Ett ögonblick…

Bästa läsare!

Är det inte det ena så är det andra. Nu är det dags för ögoninfektion, så jag är redigt trött på alla bekymmer som hindrar mitt skrivande och mina studier. Jag… studier? Jo, delvis. Med vänster öga. Läget blev dock värre lagom till hemkomsten i fredags.

Nå, nog med klagosång, för nu kan jag nästan greppa saker med högerhanden utan att tappa dem.

Jag har haft nöjet att möta en person i etablissemanget, även om vederbörande individ inte innehar en höjdarposition. Likväl har mannen ifråga vidtagit sina mått och steg för att klara ”en mörk vinter”. Källarrummet är fyllt med ved, ena klädkammaren har gjorts om till matförråd, el-aggregat har köpts in och nästa steg är att bygga ett förråd för bränslet.

” – Du har nog glömt det viktigaste”, påpekade jag lite försynt efter att ha fått installationerna förevisade.

” – Vad?” frågade mannen som gjort sig redo för att möta konsekvenserna av de bekymmer han mer eller mindre varit med om att skapa å regeringens och storfinansens vägnar.

” – När skiten träffar fläkten och de knarklangande ungdomsgängen försörjer sig på att plundra rikemansfamiljer… Hur ska du försvara dig?”

” – Försvara mig? Huset är larmat, och om det blir intrång ringer jag efter polisen”, förklarade mannen med en min som förrådde hans misstanke om att jag kom från en helt annan planet. Vilket jag också gör, åtminstone bildligt talat i det här fallet.

” – Så varför har du ägnat dig åt prepping till denna grad..?” frågade jag med motsvarande förvåning.

” – Covid!” svarade mannen som om ett enda ord förklarade allt.

Jag tackade för förevisningen och vandrade mot lånebilen. Sveriges Radios P1 gick igång samtidigt med att tändningsnyckeln vreds om. Jag lät radiostationen vara och lät de statliga propagandisterna mala på under den timma det tog att åka till Roslagen längs den igenkorkade 276 mot Åkersberga. Läsaren kanske undrar varför jag hatar mig själv så pass mycket att jag utsätter mig för P1 under en hel timma, men jag behövde få en känsla av vad ”vanligt folk” ombeds att bekymra sig över.

Japp, det talades om ingenting annat än Covid19 i denna radiokanal. Visst, vi kan lugnt räkna med att våra dolda härskare – globalisterna – kommer nyttja Covid19 och alla dess efterföljare till att begränsa rörelsefriheten, yttrandefriheten, informationsfriheten, och till att monopolisera utbildningsväsendet och handeln. Vi har redan sett hur Amazon i Förenta staterna och Storbritannien gnuggar händerna inför massnedläggningarna av butiker, och de affärer som inte slagit igen förbjuds att sälja ”onödiga” produkter. Kanske är det lika illa i andra länder. Men bara Covid-nyheter? Tröttar det inte ut folk?

När jag väl satt i denna tankebana och efter en kisspaus förirrat mig till vad jag tror är Rialavägen började jag fundera på hur jag ärligt ska beskriva den svenska regeringens insatser. Här insåg jag att det nog finns en viss sanning i påståendet om att jag inte verkar vara på min hemma-planet, vilket lätt händer om man som jag brukar reser i sällskap med Piotr Tchaikovsky, Sergei Rachmaninov, Reinold Glière, Nikolai Zeremba, Mily Barakirev samt emellanåt avnjuter Kian Soltanis solostycke på cello där han skildrar en persisk elddans i toner – för övrigt den enda kompositör av alla ovan nämnda som jag sett livs levande.

Det var nämligen först igår lördags som jag blev varse att man inte får samlas i större grupper om 8 personer, såvida inte de ska resa. När boskapen ska till sina arbeten gör det absolut ingenting att de sitter fler än 8 personer i bussar, tunnelbanetåg och pendeltåg. Då gäller bara att ”Vi alla tar vårt ansvar” som stadens reklamskärmar säger. Beslutet är fattat av en socialdemokratisk regering som i hundratalet år burit offerkoftan med stolthet för att brukspatronerna inte lät de strejkande arbetarna mötas på brukets domäner och därför sedan dess slagits för… ja, slagits och slagits, nåja… för mötesfriheten.

Jag vet.

Det faktum att vi i våras inte blev inspärrade på grund av Covid-hot berodde knappast på en objektiv analys från Stefan Löfvens sida. Karln har under sina år som statsminister visat på en oförmåga att uppbringa handlingskraft, och här sammanföll denna oförmåga med fördelarna att inte rulla ut den statliga Corona-tyrannin som många andra statsmakter klarar av. Och i ärlighetens namn ska det erkännas att regeringens fokus alltid ligger på klimaaaaaatet. Döda svenska folkpensionärer besvärar inte statskassan. Tvärtom. Men nu har det svenska saktmodet i Covid-hanteringen tagits som en ursäkt för frihetliga i omvärlden att protestera mot den tyranni som praktiseras, och det kan inte omvärldens stater acceptera. Därför har uppenbarligen Stefan Löfven instruerats att vidtaga ”ingripande åtgärder som saknar motstycke i modern tid”. Att det sedan inte kommer göra mycket för att stoppa Covid19 är en annan sak. Etablissemanget VILL INTE att viruset ska stoppas. Tvärtom, viruset gör allt för att bana väg för deras så kallade ”omstart”.

Väl framme vid Norrtälje kom jag på att jag ännu en gång missat att undersöka vad det är för en formborg som ska ligga på motsatt sida om Penningby jämte Furusundsvägen. Återigen sade jag till mig själv att den saken måste jag komma ihåg nästa gång jag är i dessa trakter – vilket jag nu sagt i ett par års tid.

By the way… sammankomster om fler än 8 personer… hm… innebär det så lyckligt att Riskdagen med sina 349 ledamöter är nedstängd? Eller gäller det bara sammankomster som den i morgon måndag där man ämnar demonstrera mot regeringens ”motstyckeslösa” politik?

Aha, jag trodde väl det…

Hälsar eder Peter Harold