Vita medelålders heterosexuella män är en annan art enligt Miljöpartiet

Bästa läsare!

Kvinnor är från Venus, män är från Mars.

Jag tycker att det är väldigt poetiskt sagt. Påståendet är förvisso helt osant, men ändå så lätt att relatera till, i alla fall om man är beläst i kulturhistoria och känner igen den antika statyn Venus från Milo samt är bekant med konceptet kring den romerska krigsguden Mars.

Men samtidigt är uttrycket så allmänt vedertaget att jag är rädd för att folk inte riktigt får rätt sorts associationer till den klassiska tiden då venus och mars hade en tydligare relation till vårt medvetande och till och med vår vardag som var fylld av gudsfruktan, alltså årtusenden före vår egen tidsräkning. Men även om vi gör de nyss nämnda associationerna så hamnar vi ändå inte helt rätt. Mars var faktiskt inte bara en krigsgud. Från början uppfattades han som planetkroppens gudom, den som gav oss vår och skapade fertila jordar. Mars var den gud som både skapade och avslutade liv. Med andra ord, jorden var Mars!

Jag själv har svårt att tänka mig att män är en unik art som uppstått på den ödsliga planeten Mars som uppkallats av krigsguden, vars atmosfär inte kan användas av människan, och vars rödbruna yta är helt oskyddad mot den skadliga solstrålningen som utplånar liv.

Att kvinnorna skulle ha fötts på Venus och transporterats till jorden är enbart tänkbart i extrema fall, som när vi resonerar om exfruar eller vissa kvinnliga handläggare på statliga myndigheter. I de fallen går det tänka sig att dessa tog sina första steg på den rostbruna planetens yta – för Mars och Venus ser ganska lika ut om man slapp den sistnämnda planetens ständigt mulna väder – och kisade med irriterade ögon genom den svavelfyllda atmosfären. Ja, jag ser själv att jag här är mer naturnära än poetisk, och förtränger den kvinnliga statyns skönhet.

Det finns sentida varianter på uttrycket om att män och kvinnor är från olika planeter. Ett mycket aktuellt exempel är faktiskt det tal som Miljöpartiets kvinnliga partiledare Åsa Romson höll i Almedalen i år. Jag förstår vad Åsa menar, eller i vart fall hoppas jag att hon menar det jag tänker. Men med hennes formulering låter detta så bisarrt att det blir komiskt:

För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt.

Med andra ord, det finns tydligen något som kallas för människor. Och sen finns det snarlika varelser, kallade ”vita heterosexuella medelålders män”. Det enda man i den miljöpartistiska bibeln behöver berätta är att denna art är ond och sprider förödelse. De har inte lika värde som t.ex. människorna.

I Carl von Linnés anda känner jag mig manad att skaffa denna art ett latinskt namn, fastän den enbart har ett enda kön (manligt) och därför aldrig skulle kunna föröka sig självständigt eftersom den bara vill para sig med honor av den närbesläktade arten homo sapiens. Tyvärr är mitt latin klent – ingen kan säga ”Ni talar bra latin” till mig, varken fram- eller baklänges – så jag är rädd för att en mer språkkunnig person vill invända mot att jag nominerar homo albus som benämning på den art som Åsa Romson inte betraktas som människa, trots yttre likheter.

Hade jag varit jude och fått ett så stereotypt formulerat påhopp som Åsa Romson presenterar i sitt gotländska sommaranförande hade jag kunnat gå till motangrepp och kalla henne för antisemetit. Hade jag varit en neger eller arab och blivit ”sanningsenligt beskriven” hade jag kunnat anmäla henne för hets mot folkgrupp. Lek med tanken att jag varit en man som i sin blogg kallat Åsa Romson för en hysterisk bjäbbfitta (ej att förväxla med ”björnfitta” som är en huvudbonad; fast något huvud verkar hon inte, i vart fall ingenting inuti det) som försöker plocka röster genom att som en sann populist attackera en grupp i samhället som trots alla påstådda pengar och tillskriven makt inte får försvara sig? Då hade jag pekats ut som en näthatare eller någonting ännu värre. Men Åsa Romson har fri lejd.

Det är ganska lustigt att fastän jag i det svenska samhället som vit medelålders heterosexuell man förväntas bjuda andra kinden till vid varje dylikt påhopp så kan jag konstatera att Åsa Romson försäger sig: De allra flesta är inte vita heterosexuella medelålders män. Vilket ju innebär att vi som är det också är en minoritet. Och är vi en minoritet så borde vi – enligt det annars så minoritetsvördande miljöpartiet – faktiskt skyddas mot hets och förföljelse. Inte sant?

Nå, jag tror inte att denna insikt finns hos Åsa Romson. Jag tror inte att det finns mycket till insikt i någon av dessa grönfärgade socialister över huvud taget. Förmodligen inte ens hos deras väljare heller. Nyligen rekommenderade populärmusikartisten Ken Ring sina fans att rösta på Miljöpartiet för att ”de har bäst politik det här valet”. Han säger att ”det är dags för oss att ta hand om naturen och varandra”. Jag slår vad om att Ken Ring liksom många andra politiskt ointresserade människor valt parti efter vad de kallar sig för.

Är det inte tragiskt? Jo, det är det. Men det värsta är att vi andra måste betala för att dessa förvirrade människor röstar som de gör. Det minsta man kunde begära är att Åsa Romson slutar upp med att vara oförskämd mot oss vita medelålders heterosexuella män.

Hälsar eder Peter Harold