Kan 2016 bli det år då folket börjar ta tillbaka friheten som politikerna och makteliten stulit?

Bästa läsare!

Den här bloggposten skulle kunna blicka framåt i den sanna dystopins anda. Ty det är mycket som ser dystert ut med framtiden.

Jag skulle t.ex. kunna skriva en spekulativ skildring av det inbördeskrig som allt fler i Sverige befarar kommer att inträffa. Jag skulle kunna skriva om den systemkollaps som vi kan förvänta oss med tiden som följer av allt högre belastning på välfärdsinstitutionerna i kombination med en ansvarslös höjning av statsskulden – utöver den privata belåningen som människor måste ta till för att slippa behöva leva i det som kallas för ”utanförskapsområden”. Men jag väljer en annan vinkel på detta idag.

Jag förutsätter att andra bloggskribenter fyller i med sina egna tolkningar över det mörker som stundar. Själv skulle jag istället vilja ägna några rader åt vad vi kan göra istället för att gräva vår egen grav, alternativt försöka ge några ord som kan inspirera de överlevande efter inbördeskriget att bygga upp ett bättre samhälle efter att dagens dito rasat sönder.

Personligen skulle jag helst av allt vilja att 2016 blev det år som medborgarna började ta tillbaka den frihet som politikerna och makteliten bestulit dem på.

Första och det viktigaste steget måste vara att begränsa politikernas rätt att åderlåta skattebetalarna och försätta dem i än värre skuld än vad de redan befinner sig i.

Fler väljare måste förstå att skatt är stöld. Politikerna ger sig själva makten att efter eget tycke ta hur mycket pengar de vill av just dig. Jag vet att många anser att det är nödvändigt med skatter för att finanisera vård, skola och omsorg. Men jag önskar att samma människor i vart fall kritiskt börjar fråga sig om deras skattepengar används till rätt saker? Om inte annat för att komma till slutsatsen att åtminstone varje förslösas skattekrona är en stöld från folket.

Man kommer snabbt fram till att skattemedlen används till oviktiga saker. Och i förlängningen vill jag att folk börjar fundera på om solidaritet – som ju är ett mål med den utjämnande och fördelande skatten – verkligen fungerar bäst om den distribueras av politikerna?

Jag ber er inte att ompröva det ruttnande ”folkhemmet” och göra revolution direkt i morgon. Jag bara ber om ett ökat kritiskt tänkande. Sen så får vi se vad resultatet blir när insikten om statens inneboende ondska är uppenbar.

Min tes om att skatt är stöld hänger samman med att jag på äldre dagar börjar förstå att den enda rättvisa princip som finns är den som försvarar rätten till egendom. Alltså att jag inte kan komma till dig och tvinga till mig pengar utan att du medger detta. Politikerna (i egenskap av lagstiftare) begränsar din rätt till din egendom. De tar dina pengar i skatt och andra pålagor, och de ger direktiv om hur och när och om du får använda din egendom. Lagar som är stiftade med de bästa intentioner leder till överreglering och ändamålsglidningar. Och förhindrar din frihet och möjlighet att njuta av din egendom, hur liten den än är.

Resultatet av politisk makt ger konsekvenser i stort och smått i vår vardag. Och det drabbar inte bara dig som enskild medborgare, utan även hela samhället.

Konsekvensen av detta är att vi har ett samhälle där det inte är lönsamt att bygga hus annat än åt rika; och rika i bostadspolitikens bemärkelse är alltså de som är kreditvärdiga till stora bostadslån.

Konsekvensen av detta är att politikerna bestämmer om du skall få bygga ut din lilla stuga för att få plats med din växande familj eller inte.

Konsekvensen är att politikerna drabbas av panik när bostäderna inte räcker till och vill därför införa skatter så att pensionärer tvingas flytta från sina gamla hem.

Konsekvensen är politikerna bestämmer hur du skall göra med din mark, vare sig det är en villatomt, en åker eller en skog.

Konsekvensen är att politikerna dikterar vilken ljuskälla du skall ha i ditt hem. Jag har inte plats och tid att räkna upp dem alla, men detta är vad som dyker upp härifrån där jag sitter vid mitt arbetsbord och tittar ut genom fönstret i skrivande stund.

Vad vi skulle behöva göra är att ändra synsättet på drivkrafterna i det svenska samhället. Vi måste komma bort från den perverterade idén om att politikerna skall diktera riktning och att folket skall följa. Vi måste komma bort från tanken att lösningen på problemen alltid och endast är politisk, när det i själva verket ofta är politiken som är orsaken till problemet. Vi måste flytta beslutsfattandet från riksdagskammaren, regeringskansliet och riksdagsbastun över till folkets köksbord.

I dessa tider är det lätt att sätta fingret på exempel där politikerna misslyckats eller fattat felaktiga beslut. Det mest iögonfallande exemplet just nu är migrationspolitiken där staten sagt att vi är ”en humanitär stormakt”, och staten har visat stor generositet på bekostnad av skattebetalarna. Många människor anser att denna politik varit omdömeslös. Jag håller med, men jag frågar mig om alla svenskar verkligen tror att detta är det enda som politikerna misslyckats med? Borde inte svenska folket – då de kan konstatera att de betraktas som en demografisk börda av politikerna och makthavarna, och därför måste bytas ut med människor av annan kultur – ana att politisk inkompetens slår även på andra områden?

Om svenska politiker är så oskickliga i att hantera migrationspolitiken, som blott handlar om vem och vilka som skall flytta in i vårt land, då kan man ana att de brister inom andra discipliner. Och se, så är det.

Vårdköer. Framflyttad cancerbehandling. Indragen mjölk till maten på ålderdomshemmet. Indraget smör till brödet på ålderdomshemmet. Inget bröd till maten på ålderdomshemmet! Felbehandlingar p.g.a. läkarslarv (eller bristande kompetens i allt fler fall). Felaktiga upphandlingar.

Elever som går ut grundskolan utan att kunna läsa och skriva. Elever som påbörjar universitetsstudier utan läsförståelse. Internationella jämförelsetest där svenska elever presterar i nivå med barn i u-länder!

Poliser som inte kan utföra sitt arbete p.g.a. ungdomsligister medges att fara fram bäst de vill. Poliser som inte borde vara poliser eftersom de stödjer kriminella (det kallas för rasism och diskriminering när de väl får sparken). Brandsoldater som inte kan utföra sitt tunga jobb därför att de kvoterats till jobbet genom sitt kön.

Svenska soldater som dör i Afghanistan av ”friendly fire” och svenska soldater som flygs hem i kistor på natten från Syrien efter dödsfall som inte rapporteras i svenska medier, fastän Sverige officiellt varken ligger i krig med något av dessa länder.

Nej, jag avbryter uppräkningen här. Låt oss tala om vad vi borde göra.

Återupprätta respekten för enskild egendom.

Egentligen skulle jag kunna skriva ”punkt och slut” eftersom när respekten för enskild egendom är återupprättad, då har vi gjort nästan allt som behövs. Fast så enkelt är det inte. Låt mig därför lägga ut några ord om vägen dit.

Respekten för enskild egendom går hand i hand med respekten för den enskildes liv och hälsa. Du och andra får inte bruka våld mot någon annan annat än i självförsvar, döda någon annan eller genom stöld eller bedrägeri ta annans egendom. Det här är universella regler som skall tillämpas av alla. Om vi gjorde det, då skulle vi inte befinna oss i det elände som råder nu när anno 2015 avslutas.

Jag är medveten om att denna universella frihetliga princip kommer ta tid att implementera. Inte minst därför att motståndet är gigantiskt (av egoister, av egoistiska politiker och av egoistiska andra sorters makthavare). Men vi sägs leva i en demokrati, och kan vi få denna princip införd i samhällsordningen med demokratiska metoder, då har vi vunnit. Då har vi lagt grunden till ett frihetligt rättstänkande. Och vi har därmed en grundlag som klår Moses tio budord i effektivitet…!

Vad följer av denna frihetliga grundlag? Jo, ett stort egenansvar. Och en nästan oändlig möjlighet till att samarbeta med andra människor på de sätt som vi själva önskar.

Jag vet att opponenter till frihetliga tankar hävdar att avskaffandet av Svea Rikes Lag innebär anarki, kaos och undergång. Så är inte fallet. Det frihetliga rättstänkandet kommer fortfarande reagera på övergrepp, och måste så göra. Att ersätta Svea Rikes Lag och förordningar med frihetliga regler betyder inte att man skapar oordning. Det betyder däremot att ordning uppnås på andra sätt än genom statens våldsmonopol. Tänk vad enkelt domstolarna kommer få det under den kommande frihetliga epoken. De kommer bara behöva ta ställning till: a) har den tilltalade dödat någon? b) har den tilltalade skadat någons kropp eller hälsa? c) har den tilltalade genom stöld eller bedrägligt beteende tillskansat sig annans egendom? Är svaret ja på någon av dessa frågor är det bara att tilldöma lämpligt straff. Är alla frågor besvarade med ”nej” får samtliga gå hem.

Men hur kommer vi uppnå de frihetliga principerna där vi sitter idag?

Det är en mycket berättigad fråga. I väntan på en total samhällskollaps eller en revolution skulle jag föreslå att man riktar in sig på att anpassa befintlig lagstiftning efter de frihetliga grundprinciperna.

Första steget blir att reducera antalet lagar, och avveckla de som riktar sig mot brott utan brottsoffer. Framför allt skall man avskaffa det som populärt benämns som ”morallagar” (även om de flesta lagar är stiftade utifrån moralisk åskådning). Sexköpslagen är en sådan lag. Bruk av narkotika faller också in under den enskildes ansvar.

Andra lagar som till synes kan framstå som befogade, men som bara tillkommit av hänsyn till välfärdsstaten, är t.ex. lag om bilbältesanvändning. Statens roll är inte att hindra människor från att skada sig själva. Förnuftet och vettigt formulerade försäkringsvillkor duger mer än väl. Detsamma gäller lag om brandvarnare; vad är det för fel med självbevarelsedriften? Varför skall staten diktera det som folk måste kunna fatta beslut om själva?

Jag vet att det är marginellt få människor som berörs av sexköpslagen, men dess existens har ett stort symbolvärde. Ty när sexköpslagen avvecklas har staten erkänt att det ligger utanför dess rätt att bestämma hur vuxna människor i samtycke arrangerar sitt könsumgänge. Vilket är en nog så viktig insikt. Och därifrån applicerar vi detta förstånd till även andra spörsmål. Det kommer bli en aha-upplevelse.

Av samma anledning måste staten ta ett steg tillbaka och medge medborgaren rätt att skydda sitt liv och sin egendom. Idag har staten tagit monopol på denna rätt, dock utan att kunna garantera medborgarens säkerhet. Polisen reduceras allt oftare till en instans där man får ett ärendenummer till sin anmälan som skickas vidare till försäkringsbolaget, utan att själva brottet någonsin beivrats.

Att staten hindrar dig från att skydda ditt liv och dina saker är en kränkning av den individuella äganderätten!

En synpunkt som synnerligen bestyrker att frihet i sig inte leder till oordning är det faktum att egenansvar på ett naturligt sätt lägger konsekvenserna i människornas egna händer. Detta blir påtagligt när vi vill göra våra egna val; vi får ta ansvar själva för konsekvenserna av rökning, bergsklättring, stillasittande liv, fallskärmshoppning, alkoholkonsumtion, sex, etc etc. Vi kan inte vända på burken och se att staten godkänt innehållet, vilket i sig ändå inte är en garanti för att man kan leva skadefritt. Men i gengäld får vi själva möjlighet att göra våra val. Och i frivilliga samarbeten kan vi ta råd av andra som har kunskap och kompetens. Frihetlig politik för människorna samman – det är endast under denna förutsättning som den här floskeln är berättigad (ok, nazisterna förde också samman människor, företrädesvis i koncentrationsläger, men jag anser inte att den jämförelsen är rättvis i mitt exempel).

Det finns alltså massor av aktiviteter att genomföra för att skapa ett 2016 som går i frihetens tecken. Det är bara att spotta i nävarna och skrida till verket. Gott fritt år, kära läsare!

Hälsar eder Peter Harold

===========================================
Jag hävdar att 6’000’000 judar
5’900’000 judar
5’800’000 judar
5’700’000 judar
5’600’000 judar
5’500’000 judar
5’400’000 judar
5’300’000 judar
5’200’000 judar
5’100’000 judar
5’000’000 judar
4’900’000 judar
4’800’000 judar
4’700’000 judar
4’600’000 judar
4’500’000 judar
4’400’000 judar
4’300’000 judar
4’200’000 judar
4’100’000 judar
4’000’000 judar
3’900’000 judar
3’800’000 judar
3’700’000 judar
3’600’000 judar
3’500’000 judar
3’400’000 judar
3’300’000 judar
dödades av nazisterna under Förintelsen. (Se förklaring här)
===========================================