Drottninggatan 2017.04.08 – här tog första kapitlet i dystopin slut.

Bästa läsare!

Jag avlade ett besök vid Drottninggatan i Stockholms centrum idag. Jag hade visserligen lovat mig själv att inte åka dit över huvud taget. Men jag tog en långpromenad, och eftersom Hagaparken var mitt mål så hamnade jag trots allt där mitt i eländet.

Det var rörande. De byggstängsel som är uppsatta medan Klarabergsgatan byggs om hade klätts med blommor, och hela gatan var fylld med människor som visade vördnadsfull respekt för offren av gårdagens terrordåd, och även hedrade polisen som skänkte en känsla av trygghet med sin närvaro medan alla människor evakuerade stadskärnan till fots under fredagskvällen.

Jag pratade med en polisbekant igår och frågade lite lättsamt vad han skulle göra för nytta nu när attentatet redan var ett faktum. Han svarade med handen mot hölstret att han skulle se till att nästa terrorist inte skulle lyckas med vad den förste gjort. I verkligheten hade poliserna vid Drottninggatan till huvuduppgift att se till att hålla alla civila borta från gatan så att kriminalteknikerna skulle kunna få jobba ifred med sitt dokumenteringsarbete. Resten patrullerade staden för att avskräcka alla försök att skapa oordning.

Kriminalteknikerna var sannolikt klara idag på eftermiddagen eftersom brandkåren var på plats och skötte saneringen av gatan. Motorolja, kylarvätska, hydraulolja och allt blod från offren tvättades bort med absol, högtryckssprutor och sopmaskiner.  Drottninggatan kommer snart vara skinande ren igen, för de borde ju på köpet få bort alla tilltrampade tuggummin som gjort vägen till en inverterad stjärnkarta.

Under tiden blev det allmänt känt att 11-åriga Ebba Åkerlund som varit försvunnen sedan igår var en av de fyra dödsoffren.  Nu är hon det första offret vi har ett ansikte på, och det förstärker den smärta vi alla känner efter detta dåd. Åtminstone vi vanliga dödliga.

Några som var duktiga på att hålla tillbaka känslorna var nog medierna, i vart fall till en grad som gjorde att rapporteringen kändes avhumaniserad, med några få undantag. Det var viktigt för studion att poängtera att terrordådet inte berodde på något politiskt fel i vårt land, till skillnad från SVT:s tidigare reaktion på terrordådet i St. Petersburg häromveckan då nyhetsankaret ville insinuera att Ryssland har sig själv att skylla eftersom landet inte tagit hand om sin muslimska minoritet. Det starkaste exemplet däremot på humanistiskt yttrande i TV skall visst ha varit ett samtal med en präst som ansåg att vi måste kunna förlåta efter terrordådet.

Jag fick också syn på Miljöpartiet i nyhetsflödet. Vi vet sedan tidigare att de har en tämligen avslappnad syn på terrorism, bl.a. kategoriserar man terrordådet i USA den 11 september 2001 som en olycka. Miljöpartiet håller stilen; den kvinnliga partiledaren stod på nyss nämnda Klarabergsgatan med mungiporna uppåt framför TV-kamerorna, och den manliga förklarade stolt att vi bemöter terrorism med främlingskärlek med en min som skvallrade om att det dåd som förfärade oss alla sunda och friska svenskar, i hans ögon istället var en god anledning till att sprida sin s.k. anti-rasistiska pekoral. Jag skall tänka på det den dag Gustav Fridolin blir sprängd i bitar av en terrorist. Om jag nu kan hålla mig från skratt då.

Alla var inte andaktsfulla. Vid Sergels torg stod klungor av våra nya medborgare, våra s.k. pensionsräddare. De var inte riktigt nöjda med att se bara blomhavet, utan valde att samla sig runt kompisen som spelade upp filmklippen med den framrusande lastbilen och de flyende människorna. De högljudda entusiastiska ropen inför våldet i filmklippen påminde om publikens reaktioner på en fotbolls- eller ishockeymatch. Jag mådde illa. Jag hade redan fått kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag anlände till platsen.

Jag lämnade Sergels torg med en känsla av att ha läst första kapitlet i en mycket tragisk dystopi. Någonstans kommer detta resultera i en konfrontation. Förr eller senare. Ju senare, desto större är risken att vi är på den förlorande sidan, därför att vi gång på gång förlåter det våld och den harm som riktas mot vårt land.

Jag förklarade mitt sinnelag för Lilla Fröken Harold. Jag gav henne sammanhangen; massinvandring, enklaviseringen, arabisering, bidragsträsket, imamernas kluvna tungor, politikernas insikt om att invandrares röster är lättast att köpa, mediernas förskönande bilder av mångkultur och tystnad om våld mot etniska svenskar, feminisering av polisen och infantilisering av nyhetsflödet och skolan, och så vidare.

Lilla Fröken Harold summerade det hela med ett ungdomligt perspektiv: Sverige har förvandlats en tonårig emo med självskadebeteende.

Hälsar eder Peter Harold

Bonus:
https://www.liveleak.com/view?i=34a_1491673004

Publicerat i Stadsliv | 64 kommentarer

DN:s och SvD:s propagandakupp medan terroroffren kämpade för sina liv

Bästa läsare!

Det var intressant att observera nyhetsrapporteringen idag.

Det började ”bra” med en rapport om att en lastbil kört in på en gågata i centrala Stockholm och dödat minst tre personer. Strax därpå fick vi veta att det utbrutit skottlossning vid Fridhemsplan, och sedan även vid Hötorget. Så snart som skottlossningen vid Fridhemsplan dementerats av polisen fick vi veta att fem personer dött av lastbilen samt att det ägt rum skottlossning vid Globen. Så snart polisen bekräftat att bara tre personer omkommit fick vi veta från annat håll att det var fyra döda. Några fler detaljer om skottlossningen vid Globen har inte kommit, däremot har vi fått veta att brandlarmet gick igång inne i Åhléns city för att så många som möjligt skulle hamna framför lastbilen.

Jag följde mest DN för att se hur deras kvalitetsjournalistik fungerade. Det gjorde den inte. Det kunde noteras att förstasidan behandlades ytterst styvmoderligt av redaktionen. Det gick snabbare att leta efter någon bekant som var på plats för att höra vad som hände (två vänner befann sig där lastbilen kraschade, och skulle ha blivit krossade om den inte kört in i väggen; en annan vän fick slänga sig åt sidan när den kom dundrande). Polisens bild på den efterlyste låg uppe i facebookflödet i någon timma innan kvalitetssäkrande DN fick upp den på sin förstasida.

Däremot var DN väldigt ivriga med att berätta för oss nyhetskonsumenter hur vi skulle uppfatta det vi drabbats av. ”Vi vill inte ha hatet. Det är hatet som vill ha oss”, förklarade krönikören Björn Wiman som satte genast igång att argumentera för att vi inte skall reagera med mörka känslor när den svenska nationen besudlas av vad som med stor sannolikhet är islamistisk terrorism, kryddat med lite verklighetsförnekande poesi:

Överallt de spöklika tågen med människor som går över stadens stora broar, hand i hand, tysta.

Men så plötsligt finns också något annat: ett leende, en svängande matkasse, en liten färgglad ryggsäck, något i ett ansikte som spricker upp likt ett löv i denna gråa, fasansfulla aprileftermiddag då världen för oss som lever i Sverige blev en annorlunda plats än den var i går.

Visst, Stockholm blir lamslaget av en eller flera terrorister som sänder meddelandet att ingen svensk skall känna sig trygg på vare sig gata eller torg, här kallat ”annorlunda” i DN:s prosa, men vi låtsas att vi inte är berörda; vi svingar vår matkasse och vaggar fram med våra färgglada ryggsäckar…

Idiot!

Jag har sett flöden på facebook från sansade människor som skriver öppenhjärtigt: ” – Jag är rädd”.

Och det är jag också. Jag vill inte dödas av någon terrorist. Jag vill inte att någon av mina nära och kära skall dö. Jag vill faktiskt inte att någon annan oskyldig människa skall dö heller, även om sorgen skulle vara extremt mycket starkare om det hände någon jag älskar eller känner. Och i synnerhet inte i en död som orsakas av något så horribelt som genom beslutet av en mördare att känslolöst använda sitt vapen för att döda människor som inte gjorde denne någonting ont – antingen med en bomb som det var förra gången på Drottninggatan, eller medelst en lastbil som det var den här gången.

Och där sitter DN och skriver vardagsbetraktelser medan tusentals människor bokstavligt talat flyr från den terrordrabbade stadskärnan!

Till och med ledarredaktionen klappade oss på huvudet: ” – Stockholm och stockholmarna klarade provet. Om ett av målen med attentatet var att skapa varaktigt kaos så var det misslyckat.” Läs: Vi drabbades av en terrorhandling som statsapparaten varken kunde förutse eller ville förhindra, några dog och fler blev skadade, men nu pratar vi inte mer om det, utan livet går vidare.

Terrorn sätter djupa sår. Staten är reaktiv. Sveriges statsminister gick ut i nyheterna och förklarade att från och med ikväll skärper vi landets gränskontroller. Varför då? För att förhindra att någon kapar en lastbil och kör ihjäl folk på befolkade gågator? Stefan, vakna nu…!

Medan stockholmarna trängdes på broarna i sin fortvandring ut ur staden var det knappast många som funderade på hur kul det skall bli att jobba igen på måndag. De flesta tänkte nog ” – Shit, vilken tur att det inte hände mig någonting, men otur för de som dog; hoppas att det inte var någon jag känner”. Några andra hade kanske lite mer djuplodande funderingar, som i stil med ” – Hur kunde det här hända?” och ” – Varför?”.

Medan DN-skribenterna satt uppe på sin välbevakade skyskrapa på Marieberg och tittade med kikare på den lunkande folkmassan som rörde sig sävligt över Essingeleden och kåserade om färgglada ryggsäckar är det sannolikt en stor andel av dessa människor som undrar vad som hänt med deras land, och som kanske i några fall helst av allt skulle vilja ha vandrat över Essingebron för sista gången för att slippa återvända till den stad de älskat, men som förvandlats till en så pass otrygg plats att ingen kan veta om man skall lämna den med livet i behåll nästa gång, eller bli mördad av terrorister.

DN var inte ensam om att bedriva positivistisk verklighetsflykt. Liken på Drottninggatan hade inte ens hunnit kallna, och de mosade kroppsdelarna hade förmodligen inte ens heller hunnit skrapas samman och skyfflas ner i liksäckarna förrän SvD:s Frida Sundkvist kvittrar glatt om att ”det här är bilden av Sverige som sprids över världen”.

Det handlar om ett fotografi hon tagit på en insatspolis som i brist på viktigare sysslor ledsagar en gammal dam över gatan. Frida tog själv fotot, och när hon visade den för polisen blev han glad, berättar SvD. Påminner väldigt mycket om min egen tid när jag var chefredaktör för skoltidningen i mellanstadiet. Det är gulligt på något sätt, men samtidigt vämjeligt eftersom artiklar som dessa syftar bara till att flytta fokus från det absolut viktigaste som hände idag: SVERIGES HUVUDSTAD DRABBADES ÅTERIGEN AV ETT MYCKET ALLVARLIGT TERRORISTDÅD.

Om inte vi hatar de som förstörde vår huvudstad idag och ändade X antal människors liv och kanske gav Y antal människor bestående men, då skall vi söka psykvård eller ta jobb hos systemmedierna.

Om vi inte reagerar mot den ideologiska grogrund som skapar dessa monster som försöker döda oss en och en eller i klunga, då har vi berett vägen för att gärningsmännen från idag skall få efterföljare som ser hur lätt det är för dem att vinna över oss därför att vi låtsas som att dessa monster inte finns. Det börjar med en bryggarbil, men kan sluta med ett inbördeskrig.

Och ned statsministrar som Stefan Löfvén och rikspolischefer som Dan Eliasson kan detta ta ände med förskräckelse. Men den historien kommer tyvärr bli nertecknad på ett annat språk än svenska, är jag rädd för.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Stadsliv | 15 kommentarer

Gärningsmannen

Bästa läsare!

Så här ser förararen av Spendrupslastbilen ut, utan pixling (givetvis oskyldig tills motsatsen bevisats) enligt vittnesmål. Törs vi gissa att systemmedierna kört opixlat om killen varit några nyanser ljusare i hyn..? I vilket fall som helst skall vi nu matas med budskapet om att det inträffade inte har någonting att göra med islam. Det är nog säkert som amen i kyrkan.

Vad vill Donald Trump säga om det här…?

För övrigt, är det inte haram att befatta sig med alkoholhaltiga bryggarbilar?

Hälsar eder Peter Harold

 

Bild | Posted on by | 33 kommentarer

Terrorövning 6/4 – Terrordåd 7/4

Bästa läsare!

Jag är inkallad i stab p.g.a. terrordåden i centrala Stockholm, men innan jag försvinner ber jag i all ödmjukhet påpeka att den där förbannelsen med övningar tycks hålla i sig ända upp till våra breddgrader…

Mina tankar går till de avlidna och deras anhöriga samt alla mina bekanta som just nu inte svarar vare sig i telefon eller via Facebook.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Brott & straff | 16 kommentarer

3 av 4 AB-läsare håller inte med det politiskt korrekta kändisgarnityret

Bästa läsare!

Ett antal kändisar och några psykologer har skrivit ett öppet brev i Aftonbladet där de ber regeringen att stoppa avvisningarna av afghanska ungdomar som Migrationsverket bedömer saknar asylskäl.

De skriver bland annat:

Strax före klockan tio på kvällen den 28 mars lyfte ännu ett chartrat plan från Landvetters flygplats med slutdestination Kabul. Många ombord hade kommit till Sverige som barn men fyllt arton under den långa väntan på Migrationsverkets beslut. Andra hade fått sina åldrar uppskrivna, efter osäkra metoder.

Det stora problemet är att Migrationsverket och andra berörda myndigheter in i det längsta undvikit att konfrontera uppgifterna om uppgiven ålder på ”barnen”, allt för att undvika avslöja att det som pågår är ett systematiskt fuskande. Insatsen för att dölja detta fusk är omfattande, från myndighetenens ovilja att genomföra ålderstester till mediernas illustrationer av ”ensamkommande flyktingbarn” med pressbilder på småbarn, fastän det handlar om fysiskt vuxna människor som valt att uppge en lägre ålder. Samma medier har betecknat kritik mot detta som rasism och främlingsfientlighet. Och de som vågar ta plats i det offentliga rummet och kritisera detta bedrägeri blir omedelbart attackerade av ett nätverk som består av politiskt korrekta celebriteter. Resultatet är urholkad välfärd för miljontals svenska skattebetalare och deras barn och åldrande föräldrar.

Men dessa kändisar har förmodligen en gång för mycket suktat efter stjärnglans baserat på godhetsiver, för i en omröstning kopplad till deras artikel säger 3 av 4 läsare att man inte håller med kändisarnas begäran att låta alla ungdomar från Afghanistan få uppehållstillstånd i Sverige.

Om vi bortser från att jag alltid anser att det är suspekt att en mängd människor kan samsas om budskapet i ett gemensamt brev – själv skriver jag bara under sådana om jag är brevets upphovsman, och övriga undertecknare snyltar på min prestation – så kan man notera att de använder samma berättelser som den agendasatta pressen. Det handlar om afghaner som aldrig bott i Afghanistan eftersom de vuxit upp med sina föräldrar i flyktingläger i Iran; de saknar familj, anhöriga och ”allt som kan liknas vid ett sammanhang”. Kändisarna säger dock ingenting om alla dessa återkommande fall av mirakulösa återföreningar av familj och släkt så snart minst ett av familjernas ankarbarn fått uppehållstillstånd. Det sägs ingenting heller om att de flesta – nästintill alla – ”ensamkommande flyktingbarn” betalat stora summor för att komma till Sverige. Hur har ”barnen” tjänat ihop dessa pengar? Om man utesluter verkligheten som består i att släkten sponsrat biljetterna så kan man tro att Mellersta östern och Främre orienten kryllar av unga entreprenörer som kan tjäna ihop för regionen flera årslöner redan som ”barn”.

Att dessa ungar återvänder till ”något utan sammanhang” stämmer inte. De har kulturellt sett mer med Afghanistan att göra, även om de bott i Iran under några år, än vad de har med det sekulära Sverige att göra med vår mänskliga kvinnosyn och respekt för djur och natur, bara för att nämna ett fåtal exempel.

Kändisarna skriver också att skräcken inför ”vad en framtid i Afghanistan för med sig” leder till att ”barnen” inte orkar fortsätta att leva. Jag har redan berört ämnet i ett tidigare inlägg, men kändisarnas lösning är kontraproduktiv. Vår välfärdsstat – som kändisarna anser att vi aldrig får ifrågasätta – klarar inte av att vara hela världens socialbyrå och psykmottagning. Inte ens våra inhemska ungdomar får den hjälp de behöver. Vi skall inte bedriva en politik som uppmuntrar ”flyktingar” till destruktivitet, vare sig det handlar om cruising över Medelhavet eller blockera järnvägar med sina ömtåliga kroppar (som dock uppfyller de flesta krav vid en militär rekrytering). Att säga nej till de som saknar giltigt asylskäl, samt att hänvisa flyktingar till platser i deras hemregioner, är till större gagn för alla berörda parter. Detta är mer humanistiskt och mänskligt hållbart än den godhetsknarkande lösning som kändisarna förespråkar.

Det positiva med debattinlägget på Aftonbladet är att vi fått en översiktlig lista på artister och nöjesprofiler som vi kan välja bort att stödja på grund av deras politiskt korrekta idéer:

Björn Kjellman
Shima Niavarani
Pernilla Wahlgren
Måns Herngren
Helen Sjöholm
Rennie Mirro
Lill Lindfors
Nour el Refai
Björn Gustafson
Lilla Namo
Petter
Martina Montelius
Suzanne Osten
Jane Friedmann
Sofia Helin
Shirley Clamp
Jonas Gardell
Helena af Sandeberg
Peter Magnusson
Rolf Lassgård
Fredrik Lindström
Hannes Holm
Peter Jöback
William Spetz
Henrik Schyffert
Rikard Wolff
Agnes-Lo Åkerlind
Martina Haag
Kjell Bergqvist
Philip Zandén
Gunilla Röör
Lotta Tejle
Bruno Glenmark
Micael Bindefeld
Ann-Louise Hansson
Ullakarin Nyberg, psykiater och suicidexpert
Magnus Kihlbom, barn- och ungdomspsykiater, psykoanalytiker
Christer Sjödin, leg. läk, psykoanalytiker
Jan Swaling, leg psykolog, psykoanalytiker
Marianne Cederblad, professor em. barn- och ungdomspsykiatri
Görel Hedtjärn, leg psykolog, psykoterapeut

Detta var alla goda nyheter jag kunde se idag. Låt oss fröjdas över det lilla.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 11 kommentarer

Den ädla konsten att ägna sig åt bra journalistik…

Bästa läsare!

Att vara nyhetskonsument är nog egentligen inte så lätt. Jag blev involverad i ett samtal där jag till slut inte kunde hålla mig, och blev tvungen att förklara för flickan som läser aftonbladet.se att det hon läser där inte är den absoluta sanningen. Orsaken till mitt inhopp var att hennes vän hade haft mage att invända mot några uppgifter – ”obekräftade uppgifter” – som Aftonbladet anfört i en ton av auktoritär sanning. Av en ren händelse så råkade ämnet vara någonting som jag är ganska påläst om, ifall jag får skryta. Samtalet skedde i bästa anda, och utan prestige från någon sida.

Flickan ifråga var förvånad över att det fanns folk i hennes bekantskapskrets som visste mer än Aftonbladet. Detta gav mig en anledning till att förklara för henne att de lärde tvistar om huruvida journalisterna är okunniga, eller om de bara filtrerar nyheterna för läsarna. För trots allt, som den avdankade komikern Sven Mellander frågar sig i ett ny ganska hånat videoklipp: tror folk verkligen att journalister äter frukost på morgonen, reser hela vägen till jobbet bara för att sitta där och medvetet ljuga resten av dagen? Medveten lögn eller inte; det är själva resultatet i sig själv som är skadligt. Att slå någon medvetet i ansiktet med en spade eller bara råka träffa nyllet med samma kraft resulterar trots allt i lika mycket blodspillan.

Det är nog inte lätt att vara nyhetsförmedlare heller. Skit in, skit ut. Har man de sämsta underrättelserna blir rapporten därefter, även om man är en intellektuellt hedervärd skribent (fast är man hedervärd så stannar man nog inte kvar i en dylik tjänst). Här är det väldigt viktigt att journalisten är konsekvensneutral. Detta förutsätter att den journalistiska verksamheten delas upp i två delar; dels den renodlade nyhetsrapporteringen som i mycket kan sägas vara minutoperativ; dels den analyserande journalistiken som grundar sig det som rapporterats in minutoperativt, och som har en intellektuell förmåga att sträcka sig längre bakåt i tiden än den enskilda rapporterade händelsen, och som också kan sätta nyheten i ett bredare perspektiv.

Idag har vi inte riktigt denna uppdelning. I vart fall fungerar den inte riktigt i denna ordning. Istället för den eftertänksamma analyserande journalistiken har vi fått en propagerande journalistik. I den analyserande journalistikens plats har vi den agendasatta journalistiken. Och den agendasatta journalistiken tvingar den minutoperativa journalistiken att anpassa sig, och reflektera agendan istället för att helhjärtat ägna sig åt händelsen. D.v.s. att ägna sig åt propaganda.

Jag misstänker att det är av denna anledning vi ser så pass många bloggar och alternativa nyhetssajter som tar sig friheten att penetrera vissa ämnen och gå till djupet utan att rädslas rikedomen av ord och textmassa. Beviset för att dessa fyller en oerhört viktig roll i samhällsdebatten manifesteras kanske allra bäst genom debatten om s.k. ”fake news”, eller ”faktaresistens” som etablissemanget vill utmåla är den mest utpräglade egenskapen på de oppositionella budskap som framförs i alternativa medier och i sociala medier. Det senare är ganska ironiskt med tanke på den uppsjö av bekännelser där folk berättar att de för inte så länge sedan själva befann sig i det politiskt korrekta lägret, men att verkligheten gjort sig påmind, och man har upptäckt de o-filtrerade nyheterna.

Det stora problemet är att det fortfarande är väldigt många som tror att aftonbladet.se och andra systemmedier alltid säger sanningen. Har jag tur så lyckades jag inspirera den här flickan att kanske sprida det nyvunna tvivlet vidare till hennes egen bekantskapskrets.

Hälsar eder Peter Harold

 

Publicerat i Medierna | 17 kommentarer

Kanske statsministern skulle ta en dag ledig och surfa runt bland ”hatmedierna”?

Bästa läsare!

Jag såg att en person länkat till sajten Nyheter Idag och fått kritik för detta. Orsaken till kritiken var att artiklarna på Nyheter Idag är vinklade, enligt sagesmannen. Till skillnad från SVT, SR, TT, Metro, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, GP då…?

Visst, man kan rapportera nyheter torrt och koncist, men all journalistik är vinklad.

Låt oss säga att en damm har brustit i nedre Norrland. Reportern kan beskriva att dammen brustit p.g.a. att den flödade över. Det är sant. En annan reporter kanske väljer att skriva att dammen flödade över p.g.a. att det regnat för mycket. Detta kan också vara sant. En tredje reporter kanske gräver djupare och kommer fram till att dammen brast därför att den flödade över eftersom dammskötaren inte såg till att börja sänka vattennivån i magasinet när denne meddelades prognoserna om kommande regnoväder i avrinningsområdet. Alla tre reportrarna talar sanning, men de har vinklat sina nyheter olika.

När det kommer till nyhetssajter som Avpixlat, Fria Tider, Nyheter Idag och flertalet av de andra så noterar jag att de har sitt ganska uppenbara urval av nyhetsämnen som kanske gör dem begränsade i jämförelse med t.ex. Bonnierägda Dagens Nyheter.

På den sistnämnda kan vi läsa om ”Därför flashade FO&O-Felix pungen” jämte dagens ”Trump-är-galen”-artikel. På Fria Tider lockar man istället med rubriker som ”‘Gatubarn’ fast för rån, våld och våldtäkt mot kvinnor” och ”Muslimsk friskola tvingar flickor sitta längst bak i bussen” (vilket handlar om en skolbuss som en muslimsk friskola fraktar sina barn med). DN uppmärksammar också samma ämne, bl.a. genom att live-sända från den muslimska friskolans presskonferens där rektorn hävdar att ”detta är ingenting som vi står för”. Och därmed är saken utagerad.

Statsminister Stefan Löfvén (S) utbrister i Expressen: ” – Det är avskyvärt. Det hör inte hemma i Sverige. Här åker vi buss tillsammans oavsett om vi är tjej eller kille, kvinna eller man”. Jag är förvånad över att inte säger ”Det här är inte okej” för det brukar vara hans slagkraftigaste one-liner…

Fast sedan har vi ju ett bevis på hur intolerant statsministern är här eftersom han inte räknar upp alla de andra könen som HBTQ-lobbyn hittat på. Dessa måste vara oerhört kränkta nu när han inte räknar upp alla andra kön utöver de två cisheteronormativa könen; är inte demigirl, demiboy, genderqueer, genderless, gender questioning, gender fluid, agender, transgender, third gender, bigender och pangender välkomna ombord på din buss, Löfvén? Varför hatar du dessa oskyldiga icke normativa människor så mycket att du exkluderar dem…?

Ok, slut på sarkasmen. För stunden.

Nu kommer rapporten om könssegregerade skoltransporter via TV4:s ”Kalla fakta”. Då är det helt ok att man kritiserar en företeelse som är så normal för en muslimsk sfär att man som skolpersonal aldrig reagerat tidigare över fenomenet att flickorna kliver på genom bakdörren och pojkarna genom framdörren, och först nu gör avbön och inte vill kännas vid vad man gjort. Notera statsministerns ord: ” – Det är avskyvärt!” (även om jag själv tycker att gruppvåldtäkter är värre än att man använder olika bussdörrar eftersom det senare faktiskt påskyndar på- och avstigning, men det är ju en smaksak).

Att detta kommer som en chock för Stefan Löfvén är ganska avslöjande.

Karln kan knappast ha haft kontakt med verkligheten. Inte ens när han försökt har han lyckats med sin reality check, som t.ex. när han besökte ett hem för ”ensamkommande ungdomar” – som ger omsorg åt barn som flytt från krig efter att förlorat sina anhöriga – och fann sig vara omgiven av personer som inte varit tonåriga på ett bra tag, och som definitivt inte såg ut som värnlösa barn.

Omedelbart efter statsministerns postning på Facebook om besöket så ömsom grät och ömsom skrattade vi andra åt eländet. Skrattade därför att han lyckades framställa sig som naiv, korkad och dum. Grät därför att vi ännu en gång påmindes om att vi har en statsminister som är naiv, korkad och dum.

Statsministern borde faktiskt – för landets skull – stänga av telefonen, låsa in sig på sitt arbetsrum, plocka fram asken med pappersnäsdukar och surfa ut på webben (utan att gå via Pornhub, det var inte därför jag lägger till näsdukarna). Gärna börja med att läsa i kommentarsfälten på sitt eget Facebook- eller Twitterkonto. Därefter surfa vidare till de alternativa medierna. Om statsministern finner faktafel hos de alternativa medierna borde han skriva om det i de öppna kommentarsfälten. Men jag är inte bombis på att han har tillräckligt mycket kunskap för att hitta några.

Däremot borde det bli en aha-upplevelse för honom att läsa sådant som inte filtrerats av grindvakterna hos Bonnier och Schibstedt och kommunisterna ute på Gärdet. Vinklat? Jodå, definitivt. Precis som det är vinklat och filtrerat hos systemmedierna.

Finns det ett uns av intellektuell förmåga kommer Stefan Löfvén att inse att han är den högsta ansvariga för detta system som han låtsats ha kontroll över, men som överraskar honom när en TV-kanal ser att pojkar och flickor går in genom olika bussdörr. Löfvén borde ha misstänkt att någonting var fel redan när alternativa medier uppmärksammade på samma slags omständigheter på fotografier som systemmedierna oklokt släppt ut, utan att de själva reflekterat över vad man ser – som t.ex. bilden från en muslimsk förskola där pojkarna sitter mitt på golvet och flickorna hålls ute i rummets ytterkant, precis som vid en muslimsk gudstjänst (och judisk för den delen, vilket ni påpekade i kommentarsfältet igår). Hade Löfvén surfat på ”hatsajterna” hade inte den islamiska könssegregationen i Vällingby kommit som en chock.

Det är på sociala medier och inom alternativa nyhetsmedier vi dagligen uppmärksammar det som du inte märker förrän någon inom systemmedierna släpper igenom det, Stefan Löfvén. Vi ser verkligheten. Vi lever med den, till skillnad från våra politiker. Och värst av allt, vi måste leva med konsekvenserna av deras politik. Många av oss vill använda näsdukarna till att torka våra tårar när vi ser hur vårt land förfaller i rekordtakt. Bl.a. på grund av statsministern och hans regering. Jag önskar att det var statsministern som grät och som kände med sig med sitt eget folk när han.

Men nu har statsministern fått komma ut med ett nytt ”inte okej”, och den muslimska friskola som avslöjats ha sysslat med könssegregation har fått försvara sig i systemmedierna. Löfvén och etablissemangets anhängare må tro att allt är frid och fröjd, men felen i systemet kvarstår. Vi har ett maktetablissemang som stödjer de krafter som man under några få ögonblick tar avstånd från. Det är inkonsekvent, och det är ohederligt.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 13 kommentarer

Inte bara nazister tycker att judisk förening är judisk förorening

Bästa läsare!

I hopp om att hitta någonting matnyttigt om terrordådet i Leningrads* tunnelbana som jag inte redan läst annorstädes råkade jag istället hitta DN:s rapportering om nazistattacker mot judiska föreningen i Umeå. [Källa]

Mina erfarenheter av Umeå är begränsade. Jag har inte varit där på över 40 år tror jag. Jag kan peka ut orten på kartan, men jag är inte säker på att jag gärna vill det. Jag har sagt mig själv att den dag jag ämnar resa norrut så blir det längs E45, vilken av olyckliga skäl har ganska dåligt rykte nu i dessa dagar. Jag lider med de föräldrar och anhöriga till de drabbade vid den inträffade bussolyckan.

Åter till Umeå. En sak vet jag om den staden, och det är att lokföraren och skådespelaren Bengt Andersson kom från den staden och även slutade sina dagar där. Hemmahörande i samma stad är parhästen Staffan Ling som jag hyst en livslång avsky för sedan han var viktigpettern i Sant & Sånt. Att han var/är kommunist gjorde saken knappast bättre. Så är det någonting jag förknippar Umeå med så är det socialism och kommunism. Ja, detta är givetvis baserat på mina fördomar. Fast vad säger då valstatistiken från Umeå? Let’s see the votes from the people. Detta är hämtat från Umeå kommuns egen hemsida:

Ser ni någonting intressant med denna lista? Notera att partierna är listade i storleksordning, fallande från det största partiet och ner till Sverigedemokraterna som är det minst… vänta nu…! Ja, skämtarna på Umeå kommun har levandegjort uttrycket ”sist men inte minst” genom att placera Sverigedemokraterna efter det lokala Arbetarpartiet. Intressant! Varför har man gjort så på detta viset? Inkompetens eller bara sedvanlig illvilja? N.b.! Jag är inte SD:are själv, men lite respekt tycker jag att en kommun skall visa gentemot demokratins deltagare.

Av Umeå kommuns 65 mandat tillhör 42 vänsterblocket. Det lokala Arbetarpartiet är ett marxistiskt parti, så jag räknar in dem tillsammans med sossar och Gudrun Schymans FIttor. Med andra ord, Umeå kommun är inte direkt ett högernäste.

Trots det är judiska föreningen i Umeå skrämda av alla nazistattacker man utsatts för på senare tid. Man har drabbats av ”hembesök” och något judiskt barn har blivit tilltalad med epitetet ”judejävel” i skolan. Droppen var nu när någon köpt klistermärken från Mordiska Notståndsrörelsen och satt dem på föreningens lokal. Sedan dess vågar medlemmarna inte medverka på mötena, fastän man har polislarm och poliseskort.

Nu skall man utifrån föreningens egen Facebooksida inte betrakta den som överdrivet aktiv. Man flaggar för höstmarknaden i Västerbottens museum i augusti 2016 som senaste evenemang. Ja, det är samma Västerbottens museum som häromåret förklarade att bönderna måste ut ur muséets utställning, och att de knuttimrade stugorna i friluftsmuséet måste fyllas med annat som visar Sveriges historia, typ Zlatan, mångkultur, Zlatan, pizza, mångkultur, etc etc.

Evenemanget före detta var betydligt mer kosher: den 6 augusti 2016 gästades Umeå av Stalhammer Klezmer Classic Trio. På repertoaren har de bl.a. ledmotivet från ”Schindler’s list” på violin, dragspel och cello (framförd av dottern, vill jag minnas). Jag har absolut inget klander att anföra mot deras talang – tvärtom. De är duktiga, även om jag personligen föredrar den mer klassiska sättningen med violin, cello och piano.

Och det närmast föregående evenemanget före den nämnda konserten är ”Internationella dagen till minne av Förintelsens offer” den 22 januari 2016. Det var föreningens stora revansch efter att ha så snöpligt inte blivit inbjudna till det kommunala firandet av novemberpogromen året innan. Anledningen var att Arbetarpartiets ledamot som ansvarade för arrangemanget ville skydda den judiska föreningen mot sådana otäckheter som att någon medverkat i ett evenemang och tecknat nazisternas svastika på en israelisk flagga. Och eftersom kommunister har selektiv kärlek till yttrandefrihet så valde man att acceptera att folk kommer med vilket budskap som helst så länge det är vänsterorienterat, och att man besparar eventuella offer sitt omedelbara lidande genom att utestänga dem. Ungefär enligt samma princip som vissa skolor låter den våldtagna studiekamraten medvetandegöras om sitt partiella medansvar för det inträffade genom att tillåta gärningsmannen fortsätta studera på samma skola där övergreppet begåtts.

Men nu skriver alltså DN om nazister som trakasserat judiska föreningen så till den milda grad att de bestämt sig för att upphöra med verksamheten.

Den enda judiska föreningen norr om Stockholm är ett minne blott. 50-100 medlemmar – antalet varierar ”beroende på hur man räknar” – kommer inte längre kunna samlas till en årlig kostnad av 86’000 kronor för Umeås skattebetalare. [Källa]

Björn Wiman på Bonnier-ägda Dagens Nyheter skriver bl.a. i sin kommentar under DN Kultur:

Man ska – än en gång – påminna om judehatets djupa rötter. Inte minst eftersom det i svensk samhällsdebatt under de senaste åren har funnits en tendens att isolera antisemitismen som en anfäktelse som endast finns hos invandrare från muslimska länder, företrädesvis i Malmö.

Nej, det är sant. Jag är den förste att säga att ämnet ”judehat” bör dryftas, lugnt, sansat och nyanserat. Det finns mycket att lära av historien, i synnerhet om den problematik som förknippas med judendom och sionism.

Men man skall inte bara – såsom Bonnierägda DN menar – nonchalera muslimers faktiskt medfödda antipati till judar och judaism, och påstå att resten består av värv från nazisternas sida. När det kommer till Israel är den svenska vänstern dess sämsta vän (och folkpartiet dess bästa, av någon lustig anledning, så även i Umeå). Det har naturligtvis bl.a. att göra med den palestinska väpnade kampen mot den judiska ockupationsmakten, som får revolutionsromantikerna inom den svenska vänstern att bli så där prydligt småkåta som bara rättrådiga sadister kan bli.

Vi vet från andra exempel att aktivister inom den svenska vänstern – och det torde krylla av dem i Umeå – gärna begår bedrägliga handlingar som att spraya hakkors på judiska objekt, ibland med så dålig kvalitet att hakkorsen snurrar åt fel håll. Socialister är i regel inte smarta; man kan faktiskt utgå ifrån att de är minst lika korkade som dem de säger sig vilja bekämpa, d.v.s. nationalsocialisterna.

Min teori – och ta den för vad den är – är att det inte går att hålla igång en judisk förening så långt från Stockholm. Inte ens när ordförande lockar sina bästa vänner att komma med fastän de är gojim kan man dölja det svala intresset för föreningens verksamhet. Lägg därtill den bipolära vänstern som gärna kallar sina politiska meningsmotståndare för rasister, samtidigt som man tycker att judar representerar det sämsta av borgerliga värderingar. Att lägga ner Judiska föreningen i Umeå just nu är PR-mässigt den bästa nytta man kan göra från styrelsens sida. Den mediala effekten är som störst i detta läge.

Och uppenbarligen har åtgärden gett resultat. Bonnierägda kvällstidningen Expressen (känd för sin vapenbrottsdömde chefredaktör samt sin rasistiska och trafikonyktra ledarskribent) går nu ut med kravet på att Umeå kommun skall bygga en synagoga åt judarna i orten.

Jag undrar just vad vänstern i Umeå tycker om detta? Hur djupt i umebornas fickor skall vänstern gräva efter pengar för att sponsra ockupationsmakten av palestiniernas land? Det här kan bli underhållande.

Hälsar eder Peter Harold

(*Under 1980-talet brukade jag kalla dåvarande Leningrad för St Petersburg för att reta mina socialistiska skolkamrater och lärare. Och numera är det kul att reta alla som kallar mig och andra fredsälskare för ”Putintroll” samma stad för Leningrad)

 

 

Publicerat i Stadsliv | 22 kommentarer

Kanske polisens kris beror på att de har för mycket pengar?

Bästa läsare!

Politiker, opinionsbildare och vanligt folk tycks vara överens om någonting: den svenska polisen behöver mer pengar och mer resurser.

Vet ni om att samtliga regeringar sedan Göran Perssons dagar som statsminister ökat polisens anslag? År 2010 sköt den dåvarande borgerliga fyrpartiregeringen till 1,1 miljarder kronor, och 2013 ökade anslaget med 250 miljoner. 50 miljoner av detta tillägg var öronmärkta till polisens omorganisation, som vi ser har resulterat i ett polisväsende som fungerar så illa att man skriker efter ännu mera pengar. Justitiedepartementet räknade då med att hela polisens förändringsarbete skulle kosta 230 miljoner kronor. För den potten skulle man få nya visitkort, nya brevpapper och nya telefonkataloger, samt en viss summa att dela ut till äldre poliser som fått nog av dumheterna.

Den nuvarande sittande regeringen har lovat att skjuta till pengar till polisstatens budget. Tillskottet blir 100 miljoner kronor år 2017, 280 miljoner kronor år 2018, 700 miljoner kronor för 2019.

Jag undrar om regeringen är rätt ute? Låt oss jämföra med regeringens och tidigare regeringars satsningar på integration. Det har aldrig gett önskat resultat, och i vissa fall tycks det enda mätbara resultatet på satsningarna vara att pengarna tar slut.

Vi har haft socialdemokratiska regeringar som satsat på integration ända sedan ordet uppfanns, och läget blir bara värre och värre trots alla satsningar. Vi har haft borgerliga regeringar som trott att det som inte fungerat tidigare av någon magisk anledning börjar fungera nu, och plockar från skattebetalarnas fickor och delar ut till organisationer och myndigheter som skall se till att mottagarna av pengarna röstar rätt. Och de gör de, utan att integrationen blir bättre.

Lika lite som integrationen blivit en framgångssaga, lika lite tycks det svenska polisväsendet kunna beskrivas med positiva termer. Visserligen kan Dan Eliasson få vilken organisation som helst att drabbas av kallbrand, men erfarenhet visar att politikernas favoritlösning att ösa på med mer pengar inte hjälper. Inga pengar hjälper när metoderna är felaktiga.

Kanske borde man dra åt kranen istället? Beatrice Ask satsning på 230 miljoner för att göra om polisorganisationen var inte bara bortkastade pengar, utan uppenbarligen också en kontraproduktiv satsning.

Givetvis finns det en kompenserande faktor i alla dessa extraanslag. Politikerna har misskött verksamheten, och naturligtvis måste skadorna åtgärdas, och man vräker ut nya pengar för att dölja symptomen.

Ett alldeles utmärkt exempel är kravallerna i Rinkeby i förra månaden (som gav Trump vatten på sin kvarn). I ena änden av stadsdelen härjar ligisterna, och i den andra står polisen grupperad i en evighet. När så väl polisen börjat röra på sig (någon från trakten påpekade för mig att det var buset som börjat jaga efter poliserna) och en av dem avlossar sin pickadoll så blir resultatet 100 fria busar och en polis anmäld för tjänstefel. Wow, hur många miljoner extra behövs för detta?

Ett annat exempel på hur felspenderade våra skattepengar är demonstreras i det videoklipp som visar hur tre kvinnliga konstaplar skall gripa en våldsverkare på en flyktingförläggning i södra Stockholm.

Något övervåld från polisernas sida kan inte registreras. Tvärtom, ordet ”undervåld” dyker upp i mitt huvud. Det är helt uppenbart att poliserna inte har kontroll över situationen, och när gärningsmannen tar upp sten från ett buskage börjar flickpoliserna att springa iväg, varvid gärningsmannen vandaliserar utryckningsfordonet tills han blir trött och går in i baracken för att vila sig…

Så här arbetar den svenska polisen efter att politiker som Gudrun Schyman och andra galna feminister fått vara med och bestämma om vilka principer som skall råda.

Polisskolan har direktiv om att släppa in fler kvinnliga aspiranter och godkänna dem eftersom ”kvinnor har en medfödd intuition att lösa konflikter utan våld”, som det heter. Skitsnack. Dessa kvinnliga poliser försökte använda våld – helt i enlighet med vad de lärt sig på utbildningen – för att sätta handfängsel på gärningsmannen. Att de retirerade och lät gärningsmannen fortsätta att vandalisera polisbilen var inte en strategisk reträtt. Det var passivt, och underdånigt. Den pinsamma upplösningen skulle aldrig ha uppstått; filmklippet borde ha slutat med att poliserna satte gärningsmannen i baksätet, iförd handbojor.

Den svenska polisen har blivit feminiserad. Och detta faktum kan inte kompenseras med att man skickar nationella insatsstyrkan för att göra attack-raider mot molnfilmande hotellgäster som ligger och sover. [länk] Svensk polis har spårat ur. De behöver inte mer pengar att bränna upp. De måste lära sig att hushålla med det de har, och börja leverera.

Tills polisen fått fason på sin verksamhet skall politikerna ta ut huvuden ur sina arslen och ändra lagen så att alla medborgare har rätt att skydda sina liv och sin egendom på sådant sätt som nöden kräver. Såväl integrationspolitiken som statens styrelse över polisväsendet visar att makten måste föras bort från politiken och överlämnas i medborgarnas händer igen. Kalla det för ”revolution”, men detta är vad som måste ske. Om inte Sverige skall förintas.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff, Demokrati och frihet | 21 kommentarer

Indikationer på att Voronenkov-mordet är ukrainsk false-flag

Bästa läsare!

Häromdagen blev det känt vem som mördade den f.d. ryske parlamentsledamoten och affärsmannen ”Dennis” Voronenkov på öppen gata i den ukrainska huvudstaden Kiev; gärningsmannen avled själv av skador från Voronenkovs livvakts eldgivning.

Det visade sig att gärningsmannen heter Pavel Parshov och är ukrainsk medborgare. Han har dessutom tjänstgjort i det ukrainska nationalgardet, en privat militärorganisation som bildades av kommendanten under Euro-Maidan 2014, Andrey Parubiy som numera är det ukrainska parlamentets talman. [länk]

Nationalgardet var drivande i attackerna mot de etniska ryssarna i landet efter den statskupp som USA:s utrikesdepartement initierat (jag har berört detta ämne flera gånger tidigare på Skrivarens blogg). Vad som inte framkommit i medierna är att gärningsmannen hade sällskap med ytterligare en person, kampsportsinstruktören Yaroslav Levents som också kopplas till Högra Sektorn som medverkade i både statskuppen och i inbördeskriget. [länk]

Den ukrainska regeringen har uppgett att Voronenkov var mördad av ryska agenter på order av Vladimir Putin. Nu när det uppenbarat sig att gärningsmannen/gärningsmännen är ukrainska nationalister är det troligare att mordet är en s.k. fals flag-operation som initierats av de oligarkkontrollerade (och USA-allierade) nationalistgrupperingarna som vill att kriget mot utbrytarrepublikerna skall eskalera, och att USA, EU och Israel skall öka sitt materiella, personella och ekonomiska stöd till Ukraina.

Detta är ytterligare ett tecken på att den ukrainska regeringen inte har kontroll över sitt eget land, och mycket väl skulle kunna bli avsatt av de militanta nationalisterna.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 8 kommentarer