Bästa läsare!
Jag har nu under några kvällar i rad ägnat mig åt att läsa romanen om ”Wassilissa” som är utgiven i ett band av Illustrerad Familj-Journals Bibliotek från 1880-talet. Romanen är skriven av M:me Alice Durand (1842-1902) som i sin ungdom flyttade med sin far Jean Fleury från Frankrike till St. Petersburg i Ryssland. Fleury var där verksam vid universitetet som professor i franska . Han arbetade även som skribent för den franskspråkiga lokalpressen i staden samt som korrespondent för tidningar och tidskrifter i Paris. Även hans tidigt bortgifta dotter Alice kom att likaledes börja arbeta som skribent 1872, och publicerade sina alster under pseudonymen Henry Gréville (Gréville var staden som hennes föräldrar kom från).
Under sin livstid skrev Alice Durand ett 50-tal romaner, vilka ofta tecknade miljön kring unga kvinnor i de högre klasserna i Ryssland. Idag kan det tyckas vara främmande, men under 1800-talet var franska ett vardagsspråk hos det finare folket i Ryssland, och sålunda fick hennes romaner stort genomslag även i hemlandet Frankrike som beundrade romantiken i tsarens rike. Jag kan givetvis inte bedöma hennes hela livsverk utifrån en enda bok, men av de korta notiser jag hittat på Internet verkar berättelsen vara ganska representativ för hennes ämnesval. Sedesamt och fostrande, såsom litteraturen för flickor skulle vara under den viktorianska eran.
Jag läser ju givetvis den svenska översättningen, här publicerad i Illustrerad Familj-Journals Bibliotek (1884?); det är alltså en bok som innehåller flera romaner, där den första och sista är avbruten och hänger ihop med föregående och nästa bok i serien. Berättelsen om ”Wassilissa” ligger mitt i boken varför jag bestämde mig för att åtminstone läsa denna eftersom den är den enda IF-JB jag äger.
Lissa är uppfostrad hos grevinnan, en släkting till henne som förbarmade sig över Lissa sedan hennes biologiska mor varit oförmögen att ta hand om sitt barn. Mellan raderna kan man utläsa sig till att den barnlösa grevinnan tjatade till sig vårdnaden om Lissa. Den lilla flickan fick allt, både vad gällde kärlek och gåvor. Men när grevinnan sedan lyckades bli gravid med sin make och födde en egen dotter hamnade Lissa nederst i rankningen, dock utan att förlora vare sig grevinnans kärlek och omsorg helt och hållet. Det var dock först sedan Lissa blivit sjutton år gammal som grevinnans attityd blev överdrivet hård; Lissa måste giftas bort så snart som möjligt för att inte ”vara ivägen” när grevinnans egen dotter skulle tilldelas en make. Lissas make fick dessutom inte vara av finare slag än den som dottern skulle få. Dessvärre lagar grevinnan genom sitt uppträdande att Lissa förlovas med en man som hon inte älskar, och som vägrar att gifta sig med.
Det intressanta är hur Gréville beskriver det uppror som Lissa och hennes ”syster” begår mot grevinnan; det är svårt att se deras beteende klandervärt ens med viktorianska läsglasögon, ändå får man en känsla av revolution när man läser ”Wassilissa”. Och Gréville beskrivs som en tämligen liberal författare, där progressiviteten i handlingarna hos karaktärerna utvecklas under takt och ton.
Men den största förtjusningen för min egen del består i det ålderdomliga språket. Berättelsen flyter fram, fastän formuleringarna är påbyggda och färgrika i sitt innehåll. Detaljer staplas på varandra med ett behag som gör mig avundsjuk. Det är en konst att kunna skriva ett helt kapitel utan att det enda som egentligen hänt är att familjen suttit och dinerat medan snön faller utanför fönstren… Och hela tiden känns de beskrivna människorna mänskliga.
Detta är när litteraturen är konst för ögat.
Visserligen lider jag med den ömsom olyckliga Lissa. Men mest sentimental blir jag när jag funderar på vad som hänt alla böcker som handlar om denna berättelse. Trycktes den i 1000-tal exemplar? Hur många finns kvar av den idag? Jag har försökt att hitta fler exemplar på Internet som är till salu, men kammar noll. ”Wassilissa” nämns inte ens i biografierna. Tänk om min bok är det sista exemplaret? Förstå mitt vemod när jag tänker på den dagen då även denna bok förstörs och det inte finns någonstans att finna en svensk utgåva av berättelsen.
Om jag hade tid och råd skulle jag vilja medverka till digitaliseringen av den under 1800-talet publicerade litteraturen. Jag kan omöjligt vara den enda i landet som har böjelse för den epoken och dess yttringar. Eller?
Hälsar eder Peter Harold
Peter Harold - Skrivarens blogg 
Vi är fler med dessa böjelser att vilja bevara det vid sidan om det godkända inom litteraturen. Vi behöver alla berättelser från förr – någon gång. Jag älskar att Google digitaliserar ”allt” i USA.
Jag sitter och läser i gamla böcker från Sverige – som nu finns hos Google när jag släktforskar — jag har till och med laddat ned flera i min dator — för någon gång lär de även vilja ha betalt för böcker från 1800-talet.
Jag har hittat några svenska böcker på archive.org men detär na