Nej, Ryssland har inte invaderat Sverige.

Bästa läsare!

Igår kväll kunde man se en rad oroliga meddelanden på Facebook. ”Varför har larmet gått igång?”, ”Varför kan man inte komma in på polisens hemsida?”, ”Vad är det som händer?”, och så vidare.

De flesta identifierar larmsignalen som det gamla klassiska flyglarmet. Så fort det tjuter skall man ta med sig en vattenflaska, någon filt och gå ner i skyddsrummet enligt gängse tradition – tänker många fastän vi inte haft ett krig intill vår landsgräns på snart en mansålder.

Det dröjde inte länge förrän konsensus var att a) Ryssland anfallit, b) hackers (förmodligen ryska) slagit ut polisens och svenska myndigheters hemsidor, c) att om det var ett tekniskt fel som fått Hesa Fredrik att börja yla så beror det på ett ryskt datavirus.

Ja, detta var min bekantskapskrets upplevelse.

Själv undrade jag vad det var för fel på fläkten till min laptop som gav ifrån sig ett märkligt resonansljud. Uäääääääääuuuuuuu…. Jag lyfte på datorn, och ljudet tystnade. Kanske bara damm. Uäääääääuuuuuu… Va’fan..?!! Upp med datorn, luta den hit och dit, och ljudet tystnade. Nej, det luktar inte bränt, och det var inget som skramlade… Uäääääuuuuuu… Kan det vara strömadaptern? Ner på golvet, knuffa bort en skokartong, välta omkull en trave böcker… Men strömadaptern var ljudlös. Uääääuuuuuu. Nu från fönstret. Jag tittade ut. Jaha, nån lastbilschaufför som inte kommer genom lokalgatan på andra sidan kvarteret. Har hänt förr.

Först följande morgon tog jag del av den allmänna oron för en rysk invasion. Lagom till dess hade nyhetstidningarna publicerat artiklar om att Hesa Fredrik gått igång p.g.a. ett tekniskt fel och att diverse semesterfirande byråkrater inte blivit informerade i omedelbar anslutning till att larmet gick igång (att informera stockholmarna att det bara varit ett fel har tydligen lägre prioritet!).

En intensiv debatt pågår just nu om vad man kan kräva beträffande tillgänglighet till polismyndighetens och krisberedskapsmyndighetens hemsidor. Jag är lite orolig över just detta.

Först och främst är det givetvis inte bra att polisens hemsida rasar samman när 1 miljon stockholmare får en och samma idé, nämligen att ta reda på vad som händer (och jag var dock inte en av dem). Mycket av oron hade kunnat avhjälpas ifall någon haft vett att blåsa ”Faran över”-signalen. Att MSB:s hemsida brakar samman spelar inte så stor roll, för det är en organisation som är stor i orden men väldigt liten på jorden.

Det som bekymrar mig med kapsejsade myndighetshemsidor är att politikerna än en gång kommer vilja ta detta som argument för att reglera Internettrafiken i händelse av en nationell krissituation. Staten vill ha rätt att släcka ner vissa sajter för att kunna ”säkerställa kapacitet”, vilket i praktiken betyder att man stryper trafiken till alternativa nyhetssajter. Att flaskhalsen ligger i myndigheternas servrar är en annan historia som vi icke må berätta i sammanhanget… Politikerna HATAR det fria Internet. Och för all del, ett fritt Internet är ju knappast politikernas bästa vän heller.

Men åter till ”Ryssland”.

Det är ganska uppenbart att de senaste årens ständigt pumpanden om att Ryssland ligger bakom det ena och det andra börjar ge utdelning. Till och med det islamska terrordådet på Drottninggatan i april tillskrivs ju Ryssland enligt svenska systemmedier (eftersom Ryssland är så fientligt inställt till islamister att de heller flyttar till Sverige…).

Minns TV-masten som ramlade ihop i Boråstrakten (Häglaredsmasten). Sabotage, fastslog polisen. Vem har motiv att fälla en TV-mast i Sverige? Svar: Ryssland. ” – Lågintensiv krigföring”, nämndes tillsammans med ”spår till utlandet”. Och ungefär samtidigt hade FOI pekat ut Ryssland för att bedriva ett ”lågintensivt påverkansarbete mot Sverige det senaste året” (Rysslans skall ha sagt att man hoppas att Sverige inte går med i NATO). Ett år efter dådet är det dock bara lokalpressen som antyder att polisen riktar sina misstankar mot en el-allergiker i trakten… Inte lika sensationellt för rikspressen.

Det vore på sin plats om folk tog sig en funderare om sin ångest över vad man trodde var en rysk invasion igår. Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför de tror att ryssarna skulle vilja invandera och ockupera Sverige.  Gärna ett rationellt argument.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Okategoriserade, Stadsliv | 31 kommentarer

Skrämmande okunskap om sex-attacker hos svenska sex-experter!

Bästa läsare!

Jag vet inte var jag skall börja… Eftersom jag ägnar mig åt frekvent mediekritik inleder jag med den retoriska frågan: Varför upplåter statskontrollerade SVT/SR utrymme åt experter att ge kommentarer som saknar relevans för de frågor som man avhandlar? [LÄNK]

Och hur kan det komma sig att dessa experter levererar kommentarer som saknar relevans emedan problemet i ämnet är uppenbart för alla som inte begränsar sitt nyhetsintag till källor som SVT/SR? Kan förklaringen ligga i att experterna bygger sin expertis uteslutande på källor som SVT/SR?

Dagens exempel är Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri. Han menar att den kraftiga ökningen av sexövergrepp på festivaler under de sista åren skulle kunna stävjas med ett ”sexualundervisningslyft” där man ”moderniserar sexualundervisningen”.

SVT skriver:

Han anser att det istället borde vara fokus på relationskunskap där man lyfter frågor som ”vad är en bra kompis”, ”vilken respekt visar vi varandra” och ”vad är ett ja, vad är ett nej”.

– Då skulle man kunna få med mobbning och trakasserier som inte är av sexuell karaktär i den undervisningen, säger Carl Göran Svedin.

Min kommentar: Sexualundervisningen i skolan är ofta en fnittertimma. I bästa fall. Men det finns också exempel på att sexualundervisningen används till att skuldbelägga samtliga närvarande killar just för att de är killar. Det finns exempel på skolinformatörer som uttryckligen säger ” – Ni killar är problemet”. Kollektiv skuld.

Det finns också skolinformatörer som påpekar att en tjej skall kunna gå klädd i kortkort och supa sig full på festen utan att bli våldtagen, och att ingen har rätt att kräva ett annat beteende från hennes sida. Korrekt, principen är att hon skall kunna göra så. Likaså har jag rätt att gå i mörka kläder mitt i natten på en obelyst väg utan att någon kör på mig eftersom det är olagligt att köra på människor. Men mitt förnuft säger mig att jag skall ta på mig reflexer så att jag syns. Att säga till tjejer att ”ni går säkra” från våldtäktsrisk bara för att de har rätten att slippa bli våldtagna är så falskt att resonemanget i sig självt nästan är brottsligt.

 

All sexualundervisning är dock inte genomsyrad av politisk feminism. Sex är en del av den mänskliga relationen, och mänskliga relationer är komplicerade, så jag ser inget fel i att man nyttjar lite tid i skolan att diskutera hur man upplever saker och ting, och vad man förväntar sig. Detta samtal bör faktiskt en högstadie- eller gymnasielärare kunna klara av att moderera på egen hand.

Men när det kommer till konkreta fall som sexattackerna på festivalerna runt om i Sverige så kan vi notera att det i några enstaka fall handlar om att gärningsmannen är berusad, och i de flesta andra fallen handlar om gärningsmän som är av utomeuropeisk härkomst, som t.ex. de s.k. ”ensamkommande flyktingbarnen” under UngSthlm-festivalen (vilket Bonnierägda Dagens Nyheter mörkade), och med en helt annorlunda syn på relationer och kvinnor än den svenska. I synnerhet Bråvallafestivalen har varit drabbat, där en flicka attackerades av person som arbetade för arrangören som trygghetsfunktionär!

Här är det inte ens frågan om ”otydlighet” från de panikslagna offrens sida, där de omringas av gärningsmännen som gräver innanför tjejernas underkläder!

SVT passar på att skjuta in lite desinformation i sammanhanget:

Bråvallafestivalen ställer in nästa år och orsaken är sexbrotten som begicks under årets festival, trots att man satsat stort på säkerhet. Bland annat hade festivalen i samarbete med Norrköpings kommun med hjälp av RFSU:s informatörer gått ut i skolorna och informerat.

Det bör ju ses som ett misslyckande att ”de stora satsningarna på säkerhet” inte resulterade i arrangörens intention, i synnerhet utifrån det perspektivet att satsningen kom minst en av gärningsmännen tillgodo! I verkligheten har arrangören av Bråvallafestivalen, Fkp Scorpio Nordic AB, gjort en förlust på 75 miljoner kronor ifjol, och festivalen kan knappast ha fungerat som mjölkko för företaget. Att SVT så kategoriskt skyller på sexbrotten är re och skär desinformation, för i så fall skulle alla festivaler där det förekommit sexattacker tvingas lägga ner.

Istället för att föra sakliga resonemang om problematiken kring sexattacker väljer SVT att släppa fram mansfientliga yttringar.

Jag kan förvisso medge en oro som jag hyser. Om de importerade kulturerna vinner mark kommer sexattacker bli en ny normalitet, och det finns risk att beteendemönstret spiller över till fler etniciteter. Jag tror inte det spelar någon roll om hur mycket kommunerna och RFSU går ut i skolorna med pekpinnar. Jag vet att jag låter cynisk, men alla dessa politiskt korrekta diskussioner om sexattackerna som sköljer över vårt land är meningslösa, förutom för organisationer och enskilda (som t.ex. RFSU, kommunala skolinformatörer, universitetsprofessorer) som kan profitera på skattebetalarnas bekostnad.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 22 kommentarer

Kommer bloggare att ”tvingas” till ”frivilligt grundlagsskydd”?

Bästa läsare!

Jag har en fråga som jag inte kan besvara. I den lagrådsremiss som regeringen lagt ut avseende ändrad Tryckfrihetsförordning (grundlag), anges att ”exempelvis bloggar och tidningar som publiceras endast på nätet kan få grundlags-skydd mot ingripanden från det allmänna” genom att ansöka om utgivningsbevis (SEK 2000 till Myndigheten för press, radio och TV, giltigt i 10 år).

Regeringen skriver att införandet av det s.k. frivilliga grundlagsskyddet görs för att ”grundlagsskydd inte skulle vara förbehållet traditionella massmedie-företag utan också kunna ges till enskilda och andra medieföretag som tillhandahåller information till allmänheten”. Det låter ju trevligt, om det inte vore för att den svenska regeringen med stor sannolikhet är ute efter att registrera alla aktörer inom bloggosfären, med avsikt att lättare kunna sätta dit dem som inte håller tungan rätt i mun, och säger vad de tänker. Som det är nu finns det praktiska hinder i vägen för staten att ta reda på anonyma bloggares identitet, men betänk också att statsmakten har som ambition att alla medborgare skall ha personliga inloggningar för att kunna koppla upp sig på nätet.

Ett ”säljargument” för att enskilda bloggare skall skaffa sig ”frivilligt grundlagsskydd” i form av ett utgivarbevis är att vederbörande skall skyddas från ansvar för vad läsarna skriver i sina kommentarer.

En genomläsning av lagrådsremissen ger en skrämmande påminnelse om hur pass inskränkt yttrandefriheten är i vårt land, trots alla vackra ord om demokrati.

Ett bevis för att regeringen (och den politiska eliten) är motståndare till yttrandefrihet är att man vill begränsa grundlagsskyddet. Igen. Det har tidigare skett genom lag mot barnpornografi (en lag som visat sig ofördelaktig nu när tonåringar skickar utmanande selfies till varandra, plus att samlare av manga-litteratur åtalas), vilket öppnat för krav på förbud mot offentlig underklädesreklam, reklam för icke statligt kontrollerade spelsajter, etc. Andra exempel på inskränkningar i yttrandefriheten som införts under modern tid (d.v.s. efter 1945) är lagen om hets mot folkgrupp.

I just denna anda vill regeringen förhindra eller försvåra för den som har ”frivilligt grundlagsskydd”, d.v.s. bloggar med utgivningsbevis (som t.ex. Fria Tider, Nyheter Idag och Avpixlat) att publicera uppgifter om kriminella utlänningar. Åtgärden är dock kamouflerad som en lag med syfte att förhindra att medborgarna skall kunna prenumerera på tjänster som meddelar att brottslingar bosatt sig i ens egen hemtrakt (t.ex. Lexbase), men lagtexten är formulerad så att om en viktig passus saknas – eller kan borttolkas – så blir det förbjudet att offentliggöra personuppgifter som avslöjar ”etniskt ursprung hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening, om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning […]”.

Passusen är att uppgifterna skall ha samlats och ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa. De flesta alternativa nyhetssajter har både sökruta och taggar till sina artiklar, så det är fullt möjligt att en man i ett regisserat tryckfrihetsmål kan hänvisa till dessa funktioner för att kunna klämma åt oönskade mediekanaler (Sid 11 i remissen). Dessutom vill regeringen ha makt att kunna klämma åt verksamhet som kan leda till ”särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet”. Typ utländska våldtäktsmän som exponeras av alternativa medier.

Lagrådsremissen finns att granska här [LÄNK]. Själv anser jag att det bara behövs en enda paragraf:

§1. Staten må ej inskränka medborgarens yttrandefrihet i vare sig tal, skrift eller bild. Punkt slut.

Det bästa med en sådan grundlag är att det inte tar särskilt stora resurser i anspråk att se till så att den efterlevs. Yay, mer pengar som kan stanna kvar hos skattebetalarna!

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet | 7 kommentarer

Moderaterna undrar varför sossarna höjer skatten. Är de idioter, eller…?

Bästa läsare!

Stockholmsmoderaterna passar på att klaga på att sossarna inför skatt på elektronik. I ett videoklipp radar man upp regeringens nya skatter samt de befintliga skatter som nu höjts. Stockholmsmoderaterna frågar retoriskt varför regeringen höjer skatterna med 64 miljarder.

Jag klagar ofta på mitt dåliga minne, men frågan är om inte våra politiker har det ännu sämre ställt med förmågan att komma ihåg saker och ting. Jodå, regeringen (sossar och miljöpartister) skall kritiseras för att de transfererar pengar från skattebetalarna till staten. Ingen tvekan om saken; skatt är stöld. Men nu handlar det inte enbart om att sossar och miljöpartister är genuint onda människor, alternativt osedvanligt korkade (även om jag inte bestrider detta påstående), utan faktiskt om att staten har utgifter som skapats genom politiska beslut. Som t.ex. kostnaderna för den svenska invandringspolitiken.

Det är faktiskt skamligt att moderaterna – eller något av allianspartierna – klagar på att sossarna höjer skatten för att täcka kostnaderna för den politik som de tidigare moderatledda regeringen bedrev i samarbete med Miljöpartiet. Reinfeldt-ministärens programförklaring om att Sverige skulle bli en humanitär stormakt resulterade i en hypermigration i och med att välfärdssuktande främlingar utnyttjade den flyktingvåg som uppstått sedan USA och NATO vänt upp och ner på Mellersta östern.

Varken regeringen Reinfeldt eller Löfvén kan urskulda sig med att de inte kunde ana någonting. Den komplexa problematiken med invandringspolitiken har existerat redan innan den massiva migrationsvågen 2015. Kunskap om att invandring utgör en kostnad för samhället har varit känt och uppenbart, till och med specificerat på respektive grupp av invandrare. Man har alltid vetat att det är lättare att sätta en ingenjör från Österrike i arbete än en fårskötare från Somalia. Vi har faktiskt inte fått några specifika nya etniciteter med okända egenskaper till Sverige än de som redan sökt sig hit; det är bara numerären som förändrats. Allt tal om att invandring är en lönsam affär för staten är medvetna lögner.

Förvisso utgör invandringsfrågan och integrationsfrågan ett komplext ämne med många parametrar, men det har inte saknats expertis att bedöma de förväntade konsekvenserna. Det har än mindre saknats erfarenheter som borde ha hjälpt beslutsfattarna om d eönskat lyssna.

Vad som däremot saknats är förnuft och försiktighet när det gäller den politiska styrningen av dessa frågor. Moderaterna tillsammans med de övriga allianspartierna lade både förnuft och försiktighet åt sidan för att blockera Sverigedemokraterna från att anta rollen av ett vågmästarparti, och efter senaste valet har socialdemokraterna fått makten på nåder av ett allt mer passivit och irrelevant (M).

Det finns ju förstås en lösning på det finansiella problem som staten ställts inför p.g.a. förd politik. Man slutar att betala. Det är ingen mänsklig rättighet att bo i vårt land på andras bekostnad. Och ”andra” är i detta fall de svenska skattebetalarna, den enda grupp som hittills exponeras för regeringens fientliga handlingar som yttrar sig i bl.a. ökat skatteuttag, och som på sikt kommer försätta landet i en djup ekonomisk kris. Och invandringseländet är inte det enda bottenlösa hål som man använder våra pengar till att fylla upp med.

Fy fan för politikerna.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Politik | 16 kommentarer

Ett färskt och inte särskilt upplyftande intryck av Skatteverkets kontor i Stockholm

Bästa läsare!

Kärestan skulle utföra ett ärende vid Skatteverkets kontor vid Lindhagen i Stockholm. Jag minns inte det exakta motivet till varför jag följde med, men förmodligen hade vi planerat någon aktivitet senare under eftermiddagen. Måhända var jag lite nyfiken också, ehuru mitt senaste besök hos Skattemyndigheten ägde rum på… få se, låg kontoret på Rosenlundsgatan efter att Skatteskrapan stängts ner?

I vilket fall som helst noterade jag att platsen bevakades av två uniformerade ordningsvakter, samt att vi ”välkomnades” av en skylt som sade att det fick finnas maximalt 150 personer i lokalen, och att anhöriga till de som har ärenden hänvisades att vänta utanför.

Jag kastade in ett getöga i lokalen. Den enda nödutgång jag kunde se i all hast utgjordes av den entré vi passerat in genom, men i övrigt skulle den utan tvekan kunnat rymma minst det dubbla antalet människor. Ordningsvakterna var positionerade framför ingången till kontorsdelen och frågade med granskande uppsyn om vi hade något ärende.

” – Nä, jag är här bara för skojs skull. Jag vaknade i morse och funderade på om jag skulle gå till Gröna Lund eller till Skatteverket, och valde det senare eftersom jag kände för att ”go crazy” en så här fin dag som denna…”, hade jag tänkt säga, men kärestan hade redan börjat hala fram sin trave med dokument. Istället frågade jag försynt om det var ok att jag följde med, en chansning som gick hem eftersom lokalen var tämligen glest befolkad denna torsdagseftermiddag.

” – Let me do the talk”, hade kärestan sagt till mig, som om hon på något vis läst mina rebelliska tankar ögonblicket innan. Visst, gärna för mig, svarade jag.  Jag betraktade det märkliga kösystemet i lokalen medan jag sjönk ner på en hyfsat bekväm bänk. En kö ledde till en spanskspråkig(?) kvinna som tog kroppslängden på de anlända och delade ut kölappar. Även kärestan utsattes för detta. Jag kunde inte låta bli att fundera på varför de mätte klienterna, emedan måttet togs med deras skor kvar på fötterna?

I kärestans fall var det synnerligen viktigt att hon mättes eftersom den spanskspråkiga(?) handläggaren inte alls tyckte att kärestan såg ut att vara 166 cm lång. Och visst, har man skorna på sig så får man en annan kroppslängd. Men jag höll tyst och tittade på spektaklet. Kärestan belönades för sin medgörlighet med en alldeles egen kölapp.

Ja, så här är det väl när man besöker Migrationsverket, tänkte jag förstrött och var på väg att slumra till för ett ögonblick. Kärestan satte sig ner bredvid mig och vi väntade på vår tur. Nästa moment bestod av att möta en handläggare som skulle ta foto för kärestans framtida ID-kort. Ånyo mötte kärestan en handläggare (nu med huckle) som inte talade särskilt bra engelska. Man kan ju tycka annars att engelska torde vara ett basspråk på Migrationsv… vänta nu, det här är ju Skatteverket! Inte Migrationsverket!

Svenska Skatteverket i Stockholm. Jag började titta mig omkring. Ingen av de handläggare som stod inom synhåll såg ut som infödda stockholmare i rakt nedstigande led från Andersson, Pettersson och Lundström. Men mina rasbiologiska observationer fick avbrytas för att jag måste agera tolk för kärestan, vilken hittills varit nästan chockad över hur lätt man tar sig fram i Stockholm på engelska. Fast hos Skatteverket – som uppenbarligen drabbats av de obligatoriska mångfaldsprogrammen – är det knagglig svenska eller flytande arabiska som gäller på andra sidan kunddisken. I vart fall på avdelningen för ID-kort.

När jag drar mig till minnes tidigare besök hos Skatteverket har jag alltid fått ett korrekt och tydligt svar av handläggarna på andra sidan, även på den tiden vi skildes åt av en glasskiva med prathål i. Jag talar nu alltså om slutet av 1990-talet. Korrekt, tydligt och artigt (ty även om de jobbar för Djävulen så har de trots allt alltid bemött mig på ett anständigt sätt så länge de hetat Hasse, Berit eller Maria). Men nu tycks myndigheterna göra en hederssak av att placera individer som inte tillhör min kultur, som inte har servicevillighet som fokus, och som inte kan sitt jobb (mer än de basala uppgifterna) samt  inte ens bryr sig om att säga ”tack och hej” när ens ärende är klart. Det skriker PMS om personalen.

Det är dock intrycket av kompetensunderskott som känns mest oroväckande. Jag som klient hos Skatteverket är per definition i underläge. Att då behöva konversera med en person som uppvisar likgiltighet inför mina frågeställningar innebär ännu sämre tillit till ett system som i grund och botten är konstruerat för att vara fientligt mot mig.

Och bekymret uppstår redan i det faktum att handläggaren inte behärskar det språk som vi svenska medborgare använder. Jag skulle därtill av staten drabbas av nya sanktioner om jag ställer ett så enkelt krav som att få tala med en svensk handläggare. Det kalas för rasism. Andra folkgrupper äger rätt att ställa krav på att möta folk som talar deras språk eller få tolk. Men jag som svensk medborgare ställs inför domstol om jag yttrar samma krav. Obehagligt.

I förlängningen av min tankegång kan jag inte låta bli att fundera på vad detta kulturskifte hos myndigheterna innebär för kvaliteten på övrigt arbete, utöver kontakten med medborgarna. Förvisso borde vi libertarianer fröjdas över myndigheternas nedbrytning, men problemet är att vi medborgare drabbas av konsekvenserna långt innan myndigheten och dess värv upphört att skada oss.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Demokrati och frihet, Stadsliv | 13 kommentarer

Skatteförsörjd batiktant vill ”jobba” med IS-krigare som återvänt till Sverige

Bästa läsare!

” – Ge oss en möjlighet att jobba med IS-återvändarna”, ber Bettan Byvald, batikhäxa på Angereds socialförvaltning enligt statskontrollerade SVT [LÄNK].

Visst. I Bettans bröst kanske det klappar ett varmt hjärta, men  andra sidan misstänker jag att alla batikhäxor är av samma skrot och korn. Och reportaget stärker denna bild om man kan bortse från den erotiska association som dyker upp i huvudet i dessa tider då det avslöjas att svenska batikhäxor vurmar för s.k. ”ensamkommande flyktingbarn” för att få smaka korv i pillinuttan på skattebetalarnas bekostnad. För min egen del kan jag inte låta bli att fundera på om Bettan kommer jobba för de återvändande IS-terroristerna med fötterna bakom nacken, eftersom hon visar ett sorgset ansikte p.g.a. att det är så svårt för batiktanterna att hitta sina kärlekstörstande byten…

Nej, försök inte att framkalla någon mental bild, bästa läsare. Verkligheten är illa nog; vi behöver inte förstärka eländet med fantasier!

Bettan berättar att Säkerhetspolisen inte vill berätta om vilka av IS-medlemmarna som rest tillbaka till Sverige, eller ens att de kommit: ” – [Det] finns personer som kommit tillbaka som har varit där nere länge och sen så lever de som vem som helst i samhället”, berättar Bettan, och fortsätter: ” – Jag är väl orolig liksom alla andra att det faktiskt ska hända något, att någon ska komma hem och spränga sig eller gå in i ett köpcentrum. Det har ju hänt i Europa och för varje gång känns det som att det kryper närmare Sverige.”

Staten har ordnat så fint att många återvändande IS-krigare får skyddad identitet. Fint för de potentiella självmordsbombarna. Vissa har lämnat IS utan högre vitsord och betraktas som desertörer, medan andra helst vill slippa bli exponerade av oss andra som föraktar det som dessa människor hängett sig åt, av rädsla för att vi verkställer det som rättsapparaten (staten) är oförmögen att göra.

Kruxet är att vi inte kan vara säkra på vilka som verkligen ”gjort upp” med sitt förflutna, och vilka som försöker ge sken av att bara ha sin karriär som islamist bakom sig, i väntan på att även Sverige skall utsättas för jihad. Och staten har bakbundit sig själv, och agerar blott för att förhindra att svenska folket tar lagen i egna händer.

Man kan fråga sig hur prognosen ser ut för staten att förhindra att någonting otäckt kommer att ske. Man misslyckades kapitalt med att förhindra tusentals ”svenskar” att resa till Mellersta östern för att gå med i olika islamistiska terroristorganisationer. Under tiden var man upptagna med att svamla om nynazister. Nu är islamisterna på väg hem, med erfarenhet av strid och upptränad förmåga att döda.

I SVT-artikeln ges exempel på statens oförmåga att hantera problem:

Bettan Byvald har tidigare arbetat för den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Behöver jag säga någonting mer, förutom att Bettan lovordar att man arbetat förebyggande (och med en precision likt Alice Bah Kunke beskriver svävande att hon hört talas om ”avhopp”), fast man har ingen strategi nu när islamisterna kommit tillbaka till Sverige; arbetet med hemvändarna har varit framgångslöst, och den nationella samordnaren har inte levererat (minns ni vem det var, haha?!!). Och läget är akut. (Inte oväntat.)

Vi skall nog inte ha alltför stora förväntningar på statens förmåga att hantera situationen (eller snarare de kommande situationerna). Inte heller blir det lättare av att islamister som krigat utomlands betraktas som hjältar av sina etniska/kulturella fränder(vilket SVT utelämnar i sin artikel).

En intressant detalj: Arbetstiteln på SVT:s artikel var ”Sverige är unikt”. Ja, få länder i Europa har som Sverige lyckats leverera IS-krigare av dignitet. Ett antal av dessa har figurerat vid terrorattackerna i Bryssel och Paris. Det är svårt att föreställa sig hur kramar och socialbidrag skall förhindra att terrorister utlöser terrordåd. Det är också svårt att föreställa sig att det finns en rättvisa i att terrorister (för vi skall betrakta de som krigat i Syrien på islamisternas sida för just ”terrorister”) skall få stöd för boende och ny karriär när andra skötsamma medborgare förvägras hjälp. Statens ständiga vilja att hjälpa banditer sänder fel signaler.

Någon större hjälp från det muslimska civilsamhället kan vi inte heller räkna med, vilket annars hade varit ett alternativ till en inkompetent statsapparat.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 12 kommentarer

Nej, ett svensk NATO-medlemskap är inte en försäkring mot ett rysk angrepp

I all hast/Peter

Bästa läsare!

En nyligen genomförd opinionsmätning gav vid hand att stödet för ett svensk NATO-medlemskap tycks ha ökat med någon procentenhet, medan motståndet minskat i motsvarande mängd, men utgör dock majoritetens mening att Sverige ej skall gå med i den USA-kontrollerade militäralliansen.

Det är i synnerhet Folkpartiet är synnerligen vokala vad gäller en svensk anslutning till NATO (Lars Leijonborg krävde på sin tid omedelbar anslutning), men vi kan notera att större delen av det politiska etablissemanget – såsom socialdemokraterna, moderaterna och förmodligen också det nu Bilderbergcertifierade Centerpartiet – är för ett svensk NATO-medlemskap. Därav mediernas ointresse av att ta ställning mot det svenska värdlandsavtalet som har anor tillbaka till den socialdemokratiska statsministern Göran Perssons dagar (eventuellt med koppling till utrikesminister Anna Lindh som allt mer framstår som en amerikansk tillgång, trots motsatt retorik).

Att stödet för ett svensk medlemskap ökat – om än måttligt – bör ses i skenet av den massiva propaganda som bl.a. Dagens Nyheter gett uttryck för (men även andra medier) som gång på gång utmålar Ryssland som ett överhängande militärt hot mot Sverige. Men trots denna kampanj går det trögt att vända opinionsläget, framför allt därför att bilden av ett arrogant USA slår igenom, trots skönmålningar om ”kamp för säkerhet, mänskliga rättigheter och demokrati”. Och allt fler får upp ögonen för att USA är den verkliga regimskiftaren runt om i världen – och det utan att beakta andra intressen än de ekonomiska.

Folkpartisterna och andra NATO-anhängare anför att Sverige måste gå med i NATO för att kunna bli bättre skyddade mot ryska aggressioner. Det man syftar på är att Sverige skall skyddas av en storebror som har lika mycket militära muskler som resten av världen tillsammans (förutom då att USA även har makt över andra starka militärmakter såsom Storbritannien, Tyskland och Frankrike). Folkpartisterna representerar synen att många händelser skall betraktas såsom utförda av Ryssland, bl.a. mastfällningen utanför Borås och cyberattacker mot svenska myndigheter. Fast på vilket sätt skulle ett svensk NATO-medlemskap kunna säkra oss från dessa sabotageattacker? Och hur vet vi att det är Ryssland som ligger bakom dem?

Vi som är skeptiska till NATO – i vart fall ett NATO som kontrolleras av Vita huset/US Deep State, och som saknar Ryssland som medlemsland – menar att det är just den ständiga utvidgningen av NATO som utgör grundproblemet till det allt mer spända säkerhetsläget. Att man nu även upptog Montenegro som medlemsstat visar på att NATO:s intresse inte är fred, utan istället att bygga upp fler möjligheter till konflikter för USA att kunna involvera sig i.

Daniel McAdams på Ron Paul Institute (for Peace and Prosperity) har skrivit en artikel som är ett viktigt inlägg i NATO-debatten. Han påpekar att den ofta åberopade Artikel 5 i Nato-avtalet inte alls betyder att ett medlemsland kommer skyddas militärt om det blir angripet.

Första stycket (av två) i Artikel 5 lyder på engelska:

The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.

McAdams riktar uppmärksamheten på formuleringen ”such action as it deems necessary”, d.v.s. ”sådan åtgärd som anses nödvändig”. Under modern tid finns två olika exempel på hur Artikel 5 kan fungera. Första exemplet är 11 september-attacken i USA, där flertalet av NATO:s medlemsländer bildade allians med USA ”i kampen mot den globala terrorismen” som ledde till invasionen av Afghanistan och Irak.

Det andra exemplet är Turkiets krav på att NATO skulle agera med stöd av Artikel 5 med anledning av inbördeskriget i Syrien (där Turkiet stödde rebellsidan). De övriga NATO-länderna svarade att man skulle övervaka händelseutvecklingen, dock utan att invadera Syrien (eftersom Ryssland inte medgav ett sådant agerande).

Ifråga om Turkiet och dess skurkaktiga beteende under Syrienkrisen tycks NATO:s moderata attityd ha fungerat, även om äran skall tillskrivas Ryssland. Men som Daniel McAdams påpekar i sin artikel kan ett adekvat beslut inom NATO vara att ”bevaka” utan att ”agera”. Och så kan faktiskt bli fallet för Sverige om vi anser att den svenska försvarsmakten skall ersättas med vad vi tror är en krigshändelseförsäkring med NATO som försäkringsbolag.

Ett annat påpekande är att Artikel 5 också ger en geografisk avgränsning. Man skriver bokstavligen ”maintain the security of the North Atlantic area”. Här kan man faktiskt ifrågasätta då varför länder som Luxemburg, Slovakien och Tjeckien är medlemmar, trots att de saknar geografisk kontakt med Nordatlanten? Eller Turkiet som ligger nästan 400 mil från Gibraltarsundet? Eller Rumänien som ligger ännu längre bort från Atlanthavet än Turkiet? Med andra ord är det inte nordatlantens säkerhet man är ute efter att råda över. USA vill ha kontroll över hela Europa, och få resten av världen att underkasta sig den enda supermaktens ”exceptionalism”.

Frågan är vad som händer ifall vi vägrar? Vad vet folkpartisterna som inte vi NATO-motståndare vet? Vad är det som gör att det är viktigare att verka för ett militärt åtagande som ligger helt utanför Sveriges intresse, istället för att bedriva en säkerhetspolitik om alliansfrihet och neutralitet som medborgarna föredrar? Enda slutsatsen kan bli att falkpartister – och andra i deras position – är mer rädda för USA:s inflytande än väljarnas.

Obehagligt.

Daniel McAdams har dock fokus på ett amerikanskt perspektiv, och det med anledning av resolution 397 i den amerikanska kongressen som med sin skrivning på ett mer direkt sätt anger att det är en militär åtgärd som skall till i händelse av att en medlemsnations fått sin ”integritet kränkt”. McAdams flaggar för att den av kongressen antagna resolutionen skapar en feltolkning som innebär att USA alltid kan ta sig rätten att agera militärt. Han menar att motivet till att stödja denna resolution är att politikerna stöds av det krigsmateriella industrikomplexet.

USA:s kongress antog resolutionen med rösterna 423 mot 4. De fyra nej-röstarna var samtliga republikaner, och tre av dessa är medlemmar i styrelsen för Ron Paul Institute. Ännu ett bevis för att Ron Paul är i egen hög person är en levande fredsrörelse.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Krig & fred | 5 kommentarer

Nu räcker det – släng ut sexistfittan Malin Nilsson från Nyheter24

Bästa läsare!

Under rubriken ”Nu räcker det – släng ut alla män från festivaler” skriver krönikören Malin NilssonNyheter24 att hennes lösning på sexualvåldet vid den skandalomsusade Bråvallafestivalen att ” – Män förtjänar för fan inte att få gå på festival. Skälet är enkelt: de kan inte uppföra sig. Det är den grupp som utsätter kvinnor för mest våld”. Så tänker(?) och talar svenska feminister.

Svenska feminister förtjänar för fan inte att skriva i svenska medier. Skälet är enkelt; de kan inte se närvarande elefanter i rummet. De kan inte föra ett intellektuellt hederligt offentligt samtal utan att skylla på män och klä sig i offerkofta. Svenska feminister är den grupp som inte fattar att deras kulturmarxistiska idéer leder till att allt fler kvinnor utsätts för våld, och detta på grund av feltänk i flera led som feminismen står för.

Men låt mig först avhandla Malin Nilsson. Hur tänker en människa som drar slutsatsen att ett dåd med 1 gärningsman – i en publik på 50’000 personer – måste resultera i en kollektiv bestraffning mot alla män?

Svar: hon tänker som en svensk feminist.

Malin Nilsson skriver:

Många män (för ja, det är män) utsätter kvinnor för sexuella övergrepp och våld. De är inte ens blyga med det. Så sent som i fredags våldtogs en tjej mitt i publikhavet på Håkan Hellströms spelning på Bråvalla.

Fakta är att det inkommit en polisanmälan om en misstänkt våldtäkt. Mer än så vet vi inte. Vi vet inte heller vad det rör sig om för slags våldtäkt. Tidigare har det inträffat att vissa personer hängt ut sin penis och frotterat sig mot sitt offer. Detta är egentligen inte en våldtäkt, och man skall nog undvika att använda ordet ”våldtäkt” i dylika sammanhang eftersom det vattnar ur begreppet. Sexuellt ofredande duger väldigt bra, och man kan spetsa till det med grovt sexuellt ofredande. Detta ord passar bättre eftersom ingen fysisk skada uppstått. Naturligtvis är det obehagligt nog, men man måste ha proportioner.

Malin Nilsson konstaterar att antalet sexuella ofredanden ökat med mer än 1000% under 2016 jämfört med 2015. Detta gäller då sexuella ofredanden på festivaler – det verkar som att reportern Malin Nilsson inte behärskar konsten att formulera sig sakligt i redaktionell text, vilket är ett annat signum för arga unga feminister – och vi kan alla fråga oss varför det helt plötsligt blir en sådan ökning. Ja, utom Malin då. Hon är som fältskäraren som botar allt med amputation, inklusive huvudvärk.

Malin skriver: ” – En del föreslog mansfria zoner på festivalerna. Idén är att kvinnor får ett särskilt område framför scenen för att män helt enkelt inte ska komma åt att ofreda dem.”

Hur kan det komma sig att under ett år börjar svenska män att plötsligt ofreda kvinnor i massantal, i jämförelse mot tidigare år? Har andelen män i publiken ökat? Eller har det hänt någonting annat? Ingen analys från Malins eller hennes feministvänners sida. Det enda man kommer på som förklaringsmodell är att vad som skett är en ”ökad medvetenhet”, ”i synnerhet från mediernas sida”.

Jotack du. Vad medierna gjort medvetet, det är att mörka. Det var vad Dagens Nyheter gjorde när ”ensamkommande flyktingpojkar” levde rövare med flickornas rövar på ungdomsfestivalen i Stockholm. De omhändertagna gärningsmännen filmades av privatpersoner, så det går inte att snacka bort saken om gärningsmännens härkomst (fast är man feminist kan man ju alltid låtsas som att det regnar).

Malin noterade att ” – Polisen gick ut och tog en ‘stark’ ställning mot sexuella övergrepp genom att dela ut armbanden. På dessa stod orden ‘tafsa inte’.

Vad är det med svenska feminister? Ett jävla armband! Bara en sådan sak som att det skall behövas ett armband för att slippa bli sexuellt ofredad är så dundersjukt att… ja, att man måste vara feminist eller korkad rikspolischef för att finna någon logik i detta. Sorry, alla brudar utan armband. Ni är lovligt byte…!

I år skall visst Feminist Initiativ ha delat ut flygblad vid Bråvallafestivalen med uppmaningen att inte våldta någon som är full…

Gahh! Idioter!

Vi kan konstatera att vissa festivaler i landet under året och ifjol haft 0 (noll) anmälningar om sexuella ofredanden/våldtäkter. Exempel är Hasslöfestivalen i Blekinge och Gullbrannafestivalen i Halland, båda med tusentals besökare. Låt oss gissa att hälften av publiken var män. Men inget sexofredande. Sweden Rock Festival är trots sin massiva majoritet av manliga besökare under de flesta år förskonade från sexualvåld, utom möjligtvis på scenerna. Visserligen har det hänt att en manlig besökare vaknade upp och fann en annan man utföra fellatio på honom, vilket nyss nämnda sajt Nyheter24 kallade för ”en oralsexattack”…! I år uppges ett våldtäktsförsök ha ägt rum, men den uppgiften bekräftas inte i alla medier.

När det gäller festivalvåldtäkter är det så gott som vedertagen fakta att unga invandrarmän utgör en riskgrupp för att begå dessa brott, och detta till den grad att de numerärt överträffar den traditionelle berusade eller drogpåverkade svenske gärningsmannen (även om vi skall erkänna att vissa droger gör personer mindre benägna att ha sex).

Men vi har en annan faktor som borde undersökas, och som kan ha bäring på feministernas krig mot svenska män (för vi hör dem ju ytterst sällan tala om icke etniskt svenska män i dessa sammanhang), och det gäller falska våldtäktsanmälningar.

Det ligger i feministernas intresse att fler falska våldtäktsanmälningar görs, dels därför att detta påverkar statistiken menligt för män (enligt dem), samtidigt som falska våldtäktsanklagelser aldrig leder till ett rättsligt efterspel (eftersom polisen aldrig kan få tag i någon gärningsman ehuru denne inte existerar), vilket ytterligare ger en skenbar bild av kvinnor som ett ständigt offer för mäns våld. Ja, i några fall kan det bli rättsligt efterspel, om polisen kan bevisa att anmälan är falsk. Men feminister brukar välvilligt ställa upp till försvar för sådana systrar.

Många feminister vill använda dessa icke rättsligt prövade påhittade våldtäktsfall till att ytterligare sänka beviskraven vid våldtäktsanklagelser; feministernas mål är att kvinnans ord (eller väninnornas/pressens ord) i samtliga fall skall väga tyngre än den misstänkte gärningsmannens utsago, vilket är en rättsprincip som säkert anammas av socialister som anser att rättsväsendet skall vara ett ideologiskt verktyg.

Hälsar eder Peter Harold

Publicerat i Brott & straff | 33 kommentarer

Vit (ung) man på fel plats vid fel tillfälle (d.v.s. en svensk i en ”svensk” förort anno 2017)

Bästa läsare!

Först en liten reflektion från morgonens nyhetsflöde. Från hatsajten Fria Tider hämtar jag  rubriken ”Sandviken har störst underskott i Sverige”. Det handlar i detta fall om kommunen Sandviken, och inte företaget. Det är dessutom samma Sandviken om vilken Bonnierägda Dagens Nyheter skrev att invandringen till kommunen gav ungefär en halv miljard extra i vinst. Frågan är om det finns många andra artiklar än just denna DN-artikel som kan beskrivas som en massiv falsk nyhet?

DN å sin sida skriver om en SD-riksdagsman vid namn Ekeroth. Och man skriver ännu mera om Ekeroth, och lite till. Samt ytterligare lite mer om Ekeroth och SD. Sen, lite längre ner på DN:s hemsida kommer lite Donald Trump och ännu mer Donald Trump. Fast nu har man bytt till en ny huvudnyhet: ”Pentagon: Ryssland är ett militärt hot mot USA” med en bild på Vladimir Putin. Jag antar att detta ingår i en ny kampanj efter den omtalade och informativa dokumentären som Oliver Stone gjort med den ryske presidenten som inte visar en barbar, utan en vit sofistikerad ledare med kunskaper om de flesta ämnen.

DN:s första ”civila” nyhet, om man scrollar ett tag, är en artikel om en kvinna som klagar på sin man som handlar för mycket och inte tänker på miljön, eller vad det nu är.

Fria Tiders nästa artikel handlar däremot om att den afghanska staten säger upp samförståndsavtalet som innebär att de skall ta emot de afghaner som inte beviljas asyl i Sverige. Vad blir konsekvensen av detta, kan man gissa? Japp, vi svenska skattebetalare skall få försörja även denna grupp, vilken inte alls är försvinnande liten, allra minst i tillgänglig brottsstatistik.

Som svensk skattebetalare skulle jag vilja likna situationen med att ha blivit våldtagen, att offret fått betala för en utförd sexuell tjänst, och därefter dömts till böter för att ha blivit våldtagen. Man strunt samma i min cyniska analogi; min poäng är att det måste vara något fundamentalt fel med Dagens Nyheter. En vecka med Ekeroth som följetong motsvarar inte alls ämnets nyhetsvärde. Att svenska kommuner under invandringspolitikens bördor digna, det är något som påverkar oss alla, och som kommer få långtgående konsekvenser. Min slutsats är att DN ger uttryck för fiendeskap mot det svenska folket (och för all del även invandrarna som också kommer fara illa p.g.a. att det svenska samhället går mot en kollaps).

Jag tycker här att det är passande att återge en skildring från en person på Facebook som delat med sig av denna berättelse:

Jag och några klasskompisar bestämde oss för att åka ut till förorterna utanför Stockholm för att se hur det var där. På en av stationerna hade det skett ett dubbelmord bara 17 timmar innan vi kom dit. Minnesljus och blommor låg mitt i trappan från tunnelbanan. Det stod på löpsedlarna i den lokala tidningen men ingenting i massmedia. På en annan station bestämde vi oss för att stanna i solen ett tag och diskutera vad som hade hänt. Ett gäng killar kom då fram till oss och sade (kommer ej ihåg exakta orden men budskapet är exakt samma):
-Vad gör ni här? Ska ni köpa?
Jag svarade
– Nej, vi ska inte köpa något utan vill bara sitta här.
-Är ni poliser?
-Nej
-Jaha men då måste ni åka härifrån nu
-Varför då?
-Asså det är en varning, jag säger dig åk härifrån nu! Vi är inte vana att se svenskar här. Jag har inget problem med det men det finns andra som har det
-Men är in inte du svensk? Du bor ju i sverige och pratar bra svenska.
-Vi är inte vana vid att se vita som ni. Förstår ni? Nu varnar jag er för jag vill vara sjysst men jag kan inte stå med er. Ni borde gå

Vi såg flera personer längre bort stå och glo på oss, så vi stack. Helt oprovocerat alltså, han kom fram till oss och trodde vi var langare eller poliser och att vi behövde åka för att vi var vita. 30 min från mitt hem och ännu kortare från stället där jag föddes. Ska jag inte få vara på vissa platser i Sverige för att jag är vit, utan att bli hotad eller misstänkt? Det här har gått för långt

Det är alltså provocerande att vara ung, vit och man? Visst, som statsminister skulle jag ju kunna försöka se allvarlig ut, och höja min röst framför TV-kameran och säga att ” – Det är verkligen inte ok att trakassera människor p.g.a. deras hudfärg, och det står jag fast vid”. Men hur allvarsam än statsministern än försöker förställa sig till, så förändrar detta inte det faktum at förd politik leder till att allt mer av Sverige blir otillgängligt för svenskarna. Och politikernas respons? Mer pengar till dessa områden. Och under tiden skriver DN om SD och Donald Trump, samt återpublicerar amerikanska artiklar för US Deep States räkning.

Hur kan man ens inte vilja överväga revolution i dagens Sverige, frågar jag mig allt oftare.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 26 kommentarer

Oliver Stones intervjuer med Vladimir Putin. Sevärt!

Bästa läsare!

Jag tar mig friheten att via bloggen förmedla Oliver Stones intervjubaserade filmdokumentär om Rysslands president Vladimir Putin.

Oliver Stone ställer många relevanta frågor, och får likaledes intelligenta svar från Putin. Stone håller en allt annat än konfrontativ stil, och får därför ut en hel del från den ryske presidenten som ibland berättar som om han hade haft rollen som observatör. Till skillnad från sin amerikanske före detta kollega, Barack Obama, är det nästan omöjligt att spela floskelbingo, även om man inkluderar alla timmarna som klippts samman. Istället får man en och annan överraskning som serveras med mer uppriktighet än finess, vilket kanske är denna dokumentärs största styrka.

Filmlänkarna är hämtade från sajten blueshift.nu

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

Publicerat i Demokrati och frihet | 11 kommentarer