Klarar sig Sverige med en så pass intellektuellt ohederlig person som Annie Lööf om hon blir statsminister?

Bästa läsare!

Sverige darrar av den stora nazistchocken. Nordiska Motståndsrörelsen är ute och trampar genom stan… vilket föranleder den självutnämnda oppositionsledaren Annie Lööf att både ifrågasätta demonstranternas grundlagsskyddade rätt att demonstrera samt komma med förslag om att förbjuda fornnordiska symboler. Ett ödets ironi är att Annie Lööf med detta tycks ligga sked med SD-ledaren Jimmie Åkesson som vill att hans politiska rivaler inom invandringsfrågan skall terroriststämplas.

Jag hoppar över tillfället att fråga Jimmie Åkesson hur det kan komma sig att han känner till NMR så pass bra att han kan avgöra att de är terrorister utan att ha begått något terrorbrott i Sverige, men jag överlåter den uppgiften till någon tvivelaktig underhållare som Visti eller Max Gustafsson.

Istället vill jag fokusera på problemet Lööf. Jag kan förstå att en person som resonerar om att Sverige har plats för miljontals nya främlingar – främlingar som enligt henne kommer bidra till att den svenska välfärden med vård, skola och omsorg och rädda landets existens – inte gärna vill att hennes vision punkteras av unga ilskna herrar med snagg eller helrakade huvuden som marscherar taktfast och så där respektingivande att man får en klump i magen av obehag.

Ja, det skall direkt erkännas att detta taktfasta marscherande, de hårda blickarna, de sammanbitna läpparna och andra attribut som man kan koppla till den fysionomi som präglar NMR:s medlemmar är långt ifrån vad en pedagog på en charmskola skulle föreslå. Detta beteende är en charader som skall ge intryck av att denna grupp äger makt. Men så är icke fallet, i vart fall inte så länge de inte griper till vapen och bekämpar motståndarna till de självutnämnda motståndsmännen (om läsaren hänger med i resonemanget?). Och som det ser ut just nu verkar våldstrenden hos NMR understiga deras opponenter med råge, i synnerhet efter den marsch de genomförde utan myndigheternas tillstånd.

Utan att vara expert på denna grupp som kallas för ”nazister” törs jag ändå påstå att deras främsta åsikt är att de vill bevara Sverige som ett svenskt land. I detta kan ingå idéer om att repatriera människor som inte uppfyller ett ännu ej definierat villkor för att vara svensk, och att detta verkställs utan den drabbades samtycke. Detta går bjärt emot Annie Lööfs visioner om framtidens Sverige, där vi… ja, vad har hon för föreställning av framtidens Sverige?

Läser man Centerpartiets text ”En hållbar framtid” så beskrivs landsbygden och teknikutveckling ligga i fokus, inklämt bland alla glosor som tillhör ett politiskt floskelbingo av standardformat. [LÄNK]:

Alla människors lika rätt och värde är grunden för Centerpartiets politik. […] Vi tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi tror på människors rätt att bygga en framtid varhelst i vårt land de vill bo, vart än de känner att de hör hemma.

Alla människors rätt att bygga en framtid varhelst i vårt land de vill bo. Alla människor. Vem som helst. Och oavsett var de har sin själ och sitt hjärta.

Ja, detta är onekligen en liberal princip som en libertarian som jag kan ställa upp på, men under förutsättning att en rad andra icke frihetliga parametrar åtgärdas.

Först och främst att staten – vilken Annie Lööf vill bli chef över i egenskap av ny statsminister – slutar upp med att manipulera den demografiska sammansättningen genom att stjäla från hårt arbetande skattebetalare och ge pengarna och distribuera förmåner till främlingar som inte bidragit till välfärden.

Rent tekniskt kan främlingsmottagandet finansieras på andra sätt, t.ex. att migranter tar banklån tills de kommit i stånd att försörja sig själva i sitt nya land. Eftersom politiker som Annie Lööf lovar att invandring är en vinst för samhället så riskerar väl inte invandrarna någonting genom att bära sina egna kostnader. Inte sant? Eller…?

Den andra parametern måste åtgärdas innan vi kan avveckla restriktionerna mot vilka som tillåts flytta in i landet är ett omedelbart avskaffande av lagen om hets mot folkgrupp. Detta inte minst därför att denna lag utgör en fara för centerpartiets egna väljare. Ty i ord säger sig centern vara för decentralisering, men enligt min mening skall det vara möjligt för ett samhälle att gemensamt fatta beslut om att skydda sig mot yttre fientligheter.

Om de boende i en stad eller by säger att de inte vill upplåta offentlig yta/lokal/plats för en verksamhet som förargar de boendes smak eller äventyrar deras säkerhet, då skall de också ha rätt att protestera mot detta och aggitera emot källan till obehaget. Trångsint? Jaha,vad kan vi då säga om de som medvetet vill utplåna den svenska kulturen eller pervertera den mot medborgarnas vilja? Jag åberopar egendomsrätten, och innehavet skall decentraliseras så att bygdens invånare må råda över sin egen bygd, och inte utsättas för diktat från Stockholm.

När man lyssnar på centerpartiet och deras prat om ”decentralisering” och ”frihet” kan man fråga sig om någonting i deras ord är mer än tomt prat. Var är Annie Lööfs frihetsiver att bejaka Nordiska Motståndsrörelsen – de som slåss (bokstavligt eller bildligt) för bevarandet av det kulturarv som sannolikt de flesta centerväljare själva önskar ha bevarat – när dessa (utan att begå brott mot någons liv, hälsa eller egendom) ställer sig upp mot islamismen och arabiseringen av Sverige? Den frihetsivern finns inte hos Lööf. Tvärtom, hon vill till och med förbjuda alla delar av kulturarvet som upptas av hennes yttersta meningsmotståndare.

Annie Lööf talar och tänker som individer som George Soros, vilka är likgiltiga inför frågan om den svenska kulturens överlevnad.

I det tysta prisar Lööf den makt hon kan få, antingen som minister eller regeringschef, men det infernaliska maktbegäret lyser genom hennes godhetspredikningar. Hon lovordar sitt partis redigerade och tillrättalagda historia, men samtidigt verkar hon för en politik som kommer förinta de framsteg som hennes företrädare skapat oss. Och hon konserverar makten till Stockholm tvärtemot löften om att bekämpa centralstyrningen.

Vi befinner oss inte i den decentraliserade visionen av ett frihetligt land där makten ligger nära människorna. Åtta år med Maud Olofsson och Annie Lööf mellan 2006-20014 hjälpte inte alls till att förändra vad socialistisk tyranni skapat. Makten ligger fortfarande hos politikerna, och kommer så förbli tills folket tar makten från härskarna.

I sin text påstår centern att: ” – Om politiken inte förmår att hålla jämna steg med utvecklingen så är det de mest utsatta och de med minst marginaler som kommer att drabbas hårdast.” Ifråga om migrationspolitiken låg politikerna mentalt sett ljusår efter de s.k. flyktingströmmarna, och det är inte mycket som talar för att centerpartisterna är klokare inom andra ämnesområden (tag t.ex. Nuon-affären som ett typiskt skräckexempel). När så hundratusentals människor tog sig till Sverige år 2015 – helt i enlighet med centerns uttryckliga önskan om människors lika rätt att bygga sig en framtid i Sverige, varhelst de vill bo – var politikerna de sista som förstod vad som hade hänt och hände, trots åratal av varningar från kritiker, oppositionella och förföljda dissidenter.

Annie Lööf höll definitivt inte ”jämna steg” med den utveckling som hennes egen regering lagt grunden till, bl.a. genom att garantera alla syrier permanent uppehållstillstånd i Sverige. Ja, såvida inte hon medvetet ville rasera välfärdssystemet. Kaos följde, och sviterna efter detta förvärras dag för dag för alla svenskar som betalar skatt för en vård, skola och omsorg som rasar samman i bitar.

Annie Lööf känns som en av de minst förtroendeingivande personerna att leda Sverige. Annie Lööf lever i en bubbla. Annie Lööfs frihet gäller inte svenska folket. Hon är en tarvlig posör, en populist i etablissemangets tjänst, och skall som sådan nonchaleras av medborgarna.

Hälsar eder Peter Harold