Bästa läsare!
När jag läser stollen Anders Q Björkmans ”kommentar” på SvD om nedskärningarna av skattefinansierat produktionsstöd till s.k. kulturtidskrifter så kan jag inte låta bli att spekulera i om den svenska journalistkåren borde söka hjälp för sitt patologiska hat mot Sverigedemokraterna.
Rubriken i Q Björkmans artikel lyder ”SD var de enda som önskade sig detta”. Den redaktionella rubriken lyder egentligen ”Alliansens förslag hotar döda tidskrifter”, men tydligen sätter man nya rubriker efter att texten lagts upp på servern. Vi har sett liknande häromsistens, som t.ex. när DN-redaktionen upptäckte att man kunde göra ett spinn på Björn Söders resonemang om judisk och samisk identitet kontra svensk. Den urspungliga rubliken var alltför positiv.
Ibland får jag intryck av att journalister skriver hyfsat normala och nästan ärliga artiklar, men sedan kommer någon snubbe med Goebbelskt DNA in och redigerar rubriken.
Nu gör dock Q Björkman klart i själva sin ”kommentar” att det bara är SD som är glada över att vissa kulturtidskrifter kommer förlora en massa av skattebetalarnas pengar.
Trots massiv kritik beslutade kulturutskottet på tisdagens sammanträde att produktionsstödet till kulturtidskrifter ska hårdbantas från 19 till 4 miljoner kronor. Därmed kommer flera kulturtidskrifter i praktiken att tvingas lägga ner verksamheten. […]
De enda som verkligen har önskat sig detta beslut är de som övriga partier brukar säga att de absolut inte vill ge inflytande: Sverigedemokraterna. […]
Q Björkman noterar att en SD-ledamot motionerat om att minska dessa bidrag med 10 miljoner kronor, och att den borgerliga alliansen nu överträffar SD med ytterligare 5 miljoner i besparing. Därav kommer Q Björkman till slutsatsen att SD var de enda som önskade sig detta. Tur att detta bara var en ”redaktionell kommentar”, för någon vidare analys är detta inte. De borgerliga sparar mer än vad SD föreslår; borde man då inte komma till slutsatsen att SD och de borgerliga fått vad man önskat?
Q Björkman känner nog inte mig, men jag tror säkert att han skulle ogilla mig fastän jag inte tillhör SD. Jag har nämligen inte fått vad jag önskar mig. Det kommer fortfarande vara 4 miljoner av skattebetalarnas pengar som går till produktion av tidskrifter som borde söka sig efter andra utgivningsformer om de inte bär sig. Eller ännu hellre läggas ner när det är sådana tramstidningar som ”queer-feministiska kulturtidskriften” FUL (transtramstidning!) som jag berörde i mitt blogginlägg om behovet av en rak höger på kulturscenen. Låt läsarna betala för kulturtidskrifterna, vetja!
Nå, tillbaka till Q Björkman och hans påhopp på SD om de uteblivna skattepengarna till kulturtidskrifterna. Var det nödvändigt att sätta rubriken som man gjorde? De borgerliga sänkte mer än vad SD föreslog. Ändå känns det som att rubriken var ämnad som kritik mot SD.
Då vi kan se att logiken i Q Björkmans tankegång haltar kan åtminstone jag sålunda komma till slutsatsen att Q Björkmans resonemang formulerats med syfte att skapa negativ publicitet kring SD. Men då är det inte längre någon hedersam journalistik som Q Björkman ägnar sig åt.
Jag funderar på om jag skall beskriva det Q Björkman gör som ”smutskastning”, men jag vet inte om ordet är lämpligt valt. Passar ”skandalisering” bättre? Njae, jag vet inte. (Oss emellan borde Q Björkman vara proffset av oss två, men vi kommer till korta bägge två tyvärr – om än av olika anledning.)
Fast min gode läsare på denna blogg förstår nog vad jag är ute efter här; jag vill nämligen ifrågasätta att SvD upplåter utrymme och till och med gör reklam för Q Björkmans skandalisering av SD. I yttrandefrihetens namn må SvD skriva vad de vill om SD, men tidningens trovärdighet naggas ganska rejält i kanterna om man bygger sin verksamhet kring sådan aggitatoriska ”kommentarer” som Q Björkman ger uttryck för under tidningens logotyp. Och när jag som läsare genomskådar smutskastningen kan jag bara komma till den slutsatsen att det SvD skriver om SD är inte trovärdigt längre.
Tänk om Q Björkman vore konsekvent i sin analys av vad SD-are tycker och tänker och vilka konsekvenser deras tankar då har då man alltid måste göra och tänka tvärtemot det partiet.
Exempel: Jag gissar att det runt om i landet finns tusentals SD-politiker som vill att barnen skall få en vit jul att leka i. Med Q Björkman-logik (ha, ha, ha!) skulle rubriken bli: ”Det är SD:s fel att det snöar”.
Ju mer gammelmedierna försöker trasha SD, desto mer intresserad blir jag att granska artiklarna. Och gammelmedierna vinner sällan. Vilket säger mer om medierna än om SD, om jag skall vara ärlig.
SvD kommer f.ö. enligt presstödsnämnden att få 40 miljoner kronor av landets skattebetalare för 2017. Alltså mer än dubbelt så mycket som det tidigare utbetalade produktionsstödet för de s.k. kulturtidskrifterna. SvD talar alltså i egen sak när de försvarar det statliga bidragssystemet till medierna. Fy på sig!
Mitt nyårslöfte: När gammelmedierna skriver om SD på ett hyfsat och ärligt sätt skall jag sluta skriva om det partiet på det sätt jag gör idag.
Hälsar eder Peter Harold
Peter Harold - Skrivarens blogg 
”….så kan jag inte låta bli att spekulera i om den svenska journalistkåren borde söka hjälp för sitt patologiska hat mot Sverigedemokraterna.”
———————————-
Jo! Den svenska journalistkåren har blivit en sekt! Sektmedlemmar måste avprogrammeras eller väckas ur sin hypnos för att de skall bli normala människor igen.
Vem blir vår tids Urban Hjärne?
Just nu känns det som att enda rättvisa metoden för dem att bli lite objektiva är att deras arbetsplatser försvinner.
Och det GÖR den. Deras arbetsplats försvinner i ett huj! De kommer med all säkerhet hamna direkt i utvisarbåset. Eftersom jag redan innan det här uppvaknandet var förberedd och redan satt i ”passar det inte så stick”-båset. De här gossarna och pigorna trodde ju att de hade allt sitt på det torra…
Jag tycker mej läsa mellan raderna (fy, det får man inte göra!) att Q Björkman hatar Alliansen och vill sätta dom på samma vagn som SD. Såna uttalanden kommer nog bara att leda till att Alliansen återfår regeringsmakten i nästa val. Eller kör han med omvänd psykologi för att få folk att rösta på Alliansen?
Jag har också funderat på om de praktiserar omvänd psykologi hela journalistkåren när de talar om SD. Fast då måste man ha ett väldigt rymligt samvete om man medvetet ljuger eller bedrar läsarna. Jag skulle tycka att det vore extremt pinsamt att konfronteras 10 år senare för något man skrivit, och behöva påstå att man formulerade sig för att locka läsarna att göra tvärtom. Att tillgripa den metoden visar att man saknar pedagogisk förmåga. Och saknar man pedagogisk förmåga skall man hum-hum heller vara journalist. Tycker i alla fall jag.
Vad gäller läsandet mellan raderna håller jag med dig. Q Björkman målar dynga på SD och vill att det skall rinna ner över de borgerliga. Det ironiska är ju att SD i detta fall hade ett förslag som var förmånligare för de där skattefinansierade tidskrifterna. Du kan ju bara tänka dig om jag vore aktiv i ett parti och Q Björkman såg mig kräva totalt avskaffande av subventionen… Jag skulle bli flådd! 🙂
Jag funderar på att ändra rubrik på mina blogginlägg, efter högt föredöme. Tack för ännu en bra postning. Att du hinner!
Just nu lider jag av tidsbrist, men jag försöker…! 😉 Keep up the good work du också! 🙂
Off topic:
Det är samma sak som att den krigshetsande (?) Putin är skyldig till allt ont i världen.
På Sveriges största ekonomiblogg (?) cornucopia.cornubot.se under rubriken : Spridningseffekt: Leder det kraschade oljepriset ( oljepriset har inte kraschat utan producenterna har sänkt det för att konkurrera ut Ryssland = min anmärkning) till ny akut finanskris? skriver kommentatörn Phil Hellmuth ett inlägg som jag tycker är jättebra. Passar din inriktning, PH.
Han blir nersågad till fotknölarna.
Tyvärr kan jag inte länka till kommenten. För att läsa får man gå dit
Jag själv fattar inte varför rysska folket som äntligen har fått det lite bättre i livet skulle igen störtas ner till armod och misär. Nu först med matsanktioner och sedan?
Därför att Putin inte ville ha krig i Syrien.
Vem vill ha krig?
Är det inte bättre att de som vill kriga ska göra det mot IS på öken. Tills sista man stupar.
mvh
Eva
länk: http://cornucopia.cornubot.se/2014/12/spridningseffekter-leder-det-kraschade.html
Japp, det är just detta som gör det så fascinerande att vissa intressenter kan sitta och styra dessa aktörer att agera med systematik för att påverka Ryssland. Och lika fascinerade är det att många av dem i medierna beskriver att händelserna utlösts av en slump (eller som vi hör att det är Rysslands eget fel p.g.a. att Putin är en despot).
Tack PH!