Det nya Sverige: ”Fredens religion” ersätter vår demokrati och våra frihetliga värderingar.

Bästa läsare!

Jag stiger upp från tunnelbanestationen i Aspudden och möts av en löpsedel från Aftonbladet som säger ”Vi gillar olika”. Nej, det gör Aftonbladet inte. Tvärtom, de gillar enbart allt av deras egen sort. På Expressens löpsedel står (S)-ledaren Stefan Lövin (eller vad han nu heter) och ber läsarna att göra som han, nämligen rösta nej till rasism.

Både Expressen och Aftonbladet representerar det samhälle vi har idag. Åsiktskorridoren är trång som en råttgång i väggen, och rasismen sprider sig över nationen med hjälp av de värdegrunder som försvaras under devisen ”Vi gillar olika”, en rasism som tar sig i uttryck att ”svenskt är barbari”.

Om man – den vackra höstsolen till trots – stannar upp och börjar dekonstruera dessa politiska klichéer så kommer man faktiskt fram till att vårt land står inför genuint oangenäma problem som inget valresultat kan ändra på idag.

För fyra år sedan skrev (SD)-ledaren Jimmie Åkesson en debattartikel i Aftonbladet där han utmålade islam som ”det största utländska hotet mot Sverige”. Detta kallades för rasism, och alla vi som sagt ungefär samma sak i bloggar och på andra debattforum och exemplifierat islam med ondskefull tillämpning av den tidigare kristendomen fick lov att huka oss.Vi kallades för islamofober – d.v.s. att vi har en omotiverad rädsla för religionen islam. Att man som jag läst större delen av koranen räknas inte som en ursäkt (för har jag gjort mig besväret att studera koranen måste jag per automatik vara ännu mera motiverad att väcka hat mot religionen…).

I år står representanter för samma religion utanför vallokalerna i stockholmska ytterförorter och förklarar för sina bröder och systrar att det är fel av en rättrogen muslim att anamma västerlandets demokrati. Det finns även en videofilm där man informerar om hur man skall efterleva muslimska regler i dessa valtider:

Visst, man kan tycka att detta är bara ett problem som drabbar muslimerna själva, och möjligtvis socialdemokraterna som ju jobbar intensivt ute i förorterna för att visa lågutbildade och icke läskunniga invandrare hur man ”röstar rätt”. Men jag är ändå rädd för att vi bara ser början på ett stort problem.

Alla tidigare varningar om att islam och demokrati inte hör ihop har avfärdats som rasism (som t.ex. Jimmie Åkessons debattartikel). Istället hyllar man religionen. Vi kan t.ex. just nu se den brittiske premiärministern Cameron på TV-nyheterna säga att ”islam är fredens religion” som reaktion på att soldater ur den Islamska Statens armé skurit halsen av en kidnappad brittisk biståndsarbetare.

Camerons syn på islam är även representativ för hur svenska politiker uppfattar religionen islam. Och det kan leda till stora skador för samhället. Om religionen islam förbjuder muslimer att deltaga i allmänna val till kommuner och landsting samt riksdag, då måste andra maktsystem tillgripas för att de skall få inflytande i det svenska samhället (för svenska politiker kommer inte se frågan på samma rationella sätt som jag, utan vill istället kompensera muslimerna för att de p.g.a. sin religiösa övertygelse saknar möjlighet att deltaga i det demokratiska samhällsarbetet). Muslimska samfund kommer anse att det är ett berättigat krav att de får representera Sveriges muslimer utan att använda sig av den representativa demokratin som alla andra måste använda för att få sin röst hörd. Vi kan förvänta oss att dessa samfund/organisationer/föreningar får utse representanter i lokala råd som ges makt av politisk och administrativ art. Alltså en formalisering av de enklaver som nu uppstår i storstädernas förorter. Med detta följer särlagstiftning. Likheten inför lagen upphör. Landet slutar vara en enhet.

När kvällstidningarna – som säger sig ”gilla olika” – skriver om kampen mot rasism, och hash-taggar om ”Det nya Sverige”, så är det Zlatan, kåldolmar, pizza och snälla taxichaufförer med kirurgexamen från det forna hemlandet som får representera bilden av ett land i hastig förvandling. Och motståndet till denna utveckling presenteras i medierna som ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”nazism” och ”nationalism”. Om vi inte vidgar denna råttgångsstora åsiktskorridor, då har vi definitivt skapat en gräddfil för de islamister som tidnings- och TV-redaktionerna inte tror finns i vårt land, och som inom några år skall tala för de som varken får eller vågar rösta. Och ställa krav på underkastelse från de som inte tillhör ”fredens religion” – precis som i de länder där islamister lägger inte tillräckligt rättrogna muslimers avhuggna huvuden på hög.

Är det inte bättre att vi tar debatten nu idag och ventilerar de hot vi står för – både ”rasistiskt inbillade” och de realpolitiskt uppenbara – innan vi hamnat i läget att kampen för demokrati, frihet och välstånd bara kan avgöras genom ett inbördeskrig på samma sätt som i de länder från vilka de till Sverige invandrade flyktingarna flytt ifrån? Eller skall vi fortsätta med den huvudlösa och omedvetna politik som förs idag?

Om man betänker att den politiska vänstern kommer att stå på islamisternas sida och den svenska staten kommer att fortsätta att moraliskt stödja islam även när den första halshuggningen ägt rum på svenskt territorium i profetens namn, så skulle jag inte våga slå vad om en särskilt stor summa pengar på att inbördeskriget slutar med en seger för de sekulära demokraterna.

Med en kvällstidnings mått mätt kanske dessa rader framstår som synnerligen intoleranta, men jag anser att tecknen talar för sig själv om vad som håller på att ske med Sverige. Landet har alltid befunnit sig i stad att förändras. I regel mest till det bättre. Men nu har vi nya förutsättningar, och idag göra våra politiker de flesta fel man kan begå. Vi kan säkert gå mot vår undergång även om islam inte skulle vara ett hot. Men nu handlar det om att se till så att landet inte hamnar i en situation där det är helt bortom räddning. Både förs svenska folkets skull, och för invandrarnas.

Jag ser gärna en debatt om hur vi på ett genomtänkt och anständigt sätt räddar Sverige. (SD) med sin Erlander-nostalgi har inte lösningen. (MP) och (V) har receptet för att påskynda katastrofen. De övriga partierna, inklusive (S), vill inte låtsas om problemen.

Nu skall jag gå och rösta. Och sen när jag kommer hem skall jag börja skriva en bok. Det finns massor som måste sägas före nästa val. Jag får skynda mig – innan det blir förbjudet att skriva böcker.

Hälsar eder Peter Harold