Bästa läsare!
Jag undrar lite smått varför vi har papperstidningar och mediekoncernägda web-sajter; mycket av den journalistiska verksamheten sköts numera med bravur av oberoende och fristående aktörer och skribenter – inte sällan i bloggform – och med bättre kvalitet än pressmeddelandejournalisterna.
Frågan har blivit tragiskt återaktualiserad i och med att ”alla” skriver om nån Sverigedemokrat som textat ner något olämpligt/opassande/rasistiskt på sin Facebook-sida. Det skall vara nån lymmel vid namn Björn Söder. Jag blev uppmärksammad på saken i Expressen igår (pappersupplagan) och ber att få referera till DN:s web-upplaga för en utförligare beskrivning:
Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare, såg Sverige vinna Eurovision. Sedan lade han ut en Facebookuppdatering bestående av ett enda ord: ”Sverige?”
Med detta avsåg han, enligt ett skriftligt uttalande flera timmar senare, att han bekymras över de höga kostnader som är förknippade med att vara värdland nästa år. Han är också sorgsen över bortfallet av Europas rika språkskatt som tidigare präglat ”Mello”. När alla sjunger på engelska innebär det att ”tävlingens tidigare funktion som förmedlare av Europas kulturella och språkliga mångfald” försvunnit.
Myt eller sanning av medie-Sverige? Tja, något som börjar göra mig lite smått fundersam på gammelmediernas journalistiska måttstockar är hur man kritiserar och varför. Hade nämnde Björn Söder – indignerad över att en ex-marockanska med blattedansare sjungit på engelska i ett land som man inte kan stava till utan ordbok- skrivit ett enda ord: ”Sverige?”…? Njae, inte riktigt. Så här skrev nämligen Söder i Facebook:
”Nej. Vi vill inte ha Eurovision i Sverige och betala för skräpet! Men det är klart, vi betalar väl mer eller mindre hela arrangemanget vad det än hålls! En tråkig kväll för de svenska TV-licensbetalarna!!!”
Så svarade nån kompis till honom att ”jag är i alla fall glad att Sverige vann”, varpå Söder replikerade ”Sverige?” följt av ”Heder åt de länder som värnar sina egna språk”. Detta har nu den svenska medieeliten, samt den politiska intelligensreserven från yttersta vänstern till de blekaste av moderater, reagerat på och gör sina egna ganska vidlyftiga tolkningar av vad ”den där SD-token” skrev på Facebook och vad han menade.
Jag undrar lite oskydligt; skall vi debattera vad vi TROR att andra säger? I så fall kan jag ju fortsätta att hävda att vänsterpartister fortfarande är kommunister eftersom de fortfarande vill förverkliga det socialistiska samhället.
Tyvärr ser jag bara en poäng med denna strategi att förvanska sina politiska motståndares ord; man skall till varje pris piska upp en opinionsstorm vid varje möjligt tillfälle i hopp om att göra SD-tomtarna så talträngda av ångest för dålig PR att de håller tyst. Enligt mitt sätt att se på saken i egenskap av liberal och libertarian är det ett jävligt fult sätt att försöka vinna debatten på; det är en härskarteknik som jag förbannar av hela mitt hjärta. Snälla, tvinga inte oss anständiga människor att bli Sverigedemokrater. Lär er ignorera, det är ni så bra på i många andra sammanhang.
I sak håller jag med Björn Söder: Eurovisionsschlagern är ett dyrt nöje för att lyssna på engelsk musik. Det behöver man inte vara rasist för att inse. Men f.ö. var Loreen en given vinnare. Jag önskar henne framgång i HELA världen.
Hälsar eder Peter Harold
Peter Harold - Skrivarens blogg 
Mycket bra inlägg, det är symptomatiskt att DN inte vågar öppna för kommentarer i anslutning till artikeln. Jag undrar vilken agenda som journalisterna arbetar efter, det är uppenbart vad Söder menade, det är lika uppenbart att DN väljer att misstolka.
Jag är inte förvånad. Vad gäller SD är det väl givet att de agerar så här. Den stora frågan är vad det finns mer som man rapporterar om onyanserat? Själv är mina tips på dylikt ämne som misshandlas av DN-redaktionen klimatfrågan och Iranfrågan.
Övriga exempel som ledaren behandlade var inte relevanta, eller? Björn Söders ursäkt är direkt dravel. Skulle han ha skrivit samma sak om ABBA när de vann med en engelskspråkig låt. Inte en jävla chans.
”I mars kallade SD:s kommunalråd Magnus Olsson utvecklingen i Malmö för ”arabisering”. En representant i Sollefteå uttryckte att muslimer inte hör hemma i Sverige. I Varberg finns en kommunalpolitiker som skyller Breiviks dåd på islamisering och massinvandring. En ledamot i Färgelandas fullmäktige länkar till rasideologiska propagandafilmer och hans partivän i Ale säger till tidningen Expo att nazismen är ”kärlekens, naturens och djurens ideologi”.
Det är heller inte första gången som Björn Söder låter tangentfingrarna löpa ohämmade av partipolityr. År 2007 jämförde han på sin blogg homosexualitet med pedofili och fortsatte ”Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala”.
Lägg därtill de floder av öppen främlingsfientlighet som väller fram på den partiet närstående sajten Avpixlat och det står klart att SD saknar rågångar mot hatets retorik och åsikter.”
Ursäkta mig Mattias att jag inte recenserade hela ledarspalten i DN, men jag tycker att min poäng framgick ganska klart och tydligt. Man gjorde en höna av en fjäder av Björn Söders ”statusuppdatering”, vilket är synnerligen onödigt när det finns så mycket annat att diskutera med (sd) om. Vad som ytterligare bestyrker att DN (med flera) har väldigt tunnt i sin arsenal mot just dessa rader han skrev på facebook bevisas med all önskvärd tydlighet genom det citat från ledarspalten som du klippte in. Jag misstänker att du tänker exakt som DN-redaktionen VILL att du skall tänka. För mig som vill se konstruktiva lösningar känns denna typ av argumentation ganska barnslig, i alla fall mätt utifrån var det är publicerat, nämligen på ledarspalten i Sveriges största dagstidning. Att sedan Björn Söder inte heller är den som uttrycker sig rumsrent i alla lägen bestrider jag inte. Men medierna borde välja sina strider med lite större omsorg; nu tangerar man gränsen för ”näthat” som man själva ondgör sig över när folk kritiserar vad medierna skriver (och inte skriver).
Vad gäller de bonusreferenser som ledarspalten tar upp är det väl ingen hemlighet att etniciteten på Malmös medborgare förändrats radikalt på senare år; är det förbjudet att göra den noteringen? Jag själv tycker att det är kul med att det finns så många thaitjejer i Stockholm – vilken lag bryter jag mot genom den iakttagelsen? Att Breivik genomförde sitt dåd p.g.a. att det inte kan föras en kritisk debatt i medierna om islam är väl definitivt ingen hemlighet; jag skrev om den saken redan ett par dagar efter hans vansinnesdåd. Beträffande hyllningarna till nazismen som ”kärlekens, naturens och djurens ideologi” är jag rädd för att mannen i Ale har helt rätt. Jag har läst ”Mein Kampf” (bra läsning för den som vill undvika att bli nazist och socialdemokrat) samt samlingen med Adolf Hitlers bordssamtal. Och jag kommer till exakt samma slutsats. Problemet är att den kärlek nazisterna ger uttryck för riktas till det tyska riket, de tyska förfäderna och det tyska folket samt dess ledare. Att nationalsocialisterna hade i stort många grundvärderingar om ekologi och djurskydd som dagens miljöpartister är kanske inte så allmänt känt, men det är den slutsatsen jag kommit fram till genom att studera de böcker jag nämnt här ovan.
Hur mycket har DU läst på om ämnet, Mattias?
Ja, tvärtom dig så är det där med att värna om sin natur och sina djur det jag gillade mest hos nazisterna. Jag önskar att det vore självklart för alla runt jorden att göra detta. Gjorde man det hade exempelvis inte MP funnits nu då de hade varit överflödiga. Alla folk borde värna om sitt och sitt egna och bevara det som är unikt för sitt land. Då hade alla mått så mycket bättre och trivts med sig själva.
Ja, om inte annat kunde man åtminstone begära att det egna folket inte skall ha sönder sitt land. Fast det verkar ju numera vara för mycket begärt… *suck*
Björn Söder har exakt samma inställning som vänstern alltid har haft till Melodifestivalen dvs kommersiellt och anglosaxiskt m.m. Han låter som en vänstersnubbe från 70-talet, fast de var mycket aggressivare mot t ex Abba och Stickan Anderson som fick utstå öppet hat i media.
Usch ja, jag önskar ibland att det gick att radera ut valda delar av det årtiondet. Jag minns hur jag var en liten skolpojke, klädd i jeansjacka och jeansbyxor och träskor – precis som man skulle vara klädd på den tiden – och såg demonstrationstågen med de röda fanorna och sedan hur de striphåriga kvinnorna i snickarbyxor med gitarr i handen sjöng med nästan hatisk darr i stämman om ”borgarpacket”, ”Åsling som tar våra jobb”. De sjöng högt och behövde inga mikrofoner för att höras över torget. Jag minns hur alla applåderade men att jag vägrade. Det var något otäckt över dessa musiker. Nu vet jag inte om det var ”Röda bönor” eller något annat band. Men upplevelsen gjorde ett så starkt intryck att jag efter detta inte ville lyssna på musik förrän jag var tonåring.
Ja, det är den ”flashback” som bara dök upp när jag läste din kommentar, Sigge! 🙂
hellre SD än klimatnazisterna, där är människor noll och intet värda
Njae, åtminstone uppvisar ju en del Sverigedemokrater förmågan till samtal och diskussion, vilket inte alltid kan sägas om alla klimatalarmister. Kristdemokraten Anders Wijkman är ett av de första namn jag kommer att tänka på bland de senare.
är du okunnig eller spelar du teater ?
En motfråga: har du någonting vettigt att säga, eller gillar du bara att förbruka syre rent allmänt?
Helt sann och korrekt uppfattning om vad som skett med stoooort stöd av både gammelmedia och vissa kommentatorer här efter inlägget 🙂
Ibland undrar jag varför bokstäverna IQ inte betyder något längre!?
Ja, jag kan ju inte låta bli att bli lite misstänksam när medierna går igång på så här futila Facebook-inlägg. Men intet är för litet för att blåsas upp till helsidor i blaskorna. Man skulle kunna tro att detta ändå är något positivt; om pressen ägnar så stor energi åt en politikers privata Fejsbokande måste det betyda att det inte finns några allvarligare katastrofer att skriva om. Och det är ju i och för sig bra….
🙂
Icke Qvinna?
Håller med dig – förutom att ryskorna självklart skulle ha vunnit. Här skalar man – och finner en kärna. I Sveriges fall skalar man – och finner luft. Två citat kommer jag att tänka på när det gäller Sverige och ”framtagandet” av vinnarlåten: ”Jag är för fan inte här för att umgås – jag är här för att vinna”. (Håkan Juholt när han skulle spela minigolf med svärföräldarna). ”Jag har mina principer! Och gillar ni inte dem så kan jag ha andra.” (Halvfritt efter Marx. Den mustaschprydde i brödraskaran, alltså).
Även en SD:are kan ju faktiskt ibland ha rätt. Och nu tänker jag på svenska språket. Tyvärr kan jag inte erinra mig att någon politiker från något annat parti tagit till orda om den massiva anglifieringen, med alla dessa ”airportar” som ett antal av tusentals prickar över i:et. Anglifieringen är ingen naturlag. Och motståndet mot den (tyvärr ännu ganska litet, verkar det) har inget med den politiska vänster/högerskalan att göra.
Allra största syndarna i ”gammelmedierna” kan mycket väl vara alla dessa kolumnister. Man har en alldeles bestämd känsla av att åtskilliga av dessa kolumner skrivs enbart i varumärkesstärkande syfte. Där varumärket är lika med Egot. Texter som inte bara är extremt politiskt korrekta utan ofta också innehåller fullständigt totala självklarheter, i lite snitsig eller tjusig språkdräkt. Det är exempelvis inte särskilt många här i landet som ÄLSKAR kärnvapenkrig. Väl?
He, he, Juholt och Marx i samma tanke. 🙂
Ja, jag är ledsen att behöva använda ett utländskt exempel vad gäller motståndet mot anglifieringen, men mina tankar går osökt till Frankrike och fransmännen där man t.ex. inte pratar om e-mail utan om ”le courrier électronique” istället och gjort det till en myndighetsnorm.
En försvenskad variant är ”e-postmeddelande”, vilket jag använder i nästan all korrespondens på jobbet, för jag verkar vara lite fransk av mig. ” – Är det inte bara enklare att skriva ‘mejl’, Peter?” frågar kollegorna, åtminstone de få som inte lärt känna mig och mina vanor tillräckligt mycket. Jag brukar svara att det är enklare att skriva ”bil” istället för ”lastbil” men ”den kommer fortfarande ha en totalvikt som överstiger 3,5 ton!”. Eftersom de inte kommer på vad denna invänding har med ämnet att göra brukar de låta saken bero…
Jag har faktiskt ofta funderat på det där med skrivandet och skapandet av ett varumärke, antingen det egna eller den skrift man arbetar åt. Jag tänkte en hel del på detta utifrån framtidens medielandskap där enskilda journalister blir varumärken. En hel del av detta ser man ju redan nu där i första hand frilansande journalister arbetar via sitt bloggverktyg. Uppenbart är väl att många skriver för att bli älskade av sina läsare, och en del satsar på ”säkra” provokationer som belönas av vissa grupper som man riktar sig till. Och sedan dem som du nämner, de som älskar fred och hatar sjukdomar. Men värst är väl när vuxna skribenter försöker att skriva som ungdomar; inställsamt i all välmening, men ack så oäkta. Fast jag kan ana att det sker med en viss fruktan.
Inte för att jag förväntar mig ett helt öppet svar på min fråga som följer, det ÄR ok att inte svara- jag blir bara så nyfiken på vad du Peter, tänker rösta på? Det finns ju inget liberalt parti? Frihetspartiet, kanske? Piratpartiet i det lilla valet ja, men i det stora?
Jag tycker inte det finns ngt annat parti än SD att rösta på, som åtminstone stödjer det jag tror på i EN fråga (gissa vilken). Och det är den frågan som är viktigast för hela landet och även hela världen. Den frågan som utgör själva fundamentet. Min undran är egentligen hur det kan komma sig att samtidigt som alltfler går omkring och är ”liberala” individualister som brinner för att få vara fria och obundna och som kräver att få leva det liv de själva vill- blir de ”liberala” partierna alltmer konservativa? Lägger man sin röst på FP i dag har man ju då lagt sin röst på att gå med på att bli avlyssnad, drogtestad, övervakad och får därmed allt mindre frihet, särskilt om du vill leva ifred från religiösa inslag i vardagen osv…
Vem röstar egentligen en ”liberal” på? Kalle Anka-partiet?
Beklagar sent svar, men här kommer det… nästan.
Jag håller inte med om att det finns partier som är uttalat liberala. De är också feministiskt orienterade, anser att det är moraliskt föredömligt att vara vegetarian och att vi skall ha en stark inhemsk köttindustri. Man är också mot pornografin samtidigt som man inte vill censurera bort den. Man anser att samhället skall dela solidariskt på samhällsresurserna fast vissa grupper har förtur. Dessa partier har det gemensamma att de sitter i Sveriges riksdag…
Så utifrån detta perspektiv lockar inte tanken att rösta på ett ”liberalt” parti. Inte förrän de tittar i uppslagsverket och upptäcker att de kanske borde återgå till att kalla sig socialistiska, konservativa, centralistiska, etc etc.
Jag tror att jag kommer rösta på något av Piratpartiet, Klassiskt Liberala partiet eller Liberaldemokraterna. Vad gäller EU-valet är min röst given; jag kommer att kryssa för Christian Engström under förutsättning att han behåller HAX som kanslist.
Jag kommer däremot inte säga till folk vad de skall rösta på.
Tackar för svar! Jag tycker att det är dags att avskaffa partierna och istället får medborgarna svara på enkäter som rör sakfrågor, EFTER att ha fått göra ett test som visar att man förstått informationen/underlaget som också bifogas enkäten. Det vore det enda raka, eftersom det är så väldigt få som egentligen fattar vad de lägger sin röst på. Alla borde konsekvenstesta sina åsikter. Varför inte tillverka ett sällskapsspel som familjen kan samlas vid och kasta tärningen? Ett spel där allas val får realistiska konsekvenser med givna parametrar…
Då kan jag rekommendera dig en grupp som arbetar för att införa konceptet ”direktdemokrati”.
Aha-ska kolla det!
Melodifestivalen? Usch, det undviker jag gärna att titta på. Men jag håller med om att alla ländernas bidrag borde sjungas på sina egna språk- vad är det annars för vits om alla låter likadana och sjunger på engelska… Älskar de där bulgariska tanterna som steppar och sjunger i kör- skithäftiga!
Varför ens bry sig om ngt så trivialt som melodifestivalen när det finns så mycket annat att bita i? Förresten har du nog läst lite för snabbt när du läste min kommentar. Jag antyder inte att det finns ngt parti som är liberalt. Jag skrev bara att de kallar sig för liberala? Eller så har jag missat ngt. DE kanske börjat kalla sig för ngt annat sedan de slog ihop sina pösar med resten av den förenade töntalliansen?