Besserwissern fick rätt – ännu en massaker p.g.a. droger. Statens droger.

Bästa läsare!

Det tar inte lång tid att ”veta allt”. I mitt fall togs kunskapen in på bara några månader. Allt som behövdes var några informationskällor som inte hade någon koppling till mainstream media.

För några dagar sedan rapporterade statstelevisionen om en dödsskjutning i en kyrka i USA. En vit gärningsman sköt ihjäl ett antal av de svarta kyrkobesökarna. Och Barack Obama ämnar införa hårdare vapenlagar. Amen.

Ni nog redan vad eder ödmjuke Peter Harold sade till TV-apparaten: ” – Den där killen gick sannolikt på mediciner, och det är synd att Barack Obama försöker förhindra folk från att ha skjutvapen som de kan använda i självförsvar, för då hade kanske den vite gärningsmannen varit död istället för hans offer blev det.”

Nu går jag inte på några dylika mediciner själv, men TV-apparaten tycktes svara mig med ett: ” – Nu skall du inte förenkla det här, Peter. Barack Obama är nog allt klokare än vad du är.” Och då tog jag upp min pistol och sköt sönder TV-apparaten…

Nej, det var inte så det gick till. Jag stängde av TV:n med fjärrkontrollen.

Det har sedermera visat sig att den otrevlige skytten i nyhetsreportaget om massmordet i Charleston Church, Dylann Roof, bl.a. gick på en medicin som heter Suboxene, och som används i huvudsak för att patienter skall komma ur sitt vanliga missbruk av t.ex. heroin. Bland biverkningarna vid användandet av Suboxene nämns tillfällig sinnesförvirring, oro, självmordstankar och aggressivt uppträdande. Som en av mina bättre dar, så att säga, he he…!

Jag fick min misstanke bekräftad via en artikel i World Net Daily. Den artikeln belyste studier där man analyserat 60 liknande dåd i USA och Europa, och konstaterat att c:a 40 av dessa utfördes av gärningsmän som medicinerade för psykiska problem.

Medan gammelmedierna sätter sitt hopp till att USA:s president Barack Obama skall få stopp på dödsskjutningar i allmänhet och de rasistiska dödskjutningarna i synnerhet genom att göra det svårt eller omöjligt för hederliga medborgare att bära skjutvapen till självförsvar, så konstaterar World Net Daily att en anledning till dessa gärningar står att finna i hur man hanterar personer med psykiska problem. Och jag tycker att det är värt att uppmärksamma den analysen eftersom den nog har bäring även här hemma i Sverige.

It is a well-documented fact that in the 1980s, a shift occurred in the direction of treating the mentally ill. Rather than institutionalize them, the preferred method was to “mainstream” them, encouraging them to function in society while being treated with a mind-numbing array of new anti-depressants being developed by the pharmaceutical industry.
Read more at http://www.wnd.com/2015/06/big-list-of-drug-induced-killers/#uySzigzfVxaTKLVJ.99

Istället för att låsa in galningarna så släpper man dem lösa i samhället och pumpar dem med mediciner som dämpar ett psykiskt problem, men som kanske skapar andra symptom. Ja, om det inte rent av är så att medicinerna förstärker symptomet.

Även här i Sverige praktiseras denna typ av öppenvård, vilket resulterat i att folk numera skryter om att de bor på Beckomberga (det gamla dårhuset har blivit ett exklusivt bostadsområde). Och dårarna vandrar omkring på stadens gator och torg och pratar med ingen och alla på en och samma gång.

Nej, jag säger inte att det var trevligt att vara intagen på sinnessjukhus. Och det är förmodligen inte heller trevligt att vara sinnessjuk och försöka klara ett ”vanligt” liv bland en massa människor som man inte vet vem som är vän eller fiende, i miljöer som ständigt förändras och med krav som ibland inte ens friska människor klarar av att leva upp till.

World Net Daily beskriver vidare ett antal uppmärksammade fall där massmördare blivit en del av den liberala retoriken om ökad vapenkontroll/vapenförbud. Alltså en inställning som jag själv ägde tills för några år sedan då jag började sätta mig in i ämnet. Givetvis genom att läsa andra källor än DN, Aftonbladet och Expressen.

Bland de massmördare som nämns är Adam Lanza, 20-åringen som sköt 20 studenter och 6 vuxna i Sandy Hook. Lanza gick bl.a. på drogen Fanapt som den federala myndigheten Food and Drug Administration i USA distribuerar till patienter som skall behandlas för psykoser och aggressivt beteende, men som i flera fall visat sig förstärka patientens problem.

Den ökände skytten Mohamed Merah, som dödade sju personer vid en judisk skola i franska Toulouse gick på psykoaktiva mediciner som skulle dämpa hans stress.

Anders Behring-Breivik, känd norsk massmördare, använde anabola stereoider. Han brukade Stanozolol i kombination med amfetamin. Även om detta inte nämns i nyhetsbevakningen så finns det en misstanke om att Behring-Breiviks drogmissbruk kan vara större orsak till hans handlande än specifikt rasistiska skäl. En teori som förmodligen är svår att smälta för Göran Greider som själv är ständigt hög på SD…

Massmördaren Eric Harris, den som med sitt dåd i Columbine tillsammans med en kamrat gav namn åt denna typ av våldsbrott genom Michel Moores film, påstås ha lyssnat på Marilyn Manson för att bli inspirerad att mörda 12 studenter och en lärare i sin skola. Mindre uppmärksammat var att Eric Harris gick på antidepressiva mediciner. Den av staten sanktionerade och förskrivna drog som han använde var Luvox, vilken – enligt experter – ledde till att var 25:e användare (oftast unga) fick mani, blev våldsamma och kunde få en personlighet som växlade tvärt mellan upprymdhet/livlighet och ångest.

Det går givetvis inte kategoriskt att säga att medicinerna skapade våldsverkarna. Kanske skulle de begå samma eller liknanden handlingar även utan medicin. Eller kanske inte. Vad vi däremot kan säga är att dessa personer – och säkerligen en stor andel andra personer som inte blivit nyhetsstoff därför att deras gärningar av ren tur inte slutat med ond bråd död för oskyldiga – förmodligen inte kunnat orsaka lika stor skada ifall de fått leva i en miljö som varit anpassad för dem och deras karaktärer.

Detta leder till den svåra frågan om när skall folk ”låsas in”..?

Ser vi till det allmänna rättstänkandet så sätter vi inte folk i fängelse för brott som de skulle kunna göra (med undantag för de brott som utgörs av att förbereda sig för ett annat brott). Det finns en problematik i att preventiv inlåsning kan ske alltför godtyckligt. Och det finns också en risk att man missar verkligt farliga människor.

Lösningen torde i detta fall vara att tillåta människor att ha rätt att skydda sig.

Ser jag till min egen situation betalar jag (om min löneförhandling går bra) 3’800 kronor/år till staten för att polisen skall skydda mig, och för att domstolen skall döma den som – trots polisens skydd – slagit ihjäl mig till fängelse. De 3’800 kronorna inkluderar min mördares kostnader för samhället då han är i fängelset mellan permissionerna. Visserligen kommer jag sluta betala dessa pengar i skatt som ren protest ifall jag blir ihjälslagen, men jag hade faktiskt föredragit att kunna hala fram en 10’000-kronors pistol och lägga ett skott på den som hotar mitt liv och hälsa. Så passa er, rökare…! 😉

Skämt åsido. I år har det hänt någonting med Stockholm. Det har säkert börjat tidigare, men just i år har det blivit påtagligt att folk blir rånade och överfallna vid de mest oväntade platser och vid de tider då det egentligen inte torde ske.

Nu i helgen var faktiskt första gången jag tog med mig en anordning som förhoppningsvis ökar min chans att få behålla min egendom i händelse av att jag skulle ställas inför en dylik situation. Jag vill inte påstå att jag gick genom området med en känsla av ökad säkerhet. Nej, snarare var det känslan av att jag inte ämnar visa barmhärtighet för den som väljer att korsa min väg och skilja mig från mina tillhörigheter.

Så undvik gubbar i hatt och käpp, kids. Om ni inte vill lära er en läxa – för det kan vara mig ni ger er på!

Hälsar eder Peter ”Zorro” Harold