Expressen: Phil Collins skilde sig på Charles II:s tid!

Bästa läsare!

Uppenbarligen har tryckfelsnisse uppenbarat sig i samband med att Expressen-medarbetaren Sofia Henriksson tjuvläst brittiska blaskan ”Female First” på arbetstid, och hon fick den briljanta idén att kopiera lite av innehållet för sitt betingade dagsverke och få det publicerat av redaktören innan det blev dags att rusa ner cafét och sörpla latte med väninnorna utan att passera korrekturläsaren. För jag hyser starka tvivel till att Expressens påstående om att en av världens genom tiderna bästa trumslagare – numera även ex-alkoholist – skilde sig från sin andra fru år 1669…

Nu borde jag mest av allt ägna min energi åt att skriva om Phil Collins utifrån ett helt annat perspektiv, och kanske också mindre skvalleraktigt än vad Expressen Nöje gör. Min approach skulle ha sin utgångspunkt i att den gamle rockräven gjort en försiktig comeback, och att han har börjat tycka att det är roligt att jobba som musiker igen.

Visst, det går inte att komma ifrån misstanken att det var mer än ryggvärk som fick Phil Collins att korka upp flaskan på heltid hemma i slottet i Schweiz (alla rockstjärnor som bor i Schweiz måste ha minst ett slott, och jag kan inte tänka mig att Phil Collins är annorlunda på den punkten) efter ett decennium av avskedsturnéer. En senkommen medelålderskris?

Kanske. I vart fall kom Phil Collins till insikten att han tröttnat på sig själv. Så som ett komplement till Sofias skvaller från ”Female First”: herr Collins ville faktiskt ta livet av sig själv. Det fanns ingen mening kvar. Han var inte längre bäst på trummor, hans nylle var överexponerat och alla tycker att det är hyckleri att sjunga om hemlösa när man själv bor i slott och har en fru som är yngre än ens äldsta barn, typ. Phil Collins blev Fyll-Collins.

Förhoppningsvis har Phil Collins inte krökat bort alla hjärnceller, ty han är – vad vi än tycker om hans smöriga ballader som vi stått ut med på skivspelaren i hopp om att tafsa under byxlinningen på flickvännen fastän vi helst av allt önskat oss ”Los Endos” i högtalarna – en av världens mest kompetenta artister. Phil Collins har nästan allt; en god musiker (trummor, men också piano), en begåvad producent, musikalisk visionär, enastående kommunikatör och framför allt en god team-player.

Visst, vi tycker alla att Genesis blev lite plattare med åren, men vi spelar ändå lufttrummor till ”Home by the Sea, pt2”. Vi försöker att låta som en guttural joker när vi sjunger med i ”Mama”. Jag har själv gått i de kameleont-aktiga ”I can’t dance”-stegen när jag skämt ut min dåvarande fru i affären bakom hennes rygg. Vi fans älskar den politiska satiren i ”Land of Confusion”-videon, även om vi är rå-moderater.

Det enda vi inte tycker om på riktigt är de evighetslånga live-versionerna av ”Turn it on again”. Usch! Det är nästan lika illa som när Paul McCartney ägnar sista halvtimman av sina konserter åt att framföra (yla) ”Hey Jude”. Fy fan. Är det någon gång ett terrordåd mot en popkonsert är ursäktlig så är det när Palle spelar just denna låt. Just då. Var är ISIS när man behöver dem? Suck.

Ok, låt oss leka med att uppgifterna om att Phil Collins ändå skilde sig från sin andra hustru år 1669. Det var ett spännande år, förutom den påstådda skilsmässan…

Charles II var kung i England. Hansan som opererat i Östersjön höll sitt sista rådslag och lade ner verksamheten efter 400 år. Svält i Bengalen dödar 3 miljoner människor. Henning Brand upptäcker fosfor (kanske han skapar den första fosforbranden, hirr-hirr…) och Etna på Sicilien exploderar och dödar ungefär 20’000 människor. Revolter i Japan; turkar invaderar Venedigtrakten; offentlig dödlig tortyr av konspiratör mot den franske kungen Ludde n:o 14, und so weiter. Tro mig, 1669 var ett år det skulle ha varit spännande att vara tidningsredaktör. Inte bara p.g.a. att Phil Collins skilde sig.

2016 är säkert också ett spännande år för den som jobbar med tidningar. Synd bara att varken journalister eller redaktörer ser de viktiga nyheterna, och istället nöjer sig med att klippa och klistra från skvallerblaskor istället för att exponera härskarklassen och deras globala maktövertagande genom den perverterade politiken.

Skål, Phil! Vi älskar dig mer än vad vi vill erkänna. Så turn it on again.

Hälsar eder Peter Harold