Ingen panik hos SÄPO. Inte än… (men prognosen är nog värre för medborgarna)

Bästa läsare!

Jag har haft förmånen att språka med ett antal personer som arbetar eller har arbetat hos Säkerhetspolisen. I huvudsak har ämnet rört terroristskydd mot offentliga anläggningar, och på den punkten var det hyfsat lugnt. Ja, i alla fall innan Boråsmasten vickade omkull… 😉

Att göra bedömningar hos SÄPO är inte det lättaste. Det finns många faktorer som påverkar huruvida man skall betrakta någonting som ett stort hot eller inte ett hot alls.

Jodå, man är mer än väl medvetna om att det kommit in hundratals unga män som stridit för Islamiska Staten till Sverige. Ute på informationsmöten använder SÄPO ett språkbruk som får åhörarna att uppfatta att SÄPO:s syn på IS-krigarna att dessa är terrorister helt enkelt därför att de varit och stridit i ett terroristnätverk. Men normalt sett är det skillnad mellan en soldat och en terrorist, även i IS-kretsar. Det skall bli intressant att se vad framtida domar kommer att visa.

Motiven för gärningsmännen som lämnat Sverige för att kriga i t.ex. Syrien eller Irak har varit olika, bl.a. hyfsat bra betalt, hög status i vänkretsen samt möjligheten att utföra en insats mot etablissemanget (d.v.s. USA och Västeuropa ”som styrs av kroknästa bankirer”, typ). Oftast har det inte varit lika skoj på plats, och några IS-soldater har brutit ihop och ordnat med hemresa tillbaka till mamma. Andra har utvecklat sig till riktiga mördarmaskiner, utan någon som helst empati för sina offer.

För min del anser jag att man bör se att en kamp för IS faktiskt är en kamp mot västvärldens maktetablissemang, såsom de själva beskriver det.Det är bättre att vi försöker förstå deras motiv än att vi demoniserar dem och försöker tillskriva dem irrationella egenskaper. För det kommer bara att leda till att vi felbedömer vår fiende.

Jag skriver ofta på denna blogg kritiskt om USA:s/NATO:s interventionistiska säkerhetspolitik. Det IS-krigarna gör är att resa iväg och slå tillbaka mot NATO och andra makter som vill ta kontroll över deras muslimska värld (Sedan är det ju så ironiskt att USA, Storbritannien och ett antal andra länder stödjer just terroristnätverken ekonomiskt och militärt, vilket bara gör alltsammans ännu oredigt).

SÄPO är väl medvetna om att dessa krigare återvänder till Sverige med erfarenheter som få människor ens skulle kunna drömma som mardrömmar. Det som skulle kunna lugna SÄPO är just detta att de flesta av dessa individer varit bortresta för att tjänstgöra i en islamistisk version av Främlingslegionen. De kommer hem till bekväma lägenheter med friskt kranvatten, dusch, kyl, frys och spis samt en kram av Mona Sahlin. Och möts som hjältar bland sina vänner. Och gläds över att ha kommit hem helskinnad.

Vissa av dessa personer skulle dock kunna ha tagit med sig mer av terrornätverkets ideologi. I dessa tider där Sveriges riksdag beslutat sig för att upplåta svenskt territorium för NATO:s trupper i både freds- och krigstid har dessa ideologiskt motiverade islamister fått beskedet att Sverige är en del i västvärldens maktetablissemang. SÄPO säger sig ha kunskap om vilka dessa personer är.

Utöver gruppen av hemvändande ”IS-svenskar” – om ett så bisarrt uttryck får användas – så har Sverige även tagit emot en okänd mängd individer med koppling till Islamiska Staten, som inte har någon svensk anknytning, och som följt med i den omfattande strömmen av migranter genom Europa under 2014 och 2015. Hur många militanta islamister det rör sig om har man ingen aning om. Det finns ett informationsflöde till SÄPO i Sverige, fast det som är av intresse delegeras ut till de ordinarie polisdistrikten om det skall bedrivas någon direkt spaning.

SÄPO önskar givetvis kunna svara på den av allmänheten ofta ställda frågan: Vad gör de migrerade IS-krigarna här i Sverige? Ämnar de begå terrorbrott på svenskt territorium?

Något tydligt svar får man inte riktigt. Det finns en s.k. hotnivå som gäller bedömning av terroristhot mot Sverige, men vad den innebär berättar ju SÄPO inte om. Inte heller är den avsedd för allmänheten, utan handlar istället om beredskapslägen för berörda myndigheter. En faktor kan t.ex. vara att en viss grupp av misstänkta potentiella gärningsmän utökats med ett omfattande antal, och då höjs siffran. Om ingen av dessa gärningsmän begår något dåd på ett tag, eller visar tecken på att förbereda sig, då sjunker siffran igen. Utländsk kommunikation om svenska objekt utomlands kan också påverka riskbedömningen. Och vi medborgare får inte veta var dåden kan inträffa; det kan lika gärna vara en ambassad i utlandet liksom det kan vara en tunnelbanesprängare i Stockholm.

Ur denna otydlighet finns dock ändå risken för svenska medborgares liv och hälsa. En av de radikaliserade kan ju tänkas vilja fortsätta att kriga mot västerlandets sekulära och dekadenta livsstil på egen hand, eller tillsammans med någon annan rättrogen kumpan med rätta handlaget på slaktarkniven.

Ett potentiellt terrorscenario skulle kunna vara att SÄPO får indikationer på att det bildats en terrorcell, och att någon i denna krets kommunicerar med någon annan som skall leverera vapen eller sprängämnen. Här bedriver SÄPO spaning tillsammans med lokal polis och i samarbete med utländsk säkerhetstjänst.

Det finns dock flera problem med denna säkerhetskedja.

Det första är att det redan finns tillgängliga vapen i Sverige. Under 2015 uppmärksammades t.ex. att Tullverket lät misstänkta fordon passera om det satt fler personer i fordonet än det fanns tulltjänstemän, eller om det saknades polis för att assistera vid en visitation. Detta av arbetsmiljöskäl (vilket i o f s är begripligt, för kör bovarna med ett lass pistoler och bössor så lär de nog hota tulltjänstemännen till livet). Vapeninflödet har dock pågått under alla år.

Det andra är att SÄPO i första hand skall förebygga brott mot rikets säkerhet. Om en f.d. IS-krigare tar en pistol och skjuter med eller går ut med en machete och hugger ner folk på T-centralen så är detta ingen gärning som hotar rikets säkerhet. Och med ”riket” avses kungahuset, regeringen, riksdagen, myndigheterna och statsapparatens funktioner, etc. För SÄPO är det ett större problem om någon för in ett datavirus som släcker kommunikationen på LFV:s servrar så att flygtrafiken i landet stannar än att Ahmed och Mustafa pilkar starköl och drar ner på stan för att slakta några otrogna hundar.

I dagsläget har SÄPO några hundra ”svenska” IS-krigare som bevakas av närpolis och socialkontor (fast frågan är hur effektiv bevakningen från socialkontoret är?) samt de anhöriga. Och utöver dessa kan det vara något tusental IS-krigare som följt med migrantströmmen under senare år. Förmodligen skall de flesta av dessa skickas ut ur landet, påstår regeringen. Ha!

Vad regeringen påstår är av högsta vikt för SÄPO. Det handlar inte bara om faktiska hot från islamister, utan också om att tilltron till den svenska staten i sig kan utgöra en säkerhetsrisk. Regeringen har en tuff uppgift att lura i svenska folket att man har koll på läget.

Det är där sådana individer som undertecknad kommer in i bilden. Under januari månad publicerade jag texten ”Sverige före, under och efter inbördeskriget” som i vissa polisögon skulle kunna utläsas som en uppmaning till revolution. Lagbrottet i detta fall skulle vara uppvigling (och det hjälper inte att jag tagit hjälp av poliser för att göra min analys). Det jag avsåg att göra i texten var att spekulera i huruvida svenska medborgare skulle betrakta sin egen regering som fientlig, och avsätta denna, och utifrån detta spekulerade jag om möjligheten att införa en frihetlig konstitution ifall nu revolutionen skulle vara ett faktum av en eller annan orsak. Än så länge är jag på fri fot…

Till skillnad från mig finns det andra som mer uttryckligt på sociala medier anser att läget i landet är så allvarligt att folket borde tillgripa extraordinära åtgärder. Med andra ord, avsätta regeringen med våld.

Här kommer SÄPO in. SÄPO har en mycket god bild av vad som skrivs på sociala medier. Jag kan inte svara på det utifrån egen kunskap, men det finns tecken som tyder på att någon myndighet arbetar aktivt tillsammans med Facebook för att blockera användare som är misshagliga för staten. Det senaste bisarra är att Facebook hindrar den provokative gatukonstnären Dan Park från att använda sitt eget namn, och tvingat honom att döpa om sitt konto! Utöver detta finns det slutna Facebookgrupper som besöks av polis- och åklagarmyndighet, dels på egen hand men också med hjälp av organisationer som EXPO och Researchgruppen.

Med hundratals ”svenska IS-turister”, och tusentalet eller tusentals asylsökande IS-krigare. Samt tiotusentals eller hundratusentals  ilskna etniska svenskar mitt i livet som är förbannade på hur den sittande och den föregående regeringen skött sin politik, och medvetet kör landet i botten… Är inte detta ett bekymmer för SÄPO…?

Jo. I högsta grad. Detta med att man har access till Facebook, Twitter och andra sociala medier är ett viktigt verktyg för SÄPO för att ”känna av temperaturen”. Och lite bekymrade är man. Det talas hos vissa medarbetare om att ”om man skall kunna hantera denna rörelse så behöver vi etablera en polisstat”. Jag tror för min del att de som sade detta menade snarare att det inte går att stoppa denna opinionsrörelse, utan att man snarare hoppas på att den dör ut av sig själv medelst den svenska apatin. Jag hoppas i alla fall att det var detta man menade.

Andra poliser anser att man skall ta några individer på sociala medier och göra processen kort med dem för att skrämma så många människor som möjligt till tystnad. Det fungerar. Alternativa nyhetssajter lyfter gärna fram exempel på hur lagen om hets mot folkgrupp används på de mest absurda sätt av statens rättsvårdande institutioner (som allt mer efter politiskt tycke och smak försöker vårda medborgarnas åsiktspool). Resultatet blir att folk kommer knyta näven allt hårdare i byxfickan, men utåt kommer detta inte synas. Eller ens höras. Istället tystnar protesterna och medborgarna blir styrda av rädsla. Svenska folket mot svenska staten: 0-1.

Hur matchresultatet däremot kommer bli mellan islamska staten och svenska staten, det återstår att se.

Hälsar eder Peter Harold