Uppdrag för alternativmedierna: Underlag för en haveri- och sanningskommission avseende det ”kulturberikade” Sverige?

Bästa läsare!

Jag vill ägna dagens bloggpost åt en uppmaning till svenska alternativmedier. Arkivera er!

I dessa tider där mord med koppling till invandring och mångkultur blivit vardagsmat, och det börjar bli hopplöst att hänga med och förstå vilket ”ensamkommande flyktingbarn” som refereras till i detta dagliga flöde av knivöverfall, våldtäkter, beskjutningar, m.m., så skulle det vara praktiskt att kunna skilja de begångna brottsaktiviteterna från varandra.

Vad jag skulle vilja se är en databas som är både sökbar och kronologiskt listad med information om gärningsmannen, gärningen och dylikt. Lite som en städad och organiserad variant av Flashbacks kriminaltrådar.

Jag vet att detta egentligen borde vara en uppgift för Brottsförebyggande rådet, men i ärlighetens namn så vill jag gärna att materialet skall ha de journalistiska kvaliteter som alternativmedierna erbjuder. D.v.s. att de lyfter fram allt som hänt, och att materialet inte utsätts för något PK-filter.

Jag har detta önskemål av flera olika anledningar. Det första är att allmänheten måste ha rätt till information om enskilda fall. Det andra är att databasen skall kunna förmedla en bild av pågående trender inom ämnesområdet. Det tredje är att databasen skall säkerställa att det finns material när det upprättas en sannings- och haverikommission som skall utreda alla aspekter kopplade till förd invandringspolitik i landet. I vilken regi den kommer att upprättas – eller under vilken regim den kommer ha verkan – vet jag inte, men vi måste ha fram fakta.

Denna tanke slog mig nu när Avpixlat ombildades till Samnytt. Nu var Avpixlat förvisso en redaktionell blogg, men deras frekventa rapportering om brott kopplade till migration och mångkultur innehåller en hel del material som borde sammanställas i en mer ordnad databas. Tyvärr kommer vi inte åt materialet och kan använda det på det sätt jag beskriver här ovan.

Vad som talar för att alternativmedierna borde ta initiativ till skapandet av denna databas är att det inte är möjligt för många andra grupper att administrera detta lagligt. Jag ser det som nödvändigt att medier som FriaTider, Samnytt, Nyheter Idag, Nya Tider och vad de nu heter, går samman och bildar en institution motsvarande den svenska vänsterns Researchgruppen. Självfallet bör databasen också inkludera data om debattinlägg från offentliga personer, såsom politiker, journalister, näringslivsfolk, celebriteter , m.fl. som verkat för den politik som försatt Sverige i den situation som råder, sett utifrån invandringsfrågan, mångkulturalism och kanske även de aspekter av kulturmarxism som varit relevanta för utvecklingen.

Jag anser också att databasen bör inkludera brott begångna på motsatt sida, t.ex. VAM och nynazister. Detta bör finnas med i bokföringen för att kunna ge en helhetsbild över den katastrof som byggs upp idag. Hade Sverige inte haft ett så manifesterat folkutbyte som vi drabbats av så är det otänkbart att dessa rörelser (populärt benämnda som ”extremhöger”) haft något utrymme att agera på.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Jag har berört frågan om haverikommission i bl.a. två tidigare bloggposter:
Den svenska invandringspolitiken behöver utredas av en haverikommission” (2015/12/11)
Nu när bluffen om ensamkommande flyktingbarn avslöjats måste vi se efter vilka som bär skulden” (2017/05/31)
D.S.

Annonser
Publicerat i Brott & straff, Demokrati och frihet | 21 kommentarer

Våra sossiga potatisar.

Bästa läsare!

Rusar från det ena mötesrummet till det andra och slår upp Fria Tider medan kollegorna dricker kaffe.

Potatisodlare dömd för brott – sålde potatis” skriker rubriken. Min första tanke var att detta måste ha någonting med sossarna att göra. Ja, eller snarare magkänsla. Och med sosse får man läsa lite mer liberalt än bara ordet ”socialdemokrat”, i vart fall nu under modern tid då t.ex. moderaterna gjorde sig till ett socialdemokratiskt parti.

I FT beskriver man att en potatisodlare dömts till dagsböter och företagsbot eftersom han sålt utsädespotatis i lösvikt. Det har nämligen staten bestämt att man inte får göra, enligt nyhetsartiklarna.

Låt mig ta en paus i mitt vomerande över den parasiterande staten, och efter ett djupt andetag ägna ett ögonblick åt själva kanslifrågan i detta ämne.

Fria Tider anger att odlaren brutit mot utsädeslagen. Originalnyheten kommer från tidningen östra Småland, men har samma lydelse. Jag undrar om det inte är så att Jordbruksverket granskat lantbrukaren gentemot Utsädesförordningen som torde vara den lag som är aktuell i detta tragiska fall. I paragraf 13 anges följande:

Jordbruksverket ska när det gäller utsäde av släkten och arter i bilaga 2 se till att en etikett framställs och fästs på sådant utsäde som ska saluföras som förökningsmaterial.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om etikettens utformning och innehåll enligt artikel 2 i Europeiska kommissionens genomförandedirektiv 2014/96/EU av den 15 oktober 2014 om kraven för märkning, försegling och förpackning av fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor avsedda för fruktproduktion, inom tillämpningsområdet för rådets direktiv 2008/90/EG.

[LÄNK]

Här ser vi ett typexempel på hur myndigheter agerar för storindustrins villkor. Det som skulle kunna vara enkelt och naturligt blir en byråkratisk minfält för småaktörer att klara sig genom.

I den enkla världen odlar du potatis, skördar det du vill använda och säljer resten. En del kartoffel kanske inte ser ut att passa på middagsbordet, men kan duga desto bättre som sättpotatis för nästa år. Har skörden varit lycklig kanske du väljer att sälja en del av dessa sättpotatisar.

Om du har det modet, då hoppar byråkraten från Jordbruksverket – beväpnad med en lagbok som den socialitsiska regimen skrivit för storföretagens räkning – och säger: ” – Nähä! Du måste lägga alla dina fula småbrukspotatisar i en påse och använda VÅÅÅÅÅR etikett…!

Det hela låter som en scen hämtad ur en satirisk film om Sovjetunionen. Men det är Sverige, anno 2017.

Småbonden fann det enklare att lägga sina sättpotatisar i lådor och låta folk komma och köpa som de själva önskar. What you see is what you get är det enda kunden och säljaren behöver förhålla sig till. Det ligger inte i bondens intresse att börja plocka in potatisarna i papperspåsar och märka upp dem med etiketter som byråkraterna tar betalt för. De flesta av bondens kunder känner sig ändå förvissade om att det knappast skulle börja växa upp smurfer i potatislandet nästa år fastän EU:s certifikat inte använts. De flesta människor är förnuftiga och sansade, vilket EU antingen hatar eller inte kan förstå.

För ett storföretag är denna omständiga reglering mums. De små aktörerna har sämre möjlighet att hantera försäljningshindret på ett ekonomiskt sätt, medan storföretaget bara behöver lägga merkostnaden på oss konsumenter.

En gång i tiden hade moderaterna slagordet ”Död åt byråkratin”, eller i vart fall åsikter i den riktningen. Tyvärr har de aldrig realiserat detta radikala men ack så frihetligt välbehövliga valspråk, inte ens när de haft makten två fyraåriga mandatperioder i rad. Jag överlåter åt diskussionsklubben att resonera om felet är enbart moderaternas eller centerpartiets (eftersom centern alltid får basa över ministeriet för kolhydrater), eller om det är både moderaternas och centerns fel att de alltid för socialdemokratisk politik när de har makten.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 6 kommentarer

Haroldskt hemlighetsmakeri

Bästa läsare!

Tusenfaldig ursäkt för min frånvaro från nätet. Anledningen är att jag råkat få ett återfall av min äventyrliga karaktär. Även om få kan tro det så var den unge Peter Harold en man som hade ganska många äventyrliga idéer, från hemmagjorda rymdraketer, piratradioutsändningar och världsomseglingar runt Mälaren till skattsökeri och en dröm om att bli riksdagsman.

Nu har jag råkat snubbla över mina egna ungdomliga spår, och plötsligt såg jag hur allting hänger samman trots olika perioder i mitt liv som tagit sig skilda uttryck i min tillvaro.

Jag vill inte tala exakt om vad saken gäller, men låt oss säga så mycket som att jag det handlar om någonting som kombinerar mina libertarianska ideal tillsammans med mitt äventyrliga intresse för gömda reliker. Det har med vatten att göra, och jag kommer tyvärr – p.g.a. den jävla staten – att behöva använda ineffektiva metoder för att finna det jag söker.

Igår sammanställde jag fyra sidor anteckningar som har 99% chans att resultera i ett fiasko, och 1% chans att bli en framgång. Trots det har jag gett mig hän denna uppgift med sådan entusiasm och noggrannhet att det – dessvärre – inte fanns ett enda ögonblick att sätta sig vid datorn och hälsa er, kära läsare.  Jag skall också infoga att jag sökte råd från några förtrogna bundsförvanter vilka inom loppet av ett par minuter uppslukades av samma entusiasm som undertecknad.

Det vore en lögn ifall jag sade att jag inte uppskattade detta intellektuella avbrott i mitt flöde av ilska över vår stat, våra politiker och våra medier. Under två dygn nonchalerade jag de idiotier som strömmar över det arma svenska folket. Men! Hav förtröstan! Det projekt jag sysslar med skall ske i upprorisk anda mot den svenska staten. Målet är att återgälda någonting som staten stulit av svenska folket.

Mer än så säger jag inte. Jag skall strax resa bort för att inspektera ett antal platser som berörs av mitt projekt, försöka hitta historiens vingslag (eller årtag) och tänka ut en strategi för genomförandet av det jag ämnar företa mig.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Publicerat i Historia, Privat | 45 kommentarer

Arga svenska fruntimmer

Bästa läsare!

Inte för att det egentligen är min angelägenhet, men jag tycker mig märka en trend bland svenska fosterlandsvänner – en krets jag personligen uppfattar att jag bara befinner mig vid dess periferi – så är det att dessa allt oftare är arga och kvinnor. Ja, en till trend i sammanhanget: dessa kvinnor vill också att vi gör någonting åt det med mångkulturen som gör dem upprörda.

Ett aktuellt exempel är trappockupationen på Medborgarplatsen där afghanska män låtsas leva under dödshot ifall de återvänder till Afghanistan (eller något av de grannländer som de bott i tidigare). En kvinna (se nedan) lyckades till och med arrangera en demonstration som fick hyfsat stor uppslutning och som fördömdes av opinionsbildare i systemmedierna. I olika forum på Facebook (som ännu inte stängts ner) så finner man flera kvinnliga diskussionsdeltagare med samma vurm för organiserat motstånd som man förr bara återfunnit hos de föraktade ogifta männen som bor i källaren hemma hos mamman i bruksbygder, eller hur nu SD-sympatisörer beskrevs tills nyligen.

Utan att själv vara insatt i SD-sfärens mentala miljö så kan jag inte låta bli att spekulera i varför denna utveckling uppstått. Här är mina fem ören:

Jag tror att den i alternativmedier uppmärksammade gruppvåldtäkten av en rullstolsbunden kvinna på Gotland för snart ett år sedan var vändpunkten. Systemmedierna beskrev att det uppstod en häxjakt på ön, vilket i en mer detaljerad beskrivning kan sägas vara att gotlänningarna fick nog av alla sexövergrepp som ägt rum sedan ön tagit emot stora mängder s.k. flyktingar. En av centralfigurerna i sammanhanget var en kvinna som kände våldtäktsoffret, och som offentligt sade vad de flesta på ön tänkte (men som det politiska etablissemanget vare sig på ön eller fastlandet inte tyckte om, vilket fick dem att skicka insatsstyrkor till Visby för att skrämma de upprörda gotlänningarna). Medan insatsstyrkorna från polisen ”jagade nazister” passade man på att föra gärningsmännen i säkerhet och avföra dem från utredningen. Detta var en väckarklocka för Sveriges kvinnor.

Det är med en viss avund jag ser att man arrangerar manifestationer med temat ”Till stöd för Sverige”, och tro mig, Sverige är ett land som verkligen är i behov av stöd. Men samtidigt skulle jag vilja ställa den utmanande frågan – kanske till arrangören Cattis Billefors (som jag namnger här i händelse av att hon finner denna bloggpost via ego-googling) – är: Vad de vill skall hända med deras protester?

Även om det säkert är skönt att vädra sin ilska – och jag kommer nog titta förbi på Medborgarplatsen den 23 september kl. 13-15 (då nästa manifestation äger rum) om inte någon annan revolution kolliderar – så behövs det en politisk rörelse som har en idé om vad som måste komma istället för det vi har idag.

Jag är väldigt rädd för att många som attraheras av dessa manifest nöjer sig med att svara: ” – Jag vill ha samma som idag, fast utan invandrare”. Sorry, om du vill behålla dagens samhällssystem så kommer du också få behålla samhällsproblemen som detta frihetsfientliga system genererar.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Demokrati och frihet, Politik | 11 kommentarer

Rohingya-bengalerna flyr äntligen till rätt land!

Bästa läsare!

”Man” kräver att Burmas kvinnliga ledare Aung Suu Kyi skall berövas fredspriset till Alfred Nobels minne för hennes folkmord på Rohingya-folket. Ja, det var den skarpaste formuleringen jag hittade i mitt flöde idag. Andra – med mer feministisk fingertoppskänsla – anser att ”det är tragiskt att en kvinnlig president tillåter sin militär att angripa en etnisk minoritet i det egna landet”. Dock skall det påpekas att Aung Suu Kyi inte är president, utan innehar ämbetet ”statskansler”. President i Burma är någon annan.

Nå, en kort summering av vad som hänt: I dagspressen beskrivs att över 120’000 människor flytt från Burma; att barn drunknat under flykten; att de flyendes gårdar och hem stuckits i brand; att folk skjuts av militären och att Bangladesh vägrar ta emot flyktingarna samt att omvärlden fördömer den burmesiska regeringen för dess agerande.

Detta ovan är sant, men som vanligt är allt som skrivs med utropstecken oftast bara halva sanningen. Jag ifrågasätter inte att hundratusentals människor nu lämnar Burma och försöker ta sin tillflykt i Bangladesh, men jag vill samtidigt inflika – och detta med hänvisning till en bloggpost som jag skrev om ämnet 2015 [LÄNK] – att det s.k. Rohingyafolket härstammar från just Bangladeshområdet, och att de hamnat i Burma p.g.a. att den brittiska staten beväpnade muslimer från det område som idag är Bangladesh och placerade dem i Burma för att bekämpa japanerna under 2:a världskriget mot löftet att de skulle få bilda en egen islamisk stat efteråt.

Sannolikt är det få nu levande rohingyaner som alltjämt kan skryta med att de är födda i Bangladesh före flytten till Burma, men vi ser konsekvenserna av statlig manipulation av etnisk sammansättning i samband med nationsbygge.

Staten Burma – styrd av det ”demokratiska nationella socialistiska partiet” NLD som leds av nämnda Aung Suu Kyi – har inte helgat det förhastade brittiska löftet om att låta muslimerna bilda en egen stat, vare sig autonom eller i någon som helst annan form. Inte heller militärjuntan före den nu sittande regimen ville belöna muslimerna på det sätt som britterna utlovat. Detta har föranlett rohingya att etablera rebellverksamhet som sedan flera år tillbaka tagit skepnad av rövarband som gjort raider in i de buddistiska grannområdena, med mord, våldtäkter och plundring.

Så sent som i mitten av förra månaden vågade medierna beskriva de burmesiska rebellerna som de mördarband de verkligen är, med ”koordinerade attacker mot gränsstationer” och ”ett inbrytningsförsök i en burmesisk armébas”. Det senare kan vi förmoda var ett försök att komma över mer material att använda mot den burmesiska armén, kanske för att trappa upp oroligheterna i nivå med ett inbördeskrig?

Den burmesiska armén har dock inte vänt andra sidan till. Istället har man besvarat angreppen och skjutit hundratals rebeller. Regimen kallar rebellerna för ”extrema bengaliska terrorister”, vilket kanske inte enbart anspelar på rohingyafolkets ursprung som jag redovisat, utan kanske också på att det finns ett tillflöde av väpnade islamister från Bangladesh?

Det kan här inflikas att även i Bangladesh pågår en islamiseringsvåg som är både bred och djup. Tidigare i somras uppstod ett upplopp där demonstranterna krävde ilsket att en staty föreställande en grekisk gudinna skulle plockas ner från högsta domstolens byggnad i huvudstaden. Så kom också att ske, ehuru muslimer inte tillåter andra gudar jämte profeten. Det verkar inte vara kul att vara staty idag, inte någonstans i världen…

Det är inte alls osannolikt att problemen i Burma är utslag för en civilisationskamp mellan islam och den ickemuslimska världen, vare sig detta är orkestrerat av de sedvanliga bovarna (Saudiarabien, m.fl.?) eller en genuin rörelse.

Vad gäller det refererade innehållet här ovan i nyhetsflödet rapporteras att byar och gårdar stuckits i brand. Några kanaler har dock berättat ärligt att det är rohingya som själva satt området i brand när de lämnat, med resultatet att en vägg av eld hindrar den burmesiska armén att komma framåt.

Vad gäller Bangladesh vägran att ta emot sina forna landsmän kan vi utläsa två saker; det ena är att det ligger i Bangladesh intresse att utsätta Burma för besväret med den upproriska minoriteten, och det andra att staten Bangladesh själva inte vill ha dessa element i sitt eget land. Sen vet vi att allting ändå ramlar ihop när ett land styrs av socialister, vare sig de får nobelpris eller inte.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 13 kommentarer

Lite tråkigt att Avpixlat försvunnit

Bästa läsare!

Jag noterar att den alternativa nyhetssajten Avpixlat – officiellt benämnd som ”nyhetsblogg” av utgivaren själv – har lagts ner och omvandlats till en mer formell nyhetssajt med namnet SamNytt. I samband med detta har persongalleriet till stora delar bytts ut; det är väl bara Mats Dagerlind som är kvar misstänker jag.

Jag konstaterar omedelbart att jag saknar Avpixlat. Eller i vart fall vissa delar av den. Jag kommer inte sörja att det inte finns ytterligare krönikor av den lillvuxne Johan Gustafsson som älskade att läxa upp alla som inte tyckte precis som han. Däremot beklagar jag att jag inte kommer åt Rolf Malms krönikor.

Nyhetsflödet torde väl fortskrida som förr med samhällskritiska notiser med fokus på invandring och migrationspolitik, invandringsbrottslighet och en och annan snaskig episod där vit man gjort någonting tillräckligt dumt för att bespottas, hånas och beläggas med livsförkortande önskemål. Nu är dock Sverige i sådant skick att vi närmast ser dessa dåd som vardagsmat, från bussockupationer vid flyktingherrgårdar på landet till gruppvåldtäkter mitt på ljusa dagen eller liknande situationer. Vi behöver inte gå till Avpixlat/Samnytt för att veta vad som skett, för alla kan läsa genom systemmediernas filter och ”avpixla” nyheterna själva. Möjligtvis kan Avpixlat/samnytt bekräfta vad vi anat när vi varit oförsiktiga och sett löpsedeln på Aftonbladet.

Det vore dock förmätet av mig att inte önska Samnytt ett ”lycka till”. Jag antar att åtgärden med att byta plattform hänger samman med nästa års valrörelse (för det är väl ingen som bryr sig om årets valrörelse; kyrkval om et par veckor). Det kommer bli en intressant valrörelse med mycket drama. Om mitt väderkorn inte sviker mig lär vi nog också se ett eller flera politiskt mord i den politiska dramaturgin inför valet 2018. Det känns som att vi går i den riktningen nu.

På samma sätt som vi behöver mer uppseendeväckande invandrarrelaterade brott att förfasa oss över – nu när vi börjar bli avtrubbade – så kan vi nog räkna med att fosterlandsvurmande sfärens motståndare kommer börja eskalera sin våldsanvändning; även extremisterna i den socialistiska sfären känner väl att de inte kommer någonstans när SD ökar 5%-enheter vid varje val.

Nå, om jag fick önska mig något så är det att Samnytt inte bara blir ett språkrör för SD. Eftersom SD inte tillåter någon interndebatt (det gör tydligen inte många andra partier heller) så får väl nödvändiga diskussioner föras på annan arena. Och eftersom Avpixlat haft en mer central roll för SD-anhängare än många andra sajter gissar jag att det är väl Samnytt som tar över den rollen.

Vi libertarianer – vi som alltid är i opposition mot åttaklövern – är inte förunnade samma plattform. Synd egentligen. Vi har mycket att säga.

Hälsar eder Peter Harold
(som håller i tidtagaruret och räknar timmarna innan gatstensvänstern anklagar Samnytt för att vara finansierat av Putin.)

 

Publicerat i Politik | 7 kommentarer

Naturligtvis visste Stefan Löfvén ingenting…

Bästa läsare!

En hastig tanke som slår mig så här vid dagens vägslut.

Det har sagts en hel del om att minst 20 personer i kretsen kring statsminister Stefan Löfvén visste minst ett år – eller så – före honom om att Transportstyrelsens ledning hanterade sin IT-säkerhet med osedvanlig oförsiktighet och laglöshet. Detta faktum har triggat fram reaktioner.

Jimmie Åkesson hävdar – preciserat eller opreciserat – att statsministern ljuger när han påstår sig ingenting ha vetat förrän allting var försent, detta i samband med att den skyldige generaldirektörens anteckningar blivit offentligt kända. Det är bra att ledaren för det enda verksamma oppositionspartiet är på hugget – för tramsmajjan Lööf verkar bara vara intresserad av att ligga bra till för en blocköverskridande regeringsbildning efter nästa val – men jag ser det inte längre som otänkbart att Löfvén ingenting visste.

Först av allt: vi vet att Löfvén är det närmsta man kan komma imbecill utan att tillståndet blir en medicins diagnos. Inte ens vanligt folk på gatan vill tro att statsministern är smart. De flesta som följde striden mellan röda laget och röd-röda laget (inom sossarna) i samband med att Håkan Juhult sparkades som partiledare vet att Löfvén valdes till Juholts ersättare eftersom svetsarlärlingens ryggrad består av gelatin och att hans gestalt hämtat från karaktären Mr Chance från filmen med samma namn.

För det andra har vi nu fått lära oss vem som hållit samman statsrådsberedningen i verkligheten. Detta skedde i och med att Emma Lennartsson fick avgå med omedelbar verkan i förra veckan. Då blev det känt utanför kretsar av Fokus-läsare [länk] hur pass mycket hon styrde det departement som är statsministerns eget, d.v.s. statsrådsberedningen.

Frågan om Transportstyrelsens felande agerande ifråga om IT-outsourcingen kan mycket väl ha stannat hos kontroll-freaket Emma. Var det inte Ygeman som hävdade att han inte kunde informera statsministern p.g.a. bristen på bokningsbara konferensrum? Det låter i mina öron mer som ” – Det var ingen idé att snacka med statsministern för han hade ändå inga lösningar; han kan ju knappt ens knyta sina egna skosnören…”. Skulle Emma Lennartsson – som varit chef på partikansliet för sossarna sedan 2012 – ha högre tankar om Löfvén än Ygeman och resten av mänskligheten? Av vilken anledning skulle sossetjänstemännen högakta sin pajas till statsminister mer än svenska folket; de måste ju trots allt se eländet varje dag på jobbet?

Men eftersom ingen med inflytande tänker byta ut den sittande regeringen så skulle vi faktiskt kunna reducera problemet till vad det egentligen är, nämligen ett systemfel där kravställaren (regeringen) inte hörsammar utförarens (Transportstyrelsen) varningar vid omläggningen av IT-strukturen. Här finns lärdomar att dra. Det är förvisso underhållande att se ledande byråkrater och politiker dingla i galgarna. Men till syvende och sist handlar det om en verksamhet som skattebetalarna bekostar, och då skall verksamheten fungera säkert och tryggt för skattebetalarna. Det villkoret kan ingen GD eller minister avskriva.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 16 kommentarer

Den dolda agendan hos (M) kommer leva vidare

Bästa läsare!

Följande resonemang torgför jag utan att bry mig det minsta om att det kan tolkas till Sverigedemokraternas fördel (vilket är någonting som jag inte alls avhandlar här).

Det handlar om vem moderaterna kommer att välja till ny partiledare efter AKB. Man kan ställa frågan om partiledarvalet har någon större betydelse, i vart fall bland de kandidater som hittills nämnts.

Bland de viktigaste samhällsfrågorna i Sverige är migrationen en av de absolut viktigaste. Genom att byta ut det svenska folket mot nya element kommer samhället att omdanas. Gamla seder, vanor och traditioner kan inte bestå med nya inflytelserika grupper som har en aggressiv och dominant attityd till sin omgivning.

Med tanke på att den politiska eliten arbetar extremt aktivt för att den uppväxande generationen också skall bekämpa gamla seder, vanor och traditioner visar på att vårt land mer eller mindre befinner sig i en utdragen kulturrevolution. Det faktum att den svenska regeringen försöker associera order ”reaktionär” med politisk extremism – se kulturdepartementets promemoria före semestern – visar bara med all önskvärd tydlighet att man undanber sig korrektion av utstakad utveckling i landet.

Det faktum att vi haft åtta år av borgerlig regim (som föregicks av socialistiskt styre) och nu genomlidit snart tre år av socialdemokratiskt-miljöpartistiskt vanstyre utan att få stopp på den destruktiva samhällsutvecklingen är ett besked om att den översiktliga politiken aldrig kommer förändras oavsett valutgång. Detta gäller ju därmed också oavsett vilken partiledare/statsminister som väljs.

Det har under de sista dagarna varit mycket prat om Ulf Kristersson och hur han gestaltas av Sveriges Radio (kontra hyllningarna av nationalidioten Stefan Löfvén inför hans tillträde som partiledare); detta är i sig ett signifikant bevis på att public service är ett organ för vänsterpropaganda. Men hur mycket man än flaggar för att Kristersson bär sig åt som politiker gör rent allmänt så missar man den sakpolitiska analysen: vad skall Ulf Kristersson göra för att i egenskap av moderatledare få partiet att bedriva en återhållsam (moderat) invandringspolitik, i linje med partiets gamla tradition?

Jag hör bara syrsorna.

Ulf Kristersson har förvisso – i egenskap av ekonomiskpolitisk talesman för sitt parti – kritiserat den socialistiska regeringen för att fabulera sysselsättningsprognoser och underskatta den (ekonomiska) belastning som uppstår när hundratusentals migranter skall ut på arbetsmarknaden (och dessa hundratusentals skall dubbleras i och med att deras anhöriga också skall bjudas hit). Men vi hör ingenting om hur den nationella kulturen påverkas. Allt handlar om kronor och ören. Det är det enda som politikerna engagerar sig i.

Om moderaterna inte intresserar sig för den svenska kulturens fortlevnad, då måste det bero antingen på djup aningslöshet, eller att man som parti är allierad med de krafter som ser det som önskvärt att ersätta våra seder, vanor och traditioner med nya inslag.

Beroende på vilka element man låter få vara tongivande kan det uppstå fenomen som gör det omöjligt för unga kvinnor att vistas utomhus självständigt, att välja sin klädsel efter eget behag, eller ha rätt att vara fredade. Inom vissa grupper kan män anbefallas att hålla sin ansiktsbehåring inom vissa definierade mått. Dessa män kan även förnekas rätten att ta en kvinna i hand. På längre sikt kan man ha ännu större inverkan på nationell politik, såsom skatter och räntesättning. Och som den påläste läsaren anar så talar jag inte om influenser från Ryssland, Norge eller Tjecken i detta fall…

Moderaterna har inte visat några som helst tecken på välbehövlig konservatism för att bemöta den kulturmarxistiska samhällsomvälvning som pågår just nu. En omvälvning som å ena sidan yttrar sig i form av indoktrinering av samhällsinstitutioner och å andra sidan manifesteras genom fysiskt och mentalt våld på oliktänkande (Afa:s attacker respektive Expressens uthängningar). Dagens Sverige är vad 1970-talets moderater varnade för. Varför skall (M) kämpa om makten för att få styra Sverige mot fördärvet genom att gå i samma riktning som de andra partierna?

Det är egalt vem Moderata samlingspartiet väljer till partiledare när moderaterna inte längre är moderater i svensk politik.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Jag kommer tillbaka till kommentarsfältet så snart som möjligt. Tusen tack för eminent input, kära läsare!
D.S.

Publicerat i Politik | 33 kommentarer

Nu börjar WordPress strypa Skrivarens Blogg

Bästa läsare!

Jag fick ett varnande brev från WordPress som förklarar att jag bryter mot användarvillkoren. Med anledning av detta har man avpublicerat bloggposten där jag reflekterar över Expressens uppvaktning av ”Erik Johansson” på Granskning Sverige [LÄNK].

Någon har anmält att jag lagt ut adressen till Expressens chefredaktör Thomas Matsson, en offentlig person som känner sig väldigt hotad av att medborgarna ger honom samma uppmärksamhet som han själv riktar mot sina journalistiska byten, som t.ex. docenten.

Jag har svårt att tro att någon av de sedvanliga läsarna på Skrivarens Blogg har lämnat in någon rapport till WordPress och klagat, utan det här handlar sannolikt om en mer organiserad upprensningskampanj, kanske rent av organiserat via Expo eller annan institution som står maktetablissemanget nära. Vad detta kommer leda till återstår att se, men som vi sett utvecklingen på senare tid så arbetar etablissemanget intensivt med att tysta ner obekväma åsiktsyttringar, och jag är nog en av dem som producerar dylika åsikter.

Det är snart val – ett år kvar – och det är mycket sannolikt att etablissemanget kommer ägna den tid som är kvar till att försöka tysta så många som möjligt. För några veckor sedan uppmärksammade jag att den intressanta och informativa sajten Expomakt stängts ner av WordPress [LÄNK]. Sajten granskade de medverkande hos den vänstersajt som står den socialitiska sidan av fascismen mycket nära, och som benämns som Expo. Förmodligen jobbar man med att försöka stänga ner Skrivarens Blogg också.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Blogg | 39 kommentarer

Ständigt dessa McCains…

Bästa läsare!

Beklagar denna senhet till reaktion, men p.g.a. utebliven information om detaljerna i föreliggande ärende missade jag totalt ironin i det inträffade.

Vad som hänt är att en amerikansk robotförsedd jagare kraschat in i en oljetanker i Malackasundet utanför Singapore för lite mer än en vecka sedan. Trots en uppsjö – no pun intended – av tekniska hjälpmedel lyckades det amerikanska krigsfartyget ändå ränna rakt in i det civila fraktfartyget med dödlig utgång; tio sjömän dog.

Ironin är att jagaren heter ”USS John S McCain”, d.v.s. uppkallad efter den krigshetsande senatorn John McCains farfar. Och nämnde senator har själv ställt till med det ena och det andra som uniformerad – vilket jag tänkt redovisa i en egen bloggpost, men som jag bara berör högst summariskt i denna post.

I vissa anekdoter beskrivs hur stridspiloten John McCain III (d.v.s. nuvarande senator McCain) heroiskt räddade en annan pilot i samband med en brand ombord på ett hangarfartyg, en kort tid innan hans plan blev nedskjutet av Nordvietnameserna och han blev krigsfånge.

I mer relevanta skildringar så handlar det om att JMC III skall ha dragit på full gas i sitt ännu icke varmkörda jetplan och en eldslåga slog ut vilket ledde till en serie händelser som ledde till att 130 man dog på hangarfartygets däck medan han gömde sig i mässen och drack läsk/öl. Jag kommer att utveckla detta i den nämnda ännu ej publicerade bloggposten.

Kollisionen mellan ”USS John S McCain” och tankfartyget är den andra olyckan av detta slag på kort tid. I juni månad kolliderade den amerikanska jagaren ”USS Fitzgerald” med ett stort containerskepp i närheten av Japan. Även denna olycka hade dödlig utgång; sju sjömäns sköra skepnader skjutsades skyndsamt till Skaparen. Och tidigare under året har ett rysk spaningsfartyg krockat i Bosporen med ett Togo-flaggat lastfartyg fyllt med får på väg till Jordanien från Rumänien (det ryska fartyget sjönk, men inga döda eller svårt skadade).

Tekniksajten Arstechnica noterar att denna mängd med fartygsolyckor mellan krigsfartyg och andra fartyg har inte haft sin numerära motsvarighet sedan kalla krigets dagar under 1950-talet, vilket är en iakttagelse som ser ut att ha full bäring med tanke på den politik som bl.a. senator John McCain bedriver i USA. Dessbättre verkar hans hälsa ha börjat vackla (nyopererad och behandlad för en hjärntumör), så förhoppningsvis är den födelsedag han firar just idag en av hans sista, i vart fall som senator och krigshetsande opinionsbildare.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 11 kommentarer