Dags för det dåliga samvetet. Eller?

Bästa läsare!

Nu är det juletid och det är inte sällsynt att vi drabbas av dåligt samvete. För vad? Kanske för att vi har tak över huvudet (de flesta av oss). Kanske är det jantelagens universialitet som slår till; vi tror att det är fel att ha både kalkon, skinka, köttbullar, Janssons frestelse och lutfisk på julbordet där hemma medan Karl-Bertil Jonsson bakar de årliga moralkakorna på TV.

Inte sällan får vi den här bilden för våra ögon när vi överraskas över hur trivsamt det är med god mat och massor av mänsklig värme i stugorna:

Av någon anledning skall vi inte tycka att vi förtjänar att ha det så bra i denna stund av spis och samkväm. Vi svenskar är goda människor, och vi önskar att alla andra människor runt om i världen hade det lika bra som vi. Därför dövar vi detta dåliga samvete med att lägga några tiokronor i Röda korsets insamlingsbössa, eller köper en julklapp till kusinens dotterbarn som vi inte känner till mer än namnet på. Det är saligare att giva än att taga. Kompensationsteorin, typ (som studenten skulle ha sagt).

Det här är ju givetvis uppåt väggarna.

När vi ser det dukade bordet; när vi hör skrattet och glammet från de firande släktingarna/vännerna; när vi gläds åt att det i alla fall är mer än 18 grader hemma fastän det är -10 eller kallare utomhus – då skall vi istället tänka på varför vi har allt detta.

Vi har inga krig. Vi har en fungerande skola där de flesta elever lär sig både skriva, läsa och räkna. Vi har en sjukvård där man efter lite tjat kan få enkla åkommor behandlade, och värre skador omhändertagna när vi gråter eller befinner oss i ännu sämre skick. Vi kan handla mat utan att bli dödligt förgiftade.

Allt det här har vi för att vi betalar för det. Och vi har ett system för detta.

De som saknar allt ovan uppräknat har inte skola, sjukvård och näringsriktig föda därför att de lever i samhällen/länder där systemen inte fungerar.

Långvarig fattigdom går hand i hand med avsaknaden av demokrati och en fungerande rättsstat. Visst dövar vi vårt onda samvete när vi lägger en tiokrona i insamlingsbössan, men det som verkligen behövs på lång sikt är internationella politiker som kallar en spade för en spade, och vågar utmana de despoter som kidnappat medborgarna i u-länder som Burma, Sudan, Nordkorea och Zimbawe.

Om vi vill slippa de utmärglade barnen från Afrika (bara det är en cliché som etsat sig fast i vårt medvetande så fort ordet ”svält” kommer på tal) vore det en idé att skapa fred i de nationer där man av moraliska skäl inte kan stava till ordet d-e-m-o-k-r-a-t-i.

Glöm inte att demokrati är något vi medborgare fick kämpa för att erhålla, och att vi måste alltjämt vara på vår vakt för att behålla. Utan demokratin kanske du inte haft tillgång till kalkon och skinka på ditt julbord, utan fått nöja dig med brunnsvatten och köttbullssurrogat av brödklumpar i buljong.

Så avstå inte från din julmiddag. Men avstå inte heller från din röst i det demokratiska samhället. Skriv till makthavarna och påverka. Och ha en god jul!

Hälsar eder Peter Harold