Vad gjorde Osama bin Laden den 11 september 2001?

I all hast, utan korrekturläsning. Sorry!

Bästa läsare!

”Elfte september” är min generations motsvarighet till ”Skotten i Dallas ’63” för den äldre generationen. Precis som min far minns vad han gjorde när radionyheterna förkunnade att Kennedy blivit skjuten, kommer jag intill dess min demens slagit ut i full blom minnas vad jag gjorde när jag råkade sätta på TV:n bredvid min sjuksäng och såg det första tvillingtornet rasa i direktsändning och folk hoppa ner mot döden från det andra tornet.

I likhet med många andra sade jag att denna dag kommer förändra vår värld, och innan torn n:r 2 i ordningen rasat ner till marken tänkte jag på Echelon och världskrig.

I själva verket var manuset redan färdigskrivet, och dramat den 11 september 2001 var bara premiärföreställningen. Bakom kulisserna hade man arbetat nogsamt med sina förberedelser, såsom en invasion av det talibanstyrda Afghanistan. Nej, detta är inte ett ogrundat påstående i någon löjlig konspirationsteori; planerna på en invasion lades fram för president George W Bush den 9 september, och redan i april 2001 rapporterade Jane’s Intelligence Service att Indien anslutit sig till USA/Ryssland/Iran-alliansen vars mål var att bekämpa talibanregimen i Afghanistan [Web Archive]. I juni månad såg det mörkt ut för FN att lösa taliban-problemet utan våld, enligt nyhetssajten India Reacts:

Military action will be the last option though it now seems scarcely avoidable with the UN banned from Taliban controlled areas. The UN which adopted various means in the last four years to resolve the Afghan problem is now being suspected by the Taliban and refused entry into Taliban areas of the war ravaged nation through a decree issued by Taliban chief Mullah Mohammad Omar last month.

Afghanistan var p.g.a. talibanregimen utsatt för sanktioner genom FN. Vi minns rapporteringen om hur flickor kastades ut ur skolorna, männen tvingades i enlighet med koranens anvisningar odla helskägg och det ena buddistiska minnesmärket efter det andra sköts sönder. ” – Kan vi inte skjuta bort de där idioterna?” sade flera av oss i Sverige. Föga visste vi om bakgrunden till talibanernas uppkomst och välde, och för min egen del hörde jag namnet Osama bin Laden för första gången via Carl Bildt som intervjuades av SVT, vilket gav nyhetsförmedlingen mer substans än det katastrofreferat som upprepades med samma uppspelning av de fallande tornen igen och igen och igen.

Carl Bildt visste nog en hel del om vad som skedde den dagen. Vilket är ganska naturligt eftersom hans gode vän Karl Rove var involverad i händelseutvecklingen, även före den ödesdigra dagen. Visserligen var den officiella versionen att attacken tog Vita huset med överraskning. Fast i efterhand visade det sig att man visste att en attack skulle hända. Den stora frågan är om man visste var, när och hur terroristerna skulle slå till.

Enligt Washington Post – som står regimen förhållandevis nära – visste CIA under sommaren 2001 att al-Qaida var igång med någonting:

Tenet called Condoleezza Rice, then national security adviser, from the car and said he needed to see her right away. There was no practical way she could refuse such a request from the CIA director.

For months, Tenet had been pressing Rice to set a clear counterterrorism policy, including specific presidential orders called ”findings” that would give the CIA stronger authority to conduct covert action against bin Laden. Perhaps a dramatic appearance — Black called it an ”out of cycle” session, beyond Tenet’s regular weekly meeting with Rice — would get her attention.

Tenet had been losing sleep over the recent intelligence he’d seen. […] He did not know when, where or how, but Tenet felt there was too much noise in the intelligence systems. […] But Tenet had been having difficulty getting traction on an immediate bin Laden action plan, in part because Defense Secretary Donald H. Rumsfeld had questioned all the National Security Agency intercepts and other intelligence.

[…] Tenet and Black felt they were not getting through to Rice. She was polite, but they felt the brush-off. President Bush had said he didn’t want to swat at flies.

As they all knew, a coherent plan for covert action against bin Laden was in the pipeline, but it would take some time.

Varför ljög Vita huset om att man inte kände till i förväg hotet om terrordåd från al-Qaida? Kanske finner vi en förklaring i den brittiske premiärministern Tony Blairs ord om att skattebetalarna i USA inte skulle acceptera en militär insats mot Afghanistan ifall inte terrordåden den 11 september inträffat. Med andra ord, de som var satta att skydda nationen och dess medborgare valde att slå dövörat till gentemot sin egen underrättelsetjänst. Genom sitt agerande upprepade man Roosevelts metodik för att genom Pearl Harbour dra USA in i krig – denna gång ett krig som varat i snart femton år.

Var det nödvändigt att angripa Afghanistan p.g.a. terrordåden i New York och Washington? Nej. Talibanregimen i Kabul svarade USA att man gladeligen skulle lämna ut bin Ladin och hans kumpaner om Vita huset presenterade bevismaterialet. President George W Bush svarade att ” – USA förhandlar inte med terrorister”. Men talibanerna – som styrde över Afghanistan – var inte ”terroristerna” som utfört flygplanskapningarna och störtade planen in i WTC och Pentagon.

Talibanernas agenda handlade om att bilda en islamisk stat i Afghanistan och Pakistan. Dessutom hade talibanerna varit USA:s allierade redan innan den sovjetiska invasionen av Afghanistan (denne ständige Zbig Brzezinski!). Det är högst osannolikt att Vita huset och State Department inte visste detta. Dessutom framstår det som högst märkligt att en regeringsadministration med ett tiotal medlemmar ur den år 1997 grundade tankesmedjan Project for the New American Century – vicepresident Dick Cheney, försvarsminister Donald Rumsfeld, biträdande försvarsminister Paul Wolfowitz, m.fl. – låter säkerhetspolitiken gå på sparlåga trots att man så sent som något år tidigare skrivit att USA behöver ett nytt Pearl Harbour för att få igång militärindustrin och motivera skattebetalarna att satsa på ökad militarisering.

Och medlemmarna i den neo-konservativa och industri- och banksponsrade tankesmedjan PNAC fick exakt som de ville. Efter Osama bin Ladins attack mot den amerikanska livsstilen och USA:s demokrati skulle inte en enda sten lämnas orörd i Afghanistan för att finna den nu världsberyktade terrorledaren.

Så – med tanke på att det nu är 15 år sedan som tragedin i New York ägde rum, och vi torde ha sett oss mätta på de fallande skyskraporna – kan vi ägna någon minut åt att fundera på vad som hände just denna dag sett ur bin Ladins perspektiv.

Den allmänna bilden är att Osama bin Ladin satt i en mörk grotta uppe i det afghanska bergsmassivet och skrockade förnöjt inför sitt gäng, och likt en Dynamit-Harry som utbrister i ett ” – Fy fan vicken smäll” uttalade sitt egen förnöjda ” – Det gick bättre än väntat. Jag hade ingen aning om att skyskraporna skulle falla ihop”.

Stämmer detta?

Enligt en artikel från 28 januari 2002 på CBS News hemsida berättade en anonym person om att Osama bin Ladin checkade in på militärsjukhuset i pakistanska Rawalpindi på kvällen den 10 september 2001 för en ny dialysbehandling. Försvarsvarsminister Donald Rumsfeld ville vid tillfället inte uttala sig om att det fanns någon grund att misstänka att bin Laden befann sig i Pakistan. Men detta är en aspekt som man bör beakta när man värderar Vita husets motiv att invadera Afghanistan efter terrordåden den 11 september.

Varför invadera Afghanistan för ett terrordåd som skett på påstått kommando av en terrorledare som lever i Pakistan (och som eskorteras av pakistansk militär)? Som vi sedermera sett är att Osama bin Laden (som ansågs vara döende under 2002) dödades för allra sista gången(?) i sitt hem utanför staden Abbottabad i norra Pakistan. Pakistan, Pakistan och Pakistan. Men trupperna styrdes till Afghanistan för att störta talibanregimen som inte hade med terrorattackerna i USA att göra.

Intressant nog kan tilläggas att det amerikanska försvarsdepartementet – ånyo denne Donald Rumsfeld – inför invasionen av Afghanistan i jakten på bin Ladin presenterade grafiska bilder som visade upp al-Qaidas underjordiska befästning med plats för 2’000 soldater och gigantiska uppsprängda tunnlar som man kunde köra större militärfordon genom.

Efter att ha ägnat några dagar i december 2001 åt att skjuta mängder av raketer mot bergssidan av Tora Bora kunde man konstatera att det enda som man kunde finna var ett system av några naturliga grottor som maximalt 200 man kunde komma in i, hukandes eller krypandes. Den amerikanska militären fann visserligen skjutvapen och ammunition inne i ett par av grottgångarna (som utformats till provisoriska bunkrar), men inga spår av mer tekniskt avancerad utrustning. Var detta verkligen al-Qaidas central? Var det för denna obefintliga ull som man fört så mycket väsen över?

En annan intressant aspekt är att den 12 september 2001 kontaktade den dåvarande utrikesministern Colin Powel – vilken inte var insatt i konspirationen – sin pakistanska motsvarighet om att få Osama bin Ladin utlämnad till USA. Med andra ord visste Vita huset var Osama bin Ladin befann sig.

Hälsar eder Peter Harold