Inte ens en hjälte kan rädda sin kommun – slut med sallat i Fagerstas skolor.

Bästa läsare!

Det är inte alls med skadeglädje jag läser om att Fagersta kommun tvingas skära ner på skolmaten, kulturen och fritidsverksamheten. Tvärtom, det här är inte en ovanlig utveckling i den svenska landsbygden.

Fagersta kommun, med tätorten Västanfors, utmärker sig på flera vis. Det mest iögonfallande är att kassörskor och infödingar låter ta det den tid det tar att handla. Att åka bil c:a 18 mil från Stockholm och svänga in vid någon livsmedelsbutik i Fagersta för att handla fikabröd är som att åka rymdraket och landa i en gryta med seg tuggummimassa. Skulle det uppstå en skottlossning på öppen plats i Fagersta så kan man faktiskt se kulan röra sig genom luften från pistolen. Allt går i slow-motion. Utom EPA-traktorerna. Fast nu är det sällan Fagerstaborna skjuter på varandra; de beväpnade infödingarna föredrar att tjuvjaga älg i skogarna mot Skinnskatteberg och Gunnilbo…

Men det finns fler sätt Fagersta utmärker sig. Bl.a. styrs kommunen av Sveriges gråaste kommunister. Eller snarare, kommunen styrs av Stig Henriksson (en sympatisk herre som brukar emellanåt lägga en eller annan artig kommentar på Skrivarens Blogg, och är vän med min faders gamle Uppsala-kollega) som har en annan definition av kommunism än sina rödvinspimplande partikamrater i Stockholm. Sålunda har han klippt av ändelsen -ism och har bara kvar ”kommun”. Nu är det dock inte enbart hans förtjänst att (V) blivit det starkaste partiet i Fagersta. Socialdemokraternas självgoda arrogans lär visst ha hjälpt till.

Nu tycks dock Fagersta ändå ha problem trots att 20 av kommunfullmäktiges 35 mandat ägs av (V). Skattepengarna räcker inte till. Detta har uppmärksammats av den alternativa nyhetssajten Avpixlat under rubriken ”Satsning på invandrare blev nedskärning på barn och kultur”. Jag har letat efter motsvarande nyhetsartikel i Fagersta-Posten, men i den tidningen är fokus lagt på ett bilinbrott i en trasig bil. Det är nästan så att man låta flyttlasset gå dit när en sådan händelse blir huvudnyhet i lokalpressen…

Det kommer ju inte som en överraskning att Fagersta kommun har ont om pengar och måste spara. Jag har under min livstid aldrig hört ett kommunalråd säga att kommunen har så mycket pengar att det räcker och blir över. Dock levde jag i den märkliga omständigheten att ”min” kommun var en av få kommuner som var skuldfri. Detta har ju givetvis ”ordnat till sig”, så nu skall skattepengarna gå även till bankens räntor. Dock anser ”vänstern” att kollegan Stig Henriksson begått ett systemfel; han har flera gånger sänkt kommunalskatten. Usch, och fy, det får inte en rättrogen socialist göra. Och ännu värre; han har inte fått bort alla privata aktörer som ”skor sig på det offentliga”. Så boten för Fagersta kommuns dåliga finanser skulle kunna lösas med klassisk vänsterpolitik och höjd skatt, förestavas det från de icke gråa kommunisterna i Stockholm, vilka samlar på -ismer och är utmärkta -ister enligt sig själva på flera vis. Stackars Stig….

Avpixlat belyser en omständighet som är obestridlig nu när den dåliga ekonomin skall förklaras. Fagersta kommun har ”satsat” på invandring. Man är räknat på folkmängd den femte kommunen i Sverige som tar emot flest flyktingar, företrädesvis från Somalia enligt uppgift på nätet. Det blir årligen 0,95 flykting per 1000 invånare i Fagersta (SCB, 2010). Till detta får man lägga anhöriginvandring.

Nu skall man ha i åtanke att flyktingmottagandet kan finansieras med statliga medel. Det är visserligen förknippat med en hel del byråkrati, men det finns pengar att få för både mottagandet som sådant, liksom för andra omkostnader som kommunen drabbas av (t.ex. behov av extraresurser till äldrevård för flyktingars anhöriga, etc. etc.). Det ordnas specialkurser för kommunaltjänstemän så att de skall kunna fylla i ansökningshandlingarna för att kommunen ska kunna få pengar av staten. Men de statliga bidragen upphör för asylanten efter ett par år, och därefter är dessa kommunens ansvar. Sålunda kan det statsfinansierade flyktingmottagandet i ingången ses som en satsning, men i slutändan bli en besvärande faktor när kommunens kassabok skall räknas samman.

Det är sett ur denna verklighet man bör ställa sig frågan varför kommuner ”satsar” på flyktingmottagning. Min gissning:

•  Humanitära skäl. De skattetyngda och olönsamma kommunerna har en oändlig empati med dem som har det ännu sämre. Det är en plikt att omfördela välståndet, inte bara nationellt, utan även globalt.
• Statsbidragen för flyktingmottagande kan skapa resurser som ger synergieffekter på annan kommunal verksamhet; somaliska barn behöver ett eller ett par extra klassrum, då fräschar man upp hela skolan på samma gång; en kommuntjänsteman som blivit övertalig kan nu med kommunens flyktingåtagande bli nödvändig igen, etc etc.
• Det kommunala bostadsbeståndet kan få bättre beläggning.
• Politisk resurs. En kommun som bjuder in nya invånare och ser till att ge dem vad de behöver förväntas rösta på majoriteten som styr kommunen.
• Det lokala näringslivet får en bredare urvalsmöjlighet att välja personal till sin verksamhet.
• De nyinflyttade invånarna för med sig nya idéer och bidrar med sitt entreprenörskap.

Dessa faktorer skall då ge utdelning i form av inre stolthet (hos väljarna/politikera) över sitt humana agerande. Flyktingmottagandet skall ”spilla över” på annan verksamhet; mer kompetens på äldreboendena, fler specialister inom alla omsorgsdiscipliner, fler yrkesutövare, ökad politisk aktivitet och ett allt mer blomstrande näringsliv.

Så nu när Fagersta kommun plockar bort sallatsbuffén i skolan, stänger hembygdsgården och avvecklar av utomhusbadet; finns det skäl att säga att satsningen på den demografiska förändringen i Fagersta gav den utdelning man önskade/föreställt sig?

Om inte, kan man dra någon lärdom av detta? Kan man försöka tänka i nya banor och kanske bara nöja sig mig att hjälpa flyktingar av humanitära skäl, och med humanitära metoder – t.ex. lokalt flyktingmottagande på samma världsdel som flyktingarna kommer ifrån, eller rent av i samma land som de lämnat?

Fagersta är ett av Sveriges äldsta nu fungerande brukssamhällen. Man behöver inte längre arbetskraft som kör träkol i skottkärror, man behöver specialiserade ingenjörer som kan framställa de specialstål som kan konkurrera på den globala marknaden. Man måste leverera högsta kvalitet; tiden då Sverige exporterade obearbetade Osmund-stycken till andra sidan Östersjön är förbi – nu måste våra stålprodukter ha molekylstrukturer som får en att nästan tro att materialet är levererat av högintelligenta utomjordingar från ett annat stjärnsystem. Att tro att Atlas Copco ska anställa folk från Afrika som varken kan skriva eller läsa på svenska och engelska, och kanske inte ens förstår den gregorianska kalendern eller hur en vanlig klocka fungerar, det är bara befängt. Och att tvinga de befintliga Fagerstaborna betala för denna ”satsning”, det är omoraliskt.

Stig Henriksson har offentligt sagt att det finns fler kommuner i Sverige som behöver ta ansvar för flyktingmottagandet. Han har rätt. Men är det klokt att tvinga ännu fler kommuner att försätta sig i Fagerstas situation? Ja, om man är ute efter att göra alla svenskars levnadsvillkor ”proletära”. Nej, om man vill slå vakt om välfärden. Det är dags att leta efter lösningar som alla kan vinna på. Att börja höja skatterna igen är fel väg. Det vet Stig.

Hälsar eder Peter Harold