varför skulle en lärare eller socialarbetare utsätta sig för risken att bli bestraffad av jihadisternas nätverk när de kommer på att man golat?

Jag är ledsen, men jag ser inte att det muslimska samfundet i Sverige är en garant för att utvecklingen mot radikalisering kan hejdas. Tvärtom, jag fruktar rent av att de utgör en av de främsta kanalerna för den utveckling som redan ägt rum – inte bara i Sverige utan också i flera andra västeuropeiska länder. Kom också ihåg att en företrädare för dessa samfund har rätt att fara med osanning gentemot svensken när han säger att hans krets ”tar avstånd” mot ”radikal islamism” (för man kan alltid diskutera ordens innebörd, eftersom de kan betyda olika saker för olika mottagare).

Just nu talas det om hur dessa hemvändande jihadister ska omhändertas av det offentliga Sverige (staten). Mycken smälek har genererats över vad statsmakten meddelat sig villig att göra, som t.ex. att skicka socialtanter som ska säga till män som nyss mördat andra soldater eller till och med präster, bönder, kvinnor och barn i Syrien och Irak, att de ska vara snälla nu, samtidigt som jihadisternas 5-åriga barn längtar efter att själva få resa på jihad och skjuta med kalasjnikov.

Jag förstår de som säger att det inte går att göra satir på detta. Jag håller med.

Vad jag funderar på är vem som istället vurmar för det svenska folket, som nu ska leva med hotet om att en dag bli angripna av islamisterna, antingen genom enskilda terrordåd eller i form av ett väpnat maktövertagande, eller på annat sätt. Vem står på vår sidan, och vad kan man göra? Det är nog här vi skulle behöva en konstruktiv debatt.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Publicerat i Krig & fred | 26 kommentarer