LGL/LBL: Idag är bloggämnet givet

Bästa läsare!

I en dag som denna är val av bloggämne ofrånkomligt givet. Visserligen är det inte min kopp thé att reagera på tillfälliga dramatiska händelser i medierna emedan ändå resten av bloggosfären gör det med både mängd och precision, och många av dem säger nog vad jag tänker och känner.

Fast det är väl när sådant här inträffar som man inser att det som till det yttre verkar vara ett patetiskt freak som gjort sig förtjänt av stora ”IGNORE”-stämpeln efter allt rabalder trots allt lyckats beröra en så kallhjärtad och rationell människa som undertecknad.

Det lustiga är att jag aldrig funnit något intresse i honom som musiker och artist. Det var först när hans udda kärlek för barn blev känd som jag plötsligt fick ett ansikte på de LBL* och LGL* som så föraktas och bespottas på Internet. Ja, vi kan kalla dem vid deras vanligaste benämning: pedofiler.

För mig – efter att ha studerat ämnet ingående under många år – råder det ingen tvekan om att den person som idag uppmärksammas för sin bortgång till övervägande del var både LBL och LGL. Det bör dock sägas med omedelbar brådska att många LBL och LGL är asexuella. Och i den mån de är intresserade av sexualla handlingar ligger det på en ganska infantil nivå; det är mer ett experiment och lek än en av kättja framtvingad önskan om orgasm med ett barn.

Jag säger inte detta för att smutskasta denne man som bevisligen älskas av många, både unga som gamla, män och pojkar, som flickor och kvinnor. Vad jag vill ha sagt är att många av dem som utpekas på monster på Internet i LGL- och LBL-forum i själva verket inte är det. Jag tror inte Michael Jackson var ett monster – tidningsrubrikerna till trots. Däremot hade han ett känsloliv som inte följer gängse norm och låg inom ramen för lagstiftning och den allmänna moraluppfattningen. Han var inte ensam. Men han var en av få som hade möjlighet att göra något för dem han älskade; musiken för den uppväxande generationen. Och möjligheten att umgås med sina utvalda ”fans”.

Det är inte förvånande att Michel Jackson levde med ett parafilt beteende. Det finns många kreativa personer inom kulturen vars öga för estetik drivit dem att älska de skönaste människorna på jorden; barnen. Jag är säker på att i morgondagens böcker som betraktar parafila personer i historien kommer Michel Jackson att nämnas vid sidan av Lewis Carroll, författaren till ”Alice i Underlandet”.

Avslutningsvis ber jag om ursäkt för att jag formulerar dessa minnesord om Michel Jackson utifrån detta perspektiv. Mitt uppsåt är icke att väcka harm. Men jag har ju en vana att inte försöka skriva som alla andra gör, och då blev det så här.

Det är dock ironiskt att en kille som använde syrgastält för att kunna bli hundra år i sjäva verket bara blev drygt hälften. Vad är sensmoralen i det? Kanske att man istället skall försöka göra livet rikt på upplevelser och kärlek istället för tid?

Hälsar eder Peter Harold

* LBL = Little Boy Lover, LGL = Little Girl Lover.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Brott & straff, Nyheter, Udda sex och märktes . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till LGL/LBL: Idag är bloggämnet givet

  1. chris skriver:

    Jag tyckte om hans musik inte hans livstil. Men det var ju vi hans fans och massmedian som gjorde honom till det han blev, ett freak. Men man kan inte förneka att han har gjort många bra låtar.

    Vi snackade om det på jobbet idag och det vi kom fram till, att det måste vara ett jäkla ös där uppe i det blå. Med Elvis, Bob Marley, Freddie Mercury och många många fler.
    Jag önskar dig en underbar helg
    Kram Chris

  2. Witch skriver:

    Tillbaka och tillbaka inte i Witch utan i Ms Chevelle det är där jag håller hus nu för tiden och den bloggen som jag skrev i inlägget skiljer sig väldigt från Witch or an Angel, men jag vet att du gillar bilar så kanske du kan finna den instressant. 🙂

    Välkommen
    Kram Witch
    http://blogg.passagen.se/mschevelle

  3. annieverse skriver:

    Jag vill inte spekulera i huruvida MJ var pedofil eller ej, det vet väl ingen egentligen utom han själv och offren – om de verkligen var offer. Däremot är det väl tämligen klarlagt att människan aldrig fick chansen till ett normalt liv (då menar jag bus med kompisar, reguljär skolgång, lediga dagar då man har jättetråkigt och inget alls händer, föräldrar som ställer ”normala” krav på en, etcetera) – och då är ju företeelser som syrgastält, chimpanser och privata jättenöjesparker inget uppseendeväckande egentligen.

    Otroligt sorgligt livsöde.

  4. hej om det är så att Peter är ditt riktiga namn så har du namnsdag i dag – Grattis.
    Men vad såelar det för roll om det är ditt bloggnamn eller det du i verkligheten kallas för, så Grattis hur än det är.
    Margaretha

  5. Peter Harold skriver:

    -> Chris
    🙂 Ja, musikhimlen blir bara bättre och bättre för varje år…! Av dem du räknar upp är det nog Freddie Mercury jag saknar mest; efter många år med ytterst ljummet intresse för hans musik måste jag erkänna att han nog var ett geni. Jodå, jag har väl kommit till den slutsatsen efter att ha lyssnat en hel del på Queen över nätet. *kram*

    -> Witch
    Självklart visste jag väl det, Witch. Inte förrän man flyttar in i enrummaren på kyrkogården slutar man att blogga!!! 🙂
    *kram*

    -> Annieverse
    Ändå är jag säker på att MJ inte skulle velat ha levat livet annorlunda. Såg att han på utgiftskontot betalade 165 miljoner (dollar?) till en familj som anklagat honom för att ha begått sexuella övergrepp mot deras son… Alltså, det där är en värld som inte är normal, vare sig om han hade varit en pedofil eller inte.

    -> Margaretha Almqvist
    Tack för det, Margaretha! Skall jag vara ärlig så visste jag inte själv om att det är Peters ”dag” idag. För mig var det bara ännu en sån där måndag då det är så himla långt kvar innan det blir fredag och helg igen… 🙂 Tusen tack!

  6. heaven skriver:

    Du satte pränt på det jag tänkt på i några dagar och bara kunnat uttrycka med en mening….som jag sa till min bror i tlfn ‘hur enkelt det är att älska en pedofil om man ser till människan som finns bortom våra fördomar och förbi den ilska man alltid stöter på när pedofiler nämns…’
    Förståelsen verkar ju jätteenkel just nu när man pratar om MJ’s livserfarenheter och all den tragik han verkar ha gått igenom….hans personliga psykiska dåligmående mm osv.
    Varför gör människor inte samma sak när man pratar om alla pedofiler i samhället?…..de gör aldrig det många gjort med MJ, försöker se längre än till ytan….de ser verkligen till allt fina han ska ha gjort och vilken bra människa han ändå var.
    Måste man vara en megastjärna för att bli ‘ursäktad’, respekterad och förstådd? Vilket i sig är j-t tragiskt:/

  7. Peter Harold skriver:

    -> heaven
    Man måste i alla fall vara en död megastjärna för att bli respekterad och förstådd…

  8. heaven skriver:

    Mmm…och tänk att du svarar fast du lider av sviterna av en hjärnskakning…
    (stackars)

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s