Joe Biden borde ha valt Tulsi Gabbard till vicepresidentkandidat

Bästa läsare!

Demokraternas presidentkandidat Joe Biden är tämligen lätt att analysera. Kanske inte alltid utifrån vad han säger, för han har en benägenhet att svamla på ett oroväckande sätt. Men det faktum att han tjänstgjort som Barack Obamas vicepresident ska tydligen vara så meriterande att partiet inte lyckades hitta någon annan presidentkandidat inför årets val. Alla andra egenskaper förbleknar i skenet av detta, även om hans tid i Vita huset också präglades av nonsens.

Nu kan den som är konspiratoriskt lagd fråga sig ifall etablissemangets stöd för Joe Bidens kandidatur – ett stöd som framför allt yttrar sig i att medierna behandlar hans rivaler om kandidaturen omilt eller rent av nonchalerar dem – hänger samman med en outtalad önskan om att Donald Trump ska vinna valet. Låt oss erkänna att den teorin inte alls är befängd, ty vi minns breven från Hillary Clintons kampanjstab som instruerade journalister och redaktioner att favorisera Trump under den republikanska nomineringsomgången eftersom han ansågs kunna bli den lättaste kandidaten för Hillary Clinton att möta. Det kan ju tänkas att man – de osynliga härskarna – regisserat årets presidentval så att Demokraterna inte får presidentposten men däremot kanske kan styra kongressen istället.

I samma andetag måste jag erkänna att jag inte mäktar med att ge en objektiv betygsättning av Donald Trumps första mandatperiod som tar slut om mindre än ett halvår. Vissa vill hylla honom för att han har avpolletterat en rad icke önskvärda individer i sin administration. Men en kritiker kan ju hävda att Trump varit ansvarig för att ha satt in dessa redan från början. Då kan återigen ett motargument bli att Trump omöjligen kunde känna till alla individer som skulle få uppdrag i hans regering, inte minst med tanke på att Trump själv inte var en politiker. Nå, det är ett klent argument, även om jag gärna håller med om idén att någon annan än Trump själv valde ut medlemmarna i hans administration – inklusive ministrar.

Så i brist på en välbehövlig och nyanserad analys om Trump – vilket måhända är en besvikelse för läsaren som liksom undertecknad längtat efter en objektiv presentation om Trumps presidentskap till skillnad från den cirkusföreställning våra vinklade medier bara lyckas prestera – så nöjer jag mig att klaga på Joe Bidens val av sin ”running mate”.

Joa Biden har valt den kvinnliga senatorn Kamala Harris till vicepresidentkandidat. De röstberättigade medborgarna plus alla illegala migranter som Demokraterna kan tänkas bussa omkring från valdistrikt till valdistrikt har nu chansen att få en vicepresident med asiatiskt-afrikanskt påbrå. Det är precis det Joe Biden letat efter, och han hade inte mycket att välja på enligt en tidigare presidentkandidat, mediepersonligheten Pat Buchanan:

Accused of being a serial harasser in 2019, Joe Biden did what comes naturally. He apologized for perceived past misbehavior, and, to appease his accusers, pledged to choose a woman for a Biden ticket.

Reacting to the racial rage that erupted after the death of George Floyd under the knee of a white Minneapolis cop, Biden reacted again. He put out word he would be looking closely for a Black woman to run with.

Thus did Joe paint himself into a corner.

For there was no Black female governor of any state in the Union, and there was only one Black woman in the U.S. Senate — Kamala Harris.

I sin text på LRC påpekar Pat Buchanan det som även The Propaganda Report tog upp i sin podcast under primärvalsomgången – där Kamala Harris försökte vinna nomineringen som presidentkandidat – nämligen att hon under sin karriär som åklagare bedrivit en synnerligen hårdhänt linje som drabbat framför allt svarta män och kvinnor som skickats till fängelse framför allt för narkotikabrott – inklusive fall där det endast handlar om eget bruk. Med andra ord, den väljargrupp som förväntas rösta på Biden-Harris har under årens lopp fått en hel del smisk på fingrarna av båda. Men minns väljarna detta?

Även om Biden-Harris har fått grönt ljus av etablissemanget för att underlätta Trumps återval så finns det en risk att han förlorar makten vid valet i höst. I så fall får USA en president som är senil redan vid sitt tillträde, och en vicepresident som är utvald för sitt kön och sin ras. Nålsögat har hon redan passerat; hon har uttryckt floskler om att Trump inte har stöd i konstitutionen att angripa Nordkorea och Iran, samtidigt som hon säger att hon i egenskap av president inte skulle tveka ett ögonblick att tillgodose USA:s säkerhet med en attack om så är nödvändigt. Med andra ord, hon tar inga hänsyn till bakgrunden till den verbala konflikt som USA har med dessa länder, utan agerar istället som en okunnig posör.

Här hade det varit mer förlåtligt ifall Joe Biden utnämnt kongressledamoten Tulsi Gabbard till vicepresidentkandidat. Förutom att hon är kvinna och samoan-amerikan samt hindu så har hon dessutom militär bakgrund och förespråkar diplomati och tillbakadragande av landets trupper på flera håll runt om i världen.

Medan Kamela Harris gick till val med garantier om att hon skulle kunna vara en ståndaktig president i krig – och oavsett vem som vinner valet kommer presidenten under nästa mandatperiod också vara en president i krigstillstånd – har Tulsi Gabbard förespråkat avspänning. Vad dessa politiker levererar i verkligheten kan vi aldrig veta förrän de blir valda, men ju fler av medborgarna som lär sig umgås med tanken på att freden måste återvända, desto bättre kan vår jord börja fungera igen – inte minst med tanke på att ekonomiska resurser kan användas till annat än destruktiva konflikter.

Nå. Det viktiga är inte vem/vilka som vinner valet. Det viktiga är att få vanligt folks ögon att öppnas så att de förstår att de blir lurade varje gång. Med lite tur kanske tillräckligt många kan uppnå både högre medvetenhet och modet att ta bladet från mun och börjar diskutera och argumentera. Här har faktiskt mycket skett inom ämnet ”sionismen” och om ”det judiska inflytandet” i västvärldens politik.

Hälsar eder res-trötte fredsängel Peter Harold