Alternativ rubrik:
”Peter Harold dödförklarar den svenska piratrörelsen – och hoppas på någonting annat”
Bästa läsare!
Jag har just återvänt från vallokalen och avlämnat min röst med personkryss på MEP Christian Engström som min representant i Europaparlamentet för svenska Piratpartiet. Tyvärr har jag en känsla av att årets val inte står PP bi, och att vi i morgon kommer få beskedet att partiet inte klarade 4%-spärren och att Christian och Amelia Andersdotter får lämna sina uppdrag.
Om så sker – vilket jag redan nu beklagar i så fall – är bisarrt. 2013 och 2014 har varit två år med uppmärksammade avslöjanden om massövervakning och om hemliga totalitära system enligt vad som påstås vara ”i demokratins tjänst”. Vi har genom Edward Snowdens avslöjanden om bl.a. NSA:s spionage mot både politiker och medborgare blivit varse att det som kallades för ”skrämselpropaganda” från vår sida inför FRA-debatten 2007 och året därpå snarare var gissningar i underkant. Vi vet nu att den svenska regeringen medgivit FRA att fungera som en filial direkt under USA:s underrättelsetjänst NSA.
Massövervakningen av den svenska befolkningen under förespegling att detta verktyg är nödvändigt för att skydda oss mot terrorism har under löpande tid fått nya användningsområden. Vi har också sett hur makthavarna i hemlighet försöker driva genom skärpta upphovsrättslagar och sanktionsmöjligheter mot fildelare i form av hemliga klausuler i internationella frihandelsavtal. Det är så här politik fungerar, och Piratpartiets representanter har både bedrivit kampanj och folkupplysning mot detta.
Trots detta så kan vi konstatera att nyhetsprogram i public service till och med undviker att nämna Piratpartiet och dess politik även i omfattande valprogram. Däremot babblas i tid och otid om Feministisk Initiativ – ett parti som verkligen fångat den svenska journalistkårens gunst. Nej, jag är inte bitter… jag bara noterar att det är så det går till i bananmonarkin Sverige där medborgarna hjärntvättas från barnsben att public service är sanningen och allt. Åker PP ur EP är det bara att inse att det inte går att vinna utan mediernas hjälp.
Måhända är det lite för tidigt att diskutera frågan, men jag ställer den ändå här och nu: Vad kommer hända med Piratpartiet och Partirörelsen om man förlorar ett mandat eller till och med åker ur Europaparlamentet?
Ja, vi kan ju konstatera att det är ännu tre ytterligare val i höst; till kommun, landsting och riksdag. Teoretiskt sett KAN partiets medlemmar ta en dos anabola och ge sig på att ta en rejäl revansch. Men seriöst; tror ni att den svenska journalistkåren kommer tappa intresset att stödja sina väninnor i Fi före det valet i september? Nä, knappast. MP och FI har VIP-badge i TV- och radiohuset. Efter dem följer V och S, sedan kommer ingenting, följt av ingenting och därefter på nåder M eftersom Reinfeldt är statsminister. Vid förra valet (2010) gjorde PP bra ifrån sig i EU-valet men sög pung vid det därpå följande riksdagsvalet. Ingenting talar för att det skulle gå bättre i år.
Detta skulle betyda att PP förlorar sin viktiga plattform i form av folkvalda (och jag ger inte många förtroendepoäng till de tomtar som vill och kommer lyckas ta sig in i stadsfullmäktige eftersom de i praktiken är miljöpartister och vänsterpartister med ögonlapp och papegoja på axeln), och därmed försvinner den sista rest av förhoppning om att detta parti skall kunna bli den kraft som sätter stopp för massövervakning, datalagring och allt annat som fan och hans mormor (Firma Bodtröm & Reinfeldt) givit oss .
Samtidigt…
Jag har noterat att det inte bara är mediernas förkärlek till FI som kan ha stört Piratpartiets valkampanj. Väljarna har ju dessutom en egen vilja. Jag har själv bedrivit lite valarbete för Piratpartiet i år. Med varierande framgång. Det finns nämligen ett annat parti som attraherar frisinnade väljare. Sverigedemokraterna. Även om många i princip gillar PP.
Jag har redan utvecklat mina tankar om Sverigedemokraterna, och hoppar över ämnet den här gången. Jag nöjer mig med att notera att många krafter i samhället bekämpar SD, och därför manat alla svenskar att gå till valurnorna för att stoppa utvecklingen av ”allt fler högerextremister och nazister i EU-parlamentet”. Eftersom de flesta inte gillar nazister – inte jag heller – har fler än under andra omständigheter gått för att rösta. Sannolikt med förhoppningen att reducera SD:s framgång. Och dessvärre är det tyvärr så att högt valdeltagande inte heller gynnar PP, i synnerhet inte då det partiet marginaliseras av mainstream media.
Den här ”egna viljan” hos väljarna är i sig väldigt bra, anser jag. Synd bara att dessa inte i allt större utsträckning valde PP för att markera sin samhällskritik. Men det visar ändå på en potential. Storbritannien befinner sig i samma situation som Sverige ifråga om politisk korrekthet och inskränkt spännvidd på det tillåtna åsiktsspektrum som råder. Precis som SD gjort stora framsteg i väljarstöd har även United Kingdom Independence Party vuxit och vuxit.
Men SD är inte UKIP. Och SD är inte heller en avbild av norska Framskrittspartiet. SD lutar istället alltför mycket tillbaka på folkhemsnostalgi á la den Erlanderskan eran (innan Palme blev statsminister och förde in den ”förbenade multikulturen” för att kunna importera valboskap åt socialdemokraterna). UKIP är uttalat libertarianskt och norska Framskrittspartiet har samma syn på skattepolitik som en gång moderaterna stod för. Det är möjligt att SD kommer kunna samla mer martyrpoäng till valet 2018 medan ”sjuklövern” fortsätter med det man gör redan nu. Men egentligen står SD inte för så värst mycket nytänkande, och det kommer att straffa dem till slut. Det behövs nämligen någonting annat. Ni anar nog vart jag vill komma…
Jag tror att svenska folket kommer öppna sig för libertarianismen så fort den ideologin blir mer spridd och positivt uppmärksammad.
Jag noterar själv då jag talar med arbetskollegor och föreningsmänniskor att man blir väldigt nyfikna på konceptet med individuell frihet och en smalare stat. Många känner till Ron Paul, och jag brukar försöka att påvisa att det han talade för under sina presidentvalkampanjer i USA också har relevans i vårt eget land.
Tyvärr kan jag inte se att det är möjligt att få det fröet att gro i Piratpartiet längre (jag gav upp redan 2010). Inte ens i Liberaldemokraterna eller något annat parti som Alexander Bard söndrat verkar det görligt att få fram en konsekvent presentation av frihetsfrågorna utan att man försöker tävla om att erbjuda de grönaste skogarna och det migrationsvänligaste landet.
Så det behövs någonting annat. Med andra ord – kan Piratpartiets fall frigöra den lilla grupp av libertarianer som skulle kunna göra verklig nytta för framtidens nya frihetsparti utan MP- och V-tomtar? Jag hoppas så. Men det får vi ta sen när valresultatet är klart.
Hälsar eder Peter Harold
P.S.
Och om PP blir kvar i Europaparlamentet? Tja, jag får väl sätta på mig dumstruten och för evigt bli utpekad som antikrists arvtagare av alla mina PP-kamrater. 😉
D.S.
Peter Harold - Skrivarens blogg 
Jag har då gjort min plikt och röstat på PP. Jag har också länkat till ett inlägg av Lars Bern när jag skrev om vad jag tyckte om de som styr och vill styra Europa och världen. Skrämmande syn faktiskt.
Jag gillar din poäng i din bloggtext att ”oppositonen inte finns i parlamentet” utan att den istället utgörs av kunskap och idéer utanför den politiska scenen. Och Lars Berns klockrena analys av grupptryckets påverkan i klimatfrågan är applicerbar även i andra konsensusfrågor inom den svenska politiken.
Synd att svenska PP ser ut att minska, men positivt att miljögruppen i EU verkar minska. http://www.climate4you.com/GlobalTemperatures.htm#GISP2diagram visar att det inte finns någon korrelation mellan CO2 och Global Warming. Undrar om det är riktiga forskningsresultat? Varför får vi i så fall inte höra detta från svensk media?
Svenska media är så upptagna med att få in radikalfeminister i EU-parlament och riksdag. Och även när de är klara med det kommer de nog inte att berätta om den rapporten heller.
Jag trodde att det redan var illa ställt som det var med journalistkårens förkärlek till det rödgröna och dera spåverkan över politiken i Sverige, men tydligen har vi inte nått botten ännu. Det visar inte minst Feminizternas och Miljöparasiternas framgång i EU-valet. Varför har vi så många vänsterpartier i Sverige egentligen?
Det är väl helt enkelt så att de tyska piraterna får försöka hålla flaggan uppe i Bryssel, så får vi göra vårt bästa här i Sverige.
Jag håller i stort med dig om din analys, den stämmer bra med min. Dock är jag inte beredd att ge upp Piratrörelsen och bli libertarian 😉
Piratfrågorna blir ju mer och mer aktuella, vem vet en dag kanske till och med journalisterna inser det. Fast tyvärr knappast under ett valår, då är de för hårt hållna när det gäller vad man får skriva om.
”Dock är jag inte beredd att ge upp Piratrörelsen och bli libertarian”
Ge mig lite tid så skall jag nog allt lyckas omvända dig…! 😉
Piratfrågorna är alltid aktuella. Det insåg jag redan långt innan Piratpartiet bildades, företrädesvis i samband med den allmänna moralpanik som blossade upp i mitten av 1990-talet där jag såg framför mig strategin för skapandet av ett totalitärt samhälle. Jag formulerade detta i min roman ”Moraldepartementet” där jag fördjupade mig i några av de mekanismer vi idag sett blev verklighet. Sedan dess har jag slutat att skriva framtidsromaner…
Även om piratfrågorna är viktiga och levande så är det min övertygelse att vi behöver formulera dem genom en annan plattform. Vi behöver ett politiskt parti som är helt dedikerat till frihetsfrågor, och som har förmåga att på ett pedagogiskt sätt visa hur viktig friheten är för vår vardag, och påvisa hur fientliga de andra partierna är mot denna frihet.
Piratpartiets förlust skulle kunna bli ett skäl till en återfödelse av någonting annat.
Det liberala problemet är att äkta liberalism i någon mening är a-politisk.
Är man liberal så vill man väldigt mycket slippa, slippa en massa individer med det klassiska politiska DNA:t som skall styra upp och tillrättalägga varje tänkbar aspekt av tillvaron, ständigt trumpetande sin godhet och omtanke.
FP beskriver sig som ett liberalt parti, men när en Birgitta Olsson med glöd i blick drömmer om ett federalt EU och toppar med en vällustig suck vid tanken på euro som valuta i Sverige, så är det fjärran från den liberalism som jag kallar liberal.
The Sun hade idag rubriken ”Up yEUrs”.
Mitt i prick.
Ja, det är därför jag mer identifierar mig som libertarian istället för liberal. Förutom att det är ett sätt för mig att distansiera mig från de pseudo-socialistiska halmhattarna så anser jag också att politik skall vara konsekvent. Det innebär att jag måste försvara friheter som jag personligen inte har någon nytta av.
Fast när jag kommit så långt att jag gladeligen försvarar andra människors rätt att läsa och skriva och säga vad de vill, ha sex med vem de vill och betala för det eller fylla blodomloppet med kemiska substanser (utöver det vi får i oss genom livsmedelsintag) så kommer man till en position där det politiska arbetet inte längre har en självisk grund. Och dit har jag nått nu. Om jag en dag ställer upp som kandidat och blir vald så kommer jag inte ta mig an det uppdraget därför att det är ett karriärsteg, utan helt enkelt ett kall. Och enda sättet att bekämpa den politiska interventionismen är genom att vara en av beslutsfattarna.
Just därför börjar jag bli ivrig över att få igång en ny politisk rörelse som går i denna riktning, och som inte manövrerar sig fram till frågor där det finns röster, utan istället lägger ner energi på att presentera sin idé och vision och på så sätt vinner sympatisörer.
Låter intressant.
Någon som kan informera om hur det kommer sig att det ens är lagfäst att svenska tv-innehavare måste betala för hjärntvätten även om jag som sådan inte ens har de kanalerna påslagna? Jag betalar gärna för filmkanalerna och Disney för sonen, men varför kan inte svt/comhem/viasat erbjuda ett filter som gör SVT-kanalerna oåtkomliga? Det funkar ju utmärkt att filtrera för alla andra kanaler?
Därför att lagstiftarna är desamma som ”äger” SVT. Ungefär som att låta räven vakta hönsgården. En ÄKTA borgerlig regering hade avskaffat denna lag.
Jo, det jar jag ju förstått. Bonnier och allt det där. Men har någon verkligen FÖRSÖKT stämma staten för att de gör detta, medan den så kallade borgerliga alliansen gör allt det andra (som redan innan faktiskt VAR valbart, som skolor och vård) utsätts för konkurrens och kan väljas bort? Det verkar som att de flesta moderater bara skiter i att betala, för att huset ju redan är ogenomträngligt för radiotjänst…
Vad jag försöker säga här är att moderater gör det moderater alltid gjort dvs köper sig ur vad kreti och pleti måste befatta sig med. Därav att det är det enda nöjet de egentligen har i sveriges ankdamm, är att få känna sig åtminstone lite nöjda med att kunna fusk amed något de andra inte kan fuska sig ur. Medan jag tycker att det vore önskvärt att stämma staten för att göra något olagligt genom att alla tevetittare oavsett vilken kanal de begagnar- att betala för något de inte använder. Jo, ”äkta” moderater hade ju insett den här principen. Men min fråga var varför ingen har försökt? eller finns det någon som har försökt? Det strider ju emot ”valfriheten” som alliansen strider för.
Jag vet inte om det stämmer helt. På vissa moderater kanske det stämmer att de köper sig bort från problemen. De ”nya” moderaterna tycker jag mer är som vanliga sossar. Jag har en f.d. chef som är kommunpolitiker i M och jag tycker att hon går igång på exakt samma frågor som sossetanter, och värst av allt har samma syn på hur problemen skall lösas.
Sen finns det såna som jag som lockades av frihetstanken. Visst, jag identifierade mig inte som en libertarian på den tiden eftersom begreppet användes aldrig, och inte heller talade man om denna ideologi när jag gick i skolan. Fanns inte i SO-bokens karta.
Det jag tycker är viktigt som libertarian är att våga erkänna att alla kommer inte få det bättre på alla områden om den libertarianska utopin förverkligades. De som försörjs enbart av det offentliga riskerar att få det sämre än idag. Åtminstone initialt. Men jag ser det som en moralisk fråga, samt att det är en väldigt enkel princip att förhålla sig till. Så enkel att om den förverkligades skulle vi nog kunna göra oss av med en massa lagar och regler som stiftats för att ”skapa rättvisa”, men där politikerna avgör vad som är rättvist. Jag tycker att det är bättre att den makten finns hos medborgarna istället.
Usch, nu låter jag som en agitator. 🙂 Det var inte meningen. Jag tror att jag är alltför passionerad.
Angående din ”tankesmedja” Peter: Jag vet inte vad för krämpor du har- din hälsa är inte din bästa? Se till att du först och främst ser till din kropps behov- din hjärna kommer att behöva den för sin fortsatta fortlevnad! Ibland tror jag att kroppen behöver droger för att få hjärnan att koppla ihop kroppen till sig! Kanske det du behöver? Skratt…. Eller allvarligt, helt allvarligt. Du har en hjärna som behövs- se till att leva längre så jag inte blir ”blogglös”.
Tack. Jag försöker.