Det sociala arvet eller det biologiska?

juli 5, 2009 vid 10:43 f m · Arkiverad under Biologi, Privat

Bästa läsare!

Härförleden avnjöt vi en grillafton hemma hos mina föräldrar. Den kvällen bevaras i allas våra minnen som det tillfälle då min dotter rapade ljudligt och med så fullvärdigt vibrato och efterklang att min lillebror hade tagit av sig hatten av djup vördnad ifall han hade haft någon. Min lillebror är verkligen ett riksäcklo.

Fast vem tror ni fick skulden? Jo, undertecknad så klart… ” – Det märks att hon är din dotter“, skrockade farsgubben.

Jag skall inte gå in på vad han menar med det. Från tid till annan kan det mycket väl hända att överflödig luft kommer ut ur kroppen genom den ända som som låter värre än det luktar… det förnekar jag inte … Men ponera att min dotter inte varit min dotter. Skulle man då hänvisat till det sociala arvet med anledning av att hennes gomsegel såg ut som svenska fanan i stormvind? Tro mig, det var inte ett diskret “burp”.

alice

På senare tid har jag blivit intresserad av den eviga frågan om biologiskt arv respektive socialt arv. Gång efter annan ser jag mig själv i min dotter (eller ibland hör). Det är ganska fascinerande eftersom mina insatser som uppfostrare begränsas till att hon skall städa upp efter sig och inte börja knarka. Faktum är att mina moraliska pekpinnar är ganska få – i vart fall de jag sänder ut medvetet. Visserligen uppmuntrar jag det jag tycker om hos henne, men vad jag först av allt vill att hon skall utveckla är den egna viljan och ömdömet.

Utan att jag styrt henne till det så ser jag i min dotter samma ansikte som mina föräldrar såg av mig. D.v.s. inte något ansikte alls – eftersom det doldes bakom en bok. Jag skall dock medge att någon “Alice i Underlandet” gav jag mig inte på när jag var 10. Den var på tok för rörig för min smak. Så kanske är litteratursmak inte något som förmedlas i vare sig DNA eller gräl vid frukostbordet…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Liljekoljavalecens

juli 3, 2009 vid 2:44 e m · Arkiverad under Humor

Bästa läsare!

Äntligen fredag! Fast nu blir det att fara iväg snabbt efter jobbet; min dotter är i Bergslagen och vill träffa mig.

Jag har avhållit mig från bloggande under denna vecka, dels för att jag varit lite krasslig efter smällen (förklaring i nypostad kommentar i föregående inlägg), men också för att jag haft häcken full. Ja, inte på det där Pride-mässiga sättet, så missförstå icke.

Bara för att visa att jag trots det är på ganska gott humör ber jag att vå sända er denna roliga historia som jag fick från min brevkompis i Malaysia. Tills nästa postning, ha det så bra!

Hälsar eder Peter Harold

LIE DETECTOR!
 
John was a salesman’s delight when it came to any kind of unusual gimmick.
His wife Marsha had long ago given up trying to get him to change. One day John came home with another one of his unusual purchases. It was a robot that John claimed was actually a lie detector.
 
It was about 5:30 that afternoon when Tommy, their 11 year old son, returned home from school. Tommy was over 2 hours late.
 
‘Where have you been? Why are you over 2 hours late getting home?’ asked John.
 
‘Several of us went to the library to work on an extra credit project,’ said Tommy.
 
The robot then walked around the table and slapped Tommy, knocking him completely out of his chair.
 
‘Son,’ said John, ‘this robot is a lie detector, now tell us where you really were after school.’
 
‘We went to Bobby’s house and watched a movie.’ said Tommy.
 
‘What did you watch?’ asked Marsha.
 
‘The Ten Commandments.’ answered Tommy.
 
The robot went around to Tommy and once again slapped him, knocking him off his chair once more.
 
With his lip quivering, Tommy got up, sat down and said, ‘I am sorry I lied.. We really watched a tape called Sex Queen.’
 
‘I am ashamed of you son,’ said John. ‘When I was your age, I never lied to my parents.’
 
The robot then walked around to John and delivered a whack that nearly knocked him out of his chair.
 
Marsha doubled over in laughter, almost in tears and said, ‘Boy, did you ever ask for that one! You can’t be too mad with Tommy. After all, he is your son!’
 
With that the robot immediately walked around to Marsha and knocked her out of her chair..

Kommentarer (4)

Jobbig dag

juli 1, 2009 vid 9:59 e m · Arkiverad under Biologi, Privat

Bästa läsare!

Idag har varit en ganska jobbig dag, även om arten av utförda sysslor inte avvikit nämnvärt från gängse natur. Det är väl bara det att tillvaron blott börjar stå mig upp i halsen. Vad f-n är det för liv man lever egentligen? hörs en uppgiven tanke eka i huvudet. 9 till 5. Även det enklaste och uppenbara kan bli en komplicerad soppa, och den landar givetvis på mitt skrivbord – härsken, rutten och omöjlig att torka bort.

Och i förbifarten droppar en chef förbi. Information. Men bara utanför protokollet. En arbetskollega – några år yngre än mig – har insjuknat i cancer. Inga andra vet än. Förhoppningsvis går det bra. Men… man vet ju aldrig.

Plötsligt slutar jag undra vad f-n det är för liv jag lever. Istället skäms jag lite över att jag varit otacksam för att jag just nu – precis i det ögonblicket – känner mig någorlunda frisk (oräknat en viss vimmelkantighet i sviterna av en lättare hjärnskakning som jag redan nämnt).

Inte för att det känns skönt att gå och sova nu, men just nu behöver kropp och själ minst 7 timmars vila. Inte för att det räcker, men mer sömn än så hinns inte med. Inte för den här gången. Och tids nog lär jag få sova i evighet. Den dagen – eller snarare natten – vill jag skjuta på framtiden så länge jag kan; och det fastän livet är ett svårare alternativ till döden.

Hälsar eder Peter Harold (som åldrats 10 år i ett hujj idag)

Kommentera

P.g.a. en liten olycka

juli 1, 2009 vid 8:45 f m · Arkiverad under Okategoriserade

Bästa läsare!

Jag är lite “off” idag efter sviterna av en liten olycka (jag slog bakhuvudet i ett sminkbord) som gett mig en smärre hjärnskakning. Jag mår fortfraden illa och det är jobbigt att läsa. Så jag tar lite vila. Postar sen när jag mår bättre.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Trollhättan – där de talar så roligt.

juni 29, 2009 vid 9:30 e m · Arkiverad under Bil & trafik ·Taggad , ,

Bästa läsare!

Jag förmodar att det är i Trollhättan de talar så roligt. För det var i alla fall därifrån två dambekanta till mig kom ifrån. Och de var sannerligen roliga. Det räckte med att de öppnade munnen; vad det de än sa så var det skoj. Är det måhända dialekterna som skapar lynnet, eller lynnet som skapar dialekten?

Fast i dessa tider lär det visst inte vara så skoj att vara Trollhättebo. För det är där Saab Automibile AB har sitt högkvarter och fabrik. Och det är sannerligen inte skoj där. Det räckte med en finanskris, och så var bilkrisen total. Är det måhända bilkriserna som skapar finanskriserna, eller finanskriserna som skapar bilkriserna?

Den här gången har jag svaret på frågan. Det är finanskriserna som skapar bilkriserna. Helt plötsligt får inte företagen lån att köpa tjänstebilar, eller lån att utveckla nya bilar. Och då dröjer det inte länge förrän vattnet i kvarndammen sinar.

Nu är det visst tänkt att Saab Automobiles skall lyfta sig ur sin kris. Många anklagar ägaren, Old General Motors, för att ha skapat Saabs kriser. Det är egentligen inte riktigt sant. Saab har nästan aldrig lyckats hålla näsan över vattenytan. Trots det tror man att det skall gå bättre den här gången.

Så här skall tydligen nästa Saab 9-5 Sedan se ut:

2010Saab9-5sedan

Och så här skall kombin av samma modell se ut:

2010Saab9-5kombi

Jag har aldrig ägt en Saab (även om det var nära 2 ggr), men i mina ögon ser det här inte ut som riktiga Saab:ar. Snarare som någon amerikansk mellanklasskärra med japanskt påbrå. Om det senare vore fallet skulle ju Saab kunna skatta sig lyckliga ur kvalitetssynvinkel. Men under skalet finns nog en Opel Insignia. Inget dåligt i det, bortsett från att tyskarna hellre köper en Opel än en Saab, och jänkarna – där Saab sålt de flesta av sina bilar på export – är nog numera måttligt intresserade av att köpa en ickeamerikansk bil, i synnerhet från ett företag som de inte lyckades klara av att äga.

En arbetskollega frågade mig vad jag anser är fel med Saab. Mitt svar hade inte med teknik att göra: ” – Felet med Saab är att bilmärket strider mot alla företagsekonomiska naturlagar. Det går med förlust år ut och år in, årtioende efter årtionde, och ändå får det fortsätta finnas. Andra bilmärken av Saabs omfattning har försvunnit sedan det svenska bilmärkets senaste glansdagar; brittiska Rover, amerikanska Plymouth, japanska Isuzu (med undantag för någon fabrik i Thailand som tillverkar puck-up:er i märkets namn). Men Saab rullar bara på med underskott i bokslutet.”

Jodå, jag använder paranteser när jag pratar…

Men kanske är det så att den främsta anledningen till att Saab Automobiles ständigt överlever är dialekten som talas på högkvarteret i Trollhättan. Hur eländiga försäljningssiffrorna än är så blir man glad när nån med äkta infödd dialekt läser upp dem. Kanske kommer allt ordna upp sig nu när Saab “flyttar hem” på riktigt? Vi får väl hoppas det.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

LGL/LBL: Idag är bloggämnet givet

juni 26, 2009 vid 9:24 f m · Arkiverad under Brott & straff, Nyheter, Udda sex ·Taggad

Bästa läsare!

I en dag som denna är val av bloggämne ofrånkomligt givet. Visserligen är det inte min kopp thé att reagera på tillfälliga dramatiska händelser i medierna emedan ändå resten av bloggosfären gör det med både mängd och precision, och många av dem säger nog vad jag tänker och känner.

Fast det är väl när sådant här inträffar som man inser att det som till det yttre verkar vara ett patetiskt freak som gjort sig förtjänt av stora “IGNORE”-stämpeln efter allt rabalder trots allt lyckats beröra en så kallhjärtad och rationell människa som undertecknad.

Det lustiga är att jag aldrig funnit något intresse i honom som musiker och artist. Det var först när hans udda kärlek för barn blev känd som jag plötsligt fick ett ansikte på de LBL* och LGL* som så föraktas och bespottas på Internet. Ja, vi kan kalla dem vid deras vanligaste benämning: pedofiler.

För mig – efter att ha studerat ämnet ingående under många år – råder det ingen tvekan om att den person som idag uppmärksammas för sin bortgång till övervägande del var både LBL och LGL. Det bör dock sägas med omedelbar brådska att många LBL och LGL är asexuella. Och i den mån de är intresserade av sexualla handlingar ligger det på en ganska infantil nivå; det är mer ett experiment och lek än en av kättja framtvingad önskan om orgasm med ett barn.

Jag säger inte detta för att smutskasta denne man som bevisligen älskas av många, både unga som gamla, män och pojkar, som flickor och kvinnor. Vad jag vill ha sagt är att många av dem som utpekas på monster på Internet i LGL- och LBL-forum i själva verket inte är det. Jag tror inte Michael Jackson var ett monster – tidningsrubrikerna till trots. Däremot hade han ett känsloliv som inte följer gängse norm och låg inom ramen för lagstiftning och den allmänna moraluppfattningen. Han var inte ensam. Men han var en av få som hade möjlighet att göra något för dem han älskade; musiken för den uppväxande generationen. Och möjligheten att umgås med sina utvalda “fans”.

Det är inte förvånande att Michel Jackson levde med ett parafilt beteende. Det finns många kreativa personer inom kulturen vars öga för estetik drivit dem att älska de skönaste människorna på jorden; barnen. Jag är säker på att i morgondagens böcker som betraktar parafila personer i historien kommer Michel Jackson att nämnas vid sidan av Lewis Carroll, författaren till “Alice i Underlandet”.

Avslutningsvis ber jag om ursäkt för att jag formulerar dessa minnesord om Michel Jackson utifrån detta perspektiv. Mitt uppsåt är icke att väcka harm. Men jag har ju en vana att inte försöka skriva som alla andra gör, och då blev det så här.

Det är dock ironiskt att en kille som använde syrgastält för att kunna bli hundra år i sjäva verket bara blev drygt hälften. Vad är sensmoralen i det? Kanske att man istället skall försöka göra livet rikt på upplevelser och kärlek istället för tid?

Hälsar eder Peter Harold

* LBL = Little Boy Lover, LGL = Little Girl Lover.

Kommentarer (8)

Vila i frid, Karmann!

juni 24, 2009 vid 7:45 e m · Arkiverad under Bil & trafik

Bästa läsare!

Egentligen hade jag tänkt att ägna denna bloggpostning åt att redogöra för hur jag tillsammans med en grupp andra kostymklädda medelålders män (samt två äldre kvinnor i konservativa dräkter) satt och planerade en genomförbar statskupp…

…men så nås jag av det ohyggliga budet om att karosserimakaren Karmann går i graven. Snyft!

vwkarmann

Bilden ovan säger nog allt för den som behöver påminnas om namnet Karmann. Det var nämligen den firman som lyckades få Volskwagens bubbla att se ut nästan som en riktig bil. Eller i vart fall snyggare.

Nu kommer dock inte beskedet om Karmanns industriella bortgång som en överraskning. Mången är dessa udda märken som är på väg att försvinna. Jag trodde själv att vi skulle sett den italienska bilstudion Pininfarina bli tvugna att flytta ut ur sin eleganta verkstad eftersom orderboken är ganska tunn. Franska Heuliez går på statsbidrag, också ett dåligt tecken.

Nu frågar väl sig vän av ordning vad detta är för underliga firmor? Jo, de gör både formgivning och tillverkar specialmodeller åt andra betydligt mer kända bilmärken. Men på senare år har de stora företagen med hjälp av olika produktionstekniska åtgärder börjat kunna tillverka småserievagnar även i sina egna fabriker. Och då står specialfabriker som just Karmann utan jobb.

Från Karmann är det inte alls svårt att göra ett tankesprång till svenska SAAB Automobiles. Men det skuttet gör vi en annan gång…

Hälsar eder Peter Harold (som anser att sommaren är bilens årstid)

Kommentarer (4)

Kursförbud

juni 23, 2009 vid 9:34 e m · Arkiverad under Brott & straff, Politik

Bästa läsare!

Jag har varit en hel del på kurs. Ämnena har varit inriktade på säkerhetsfrågor. En av kurserna gällde personskydd. Det var en intressant kurs, och kursdeltagarna fick ta del av hur polisen ordnar det för sig när banditerna är ute efter dem. Tanken var att vi med denna kunskap skall kunna hjälpa våra medarbetare när det kommer någon tokfan efter dem. Och sånt händer dem. Och tyvärr även mig – även om det inte var “personligt”.

En kurs som jag däremot inte får gå på är jobbets miljökurs. Eller jo, jag skulle kunna få gå på den, men jag får inte ta med mig min dator och visa några diagram om hur det ligger till med den beryktade “Klimatförändringen”. Kursledaren anser att jag inte behöver gå på kursen eftersom jag redan verkar vara insatt i miljöarbetet.

Tacka fan för det! Jag skulle ju ägna minst en kvart åt att anklaga henne för att sprida lögner!!!

Nu är det så att mitt jobb har en policy, och den är att lyda politikerna och hålla käft. Och det är väl det i stort alla svenska medier gör. Några undantag finns. Men då försöker man leta fram någon som avviker från “den rätta vägen” att man får olustkänslor bara av att se människan. Helst någon som kan personifiera “Den galne vetenskapsmannen”.

Lite så länner jag det i många andra debattämnen. Varför kan inte folk uppskatta nyanser i meningsskiljaktigheter? Varfär måste det vara SVART eller VITT? Varför måste man tro att just DET HÄR är den ABSOLUTA SANNINGEN, och att allt annat är DEN STORA LÖGNEN?

Fast jag skall väl erkänna att jag inte alltid föregår med gott exempel. Med åren har jag börjat säga vad jag tycker i min omgivning, även om det kan vara något kontroversiellt. Fast jag försöker ju formulera mig någorlunda pedagogiskt. Vad är det för poäng med att gasta ” – Du har fel din idiot!”? Då är det väl bättre att försöka ge personen fakta så att han/hon själv kan komma till en vettig slutsats.

Och för att återknyta till början av detta inlägg… säkerhetskursen gick bra och jag fick godkänt. Får se om det påverkar lönen. F-n tro’t! 

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Flockmentalitet

juni 22, 2009 vid 3:23 e m · Arkiverad under Musik

Bästa läsare!

För min egen del avnjöt jag detta klipp med volymknappen nedskruvad till läge 1. Nej, killen kommer inte att klä av sig naken. Men filmsnutten illustrerar med önskvärd tydlighet hur flockmentaliteten fungerar. Och jag tror att det inte bara gäller dansfester utan även samhällsfrågor och kultur.

I övrigt tycker jag att det är ganska djärvt att dansa på en backe som lutar så där mycket… vad som helst skulle kunna hända.

Hälsar eder Peter Harold (som tycks ha fått uppdraget att tjänstgöra som andeutdrivare här på jobbet).

Kommentera

Gone fishing – in the desert

juni 22, 2009 vid 8:43 f m · Arkiverad under Brott & straff, Privat

Bästa läsare!

Jag ber så fasansfullt förtvivlat mycket om ursäkt för min dåliga postningsfrekvens på sistonde, men det beror på två specifika anledningar.

1. Just nu har jag fullt skägg att hålla mig borta från kvällstidningarnas förstasidor. Jag kan inte säga vad det är, men tveklöst skulle de betala en hel Thailandssemester för lite information. Tyvärr lägger min tystnadsplikt lite hinder i vägen… *suck* Fast vad är en bal på slottet egentligen… eh, jag menar; vad är en semester på Thailand…

Så mycket kan jag säga att de kriminella blir allt mer försigkomna. De lider sannerligen inte brist på entreprenörsanda…

2. Nu när jag varit ledig har jag ägnat den mesta tiden åt att umgås med min dotter. Vi har varit ute väldigt mycket med moppen och tagit oss fram i nya jaktmarker (bl.a. Kungliga Djurgården). Det har också blivit en sväng till Bergianska trädgården eftersom Lilla Fröken Harold är ganska botaniskt intresserad. Och så har det varit många timmars nötning av bänken på uteplatsen nere på gården.

Dessvärre hinns det nog inte med mycket blogg idag heller. Och ni kära läsare borde vara ute i solskenet istället för att pressa näsan mot dataskärmen. Eller om det känns mer moraliskt påkallat; jobba! ;-)  

I afton skall digitalkameran tömmas. Gud vet vad som kommit med på den under det år som gått…?!!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Äldre inlägg »