Att tycka synd om någon av HELT fel anledning

Bästa läsare!

Jag lider av dåligt samvete. Jag lider egentligen av många saker, av vilka ett flertal är alltför pinsamma för att redovisas här. Så låt oss hålla oss till mitt dåliga samvete.

För några år sedan hade jag en kvinnlig arbetskollega som hade ovanan att alltid lägga sig i allting och demonstrativt suga i sig syret i rummet. Jag vet inte om hennes CV summerades med meningen ”Vet allt, kan allt, gör allt” , men någon brist på självförtroende kunde inte anas. Jag gick dock en längre tid med den ohyggliga teorin om att när det väl börjar brinna är det denna självutnämnda dirigent som faller först. Och dessvärre hade jag rätt. Fallet var oerhört.

Hennes påföljande strategi som nynaken kejsarinnan blev att jävlas ännu mer i alla led för att åtminstone kunna lämna arbetsplatsen med ett hedervärt avgångsvederlag (En årslön; bra jobbat!). Vilket arbetsgivaren gladeligen betalade ut till slut. Det är bl.a. hennes jobb jag har idag, även om jag tvivlar på att någon märker det.

Jag är en individ som anser att man skall döma människor efter deras beteende och inte utseende. Eller åtminstone ödmjukt vänta på att ens fördomar besannas innan man uttalar dessa offentligt… Nu har det dykt upp en ny arbetskollega, dock ej på samma avdelning som jag. När jag skymtade henne första gången genom fönstret drog en kall kår över min rygg. Jag tänkte givetvis på min företrädare; deras ansikten var kanske inte helt tvillinglika, men dock tillräckligt lika för att det skulle vara kusligt/obehagligt. Därtill är den nya kollegan gott och väl 15 år yngre och 15 cm kortare. Men i övrigt var hennes uppenbarelse ute på gatan en källa till chock och förvåning från min sida. Hade jag varit en vovve hade jag gnyende krupit in under soffan och gömt mig.

Ja, ni kan nog säkert ana att redan vid det här stadet blommade mitt dåliga samvete för fullt. DÖM INTE HUNDEN EFTER DESS HÅR! tycktes en inre röst vråla så att glasögonskalmarna studsade.

In stiger en tämligen rar ung dam. Historien som följer därefter behöver vi inte gå in på i detalj, även om det inte rådde några tvivel på att denna människa besatt allt man kunde begära av social kompetens. Men medan hon presenterade sig kunde jag inte låta bli att tänka på hur olyckligt lottad hon var vad beträffade sitt utseende. MEN HALLÅ, PETER! SÅ DÄR FÅR MAN VÄL INTE TÄNKA!!! Ja, men jag kunde inte låta bli. Det känns som medlidande. Hur kan Skaparen ha varit så ond att han/hon/genusneutralt gudaväsen gjort vår nyanställda kollega till en förkortad avbild av min besvärliga företrädare?

Ja, jag förstår om det vänder sig i magen på läsaren nu, och att ni vill sluta läsa detta hemska blogginlägg och allt annat jag skriver. Men jag säger som en skäggig flummare i Mellersta östern yttrade för ett par tusen år sedan: ” – Den som är utan syn må kasta första stenen”.

Några år senare kom en annan man (vid namn Jesus) och gjorde en re-make på detta uttryck genom att byta ut ”syn” mot ”synd” vilket satt större intryck i historien. Själv önskar jag helst att det är folk utan syn som kastar sten mot mig efter vad jag skrivit om min nya kollega. Tveklöst förtjänar jag stryk efter denna oförskämda kria som avslöjar min usla karaktär när jag dömer människor – att jag har mage att tycka synd om någon av HELT fel anledning.

Fast jag önskar er ändå en trevlig afton, kära läsare, och hoppas att ni åtminstone inte önskar livet ur mig efter det här!

Hälsar eder Peter Harold…

(…med sitt nya passfoto):

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade, Privat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att tycka synd om någon av HELT fel anledning

  1. Kinks skriver:

    Nädå, skall inte önska livet ur dig, tänkte mer bara önska en god fortsättning på det nya året.

    åh så hade jag hoppats kunna skriva att jag ”typ” har börjat blogga igen. Eller jag kom i vart fall så långt att jag fixade mig en ny blogg med jättesnygg layout och sen var det bara tuta o köra när jag kände mig redo. Problemet är bara att jag gjorde detta för ett par månader sen och nu så har jag glömt lösenord och tamejtusan vad bloggen hette.

    ”Orka”!
    (som mina ungar säger till mig på tonårsspråket)

  2. Peter Harold skriver:

    Ja, till skillnad från mig så är du ju riktigt haj på att göra snygg layout! 🙂 Det där med lösenord är hopplöst. Nu fick jag en ny jobbtelefon med e-post och allt (så att jag skall kunna jobba även när jag är ledig, misstänker jag) och den är dubbelt lösenordsskyddad. Men hur lätt är det att skriva in ”!Kringla12” med dessa tangentlösa pyttedisplayer? Och om man inte nuddar skärmen under 5 sekunder går den i lås och man måste skriva in lösenordet på nytt. En kollega föreslog att jag skulle byta till något med QWE (se tangentbordet så förstår du varför), och när jag ändrat så gick det inte att logga in. Botten. Fast i gengäld slapp jag jobba hemma under jullovet…! 😉

  3. Kvinnosoppa skriver:

    Ha ha… Jag har kommit bort från bloggläsandet, men när jag nu efter fyra dagars hemvidstelse med en ihållande förkylning läser din blogg inser jag att du fortfarande är på G och du fått mig att skratta.
    Du kan ju hoppas på att hon ej kan läsa dina tankar. Själv var jag så dum att jag på en healingkurs tänkte ”fula” tankar om kursledarens strumpor. Vilket jag fick höra vid kursens slut ”att hon skulle passa på och handla lite kläder OCH strumpor (med betoning på strumpor) medans hon var i staden. Hon hade ett leende o jag fick otroligt dåligt samvete för mina tankar om så något så oviktigt som just strumpor.
    Ha en bra dag! ;D

    • Peter Harold skriver:

      Ha, ha! Hon kanske skulle lära ut tankeläsning! 🙂 Fast ibland händer det ju att folk har så fula kläder att det är uppenbart till och med för innehavaren att ett ombyte vore önskvärt.

      Själv har jag svårt att se äldre herrar i röda byxor. Vilket påminner mig om att jag har ett blogginlägg om mode att posta idag.

      Ha det så jättebra du också och krya på dig! 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s