En fjäril i Washington kan få bomber att falla i Syrien – Edward Lorenz kaosteori i modern tappning.

Bästa läsare!

Loppmarknad inne i city. En liten pojke – kanske fyra år gammal – ser en liten leksaksbil som han vill ha.
Pojken: – Vad kostar bilen?
Tanten: – Den kostar en femkrona.
Pojken (bekymrad): – Jag har bara en tiokrona….

Valutamissförstånd är gulliga när de är på den här nivån. Den snälla tanten förklarade att det gick och köpa bilen med tiokronan och att han skulle få en femkrona tillbaka i växel. Lite sämre är det är vi blandar in politiker och pengar i allmänhet. De är som flugor och getingar; man dukar till kalas och ögonblicket därpå kommer de och svärmar över näringsämnena. Bakom ett av loppisborden står en idrottsförening som samlar pengar till en träningsresa. EU-kommissionen vill att dessa ungdomars förening börjar betala skatt på de pengar de drar in. Och loppisarrangören vill ha ett antal hundralappar för att kidsen står där. Till slut räcker inte pengarna längre än till en bussresa till träningshallen…

Sen finns det större perspektiv på politik och pengar. Emellanåt kan man höra att bensinpriset kommer att höjas p.g.a. ändrad dollarkurs. Det har hänt att jag under ett och samma år hört att bensinen skall höjas p.g.a. stigande dollar, och sedan har bensinhöjningen motiverats med att dollarn sjunkit. Jodå, jag vet. Det hör till att man som konsument blir lurad. Det är bara att hoppas att bensinbolagen inte börjar blanda ut bensinen också. Öh, vänta nu. Det gör de ju. Politikerna har ju bestämt att den 95-oktaniga bensinen skall spädas ut med etanol. För kliiiiiiiimaaaaatets skull. Bensinbolagen är glada; etanolen kostar dem mindre och förbrukningen ökar. Att sedan etanolen i bensintanken inte på något vis ”räddar” klimatet spelar ingen roll. Det är sällan det finns någon koppling mellan politik och förnuft.

När jag hörde på radion om att bensinpriset skulle ”justeras” uppåt p.g.a. dollarkursen tänkte jag instinktivt och logiskt – enligt min mening – att det vettigaste i så fall är att se till att köpa råoljan på marknaden med andra pengar än dollarn. Jag tror att den mesta oljan i Sverige kommer från Norge. Låt oss betala norrmännen med norska eller svenska kronor.

Det har gått några år sedan denna revolutionerande idé föddes i mitt huvud, men eftersom jag gjort mig mindre beroende av bensin (jag betalar mer till försäkringsolaget per år än till bensinbolaget) så har jag inte grubblat mer på ämnet. Tills ifjol då jag blev varse några ”konspirationsteorier” på Internet. Alltså det som kallas för ”petrodollar”.

När jag gick i grundskolan fanns inte Internet. Men konspirationsteorier existerade. På 90-talet gavs tidningen ”En ding ding värld” ut. Och vi fick nogsamt lära oss att ”det fascinerande med bra konspirationsteorier är att de är trovärdiga, men i själva verket är de lögner och myter”. Så varje gång någon avfärdade ett påstående med att ”det där är bara en konspirationsteori” så hade vederbörande rätt per se.

Om någon skulle påstå att USA/NATO krigar i Irak, Libyen och snart i Syrien för oljans skull skulle vederbörande anklagas för att vara en konspirationsteoretiker. Om sagesmannen påstår sig kunna leda sitt påstående i bevis, t.ex. genom att hänvisa till ”petrodollar” och påpeka att länder som gått över till att ta betalt för sin olja med andra valutor än US-dollar drabbats av krig där utgången blivit regimskifte och en återgång till handel med US-dollar som betalmedel, så gör det påståendet trovärdigare. Skälet? Ju mer handel med dollar, desto större värde för denna valuta. Och ju mer dollarn är värd, desto högre budgetunderskott har man råd med. Lyssnaren nickar instämmande åt det trovärdiga resonemanget, men sedan kommer det programmerade svaret av sig själv: ” – Det fascinerande med konspirationsteorier är att de är trovärdiga. Men i själva verket är de bara lögner och myter”.

Det är dock ingen myt eller teori att oljehandeln påverkar valutakurserna. Sedan mitten av 1980-talet försöker man applicera ”kaosteorin” till det ekonomiska tänkandet; det handlar om en konvertering av meteorologen Edward Lorenz ”fjärilseffekt”, där han beskrev sin tes med en fjäril som slår med sina vingar i Brasilien vilket via komplicerade påverkningsmönster skulle kunna leda till stormar i Texas. Murray N. Rothbard uppmärksammade 1988 att kaosteorin tillförde en dimension till den ekonomiska vetenskapen [länk].

Men kopplingen mellan valutapolitik och säkerhetspolitik är faktiskt enklare att förstå än vädersystem och klimat. Och om dessa är enklare att förstå måste de vara enklare att påverka. Under den sista månaden har det diskuterats mycket i den svenska bloggosfären om president Barack Obama i samband med hans besök i Stockholm. Många tar honom i försvar, och menar att han vill ha fred men ofrivilligt bedriver samma sorts säkerhetspolitik som sin företrädare; de skyldiga är istället vapenindustrin och oljebolagen som stött hans presidentkandidatur, säger man (fast nu utan att kalla dessa anklagelser för konspirationsteorier). Att de stora bolagen köper sina presidenter är sant (i det senaste presidentvalet sponsrade många av dem både Mitt Romney och Barack Obama). Men det är naivt att tro att Barack Obama själv inte har intresse av petrodollar. Det är han som är ansvarig för den federala budgeten, och Barack Obama hade aldrig kunnat driva upp sitt lands statsskuld till den astronomiska nivå man befinner sig på idag om det inte varit för att US-dollarn varit en internationell valutareserv-valuta och handelsvaluta.

Det ligger alltså i president Barack Obamas – och hans efterföljares –  intresse att ge sig på alla som hotar landets valuta. Och här talar vi inte enbart om ”diktatorer i bakgårdarna” som al-Assad, Khadaffi och Saddam Hussein. Nej, kriget mot valutahotet sker också på hemmaplan. Innehav av guldvaluta – alltså guldpengar som kan fungera som betalningsmedel – är kriminaliserat. Den federala regeringen försöker också förhindra att privatpersoner bygger upp egna reserver i guld istället för att spara sina pengar på banken. Kampen mot ”den globala ekonomiska brottsligheten” handlar faktiskt om att skaffa total kontroll över medborgarnas ekonomi. Därför vill politikerna och bankerna få bort kontanterna.

Sålunda kan man säga att det är de som är konspiratörerna. Politikerna och storbankerna. Och vi väljare, konsumenterna, skattebetalarna, betalar för detta genom inflation, övertaxering och reallönesänkningar. Eller genom att dö i bombangrepp.

Tänker man på detta kan den soligaste dagen te sig ganska dyster.

Hälsar eder Peter Harold