Peter Wolodarski vill upprepa historien – DN krattar manegen för det tredje storkriget i Europa

Bästa läsare!

Dagens Nyheters ansvarige utgivare, Peter Wolodarski, manar tillsammans med en rad redaktörskollegor Europas ledare att ”tala tydligt” till Rysslands president Vladimir Putin. Och man formulerar denna förmaning genom att likna Putin vid Adolf Hitler:

Hyckleri, dumhet och tystnad inför de framryckande nazistiska och stalinistiska totalitära regimerna kommer alltid att förbli 1900-talets dystra minne. Att vi blundade för annekteringen av Österrike, Tjeckoslovakien och de baltiska staterna kommer alltid att vara Europas skam. Ingen talade så vackert om fred och folkrätt som Hitler och Stalin, och ingen begick så många brott som dessa diktatorer.

Tja, vi kan notera att efter 2:a Världskriget var det enkom tyskarna (axelmakten) som behövde stå till svars för begångna brott och övergrepp. De allierade stod aldrig till svars för massbombningar av tyska storstäder, eller utslagen infrastruktur som ledde till massvält i koncentrationslägren.

Jag säger detta inte för att förringa nazisternas grymheter, men den som studerar historien på riktigt finner att Wolodarskis historiebild innehåller samma sak som hans debattartikel börjar med – ordet hyckleri. Dessvärre andas tidningsartikeln en hel del dumhet också.

Wolodarski et cie skriver att ”Försoning leder ingenvart”. Det är exakt det språk som de neokonservativa krigshökarna talar för att motivera regeringarna till ”insatser” (krig), och DN kräver att EU håller en hård linje mot Putin. Man anklagar EU för att vara ett ”förstorat Schweiz” i all sin neutrala prakt. Och precis som man kan förvänta sig av två skribenter som författat sin pamflett för att gynna Vita husets intressen kommer de med ett antal påståenden som faktiskt inte är med verkligheten överensstämmande:

Det pågående kriget med Ukraina, som började med annekteringen av Krim, och de fortsatta provokationerna i landets östra del är skamliga, tragiska och farliga. De åtföljs av beslut av Putins regering som förkväver de demokratiska friheterna i Ryssland.

Kriget i Ukraina är – än så länge – inte ett krig med Ukraina, utan ett inbördeskrig. Det är möjligt att de få människor som fortfarande läser DN:s ledarsidor är så obegåvade att de går på den lögnaktiga insinuationen att Ukraina skulle vara i krig med Ryssland (eller är det bara så att Wolodarski är en usel skribent?). Sanningen är den att ett antal provinser i Ukraina har genomfört eller vill genomföra folkomröstningar som handlar om självständighet; d.v.s. om man skall fortsätta tillhöra Ukraina eller associera sig med Ryssland. I Krim gav 9 av 10 röstande beskedet att man inte ville tillhöra Ukraina. I provinserna Donetsk och Luhansk har folket gett motsvarande besked och dessa provinser har förklarat sig självständiga. Dock har det väl inte gått någon förbi – förutom Wolodarski och hans kollegor – att regimen i Kiev skickat både sin armé och den militanta milisen till dessa områden. Kiev drar sig inte för att få ett blodigt slut på den inre konflikten, och kallar dem som kräver folkomröstning för terrorister. Detta är den sanning som Wolodarski et cie förtiger när de hetsar Europas politiker att agera som om man hade stått inför Adolf Hitler före krigsutbrottet 1939.

När jag såg artikeln ”Tala tydligt till Vladimir Putin” som signerats Wolodarski och Adam Michnik och återpublicerats i 10-talet europeiska dagstidningar slogs jag av hur detta liknar en annan presskampanj som genomfördes 1933 då flera tidningar i USA manade till bojkott mot tyska varor i protest mot Adolf Hitler och nationalsocialisternas efter makttillträde i Tyskland. Kampanjen var framgångsrik och det bildades garden som gick runt i butikerna och kontrollerade så att det inte såldes några varor märkta med ”Made in Germany”. Tyskland drabbades av ett mycket stort ekonomiskt bortfall, och motiverade nazisterna att förfölja judarna (som låg bakom bojkotten).

De flesta menar nog att den kampanjen ju var framsynt, och att det ju var en närmast behjärtansvärd insats att bojkotta Tyskland för att bli av med nazisterna. Någon skulle kanske till och med tillägga: ” – Så synd att det inte hjälpte med en blockad”. Förvisso. Men lyckades man? Nej. Det är inte ens säkert att hela omvärlden ville störta nazisterna.

Historiska fakta vittnar t.ex. om en amerikansk förtjusning över nationalsocialisternas ekonomiska politik. Hitlers regering fokuserade sig på en aktiv arbetspolitik (arbete, inte sysselsättning) och genomförde stora statliga investeringar helt i Keynes anda, vilket USA:s president Franklin D Roosevelt betraktade med avund (Hitler lyckades få hjulen att snurra, men Roosevelts politik gav sämre utdelning). Vid sidan av detta förde nationalsocialisterna en politik som inte alls ifrågasattes särskilt hårt av vare sig de övriga större europeiska nationerna eller USA, nämligen konceptet ”Ett folk – ett rike”. Till och med de judiska samfunden såg positivt på detta, och påpekade att det började bli dags att fortskrida med att göra Palestina till en judisk stat sedan Balfourdeklarationen fastställt landet som hemland för detta folk 1917.

Jodå, jag vet att detta faktum är provocerande för den som föredrar den mer populäriserade versionen av hur Europa stacks i brand för andra gången under 1900-talet. Än mer provocerande blir det ifall vi beaktar att Nazi-Tyskland formellt sett inte startade 2:a Världskriget, även om den tyska invasionen av Polen – och den tysk-ryska slakten av landet – anges som krigsutbrott. Dock fanns det 1939 inte en nazistisk agenda som pekade på världsherravälde och erövring av Västeuropa, och den brittisk-franska krigsförklaringen kom som en överraskning för Hitler. Det är sant att både han och Stalin inte var sena med att använda förtryck för att råda över sina grannländer. Men det är också lika sant att USA och EU har minst lika stor skuld i Ukrainas nuvarande situation idag.

I december ifjol avslöjade Victoria ”Fuck the EU” Nuland att USA ”investerat” 5 miljarder för att ”ge Ukraina den framtid landet förtjänar”, och utöver detta vittnar Ukrainare själva om att tyska Konrad Adenauerstiftelsen betalat maidan-aktivister i Kiev mellan 15-25 EUR som tack för deras närvaro under upploppen. Jag har redan skrutit om att jag läst större delen av Ukrainas associationsavtal med EU tidigare i år; en läsning som ledde mig till den åsikten att jag som president för detta land aldrig skulle sätta min namnteckning på ett dylikt avtal.

Jag håller helt och hållet med om att Sverige och EU:s medlemsländer skall ha en adekvat nivå på sin krigsmakt. Jag välkomnar en europeisk militär upprustning, men den skall syfta till att ersätta NATO som expanderat efter Warszawapaktens upplösning. USA skall inte betala för Europas försvar. Vi skall ha tät dialog med Ryssland. Vilket EU har genom Angela Markels ständiga telefonsamtal med Vladimir Putin. Dialogen finns. Vi har alla verktyg som behövs för att avbryta Ukrainas inbördeskrig. Men Vita huset vill att Kiev tar full kontroll över hela landet med alla medel. Vita huset vill ha återbäring på sina investerade 5 miljarder – som t.ex. i fallet där vicepresidenten Joe Bidens yngste son dagarna efter regimskiftet i Kiev får ett toppjobb i ett ukrainsk oljeföretag (som tydligen har en del prospekt i de områden som vill bli självständiga).

Jag tycker att Peter Wolodarski skall hålla truten istället för att kratta manegen för det tredje storkriget i Europa under den sista 100-årsperioden.

Hälsar eder Peter Harold