SVT, Trump och kriget mot alternativet till etablissemanget

I all hast utan korrekturläsning. Sorry! /Peter

Bästa läsare!

P.g.a. tidsbrist (sitter och gör research för några kommande bloggposter, plus diverse skribentuppdrag som plötsligt uppstod på annat håll) så nöjer jag med att i all korthet ge uttryck för mitt fullständiga förakt för Sveriges Television.

Jag är stolt över att jag inte tittar på TV, och jag är glad över att jag inte betalar TV-licens heller. Jag är mycket väl medveten om att det räknas som ett brott att uppmana till licensskolk, så jag nöjer mig med att uppmana folk att följa sitt samvete och förnuft.

I samband med att Donald Trump svors in som USA:s 45:e president roade jag mig att gå in på svt.se för att se hur händelsen skildrades där. Urklippet här ovan var representativt för SVT:s bevakning av Trumps installation.

Jag försökte avfärda mitt intryck av att jag kanske är lite överkänslig. Men med tanke på att jag inte är en genuin Trump-anhängare så tror jag att jag har en ganska balanserad syn på den nye presidenten och hur han skildras i svenska medier. Och min syn är att svenska medier är helt åt helvete. De är som papegojor i en djuraffär som bara lär sig att härma sitt eget eko. Intelligensen hos journalistkåren understiger dock papegojornas, vilket gör att man får en mer objektiv bild av verkligheten genom att lyssna på kraxandet från fågelburarna istället för att se på SVT.

Att jag inte är ensam om att reagera på den nästan maniskt negativa bilden av Donald Trump som svensk statstelevision förmedlar blev jag varse genom en Facebookgrupp som granskar nämnda mediekanal.

Vi vet att vänstern i USA är traumatiserade, och samma förhållande råder inom den svenska journalistkåren. Stor energi ägnas nu åt att håna Trumps administration för att den presenterar ”en alternativ verklighet” som om den nya regeringen satt inomhus och lever i en egen låtsasvärld. Framför allt gäller det den pressansvariges kritik mot att medierna försökt att utmåla att deltagandet vid installationen var långt mindre än när Barack Obama installerades.

Jag misstänker att ordet alternativ kommer att bli årets skymford inom de etablerade medierna. Ordet kommer uttalas med en mycket negativ klang för att prägla det offentliga samtalet om ”alternativa” medier – de som utmålas som ”fake news”, ”faktaresistenta” och ägare av ”en alternativ verklighetsbild” av systemmedier och politiker. Jag tror att det svenska medieetablissemanget kommer låna det engelska ordet ”Alt-right”, om man inte rent av försöker vränga tungan ur led med det försvenskade ”alternativhögern” eller ”alt-högern” (det senare för tankarna till att det handlar om en sjungande moderat…) för att samla oönskade åsikter under ett och samma tak.

För det svenska medieetablissemanget är det mycket viktigt att utmåla Donald Trump som någonting avvikande och farligt (på samma sätt som man skildrat Jimmie Åkesson och SD under de gångna åren). Alla som inte är emot Trump är därmed för honom, och dessa människor är – för att citera pressens favorit Hillary Clinton – beklagansvärda, och skall mötas med förakt. Man skall inte tro att svenska medier agerar för USA:s intresse. Nej, kampen mot Trump i rubriker och text och bild är lika mycket en kamp mot de svenskar som börjat resa sig upp mot vårt eget etablissemang, företrädesvis medieetablissemanget.

De svenska systemmedierna är etablissemangets krigsmakt. Det är självklart att de utgör den första konfrontationsfaktorn för medborgarna eftersom vi exponeras för systemmedierna från morgon till kväll. Vi reagerar på vad de skriver och säger, men inte alltid på det sätt de förväntar sig, även om alltför många dessvärre fortfarande är fogliga på de politiskt korrekta anvisningarna. Allt fler reagerar med ilska och frustration numera, vilket systemmedierna försöker inbilla oss är ett sjukdomstillstånd som kallas för ”hat”, ”faktaresistens” och ”alternativ verklighetsbild”. Systemmedierna menar att de alternativa medierna är sjukdomshärden, och att det är systemmediernas plikt att bota det svenska folket genom att tvinga oss tillbaka till den politiskt korrekta åsiktskorridoren.

Det fina är att vi kan vinna mot etablissemangets krigsmakt genom att antingen kritisera systemmedierna eller nonchalera dem. Kritiken skall naturligtvis vara saklig, men framför allt skall den göras hörd. Medierna måste konfronteras med både ord och uteblivna klick.

Under 2017 kommer vi bli varse ifall systemmedierna lyckats smutsa ner ordet ”alternativ” till sådan grad att utmanarna mot etablissemanget står utan något samlande epitet, eller om det intellektuella motståndet hos medborgarna vuxit sig så starkt att de med stolthet använder prefixet ”alt” när de presenterar sina positioner.

Själv tänker jag fortsätta att kalla mig libertarian och voluntarist. Jag anser att praktiserad libertarianism hade kunnat förhindra uppkomsten av den besvärliga situation som såväl USA, EU och även Sverige befinner sig i. Jag anser också att libertarianism och voluntarism är de ideologier som är de lämpligaste utgångspunkterna när vi skall försöka återskapa ett samhälle som befriar sig från den hänsynslösa kollektivismen som i namn av demokrati går allt mer i riktning mot tyranni.

Tillbaka till flickan som tittade på SVT:s Barnkanalen och undrade om Trump är dålig. Jodå, vi kan nog säga att Trump är dålig därför att han har politisk makt genom kollektivism, vilket är konsekvensen av att USA blivit en demokrati istället för en republik.

Men vi hoppas alla att Trump inte är lika dålig som Barack Obama – presidenten som låtit så många bomber falla under sina åtta år som president att det i genomsnitt fällts en bomb var tredje minut. En bomb var tredje minut under åtta års tid. Det är sannerligen en dålig president. Men trots det har Barack Obama hyllats av svenska politiker och medier. Det gör även dem dåliga. Stäng av TV:n och läs en bok för barnen istället.

Hälsar eder Peter Harold