Finns det någon plats på jorden som kommer att förskonas från den svenska genusexporten?

Bästa läsare!

Jag försökte jaga rätt på den beryktade ambassadrapport som sammanställts i London med anledning av att den brittiska dagstidningen Daily Mail skriver ofördelaktiga – men ack så sanna – saker om svensk migrationspolitik. Rapporten är delvis sekretessbelagd, men den svenska ambassaden menar enligt Dagens Nyheter att Daily Mail bedriver en kampanj med att förevisa Sverige som ett avskräckande exempel. Den svenska ambassaden har därför kontaktat samtliga svenska organisationer för att ”motverka den negativa bilden av Sverige”.

Under min jakt på rapporten fann jag istället reklam för svenska utrikesdepartementet. ”Vad gör UD?” är en rubrik, och man får veta att svenska staten (tillsammans med Finland) satsat 11,8 miljoner US dollar på att ”skydda flickor och kvinnors rättigheter i Burma med fokus på de mest utsatta i de avlägsna och konfliktdrabbade områdena i Rakhine, Kachin och de norra Shan staterna”. Satsningen skall pågå i 3 år.

Jag tvivlar inte en sekund på att det är jobbigt eller bortom gränsen till uthärdligt att vara flicka eller kvinna och leva i en krigshärjad zon i Burma. Dock skulle jag vilja veta av UD hur det kommer sig att det är så mycket bättre att vara pojke eller man i detta område där det pågår krig och oroligheter?

När man klickar sig in i projektbeskrivningen ser man att det inte handlar om att bygga skyddsrum för kvinnor och flickebarn, eller hjälpa dem bort därifrån. Istället handlar det om att upprätta kvinnokliniker där de skall få hjälp med sexualhygien (p-piller, kondomer) och öka kvinnornas och flickornas medvetenhet om jämställdhet och feminism.

Finns det någon bebodd plats på jorden som kommer förskonas från den svenska genusexporten? Det verkar inte så. Kranen hos finansdepartementet tycks stå vidöppen när det gäller ”genusfrågor”.

Hur är det då med skyddet för flickor och kvinnor i Sverige, där 9 av 10 manliga flyktingar från Syrien påstås av dem själva vara utbildade för strid? Jo tack, det är värre än någonsin…

Vi kan konstatera att polisen har mycket att göra. I Stockholm återkallas semestrar och man täcker upp utlånade poliser till Skåne med övertid. De poliser som är kvar i tjänst patrullerar så gott de kan. Ser de någon som buskör och stoppar bilen så ringer föraren till sina bruschor och vips går det 10 stycken bruschor på varje närvarande konstapel, och polispatrullen kan inget göra eftersom varje agerande från deras sida – förutom flykt – kommer betraktas som en provokation och beskrivas som övervåld av både lokal- och riksmedierna.

Visst, polisen skickar upp sin helikopter om någon ung våldtagen dam kan med skakiga händer få liv på sin mobiltelefon och ringa från sin blodiga pöl bakom parkbuskaget och berätta att gärningsmannen nyss blev klar. Men så tycks sexbrott – nu i den feministiska högåldern – vara det mest prioriterade för polisen. Och det av flera skäl. Först och främst att lagföringsprocenten är bättre än för övriga ”populära” brott. För det andra så ger det polisen goodwill att kunna gripa en sexbrottsling. Det ser bättre ut i medierna. För det tredje är det lättare att skicka spårhunden på en snubbe med sperma och jordfläckar på byxorna än att… få hejd på 80 babianer som sätter eld på sopcontainers, förskolor och garagelängor.

Men även om polisen ofta lyckas få tag i sexbrottslingarna så kan vi konstatera att risken för flickor och kvinnor att råka ut för både ringa och grövre sexbrott har ökat på senare år, vare sig de går på diskotek, vandrar genom parken eller befinner sig på badhuset. Från staten och dess politruker meddelas att a) detta är ett framsteg, för det visar att kvinnor är mer anmälningsbenägna än förr, och b) att vi måste ta i med hårdhandskarna för att stävja mäns våld mot kvinnor och barn i Sverige.

Vi vet att denna reaktion är trams. Jag undrar därför om det verkligen är så smart att svenska staten spenderar mångmiljonbelopp på att predika feminism i Burma, när staten inte ens klarar av att föra en politik som värnar om flickor och kvinnors säkerhet hemma i Sverige?

Som libertarian ser jag att det finns en bra lösning på problemet.

1: Tillåt flickor, kvinnor, pojkar och män att få försvara sig mot brottslighet. Ingen skall behöva tvingas genom statens frihetsbegränsningar vara ett lovligt byte.

2: Staten skall berövas rätten att manipulera den etniska sammansättningen i nationen.

Om burmesiska kvinnor och barn behöver beskydd, då kan jag tänka mig en rad andra organisationer som är bättre lämpade att ägna sin omsorg om denna sak. Skänk dem en slant. Men staten skall inte hoppa in som kravställare och betala med pengar som den stulit från medborgarna i Sverige.

I övrigt måste UD presentera sin rapport i dess helhet som beskriver hur den brittiska ambassaden ämnar agera för att motverka att brittiska Daily Mail skriver sanningen om den havererade migrationspolitiken och den destruktiva multikulturalismen. Vad som är oroväckande är att britterna ser Sverige som ett avskräckande exempel, fastän vi vet att läget är väldigt illa i England redan nu där etniska britter blivit minoriteter i sina egna städer. Beroende på vad det står i rapporten är det oroväckande att UD kanske försöker styra innehållet i brittiska medier. Well, det är inte första gången. Minns den tidigare utrikesministern Laila Freivalds som sände sina torpeder till ett web-hotell för att släcka ner en icke önskvärd nyhetssajt tillhörande SD.

Jag förväntar mig att någon alert riksdagsman ställer en interpellation till utrikesminister Margot Wallström där hon avkrävs på hela rapporten, samt redovisar namn på alla organisationer som UD via sin ambassad varit i kontakt med i Storbritannien för att bekämpa Daily Mails exponering av verklighetens Sverige.

Hälsar eder Peter Harold