COOP-eländet – några av oss vill faktiskt ha service också.

Bästa läsare!

Vi går mot ett automatiserat tidevarv. Skall man ut och flyga möts man allt mer sällan av en leende flygbolagsrepresentant som tar emot bagaget, frågar vart man skall resa och klistrar på en papperslapp med destinationen innan väskan försvinner på gummibandet ut i ”krossen” för att slumpmässigt distribueras till någon annan kontinent än dit man har visum.

Istället för denna hederliga och måttligt uniformerade tjänarinna eller tjänare möts man allt oftare av en s.k. self service-anläggning. Du skall själv leta efter de siffror och koder som skall anges på den solkiga pekskärmen som en icke försumbar andel av världens alla tuberkulos- och HIV-patienter rört vid. På med glasögonen, ner i väskan för att gräva efter rätt par läsglasögon, försök förstå den trespråkiga manualen eller lyssna på maskinens anvisningar som dränks av de bullrande utropen i högtalarsystemet. Ignorera den femtio meter långa kö som byggs upp bakom dig, och känn triumfen när maskinen trycker ut din ”bag-tag”,  som i sig själv kommer se ut som en flygolycka efter att de klistriga ändarna klibbat sig samman på allt du har i händerna utom din resväska…

Samma elände händer nu hos Konsum. Eller COOP som de kallar sig numera efter en misslyckad affär med en rad andra Konsumbolag runt om i Norden. ” – Du är välkommen att gå till vår snabbkassa”, säger en grönklädd ung dam och ger ett övertygande leende. Min första tanke är att hon måste vara inhyrd, kanske från någon eskortfirma som selekterar bort de värsta sprutnarkomanerna. Ty det finns en gammal lag som säger att ”Jobbar du på Konsum så ler du aldrig – under inga omständigheter”. Förr i tiden var en antydan till ett smil skäl nog för uppsägning på stående fot hos Kooperativa förbundet.

Jag bara skojar. I ärlighetens namn skall jag säga att jag faktiskt sett leende butiksbiträden på COOP. Det tråkiga är att nu när detta mirakel väl inträffat så tycks Konsumbolaget vilja göra sig av med dessa glada individer. COOP:s s.k. ”snabbkassa” är nämligen en automat, mer komplicerad än den du möter hos Luftfartsverket i deras flygplatser, och allt annat än snabb, såvida inte du tar korgen med dina obetalda matvaror och gör ett jämfotahopp över den utgångsgrind som i övrigt utgör sista momentet i Tomb Raider för alla andra ärliga människor. Har man inte kvar sitt kvitto så slukas man av lejon eller förintas i en eldkvast. Mellan kvitto-printern och nämnda grind står dessutom osynlige mannen och blåser bort kvittot som man hade i handen.

Allt detta ovan kallas för utveckling, men syftar till avveckling.

Utvecklingen säger att du som kund skall göra jobbet åt den som tar betalt. Hade detta verkligen varit utveckling och ett steg in i en önskvärd framtid så hade jag applåderat. Mer automation ger bättre ekonomi, säger företaget. Det stämmer, åtminstone så länge som jag är beredd för att betala lika mycket för mindre av deras service.

Det butiken glömmer bort är att jag som kund faktiskt kan efterfråga kassörskans service. Är hon snygg kan man ha en erotisk dagdröm på 30 sekunder om man är lagd åt det hållet (okej, kanske inte på COOP då, och sjäjv står jag och facebookar till kärestan). Är det en butik du handlar i ofta så kanske ni växlar några ord utöver ”Är det bra så? Önskas någonting mera?”. Du kanske vill fråga kassörskan om varan du plockat verkligen är den som går med extrapris. Kassörskan kanske till och med lägger flaskan med klorin i en extra påse för att inte förstöra julbordslöparna.

Visst, kassörskan kanske kommer kosta din matkasse några kronor extra, men hon kommer inte ta tio minuter på sig att plocka och bippa sakerna i din korg, och inte heller minst en halv minut för att lista ut varför inte automaten vägrar att ta emot näven med gamla växelpengar.

Jag tror inte att svensk handel står och faller med att det fortfarande finns kvar levande människor som tar hand om sina kunder. I vart fall inte så länge som affärerna tillämpar s.k. ”självscanner” och falsk snabbkassa. Löneskatt och certifieringskostnader är det som dödar branschen.

Det enda sättet på vilket apparaten kan göra ett bättre jobb än kassörskan – mig veterligen – är att konstruktionen ser ut som t.ex. en röntgenapparat på ovan nämnda flygplats, där kunden lägger upp sina varor på transportbandet och dessa åker in i maskinen och kommer ut färdigpackade i andra änden. Hur äggen kommer må vet jag inte, men just nu känns det som att COOP kickat sina kassörskor i förtid bara för att mitt köp av en Festis och tre wienerbröd med sylt och mormors hosta skall ta lika lång tid att expediera som en fylld kundvagn. Därför går jag alltid till en bemannad kassa. Helt enkelt därför att jag som kund under alla omständigheter betalar för servicen jag får.

Hälsar eder Peter Harold