Sverige före, under och efter inbördeskriget (utkast till kapitel 4)

DET UPPVÄCKTA FOLKET – SVERIGE FÖRE, UNDER OCH EFTER INBÖRDESKRIGET

N.b.! Detta är en analys, inte ett program!

Följande text har inte till syfte att uppvigla till brottslig gärning. Den är enbart skapad som en analys av tänkbara scenarios i händelse av en väpnad revolution eller uppror inom Sverige, genererat av ett utbrett folkligt missnöje mot förd politik i Sveriges riksdag, och den diskurs som råder inom medieetablissemangets snäva åsiktskorridor. Och utifrån denna analys vill jag beskriva vilket förlopp som enligt min förmåga att förstå saker och ting kommer vara till störst fördel för landets medborgare.

Utkastet till kapitel ett finns här, kapitel två här och kapitel tre här.

---

Kapitel fyra: Genomförandet av det frihetliga Sverige

För att kunna göra en bedömning av mitt tankeexperiemnt måste vi här förutsätta att utvecklingen gått ungefärligt som jag beskrivit det, d.v.s. att en återhållsam mobb eller motsvarande ”skrämt bort” regering och riksdag; att en folkomröstning hållits om en ny konstitution; att staten fått ett begränsat uppdrag.

Motsvarande förändring på individnivå innebär att svenska folket lärt sig att detta med att ha en bössa i garderoben eller pistol eller en effektiv pepparspray i damväskan är succé sedan allt färre ligister vågar sig fram för att stjäla kontanter, kort, PIN-koder, smycken, bilar eller andra lättförflyttade egendomar.

Från kollektivism till individualism

Svenska folket bör också ha förstått att det var det gamla politiska systemet – det som baserades på kollektivism och som ledde till den skatte- och kreditfinansierade välfärdsstaten – som skapade det samhälle som ledde till katastrof. Och de bör också förstå att ett samhälle som bygger på frivillig samverkan mellan enskilda människor leder till ett sundare välstånd.

Har vi tur innebar mitt scenario att Sverige omdanades utan alltför mycket blodspillan, eller att i vart fall den partilösa revolutionen inte vållade någon harm för medborgarnas tillvaro i större utsträckning. Vad själva inbördeskriget ställt till med vågar jag inte tänka på, men vi bör vid det här laget kunna se en väg ut ur detsamma när Sverige fått en frihetlig konstitution som medger att medborgarna agerar för sitt eget bästa, istället för att staten får behålla sitt agendadrivna våldsmonopol.

En viktig grundprincip i ett land med frihetlig konstitution är att det skall kunna fungera utan politiska dekret och direktiv. Jag tror dock att under inbördeskriget kommer frihetsidealen att stöta på patrull gång efter annan, förhoppningsvis utan att denna strävan efter individuell och naturlig frihet störs alltför mycket av extremvänstern och extremhögern (så snart de stångat sig trötta mot varandra).

Folket måste ha rätt att värja sig mot angrepp, vare sig det utförs av staten eller barbarer

En annan lika viktig grundprincip är att den enskildes rätt till liv och egendom respekteras. Här har vi frågan om hur detta skall säkerställas, och där kommer libertarianismen in med sin minimala stat, eller anarkisten som förespråkar frivillig samverkan. Då Sverige i detta skede fortfarande befinner sig i efterdyningarna av inbördeskriget, eller kanske till och med är mitt uppe i det, kommer den minimaliserade staten få ägna sig åt sina kärnuppgifter. Och alla envar skall själv eller i samarbete kunna få försvara sitt liv, sin hälsa och sin egendom.

Invandringsproblemet måste lösas utan rasism

Utifrån den frihetliga konstitutionen kommer vi att kunna utläsa att staten inte längre har några åtaganden för de invandrare som de tidigare regeringarna lockat hit. Det är upp till varje enskild fastighetsägare att avgöra om han eller hon vill ha kvar sina hyresgäster, och upp till invandrarna att själva stå för sina uppehållskostnader.

Det kommer också vara fritt fram för organisationer att samla in frivilliga bidrag för att upprätthålla flyktingmottagning och ge bistånd till hjälpbehövande. Omfattningen på denna verksamhet beror helt och hållet på de medel de kan få fram. De som saknar egendom och medel för sitt uppehälle, ej är dokumenterade gäster samt ej är svenska medborgare kommer att avvisas enligt detta scenario.

Enligt min bedömning kommer vi inte se någon etnisk utrensning om den svenska sidan vinner inbördeskriget och/eller fullbordar den partilösa revolutionen och antar en frihetlig konstitution. Det är först ifall inbördeskriget fått en sådan omfattning att vi talar om tusentals dödsfall i regelrätta strider som svenska folket kan komma fatta det gemensamma beslutet om en omfattande repatriering. Det skulle innebära att hela stadsdelar och kanske delar av de större städerna skulle tömmas. Detta är en enormt stor apparat, och det skall mycket till innan vi kommit så långt (och troligtvis har NATO-trupper redan tagit över Sverige, vilket i sig är ett problem som måste adresseras).

Sverige kommer under alla omständigheter få betala priset för tidigare misstag

Jag tror därför att vi kommer att få se hur enklaverna runt om i storstäderna förblir intakta, och kanske till och med utvecklas till autonoma zoner med övervakade gränser. Det är mycket troligt att i samband med inbördeskrigets utbrott kommer ske en förflyttning av invandrare från glesbygd till storstäder, företrädesvis invandrare med muslimsk bakgrund.

Frågan är hur hållbar denna nya samhällsordning är? Mycket hänger på hur svenska folket väljer att disponera sin nyvunna frihet och om vi kan bygga upp samhället utan intervention från andra makter, t.ex. NATO eller FN. Det är mycket sannolikt att dessa institutioner tillsammans med organisationer som Internationella Valutafonden och framför allt EU kommer försöka förhindra en orientering mot ett självständigt libertarianskt/frihetligt/anarko-kapitalistiskt samhälle. Det är mycket troligt att utomstående kommer att försöka förstöra den nyvunna folkliga friheten genom att aktivera de invandrarkontrollerade enklaverna, och på så sätt initiera en ny omgång av oroligheter som kan leda till inbördeskrig igen.

Omvänt kan man fråga sig hur enklaverna kommer att förhålla sig till det frihetliga Sverige. Bör de inte se fördelar i att vi avslutar experimentet med statssponsrad artificiell multikulturalism? Vi kan redan idag se att de strävar efter självstyre genom upprättandet av s.k. no go-zoner. Religiösa företrädare ”föreslår” (kräver) att de skall få överta ansvaret för ordning och utveckling i de invandrartäta förorterna.

Delar av landet är förlorat, och resten måste avsocialiseras

I mitt föreslagna scenario där statens åtaganden ersatts av medborgerlig makt finner jag stora likheter med den avsocialisering som ägde rum i Östtyskland när det landet återförenades med Västtyskland och kommunistväldet avskaffades. Hans-Hermann Hoppe utvecklade en del intressanta tankar om ämnet innan återföreningen fullbordades, och fokuserade sig på hur statens ägodelar borde överföras/återföras till folket. Eftersom jag i mitt scenario avskaffar det statliga ägarskapet är jag medveten om att detta innebär att samhällsägda egendomar i de s.k. enklaverna också kommer beröras.

Enligt Hoppes teori för avsocialisering i Östtyskland skulle statsägda fabriker och bostäder övergå till de anställda och de boende, företrädesvis i form av ägarandelar som människorna kan förfoga över och behålla eller sälja vidare. Hoppe resonerade också kring mer kollektivt hållna egendomar, såsom gator och infrastruktur, och önskade praktisera en motsvarande lösning, baserat på att en invånare som betalat skatt i en kommun skall kunna erhålla en andel av t.ex. kommunens vägnät, sjukhus, skola, etc.

Denna modell skulle kunna appliceras på de samhällsägda egendomarna i enklaverna. Jag rådbråkade Hans-Hermann Hoppe ang. invånarnas rätt till samhällsägda bostäder fastän de erhållit ekonomiskt understöd av samhället; alltså att de boende i allmännyttan fått sin hyra betald, och att de därmed inte skulle kunna göra anspråk på ägandet. Hoppe hade tyvärr inget färdigt svar eller ens ett resonemang kring detta, och jag har i detta skede inte heller någon färdig lösning. Jag väljer därför att leka med tanken på att det som befinner sig inom enklaverna blir sålunda enklavernas eget ansvar att hantera.

Ett samhälle grundat på medborgarnas villkor – inte statens

Konsekvensen av den partilösa revolutionen innebär att en hel del strukturer och funktioner kommer att förändras eller kanske till och med upphöra att existera. Det kommer att innebära en mycket omfattande avreglering inom de flesta områden. För att inte trigga fram en kontrarevolution med totalitära förtecken är det nödvändigt att genomföra reformer i flera steg. Vi kommer inte längre kunna definiera riksbank, upplåning och lagstiftning på samma sätt som vi gör idag, men samtidigt kommer modellen att bli både tydligare och mer förenklad. Universella principer ersätter hyllmeter av lagböcker, förordningar och andra regelverk. Framför allt kommer vi också se en mycket kraftigt decentraliserad ordning.

Även om Sverige med detta ställts om till att bli en stat präglad av individualism kommer vissa samhällsfunktoner kvarstå – men bedrivas i annan regi än av staten – helt enkelt av den enkla anledningen att människor känner samhörighet med likasinnade, och därmed kommer att känna ansvar för sin omgivning. Men medborgarna kommer nu kunna agera helt frivilligt i enlighet med de enkla frihetliga principerna.

Exakt hur det frihetliga samhället kommer se ut går inte att fastställa helt kategoriskt. Jag kan mycket väl tänka mig att det uppstår en mångfald som öppnar sig för en helt ny marknad som staten inte kan manipulera, där likasinnade människor samlas i sina favoritområden. Jag skulle inte utesluta att vissa städer blir till sin egen nation, där det i en stad praktiseras anarki i dess ädlaste form med fullständigt kroppslig autonomi (Christiania i Danmark, typ), medan det i någon annan sker en mer kollektivistisk inriktning, med lokal skatt och allt därtill som förde olycka över vårt land, men som kanske fungerar bättre när det finns en lokal avgränsning och en större närhet till fattade beslut. Det fina är att det kommer bli enklare för människor att forma sina liv efter egna önskemål och sin förmåga jämfört med hur det är idag.

Kapitel fem ägnas åt innebörden av den frihetliga politiken som Sveriges nästa konstitution bör bygga på.