Det blir så här när det sovande folket låter nassarna ”ta fighten”.

Bästa läsare!

Bara för att ge mig själv ett muntert skratt så här på fredagseftermiddagen bestämde jag mig för att läsa den från Expressens frekvent ”delade” artikeln om ”De är nazisterna som greps under upploppet”. Expressen har i sin sedvanliga selektiva publicistiska anda valt att visa läsarna ansiktsfoton på de gripna men ej dömda nazisterna.

Det är intressant att nazisterna ägnade sig åt våldsamma upplopp nu när deras demonstration möttes av tusentals vänsteraktivister, medan den tidigare marschen som ägde rum i Göteborg utan dessa huliganer avlöpte utan någon som helst dramatik.

Expressen skriver:

– Framåt!, skrek NMR:s demonstrationsvakter, gång på gång, medan polisen med batongslag och pepparspray försökte få dem att stanna upp vid Lisebergs station.

Det var under lördagen, strax efter klockan 13 på eftermiddagen. Och nazisttåget hade bara några hundra meter kvar till den överenskomna samlingsplatsen inne i centrala Göteborg.

– Backa! Stanna!, skrek poliserna.

Men NMR:s egna demonstrationsvakter uppmanade deltagarna att trotsa polisen och vika av från den överenskomna vägen fram till samlingsplatsen för att konfrontera en grupp militanta antifascister ett par hundra meter därifrån.

Vad kan en libertarian tycka om detta?

Ja, först skall sägas att libertarianer ideologiskt sett står väldigt långt ifrån nationalsocialister, medan de s.k. antirasisterna med sin fascistoida syn om att yttrandefrihet bara gäller dem som tycker lika som dem, faktiskt står närmare nationalsocialisterna än någon annan ideologi. Ganska ironiskt.

Efter denna uttalade besvärjelse – ty det är ju så himla viktigt att ta avstånd från fascism i Sverige och annat konsensusbefriat, i synnerhet för dem som bekämpar fascism genom fascistiska metoder som t.ex. den svenska vänstern – övergår jag till det mer utmanande resonemanget om saken.

Expressen anklagar nazistdemonstranterna för upplopp, i det att de försökte bryta sig genom polisens avspärrning och möta upp ett band med militanta vänsteraktivister (antifascister). Vem gör fel ur ett libertarianskt perspektiv här? Ja, om vi bortser från egendomsperspektivet – eftersom omständigheterna är högst artificiella här vid Lisebergs station där incidenten utspelade sig på allmän plats – så blir min dom att polisen gjorde fel (sett ur ett libertarianskt perspektiv). Häpp!!!

Nationalsocialisterna var på väg till en av staten godkänd samlingsplats, men på vägen dit fanns deras ideologiska antagonister med beväpning och trupp, redo att bekämpa nassarna med nävar, tillhyggen och slungor. I nazisternas ögon var detta ett erbjudande som var alltför frestande att tacka nej till: Här hägrade ett slagsmål mellan två grupper som frivilligt ville ge och ta emot stryk. Och så kommer polisen och ställer sig i vägen!!! Glädjedödare!!!!

Ja, det är inte första gången som staten försöker förhindra frivillig fysisk kontakt mellan två eller flera inblandade människor. Längre tillbaka så förbjöd staten vuxna människor att slå på varandra med boxningshandskar och ta betalt för det. Och än idag förbjuder staten vuxna människor att göra motsatsen till att slåss – nämligen att frivilligt idka älskog mot betalning.

Man kan rent ut sagt påstå att staten har en fascistoid läggning som den trumfar genom i form av olika lagar som begränsar människors rätt till sin egen kropp och egendom(däremot ser staten det inte som ett moraliskt problem att den kan ta pengar och egendom från den enskilde och ge till sig själv, aka skatt, vilket gör att en stor del av ens lönearbete egentligen är en legaliserad form av slaveri).

Ja, här kanske vi frihetliga har en liten beröring med nazisterna. Dessa demonstrerar mot ”systemet”. I alla fall enligt Expressen som säger att polisen enligt nazisterna ”är ett maktinstrument för systemet”. Hur kan man förneka detta påstående? Staten har instiftat någonting som heter våldsmonopol. Staten säger att dess rätt att bruka våldsmonopolet är baserad på demokratiska värderingar, d.v.s. att vi väljare röstar på politiker som bestämmer hur systemet skall fungera. Man behöver inte vara nazist för att inse hur oföränderligt detta s.k. system är, oavsett regim.

Så om du är missnöjd, då kan du ju starta ditt eget parti! utropar demokraten. Och visst, det kan man. Men intressant nog lyckas Expressen få det att låta som en anklagelse om brott när man konstaterar att nazisterna nu använder sin demokratiska rätt att skapa ett politiskt parti:

Den i grunden revolutionära nationalsocialistiska organisationen förbereder sig just nu inför nästa års valrörelse. De har registrerat sig som parti och demonstrationen var organisationens sätt att visa på styrka och bredd.

Ja, alla politiska partier – utom då möjligtvis Liberaldemokraterna och Junilistan – förbereder sig för valet 2018. Jag börjar beklaga att jag själv inte är med i några förberedelser, men det är inga partier som uppvaktat mig och bett om min medverkan (De har nog kanske läst Skrivarens Blogg, så jag är nog bannlyst, haha!). Mordiska Notståndsrörelsen må väl ha samma rätt som alla andra partier att existera? Fast inte i Expressens demokratiska värld.

Jag är optimist. Visst, nazisterna i de främre ledet hade nog gärna fått ge antirasisterna en snyting, och jag kan slå vad om att längtan var ömsesidig från de militanta vänsteraktivisternas sida. Men NMR är en reaktion därför att svenska folket sover medan landet förändras av systemet i en oönskad riktning. Jag kan inte tro att våldet är målet för NMR. Det är på sin höjd medlet. De är ett symptom. Expressens uthängningar kommer inte göra någonting gott för ”motståndsmännen”, mer än att höja deras anseende inom de egna leden. Expressen klarar nämligen inte av att ställa rätt diagnos på vad som är sjukt i vårt land.

Jag tror att Expressen är medvetna om uthängningarna är improduktiva. De vill – tillsammans med vänsterorganisationen Expo – odla fram hatet och konfrontationen.

NMR:s föregående marsch som skedde utan polisens tillstånd visar på att rörelsen har ett budskap utanför våldets sfär, men vi förvägras en klok debatt med dem.

Det som bekymrar mig mer än mediernas nazist-frossa är att det finns andra krafter i vårt land – bl.a. de som (med vänsterns benägna hjälp) vill omdana Sverige med teokratiskt styrda parallellsamhällen – som inte ens dyker upp som pixlade figurer, utan istället helt lämnas utan medial bevakning medan de ställer till med kanske oreparabel skada för svenska folket.

Och så kom det förlösande skrattet under läsningen av Expressen. Direkt under rubriken ”Tidigare dömd och straffad” läser man: ”Andreas Hjulström, 34. Aktivist i NMR Stockholm. Tidigare ostraffad.” Jag får inte ihop detta, och jag tror inte det beror på att jag är dum i huvudet. Tvärtom. Min misstanke är att Expressen är en skittidning som det inte är värt att betala för.

Hälsar eder Peter Harold

Stefan Molyneux som statens försvarare – på lek eller allvar?

Bästa läsare!

Jag hade framför mig några längre tågresor varför jag laddade ner ett par podcastar på mer än 60 minuter, bl.a. avsnitt 3822 av FDR: ”The Rise of Anarchy in America? | Michael Malice and Stefan Molyneux”. Eftersom jag inte kollade avsnittsinformationen och var störd under introduktionen kom jag snart att uppleva en synnerligen obehaglig timma då jag åhörde showvärden försvara den ondskefulla staten mot Michael Malice mer anarkistiska synvinklar.

Eftersom jag missat att detta var frågan om att Molyneux skulle spela ”djävulens advokat” satt jag i tågkupén med gapande mun. Att Stefan ”That is not an argument” Molyneux på senare år ägnat ett och annat tillfälle åt att kritisera libertarianer är intet nytt. Hans budskap har i ett fall gått ut på att ”om du inte lever som en libertarian och undviker att ha en inkomst från staten så är du inte en riktig libertarian och skall därför bara hålla käften medan sådana intellektuella genier och verbala entreprenörer som jag skall avgudas”. Ok, jag citerar honom inte ordagrant, men detta var i sak det han menade.

Så på sätt och vis borde jag inte ha förvånats över att Stefan Molyneux gått så långt att han på riktigt försvarar statlig verksamhet i ett utfall av plötsligt vansinne. Jag var på vippen att stänga av mp3-spelaren. Inte bara för att Molyneux använde de sedvanliga manipulativa effekterna för att argumentera för sin sak, utan också därför att Michel Malice under stundom har en ganska självgod attityd. Jag antar att när man är så intelligent som han är, blir man snabbt trött på att argumentera mot medelmåttor som inte hajar den fullständiga logiken på 0,5 sekunder. Att folk har fel inser jag varje dag; men man behöver ju inte upplysa dem om det med gnälligast tänkbara tonfall.

Nu visade sig debatten bara vara på låtsas, och ser man till de två debattörernas personliga egenskaper kan man förstå att de i verkligheten är världens bästa vänner. Men jag tror ändå att det inte är fel att ifrågasätta Molyneux roll som förfäktare av anarko-kapitalism.

För den som följt Skrivarens Blogg under flera år går det att spåra min ideologiska vandring under de sista tio åren. Jag vill nog beskriva min ursprungliga hållning som liberal i ett globalt perspektiv och konservativ på det personliga planet. Ron Pauls presidentvalskampanjer gav min ideologi ett namn – libertarianism – ett namn som skolan aldrig upplyst mig om. Med Ron Paul som frihetlig agitator manades jag att vara konsekvent i resonemanget om individuella och ekonomiska rättigheter (och att det inte skall vara någon skillnad mellan dem). Det var på den vägen jag fann icke-aggressionsprincipen – den princip som är ”uratomen till all frihet”, om jag tillåts att hävda en floskel. Ur denna logik har jag dragit slutsaten att staten är frihetens fiende och att skatt är stöld. Och för var dag som går växer men aversion mot statskramandet. Därav min frustration för Stefan Molyneux insats i debatten som djävulens advokat.

Ty man kan fråga sig om ”debatten” mot Michel Malice bara var en uppvisning över hur briljant manipulativ Molyneux är som retoriker?

Signaturen Mandibil (utläses ”Mand i bil” eftersom han är dansk) hade tidigare i år en väldigt intressant artikel i Steemit under rubriken: ”Potential reasons why Stefan Molyneux has become a statist-libertarian” [LÄNK]

Mandibil skriver bl.a. så här:

If you have followed him som years back now (2+), you will have noticed a markedly change in his ”philosophy” towards the state. This change has coincided with the presidential run of Donald Trump, and there can be no doubt in my mind that the change has come because of him.

Now, before Trump, he was by any standard considered as anarchic a philosopher as can possibly exist. The state is wielding power, in the form of a threat of violence for non-conformity to rules, called ”laws”. There were never, ever, any exceptions to this acceptance of reality from Molyneux. Initiation of force is immoral, and since the state is nothing but a threat of force, the state is immoral. Basic Aristotelean logic.

[…]

Freedom, is freedom from force.. not a ”right” to choose who will rule with violent power over you, your time, your resources and your children. Electing a ruler is like caring about the shape of the hood-ornament of a car battering towards you on the street. You do not stand there evaluating the ornament, YOU GET OUT OF THE WAY !! (Molyneux’s own metaphor, for electing a president)

Och jag skall erkänna att jag förr betraktade många avsnitt från Stefan Molyneux som referensverk ifråga om argumentation kring frihetlig filosofi. För den som håller sig konsekvent till frihetliga principer är det – åtminstone upplever jag det – ganska lätt att hitta sanningen i olika dagsfrågor. (Tyvärr leder denna insiktsfullhet till att man tappar hoppet om mänskligheten, men det är en annan sak.)

Men Mandibil noterar (precis som jag själv gjort) en förvandling i Molyneux attityd.  Vi såg plötsligt återkommande teman baserade på Donald Trump i hans podcast. En serie om ”The truth about Donald Trump, etc” presenterades, vilket kanske var absolut nödvändigt i en tid då de amerikanska systemmedierna presenterade en tämligen skev bild av Trump. Å andra sidan – med facit i hand – skall man notera att Trump inte gjort sig själv rättvisa, i vart fall inte om man jämför presidentkandidaten Trump som lovade att dränera träsket, med president Trump som rekryterat sina underlydande från ifrågavarande träsk. Molyneux gjorde detta med sådan övertygelse att han blev kommentator hos Alex Jones’ InfoWars.

Mandibil vågar sig på att analysera vad som skett och även presentera några förslag till teorier om vad som kan ha hänt i huvudet på den fordom alltid frihetlige filosofen från Kanada. Mandibil noterar först att Molyneux’ sidekick Mike redan var Trump-frälst från början, samtidigt som Molyneux växande intresse för Trump ju gick stick i stäv med hur det politiska ledarskapet framställts under tidigare år i hans podcasts historia:

He is (… or rather was) the man who brought philosophy to the masses […] and therefore I find it of the UTMOST importance for anyone remotely interested in philosophy, politics, economics, truth and reality, to come to some understanding about what is happening with this man, who runs, what he himself calls ”The biggest philosophy show in the world”.

Mandibil konkretiserar sitt resonemang med fem teorier om varför Molyneux utvecklats i en mer statskramande riktning (min benämning).

Första teorin: ”Stefan Molyneux var aldrig en anarkist på riktigt”.

Denna teori kan bli kontroversiell. Det är lite vanskligt att tillskriva folk olika epitet, och på samma sätt är det kanske vanskligt att ta bort attribut som de själva säger sig äga. Men Mandibil rannsakar Molyneux egen påstådda historia, vilken uppges bestå i att kanadensaren varit orienterad mot minarkistisk filosofi i ungefär 20 års tid – alltså före tillkomsten av hans podcast – tills han blev anarkist via bl.a. terapi. Mandibil finner det märkligt att Molyneux spenderat all denna tid medan denne antingen aldrig reflekterat över anarkism eller kanske rent av avfärdat den. Osannolikt! utropar Mandibil som lägger till en passus om att ifall Molyneux är en anarkist så är han trots allt ändå villig att acceptera manipulation av idealen.

Andra teorin: Daddy issues eller avsaknaden av en fadersgestalt.

Så ironiskt. Molyneux har ju ägnat några avsnitt i sin podcast åt att anta psykologens roll, och mer eller mindre bett sina lyssnare att ”berätta om din barndom”. Ibland med förfasande resultat, enligt kritikerna.

Mandibil påpekar att Molyneux inte hade någon närvarande fader, och att Donald Trump kanske är den fadersfigur som fyller upp ett tomt hål i Molyneux själ?

Tredje teorin: Den egna föräldrarollen i en värld som motarbetar de egna ideologiska idealen (Mandibil skriver: ”Raising a child into non-conformity is not easy”)

Kan man predika voluntarism till ett barn som översköljs med budskap om statens nödvändighet och självklarhet via medier och skola? Mandibil påpekar utifrån egen erfarenhet att vid en viss ålder blir det uppenbart för barnet att det finns en konflikt mellan det som den anarkistiskt orienterade föräldern predikar kontra systemets propaganda (Mandibil formulerar det dock på ett annat sätt).

Jag skall väl inflika här utifrån min egen personliga erfarenhet att jag avstått från att programmera min dotter under hennes uppväxt (under de första åren var jag ju själv egentligen inte anarkist ens en gång). Mina insatser att försöka korrigera det hon fått i sig har kommit nu på senare tid, och tack vare en idiotisk statsmakt i form av Sveriges regering har det blivit ganska enkelt att ifrågasätta statskonceptets moraliska tillkortakommanden och visualisera detta i kontrast mot en frihetlig ideologi.

Fjärde teorin: Molyneux anpassar sig efter rådande paradigm.

Mandibil påpekar att Freedomain Radio (namnet på Molyneux show) är beroende av donationer. Med andra ord, FDR är ”business”. Och som affärsrörelse måste den vårdas ömt av sin innehavare, annars sjunker inkomsterna (till skillnad från Skrivarens Blogg som drivs av luft).

Mandibil beskriver att Molyneux sannolikt fått en ny publik, de som är mer orienterade mot libertarianism, minarkism och klassiskt liberala, och räknat i huvuden övertrumpar… f’låt, jag menar övertrumfar de mer renläriga anarkisterna. Dessa är dessutom mer politiskt orienterade – till skillnad från anarkisterna som vänder politikerna ryggen till – och ”den skicklige oratorn Molyneux är precis den person de behöver” framför sig. Och – inte minst viktigast i sammanhanget – så kommer tio gånger fler libertarianer att kunna överrösta de anarkister som kritiserar utvecklingen i showen.

Femte teorin: Molyneux sitter fast i sin egen bubbla.

Mandibil beskriver denna teori med orden att Molyneux befinner sig i en ekokammare och att det råder kompiskonsensus i hans omgivning. Jag skulle nog föredra att formulera det som att han befinner sig i en bubbla omgiven med få av hans eget slag, som t.ex. Mike som avgudar ”ickepolitikern” Donald Trump. Mandibil refererar till att Molyneux inte gärna låter sig omvändas av utomstående människors åsikter, som t.ex. från folk som ringer in och argumenterar. Mandibil till och med beskriver att Molyneux har en ”fuck off”-attityd till vissa av dessa lyssnare. Jag förmodar att den konkreta kritiken enligt femte teorin är att Molyneux gjort sin show under lång tid att han avskärmat sig intellektuellt från omvärlden, och att han bara utgår från sina egna (och de närmaste personernas) preferenser.

Under alla omständigheter så varnar Mandibil för den sentida Stefan Molyneux:

First of all. If you are not listening to him (yet), be warned that podcasts from lately must be taken with extra skepticism (you must always be skeptical, but if you are new to Molyneux, or inexperienced in philosophy, be aware). If you are listening to him and have done so for about 2 years, I strongly urge you to reconsider what you have learned. If you are excited about the ideas of anarchism (not the leftists riot imposter-version seen at the moment, but the philosophical one), I recommend that you stop listening to Molyneux and switch to other sources, like Larken Rose (@larkenrose) or Jeff Berwick (@dollarvigilante), depending on your ”taste”. You can off course listen to Molyneux’s earlier podcasts and books, which are not infested, and very good in my opinion.

Det skall dock erkännas att det är svårt att kunna utveckla samhället i en riktning som baseras på voluntarism, ehuru staten står i vägen där den förfogar över både morot och piska (lockar med ”gratis” välfärd och hotar med fängelse om man inte betalar skatt). Det kommer krävas någonting radikalt om staten skall förlora sin roll. Det tragiska är att om staten faller på eget grepp – vilket Sverige riskerar bli ett exempel på – så blir omställningen mer smärtsam än om vi börjar agera sansat och avvägt redan nu. Det är därför som det behövs libertarianska politiker som kan utmana socialisterna.

Hälsar eder Peter Harold

[Massakern i Mandalay Bay] Det är någonting skumt med Stephen Paddock-fallet

Bästa läsare!

Jag får be gubben som pekades ut som massmördaren i Las Vegas igår om ursäkt.

Till mitt försvar vill jag anföra att hans namn framfördes av mainstream media. Efter att Stephen Paddocks namn sedermera blev officiellt bekräftat försvann intresset för Geary Danley. Istället hamnade strålkastarljuset på en viss Marilou Danley istället. Hur gick det här till? Svar lämnas i kommentarsfältet, om någon är snäll. Med mina fem cents skulle jag satsa på teorin om att Marilou är eller har varit gift med den Trump-hatande Geary.

Enligt uppgift skall rummet som Stephen Paddock använde ha varit bokat av Marilou som befann sig i Asien sedan en månad tillbaka; det kan vara av den anledningen som man förutsatte att den döde mannen måste ha varit hennes man, vilket då skulle kunnat ha varit Trump-hataren Geary. Tydligen är den teorin felaktig, och istället menar man att Stephen Paddock är gärningsmannen.

Bra. Låt oss säga så.

En vit pensionerad miljonär som bor på seniorboende (jag antar att det är ett vanligt bostadsområde fritt från bullrande barnfamiljer; jag flyttar gärna in där), har inaktivt flygcert och varit tvåfaldig flygplansägare samt slår ihjäl tiden med gambling i Las Vegas. Släkt och vänner säger att mannen inte hade politiska eller religiösa åsikter, eller ens något intresse för vapen mer än allmänt, samt att han aldrig var våldsam. Så pass mycket fick vi veta under gårdagen.

Utöver detta har följande sipprat fram: Stephen Paddocks far var bankrånare och psykopat; rymde från fängelse och lyckades tala bort sitt fängelsestraff inför en domare som köpte historien om att fången hade cancer och var åldrad, men tillbringade ytterligare ett årtioende vid spelbordet innan naturen avlägsnade karln från jordens yta. Fler än jag som ser vissa viktiga ledtrådar i detta?

Medan utredarna står och grubblar på Stephen Paddocks motiv att döda en massa countryälskare så kör vänsterpolitikerna efter sin sedvanliga manual: man kräver strängare vapenlagar/vapenförbud.

Ja, det är sant att en normalbeväpnad countryälskare sannolikt skulle ha svårt att oskadliggöra en kulspruteskytt hundra meter upp i ett höghus, och jag måste tillstå att denne mördare faktiskt ordnat ett mycket bra näste för sig för att kunna åstadkomma största möjliga skada. Inte för inte skyddas presidenten från såna här attentatsmän genom att säkerhetspolisen placerar ut sina egna krypskyttar som har till uppgift att oskadliggöra attentatsmän i fönster och balkonger. Så scenariot att skjuta folk från höghus är inte något overkligt hot; lyckligtvis bär större delen av mänskligheten en mental spärr som aldrig medger att såna här dåd fullbordas.

Här kommer vi till den intressanta frågan om varför Stephen Paddocks mentala spärr inte förhindrade massmordet?

Den enklaste förklaringen till varför Paddock besköt hundratals människor i publikhavet har något synnerligen amerikanskt jovialiskt över sig: ” – He did it because he could do it”. Alltså den där förklaringen man tillgriper när en person i Norrbotten köper en 2-sitsig Ferrari för sin lottovinst, fastän det är så mycket tjälskott på byvägarna att bilen kommer gå sönder efter tre mils körning. Stephen Paddock ställde upp stativ i sitt hotellrum och arrangerade sina automatvapen ”bara för att han kunde det”, efter principen att han är rik och har allt, och bara är nyfiken på hur det känns att ha ihjäl så många människor som möjligt? Well, det finns något frihetligt över detta synsätt, även om blotta tanken på att döda folk är ett brott mot icke-aggressionsprincipen. Faktum är att det finns lagliga vägar för att döda människor; man ser till att bli politiker eller militär. Stephen Paddock var varken eller.

Det är förmodligen redan bekräftat och etablerat att Stephen Paddock hade problem med psyket, sannolikt nedärvt från sin far. Vi talar dessutom om en amerikan, och i USA älskar man att fylla sina patienter med kemiska preparat när de inte känner sig helt i form. De flesta massmord i USA kan kopplas till personer som tar mediciner som påverkar deras psyke. I några fall har medicinerna tagits bort från marknaden (enligt någon källa som jag inte hittar just nu) därför att beteendemönstret hos patienten utvecklades exakt i den riktning som medicinen avsåg att förhindra. Var Stephen Paddock påverkad av substanser när han begick sitt brott?

Av vissa vänsterliberalers omedelbara reaktioner på sociala medier att döma, så tycks dessa kanske ha samma tanke som gärningsmannen när han valde ut sina offer. Eller som en av dessa uttryckte det på Twitter: ”Hoppas att det bara var Trump-anhängare som strök med”. Med andra ord tycks det som att herr Paddock kan vara ideologiskt besläktad med herr Danley.

Enligt uppgift hade Paddock satt upp kameror i anslutning till sitt näste, förmodligen med avsikt att övervaka ifall någon kom för att avbryta attentatet. Det uppskattas att han höll på med beskjutningen i mellan 9-11 minuter, och att han inte hade något utarbetad flyktplan. När polisen kom in i hans rum var Stephen Paddock redan död.

Well, den officiella förklaringen kommer bli att Stephen Paddock var en ensam galning, och att de amerikanska liberala vapenlagarna möjliggjorde för honom mördandet av 50-talet slumpvis utvalda offer nere vid konsertanläggningen varför Andra Amendemanget måste avskaffas. Cirkulera, här finns ingenting att se.

Nå, finns det inga spår av false flag-operation här?

Klart som tusan. Även om Stephen Paddock var en psykopat och höll sig under den juridiska radarn (vilket det faktiskt råder delade meningar om) så visar ju resultatet att Paddock skjutit ihjäl över 50 personer och skadat tio gånger fler människor. Någon gång har Paddock fattat beslut om att begå den här gärningen. Frågan är varför. Jag tvivlar på ”Bara för att han kan det”-scenariot. Det behövs ett mer rationellt argument. Han måste ha inspirerats; han måste ha motiverats; han måste ha aktiverats.

Vi ser mängder av avlysta attacker som konspirerats av FBI i deras fiktiva jakt på terrorister, d.v.s. fall där FBI själva med sina infiltratörer lurat enskilda att agera på sådan sätt att de kunnat gripas för terrorbrott (i ett sentida aktuellt fall lurade man en förståndshandikappad yngling som inte haft förmåga att utföra attentatet ens om det varit på riktigt).

Vad som skett i fallet med Paddock – vad som inspirerat honom, vad som motiverat honom och vad som aktiverat honom – kan vi bara spekulera om just nu. Vi kan i sammanhanget också lägga in passusen att man ju inte sett honom skjuta, såvida inte hans egna kameror fångade gärningen på bild (dessa sekvenser kanske dyker upp snart?).

Vad vi vet är att beskjutningen började 22:08 lokal tid. 22:14 rapporterade polis på våning 31 att de hörde automateld från våningen ovanför. Hotellet fick order om att stänga av hotellhissarna för att förhindra att mördaren flydde den vägen.

22:24 rapporterar en polisman från korridoren på våning 32 att skotten kommer från rum 135. SWAT-team kommenderas. 22:26 rapporteras att man fått syn på en nedskjuten säkerhetsvakt utanför rum 135.

22:28 rapporteras att civilpersoner hämtar skjutvapen från polsbilarna (och senare tillgripa sig själva polisbilarna). 22:37 anländer SWAT-teamet. Man börjar med att hjälpa skottskadade i utrymmet. Man noterar att man inte hört några skott avlossas från rummet under tio minuter. 22:55 berättar en polisman att han är redo att gå in i rum 135; ledningen frågar om han är eskorterad av SWAT-teamet som dirigerats till korridoren, men polismannen säger att de inte är där.

Ungefär samtidigt kommer uppgifter om att fler skyttar börjat agera i området. Polisresurser skickas ut för att kontrollera, men inga resultat uppnås. Först 23:21 spränger man dörren till rum 135, och går in där tre minuter senare och finner ”en död misstänkt gärningsman”. Där finner man Stephen Paddock död med en skottskada i huvudet och tatueringen på halsen skymd av skjortkragen(?), enligt polisen gärningsmannens självmord kort innan rummet stormades.

Med andra ord; Paddock skulle ha skjutit i tio minuter, sen väntat i tre kvart på att bli fångad, varefter han istället valde att ta livet av sig i sitt näste.

En upplösning som gjord för att myndigheterna skall kunna lämna mysteriet ouppklarat. En ensam galning. Punkt slut.

Hälsar eder Peter Harold

Vikingafyndet som bevisar att muslimerna uppfann nazismen (nästan) tusen år före Hitler! :-)

Bästa läsare!

Alla aktörer inom systemmedierna kör hårt på den nya sensationella arkeologiska nyheten; svenska vikingar tillbad Allah!

Beviset för detta är att man kan se ett broderimönster anta en viss (ej för oss lekmän kontrollerbar) likhet med ordet ”Allah”. Detta mönster skall hittats på begravningssvepningar från vikingatiden. ” – Det rika materialet av gravgåvor bör snarare ses som materiella uttryck för underliggande värderingar, säger Annika Larsson” enligt sajten forskning.se. Till detta får vi veta att vikingarna lärt sig konceptet om paradiset av muslimerna. Hurra, till och med de ursvenska barbarerna var muslimer i själ och hjäörta, tydligen!

De svenska nyhetsartiklarna har under de senaste dagarna publicerat ett foto som visar broderiet. Det intressanta är att alla redaktioner tycks ha valt att beskära den islamvänliga bilden. Här ser ni originalet. Vad skådar vårt norra öga…?!!

Precis vad man kunde ana. Faktum är att när jag såg gammelmediernas beskurna foto var det någonting i mitt bakhuvud som ville fylla på med en svastika i mönstret, ungefär som när man gör Mensa-testet och skall gissa vilken symbol som kommer härnäst. Och tydligen fick jag full pott här.

Det krävs dock inget medlemskap i Mensa för att ana att medierna här är ute efter att sprida en agenda. Om det kluddiga mönstret skall uttolkas som ”Allah” och att islam influerade vikingarna så kan man lika gärna uttolka hakkorset som buddistiskt, och att även buddismen influerade vikingarna på samma grund. Med andra ord, Uppsalaforskaren och systemmedierna väljer här att bara skildra en utvald teori, den som (med tvivelaktig spekulation) försöker koppla svenska vikingakulturen samman med islam. Syftet med denna agenda skulle nog behöva undersökas, men jag förmodar att systemmedierna följer den politiska elitens dagordning där svenskt ursprung skall förnekas och ersättas med andra traditioner (d.v.s. islam).

Jag har inte haft möjlighet att studera vikingaeran särskilt djupt (därav utebliven analys om frågan i övrigt), men de nedslag jag gjort har ofta gett intryck av att man försöker undervärdera denna del av Sveriges kulturhistoria. Ett exempel är att man avgränsar vikingatidens ålder tills skrivna dokument dyker upp (Wikipedia), men man bortser från att vikingakulturen har existerat innan vikingarna lärde sig att läsa och skriva (och nedteckna på ett hållbart media som tål tidens tand). Man betraktar muntliga källor om vikingatiden som sagor, och avfärdar dessa urkunder som ej trovärdiga (trots att en vikingasaga förmodligen är mer sanningsenlig än vilket pressmeddelande som helst från Stefan Löfvén och hans sossar). Och det finns två återkommande attityder vid presentation av vikingarna i Sverige; antingen att demaskulinisera dem, eller skildra dem som fullständiga barbarer.

Här är mitt scoop i kvällspressens anda: Muslimerna uppfann nazismen tusen år före Hitler! Ja, annan slutsats kan väl inte dras om nu Uppsalaforskaren skall få det till att muslimer influerat vikingarna i deras begravningsriter och vi återfinner Allah intill nazisymbolen! 🙂

Hälsar eder Peter Harold

Får vi svenskar också ”utmana makten”?

Bästa läsare!

Jag ser att ”organisationen” Ung i Sverige kommer lämna Bantorget i Stockholm idag 2 oktober. Man får väl ta detta som det säkraste tecknet på att den svenska sommaren lämnat huvudstaden för denna säsong, och att hösten breder sina svala vindar över de afghanska ensamkommande flyktingbarnens läger…. och detta tydligen utan att de fått gehör för sina krav om permanent uppehållstillstånd i välfärdslandet Sverige.

Ung i Sverige – som i alla väder tar tacksamt emot ekonomiska bidrag till ett privat swisch-konto – säger att ”strejken fortsätter”.

Säga vad man vill om Ung i Sverige, men de är en ständig källa till glädje över hur innovativa vissa människor är med vårt modersmål. ”Strejk”? Borde man inte ha en ordinarie sysselsättning, typ ett jobb, som man frångår för att kunna kalla sitt tilltag för ”strejk”? Att sitta på arslet på allmän plats och röka är väl ingen strejk; tusentals invandrare gör det non-stop runt om i svenska förorter, företrädesvis på caféer. Jag vet, för jag har besökt förorterna på riktigt.

Ung i Sverige är stolta över sin 58 dagar långa rökpaus i skydd från sina obefintliga vardagsplikter; likt en uppblåst partiledare som försöker inbilla sina anhängare att fiaskot under valnatten i själva verket är en framgång skriver gruppen på Facebook: ” – Vi har gjort mer än någon hade trott var möjligt – och vi har bara börjat!  Vi ska fortsätta slå hål på myter om oss, utmana makten och bygga landet – nu med ny strategi!”

Ja, ni har suttit på allmän plats och kamperat där i strid mot gällande ordningsstadga. Hade en svensk organisation gjort samma sak så hade det varit buren direkt. Nu var annat väl iofs inte att vänta sig eftersom en adekvat behandling av dessa utvisningsärenden inte är politiskt korrekt i riksdagen.

Organisationen skriver vidare: ” – Sittstrejken avvecklas på Norra Bantorget för att fortsätta över hela landet.” Min gissning är att de afghanska männen tröttnat och nu åker till sina skattefinansierade bostäder, vare sig det är hem för ensamkommande barn eller de ordinarie asylherrgårdarna – och fortsätter att kedjeröka inomhus i värmen istället medan de låter bli att göra en enda av de plikter en skattefinansieras lyxflykting kan tänkas behöva göra. De behöver ju inte städa bort sin egen skit, det har vi ju fått veta…

Man upplyser också om att organisationen (eller strejkaktiviteten) skall belönas med ett pris på måndag (idag?) under en planerad ceremoni, och man skall göra en återblick över de 58 dagarnas sittstrejk och sina ”planer för att stoppa utvisningarna till Afghanistan”. Ung i Sverige manar till uppslutning:

Alla borde vara med oss denna dag. Vi behöver varandras styrka när vi kliver in i nästa stora fas av vår kamp.

Varför tänker jag på såna stora oratorer som Kim Jong-Un, Mohammed Said as-Sahaf (Bagdad Bob), eller varför inte vår egen statsminister Stefan Löfvén? ”Varandras styrka” och ”nästa stora fas av vår kamp”. Helt klart skrivet av någon som gillar politik och hoppas att storslagna formuleringar skall besannas av sig självt. Förmodligen röd som fan. Hör ni fladdret av fanor? Nä, vänta, det är bara ljudet från sittstrejkarnas utslitna partytält som hängt med från Myntorget och Medborgarplatsen och slår i höstblåsen på Bantorget…

Kan någon uppmärksam läsare förklara för mig vilka myter som Ung i Sverige lyckats slå hål på, vilket de påstår sig ha gjort?

En känd ”myt” var att stora mängder asylsökande ensamkommande barn varken är ensamkommande eller barn. Den myten är inte punkterad, utan istället verifierad – i ett alltför sent skede dessvärre – av våra myndigheter. Det faktum att de flesta av dessa rökande männen på Bantorget skall skickas hem enligt beslut av Migrationsverket talar för att många myter om dessa ”flyktingar” i själva verket är sanningar.

Det finns förvisso en myt kvar att spränga, och det är den som handlar om Ung i Sveriges talesman Fatemeh Khavari. Är hon en kvinna eller en man? Myten säger nämligen att hon i själva verket är en han. Hur den myten skall spräckas återstår att se… Räkna med att personen – med snopp eller snipa – kommer återfinnas på Vänsterpartiets valsedlar i framtiden (eller sossarnas om hon/han är så maktkåt som ryktet vill göra gällande).

När vi ändå pratar om ord så kan jag inte låta bli att notera Ung i Sveriges löfte om att ”utmana makten” i landet. Intressant. Man har redan erbjudit språkkurser i dari och persiska för att… nä, låt mig citera ung i Sverige rakt av, för ni kommer inte tro mig annars:

Välkommen att lära dig Persiska och Dari, välkommen till det nya samhället.

Vi arrangerar en workshop i Dari och Persiska som alla svenskar får komma på, med oss har vi ungdomar som hjälper er att lära språket. Detta är en första introduktion till språket och viktigt för att du ska klara dig i det nya samhället. Vi kämpar för att vi afghanska ungdomar ska få stanna och bli en del av samhället, då får svenskarna ta ansvar att vara en del av det samhället också.

[SKÄRMDUMP]

Evenemanget ägde rum den 27/9, så om nån ville vara med är det försent nu. Förutom att man lurar till sig särskilt boende genom att falskeligen kalla sig för ”ensamkommande barn” så vill man få stanna kvar i landet och begär dessutom av sin värd att denne skall ändra språk och förmodligen också sedvänja. What the fork?!!

Så vad ligger i konceptet ”utmana makten”? Ja, det första steget är väl att tillse så att svensk lag slutar gälla dessa kravintensiva individer. Med andra ord vill man tillse så att myndigheterna inte kan tillämpa lagen om utvisning av personer som saknar skyddsbehov. Nu har ju detta kringgåtts på många sätt ändå under flera år, men i fallet med de afghanska migranterna handlar det om att kolonisera värdlandet. Och den som tror att afghaner skyr Sverige p.g.a. snö och kyla får tänka om. Visst, de föredrar att vara inomhus när det blåser snålt, men de räds inte att dra ut i krig bara för att det snöar ute. Och… denna bonus tål att tänka på! …de har inget att förlora. Dör de i strid så dör de martyrens död. Men naturligtvis föredrar de att vinna.

Just detta att dessa afghanska herrar och ensamma dam (om hon nu verkligen är en kvinna…) så ogenerat ställer krav på Sverige kan nog inte tolkas som annat än hybris. Med tanke på deras stöd från popvänstern så är det en utmaning för sansade opinionsbildare att sätta ner foten och förklara nödvändigheten att sätta en gräns för hur godtrogen Moder Svea kan tillåta sig vara.

Hälsar eder Peter Harold

[Massaken i Mandalay Bay] Det är någonting skumt med Geary Danley-spåret

Bästa läsare!

Ännu en masskjutning i Amerikas Förenta stater; denna gång i samband med en musikfestival i Mandalay Bay där en förmodat ensam skytt tömt tre magasin ammunition på festivalbesökarna med ett automatvapen avfyrat från 32:a våningen i en intilliggande byggnad. Över 20 döda och hundratalet skadade.

En misstänkt gärningsman har skjutits till döds. Enligt uppgifter i pressen heter mannen Geary Danley. Om uppgiften stämmer kommer det bli synnerligen intressant att se hur medierna – i synnerhet de svenska – kommer beskriva honom. Ett snabbt besök på hans Facebook-sida ger vid hand vad han står rent politiskt. Se bara på de (sammanställda) skärmdumparna här:

Man kan inte låta bli att utbrista i ett fascinerat ” – Wow” när man inser att detta kan vara en anti-Trump-aktivist som gått banananas och mördat en massa oskyldiga människor av en för oss alltjämt okänd anledning.

Well, det kommer knappast som en överraskning att vänstersympatisörer är hjärtlösa våldsverkare. Det såg vi för svensk del i Göteborg under helgen, men särskilt framträdande har det varit i USA där ”kampen mot Trump” tycks ge vissa grupper juridisk frisedel att ägna sig åt attacker mot omgivningen i protest mot valresultatet vid sistlidna presidentval (valresultat som Hillary Clinton nyligen säger att hon kommer ifrågasätta ifall ”ryskt inflytande” kan bevisas). Vi har bl.a. sett en grupp svarta Hillary-supporters angripa en handikappad man och utsätta honom för tortyr.

Men Geary Danley ser inte ut att vara riktigt i den profilen som de övriga galningarna på den politiska vänsterkanten. Men trots det skall han alltså ha tagit sig upp på en skyskrapa och tömt tre magasin på sina offer. Om vi tar andra masskjutningar som exempel finner vi väldigt ofta kopplingar till FBI, d.v.s. att polisen radikaliserat en person (ofta med koppling till den muslimska världen) och försett denne med vapen (eller andra effekter) via en kontaktperson, och sedan har man antingen ingripit i tid eller försent.

Geary Danley som vi ser på Facebook verkar inte ha detta mönster, i vart fall inte offentligt. Det gör saken väldigt mystisk, och vi kan inte se en rak koppling till vad han (kan ha) gjort i Las Vegas. Sålunda saknas det några parametrar som kanske dyker upp under dagen. Eventuellt skulle han kunna ha konverterat till islam och förenat sig med jihad, eller också har han fått olämpliga mediciner och uppvaktats av individer som utvecklat hans hat mot Donald Trump och allt som inte faller Demokraterna i smaken.

Om Geary Danley är en false flag-aktör så har FBI ändrat tillvägagångsätt och bytt ut den önskade gärningsmannaprofilen. Man har valt ut en person som personifierar den galna vänstern, och det är precis den syndabock som Vita huset gärna skulle vilja ha nu när Deep State sett att de har närmast full kontroll över sin president. En intressant fråga är varför den misstänkta gärningsmannens följeslagerska dyker upp på sociala medierna för blott ett par månader sedan, enligt en uppgift.

Ok, vi lär väl få veta mer snart. Eller snarare mindre. Ju längre tiden går, desto mer kommer den här historien att redigeras… Som vanligt!

Hälsar eder Peter Harold

UPPDATERAT 12:45
Haha, man hinner knappt med i svängarna. Nu skall gärningsmannen heta Stephen Paddock, ”rumskamrat” med en viss MariLou Danley (samma efternamn som den tidigare utpekade gärningsmannen). Enligt färska uppgifter skall hon ha gripits. Kvinnan (som har filippinskt påbrå tydligen) skall c:a 45 minuter före massakern gått omkring och skrikit att ”alla skall dö”. Källa: https://twitter.com/hashtag/MarilouDanley?src=hash

Nu måste du bevisa för oss att du inte är en idiot, Stefan Löfvén!

Bästa läsare!

Jag har vissa underrättelser från Göteborg, men dessvärre från de plastkrokodilkramande motdemonstranternas sida. En av mina bekanta befinner sig där. Vad jag hittills hört är att det skall vara väldigt stökigt på platsen.

Då det händer något på stan dyker naturligtvis linslusen Stefan Löfvén upp, en man som bara undviker TV-kameror och radiomikrofoner om det nu är journalisterna som har frågor att ställa honom på förekommen anledning (t.ex. under TS-skandalens första vecka). Då kan Löfvén bli ”oanträffbar” och ”upptagen” flera dar i sträck…!

Inför Göteborgsdemonstrationerna har Löfvén förklarat att han ämnar ta till lagstiftning för att försvåra för Nordiska Motståndsrörelsen att demonstrera i framtiden. För statskontrollerade SVT säger han:

– Det är vedervärdigt. Vi måste göra mycket mer som demokrati för att motarbeta nazism och extremism överhuvudtaget. […] – Om det inte räcker ska vi vara beredda att ändra lagstiftningen. För här är det viktigt att demokratin visar på allvar att vi tänker försvara demokratin.

[LÄNK]

Det vore väldigt intressant att höra hur Stefan Löfvén tänker använda demokratin till att begränsa yttrandefriheten för de som har extrema åsikter? Som polisen redan förklarat för centerledaren Annie Lööf så har Nordiska Motståndsrörelsen grundlagsskyddad rätt att demonstrera. Vem utgör ett hot mot demokratin; den som nyttjar yttrandefriheten eller den som vill begränsa den? Stefan Löfvén får hemskt gärna bevisa att han inte är en fullkomlig idiot.

Ett faktum är att Nordiska Motståndsrörelsen härom veckan begick en icke tillståndsgiven marsch genom Göteborg. Polisen behövde inte ingripa, och det fanns inga motdemonstranter eller andra aktivister närvarande (eftersom dessa mer eller mindre tagits på sängen). Inte heller fanns det några nazister som slog på invandrare eller viftade med tillhyggen mot civilbefolkningen.

Om man skall beskriva NMR:s första marsch kan man använda Stefan Löfvéns egna ord från utspelet i SVT:

Att demonstrera fredligt och tydligt är det bästa.

NMR har bevisat att de kan demonstrera fredligt och tydligt, och detta är ett faktum som man inte kan ta ifrån dem, vad man än tycker om deras politiska agenda. Jag gillar den inte, men så ser jag att kampen mot NMR och deras sympatisörer är en kamp om idéer, inte om fysisk styrka. Den vänster som samlat sig i Göteborg – i tusental – manifesterar den fysiska kampen mot NMR. De kommer sannolikt få som de vill, för NMR har ingen anledning att låta sig tystas av socialister.

I övrigt kan jag konstatera att hemsidan nordfront.se fungerar osäkert. Jag förmodar att det finns ett stort intresse av att ta del av båda sidors synvinkel i samband med drabbningen. Det kan man ju förstå lär knappast accepteras av vänstern… Deras Twitter fungerar dock: https://twitter.com/Nordfront_Live

Så där, då har jag just fått reda på att min bekante fått sina glasögon förstörda. Av en AFA-aktivister som svängde lite för mycket med armen när han kastade en ”bangers”. Några nazister ser de inte på platsen, eftersom ”polisfascisterna” står i vägen.

Nu skall jag hämta läsk till mina chips… 😉

Hälsar eder Peter Harold

 

Klarar sig Sverige med en så pass intellektuellt ohederlig person som Annie Lööf om hon blir statsminister?

Bästa läsare!

Sverige darrar av den stora nazistchocken. Nordiska Motståndsrörelsen är ute och trampar genom stan… vilket föranleder den självutnämnda oppositionsledaren Annie Lööf att både ifrågasätta demonstranternas grundlagsskyddade rätt att demonstrera samt komma med förslag om att förbjuda fornnordiska symboler. Ett ödets ironi är att Annie Lööf med detta tycks ligga sked med SD-ledaren Jimmie Åkesson som vill att hans politiska rivaler inom invandringsfrågan skall terroriststämplas.

Jag hoppar över tillfället att fråga Jimmie Åkesson hur det kan komma sig att han känner till NMR så pass bra att han kan avgöra att de är terrorister utan att ha begått något terrorbrott i Sverige, men jag överlåter den uppgiften till någon tvivelaktig underhållare som Visti eller Max Gustafsson.

Istället vill jag fokusera på problemet Lööf. Jag kan förstå att en person som resonerar om att Sverige har plats för miljontals nya främlingar – främlingar som enligt henne kommer bidra till att den svenska välfärden med vård, skola och omsorg och rädda landets existens – inte gärna vill att hennes vision punkteras av unga ilskna herrar med snagg eller helrakade huvuden som marscherar taktfast och så där respektingivande att man får en klump i magen av obehag.

Ja, det skall direkt erkännas att detta taktfasta marscherande, de hårda blickarna, de sammanbitna läpparna och andra attribut som man kan koppla till den fysionomi som präglar NMR:s medlemmar är långt ifrån vad en pedagog på en charmskola skulle föreslå. Detta beteende är en charader som skall ge intryck av att denna grupp äger makt. Men så är icke fallet, i vart fall inte så länge de inte griper till vapen och bekämpar motståndarna till de självutnämnda motståndsmännen (om läsaren hänger med i resonemanget?). Och som det ser ut just nu verkar våldstrenden hos NMR understiga deras opponenter med råge, i synnerhet efter den marsch de genomförde utan myndigheternas tillstånd.

Utan att vara expert på denna grupp som kallas för ”nazister” törs jag ändå påstå att deras främsta åsikt är att de vill bevara Sverige som ett svenskt land. I detta kan ingå idéer om att repatriera människor som inte uppfyller ett ännu ej definierat villkor för att vara svensk, och att detta verkställs utan den drabbades samtycke. Detta går bjärt emot Annie Lööfs visioner om framtidens Sverige, där vi… ja, vad har hon för föreställning av framtidens Sverige?

Läser man Centerpartiets text ”En hållbar framtid” så beskrivs landsbygden och teknikutveckling ligga i fokus, inklämt bland alla glosor som tillhör ett politiskt floskelbingo av standardformat. [LÄNK]:

Alla människors lika rätt och värde är grunden för Centerpartiets politik. […] Vi tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi tror på människors rätt att bygga en framtid varhelst i vårt land de vill bo, vart än de känner att de hör hemma.

Alla människors rätt att bygga en framtid varhelst i vårt land de vill bo. Alla människor. Vem som helst. Och oavsett var de har sin själ och sitt hjärta.

Ja, detta är onekligen en liberal princip som en libertarian som jag kan ställa upp på, men under förutsättning att en rad andra icke frihetliga parametrar åtgärdas.

Först och främst att staten – vilken Annie Lööf vill bli chef över i egenskap av ny statsminister – slutar upp med att manipulera den demografiska sammansättningen genom att stjäla från hårt arbetande skattebetalare och ge pengarna och distribuera förmåner till främlingar som inte bidragit till välfärden.

Rent tekniskt kan främlingsmottagandet finansieras på andra sätt, t.ex. att migranter tar banklån tills de kommit i stånd att försörja sig själva i sitt nya land. Eftersom politiker som Annie Lööf lovar att invandring är en vinst för samhället så riskerar väl inte invandrarna någonting genom att bära sina egna kostnader. Inte sant? Eller…?

Den andra parametern måste åtgärdas innan vi kan avveckla restriktionerna mot vilka som tillåts flytta in i landet är ett omedelbart avskaffande av lagen om hets mot folkgrupp. Detta inte minst därför att denna lag utgör en fara för centerpartiets egna väljare. Ty i ord säger sig centern vara för decentralisering, men enligt min mening skall det vara möjligt för ett samhälle att gemensamt fatta beslut om att skydda sig mot yttre fientligheter.

Om de boende i en stad eller by säger att de inte vill upplåta offentlig yta/lokal/plats för en verksamhet som förargar de boendes smak eller äventyrar deras säkerhet, då skall de också ha rätt att protestera mot detta och aggitera emot källan till obehaget. Trångsint? Jaha,vad kan vi då säga om de som medvetet vill utplåna den svenska kulturen eller pervertera den mot medborgarnas vilja? Jag åberopar egendomsrätten, och innehavet skall decentraliseras så att bygdens invånare må råda över sin egen bygd, och inte utsättas för diktat från Stockholm.

När man lyssnar på centerpartiet och deras prat om ”decentralisering” och ”frihet” kan man fråga sig om någonting i deras ord är mer än tomt prat. Var är Annie Lööfs frihetsiver att bejaka Nordiska Motståndsrörelsen – de som slåss (bokstavligt eller bildligt) för bevarandet av det kulturarv som sannolikt de flesta centerväljare själva önskar ha bevarat – när dessa (utan att begå brott mot någons liv, hälsa eller egendom) ställer sig upp mot islamismen och arabiseringen av Sverige? Den frihetsivern finns inte hos Lööf. Tvärtom, hon vill till och med förbjuda alla delar av kulturarvet som upptas av hennes yttersta meningsmotståndare.

Annie Lööf talar och tänker som individer som George Soros, vilka är likgiltiga inför frågan om den svenska kulturens överlevnad.

I det tysta prisar Lööf den makt hon kan få, antingen som minister eller regeringschef, men det infernaliska maktbegäret lyser genom hennes godhetspredikningar. Hon lovordar sitt partis redigerade och tillrättalagda historia, men samtidigt verkar hon för en politik som kommer förinta de framsteg som hennes företrädare skapat oss. Och hon konserverar makten till Stockholm tvärtemot löften om att bekämpa centralstyrningen.

Vi befinner oss inte i den decentraliserade visionen av ett frihetligt land där makten ligger nära människorna. Åtta år med Maud Olofsson och Annie Lööf mellan 2006-20014 hjälpte inte alls till att förändra vad socialistisk tyranni skapat. Makten ligger fortfarande hos politikerna, och kommer så förbli tills folket tar makten från härskarna.

I sin text påstår centern att: ” – Om politiken inte förmår att hålla jämna steg med utvecklingen så är det de mest utsatta och de med minst marginaler som kommer att drabbas hårdast.” Ifråga om migrationspolitiken låg politikerna mentalt sett ljusår efter de s.k. flyktingströmmarna, och det är inte mycket som talar för att centerpartisterna är klokare inom andra ämnesområden (tag t.ex. Nuon-affären som ett typiskt skräckexempel). När så hundratusentals människor tog sig till Sverige år 2015 – helt i enlighet med centerns uttryckliga önskan om människors lika rätt att bygga sig en framtid i Sverige, varhelst de vill bo – var politikerna de sista som förstod vad som hade hänt och hände, trots åratal av varningar från kritiker, oppositionella och förföljda dissidenter.

Annie Lööf höll definitivt inte ”jämna steg” med den utveckling som hennes egen regering lagt grunden till, bl.a. genom att garantera alla syrier permanent uppehållstillstånd i Sverige. Ja, såvida inte hon medvetet ville rasera välfärdssystemet. Kaos följde, och sviterna efter detta förvärras dag för dag för alla svenskar som betalar skatt för en vård, skola och omsorg som rasar samman i bitar.

Annie Lööf känns som en av de minst förtroendeingivande personerna att leda Sverige. Annie Lööf lever i en bubbla. Annie Lööfs frihet gäller inte svenska folket. Hon är en tarvlig posör, en populist i etablissemangets tjänst, och skall som sådan nonchaleras av medborgarna.

Hälsar eder Peter Harold

Roger Waters i Friends Arena… Kicka managern!

Bästa läsare!

En liten fågel viskade i mitt öra att rockartisten Roger Waters skall uppträda på Freinds Arena i augusti 2018. Detta är en nyhet som borde få mitt Pink Floyd-älskande hjärta att slå dubbelslag. Men jag förvånas över hur lätt det är att besinna sig fastän jag borde studsa mellan väggarna efter den här nyheten.

För det första kommer man inte ifrån känslan av att lyssna på ett coverband när Roger Waters inhyrda musiker framför låtar från Pink Floyds gamla album; detta oavsett hur bra de än är. Det är nästan samma förhållande när David Gilmour turnérar (nu aktuell med en live-DVD), även om hans röst och gitarrspel är en mycket vital komponent i Pink Floyd. Fast för den genomsnittliga konsertbesökaren som förmodligen kommer ha tankat öl före, under och efter showen spelar nog dessa invändningar ingen roll.

Jag skall försöka vara rättvis. Roger Waters senaste soloplatta är nästan lika mycket Pink Floyd som bandets studioalbum ”The Final Cut”, en skiva på vilken keyboardspelaren Richard Wright var fysiskt och juridiskt frånvarande. Med Waters senaste känns det som att det är en Pink Floydskiva utan Gilmour, och det fungerar ändå alldeles utmärkt.

Men kanske är objektion nummer två som är den mest relevanta här. Friends Arena är ökänt för att leverera konserter med omvittnat uruselt ljud för besökarna. Förutom en massa oegentligheter mellan byggherre och politiker så har Friends Arena skrivits in i historieböckerna som platsen som är minst lämplig för musikaliska upplevelser. Rockband som Rolling Stones har öppet ratat Friends Arena till förmån för den betydligt bättre Tele2-arenan (Stockholmsarenan). Till och med sportfans uppger att akustiken är usel för hejaklackar.

I övrigt så kan vi bara hoppas att Roger Waters själv är på benen i augusti nästa år. Stockholmskonserten äger rum några veckor innan han fyller 75. Visst, 75 är det nya 60, men i alla fall. Vi talar trots allt om en rockstjärna med tillhörande kosthållning av alkohol och cigaretter…

Hälsar eder Peter Harold

Krim och Donbass 2014. Katalonien 2017. EU gillar inte folkomröstningar…

Bästa läsare!

När jag som ung man jobbade med del två av min ännu ej fullbordade romantrilogi ”Dömd till evigt liv” kom jag i beröring med Spaniens historia. I denna berättelse råkade min huvudperson hamna i sällskap med kung Ferdinand av Aragonien och Isabella av Kastillien. Jag var fascinerad av hur länder kunde slås samman genom att en kung gick till sängs med en drottning och vice versa. Genom att Isabella kom att lägga sina fötter över Ferdinands axlar under ångande sexakter som ledde till fem stycken prinsar och prinsessor föddes bildades landet Spanien, och där är vi än idag. Åtminstone ett litet tag till. Eller för evigt, om EU får som de vill.

Det har redan skrivits en del indignerade texter på sociala medier om hur den spanska centralregeringen försöker förhindra folket i Katalonien från att rösta om sin eventuella självständighet. Nu skall tydligen poliser kommenderas ut för att blockera vallokalerna så att inte väljarna skall kunna avge sin röst för eventuell självständighet den 1 oktober.

Och från EU framförs stark kritik mot att regionparlamentet i Katalonien bedriver den här typen av ”provokationer”, som t.ex. att fråga medborgarna om hur de vill bli styrda. EU förklarar strängt att om Katalonien skiljer sig från Spanien så kommer provinsen inte få ingå i EU. Som om nu detta hot skulle skrämma så värst många väljare från att stödja självständighetstanken…

En sak som är intressant att iakttaga är att EU rent generellt inte gillar folkomröstningar. De val som utfördes i de ukrainska provinserna Luhansk, Donetsk och Krim för att lokalbefolkningen inte ville underkasta sig ukrainska nationalsocialisters välde (dessa förespråkade etnisk rensning av ryssar) kritiserades hårt och ogiltigförklarades av EU, kanske mest därför att de röstande visade att de hellre ville associera sig med Ryssland under den fruktade och avskydde tsar Putin, än under det kaos som kallas för Europeiska Unionen, en organisation som använde sig av nazistiska fotsoldater för att avskaffa en legitimt vald regering i Kiev.

Medan folket i Öst-Ukraina skyr EU:s nazistiska legosoldater och röstade för självständighet så anklagar den spanske utrikesministern de katalanska ”separatisterna” för att vara nazister. Eller i vart fall anklagar självständighetsvännerna för att bedriva ”nazistisk taktik” för att få folket att rösta för självständighet, och han kryddar sitt utspel genom påståendet att ”folkomröstningar är ett verktyg för despoter”. De nazistiska metoderna uppges bestå i att självständighetssidan satt upp affischer med bild på olika borgmästare som inte vill att provinsen skall lämna Spanien. Hm, vad skall man då kalla Expressens metod när de hänger ut oliktänkande på löpsedlar? Intressant!

Själv skulle jag vilja att Helgeandsholmen i Stockholm begärde utträde ur Sverige. Det vore en skilsmässa med stora fördelar för oss svenskar.

Hälsar eder Peter Harold